Senaste kommentarerna i forumet

men en viss osäkerhetskänsla finns där. Om det är ställt utom allt tvivel att jag skulle få det indraget så vete tusan om jag inte backar efter samtalet med sköterskan. Vi får se imorgon eller övermorgon. Men att göra det vore ett rejält bakslag. Jag vill och behöver det här. Och trots allt var det inga problem vid mina tidigare behandlingar `12 och `19. Det kanske märks att den här frågan tar upp ganska mycket av mina tankar just nu! :)

Solkatt, du verkar ju ha fått ner din konsumtion till en synnerligen rimlig nivå, så det borde inte vara något problem för dig att sluta helt. Hur har du planerat fortsättningen? Tänker du söka något slags stöd, eller kör du ditt eget race?
För mig har det sistnämnda inte varit så lyckat i längden, men vi är alla individer.
Allt gott och lycka till nästa vecka!

Hej! Jag såg att du hade skrivit i VaknaVackers tråd! Hon ligger någon vecka före mig och är alltså min förebild.? Det var hon som fick poletten att trilla ner hos mig med att att tänka positivt och inte älta sådant som inte går att göra något åt. Allt blev så mycket lättare då. Det är bra att ta rygg på henne!

Förresten, det här med att det är jobbigt att se när ens partner dricker. Det var likadant för mig i början, jag hade fullt stöd från min fru från första stund och jag bad henne att inte dricka när jag såg det+ att inte ha några flaskor synliga. Så hon ställde ev alkohol i ett låst skåp i källaren och drack bara så jag såg det, om det var ok för mig. Det var till stor hjälp i början, i ca 1 månad. Sedan var det inga problem för mig att se henne dricka sitt vin. Så tveka inte att berätta hur du känner, de som inte har några problem med alkoholen kan ha svårt att fatta hur svårt det är med sug osv.

Återigen, välkommen hit och skriv så mycket du orkar, det hjälper en mer än vad man tror.

Kram ?

Mer komplicerat det här än man först kan tro...hur allt hänger ihop med beroende..
Att lista sina positiva skäl att vara nykter låter som en bra idé! Att vakna utan att vara bakis eller ha dåligt samvete kommer helt klart stå högt på min lista!

Kram ?

Ja, det är bannemej bättre att ha ett liv än ett körkort! Men nu hoppas vi att det inte går så långt. Vi utgår helt enkelt från att det går bra. Allt annat får du hantera när det kommer dithän. Oro i förskott är både onödigt och skadligt för hälsan det också.

Kram ?

Det var så att en sjuksköterska på beroendeenheten rekommenderade mig att trappa ner om jag inte vill äta medicin som hjälp. Jag är livrädd för att utveckla delirium tremens och därför tog jag detta beslut. Jag har från att ha druckit 36 enheter i veckan har gått ner till 6-8 i veckan på 14 dagar och det har gått bra. Nu är tanken att efter denna vecka kunna sluta helt och undvika delirium. Håll alla tummar och tår för det.
Det som gör att jag är orolig är att jag druckit konstant i olika stora mängder under 20 års tid, vilket satt sina spår...

Men glädjande att du ändå har tagit steget! Det här kan nog bli riktigt bra. Det viktigaste är ju viljan till förändring och den tycks det ju inte råda någon brist på. Sen är det ju inte särskilt enkelt bara för det, men det känns absolut som att du har de rätta förutsättningarna nu. Du har ju forumet också, så glöm inte bort det. Det här ska nog bli bra!

Jag vet inte om jag är helt införstådd med vad jag gett mig in i, men jag har gjort en egenanmälan hos beroendemottagningen. Lite som att ta ett djupt andetag, blunda och bara hoppa!
I första läget blir det ett telefonsamtal från en behandlande sköterska, som förhoppningsvis kan reda ut begrepp och förutsättningar. Om jag väljer att inte gå vidare därifrån borde inte få några konsekvenser för körkortet (hoppas jag).

