Senaste kommentarerna i forumet

Hej Onkelf, tittar in för att höra från dej. Är allt ok? Jullan

Tänker på mina egna sug, som var värst i början. Man kan resonera lite med det som... jag noterar att du ( suget) är här, och det beror på blabla ( om man vet varför ex stressad), jag gör ingen affär av det, accepterar att det finns, vet att det går bort snabbare om jag inte förstorar det. Jag hjälper min hjärna till nya atomatiska tankar genom att minnas den hemska upplevelsen som a resulterade i sist. Jag tänker ( fast jag kanske inte riktigt känner) Att jag slipper dricka, att jag är tacksam och stolt över mig. Jag är värd det bästa. Det funkar 9/10 ggr, annars får man bara härda ut, det går över och det blir lättare. Kram Jullan

Innan jag åker ut och fiskar. Är det något som jag har lärt mig under min resa så är det att man
ska inte oroa sig för saker och ting i förväg/onödan. Det blir som det blir, och allt fixar sig.
Tro på dig själv, du är nykter nu och alla dina sinnen är skärpta. Alltså är du starkare
och bättre än din man. Det är lugnt, eller ingen ko på isen som jag brukar säga.

Kram ?

...ska ha ett svårt samtal med mannen imorgon. Är djupt oroad för hur det ska landa.
Eller kanske ännu värre, att jag inte vågar, eller inte kan, formulera mig så tydligt som jag måste för att få till en nödvändig väg framåt.
Jag får inte falla för frestelsen att ladda modet med alkohol. Jag SKA inte.
Så alla kloka människor i detta forum – ge mig era bästa argument för att jag ska kunna klara detta eldprov spiknykter. (Han lär inte vara det...)

Suget lyfter inte glaset till munnen. Du behöver inte agera på suget. Tänk dig att dörren är stängd, igenspikad. Köphinder.

Suget blir värre om du börjar ”leka med tanken”, så gör inte det. Som någon skrev ”ett nej är ett nej”.

Kram ?

7 veckor idag,
Igår hade jag riktigt sug, för första gången tror jag, åtminstone var det det starkaste hittills.
En stark önskan att dricka följde mig nästan hela dagen, men jag var ändå inte i närheten att agera på suget, trots att jag var tvungen att parkera på torget vid Systembolaget för att hämta paket i en butik där intill. Lite märkligt, men bra (tror jag).
Nu finns det nog en risk att suget blir värre, enligt vad jag har läst mig till. Förstärker min gard. Det som hjälper är tanken på att inget ska utvärderas förrän efter tidigast 90 dagar nollad. Innan dess är dörren tillbommad. Finns bara ett rungande nej, ingen förhandling.

Hur mår du idag? Vi kämpar på...vet ju att inget m alkoholen ger vad man tror/önskar likväl så trillar vi dit!

Allt gott t dig!

Kramar❣️❣️

Jag bara dricker och blir avtrubbad och trött. Ruset och lyckokänslan infinner sig inte längre. Varför fortsätter jag? Bra fråga. Ibland känns det bara som ett jobb som skall utföras. Har inte skrivit några listor, kanske skall prova, men jag tror jag vet svaret redan.

"Stress och annat är bara ett alibi för att få dricka"

Visst är det så. Jag har varit precis där du är. Försökt att få kontroll och hantera drickandet. Många andra här på forumet har också varit i precis samma sits. Haft alla intentioner att lyckas bättre. Varit medvetna om att vi mår bättre av att inte dricka. Det logiska och medvetna har helt varit med på vad vi vill åstadkomma. Men beroendet vill annat och allt vad sunt förnuft och goda intentioner heter är som bortblåst.

Jag förstår att du börjar känna självförakt. Det gjorde alla vi andra också. Men låt det inte hindra dig från att hoppa upp på sadeln igen. Det här är svårt! Många har provat innan och misslyckats. Det är inte bara du! Men det gäller bara att försöka igen. Stålsätt dig och börja fundera i förväg om du kan identifiera den känslan du får innan det spårar ur. Om du kan upptäcka den tidigt och sen överrumpla den med en undanmanöver nästa gång.

Idag skulle jag hämta mat på en thaikrog. Vrålhungrig. Jag såg en öppnad flaska rödvin bakom disken och tänkte tanken ”fan, det hade varit gott”. Som en mygga kom den tanken flygande väldigt närgånget och irriterande. Och egentligen var jag bara hungrig.

Kram ?

Finns det något annat du kan belöna dig med? Plusskålen för nykterhet behöver väga tyngre än minusskålen. Har du skrivit plus och minuslistor? Både över nykterhet och drickande.

Uppnår du det rus som du vill uppnå? Min upplevelse på slutet var att det krävdes enorma mängder, och ändå uppnådde jag inte den effekt jag ville. Upplevelsen blev bara negativ.

