Senaste kommentarerna i forumet

Jag har gjort precis det jag sagt att jag inte skulle göra. Jag har druckit alkohol för att stilla min oro och lugna mina nerver. Men: Beslutet ligger fast, på onsdag kommer jag att infinna mig på beroendemottagningen. Det värsta som kan hända är att det går åt helvete! So what? Jag är på väg dit om jag fortsätter dricka som nu.

@Kontentan: Tack för det du skriver. Det får mig att känna mig lite lugnare.

@Jullan: jag hoppas du inte misstycker, men jag ser dig som lite grand av en vägledare. Du har kommit dit du är idag med hjälp av de medel jag hoppas skall hjälpa mig. Jag hoppas kunna traska på i dina fotspår.

Man får bara kliva in och se vart det leder. Det kan ju bara bli bättre. Kram

28 dagar, snart 1 månad, har det hunnit bli! Känner mig faktiskt lite stolt över det - den här gången klarade jag det! Blev faktiskt förvånad att det redan gått 28 dagar, men just nu flyger tiden iväg på nåt sätt.. tror det här mycket med nya jobbet att göra.
Om bara några veckor kommer jag vara ensam i min tjänst och på måndag ska jag börja ta telefon... blir stressad av detta men idag ska jag sätta mig och försöka göra nån slags mindmap, för att strukturera upp alla olika delar så jag förhoppningsvis får en röd tråd och en förståelse för hur allt hänger ihop.

Märker att jag inte är lika kvällstrött längre (läs jag har lättare att förtränga tröttheten) vilket gör att jag sover för lite... måste lägga mig tidigare!
Tycker om den här stunden på helgmornarna när bara jag är vaken/uppe... en bra tid att samla tankar och energi för dagen tycker jag.

Idag blir det lite jobbpyssel och sen övningskörning med sonen. Hoppas ni alla får en fin, nykter, söndag!

Grattis till ett stort steg, du kommer inte bli besviken.
Jag var också livrädd och hade samma funderingar om körkortet innan jag kom dit.
De finns där för att hjälpa dig, inte för att förstöra ditt liv ännu mer.
Dom har ingen anmälningsplikt till transportstyrelsen, det var det första jag frågade innan jag berättade något om mig själv.
De har anmälningsplikt till socialen om de misstänker att barn far illa, vilket är jättebra.
De var noga med att berätta för mig att de inte har för avsikt att gå bakom ryggen på mig med någonting.
Känner du inte att det klickar med människan så be om att få byta, antingen direkt eller via meddelande efteråt, de är helt ok med det.
De jobbar med KBT och ska ge dig verktyg och vägledning för att du ska må bra.
Det kommer att gå bra, du kommer känna dig lättad och stolt över att du vågade.
Lycka till!

Jag tror drickandet för många av oss har varit en blurrig plats dit man kan förpassa dåliga samveten. Dvs man är i ett tillstånd där det inte känns jobbigt att man skjutit upp, glömt eller skippat.
Efter en tid nykter inser man liksom att det inte finns nån blurrig plats, där man kan ”vila” från att tänka på sånt man borde. Allt är samma- klarhet. Då är det lika bra att ta tag i grejerna. Jag blir bättre och bättre!

Och vet du, jag känner på mig att det kommer att gå så bra! Jag är så glad för din skull att du tar den här hjälpen. Du behöver inte AA, du har oss ❤️ Vi ska stötta och peppa dig hela vägen!

Kram ?

Jag är både förväntansfull och livrädd.

Förväntansfull för att jag verkligen vill ha hjälp att sluta dricka, eftersom jag insett att jag inte klarar det på egen hand. Likt några andra här har jag guppat in och ut ur nyktra perioder, långa som korta. Jag orkar inte hålla på så längre, jag behöver ett stopp. Jag sväljer min stolthet och ber om hjälp.

Jag längtar efter att få vara nykter. Den första månaden brukar vara jobbig (jag har ju gjort det här två gånger tidigare), men sedan kommer två - tre månader av ren eufori. Efter det så kickar vardagen in, och det är då mina problem börjar igen. Jag vill behålla känslan av eufori eller, åtminstone, få fortsätta att må bra.
De tidigare gångerna har jag bara slutat ta Antabus och inte fortsatt med någon uppföljning. Jag kommer inte att göra om det misstaget igen. Jag kommer att be om Naltrexon eller Campral och uppföljande samtal. Jag behöver en lite längre period för att låta det jag lärt mig om alkohol och dess verkan slå rot.
Jag har blivit föreslagen AA och varit på några möter IRL, men blivit besviken. Den senaste veckan har jag följt AA Online anonym, och kan bara konstatera att AA är så "inte mig". En del delningar har varit bra, men det är väldigt mycket Gud. Inget för mig.

