Senaste kommentarerna i forumet

Vaknar till dag 13, sovit lite bättre inatt efter en utmanande lördag med en typ av aktivitet som gör mig sjukt nervös, och som tidigare betytt "lugna sig med vin i pet-flaska". Jag fixade det, men ärligt talat – om det hade funnits något alkoholhaltigt här hemma att ta till så hade jag nog gjort det. Nästa lördag ska jag ha en tjejmiddag (läs tantkväll ;)). Jag har en plan för hur den ska hanteras nyktert från min sida, men jag måste också uppenbarligen se till att direkt bli av med all eventuellt överbliven dricka.

Så till den positiva luckan...den får bli så prosaisk som att magen numera sköter sig helt normalt, till skillnad från under fylletiden :)

Skönt att levern mår bra, men så jobbigt med din sömn ?

Förstår att propovan känns som en livlina, men var ändå lite försiktig. Det påstås att de inte är beroendeframkallande, men de är absolut psykiskt beroendeframkallande.

Och de kan ge motsatt effekt om man tar dem en längre period. Det har jag upplevt, och det var riktigt vidrigt. Hade de erbjudit mig narkos i det läget hade jag gladeligen tagit emot det.

Det var det Michael Jackson dog av, hans läkare gav honom för mycket narkos av misstag så han dog. Fy fan vad desperat man är då ? Det gör ont i hela mig bara jag tänker på det.

Har du provat sömnmeditation? Finns en del att prova. Kan tipsa om några klipp som jag tror på om du är intresserad.

Syftet är att tagga ner systemen rejält innan läggdags. Kräver daglig träning ett bra tag, men jag tror verkligen att det funkar, på samma sätt som kundaliniyoga funkar på mig. Yogan innehåller ju både rörelser och meditation.

Keep up the good work!

Kram ?

Gott att höra av dig, ja de där förbenade sugen, de kommer slag i slag nu. Än så länge står jag pall, men nu är det verkligen 24 timmar i taget. Puttar fram adjävulen framför mig, liksom sparkar hen. Blir något lättare då faktiskt. Har inte för avsikt att dricka, har däremot en tung period. Har som tur är börjat styrketräna, så det blir en del träning nu. Men det hjälper faktiskt oxå, suget lugnar sig . I värsta fall får jag väl fråga om ett par övernattningar på gymmet ?kram Jullan

så det kunde ha varit värre?. Smått otroligt hur mycket stryk kroppen tål. Lever och njurar fungerar fortfarande helt utmärkt trots all alkohol jag har hällt i mig. Tyvärr (?) hittades ingen fysisk förklaring till min fortfarande usla sömn. Fick mer Propavan utskrivet, de hjälper åtminstone lite.
Fortfarande ingen alkohol och jag är tämligen fast förankrad i mitt beslut att fortsätta vara nykter. Känner dock fortfarande sug, eller kanske snarare en avsaknad av den känsla av avkoppling de första glasen vin gav.

Lite oroväckande att läsa om hur problem med sug verkar sprida sig nästan som Covid 19 bland de som skriver här. Det gäller att komma ihåg att ingen är helt immun mot alkohol. Jag hoppas att de som vill sluta helt inte glömmer varför, och att de inte tar det där första glaset. Och att de som vill förändra sitt drickande inte tar det andra, eller kanske tredje.

Ha en skön helg!
Onkel F ⚓

De mantran som har burit mig genom snart 9 månader är följande:

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Chill helgkram ?

Underbart citat, Kennie, borde broderas. Jag kanske gör det, nu när tid finns för roligare saker än att pimpla vin.

