Senaste kommentarerna i forumet

För ditt inlägg! Det är verkligen mycket känslor i omlopp just nu - hos mig. Och det är det jag får fokusera på, att det är mina känslor, i min resa.
Vi pratade lite sent igår kväll, inte den bästa tiden för ett sånt snack, jag vet... och det gick väl inte jättebra heller... Vet inte om jag söker efter nåt han omöjligt kan ge mig? Eftersom det här är min resa och inte vår? Jag vet inte...
Han gick i alla fall med på att inte ta nån whiskey på ett tag, tills det har gått lite mer tid. Så det är väl bra.

Får se hur den här dagen och helgen blir nu...

Mamsen ?

Ta inga förhastade beslut just nu, mata inte flyktbeteendet. Fokusera på nykterheten, allt annat får vänta ett tag.

Kram ?

Nu är det många känslor på gång. Jag tänkte börja med jobbet. Var ärlig där också om det känns svårt. Som AndraHalvlek skrev, öva och tänk att du kommer att klara det. Varför skulle du inte klara det? Lär dig en sak i taget. Fråga tills du har fått hjälp. Vi är lite för dåliga på att visa oss svaga och det är ett stort problem, för för det mesta skulle saker gå mycket lättare om man vågade fråga. Det är inte ditt fel om det inte går in direkt. Och nu var ni flera som skulle lära er. Du är ny, dra nytta av det och fråga tills du får svar. Med största sannolikhet har du lärt dig svårare saker än det där tidigare. Så bort med känslan otillräcklighet, in med tilltro till din egen förmåga, jävlar anamma och kulet i utmaningen.
Oj oj oj vad jag har gått igenom känslor angående sambon både när jag druckit och varit nykter. Lägg undan dem ett slag och fokusera på dig och dina behov som du kan tillfredsställa själv. Ett tag var jag SÅ arg på allt han gjorde. Hade mycket väl kunnat bli separation och då hade jag behövt fokusera på det istället för på mig själv i nykterhet. Det är jobbigt att känna sig ensam i ett förhållande. Det är jobbigt att ha behovet av att bli tröstad och omhändertagen och leva bredvid någon där det inte händer. Min sambo och jag börjar kanske hitta tillbaka igen men det har tagit tid. Vad tycker du om hos din man?
Jag har gjort två nykterhetstesor (minst) på egenhand. Han är glad att jag inte dricker nu, så mycket vet jag. Jag har haft lite svårt att prata om det själv eftersom jag inte har förstått mig på mig själv. Vill heller inte prata om det med någon som faktiskt inte har varit där. Det finns så mycket förutbestämda bilder som jag avskyr att placeras i. Som de andra skriver så kommer du troligtvis inte att bry dig om han dricker måttligt efter ytterligare ett tag. Det som dock händer ofta är att man jobbar och tänker väldigt mycket på sig själv och sina känslor under en period. Partnern är inte med på tåget utan blir kvar. Det går att hantera kanske i efterhand. Ett livsavgörande beslut i taget kan räcka tycker jag. Många av känslorna är ens egna och ska inte projiceras på partnern. Så ge det lite tid. Tror att jag och min sambo haft månader av dåligt, sen börjar man sakta gå tillbaka till de ömhetsbetygelser man hade tidigare. Se partnerns fina egenskaper och förstärka dem. Sakta men säkert kan man hitta tillbaka, men just nu tycker jag att du ska få vara i fokus! Du och dina behov. Vad behöver du? Om du behöver tröst, säg det kanske om det fungerar så hos er.