Jävelberg är rosenrasande och ryter VAFAAN HAR DU GJORT! BEGRIPER DU INTE VAD DET HÄR KAN FÅ FÖR KONSEKVENSER?! NU ÅKER DU OCH HANDLAR VIN OCH LUGNAR NER NERVERNA!!

Den andra sidan av mig är visserligen lite nervös, men samtidigt jävligt lättad. Jag har givit mig själv möjligheten att inleda en verklig förändring. Jag borde ha insett att jag inte klarar att sluta på egen hand för flera månader sedan. Jag behöver Antabus för att få ett stopp. När jag har kommit så långt är resten, en varaktig nykterhet, fortfarande upp till mig. Kanske med stöd av Naltrexon, det är ju några här som har positiv erfarenhet av det. Beroendemottagningen kommer ju naturligtvis vilja ha ett ord med i sammanhanget, men det skall nog gå bra. Jag har ju positiva erfarenheter av dem sedan tidigare.
Härifrån kan det bara bli bättre, åtminstone ur ett hälsoperspektiv. Trots allt kanske det är bättre att ha ett liv än ett körkort...
Jag tror att det här kan bli bra, en början på något nytt!

Han jobbade då inom kommunen och ville därför inte gå just till beroendemottagningen, eftersom skvallret färdas snabbt. Det var hans argument hos läkaren på vårdcentralen. Hemskt att det ska vara så, för kommunen är ju oftast kommunens största arbetsgivare och där måste finnas massor med folk som har alkoholproblem.

Kram ?

Min alkoholiserade ex-sambo fick antabus utskrivet av en vanlig läkare på vårdcentralen. Det tog han glatt i några månader, sen slutade han med det och då var återfallet ett faktum inom några få månader. Tyvärr.

Fortsätter hålla tummar och tår!

Kram ?

Anmäla eller inte är tydligen upp till behandlaren. Lite som rysk roulette med tre patroner i trumman på revolvern. Har jag tur och träffar "rätt" läkare är det inga problem, träffar jag någon som anmäler kommer mitt liv att skita sig fullständigt.Ingen drömsituation, direkt.
Nåväl, jag kommer att bli uppringd av en sköterska på beroendemottagningen i eftermiddag. Tyvärr kan man inte vara helt anonym, man måste uppge sitt telefonnummer, men man kan välja att låta bli att uppge personnummer.
Naturligtvis kommer samtalet inta att handla om mina alkoholproblem, jag ringer ju för någon annans räkning. Någon som tror att de har hört det förr? :)

Jag hoppas verkligen att jag får ett positivt besked. Jag skulle verkligen behöva Antabus under en period för att bryta mitt beteende. Helst utskrivet så att jag kan ta det själv. Då behöver jag bara vara beslutsam i fem minuter två dagar i veckan. Det skulle till och med jag klara.
Just nu är det en jäkligt nervös väntan på samtalet.

I början av nykterheten kan man vara som skörast..Därför jättebra om du inte behöver träna på olika sociala tillställningar, eller mannens drickande än..Hjärnan som är alkoholberoende hoppar gärna av projektet nykter..Men själva Mamsen vill sluta..Innan jag förstod sammanhanget så hann jag misslyckas många gånger..Det fanns ju tusen skäl till att dricka=förändra sin sinnesstämning..Men skälen att vara nykter bör man själv göra klart för sig..Skriv ner dina vinster om du inte redan gjort det..Det gav mig mycket styrka att avstå i början..Mitt största skäl var att vakna Nykter.???.Inte bakfull, med dåligt samvete..Därmed också vara en finare och mer stabil mamma..❤️

Jag förstår din känsla, det är sjukt vilken kontroll A kan ta över ens liv. I flera år har mitt liv kretsat kring när jag kan dricka, vart jag skall gömma det, hur jag ska se till att det finns tillräckligt över helgen och framförallt på söndagen då bolaget var stängt. Så mycket jag gjort som jag ångrar, så många helger jag haft med min familj där jag knappt mindes vad för film vi sett. Jag får ångest av att bara tänka på det. Jag har varit utan i 6 dagar, för mig är det länge och jag mår så mycket bättre. Den största skillnaden är energin, jag är inte trött, helt otroligt ? Hejja dig och alla andra som kämpar!! Och bra att städa ut julen nu, det var på tiden, gjorde nämligen detsamma idag ?