Idag har jag verkligen upplevt fördelarna med nykterheten.
Gårdagens mående hade tidigare garanterat inneburit minst en flaska vin igår, samt tidig start idag – senast till lunch, kanske redan till frukost – in i den förrädiska dryckesstyrkan för att klara dagens måsten. Jag hade fått ur mig något halvdant på jobbet, fortsatt dricka, somnat till någon film, vaknat ett par timmar senare, druckit ur glaset som stått bredvid sängen, sovit några timmar, fortsatt dricka, etcetera. Antingen hade helgen försvunnit i ett trist halvlummigt rus eller så hade det blivit ännu värre.
Men nu...
Eftersom jag inte drack på känslan igår mådde jag bättre redan i morse. Fortfarande väldigt svårt att prestera rent arbetsmässigt dock. (Jag tror inte enbart att det beror på avsaknad av alkohol och abstinens, jag tror även att det är äkta känslor som knackar på och vill bearbetas, existentiella reflektioner som fått stå tillbaka så länge i vindimman.)
Jag tog helt sonika ledigt ytterligare en dag. Besteg tvättberget, gick långpromenad i ösregn och läste en bra roman istället.
Jag kommer troligen ändå att hinna fixa mina deadlines på jobbet. Nästa vecka är kanske hjärnan med mig igen. Och om inte, så får jag lösa det ändå på något sätt. Utan farligt speed-bränsle.
För det finns bara ett riktigt viktigt måste i mitt liv just nu – 0 alkohol.
Befriande att ha ett enda tydligt fokus.

Trevlig helg, alla ni underbara stöttande människor i detta forum!

Kennie, tack för det citatet??
Underbart att få idag när jag varit sur och förbannad hela dagen!!

Kram ???

Målande bilder. Det är tydligt att du valt stigen, den som kan vara snårig ibland och man snubblar. Men faller mjukt i mossa och blåbärsris istället för på motorvägen asfalt. Barn, blåbär och skog är värt att vara nykter för. Sin egen frid likaså. Styrka till dig på din stig!

i hjärnan. Jag är en väldigt visuell människa, att måla upp bilder kan bli väldigt starkt för mig. Skriver ner min bild av motorväg och stigar här för att kunna komma ihåg.

Längs den trafikerade motorvägen ligger burkar och vinboxar slängda. Jag svischar fram på min cykel, ni vet hur jäkla fort det går att cykla när man är full! Några kompisar som triggar mig raglar omkring och pratar om och pratar om samma sak eftersom de glömt bort vad de sagt. Jag stannar till och säger och gör väldigt ångestladdade saker. Kanske flirtar opassande med någon olämplig. Det är halvmörkt och ibland står mina barn och man vid vägkanten. Barnen ropar på mig och jag sluddrar ett heeeej tillbaka innan jag far förbi. De ser ledsna och oroliga ut.

Stigen börjar trampas upp genom snårigt naturreservat. Allt är orört och ingen får röja upp nedfallna träd. Det är högt med blåbärsris och mycket stenigt runt omkring. En krispig höstdag och löven börjar ändra färg, solen värmer fortfarande lite, jag vänder upp ansiktet och blickar upp mot den blå himlen. Snubblar till och känner mossan och krossade blåbär i handflatorna, en liten rispa men den läker. Ingen fara. Reser mig upp igen, mina barn tittar oroligt på mig. Gick det bra mamma, vill du vila? Ja, vi sätter oss här på stenen. Minstingen i knät. Den äldsta lägger sig ner i riset och skyfflar in blåbär i munnen. Jag känner lugnet och uthålligheten, krafterna kommer tillbaka och jag är stark igen. Lyssnar på fåglarna och ekorrarnas klor mot trädstammarna. Det susar lite i trädkronorna och jag ler. Redo att fortsätta på min nya stig. Kärlek och tacksamhet, trots att det svider i handen. Det gör inget. Jag skapar mitt eget, mina barn går bakom mig på min nya stig i livet. De kommer göra avstickare när de känner sig trygga och skapa sina egna vackra stigar, inte gå längs den fula asfalterade motorvägen som om det inte finns någon annan väg.

Dag 7 och jag håller ut. Vissa dagar och stunder går lättare och andra är riktigt riviga. Igår, ni vet torsdagen är ju den nya fredagen, var det riktigt tufft. Ville dricka massor för att koppla av. Tänkte att jag kommer inte klara första fredagen. Men rutinerad som jag är i att sluta dricka så intalade jag mig själv att jag får dricka på fredag, men inte på torsdag. Nu är det fredag och jag får, men vill inte dricka idag. Det kommer vara klurigt, men det får det vara. Det är inte farligt. Gäller bara att härda ut.
Nu börjar det hårda jobbet. Nu när jag glömt bort hur bakis jag kände mig. Har dock två riktigt stora blåmärken från förra veckan, de kommer inte läka på ett par veckor så det är bara att titta på dem när suget sätter in.

