Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Hoppas allt är bra trots oron på jobbet.
Tänkte tipsa dig om tyngdtäcke. Detta de gör reklam för hela tiden.
Jag har haft ett i 9 månader.
Det ska hjälpa mot just det du upplever, att man vaknar flera ggr under natten.
Det är lite styrketräning att bädda med visserligen?
Ha en fin lördagskväll⚘

Heja dig!❤️

Kram❤️

Varje gång vi tvingas hantera skit nyktra - och varken glömmer det jobbiga med hjälp av alkohol eller belönar oss med alkohol efteråt - så stärker vi vår självtillit enormt mycket.

Det går! Jag kan fixa detta - utan bedövningsmedel. This too shall pass.

Kram ?

Så himla trött, vill bara lägga mig. Känns som att jag kommer börja gråta närsomhelst. Orkar ingenting, bara sitter med telefonen hela tiden.

Slarvade bort min enda bilnyckel i morse, har letat sedan dess och den är verkligen helt oförklarligt totalt spårlöst försvunnen. Kanske tappad på hundpromenad, men har gått samma lilla runda tre gånger nu så oavsett så är det sjukt märkligt. Reservnyckel på annan ort, får den först på söndag och behöver bil extremt mycket både idag och hela helgen. Gah...får bli kostsam hyrbil.
Men jag är ändå superlättad att det hände i nyktert tillstånd ;)

Ja, snubblade lite i skogen men reste mig direkt utan att ligga kvar och vältra mig i självömkan.
Trött och sliten idag men jag står ut.
Kram ?

Aldrig ge upp. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Var stolt och glad över att du börjar om och räkna dagar direkt!

Kram ?

igen. Uppe på hästen igen och försöker blicka framåt. Tack för ditt stöd, Torn. Kommer aldrig att ge upp. Vill vara alkoholfri.
Kram ?

Så kan det gå, nu vet du vad som är en farlig trigger för dig, så du kan vara förberedd nästa gång. Bara att skaka av sig dammet och hoppa upp på hästen igen. Du har ju bestämt dig och vet vad du vill, så det är lugnt. Kram ?

Jag som var så bestämd. Nu sitter jag här, full utav återställare. Mår så fruktansvärt dåligt av att vara onykter. Drack massor igår. En sketen tisdag. Varför? Tja, jobbat 11-12 h både måndag och tisdag. Ingen ursäkt men kunde inte stå emot den lätta tillfälliga stresslindringen. Den här gången har jag inte ångest alls. Bara ännu mer beslutsam om att det här är inget liv värt att leva. Vill ha mer av livet. Jag som började bli pigg och se ljuset i tunneln. Min man och jag har nu hällt ut allt vin jag köpte igår och han är med mig på min väg. Till att börja med: Ingen alkohol förrän nyårsafton. Kan inte tänka "aldrig mer" det blir för stort. Men jag tar ett nytt beslut strax innan nyår och jag vet vad jag vill att det ska bli. Men en dag i taget fram till nyår. Ringde min pappa idag och han kommer stötta mig.

Har du kommit igång med träning? Powerwalk funkar bra. Gärna med Alkispodden i öronen.

Omorganisation och neddragningar är så sjukt jobbigt ? Jag brukar försöka tänka ”Vad KAN jag påverka?” Jag kan påverka genom att inte bidra till ryktesspridning och skvaller. Jag kan undvika fikagänget där Krösa-Majorna sitter och ojar sig. Jag kan se till att vara så påläst, kunnig och smidig i mitt arbete som jag bara kan vara, göra mig lite oumbärlig. Och jag kan bestämma mig för att inte ta ut oron i förskott. I värsta fall får jag bara uppleva den två gånger. Både nu och när det väl verkställs.

Kram ?

