Senaste kommentarerna i forumet

@Majaela, tack för omtanken, blev så glad och känner nu att jag vill skriva mer här på detta fina forum som jag läser varje dag. Idag är dag 72 utan A och tankarna på A är mindre intensiva nu och handlar för det mesta inte om sug här och nu. Jag mår så mycket bättre rent fysiskt och min make har uppmärksammat att min hy blivit klarare och konturerna skarpare och att jag helt enkelt ser fräsch ut. Jag känner själv att jag numera går med stolta steg genom livet - jag har ju inget att dölja längre (jo det har jag ju iof eftersom det endast är maken som vet mina problem med alkoholen och så vill jag att det ska förbli). Någonting som faktiskt blivet sämre sedan jag slutade dricka A är att mitt minne i princip är obefintligt men jag tror att det kan bero på att jag under lång tid kämpade med att trots alkoholintag aldrig glömma något/alltid vara uppdaterad. Är det flera som märkt av detta?

@Onkel F Jag blir så glad för din skull ❤️ Ditt inlägg utstrålar lugn och harmoni.

Kram 🐘

Välkommen 🌸💚🌸
Synd att du råkade snubbla efter en månad. Men å andra sidan så har du säkert lärt dig massor. Efter en månad är det så lätt att inbilla sig att vin är gott och att vi förtjänar det. Men nu vet du att så inte är fallet, eller hur 😅💚
Välkommen till forumet och grattis till ett bra beslut 🌸❤🌸❤🌸

Grattis @Onkel F!! Så glad för din skull ❤💪🥳
Jag har faktiskt funderat att skulle jag råka hamna i missbruk i framtiden, så skulle jag då våga be om hjälp pga alla fina berättelser här i forumet. Tack för att du delar med dig ❤💚🌸

En vecka till avklarad utan sug eller tankar på alkohol. Eller förresten, något i Varafrisks inlägg idag fick en tanke om att "kanske ändå"att dyka upp, men den försvann lika fort som den kom. I övrigt känns det lugnt och stabilt att vara utan alkoholen. Antabus och samtalen med sköterskan varje vecka gör att det känns oförskämt enkelt.
Mina enda problem är att jag blir väldigt trött av medicinen och att jag har livliga drömmar om att dricka. Såpass livliga att det känns som att de stör min sömn. Nåväl, dosen Antabus justeras ner till den nivå som fungerat för mig tidigare under veckan som kommer, och drömmarna beror på post-akut abstinens enligt sköterskan. Övergående, med andra ord.

Det är jäkligt skön att slippa det ständiga förhandlandet med sig själv om huruvida man skall åka till bolaget efter jobbet eller inte. Man får ju dessutom tid över som tur är. Att försöka bli nykter är ett projekt som tar lite tid med motion, meditation, lite läsning och eftertanke. Det är tur att det finns helger.
Tog mig tid att lyssna på ett intressant avsnitt av Närvaropodden idag (tack för tipset, AH). Fler avsnitt hade intressanta teman, så det blir nog att gå tillbaka och lyssna fler gånger.

Jag kanske låter som en nyfrälst, men jag hoppas att fler som försöker ändra sitt drickande på egen hand men (som jag) inte riktigt klarar av det tar mod till sig och söker hjälp. Det är sååå värt det!

Allt gott!

Onkel F

@Ny dag, hur går allt? Har A fått lämna plats för nya tankar?

Nu känns det lite bättre. Illamåendet och svettningarna har avtagit lite. Jag känner verkligen att det måste bli ett slut på dessa fyllesvängar. Det ger mig ju ingenting. Tänkte använda den här tråden lite som en dagbok . Har läst många böcker i ämnet också, men det hjälper liksom inte ändå, när man efter några veckor tror att Nu kan jag nog köpa hem lite vin o öl och ha det mysigt. Tyvärr blir det inte så. Köper för mycket vin, ibland t.o.m whisky , som nu senaste gången. Hur är man funtad när man gör så??hatar mig själv för det. Nu måste jag lägga av. Läste nånstans att man kunde jämföra sig med en som har diabetes eller är superallergisk mot något. Så ska man tänka det finns alltså inget val. Lätt men svårt.

@johnhalsey70 Kan du prova att försöka distrahera dig systematiskt? ”Ja, jag får dricka men först måste jag stå på huvudet i två minuter”. Du kan välja något enklare också, springa 2 km, städa badrummet, tvätta bilen. Jag tänker att du behöver bryta autopiloten. Äta något kanske?

Annars är det viktigt att läsa på om hur alkoholen påverkar oss negativt. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” finns en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp. Om du klickar på mitt nick så får du se mina trådar. Jag har två trådar - en som speglar mina första sex nyktra månader och en som heter ”Andra halvlek har inletts” och den speglar från månad sju och framåt.

