Senaste kommentarerna i forumet

Läste boken när jag hösten 2019 ville lära mig dricka kontrollerat. Den boken är en snuttefilt för alkisar som inte vill inse att det är ohyggligt svårt att dricka kontrollerat. Jag gav upp mina försök till slut, och slutade dricka helt. Sen såg jag en intervju med Feldt och hans fru von Otter hos Malou och blev otroligt beklämd. Det var så tydligt att han var väldigt beroende fortfarande, och att frun var väldigt medberoende.

Kram ?

Det är ju titeln på en bok skriven av von Otter/ Feldt. Jag har den liggandes här någonstans. Personligen kan jag tycka att den snarare beskriver en återvändsgränd, tillbaka till en alkoholkonsumtion som inte är hållbar. Just my 2 cents.

på vad som skrivits i ett tidigare inlägg. Ett försök att nyansera bilden av hur man kan/bör/"skall" göra för att förändra eller avsluta sitt förhållande till alkohol.
Det enda sätet som är helt fel är väl att ge upp och kröka ner sig. Det leder bara till undergång. Socialt, ekonomiskt, mentalt och fysiskt. Ofelbart, det är bara en fråga om tid. Slutsats: Ge aldrig upp!

Jag har huvudet fullt med tankar på hur jag skall gå vidare efter min behandling på beroendemottagningen. Självbevarelsedrift och välbefinnande är två ord som fastnat och som jag håller på att knåda och bearbeta, får se vad det kan leda till. Men det får bli en senare fråga.
Antabus gör mig oerhört trött. Dags att gå och lägga sig.

God natt, hoppas du får sova gott!

Vi finns här och hejar på dig!

Kram ?

Nu hoppas jag att det värsta ligger bakom mig för denna gång.
Har fortfarande mycket jobbigt att hantera, men inte värre än det som jag lyckades rodda nykter under den förra vita tiden.
Så nu är det dags att sluta med raketbränslet igen.
Satsar på tre nya vita månader till att börja med.

Jag gillade verkligen ditt inlägg i VaraFrisks tråd. ?

Roligt också att du fastnade för ordet självbevarelsedrift. Jag har nog använt det tidigare just i förhållande till andra droger än alkohol, men nu när du fastnade för det så tänker jag att det är kanske det vi har, vi som försöker lägga ner vart destruktiva förhållande till alkohol. Självbevarelsedrift.
Medicin, appar, samtal, forum, ja man får testa sig fram helt enkelt tills man hittat en väg ut. Du verkar helt klart vara på rätt väg.

Berätta gärna sedan hur resan fortlöper. Jag är intresserad av att få läsa om alla typer av erfarenheter och det är inte många som beskriver måttligt drickande. Försöker själv komma ihåg hur mitt drickande ökade från måttligt till problematiskt men mins inte. Vad jag önskar är att hitta någon typ av handbroms som jag kan dra om lagom goes crazy.

Bra jobbat ???

Jag valde en helt nykter januari för att kunna ta ett nytt beslut och se om jag kunde hitta ett nytt sätt. Det gjorde jag. Jag vill inte på något sätt romantisera att kunna ta ett glas då och då och rekommenderar inte detta sättet framför något annat. Jag vet verkligen hur hårt man kan sitta i rävsaxen och trodde aldrig, som ni läst om tidigare att detta skulle funka för mig. Det gör det kanske inte i längden, vem vet. Alla måste göra på sitt sätt. Hade detta varit i höstas hade det INTE funkat för mig. Det gör det kanske inte framöver heller. Just nu är jag inte orolig för mig själv, just nu är detta bra för mig.

Tittar in här och skriver ner några rader för att se tillbaka på.
Det rullar på. Den senaste dryga månaden har jag kommit ur vanan att inte dricka så ofta och så mycket. Blev lite mjukare mot mig själv och bestämde mig för att inte ha nolltolerans mot alkohol. Det funkar för mig just nu och det ger mig en stolthet. Hur det blir i framtiden får jag ta beslut om då. Som läget ser ut just nu så dricker jag ett par öl på helgen. Max 3 standardglas i veckan uppdelat på flera dagar och jag känner mig konstigt nog nöjd med det. Har mer energi, är gladare, vaknar aldrig trött eller bakis längre.