Hopp och en fast punkt i tillvaron.
Det kan behövas nu. Det pratas om omorganisation och röda siffror i bokslutet på jobbet. Inte svårt att räkna ut vad det betyder. Jag behöver inte oron som det skapar, att fortsätta vara nykter är en tillräcklig utmaning. I'm too old for this shit!
Mitt "normala" sätt att hantera situationen har varit att dricka vin för att lunga nerverna. Måste hitta en annan strategi, men vilken?

Du gör verkligen det här kanonbra! Bra att du skriver och reflekterar, sätter ord på det du tänker och känner.

Kram ?

Fick det där jobbiga samtalet från mitt svajiga barn som jag i princip alltid går och väntar på och alltid bävar för.
Hen har det värst under hösten och i press. Det var tungt, men jag drack inte efteråt som jag brukar.
Och fixade ett digitalt jobbmöte på det.
Nu mår jag redan riktigt bra igen.
Det går faktiskt framåt.
Är redan på dag 15 idag.

Vaknade tidigt men piggare och tillbringat en solig förmiddag med att mocka skit efter hästar och hönor. Älskar´t. Idag känns livet värt så mycket. Kanske en vändning, eller en tillfällig topp. Spelar mindre roll. Skönt att vara nykter.

Tack för era kommentarer. En av många tunga insikter var också att jag och min man inte kunde stötta varandra så bra under den värsta tiden. Jag stod väldigt ensam, försökte hitta samtalsstöd och psykologhjälp men det fungerade dåligt. Men nu känner jag mig på riktigt redo att tackla och njuta resten av livet.

Korset, ankaret och hjärtat är ju tre symboler som, inte minst "förr-i-tiden", ofta fanns på smycken som sammansatt berlock för tro, hopp & kärlek. Jag hittade ett förlagt gammalt armband med en sådan berlock i samma veva som jag bestämde mig för mina nyktra dagar. Kändes väldigt fint och symboliskt.

Känner igen mig i så mycket av vad du skriver. Min dotter har ju mått dåligt från och till under flera år. Men nu när hon fått sin diagnos så förstår jag att så kan hennes liv komma se ut även om jag önskar och ber jag av hela mitt hjärta att behandlingen ska ge henne ro...inte dessa berg-och dalbanor. Därför känns det viktigt att bli nykter att jag kan vara stabil..inte följa med henne i hennes svängningar lika starkt. Men jag tar en dag i taget..

Även om jag inte vill att det ska vara tungt för dig på din väg att bli nykter så är det bra för mig att läsa om det....att förstå att det kan bli jobbigt men att man ändå kan fixa det.

Kram t dig❤️

Ja nu får vi sätta stopp ? för det här cybersuget?, det duger inte. Styrketräning rekommenderar jag starkt, det får verkligen dom rätta endorfinerna att träda fram. Nöjdare, gladare och minskat sug är några fördelar. Men för mig tog det lite tid innan jag märkte några fördelar, det var mest jobbigt de 10-12 första gångerna. Dessutom får man lite bättre form på kroppen, och nåt kilo kan nog ryka oxå. Ett ankare var väl en väldigt konkret sak att titta på, känna på, och minnas hur det var och att man inte ska dit igen......

Att vara helnykterist tycker jag är coolt! Jag har inga problem med de som är det; tvärtom om någon berättar att den är helnykterist så känner jag: "Jag vill också bli så cool!" Att ha ett liv som fungerar och där folk inte utnyttjar & kränker mig så jag tvingas ta till "saker" för att orka, är en dröm för mig som jag strävar mot. Är så besviken på människor och vill skydda mig själv från dem, men samtidigt står jag inte ut med att vara ensam och längtar efter kärleksfulla människor! Folk som rätt & slätt är kärleksfulla, inte säger och frågar konstiga saker utan bara låter mig finnas där! Lite OT kanske, har inte läst hela tråden men jag tycker iaf det är skitcoolt att avstå alkohol, droger, cigg & snus och ändå må bra och ha glädje i livet!

levt med insikten om och verkligheten att ett av mina barn inte ville leva. Det har förändrat mig och jag tror att jag har en bra bit kvar av sorg och gråt över den period i livet som jag höll ihop för att jag var tvungen.
Att stå med den insikten framför ögonen och känna ett isande vinddrag från ett sådant fortsatt liv. Det gör något med oss.
Tid att läka behövs. Hur läkeprocessen ser ut vet jag faktiskt inte. Att bli nykter är en förutsättning för mig. Att dricka för att någon gång få vila var den enda utväg jag säg då. Att förlåta sig själv tror jag är en del i processen.
Kram ?

