Senaste kommentarerna i forumet

Så bra att du bestämt dig Mamsen! Äntligen ska du påbörja resan till ditt bättre jag, till den du egentligen är bakom all alkoholdimma. Dina barn kommer att märka skillnad snabbt - de är de mest lyhörda och känslosamma att upptäcka om man är påverkad eller inte. Skriv, läs och lär så mycket du kan om varför alkoholen kunde ta över ditt liv på ett oönskat sätt så kommer du till större insikt och önskan att slippa bli manipulerad av detta gift.

Nyfiken på @Andrahalvleks beskrivning av elefanten. :)
Kram

Varmt välkommen hit! En dag i taget blir många till slut. Huvudsaken är att du verkligen har bestämt dig. Nu är det nog. Nu får det vara bra. Verkligen bestämt dig. Inifrån och ut. Bakdörren stängd, ingespikad. Sen är det bara att köra!

Kram ?

Vill inte dricka alkohol nu.
Har svårt att säga aldrig mer - mest för att det låter så stort... Men idag är det 1 vecka eller 8 dagar (beroende på hur man räknar) sen jag drack ah senast. Insåg nu när jag skriver att det är nog första nyktra helgen på över ett år...känns helt bissart när jag tänker på det! På hur stor del vinet fått ta i mitt liv... blir ledsen när jag tänker på det...

Har inte skrivit så mycket här inne, har mest läst i befintliga trådar. Det finns så mycket klokskap här att jag blir helt uppslukad av att läsa ??.

Just nu äter jag frukost, övriga familjen sover! Det har heller inte hänt på ett tag...
Och jag har redan tagit fram gardiner och kuddöverdrag för att byta bort det sista av julen. Ska nog börja lite smått när jag ätit klart - och läst lite mer i tråden jag fastnat i ?

Hoppas alla får en härlig nykter söndag!

Kram Mamsen ?
(Tack Andrahalvlek för din beskrivning av elefanten, passar även mig helt i hjärtat)

Ja, jag har faktiskt någon form av harmoni.
Själen känns ovanligt lugn och hel sedan några dagar tillbaka.
Sover lite bättre.
Kraschade förra helgen, kunde äntligen gråta.
Jag tror att jag behövde gå lite sönder. För att få in det där ljuset som Leonard Cohen är inne på <3
Och ingen promille i blodet.

Kikar in och säger hej och undrar hur du har det? Hopps okej. Kram.

Kontaktat beroendecentrum, dricker mindre, börjar ha mål och planer. Det går ju framåt ???❤

Det låter helt galet att man skulle dra bort körkortet som en straff för att man söker hjälp!! Kan du inte fråga alkoholhjälpens personal om det verkligen stämmer. Du måste ju för helsike få hjälp!!

Ge inte upp, det kommer att bli bra ❤??

Tack själv att du orkade svara. Det du skrev fick mig också att tänka. Jag kommer säkert med flera kluriga frågor i framtiden ??❤

Jag är ganska sprallig av mig. Men vågar inte riktigt vara det i vardagen, för att inte uppfattas som barnslig. Men när jag drack kunde jag låta den sidan komma fram. Men nackdelarna tog över. Glad på kvällen, krampade i ångest på natten. Kunde inte fokusera på jobbet. Men maten var lyxig och barnen hade det kul med disco på en onsdag.

Som du hör... vi kanske brottas med samma frågor. Men jag ska verkligen försöka att peppa dig under denna jobbiga period. Det blir bra det här ❤???❤

Jag tror också att en del av tristesskänslan är beroendet som vill jobba upp skäl för att börja dricka igen.. Det är liksom slugt, det vet att du inte kommer dricka bara för att du känner dig sugen, så då försöker det med tankar om att det blir sämre för alla andra när du inte dricker, att du skulle vara tråkigare utan alkohol . Jag är säker på att du kan hitta tillbaks till alla dina härliga sidor även utan alkohol. Men så länge beroendet tror att det har en chans kommer det att försöka brotta ned dig med de här känslorna. Så jag tror det kan hjälpa att försöka se de negativa känslorna så, som något du undermedvetet använder för att ge dig själv tillåtelse att falla.. De är verkliga också, jag vet, men åtminstone för mig gick de över. Lite mer för varje gång jag gjorde klart för mig själv att jaha, jag känner mig omotiverad till allt, ser inte fram emot något, orkar inget- men jag tänker ändå inte dricka! Att jag liksom gav fingret åt det där beroende-gnatet från hjärnan om hur tråkigt jag hade utan alkohol. Och långsamt började saker kännas kul igen..

Status quo. Inte bättre, inte sämre. Nykter. Härdar ut. Sover 11h/natt. Kan inte göra så mycket mer.
Trevlig fredag alla! May the force be with you.
?

"Det enda positiva är att jag totalt sett dricker lite mindre än tidigare."
Det är ju jättebra. Då har du ju vänt på det sluttande planet. Väldigt värdefullt!

Att du drar dig för att söka hjälp på beroendemottagningen om du riskerar att bli av med körkortet. Vill de inte att folk söker hjälp innan det är fullständig katastrof?

