Senaste kommentarerna i forumet

Jag är inte helt säker på att du kan lova flackare berg- och dalbanor Andrahalvlek, men tack ändå <3.
Att det mesta långsiktigt blir värre med dagligt drickande, ja, det skriver jag under till 100 % på.
Men mitt livs stora utmaningar och stora sorger försvinner inte med nykterheten.
Har ju dessutom valt bort att ta hjälp av någon som helst annan beroendekrycka, som snus, cigaretter och SSRI.
Livets tyngre delar måste således hanteras utan skyddsnät, och jag måste därmed tillåta mig leva i och igenom djupa svackor utan att hela tiden hoppas på bättre tider.
Jag tror också att man upplever stor skillnad med nykterhet beroende på vad som är hönan och ägget i ett missbruk. Har man druckit sig till den främsta ohälsan och ångesten, eller var det tuffa omständigheter som från början gjorde att man började självmedicinera.
Om man i grunden har ett stabilt liv och dricker sig till ett sämre, så tror jag att det är lättare att hitta glädjen i nykterheten.
Om man i grunden har ett svajigt liv, så är det svårare att skriva under på den självklara lyckan i det vita livet, eftersom den yttre svajigheten finns kvar. Men som sagt, det blir troligen ÄNNU sämre med alkohol.
Kram!

Så är det första månaderna, innan man lärt sig hantera känslorna på ett annat sätt. Utan vin. Det blir bättre! Jag lovar. Med tiden blir berg- och dalbanan allt flackare.

Kram ?

Jag förstår mig faktiskt inte på mitt mående. Igår anföll trötthet och ångest från hell, blev bokstavligen helt tagen på sängen och kom knappt ur den. Har inte sovit många timmar i natt. Var så nöjd i helgen, och det kändes som jag hade landat i något bättre. Något sundare, något lugnare och med framtidstro. Det var då det. Nu är det uppenbarligen upp till kamp mot orosdemonerna som gäller igen.
Mitt företag överlever högst ett par månader till med nuvarande orderingång. Ansvaret för och stöttning av mamma och mina vuxna barn tär på mig. Särbon har gått in i sin (själv)goda fas och vill plötsligt sälja vårt hus på annan ort exakt nu,nu,nu...Och det sistnämnda är egentligen positivt, men det tar både tid och energi ovanpå alla andra måsten. Och att ständigt behöva ha honom i öronen.

Så det är helt enkelt kanske "bara" att allt är too much som sänker mig. Hade hoppats så mycket på 2020, det skulle bli min revansch, då jag skulle återfå ett år i någon form av harmoni ovanpå alla tunga tidigare år. Men jag måste nog sluta hoppas så förbannat på bättre tider och bara genomleva det liv jag har.
Det blir oavsett ingen alkohol idag. Ska andas mig genom dagen, minut för minut.

Ring imorgon! Vi finns här hela vägen och stöttar dig. Du måste skriva även när det går dåligt, det är då du behöver vårt stöd som allra mest.

Kram ?

Jag måste samla mod och kontakta beroendemottagningen. Jag inser att jag inte klarar detta på egen hand.
Jag letar hela tiden efter anledningar till att dricka. Jag var nykter i mellandagarna, över nyårshelgen (öken, men det gick) till i fredags.
I torsdags fick jag ett lika väntat som ovälkommet besked från en neurolog. Impulsen att köpa vin dök upp blixtsnabbt, men jag stod emot. I fredags lämnade jag in bilen på verkstad för att få en del utbytt. När jag hämtade bilen fick jag veta att delen var bytt, men mekanikern saknade kunskap om hur man skulle programmera den. Återbesök nödvändigt.
Blev skitförbannad men höll det inom mig, men POFF så försvann min förmåga att avstå alkohol. Köpte ett par tröstlådor vin på vägen hem.
Jag skall inte säga att jag druckit vin hela helgen, det vore en förskönande omskrivning. Jag behöver kalla det för vad det är: jag har ägnat mig åt alkoholmissbruk.