Håll i och håll ut, kram ?

Det känns verkligen som ett bra beslut.
Hur länge har du varit nykter @kvinna 38?
Jag försöker tänka lite mer här och nu, men det är svårt ibland..tankarna skenar gärna framåt.. - hur ska det bli i sommar? Hur ska jag agera vid nästa fest/middag osv... Nu i dessa tider kan man ju heller inte träna på sånt. Men det ger sig nog, med beslutsamhet och bra strategier. Ska bara fundera ut de först!

Kram

Jag hoppas oxå på att du ska finna ro och nykterheten. Kram

Grattis till ett bra beslut!

För mig var det lite annorlunda då min man krävde att jag slutade. Även om jag själv verkligen ville sluta så var det först då jag verkligen bestämde mig. Jag bad honom då att ta bort all alkohol hemma och att inte dricka hemma. Han dricker nu i princip aldrig, bara på fest (och det är ju en sällanhändelse numer).

Jag har aldrig öppnat mig helt för honom. Tror det skulle skada vårt förhållande mer än jag redan gjort.

Hur som, utan honom hade jag inte klarat det.

Kram

Vi har pratat om det. Har sagt vid ett flertal tillfällen att jag nog måste sluta med ah eller ha en vit månad.. Han har alltid varit förstående och så...men de tidigare gångerna har jag inte klarat det. Har alltid fallit för suget..
Fram tills nu. Nu har jag bestämt mig på riktigt - det är inte alltid lätt, framför allt på helgen kommer mycket tankar..

Men du har helt rätt, Andrahalvlek, jag måste prata om det. Kanske i små portioner..

Kram

Hoppas innerligt att du får ett positivt besked från beroendemottagningen så att du kan gå dit och få den hjälp du behöver.

Kram ?

Jag lever ju inte med någon, så jag har sluppit prata om detaljer med någon. Men jag tänker att om jag hade gjort så hade jag nog pratat om det. Åtminstone i små portioner. Trot eller ej, men män är inga tankeläsare ? Vi kvinnor tenderar att tro det. ”Han borde ju fatta” osv. Nä, det borde han kanske inte alls eftersom han inte har de glasögonen på sig som du har.

För relationens skull tror jag att det är bäst att man pratar om det på ett ärligt sätt. Utan att fronta all misär direkt. Du kan ju säga att du är orolig för ditt drickande, behöver en rejäl paus på tre nyktra månader, och att det känns svårare när han dricker för då blir du också sugen och är nära att hoppa av projektet. Säg åt honom att du säger åt honom när det känns okej för dig att han dricker inför dig, för den dagen kommer snart. Du behöver lite mer nykter tid i ryggen först bara.

Att ta itu med problemet är ingen svaghet, tvärtom. Det är en styrka. Den styrkan och stoltheten växer också med tiden. I början känner man sig usel, som en liten lort som inte ens tål att dricka alkohol, som om man är svag och har dålig karaktär. Så är det inte. Dricker man något som är beroendeframkallande så är risken stor att man blir beroende. Punkt. Samma sak händer om man röker regelbundet, eller gud förbjude tar andra droger.

Kram ?

Nästa gång!
Är lite osäker på om han riktigt förstår hur illa det varit...
Att jag varit bakfull så många gånger senaste året... och haft flera minnesluckor... han måste ju ha noterat att jag inte tycks ha nåt stopp- förens jag somnade i soffan...
Har svårt att prata om detta... har nog med att förstå det själv..

Kram

Lögner tillhör missbruket och ärlighet tillhör nykterheten. Du skulle svarat att du helst inte vill att han tar en whisky, utan att du vill att han är nykter ihop med dig tills du känner dig stabilare. Om ytterligare några veckor eller 1-2 månad bryr du dig inte om han dricker whisky.

Grattis till 2 nyktra veckor!

Kram ?

Tack för era hejarop och pepp!

