Senaste kommentarerna i forumet

@Kebne1 Snart har det gått ett halvår sen vi bestämde oss för att sluta med giftet!
Kan du tänka dig😊
Beach 2022😄 redo!

@veligaviljan Välkommen hit! Känner igen mig mycket i det du berättar. Slutat många gånger på olika sätt men att minska eller vara nykter en tid var aldrig hållbart. Det enda som varit hållbart är när jag slutade dricka. Ödslar ingen tid på att planera mitt drickande eller att införskaffa det. Min man och jag drack tillsammans, han fick dock inte ångest och hela det tärande paketet. Han ville gärna att vi skulle dricka vin åtminstone på helgen och att jag bara behövde minska ned så skulle det bli bra. Gjorde inte så mycket motstånd då jag hade begär efter alkohol och det var värt med att få rus och följande ångestpaket. Velig och visste inte vad jag ville, för det var svårt att tänka sig att sluta och min man ville ju dela på vin med mig. Egentligen visste jag, precis som du, att alkoholen var ett stort problem för mig och att det medförde så mycket negativa konsekvenser, men jag blundade. Till slut hade konsumtionen ökat så pass, liksom ångest, skuld och skam, att jag inte stod ut med livet mer. Jag tog ett allvarligt samtal med min man om hur hemskt jag egentligen mådde över vårt drickande och att jag endast såg ett mörker framför mig. Att jag höll på att rasa ihop. Först nu förstod han allvaret då jag sade allt rakt ut, utan filter, jag orkade inte filtrera mer. Vi slutade dricka och köpa vin hem och han dricker 3,5 öl istället. Det bekommer mig inte och tyckte det var en bra deal. Även han mår mycket bättre nu utan allt vin. Jag har efter att jag slutade dricka fått mycket bättre självförtroende och självkänsla och kan bättre både känna och häva mina behov. Jag vet mycket bättre nu vad jag vill och känner. Den skillnaden ser även min man. Vi har bättre samtal om allt och har kommit närmare varandra, och bättre på att lyssna på varandras behov. Att vara ärlig och sann med varandra, att jag berättade sanningen om hur jag mår av alkohol, har skapat tillit och förtroende oss emellan. Jag har nu varit nykter i över 7 månader och ska så förbli livet ut. Det är som ett nytt liv och en ny chans till att leva som jag önskar och vill. Jag vill aldrig mer tillbaka till det helvetet som alkoholen orsakade både fysiskt och psykiskt.

Ta mod till dig och våga vara dig själv och uttrycka dina behov. Du kommer att mås så mycket bättre! Lycka till!💪💕

Grattis till ett bra beslut.🌟 Nu en dag i taget, och kanske lite delmåls- belöningar? Jag gjorde ungefär som dig, att läsa, se filmer, diskutera om missbruk, och beroende. Jag hade också försökt minska på mängder, styrkor, dagar osv. Jag tog rygg på dom som inte velade utan kändes starka här på Forumet. Dom stöttade mig på ett utomordentligt och fint sätt. Min numera dåvarande man drack också alldeles för mycket, och jag lämnade honom därför. Det är en annan historia. Du kan sluta dricka. Tänk 2 år framåt. Hur vill du leva då? Bakfull, skamsen, och en trött mamma, eller pigg, frisk och glad. Kram på dig. 🤗🤗

@Annabell Hej! Kul att du hälsar på🥰 Och @Rehacer. Glad att ha er forumvänner. Allt väl. En del funderingar kring att leva helt nyktert. Mitt sällandrickande fungerar men tänker lite som när jag för 1000 år sedan slutade röka, då släppte jag bara taget. Så varför gör jag inte det nu liksom? Älskar ju faktiskt att inte dricka vin. Nåja, det kommer. Hoppas det är ok med dig? Förstod när jag läste ikapp att det varit lite kämpigt. Varm kram☘️

@Rehacer Hej! Intensiv helg..Läget är ok men lite väl mycket som händer. Hur har du det? 💓

@Ingesmart de var strongt av dig å klokt att berätta för alla. Hur gick det sen?🙂

@Ingesmart de var strongt av dig å klokt att berätta för alla. Hur gick det sen?🙂