Blenda lade till en sak till sin lista över sådant som måste gå bort: Tröstedrickande.
Det är jävligt mycket det som det handlar om för min del, jag tycker synd om mig själv.
Jag vet vad alkoholen gör med mig, och jag vet varför jag behöver sluta missbruka (skrev först dricka, men det är missbruk det handlar om).
Tyvärr klarar jag inte av att trumma upp den kraft och beslutsamhet jag kände under mitt (nästan) tre månader långa uppehåll i somras. Jag letar smått desperat efter den känslan inom mig, men jag hittar den inte.
Åter till de två första meningarna i detta inlägg....

Tillägg till inlägg #203
Bort med:
Tröstedricka, välj istället att sörja, skrika, gråta och/eller dra täcket över huvudet och leva mig igenom känslan.
Just idag behövdes det dock inte, har känt harmoni och frid hela helgen.

Du är så klok❤️

Ska läsa igenom ditt inlägg igen och se om det vore något som jag skulle kunna klara av?

Kr ?

Du måste skriva då och då, så vi vet hur du har det! Skriv oavsett hur du har det, men jag hoppas förstås att Annie Grace har lyckats hjärntvätta dig ?

Kram ?

@ Se klart och Vindil, tack för hejarop och för att ni tror på mig.

@ TappadIgen, ditt inlägg lät inte alls negativt och jag uppskattar att bli utmanad, kan jag inte svara upp till det så kommer inte planen att hålla i längden. Det scenario som du målar upp är högst troligt. Det korta svaret är att jag ämnar hålla förhandlingsläget låst, på samma sätt som då jag slutade inför mina tre månader. Ångest är en känsla som jag aldrig får dricka på, det går in under mina punkter där jag har listat alternativa sysselsättningar.

@ AndraHalvlek, jag tror också att det kommer att finnas många sociala sammanhang där jag har roligt/roligare med alkoholfritt. Jag planerar absolut inte att dricka bara för att det är fest, det ska fortfarande vara specialfall även i dessa sammanhang. Och som sagt, jag är ödmjuk inför att det kommer att visa sig att jag också numera tillhör de besattas skara. I så fall ska planen omvärderas. Det är möjligt att jag hamnar i helnykterhet i framtiden, men just nu skaver den tanken för mycket.

@ Kaye, intressant att läsa om dina erfarenheter. Jag har valt att inte sätta begränsningar på max antal glas helt enkelt för att jag tror att jag då har för stor risk att misslyckas. Att jag satsar på riktigt långa washoutperioder mellan dryckestillfällena beror på att nykterheten har gett mig så mycket. Jag vill att drickandet mer ska vara medvetna undantag från ett i grunden nyktert liv. Däremot går min inre röst inte med på att jag ska bli absolutist :) Jag har också hört talas om den rekommendation du nämner (hade för mig att den är från något finskt alkoholpreventionsprogram?) Jag tror tyvärr att de vita dagarna i den rekommendationen är för få för att jag ska hålla mig på banan...Men jag tror det är utmärkt tänk att ta till om man inte redan ramlat så djupt.

En intressant betraktelse är att samtidigt som jag fattat mitt beslut att tillåta alkohol i mitt liv så försvann all vilja att dricka. Tänker inte analysera detta närmare, men det känns skönt. Idag är jag nykter.
Kramar och trevlig helg till er allihop!

Låter bra Onkel F, inget fel med vita knogar, de kan vara väldigt bra i början. Tycker det verkar som du tuffar på och det är ju precis som det ska. Kram

Tycker att din plan låter väl genomtänkt. Håller tummarna för ditt nya hem ?
Du skrev i min tråd för ett tag sedan ?
Sedan läste jag i din och blev imponerad av din styrka. Du har verkligen kämpat dig igenom många svårigheter.
Jag tror på Dig ?