Det känns som vi dricker oss starka, när det i själva verket är tvärtom. Den insikten har varit allra svårast för mig att fejsa.

Alkoholen gör inte min sömn bättre. Den gör min sömn sämre eftersom jag inte får den viktiga drömsömnen, som är nödvändig för att bearbeta och ladda batterierna.

Alkoholen dämpar inte min ångest, den sätts bara på paus och kommer tillbaka ackumulerad etter värre vid ett senare tillfälle. I värsta fall mitt i natten.

Så otroligt tufft du har haft det ? Förstår att alkoholen känts som enda utvägen, en möjlighet att sätta livet på paus en stund.

Skönt att du nu är på rätt väg - och de nyktra fördelarna kommer att ramla in på löpande band.

Kram ?

Jag läser i min gamla tråd från 2016. Det gör ont, men jag måste riva upp mina sår för att få dem att läka inifrån.
Alkoholen har varit plåster och förband, men på slutet alltför skitiga sådana, som gjort att själen snarare har infekterats utan att det har synts på ytan.

Så här skrev jag 2016:

"Jag övergick från att festdricka till att vardagsdricka i samband med en djup kris i samband med att mitt barn mådde så dåligt att hen inte längre vill leva. Under ett par år kan jag ärligen säga att vinet hjälpte mig att hålla ihop. Ångestdämpningen fick mig att fungera, jag klarade av att vara stark och i kombination med den överlevnadsreflex som slår igång när ens barn behöver hjälp var det för mig helt enkelt en bra lösning. Jag står fortfarande fast vid åsikten att alkoholen var den krycka jag behövde, där och då.
Men nu måste jag inse att det riktiga livet är tillbaka, och det förtjänar att levas fullt ut. Mitt barn mår bättre. Just här, just nu, finns det inte någon försvarbar anledning för att döva och slipa bort tillvarons vassa kanter. Nu behöver alla äkta känslor komma fram utan skyddsnät.
Jag behöver vara nykter för att fatta avgörande livsbeslut."

"En stor anledning till att jag dricker är att jag har svårt att hitta min plats i den nya otrygga tillvaron som kommer att vara min under hela återstoden av mitt liv.
Paniken när jag minns de stunder när jag faktiskt trodde att mitt barn hade tagit livet av sig. De många dagarna i ovisshet. Det tunga ansvar som det innebar att själv göra allt, precis ALLT, för att förhindra.
Och sorgen, den kommer också alltid att finnas kvar. Sorgen över att mitt eget älskade barn mådde så fruktansvärt dåligt.
Rädslan över att hens demoner kan komma tillbaka. Den blir jag aldrig kvitt.
Kort sagt så försvann min grundtrygghet i samma stund som insikten kom att mina barn kan välja att dö. Jag kommer nog aldrig att få tillbaka tryggheten. Jag måste lära mig att leva sida vid sida med mina rädslor. De kan bara dränkas för stunden i vilket fall som helst.
Jag suddade ut mig själv under de svåra åren, och nu måste jag börja skissa upp en ny kvinna. På ett sätt känns det spännande. På ett annat sätt känns det fruktansvärt skrämmande."