Idag har jag varit nykter i 2 veckor/15 dagar ?. Det känns bra och rätt, även om man får lite svackor i tankarna ibland.
Min man tog en liten whiskey i fredags kväll, han frågade om det var ok och jag sa att det var det... fast innerst inne tyckte jag inte det...kände mig smått irriterad större delen av kvällen...
Hur ska man hantera sånt här? Hur ska jag tänka? Förstår ju att jag inte kan kräva att han ska avstå all alkohol bara för att jag gör det... men det är svårt..

Kram och återigen tack för era kommentarer ❤

Och därför kommer du att lyckas i längden på det ena eller andra viset.
Du har ju full koll på att du inte vill fortsätta på detta viset och det kommer inte att förändras oavsett hur många återfall du väljer. Att du skriver här är ett bevis på vad du vill, sen handlar det om att hitta det sätt som är rätt för just dig❤️

Jag är tillbaka i samma beteende som jag hade i somras när jag tog en nykter period. Jag har druckit vin de senaste 9 dagarna. Jag som sade till mig själv att jag aldrig mer ville må på det här viset! Syltrygg! som Hanif Bali skulle ha sagt!
Jag vet inte riktigt varför det blev som det blev. Som Soffi skrev i sin tråd: -"Jag sjönk nog bara ihop". Det är vad alkoholen får oss att göra, sjunka ihop. Våra intressen, våra intentioner och vår personlighet, allt bara sjunker ihop.

Jag har inte druckit något idag, men mår skit och är så skakig att jag knappt kunnat äta. Maten ville knappt stanna kvar på gaffeln...
Nåväl, jag tror jag är på väg i rätt riktning, må vara med "babysteps". Jag har gjort som MMP föreslog, jag har ställt frågan om eventuell anmälan till Transportstyrelsen till AH-personalen. Jag hoppas att det jag fått veta om en förändrad policy inte stämmer. Om det är "riskfritt" kontaktar jag beroendemottagningen per omgående.
Hoppas, hoppas, hoppas!

Solkatt 2021, jag önskar dig allt väl och hoppas du når din målsättning, men varför någon folköl då och då? Är det inte att riskera att väcka Jävelberg så att han reser sig i sin fulla styrka? Med det sagt: jag har full respekt för ditt beslut. Ditt rätt är rätt för dig, mitt rätt är rätt för mig. Det enda som är fel är att göra det som inte är rätt för en själv.
Jag håller både tummar och tår för dig!

Jag har efter konsultation valt att trappa ner mitt drickande successivt från att ha druckit ca 36 enheter i veckan till 6 enheter med hjälp av folköl 2,8%. Ska erkänna att ölen är inte lika god som en starköl på 5,2%, men jag är säker på att det hjälper mig att inte vilja dricka några större mängder heller för det smakar inte lika gott. När jag har trappat ner ett par veckor ska jag klara av att inte ta något alls eller i vart fall inte på vardagarna, utan kanske en folköl eller två på helgen. Vi får se hur det går. Håll tummarna för mig.

Tack för ett ärligt och mycket bra inlägg. Förstår nu att du skriver att vi har mycket gemensamt vad gäller vår resa. Det absolut viktigaste för mig är förändringen. Vad gäller mitt A-missbruk, mitt mående, ja, hela mitt liv.

Fokus ligger numera på att ta kontrollen över mitt liv, där visserligen alkoholen ingår, men att ta hand om mig själv är det primära. Självklart mår nog de allra flesta bäst utan någon alkohol alls, men för mig har den nu inte längre prio ett i mitt liv. Inte två eller tre heller, för den delen.

Jag börjar hitta tillbaka till den jag var för längesedan, innan ångest och missbruk tog över. Med hjälp av min psykolog har vi hittat många orsaker till mitt mående. Vi nystar, prövar och reder ut.

Ursäkta om jag babblade på om mig här i din tråd, men igenkänningen inbjöd till det. Har ju till stor del tappat lusten att skriva, då hevitt mer och mer anses som enda alternativ här. Synd, tycker jag, då jag tror att många olika röster behövs.

Än en gång, tack! ?

Kram