Känner mig så ensam i allt detta... Kan inte riktigt prata med min man om min nykterhetsresa... vet egentligen inte varför... Tror inte riktigt att han förstår, eller vill förstå?, hur alvarligt det har varit.
Det blir lite som den rosa elefanten i rummet - och jag vill inte ha det så.. Jag vill att ska kunna prata om allt. Men vårt förhållande har inte varit bra på rätt länge nu, om jag ska vara ärlig. Vet inte i vilken ände jag ska börja riktigt..
Vi kan inte ens sova i samma rum, för han snarkar så extremt högt. Han har en sån mask när han sover, som tillför luft, men den ruckar han hela tiden på i sömnen så det låter ännu värre.
Känns som vi bara glider ifrån varandra..får jag inte med honom på den här resan är jag rädd att det är kört..
Det är så ledsamt att känna sig ensam fast man är gift. Inser att den här känslan har kommit nu, efter jag slutat med a. Eller så är jag bara mer mottaglig för den.

Usch..känner att tårarna bränner innanför ögonlocken... Vill inte sitta här i soffan och gråta när gubben kommer ut från toan direkt...

Är väl lika bra att gå och lägga sig, får se om jag får sova nåt. Hoppas på en bättre dag imorgon.

/Mamsen ?

Det behövde jag verkligen nu ❤.
En stor del av problemet är stackarn som lär upp mig inte heller riktigt har koll på hur det ska göras, då det är helt nytt.. Men jag ska göra mitt bästa, försöka skriva en egen manual och som du skrev - öva, öva och öva! Den här känslan av att nåt är övermäktigt på jobbet känns hemskt...
Kram ?

Vad glad jag är att medititationen verkligen har blivit något som passar dig, som lugnar dig när det stormar. Bara fortsätt meditera! Det kommer att bli bra. Svinjobbigt i början förstås, men det blir bra. Riktigt bra. Försök att ta dig an förändringen med ett nyfiket sinne.

Kram ?

Det låg ett brev från beroendemottagningen på hallsgolvet när jag kom hem idag. Det knöt sig i magen när jag såg vem som var avsändaren. Nu är det plötsligt helt konkret, jag har en tid bokad om två veckor.

Jag känner mig nervös, orolig och väldigt, väldigt liten. Tankar på hur jag skall kunna backa från det här har poppat upp. Skall jag passa på att dricka så länge det är möjligt? Irrationellt med tanke på att det är jag själv som faktiskt sök hjälp, men jag känner mig ganska illa till mods just nu.

Jag kommer naturligtvis inte att backa från beslutet att söka hjälp, och jag kommer inte att passa på att supa skallen i bitar. Vad jag däremot kommer att göra är att parkera rumpan på min meditationskudde, försöka rensa bort alla tankar och bara koncentrera mig på min andning i tjugo minuter. Det brukar kännas bra efteråt.
Även om det känns läskigt just nu så kommer det att bli bra i slutänden. Hur bra det blir är upp till mig. Jag behöver bara landa i insikten att "det är på gång".

Be att få en skriftlig manual och sen övar, övar, övar du. Att du inte fattade på genomgången kan lika gärna bero på den som höll i genomgången. Och om inte mottagaren förstått är det alltid i grunden avsändarens fel.

Alla är inte duktiga pedagoger. Jag är väldigt noga med att endast låta mina pedagogiska kollegor ta sig an våra nykomlingar. De andra kan göra mer skada än nytta. Grunden till att vara pedagogisk är att man gillar att bli förstådd, att man gillar nykomlingar, och att man har förmågan att bryta ner varje instruktion i småbitar på ett åskådligt sätt. Långt ifrån alla som har de skillsen.

Kram ?

Har rätt nyligen börjat på ett nytt jobb, hunnit jobba ca 1,5 månad. Det är ett längre vikariat, så går på upplärning och rätt snart så kommer jag få klara mig själv. Det löpande börjar sitta nu men nu ledningen bestämt att vi ska börja med en ny slags rapportering. Det är väldigt mycket siffror och underlag som ska hämtas ut från systemet och sen är det ändå meningen att man ska sätta massa manuella formler i Excel... höll nästan på att bryta ihop idag på en genomgång (tur det sker digitalt) då det känns helt övermäktigt... Det var inte det här jag tackade ja till när jag tog jobbet.... Vill alltid göra ett bra jobb men vet faktiskt inte om jag klarar av det här momentet...?.