Positivt ändå att du dricker betydligt mindre. Och skämmas behöver du verkligen inte göra! Vi om några vet ju vilket jävla beroende det är. Du får fortsätta nöta på med nyktra fakta, hjärntvätta din hjärna och låta ditt undermedvetna påverkas sakta men säkert. En dag får du nog. En dag slår du alkoholdjävulen på käften rejält.

Men skriv något då och då, så vi vet att du fortfarande ligger där i startblocken och bidar din tid.

Kram ?

PS. Lyssnar nu på Allen Carrs bok ”The Easy Way to control alcohol” som insomningsljudbok. Och du hade helt rätt i att både Grace och Beck är väldigt tydligt influerade av honom. De använder nästan samma formuleringar ibland.

Det är fortfarande lite av och på med vinpimplandet. Arbetsveckan går helt OK, men helgerna är värre. Det enda positiva är att jag totalt sett dricker lite mindre än tidigare.

Jag har varit i kontakt med beroendemottagningen, anonymt. De har haft en organisationsförändring som innebär att den i min kommun har slagits samman med grannkommunens. Tidigare har man haft policyn att inte rapportera till Transportstyrelsen om man sökt hjälp av egen vilja, men numera går man på värden för alkoholmarkörer.
Jag vet inte vad man tror sig vinna på det. Det innebär förmodligen att fler (läs: Onkel F) drar sig för att kontakta dem för att få hjälp. Idioter!
Att få körkortet indraget skulle innebära katastrof socialt, ekonomiskt och mentalt för mig. Jag vågar inte söka hjälp där innan jag skrapat ihop en månad eller två av nykterhet och har snyggat till provresultaten. Då kanske jag kan få hjälp med att bibehålla nykterhet.

Jag skriver inte så mycket. Det blir mest en upprepning av berättelser om misslyckanden. Det blir trist i längden och är förknippat med en inte obetydlig skäms-faktor. När (inte om) jag lyckas bättre kanske aktiviteten ökar. Läser gör jag dock varje dag, det är till hjälp.

Tacksam för alla knuffar i rätt riktning!

för ditt svar Miss Mary Poppins! Jag har försökt formulera ett svar i tankarna både igår och idag. Jag brukar ha lätt för orden men det är som att en stor vrede skuggar dem. Tänkte att jag gör mitt bästa att svara även om det inte blir så som jag jag vill ha svaren skrivna. Det satte igång en tankeverksamhet hos mig och det väl det viktiga.

Jag var väldigt social, glad och positiv som barn, alla tyckte om mig och jag tyckte om alla. Min egen mamma hade nog lite svårt för att jag var så omtyckt. Min pappa sa en gång till mig när jag blev vuxen, vi satt och pratade om varför hon varit så sur och tvär mot mig, din mamma har alltid varit avundsjuk på dig för att alla tycker om dig. När jag dricker blir jag som jag var när jag va liten. Gör roliga saker, skrattar, älskar, tar tag i saker utan att tycka att det är jobbigt. Jag styr upp träffar med vänner, spelar tv-spel med barnen, lagar härlig mat, har fina kläder, smycken, sminkar mig osv. Jag tycker om mig själv.

De tre senaste veckorna har varit, apati, ilska mot mannen, tycker inte om mig själv, vill vara ensam, fula slapparkläder, smink sen 3 dagar kvar i ansiktet. Arg över att jag inte är lycklig. Om jag "lagar" mat blir det fryspizza, hamburgare och mamma scans köttbullar. Stackars barn. De tittar på mig och säger: Mamma du ser så ledsen ut.

Varför slutade jag den här gången? Det var ingen aha-upplevelse eller en bestämdhet. Jag har under 1,5 års tid gjort otaliga försök att sluta, misslyckats, börjat om. Det är som att jag glömt bort varför jag ska sluta. Jag bara gör det igen när jag druckit varje dag i ett par veckor. När jag dricker är det inte pga sug utan för att få energi, tycka om mig själv. Dessutom har det blivit som en vana, jag lyfter glaset på samma vanesätt som jag kollar på mobilen.

Tack för att du skrev till mig. Dina frågor är "svåra" och det tackar jag också för. ?

Hur mår du och hur går det? Vi är oroliga för dig.

Kram ?

Hej Onkel F hur går det för dig? Hoppas på ett inlägg från dig.

Nykter 3 veckor! Bra jobbat ???

Jobbigt att vara så tråkig att man måste dricka sig trevlig och glad. Är det verkligen så?? Att du är "dig själv" bara när du dricker? Var du tråkig som barn också??
Det tror jag inte. Jag tror du är en fantastisk människa, men att A vill hitta sin väg tillbaka till ditt liv. Kasta inte bort allt jobb du gjort.

Berätta mer. Hur har 3 veckor varit? Varför slutade du?

Oavsett, ha så fin kväll som möjligt. Kram ???

Vet inte vad som är värst.. att dricka och alla skuldkänslor och baksmällor som hör till eller att inte dricka och tycka att allt är så evinnerligt tråkigt, tröttsamt och att aldrig vilja göra någonting med familj eller vänner. Nykter i 3v och jag pendlar mellan pest- eller koleratankar. Ge upp nykterheten eller acceptera ett liv fyllt av tristess. Just nu mår barnen sämre av att jag inte dricker. Jag med. Min relation med. Jag är den pisstråkigaste människa som finns.