Har man en tydlig plan så tror jag absolut att det kan funka. Annie Grace pratade om det i ljudboken ”The alcohol experiment” när jag lyssnade senast. Det var dag 22 i hennes 30 dagars-workshop tror jag. Minns inte exakt, men jag minns innebörden.

Hon listade alkoholbeteenden under rubrikerna ”kontrollerat” och ”besatthet”. En person som klarar av att dricka kontrollerat kan dricka, eller låta bli. Det kvittar. En person som är besatt blir jättefrustrerad om det utlovade drickat uteblir. Om en kontrollerad person kommer till en fest är det syftet med festen och de andra gästerna som har fokus. Om en besatt person kommer till en fest undrar hen när hen ska erbjudas första ölen. En person som kan dricka kontrollerat kan sluta dricka efter ett glas och övergå till alkoholfritt, utan att lida av det ett dugg. En besatt person kan förvisso avstå, men det kräver en hel del viljestyrka. En besatt person tänker på det andra glaset innan hen har slutfört det första glaset.

Ja, ni fattar grejen. Jag vet att jag tillhör de besatta. Jag har erkänt det för mig själv och tar konsekvensen av det. Självklart önskar jag att jag tillhörde de kontrollerade, men samtidigt har jag sörjt klart det. Det är som det är.

Kram ?

Hej Blenda.
Jag har liknande plan och utforskar lite framöver hur jag och A ska ha det.
Max 2 glas/tillfälle
Endast rött vin andra drycker A fria.
Minst 10 dagar mellan varje tillfälle.
Max 4 glas/månad.
ALDRIG dricka dag innan jobb!!

Behöver testa känner jag och vem vet det kanske slutar med 0 glas i slutändan.

Jag har 150 dagar vita sedan 11/8.
Drack en hel flaska 20/11. Ingen trevlig upplevelse.
Testade med 2 glas i tisdags. Toleransnivån har sänkts helt klart.
Kände av 2 glas. Tyckte vinet smakade sprit.

Känner hitintills att dessa tester bara gör mig mer medveten om att A inte var så speciellt kul eller gott ändå. Bra om man slutar dricka för man inte vill. Inte för att man inte får.

Jag tror man måste vara hundra inställd på aldrig mer och där är jag inte än.
Och tyvärr så vill vi gärna tycka vi är dåliga bara för vi inte klarar helvitt.
Men mitt mål när jag började min resa var inte helvitt.
All info om A har dock inte gått obemärkt förbi och det märker jag tydligt då jag verkligen analyserar hur jag känner och hur det smakar de gånger jag testat.
Men man måste klara att sluta dricka .
Gör man inte det så är det kört.

Läste en rekommendation
1 månad vit/år
1 vecka vit/månad
1 dag vit/vecka
De menade att bara med denna åtgärd fick man ner sina dryckesvanor rejält.
Kram⚘

Du har verkligen funderat igenom det här och har gjort en svinbra plan! Och du har helt rätt, nykterheten krävs för att orka med förändring. Och du har stora förändringar framför dig. Stort grattis till 120 nyktra dagar!

Jag vill bara skicka med en liten tanke. Det kan bli så att du i sociala sammanhang tycker att miljön och sällskapet är så trevligt att det inte behövs alkohol i glaset för att toppa stunden ytterligare. Då måste du inte dricka alkohol, bara för sakens skull liksom. Min upplevelse efter snart ett år nykter är att jag har precis lika trevligt som alla andra - utan alkohol. Trevligare faktiskt, för jag behåller min lyhördhet och jag kan enkelt köra hem när jag vill om jag blir trött.

Kram ?

Det låter som att du är stabil och det känns som att det skulle kunna fungera för dig. Jag har ju valt en annan väg, men jag förstår varför du väljer det här.