Som Andrahalvlek brukar skriva - det här är en känsla jag brukade dricka vin på... hade det funnits hemma hade jag varit illa ute ikväll...

Kram ?

Då hade möjligheten att dricka "bara lite" hela tiden funnits där. Tyvärr har jag sett, sedan i somras, vad den möjligheten leder till. Att vara nykter ett tag för att sedan ta ett återfall, om och om igen leder ingen vart. Åtminstone inte till nykterhet.
Jag har nog saknat viljan att bli nykter, jag har nog bara haft en önskan om att vilja bli nykter. Innerst inne har jag velat haft kvar möjligheten att dricka "bara lite"?

Skillnaden nu är att jag får verktyg som jag kan använda för att nå mitt mål. Att bli nykter. Jag kommer att ta emot all hjälp jag kan få. Det kommer att ta tid, och det kommer att krävas mycket arbete med mig själv för att få till stånd en varaktig förändring, men att ge upp är inget alternativ.

James Clears idéer om förändring i små steg verkar vara intressanta. Hamnar på "att läsa"-listan. Det kommer att krävas många förändringar i mitt liv.

Tack för att ni finns! ???

Härlig läsning härifrån, japp en krigare är precis vad du är. A djävulen får sig en omgång nu.

Ja, min startsträcka till att skriva här har varit lång och jag har många misslyckade försök med att begränsa/sluta smygdricka.i bagaget. Vad är då annorlunda denna gång? Jo, att jag sökt hjälp och börjat skriva här då jag insett att jag inte kommer klara en återgång till ett nyktert leverne på egen hand eller rättare sagt varför göra det svårare när det faktiskt finns hjälp och stöttning att få. Jag är dock medveten om att det är jag som måste vara beslutsam och hålla i och att aldrig ta första glaset/förankra mig själv i att ta en dag i taget. Tankar på alkohol upptar dessvärre mycket tid även om det minskat sedan de första dagarna, men jag är fast besluten av att det bara ska stanna vid tankar.

Vad glad man blir att höra att du är exalterad och känner dig stark som en krigare!
Heja Onkel F!
Tack Andrahalvlek för ditt boktips!
Skippade sega Eckhart Tolle och började lyssna på James Clear istället.
Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter 10 min, men hann ändå uppfatta att den verkar lovande.
Ha en fin onsdag!

Skippade sega Eckhart Tolle tillsvidare och började lyssna på James Clear igår istället. Ljudbok är ju bättre än sömnpiller så jag somnade efter typ 10 min, men hann i allafall uppfatta att den verkar lovande.
Tack för tipset AH.

Receptet för att etablera nya vanor enligt James Clear:

1) Tydligt mål: Bestående nykterhet.
2) Tydliga strategier. Vad behöver du göra varje dag för att stegvis nå ditt mål?
3) Identifiera dig med dina nya vanor.

Kram ?

Helt rätt, jubla på du. Banka ner alkoholdjävulen i underjorden där han hör hemma!

Kram ?

Jag bestämmer! Jag har makten! Jag avgör vilka medel jag skall använda för att nå mitt mål! Min fiendes (alkoholen) fiende (beroendemottagningen) är min vän. This is war! Jag kommer att nå min målsättning om ett nyktert liv.

Förlåt mig, men är helt exalterad efter min sista kontakt med beroendemottagningen.
Ibland rusar känslorna iväg.

???

Riktigt bra gjort! ????????

Kram ?

Jag har beställt tid på beroendemottagninen. Ungefär tre veckors väntetid. Det känns befriande att kunna se fram emot att få hjälp. Har man försökt sluta i flera månader utan att lyckas måste man inse att det är inte jag som bestämmer, det är alkoholen.
Det blir förmodligen Antabus till att börja med, då kan jag ju inte dricka. Jag får tid att försöka bygga ett jag som kan leva utan A.
Mina farhågor om körkort kan jag glömma så länge jag sköter behandlingen.