Så långt 2016. Då hoppades jag att allt skulle vända. Men livet fortsatte att ge mig rätt rejält hårda sparkar och slag. Jag miste tre människor som på olika sätt stod mig nära och betydde mycket för mig, alla i hastiga och oväntade dödsfall under loppet av ett år. Den yngsta var 25 och hen dog i en olycka.
Min man kraschade totalt, han har inte fungerat på två år. Vi har separerat på mitt initiativ, men vi bor grannar, och han suger ut min kraft varje dag. Mitt svajiga barn vill att jag ska ta hand om honom...

Jag har stått i stormens öga och druckit mig förrädiskt stark.

Men nu orkar jag som sagt inte mer. Ska vara nykter och tillåta mig att bryta ihop.

Plötsligt hittar du den perfekta kedjan - fortsätt leta!

Om du somnar men vaknar hjälper nog inte sömnmeditation. Och beroende blir du säkert inte heller om du är så försiktig. Jag tog en tablett immovane/zopiklon varje kväll. Vågade inte ens försöka sova utan. I flera månader. Tills de inte hjälpte längre, och då fick jag sömnpanik på allvar.

Min läkare vägrade skriva ut något annat. Jag var sjukskriven för utmattningsdepression. Var vaken hela nätterna, framför tv:n, och släpade mig fram som en zombie dagtid. Kunde inte sova dagtid heller. Det tog tre-fyra veckor innan jag sov kanske en timme vid 4-5 på morgonen, och sen gick det sakta men säkert åt rätt håll. Helt vidrigt. Att jag ens kunde gå och stå är konstigt.

Jag är därför så otroligt rädd om min naturliga sömn, även om jag vet att sömn är en icke-handling. Det gäller för mig att vara tillräckligt nedvarvad. Inte låta hamsterhjulet snurra på för snabbt.

Hos dig verkar det vara något som väcker dig efter några timmar. Drömmar? Snarkningar/syrebrist? En natt på sömnlabb hade kanske varit bra.

För mig funkar ljudböcker som insomning. Och utan alkohol sover jag SÅ mycket bättre. Fast jag är ju inte bortskämd med god sömn, nöjer mig bra med några timmar även om det inte är tillräckligt. Försöker att inte känna någon press bara, det gör bara allt värre.

Kram ?

Och imorgon förs veckans icke uppsupna pengar över till mitt F-konto. Det går rätt bra det här.
Jag vet inte om det är suget som en del skriver om här som spridit sig genom cyberrymden, jag har drömt att jag druckit vin de två senaste nätterna. Lite jobbigt, men inget jag har för avsikt att göra i vaket tillstånd.

Styrketräning vore nog en bra grej för mig också. Ffa rygg och axlar är inte vad de en gång varit. Jag är väl inte lastgammal, men jag fyller 61 om ett halvår, och det känns av i kroppen. Mer än jag vill erkänna.

Jag tror inte Propavan är något problem för min del, AH. Jag har haft en oöppnad förpackning liggande sedan min senaste Antabus-kur för drygt ett år sedan. "Vid behov" lyder ordinationen, och det har jag hållit mig till. Men det är klart, man kan kanske få för sig att man absolut inte klarar sig utan dem. Meditation i all ära, men jag vet inte om det hjälper. Jag har inga problem att somna, däremot vaknar jag flera gånger per natt och har lite svårt att somna om.

Jag är inte mycket för tatueringar, men jag är inne på att köpa ett litet ankare som påminnelse om att vara fast förankrad i sitt beslut. Tyvärr har jag inte hittat någon kedja i rätt längd som inte får mig att se ut som en HipHop-farfar?.

Ha en skön, nykter vecka! ⚓

Det är vad jag gör om gäster går hem eller går och lägger sig och lämnar öppna flaskor kvar.
Alternativ är att ställa högt och långt bak i ett skåp- det kan ju hända att min man vill ha en slurk.
Men slattar är min främsta oro- att jag liksom bara ska få för mig att dricka ur som på impuls.
Igår dracks drinkar här och jag kände det som en getingsvärm av till hälften fulla glas. Morr.
Nej, man ska inte göra det svårare än det är detta projekt.
Kram ?