Jag är livrädd för att det här kan få negativa konsekvenser för mig. Om den behandlande läkaren väljer att skicka in en anmälan till Transportstyrelsen kommer jag med största säkerhet få körkortet indraget. Det skulle innebära att mitt privatliv "kukar ur" fullständigt, och att jag inte skulle kunna tillgodogöra mig någon behandling.
Att ta sig till mottagningen med kollektiva färdmedel tar en timma enkel resa. Med tid för behandling och väntetider handlar det om cirka tre timmar per tillfälle. Det skulle inte min arbetsgivare godkänna.
Då skulle valet stå mellan att få behandling och att ha ett arbete. Sweet!!

Jag tar risken! På onsdag faller bilan.

Om någon av er till äventyrs skulle ha en gud så får ni gärna be för mig, trots allt (men lämna Bacchus utanför :) ).

Jag känner igen det där med att ta tag i saker. Som att man inte längre har trösklar ??

Så bra vi är ??

Det kanske inte är ens livs stoltaste ögonblick när man besöker en beroendemottagning. Mitt första besök var nervöst, men i väntrummet fanns flera andra mycket normala människor... de såg ut som vem som helst. En man i sällskap av sin fru, en vacker yngre kvinna, en man som jag tänkte jobbade på nåt trendigt jobb. Å så jag!
Efteråt var jag trött, men det var otroligt skönt att prata om det här. Att sätta ord på det utan att behöva skämmas. Att vrida och vända på när och varför, hur man kan låta bli.
Jag tror att det är väldigt ovant för flera av oss att söka hjälp.., att erkänna att man inte är så ”lyckad” som man vill, utom här på ett anonymt forum. Men att sitta och prata om det med någon annan människa, det är stort, och nyttigt och oerhört befriande.
Lycka till nu!!!

Det kommer gå bra, du vet ju egentligen att du gillar nyktert. Att få hjälp på vägen visar väl bara att vi är människor. Lycka till nu. Kram Jullan

Är på dag 24 ?. Känner att jag har mer energi och ork nu, trots att jag sover lite sämre igen. Men hoppas det rättar till sig med sömnen snart.. drömde nåt konstigt i natt, kommer inte ihåg vad utan har bara en känsla av att det var konstigt.. Men har förstått av er andra här att det är vanligt med märkliga drömmar i perioder!

Märker att jag ibland får nåt slags flyktbeteende när det kommer till lite jobbiga saker.. både privat och på jobbet - att jag har en tendens att skjuta det framför mig. Men nu de senaste dagarna har jag faktiskt inte gjort så, utan tagit tag i saker direkt - så otroligt skönt!
Mer sånt vill jag ha ?

Det värsta är över ??

Själv på dag 40. Börjar känna mig mer harmonisk. Får mer saker gjorda. Vinnande koncept ???

Kämpa på! ?????

Den artikeln men vet det sen innan. Jag föredrog vin med så låg sockerhalt som möjligt och kan inte äta godis t ex så sockerberoende är jag i alla fall inte...
Det har dels med den förändrade anatomin att göra och dels att man byter ut ett beroende mot ett annat.
Problemet är att det kommer smygande, man flyttar fram sina gränser successivt... och tillslut är det kört...
Men nu är jag på dag 22 och det känns väldigt bra ?

Kram ?

Jag läste precis en artikel om hur det fanns förhöjd risk för alkoholmissbruk bland individer med gastric operation! Har du sett den? Jag började spekulera då att beroendet finns kvar och man bara byter ut den...
Själv tror jag att jag har ett sockerberoende. Vin har socker också.

Men alla dagar i veckan väljer jag socker istället för A

????? / Mary

För ditt stöd ?. Det betyder verkligen mycket ska du veta!
Känns så bra att kunna ta rygg på er trygga, nyktra, personer här inne!

Kram ?

Visst är det vanligt att byta ett missbruk mot ett annat. Just vid GBP är det inte ovanligt att man kan få problem med alkohol. Eftersom magsäckens yta är minskad kan alkoholen slå väldigt hårt också. Så du har verkligen tagit ett viktigt och bra beslut - och du har varit jätteduktig!

Kram ?

Nu är det 3 veckor sen jag slutade med a. Det känns bra, att det var rätt beslut i rätt tid. Men det känns samtidigt lite vemodigt...antar att det hör till resan, att man går igenom lite av en sorgeprocess.

Har funderat lite på det här med beroendepersonlighet - och det är verkligen vad jag har.. allt eller inget! Men länge var det annat än a - typ antingen inget snacks/godis alls eller hela påsen. Eller att jag avstod i sällskap med andra (för att jag försökte gå ner i vikt) för att sen smygäta/hetsäta när ingen såg...