Jag känner mig jävligt nöjd med mig själv för att jag tagit steget!

Läst här flera år utan egen tråd? Respekt! Vi är många med lång startsträcka ser jag (genomsnitt 6 år läste jag). Så grattis till 17 dagar! ?? Känner likadant och nu på dag 33. Tycker jag även ser annorlunda ut. Inte bara känner. Varje dag blir bättre och bättre...
Frihet från A löser inte allt, men nu när jag har slutat flera gånger och tex varit nykter just 3 månader par gånger, så vet jag att livet är bara så mycket enklare utan A.
Så var stolt över dig och ditt beslut. Du kommer inte ångra dig ?????

Har läst på detta forum under flera år väl medveten om att jag har problem och att jag utvecklat dessa problem genom att hälla i mig alkohol för att döva ångesten. Gjort flera försök att begränsa och reglera intaget men i likhet med många här misslyckats. Har tagit hjälp av beroendevården och är nu på dag 17. Mina värden är tack och lov fortsatt bra vilket är helt otroligt. Jag har ännu inte tagit beslut om att aldrig mer dricka alkohol det får komma i ett senare skede, jag har bestämt mig för att inte dricka på åtminstone tre månader och därefter fattar jag ett nytt beslut. Nu har jag förvisso fått antabus vilket gör att jag inte kan dricka vilket är underbart. Jag mår så mycket bättre och känner tillförsikt. Jag har börjat jobba med mig själv och min ångest vilket kommer att vara min prio då jag är övertygad om att min ångest och låga självkänsla etc. är roten till mina missbruk och flyktbeteenden. Har även lidit av anorexia/bulimi vilket inte är ovanligt hos kvinnor med alkoholproblem. Genom att läsa här på forumet vet jag att jag inte är ensam och det är tack vara forumet jag vågat söka hjälp och fronta mina problem även om jag skäms över att jag dricker (ofta och mycket) i smyg för att döva/koppla ned/slippa tänka/få ro i själen. Har de senaste åren inte vågat gå på hälsokoll via jobbet då jag varit rädd att mina värden skulle vara förhöjda och därmed på så sätt avslöjas.... Jag har valt att backa tillbaka från stupet för annars hade avgrunden öppnat sig och jag behöver all hjälp jag få för att inte falla tillbaka.

De kan väl inte tro att alla alkisar kör rattfulla? Och dra in körkortet i förebyggande syfte? Låter otroligt märkligt. Däremot kanske det ska anmälas så att det direkt ryker om man skulle fastna i en rattonykterhetskontroll. Eller så kan man kanske åta sig att installera alkolås? Försök att släppa det nu, nu är nu och sen är sen. Meditera!

Kram ?

Ska prata med gubben i veckan, så vi förhoppningsvis är överens innan helgen! Tror egentligen inte att det kommer vara några problem, är säker på att han kommer förstå... men ändå känns det jobbigt. Det blir ju som att man blottar sig, sina svagheter... Det brukar vara jag som är den "starka" annars i vårt förhållande - men tror också att det kan ha bidragit till mitt ökade ah intag faktiskt... ett enkelt sätt att slappna av på..

Härligt att du verkar ha ett bra stöd av din fru! Ska läsa ikapp mig lite i din resa också ?

Kram ?

Hej igen! Jag har varit nykter i 5 månader.

För mig har det varit bra att det inte varit så många övningstillfällen i början. Då kan man bygga upp en egen trygghet i nykterheten. Slippa lockas och längta som man gör i början. Nu har jag inga problem med att säga nej. Men andra gånger jag har slutat har det inte fungerat för jag också ville vara med på det roliga.

Jag förstår vad du menar med att det är svårt att ta en dag i taget. Men det kan man också öva på. Slå bort tankarna om framtida fester och bara tänka på att idag är jag nykter v