Du har säkert rätt @Kennie
Det gäller bara att hålla i och komma över pucken.
Det ger så mycket mer att vara nykter det vet jag. Men det är just det, även fast jag vet och vill så är det svårt.
Längtar tills den dagen då jag känner så. Vet att det går eftersom jag har lyckats sluta röka för 7 år sedan och blev också vegetarian i samma veva 😁 så där har jag inga problem. Men i början var ju det också svårt helt klart, men det gick. Får påminna mig själv om det lite oftare.
Tack för din tanke

Du har säkert rätt @Kennie
Det gäller bara att hålla i och komma över pucken.
Det ger så mycket mer att vara nykter det vet jag. Men det är just det, även fast jag vet och vill så är det svårt.
Längtar tills den dagen då jag känner så. Vet att det går eftersom jag har lyckats sluta röka för 7 år sedan och blev också vegetarian i samma veva 😁 så där har jag inga problem. Men i början var ju det också svårt helt klart, men det gick. Får påminna mig själv om det lite oftare.
Tack för din tanke

@Axianne Grattis till din oerhörda bedrift att bli nykter och 9 månader!🥳. Dina inlägg är värdefulla berättelser om din resning från total misär och ur alkoholens fruktansvärda grepp. En påminnelse om hur hemskt illa det kan sluta när alkoholen är på väg att totalt tar över ett liv. Något som kan hända alla som blivit beroende och ingått förbund med alkoholdjävulen. Men du räddade dig själv! Du har mycket kvar att uppleva i livet som nykter och du tar varje dag ett nytt steg i det, mer balanserad och trygg för varje dag, vem vet vad som väntar runt nästa hörn?

Ha det gott med kärlek till dig själv och andra, det kraften är stor och leder dig dit du vill❤️

Hej,
Förstår att det är svårt när alkohol finns tillgängligt och mannen dricker. Men om du kommer över puckeln så kommer du vänja dig tror jag. Numera har jag inga problem när andra dricker. Inte svårare än när någon äter kött och jag väljer vegetariskt. Och som du är inne på, man mår så mycket bättre nykter, det är värt att kämpa lite för.

@Lonely Man
Tack! Känns skönt att höra, ska testa att vara med på ett möte

@less12
Hej du behöver inte skämmas för att gå på AA mötena. Det är både unga och medelålders personer där. Oerhört välkomnande och fin gemenskap ingen dömer dig. Har hjälpt mig någon enormt hade aldrig klarat snart 1 månads nykterhet annars. Ta hand om dig🌞

Då var 4 dagen här. Funderar mycket på det jag själv skrev igår. Det var mitt första inlägg här efter ha läst i flera år. Känns skönt att sätta ord på det jag känner och hoppas på något sätt att känslan blir mer verklig och stark när jag skriver ner den.
Nu en ny vecka framför mig där jag hoppas att jag kommer vara stark nog i mitt beslut.

@Surkärring känner igen mig så i dig. Vill sluta för min egen skull men har så svårt att hålla fast vid mitt beslut. Är på dag 4 igen efter många tidigare försök och längre uppehåll och vill verkligen att denna gång ska bli den sista. Har också en sambo som hade mått gott av att se över alkoholen men det får stå för honom. Detta är min kamp.
Önskar dig all lycka och att du som jag ska kunna stanna kvar i vårt beslut och känna lycka i det. Vi vet nog båda att det bara är alkoholfantasier att allt blir så mycket godare och roligare med vin. Eller hur

Hej Axienne!
Stort Grattis till tid! Jag skriver sällan här numera men råkade se och läste ditt inlägg. Så fint du beskriver; sorgliga minnen och din starka vändning till ett ’levande liv’. Jag fäste mig vid din inledning där du skriver att inspirationen att skriva tryter. Att enda anledningen ”att logga in och skapa ett inlägg är för att jag vill berätta att jag inte dricker, bara utifall att någon skulle oroa sig om jag plötsligt bara försvinner härifrån.” Fint och omtänksamt tänkt. Jag tänker att du kanske kan fortsätta skriva också för din egen skull, du formulerar dina minnen och erfarenheter så bra.
Jag är både medberoende och beroende och har haft och har stor hjälp av att skriva, många gånger har jag genom skrivandet blivit medveten om saker jag liksom inte visste själv. Jag vet också att det har hjälpt andra.
Jag fick bara lust att skriva den här hälsningen, forumet har hjälpt mig så mycket. En trygg plats där jag både får del av andras erfarenheter och kan och nå ut till andra med mina. För mig och många andra en oerhört viktig del i tillfrisknandet! / mt

Bra beslut! Heja dig!