Kram 🐘

Tack, har just druckit i typ 3 dar så nu är man ju inte så sugen direkt. Illamående och trötthet, och känner en lätt ångest. Men nu ska jag sova och hoppas att det känns lite bättre imorgon. Är så besviken på mig själv. Hade ju hållit upp en hel månad .

@johnhalsey70 hejsan och välkommen! Känner igen den det där att bli en robot eller att hjärnan blir kidnappad. Hur många gånger har jag inte försökt övertala mig att åka hem igen när man sitter i bilen för att inhandla a men det verkar som en magisk autopilot styr hela vägen fram..

För mig personligen så är det just tiden utan a som gör att jag får andra tankebanor och en icke aktiv autopilot om man säger så. Nu har jag hållt upp helt sen början januari och som du säger mår man så mycket bättre. Att ha en tråd här har hjälp mig mycket denna gång när jag ville lägga om mitt förhållande till a.

All styrka till dig denna fina lördag! 💪

@johnhalsey70 Välkommen hit! Här är du bland vänner, som vet precis hur svårt det är. Vi ska peppa och stötta dig!

Kram 🐘

Nu tänker jag stänga dörren, finns inget annat alternativ, men det gäller att hålla kvar den tanken när det gått ett antal veckor och jag mår bra. Då kommer tankarna om att nu klarar du säkert att hantera vinet. Men det gör jag ju inte

Det blev en justering på dosen iaf, hade lite höga levervärden. O samtalet från läkarn ang brister o andra prover ändrades till en tid ist. En aning oro finns i kroppen. Hoppas de blir bättre nu iaf. ☺

@Jullan65 ja de kan nog bli så, men dom vill se om de inte beror på brister först :) man tror inte att alkoholen gör så mycket me kroppen. Men herregud ja var nästan rädd ett tag i början..

@Miss Mary Poppins
Det går lite lättare nu, fortfarande trött men inte på samma sätt. Har kollat brister o lite nu så får se :) hur går de för dig?

Det låter höra sig, fyra veckor är ju kanon. Tröttheten är en liten sak i jämförelse med vad det ger, antabusen alltså. Tänker oxå att du inte ska äta det i hela livet, så håll ut och håll i. Vi är med dig på resan. Jullan

@Onkel F Det låter toppen! Stort grattis till 4 nyktra veckor! 🥳🥳🥳🥳

Med facit i hand har nykterhetsarbetet för mig handlat om: 70 % förändra vanor, 25% positivt tänk, 5% viljestyrka. Jag måste tipsa dig om Närvaropodden också, allra helst avsnitt #70 ”Alkoholism”. Jag skrev om det avsnittet i min tråd ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet” idag. Just det avsnittet tror jag skulle förklara mycket för dig. Varför meditationen hjälper dig.

Kram 🐘

4 veckor nykter idag. Det fungerar bra med Antabus, även om den gör mig trött. Vet inte om det är det faktum att jag inte kan dricka som gör att jag knappt tänker på alkohol. Vissa saker är dock starkt förknippade med att dricka vin. Det kan säkert låta lite knäppt, men att se en film utan att dricka vin känns helt klart "ovant". Jag får helt enkelt lära mig att göra en del saker på ett nytt sätt, utan att pimpla vin medan jag gör dem. En liten förändring i taget.

En sak som hjälper mig är min meditation. Den hjälper mig att sluta älta saker som hänt under dagen (eller tidigare), jag kan släppa alla tankar och bara fokusera på...ingenting? En annan, jäkligt bra, sak är att jag har börjat lära mig att kontrollera impulser. När jag mediterar vill jag ha det tyst omkring mig, och jag fokuserar bara på min andning. Det är inte helt ovanligt att det börjar kännas lite obekvämt när jag suttit ett tag, eller att det börjar klia någonstans. Jag försöker låta det stanna vid att jag noterar känslan av obehaget och fortsätta fokusera på andningen.
Det går rätt bra, faktiskt. Om jag kan förhålla mig till sug eller tankar på alkohol är jag en bra bit på väg. Att notera att känslan finns där, men jag måste inte göra något åt den. Bara låta den vara.
Lite som några skrev till mig i somras när jag försökte sluta: En tanke är bara en tanke, en känsla är bara en känsla, den går över.

Det känns jäkligt bra att vara nykter så här långt, nu är det bara resten av livet kvar! Det är som att äta upp en elefant, en tugga/dag i taget så går det.

Ja tyvärr kan man bli lite trött av antabus, men som sagt, prova att justera dosen. Trötthet är annars vanligt vi a stopp och lättar över tid.

Hur går det? Trött? 🌸💚

@Charlie70 skrev:"Pojken måste få utvecklas i sin takt och kommer att komma igen när han är redo."