För snart 2 år sen gjorde jag en gastric sleeve operation. (Vilket innebär att ca 75-80% av magsäcken tas bort). Har underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos som gjorde det extremt svårt att gå ner i vikt.
Jag har nu ett normalt bmi och har på så många sätt fått mitt liv tillbaka.
Sen kom Corona, med permittering och hemarbete... dagarna flöt ihop, hade väldigt lite att göra på jobbet- det kändes nästan som att det var helg jämnt. Helt plötsligt tyckte jag det var ok att ta ett glas vin mitt i veckan...och där var bollen i rullning.. Har nog druckit mer vin på ett år, än vad jag gjort sammantaget under hela mitt vuxna liv. Fick lätt i mig mer än en flaska, har haft flera minnesluckor, vaknat med ångest och darriga händer...

Inser ju att jag gjorde det klassiska - bytte ett missbruk mot ett annat.
Men är faktiskt stolt över mig själv att jag tog tag i det och slutade för 21 dagar sen ?.

Vad du varit med om!?
Det är ju precis det som jag är orolig för, och din berättelse stärker mig i övertygelsen om att jag klarar mig bra med det här forumet!

Får jag fråga hur er relation är nu? Hur har barnen tagit allt?
Ska läsa lite i dina trådar - men har du klarat av att bli nykter efter det där mötet?

Kram ?

Igår kväll tittade jag på de två första dokumentärerna om Pia.. har ni sett de?
Gick och la mig en stor känsla av tacksamhet.. För att jag har tak över huvudet, mat på bordet och en trygg familj. Man få ett annat perspektiv på sina egna problem efter dessa filmer, helt klart sevärda. Ska se om jag hinner titta på den sista idag.

Kram ?

Tack för ett fint och intressant inlägg i min tråd.
Jag var tvungen att uppdatera mig lite om vem du är så jag har läst lite men inte allt du skrivit.
Men jag känner igen mig i en hel del precis som Vinäger gör.
Jag kommer hänga här på forumet ett tag nu igen.
Måste ha en längre vit period nu för att bli stabil igen.

Kram och lycka till dig?
???

Tänker också att jag nog kommer rätt långt med forumet. Men vill ju inte berätta om det för min man, det måste få vara min frizon i allt detta.

Det har aldrig varit någon situation där barnen eller ens jag själv, varit i fara.
Somnade i princip alltid i soffan på småtimmarna.. så mest mitt eget mående som påverkats.

Kram ?

Du har ju forumet. För min del, och för många andra har det räckt med att skriva, läsa, fråga och ventilera allt mellan himmel och jord här. Du kan ju börja där, det kan räcka.

Kram

Förstår din ambivalens för att gå o prata med någon. Jag själv undviker den offentliga sjukvården av just integritetsskäl. Nu jobbar jag själv i organisationen i kommunen där jag bor, så för mig känns det helt otänkbart att söka hjälp där. Jag vet inte hur de tänker kring orosanmälan etc. Det är väl om du berättar om situationer där barnen varit i fara. Eller om det är våld inblandat. Psykisk ohälsa i sig är otroligt vanligt. I min kommun är det var och varannan person (ffa födda på 70- talet av någon anledning)som söker för stress och utmattning. Många får samtal med psykolog. Andra blir erbjudna att gå i stresskola eller utmattningsskola i grupo, och får grundläggande verktyg o kunskap. Vet inte om detta inlägg öht är till någon hjälp...

Min man föreslog att jag skulle kontakta vc för att prata med nån kurator eller liknande.. Men jag känner i hela mig att jag inte vill det! Vill inte att det ska stå i nån journal att jag haft problem med alkohol! Är livrädd för det faktiskt!
Tänk om det leder till en orosanmälan till soc?!

Hur har ni andra gjort och resonerat kring detta?

Kram Mamsen ?

Vi pratade lite i morse (så mycket man hinner med med barn i huset) och det visade sig att han trodde "problemet" var löst i och med att vi inte köper hem vin mer... Men tror att det gått fram nu att det är egentligen det minsta problemet, att jag har en resa att gå igenom som tar tid. Ska inte säga att det känns helt bra än, men bättre i alla fall!

Har sovit uselt i natt, så behöver hålla mig sysselsatt för att inte fastna i negativa tankar.
Har städat tonåringens rum, gjort en kakdeg som nu vilar i kylen och ska strax sätta en bröddeg på jäsning ?.
Hade velat komma ut på en promenad men det är för kallt idag. Det ser så skönt ut ute, solen skiner och det är hyffsat vindstilla. Får se om temperaturen blir lite bättre på eftermiddagen.

Hoppas ni alla har en härlig, nykter, lördag ?

Mamsen ?