280 dagar nykter idag. Lite över nio månader. Jag vet inte om jag ska fortsätta skriva här på Alkoholhjälpen just nu eftersom inspirationen liksom tryter. Enda anledningen för mig att logga in och skapa ett inlägg är för att jag vill berätta att jag inte dricker, bara utifall att någon skulle oroa sig om jag plötsligt bara försvinner härifrån.

Men jag kommer inte på något speciellt att skriva om i övrigt. Jag satt här vid datorn häromkvällen och började försöka uttrycka något begripligt, men så kom det inte ut något på skärmen värt att spara. Jag skriver liksom samma sak hela tiden nu. Just nu känns det som att det mesta är sagt. Det har inte hänt så mycket och jag gör inte något speciellt. Allt är normalt nu. Precis det jag önskat mig. Jag är "vanlig" för första gången någonsin känns det som. Men ändå inte.

Jag kommer ju aldrig att vara en vanlig normal kvinna. Jag har förstört för mycket av mitt liv för att någonsin kunna leva som alla andra. Åren som kunde ha varit mina bästa har jag ju supit upp och jag känner att tiden bara sprungit iväg. Jag är på gränsen till gammal, och det enda jag kan hoppas på nu är att den här nykterheten kom i tid. Att jag inte förstört min kropp helt och att jag får leva nykter och försöka hitta en tillvaro att njuta av, även om det blir i ensamhet.

Jag saknar kärlek. Jag saknar närhet, jag saknar min kropp som den såg ut för några år sedan när jag fortfarande var attraktiv och hoppades på att hitta någon att leva med. Det finns så oerhört mycket uppdämd längtan och kärlekstörst inom mig och jag är lite rädd att känna efter när det gäller just de här behoven. Under alla mina år som alkoholist har jag ju druckit för att dränka mina kärlekssorger (och därigenom sett till att de vuxit sig större och allt mer katastrofala). När jag var yngre och fortfarande hade kroppen och utseendet med mig så kostade jag på mig att bränna mitt ljus i bägge ändarna. Jag brydde mig inte om att jag förstörde min kropp och mitt yttre när jag gick ned mig så totalt som jag gjorde. Föga anade jag hur fort jag skulle förfalla när jag släppte taget om allt.

Nu är jag nykter och har inga planer på att återfalla i det djupa missbruk som jag levt med under så många år, och då kommer andra känslor fram. Saknaden efter kärlek och längtan efter någon att dela min tillvaro med. Önskan att få tillbaks min figur och kondition. Drömmar om att komma i kläder jag vuxit ur och förstås hoppet om att någon gång i framtiden få bli gammal tillsammans med någon.

Men jag ska inte vara girig eller begära för mycket av livet just nu. Än så länge borde jag bara vara nöjd över det fantastiska som skett och att jag fått vara alkoholfri sedan i augusti. Jag har fått så oerhört mycket tillbaks som jag egentligen redan hade bränt. Jag lever på övertid och känner mig lite som när man spelar dataspel och dött, men fått ett bonusliv och kan starta om. Tilltufsad men med erfarenhet och en visshet att det är sista chansen. Om man bränner den är det game over.

Jag tänker ibland på hur jag dövade alla känslor som försökte tränga igenom när livet var som svartast. Jag var så rädd för att känna efter. Jag var vettskrämd för att se mig i spegeln eller bli sedd av någon. Jag stängde in mig och isolerade mig med alkoholen för att bara få tiden att gå. Jag vet inte om jag hade något hopp kvar alls egentligen. På slutet var jag ju inte ens i skick att söka jobb eftersom jag inte tog mig ur sängen på dagar ibland, mer än att för att köpa alkohol, förstås. En halvtimmes tripp till Systembolaget då och då var min enda kontakt med omvärlden. När jag kom hem hade jag hjärtklappning, svettningar, darrningar och föll tillbaks i sängen med min bag in box.

Polisen tog mig ju en sådan dag i augusti förra året, på väg hem från Systembolaget. Det var min vändning. Min räddning. Det hade kunnat gå åt vilket håll som helst efter det. Antingen kunde jag ha grävt ned mig totalt efter rattfylleridomen och supit ännu mer, eller så kunde jag göra det jag ju faktiskt gjorde. Jag insåg att det fick vara nog. Jag betalade mina böter och bestämde mig för att jag nått botten och att det bara fanns en väg att ta. Jag är så tacksam över att den vägen fanns kvar och att Gud gav mig styrkan att kravla mig ur skiten jag levt i så länge.