Varför jag tror att det kommer att fungera är för att du verkar ha en väl genomtänkt plan. Om man som problemdrickare håller upp ett tag och sedan börjar igen med endast målsättning att man ska dricka mer kontrollerat så kommer det med stor sannolikhet att spåra ur förr eller senare. Det hände för mig när jag höll upp en månad i November förra året. :o

Men har man bara en genomtänkt plan att förhålla sig till tror jag att det kan bli bra. Det jag tänker att du borde sätta upp är riktlinjer för om du skulle få svårigheter att hålla dig till planen. T.ex

Scenario: Det blir en tillställning en fredag någonstans. Du tillåter dig att dricka en del. På kvällen tar en vän fram en vinbox och bjuder och det blir ett eller annat glas mer än det borde ha blivit. Du vaknar på lördag men ångest och tanken "Måste till systemet idag". Din frontallob resonerar att du ska ha 14 vita dagar enligt plan, men en annan röst inom dig säger "Bara denna gången för att döva ångesten".

Har du funderat på vad du skulle göra om en inre röst begär först väldigt små oskyldig avvikelser till din plan? Det kan ju vara bra att ha ett system att sätta in om det händer.

Jag funder själv mycket på det. Hur hindrar jag mig själv från att få ett återfall? Jag vet ju att om jag skulle få det så är det ju inte för att jag tänker logiskt just då. Därför känner jag att jag behöver försöka tänka logiskt i förväg så att jag har en plan att sätta i verket vid behov. Är dock inte så enkelt.

Som sagt. Jag tror på dig och kanske låter min text negativ, men det var inte så det var tänkt. Jag menar bara att det kan vara bra att förbereda dig på olika scenarion som skulle kunna inträffa och ha en plan för vad du gör då.

Grattis till dina många dagar utan alkohol. Jag ser fram emot att dölja dig fortsatt, som du eskalerade mina problem efter 50 men när jag ser tillbaka har jag i många år ändå haft ett riskbeteende, ibland mer tydligt, ibland mindre. Har tex haft perioder när jag tränat 6 dagar/vecka, då har jag inte druckit alls. Men ändå har jag ramlat tillbaka i att periodvis dricka mer.
Det låter som en mkt bra strategi och jag håller verkligen på dig! Kram ?

Nu har jag uppnått 120 vita dagar sedan jag började skriva här denna gång, och det är dags att formulera en mer långsiktig strategi.

En av de viktigaste anledningarna just nu för att hålla mig nykter är att orka förändring. Att ta rätt steg och bra beslut inför resten av mitt liv. Jag tror att jag har hittat mitt nya hem, vågar inte jinxa men om allt klaffar kan jag behålla närheten till mitt hav. Det krävs dock att jag håller lite i slantarna på andra plan och att mitt företag överlever krisen. Detta kräver fokus, styrka och nykterhet.

Bort med:
- självmedicineringsdricka, välj istället att andas och promenera
- prestationsdricka, välj istället att sänka kraven eller skit i att göra det
- avkopplingsdricka, välj istället att handarbeta eller maratonkolla på serier
- belöningsdricka, välj istället godis och vila
- slentriandricka, välj istället alkoholfri öl när det där glaset känns bra att ha som snuttefilt.

Med detta sagt och skrivet så väljer jag trots allt från och med nu att tillåta mig att dricka alkohol som ett medvetet val vid särskilda tillfällen.
Jag är högst medveten om farorna, jag kommer aldrig att kunna dricka "normalt".
Därför ska varje dryckesdag följas av minst 14 vita dagar, och en ärlig logg ska skrivas för att bibehålla kontroll.

Varför väljer jag då denna krångliga väg framför absolut nolltolerans?
Därför att jag fram till 50 års ålder hade en okomplicerad relation till alkohol, och jag skulle ljuga om jag påstod att jag inte uppskattat det sociala drickandet väldigt mycket fram tills dess. Det var självmedicinering som ledde mig in i missbruk. Jag är inte redo att ge upp alkoholen förrän jag verkligen måste. Det vore självbedrägeri att låtsa något annat. Jag hade förr eller senare tagit det där glaset även om det var förbjudet, och genom att försöka kontrollera missbruket istället för drickandet så tror jag att det totalt sett kommer att bli färre dryckesdagar i resten av mitt liv.