Behöver en plan för kvällen. Vill inte ta alkoholfri öl eller bubbel, det har triggat mig innan. Har ni några tips? Gillar inte söta smaker, chips, ostbågar eller godis... Popcorn är givet. Skräckfilm.

Jag är väldigt bestämd, kommer inte dricka. Men det är svårt när motorvägarna i hjärnan är så hårt trafikerade. Tar tid att trampa upp nya stigar. Behöver hitta härliga saker bredvid stigen att njuta av.

Kram ?

Så härligt när det vänder så där. Ta med dig känslan som en skatt och påminn dig om den när det känns jobbigt. Ett av mina favorituttryck är detta:

Jag trodde jag skulle gå under, men det gick över.

Brukar tänka på det när allt känns tungt, det får mig oftast att fnissa lite och ger perspektiv.

Att allt är bra med dig alltså!

Chill helgkram ?

Tittar in o säger hej, allt väl hoppas jag. Kramiz

En tung dag 10 med trötthet, ångest och tårar blev till en fin kväll.
Ljummen hundpromenad, levande ljus, nybakat bananbröd och en kopp te.
Och min första bukett var färgsprakande och höstvacker.
Tillförsikt.

Jag har sovit fyra timmar inatt och inte ens sammanhängande.
Idag är det en svart och jobbig dag.
Men – jag tycker inte synd om mig själv. Det är skönt.
Jag tror på att bättre dagar ska komma.
Jag är tacksam över att jag hade valet att sluta dricka och jag kan se att mycket gott fortfarande finns kvar omkring mig.

Nu skrattar jag också. Du är ju för rolig Se klart! Självklart har snittblommor vintagekvaliteter jämfört med vin, åtminstone om vinet hålls i vår ägo :D

Vilken bra ide med prenumeration på snittblommor! Det tycker jag absolut du ska unna dig och så fint det kommer att vara hemma hos dig hela hösten Blenda.

Kram!

God morgon
Jag skrattade när jag läste om blommorna som för dyra och förgängliga - i jämförelse med alkoholen får de ju klart vintagekvaliteter...
Jag vill verkligen lyfta och framhålla det smarta med det låsta förhandlingsläget.
Det är den enda enda nyckeln du behöver för att bli nykter. Allt annat kan rasa kring oss, humör och hormoner, känslor. Men om du står fast vid att hålla en enda dörr stängd i ditt liv så kommer allt rasa färdigt så småningom. Lugnet och ron och glädjen kommer försiktigt och lite osäkert ”menar hon att vi kan komma fram nu, och att vi får stanna?”
Jag förstår att människor som blir nyktra om inte förr så då, kan bli religiösa. Därför att det öppnar sig en ny värld och det är inte ens din ”förra värld” utan nu med spår av andra erfarenheter som gör den och dig både extra sårbar men också urstark.
Håll i, en dag i taget, noll förhandling- stäng kontoret för gott, gone fishing kanske Torn hade sagt.
Som jag hejar på dig. Kram ?

Jag mår verkligen inte särskilt bra just nu. Men jag dricker inte. Den dörren känns helt stängd, mer än vad jag har känt vid något tidigare försök. Det är tack vare alla er som har fått mig att förstå vikten av ett låst nollförhandlingsläge, vad som än händer.
Just nu är det dock mest vita knogar som gäller, det får vara gott så. Tills glädjen över nykterheten kommer tillbaka. För det tror jag att den gör. Det till och med VET jag att den gör. Förnuftet finns kvar någonstans långt inne, även om känslorna löper amok.

En konkret positiv sak är, oavsett mitt mående, att jag sparar mycket pengar på att inte dricka. Så nu har jag beställt en blomsterprenumeration. Första buketten kommer idag, och sedan får jag snittblommor till dörren varje torsdag året ut, en bukett som ska påminna mig om, och lysa upp, varje vit vecka. Jag har haft svårt att unna mig snittblommor tidigare, de är dyra och förgängliga, men nu är ett gyllene tillfälle. Det kommer ändå inte att bli lika dyrt som vin, och oändligt mycket sundare. Jag älskar det vackra.

Kroppen håller på att läka, samtidigt som hjärnan går bananas och är förbannad på att den inte får alkohol. Detta medför stor trötthet och dålig sömn. För min del sov jag riktigt dåligt och var svintrött fram till dag 14. Plötsligt sov jag jättebra. Det var som natt och dag, en enorm skillnad. Så sov så mycket du kan bara, kroppen behöver det. Snart vänder det! ?