Så otroligt fint att du berättar om er svåra resa ihop ❤️

Kram 🐘

@Mamsen läste lite om din 13-åring. Jag är ingen expert utan är en mamma med två barn. Kan nog säga att jag lagt en hel del tid på att reflektera över mitt föräldraskap. Inte minst i ljuset av att ett av barnen är funktionshindrat.

Barn som agerar på ett oönskat sätt reagerar på något som inte är bra i deras omgivning. Vi vuxna behöver hjälpa barnet identifiera vad det är och göra vad vi kan för att rätta till felet. I bland ligger problemet hos oss vuxna. Kanske inte alltid jättebekvämt att fundera över sina egna brister men viktigt för att få glada, hyffsat harmoniska barn som blir en självklar del av samhället. Vi behöver investera tid och kärlek för våra barn.

Har själv kämpat med min 15-åring som iofs inte haft problem med attityden men där betygen singlat nedåt efterhand och det har blivit underkänt både här och där. Jag har skällt och skrikit. Han har gråtit och skrikit tillbaka. Vi har varit i kontakt med sjukvården såväl den medicinska som psykiatrin. Vi har upparbetat ett nära samarbete med skolan. Jag har nu backat på det sättet att jag inte tjatar om skolan längre. Jag satsar på mat och kärlek. I skolan har vi anpassat studiegången och sänkt kraven till ett minimum. Jag är fortsatt frustrerad över att behöva fundera över om vår kloka, intelligenta kille ska kvalificera sig för gymnasiet eller inte (vem hade trott det skulle bli så liksom?). Men, min fasta övertygelse är att den psykiska hälsan går före allt. Jag talar om för honom varje dag att jag älskar honom och att han ska göra SITT bästa i skolan. Vi har ett helt annat lugn hemma nu. Jag kan leda kamelen till vattnet men inte hjälpa den att dricka. Pojken måste få utvecklas i sin takt och kommer att komma igen när han är redo. Han bor på heltid hos mig just nu. Ett viktigt skäl till det är att pappan inte fattat detta (trots alla möten och samtal som han deltagit i) utan fortsätter med sitt som han alltid gjort.

Blev en uppsats detta. Jag kanske hamnade snett i förhållande till hur din pojke har det @mamsen men i så fall inlägget kanske kan ge någon annan något.

Hej dig som fortsätter på den nyktra banan. DET om något gynnar din pojkes välmående!

Kram!

Låter bra. Tänk att du kunde låta det vara, eller i alla fall inte agera på det. Snyggt jobbat och det hade ju effekt. Det är såna här gånger man ska reflektera över vad som hade hänt istället om man druckit. Då hade du aldrig ”vunnit” tror jag.
Har så svårt att släppa din 13-åring... när min son var 4-6 var han ganska jobbig. Vredesutbrott, elak mot systern, började varje morgon med att skrika högt kl 5-6. Vi bodde i lägenhet och han hade fantastiska röstresurser. Hjälp! Det var pinsamt att möta grannarna i trappen. Det var så svårt att veta vad vi skulle göra. Min sambo skrek tillbaks och bestraffade. Rätt meningslöst tyckte jag eftersom sonen skrek högst av alla. Jag stod inte ut med att se hans smärta, så jag tröstade honom alltid när de här utbrotten gått över. Jag satt säkert 30 min -1 h med honom i famnen. Min mamma tyckte att jag var för snäll. Men det fungerade långsiktigt. Lite lättare att se smärtan och förtvivlan hos en sexåring än en 13-åring, men ofta när jag tittar på dr Phil, med ”out of control teens” så finns den där, smärtan, ledsenheten hos tonåringen. Jag undrar ibland var vi hade varit med vår nu 15-åring om vi bara kört bestraffning. Det är såklart lättare att se sårbarheten hos en 6-åring och man behöver ju ha gränser och regler så det är en balansgång. Jag tror du gör rätt i att fokusera på framstegen. Det är kärlek och klokhet. Försök få pappan med dig också. Vem vill gå runt med en lååång lista med ”misslyckanden”. Låter ju bra att skolan bytt taktik också. Det blir nog bra.
Kändes rätt hopplöst ibland även med 4-åringen. Det är lite svårt att känna djup kärlek till nån som skriker som en ångvissla kl 5 på morgon utan orsak. Men, men det tog några år men beteendet försvann. Nu höjer han sällan rösten. Så lycka till med hela familjen och framförallt med att ta hand om dig själv genom det här.

@Mamsen Bra att du stod på dig! Att ta sig själv på allvar - och kräva att andra gör det också - är en viktig del i nykterhetsarbetet. När man slipper skam och ständigt dåligt samvete är det så mycket lättare att stå på sig rakryggat.

Kram 🐘

1,5 dygn tog det innan han förstod och tog till sig vad jag sagt... Men fick en ärligt menad ursäkt morse...
Får se hur det blir nu, det tar ju alltid ett tag innan det känns helt bra igen..

Hoppas ni alla har en bra onsdags kväll!