Jag är ödmjuk inför att jag kan ha fel. Jag tror inte att denna väg är att rekommendera för någon annan. Men jag känner att jag måste testa den. Vid minsta tecken på urspårning ska beslutet omvärderas.
Jag ska aldrig hamna där jag var igen.
Och idag är jag frivilligt och tacksamt nykter utan någon som helst lust att dricka.

Blir så glad över respons och kommentarer, ingen nämnd och ingen glömd.
Tack alla på forumet som skriver, läser, reflekterar, håller med, säger emot och kämpar tillsammans för ett värdigt liv <3

Hoppas att din sömn ska bli bättre för får man tillräckligt med sömn och bra sömn ...ja då blir man verkligen sliten.

Är så imponerad av dig?

Kramar?

"Det får ta den tid det tar."

Skönt att du har kommit förbi första veckan. Många verkar tycka att den är jobbigast, även om det för mig är precis tvärtom. Har inga problem med att sluta, det svåra är att inte börja igen.

Intressant att följa dina tankar under resan. Önskar dig lycka till, jag tror på dig.

Kram

Tittar in och säger: Heja dig! Många bra och inspirerande insikter här.

Ibland träffar ett inlägg direkt. Det här med att kunna/vilja ta ett rus någon gång. Långt mellan gångerna, men ändå... Tror att det är flera som kan känna så, men inte vill skriva det, då det går emot hur man "bör" känna/tycka.

Har läst om några som berättat om att det kan kännas jobbigt även efter en längre nykterhet. Tror att det är bra för balansen här på forumet, vilket jag tagit upp flera gånger.

Du skriver så himla bra, precis som du känner, och duckar inte för det jobbiga eller mindre korrekta. Tack för det och för inlägg hos mig. Det betyder mycket. ?

Kram

8:de dagen nykter efter julhelgens bravader. Hur lugnt som helst på jobbet, ingen stress. Trevligt att träffa kollegor som varit lediga sedan innan julafton.
Inga yttre omständigheter som triggar sug, men ändå. 1-2 timmar innan det är dags att åka hem kommer den där känslan av obehag, det börjar krypa i kroppen och jag blir nästan lite skakig. Sug! Av gammal vana: Åka hem = bolaget = vin. Har fortfarande lust att åka och handla, de stänger ju inte förrän 20:00.
Det kommer inte att inträffa, men det kräver en viss viljestyrka för att låta bli. "Vita knogar"!
Det kommer att ta tid att jobba bort gamla vanor och få skeppet på rätt kurs, att tänka i nya banor, men skam den som ger sig.

Tålamod. Det får ta den tid det tar.

Tack Kennie, ja detta ständiga uppvaknande är jobbigt.
Har aldrig varken rökt eller snusat och dricker kaffe bara på morgonen.
Är ute minst tre timmar varje dag under ljusa timmar med hund och häst.
Äter också extra D-vitamin.
Utövar mindfulness, följer sömnhygienråd och har även fått andra verktyg via KBT för min sömn.
Men den blev förstörd under de värsta åren med mitt barn och verkar vara svår att reparera.
Sov bättre på vinet, men jag vet också att den sömnen är förrädisk och inte gör lika gott för kroppen som den nyktra.
Så jag försöker att inte tänka så mycket på det, och hoppas på bättre tider.

Vi har alla vårt eget sätt att förhålla oss, jag tror på dig! Apropå ditt mående så låter det jobbigt med sömnen.. Dricker du mycket kaffe eller snusar mycket? Det är min sömn känslig för. Sen är det ju svårt för många under den mörkaste perioden på året, något med att man behöver tillräckligt med dagsljus för att få mat-och-sov-klockan att gå rätt... D-vitamin och järn kan man behöva extra också. Men bra att du kämpar på, jag tror det kommer lätta!