Annars är ju jakten på ruset en vanlig definition av missbruk. Det går före allt allt annat. Jobb, familj, vänner, hälsa, rubbet.

Kram ?

Satans förbannade helvetets alla djävlar! Varför måste jag vara en sådan erbarmlig djävla slapptask?
Jag har mått hur bra som helst de senaste dagarna. Jag har börjat vägra att jobba rumpan av mig för att få saker och ting att fungera som vanligt trots att vi är nere på skeleton crew. Mina stapplande nybörjarförsök att meditera gör faktiskt underverk! Jag känner mig lugn, harmonisk och balanserad. Och vad händer?
Schemalagd halvdag i fredags, och det måste naturligtvis firas med ett par tröstlådor från systembolaget.
Varför? Ingen aning! Inga triggers som utlöste beteendet. Jag bara bälgade i mig en BIB i fredags och ännu en igår.
Det är väl dags att inse fakta: Jag tycker om ruset! Det är därför jag faller gång efter annan. Stress och annat är bara ett alibi för att få dricka.
Samtidigt älskar jag att vara nykter. Att ha full kontroll, kunna göra vad jag vill när jag vill.

Jag börjar få en inte obetydlig känsla av självförakt för att jag inte förmår hantera lusten att känna ruset.

Så känner jag också. På onsdag firar jag en månads nykterhet ( den här gången )
Den första euforin har lagt sig och nu är det som om en stor blöt filt har lagt sig över mig. Allt är bara trist och sorgligt.
Förstår att det är ett tillfälligt sinnestillstånd som förhoppningsvis kommer att ändras. Tycker att det är betungande att räkna minuter och bara vilja att tiden ska gå.. vill bara och leva här och nu. Känns svårt just nu.
Ingen risk att ta till flaskan än, men känner viss oro för framtiden.
Idag skiner ju solen och den ska vi njuta av.
Nyktra och obakis, eller hur?

Så som Wikipedia beskriver vemod är på pricken mitt sinnestillstånd just nu:
En stillsam stämning av saknad och sorg över något som man känner har försvunnit och gått förlorat.
Ett svårmod och en sorgsenhet full av längtan.

Jag behöver sörja mina förlorade drömmar. Idag känner jag mig gammal och trött. Liten, skör och rädd för framtiden.
Men jag söker inte tröst i flaskan. Är inte ens i närheten.
Önskar bara jag kunde hitta något annat förlösande sätt, att något krampaktigt inuti skulle släppa taget, och att jag fick gråta ut ordentligt.
Allt svårmod sitter som taggigt stålullstrassel kring hjärtat, det gör ont och jag vet inte hur jag ska kunna lirka upp och få bort det.

Överlever man något sådant?? Men du skriver ju så jag får väl anta att du gjorde det. Om det var sista gången du drack så var det åtminstone en rejäl avslutning ?. Glad att du finns kvar bland oss!

Det låter bokstavligt talat livsfarligt Jullan ?

Kram ?

Japp, själv hittade jag en flaska hemmakört ren typ 90%sprit , som gubben fått av en vän på 60 årsdagen, han gör tydligen ”fin”sprit . Inga problem, adjävulen grep tag i mig och jag halsade eländet rent. Trodde på riktigt att strupen skulle frätas sönder, men efter en stund gick det över, du kanske kan gissa vad jag gjorde då..... det var sista gången jag drack, vad som sedan hände var en katastrof förstås. Men det är en annan historia.

Vilken gåva ni kunde ge varandra ❤️

Kram ?

Pratade precis med min äldsta i telefon, vi vågade beröra en hemsk alkoholrelaterad krasch som höll på att kosta vår relation i våras. Jag var den hon litat mest på i livet och jag svek, lång historia...
Nu är förtroendet tillbaka, och jag är så gränslöst tacksam för att jag lyckades bryta mitt beteende i tid.
Att jag både får och och orkar vara en klippa för mina barn. Nykter.
Tår i ögat och ett hjärta som nästan sprängs av tacksamhet.

Och tack alla ni som kommenterat mina 6 veckor. Fler ska det bli <3

Var det jag syftade på. Inga illusioner om att man dricker för att det är gott. Man inser att man bara dricker för att bli full. Vad man dricker är i det läget skitsamma. Alkoholisten i en får fritt spelrum.

Ja hualigen?

Vi får hålla ut i det greiga.
Snart advent och tända lus, der blir finare så! Kram och bra kämpat’

Jag är alkoholist eller vad man nu skall kalla det, men jag är fan ingen barbar!??

Jag började mitt senaste återfall med vin direkt från bolagets hylla, rumstempererat. Inte gott! Jag rös i hela kroppen av smaken, men jag drack ändå. Jag ville ha ruset. Skrämmande och inte utan skämsfaktor.

Ville bara säga att din historia griper tag i mig.

Brydde du dig om att vinet skulle ha en viss temperatur? Ursäkta att jag blir lite full i skratt ?

Kram ?