Vaknar till Dag 9. Eller vaknar är nästan för mycket sagt, jag är så ofattbart förlamande trött. Både i kropp och hjärna.
Efter badet igår föll hela jag ihop på något sätt. I ren och skär trötthet.
Hade blivit orolig om jag inte läst på forumet att det verkar vara ganska vanligt så här i början.
Att föra tekoppen till munnen var som att bestiga ett berg, och tankarna var sega som sirap så att jobba var inte att tänka på.
Jag lät det vara så. Jag tillät mig. Jag tänkte att när jag vilar så gör varje fiber av min kropp och varje gnista i min själ samtidigt sitt jobb i det tysta, genom att bearbeta och fortsätta hålla mig nykter. Lade mig med en ljudbok vid 19 och har sovit till nu, men tyvärr som vanligt med många uppvaknanden under natten.
Den positiva lucköppningen: Jag tillåter mig vilan utan att piska på mig själv, för jag tror att vilan är nödvändig för att tillfriskna.

Jag känner så igen mig i mycket av det du skriver! Jag känner också att jag borde gå och prata med någon om saker som hänt i mitt liv, men satsar nu främst på att kunna bli nykter eller i alla fall på att kunna hantera alkohol bättre. Men ju mer jag läser här och lär mig om alkoholens negativa effekter på andra ställen så känner jag allt oftare för att satsa på att bli helnykterist, Men jag får ta en dag i taget och inte ta några beslut om framtiden än.

Så bra idé med en almanacksbok med illustrationer! :) Så bra om du själv också kan illustrera - en bra grej att hålla sig sysselsatt med också tänker jag.

I morgon ska bli en fin och solig dag - då blir det även ett havsdopp för mig. Det ger sån tillfredställelse och extra krydda i livet.
Sov gott!

Det är en underbar drivkraft. Tar oss till en massa ställen, lär oss nya saker som berikar våra liv. Behåll nyfikenheten på livet ??

Kram ?

Det är en helt makalöst fin och solig septembereftermiddag och jag har precis doppat mig i ett spegelblankt kristallklart hav. Har badrocksavstånd till mitt hav, och på vägen tillbaka kände jag hur bra livet var precis i den stunden. Men samtidigt ryggade jag reflexmässigt inför tanken.
Jag är så rädd för att börja tro på ett bättre liv. Det har varit alltför många bakslag, alltför många år. Och då menar jag inte främst alkoholrelaterat. Så snart jag har trott att livet börjat ljusna, och börjat hoppas på någon form av vila och harmoni, så har en ny tung livshändelse inträffat.
Det där måste jag bearbeta med proffshjälp så snart nykterheten känns mer självklar, jag behöver koncentrera mig bara på den ännu en tid. Jag är i alla fall inte rädd för mina vita kommande dagar. Fortfarande mest nyfiken.

Det låter som när jag och barnens pappa separerade hösten 2013. Vi hade gått på varsitt håll och processat i typ fem år.

Sen började vi prata om separation i mitten av oktober, och den 1/12 flyttade jag. Det tog 1,5 mån från första seriösa separationssnacket till skarpt läge.

På samma sätt har du processat din skilsmässa från alkoholen i fyra år - och nu är det dags!

Jag gillar verkligen bokidén! Med illustrationer och allt ?

Kram ?

Rule74, vi körde bil båda två så även vännen drack alkoholfritt. Hon kändes dock inte helt bekväm med mitt ställningstagande, ville veta ganska mycket om varför. Fick känslan av att hon själv dricker en hel del vin. Men jag känner mig självklar i mina svar, den korta versionen är helt enkelt "Jag har haft det tungt i många år, vilket fick mig att dricka alldeles för mycket, och det är inte bra för någon".
Jag skäms över vissa saker som jag gjort på fyllan, men jag skäms inte över alkoholproblematiken i sig, det är kanske därför som jag har lätt att outa att jag nu är nykter. De 100 dagarna hjälper också mig att förklara, det är ju vanligt med olika hälsoutmaningar nu för tiden, och man kan ju se detta som en sådan.
Men Andrahalvlek, det är i ärlighetens namn inte "redan" :) jag har försökt att bli nykter i fyra år så jag har väl bearbetat detta mentalt under lång tid.