Allt är skit!

Vill bara åter påpeka hur bra jag tycker att du är.
Du är reflekterande och inkännande, både mot dig själv och mot andra.
Det är så modigt att söka hjälp, och snart har du tagit ännu ett stort steg även på den vägen.
Heja dig!

Men det låter som det mognat klart snart. Jag har hört/läst att naltrexon är bra för vissa men inte alla. Och man vet inte vilka det funkar på. Det är nog därför det inte är standard i behandling kanske, men det är synd. Det är ju verkligen inte fel att testa.

Det verkar som det funkar lite som stoppa-snus-medicinen som Vjlo och Charlie fått. Minskar suget och om man skulle få för sig att prova så får man inte samma positiva effekt. Besattheten kommer liksom av sig då.

Jag tycker att du ska gå all-in på både antabus och naltrexon. Du behöver en period då du inte KAN dricka. Men det är viktigt att du ändå gör den mentala resan, tills du verkligen inte VILL dricka. Då fördelarna med nykterheten känns så stora att du inte vill riskera något genom att ”testa” och dricka litegrann. Men du behöver lite nykter tid i bagaget för att känna så, och under den tiden får du hjälp av antabus. Som en skyddssele.

Du har en beundransvärd vilja att verkligen sluta dricka och snart är beslutet moget fullt ut. Vi står här vid sidan om och hejar på dig!

Kram ?

Onkel F, jag körde hela registret med antabus och naltrexon. Antabus är mycket bra om man som jag är benägen att svara på impulser (alkohol sug). Naltrexon äter jag ff, men vet inte om de har någon effekt. Med det menar jag att jag aldrig provat att dricka sedan jag startade med dom. En av effekterna ska ju vara att det inte är gott och man vill inte ha mer. Det jag däremot märkt är att jag inte äter så mycket som förut och ej heller snusar så mycket. Där känner jag att stopp , jag vill inte ha mer. Kan mycket väl vara naltrexonets hjälp enligt beroende sköterskan. Så jag säger bara, ta all hjälp du kan få. Du kommer inte ångra dig. Kramiz

Tack! Ja jag tror jag gärna tar antabus den här gången. Jag känner mig väldigt säker i mitt beslut att vara nykter men kan vara skönt med en extra säkerhet. Så man undviker impulser. ? Ja jag återkommer med hur det gick sen. Iaf i min egen tråd. ?

Kaffetanten88.. Jag är naturligtvis tacksam för alla svar!
Hmm.. Jag får väl prova mig fram!
Jag bävar fortfarande för att kontakta beroendemottagningen, men det ligger som en sista lösning.

Lycka till på måndag! Hoppas du får Antabus (om du vill) det är jävligt skönt att ha det som "nödbroms".
Berätta hur det gick!
Vi får försöka bli att låta bli att lyfta glaset, en dag i taget.

Onkel F. Jag tar mig friheten att svara på hur naltrexon var för mig och hur det var för min vän. Jag kände inte ett dugg. Inget alls. Åt campral och naltrexon och det hade ingen effekt. Min vän åt en liten dos naltrexon och hade jättebra effekt. Inget sug alls. Så jag tror det är väldigt olika. Jag ska till beroendecentrum på måndag får se om det blir antabus för mig då.

Jag har något slags mental barriär jag måste passera för att våga kontakta vården. Det är som att bestiga ett jävla berg! Men det kommer att sluta med att jag söker mig dit till slut, insikten att jag behöver hjälp på vägen har som sagt landat. Bara en tidsfråga.
De två perioder jag har tagit Antabus har känts som en befrielse. Att veta att man inte kan dricka verkligen hjälpt. Samtidigt känns det som om de inte är jag själv som bestämmer, beslutet ligger i någon annans händer. En viss känsla av ofrihet infinner sig.
Å andra sidan kan man ifrågasätta hur fri jag är att ta mina egna beslut när jag hela tiden ger efter för suget efter alkohol. Är det verkligen jag som bestämmer när och hur jag dricker, eller är det alkoholen? Tyvärr vet jag svaret på den frågan.
Som tur är har jag inga problem med att stänga kranen efter en blöt helg. En arbetsvecka, påföljande helg och en arbetsvecka till är inga problem. Det är den andra helgen som verkar vara något slags magisk gräns för vad jag klarar av.
Jag är inte så lite besviken på mig själv för att jag inte klarar att fortsätta vara nykter, men jag kommer att komma dit förr eller senare, med eller utan mediciner. Att ge upp är inte ett alternativ.

@Jullan65: Om du läser detta; Jag vill inte vara ofin, så förlåt om jag frågar, men jag tror du tog Antabus och följde upp med Naltrexon. Hur fungerade Naltrexon för dig? Om du inte vill svara, så bortse från frågan.

Vill vill veta hur du mår. Håller med Jullan, det blir bra. Till slut. Men skjut det inte framför dig, då drar lidandet bara ut på tiden i onödan.

Kram ?