Har träffat vänner 3 gånger, både hemma hos dem och ute på restaurang, utan att dricka alkohol. Detta är vänner som jag brukar dricka med. Skönt att vara nykter inför barnen och dessutom kunna köra hem. Tankarna på alkohol finns där ibland, jag noterar dem men de går över väldigt fort. Och framförallt jag behöver inte A. Ett lugn har infunnit sig, förmodligen för att saker och ting börjar falla på plats och jag tvingar inte mig själv till något jag inte klarar av. Fokus är att må bättre och hitta en hållbar livsstil och där får inte överkonsumtion av A plats. En iskall alkoholfri öl i den värmande solen passar mig alldeles utmärkt och jag saknar ingenting.

Jag har förändrat mitt drickande. Tacksam.

Kramar ?

Du är modig och smart! Starkt gjort ?????

"Att ta medicin kanske kan ses som lite av ett nederlag"

Jag citerade dig här. Jag vågar påstå att det är tvärtom! Att ta den hjälp man behöver för att överkomma något, oavsett vad den hjälpen är, är en seger och inte ett nederlag. Ett nederlag vore det istället om man inte tog emot den hjälp man behöver för att besegra en sjukdom.

Tyvärr är det väl det som ofta hindrar en från att komma till rätta med saker och ting för att man skäms och ser det som en svaghet hos sig själv. Jag tror att det var starkt bidragande för mig att jag inte lyckades sluta tidigare och min analys är att det är ganska vanligt.

Jag är glad för din skull att du känns som att du är på väg åt rätt håll och du gör helt rätt och det ska DU vara stolt för att DU har tagit tag i detta för att förbättra DITT liv! Det känns som att du redan har vunnit en delseger på vägen!

Jag fick också hög dos, 600mg 3 gånger i veckan, håll koll på dina bieffekter för mins var inte roliga tyvärr

Tänkte på dig senast idag, att ditt senaste inlägg om läkaren som du inte gillade kändes så tröstlöst. Men skönt att du fattat tycke för den kloka sköterskan.

Ja, det är mycket bättre att tillföra positiva vanor i sitt liv än att slita med att mota bort negativa vanor.

Och med antabus i kroppen får du en chans att skapa positiva vanor och erfarenheter av nykterheten som du sen inte vill avstå från.

Tack för att du skrev!

Kram ?

Det kommer bli bra??Så strongt gjort!! Heja heja dig??

Kram❣️

Du ger fan inte upp i första taget! ? Härligt!

Känns rätt bra trots allt. Tar min (ganska höga) dos på mottagningen två gånger i veckan, så jag kan inte fuska. Skönt, ingen kamp mot Jävelberg om huruvida jag skall dricka eller inte. Dags för diskrensning, reboot och tillbaka till skolbänken.

Det som gör att det känns OK är att sköterskan jag går till för att få min Antabus känns helt rätt.
Klartänkt och rättfram, samtidigt som hon är väldigt sympatisk. Hon har lite grand samma tänk som Allen Carr / Annie Grace, nykterheten måste bli en naturlig del av livet. Att man måste tillåta sig själv att göra saker man trivs med och tycker är roliga i stället för att förbjuda sig själv att dricka alkohol. Att kamp, viljestyrka och vita knogar inte fungerar i längden.
Eller som hon uttrycker det-"Nykterheten får inte bli" och så hugger hon, en späd liten kvinna med livligt kroppsspråk, tag i skrivbordet som om hon tänkte bryta sönder det, spänner käkarna och får något smått galet i blicken.? Det går inte att missförstå vad hon menar! Precis så har jag känt många, många gånger.

Att ta medicin kanske kan ses som lite av ett nederlag, men jag är inte maktlös inför alkoholen. Jag väljer bara de verktyg jag har behöver för att komma till rätta med mitt problem. Jag tror det här kommer att bli bra!

Känner mig lite nedstämd ikväll.. Vet inte riktigt varför.. eller jo det vet jag ju egentligen..Det är ekonomin som tynger lite, och även stressen/pressen över nya jobbet. Men det är bara att ta nya tag och göra sitt bästa. Ska sova nu och hoppas på en bättre dag imorgon - trots att jag ska till tandläkaren...

Det där är så lätt hänt ?
Jag har köpstopp och förra veckan gick jag och köpte en örontermometer. Den visade olika temperatur beroende på öra så jag gick och lämnade tillbaka den. Kändes så bra när jag fick skriva i min bullet journal att jag klarat av hela månaden.
Så jag tycker du kan skicka tillbaka. Du behöver inte ens prova på. Du kommer att vara nöjd. Tänk att om 6 månader är kläderna redan gamla. Bättre att vara fri från skulder istället ?

Kram ?❤?