Jag ska som sagt inte begära för mycket av livet just nu. Jag är tacksam för det jag fått och att jag sitter här idag med livet i behåll. Det finns mycket jag saknar och längtar efter men jag tänker låta det komma om det kommer. Just nu är jag snäll mot mig själv och tar det lugnt med det mesta. Om det är menat att jag ska få mer av det jag saknar så kommer det, annars får jag vara nöjd med det jag fått. För det är jävligt mycket jämfört med vad jag hade för ett år sedan.

En sån här helg för ett år sedan låg jag i mitt eget kiss på golvet nedanför sängen som jag ramlat ur när jag försökt vingla till toaletten. En sån här helg för ett år sedan klarade jag inte ens av att kravla mig upp igen, så jag låg kvar på golvet och kissade på mig. Mycket har jag glömt, men det här minns jag och det är såna minnen som faktiskt är väldigt tydliga. Jag söp sönder mig och kroppen gav upp mer och mer, men vissa minnen kommer jag alltid ha kvar.

Fin söndagskväll alla! Var rädda om er! 💕💎💘☁️✨🩰🦋🌷💖

@less12 Tänker att oavsett hur kort eller långt mål man sätter finns det en risk att man inte klarar det. Men, det viktigaste är att man tror på sig själv att man kan lyckas, att man har tilltro till den egna förmågan. Det gör en stor skillnad om man har den inställningen. Som sagt, det finns alltid en risk i allt man gör att man inte lyckas och om man är mer rädd för att misslyckas, än man är för att lyckas är risken större att man gör det. Så tro på dig själv, med delmål, mål och ta samtidigt en dag i taget. Du kommer att mogna i dina tankar och beslut på vägen🌱💕

@vår2022 Ja, den 100%-iga nykterheten har jag givit upp.
Men ser jag tillbaka har jag dragit ner så väldigt mycket på det så jag tänker att det är ok.
Tack för att du bryr dig <3

@Surkärring Vet inte riktigt vad jag ska svara? Hur mår du? Hur känns det? Har du givit upp?

Jag är inte alkoholfri.
Tror inte jag ska vara kvar här, för det är en lögn.
Jag flyttar till "vara måttlig" i stället.
Heja er som kämpar på.
Håll tummarna att jag klarar måttligt iaf.
Kram på er

@Torn
Okej förstår. Ja kanske smartast i början att inte utsätta mig för sånna situationer. Skönt att folk runtomkring dig verkade hantera det så bra, annars känns det jobbigt om folk börjar hetsa och tjata osv.

@less12 Detta var ett stort orosmoment i början. Jag gjorde helt enkelt så att jag undvek alla situationer där det kunde tänkas drickas alkohol den första månaden. Dels för att jag inte skulle riskera att bli triggad/övertalad till att dricka. Och dels för att jag behövde bli starkare för att säga som det var. Sedan vid den första ”festen” så sa jag som det var. Att jag hade lagt av med att dricka alkohol tillsvidare för att jag mådde mycket bättre av det. Min fru visste om hur det låg till från dag 1, och hon stöttade mig fullt upp. Det togs emot bra, folk var väl lite förvånande, men sedan var det inte mer med det. Dock har jag aldrig känt något behov av att säga hur jäkla beroende jag egentligen var. Till en del närmare vänner och släktingar har jag senare haft lite mer ingående samtal om detta. Och det har bara känts bra. Så det tror jag är en väldigt viktig sak också. Inte skämmas, utan i stället vara stolt för att jag lyckades ta mig ur skiten!

Efter ett tag blev det där med att säga att jag inte dricker en total ickefråga. Inget jag oroade mig för för fem öre. Fördelen var också att jag mådde bra av att vara ärlig och inte ljuga. Och ganska snabbt så visste ju alla att jag inte drack, jag hade inget att dölja liksom. Men jag tycker det kan vara helt ok att köra med lite vita lögner i början. Hellre det än att riskera att dricka alkohol. Viktigast först, inte dricka!

@Torn
Tack för att du delar med dig av din resa mot nykterheten, suger åt mig varenda tips du delar! Hur gjorde du i början i dem situationer där du ”förväntades” dricka? Hade du några strategier för att klara dessa? Var du öppen mot folk kring din nykterhet/alkoholproblem? Hur tog omgivningen detta isåfall?