Har börjat med veckobudget och det har gått riktigt bra nu i februari (första månaden). Ett av målen är att dra ner väldigt mycket på shoppingen och betala av en del skulder till tex klarna. Men vad hände idag??! Som att alla spärrar försvann och jag klickade typ hem allt jag såg... Blir både ledsen och besviken på mig själv, nu känns det som att jag förstört min fina start... Såklart går det ju att skicka tillbaka det sen, men vet med mig att det är svårt när man tycker att kläderna passar...
Men måste styra upp detta nu, innan skulderna blir övermäktiga..
Att man är en beroendepersonlighet blir ibland så himla tydligt...

Ja, varför ska man berättar..? Om man behöver tänker jag. Jag var/är tvungen att säga det högt så jag tror på det. Speciellt i början. Men skulle inte göra en sak av det på jobbet. Bättre att bara vara nykter på en AW än att prata om det. Fast just nu sker inte så mycket festande pga Covid, så har inte behövt ens tänka på det.

Jobba på Mamsen! Du gör ett kanonbra jobb ???

Har läst en del att några tänker mycket på om/hur de ska berätta för bekanta eller arbetskollegor, att de slutat med A. Min spontana reaktion på det är - varför ska man göra en "grej" av det? Man pratar väl inte om motsatsen heller? Jag menar, är det inte bättre att bara låta det märkas efter hand?

Det jag däremot har märkt med mig själv, är att det blivit viktigt för mig att påpeka för andra att jag faktiskt har alkoholfritt i glaset! T ex om jag lägger upp nån bild på fb- så skriver jag nånting med alkoholfritt i texten. Eller hemma en fredagskväll, så vill jag gärna säga högt så barnen hör - häller du upp ett glas av det alkoholfria bubblet? Vet inte om det beror på att jag inte pratat med barnen om detta...men vill inte att de ska tro att jag har A i glaset...

Har haft lite vinsug i helgen. Det kom en kort stund och det var mest som en känsla av sorg...jag saknar den där avslappningen som 1-2 glas ger...
Men har ju börjat virka nu och det ger faktiskt också en slags avslappning - så den ska jag hålla fast i!

Måste snart masa mig i säng.. ny jobbvecka börjar imorgon!

Har varit med om den känslan. Inte pga att vi fått reda på en allvarlig sjukdom eller att mitt barn har varit med om en olycka utan pga psykisk ohälsa och att utsätta sig för faror.

Och den känslan är så svår att leva med?och den sätter spår...och den känslan är så lätt att dricka alkohol på även om det bara dämpar för stunden?

Stor varm kram t dig och allt gott t dig❤️❤️

(Rubriken – cred till Peter LeMarc :))

@Andrahalvlek. Ja, jag har en klar målbild. Så länge jag får behålla liv och hälsa, så kommer jag att nå dit.
@Varafrisk. Jag vill tacka för det fina du skriver, och sänder samma ord tillbaka till dig: Tänk lika gott om dig själv, för är det någon som kämpar bra, så är det du.
@Sisyfos. Puh, vet inte riktigt vad ska jag skriva...Du är en av mina förebilder, ditt nick till trots ;)
Just nu hämtar jag kraften i framtidstro, och hos ett par nära vänner. Det kommer inte att räcka. Jag ska söka proffs-hjälp så snart jag har fixat det mest akuta, rent praktiskt. Men. Det värsta HAR inte hänt mig. Mitt barn lever fortfarande. Och Tack Gode Gud för det...peppar, peppar ta i trä...och allt där emellan.
Någon klok person har sagt att vi människor lever våra liv på två olika sätt. Ett innan vi förstår att vi faktiskt kommer att dö en dag, och ett annat efter det att vi på allvar har tagit in vår egen dödlighet.
Jag skulle vilja lägga till en tredje dimension. Den stund då man inser att ens barn kan dö innan en själv. De timmar då man lever i ett limbo då man inte vet om ens barn lever eller ej. Efter det så blir livet något helt annat. Men det är ingen ursäkt för att dricka bort det. Tvärtom.
@Vinäger. Tack. Men jag tänker att det där med att må bra, det är jag inte värd varken mer eller mindre än någon annan. Livet är inte rättvist. Men det är en gåva. Och jag både måste och vill förvalta de år som jag har kvar så väl som jag förmår. Precis som du <3

Oj, vad ni alla stärker mig. TACK!

PS Tror att det var @Soffi som dessutom bjöd på "Bättre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände". Det var ord i rättan tid för mig!

Att du inte fick förtroende för läkaren.
Du har all rätt att be om en annan om du inte tycker det fungerar.
Håller på dig.

Tänker att du kan behöva den. ?