Senaste kommentarerna i forumet

Kennie, men åh, vilken underbar idé med bok. Det skulle jag verkligen vilja göra. Dessutom är jag vilande hobbykonstnär, så att även få illustrera den vore en dröm. Kanske i akvarell... Men som sagt, det är många dagar kvar att vandra innan det kan bli verklighet.

Och igår var ingen jättelätt vandring. Jag tog mig ut på en rejäl långpromenad, men trots favoritväder, höstsol över havsglitter, så blev det ganska tunga steg, med sug som kom och gick. (Note to self – kom ihåg..."och gick", för sug går de facto över).
Det är mycket som ska bearbetas, och än så länge försöker jag nog undermedvetet förtränga mycket för att koncentrera mig på att vara nykter. Inte ett dugg konstigt om det poppar upp skit i alla fall. Är ju dessutom fortfarande i abstinensfas, bara en vecka a-fri.
Hur som helst så dök det upp en något morbid tröstetanke. "Om jag skulle dö knall och fall just nu, så kommer obduktionen i alla fall inte att visa att jag var alkoholpåverkad." Och hur knäppt det än låter så kändes det SÅ bra.
Så det får bli gårdagens lucka. Just den "glada" överraskningen kan bli svår att illustrera i en bok :) men på djupet handlar det om att jag inte ska lämna kvar mina barn med traumat att deras mamma söp ihjäl sig. För oavsett vad som händer, så tänker den här mamman faktiskt inte göra det. Punkt.

Sov som en kratta inatt, men det är sen gammalt när man frisknar till. Full fart på jobbet idag. Kissade först kl 13:30. På ett sätt har det varit bra, jag har knappt hunnit tänka på att jag varit nykter. En sak är säkert, hade jag varit bakis hade jag längtat efter att slippa vara nykter... men jag får se över mina pauser, stress är en av många triggers. En inte alltför jävlig måndag iaf.

På vägen hem kom den automatiska tanken, ta ett (tre) glas vin för att slappna av. Men jag klappande tanken mothårs, åt mat, slappade för att sedan jobba lite till. Nu har jag tröstat mitt barn i sina tankar på döden, utan att lukta alkohol. Vilken stolthet jag kände över mitt beslut. När jag låg där tänkte jag på hur skönt det skulle bli att slippa skydda henne mot mitt missbruk, "enbart" skydda mot alla andra faror en förälder oroar sig för.

Jag har nog som ni säger kommit till den punkten, där det är dags nu.

Nu ett stort glas kall mjölk och lägga mig och läsa tills jag somnar.

Kram alla ?

Härligt att det gick bra på träffen. Fick en stark känsla av att det på riktigt vore en bra bokidé, din kalender. En med dagens upptäckt och någon fin bild till det på varje sida. Titel typ "100 glada överraskningar - en upptäcktsresa mot nykterheten." Den kunde ha ett förord där du berättar lite om bakgrunden, och i slutet en kort faktadel om alkoholberoende och tips om vart man vänder sig för att få hjälp. Jag skulle garanterat köpa den! Men nu handlar det i första hand om din väg och ditt mående, kanske fel tillfälle att ge sig in i bokbranschen. Men om du får feeling framöver så har du ju materialet här i tråden.

Blev bara nyfiken på hur din gamle vän reagerade när du sa att du inte dricker? Drack vännen alkohol under middagen?
Bra insikt i dagens lucka :)

Just den saken - att upptäcka att man kan ha väldigt roligt utan alkohol - måste man verkligen uppleva för att förstå det. Vi är så indoktrinerade i tanken att festliga tillfällen alltid inkluderar alkohol. Så behöver det inte vara alls!

Samma sak som ”sanningen” att vin gör maten godare, vilket är trams. Mat är godare och mer njutbar utan alkohol. Punkt.

Härligt att du redan är mogen att stå upp för din nykterhet ”officiellt”. Det tar olika lång tid att mogna i det ställningstagandet, men det är väldigt skönt att slippa den oron.

Kram ?

Jag blir glad över att ni gillar min kalender. Ja, det är en fin idé att göra den även i fysisk och färggrann form. Kanske blir ett julpyssel, men först en dag i sänder här på forumet.

Igår övervann jag ett starkt motstånd mot en social situation där jag med hundra procents sannolikhet hade druckit mig modig tidigare. Eftermiddagsträff med en vän som jag inte sett på 30 år (!).
(Ett möte som jag så klart bokade in i en tid när jag fortfarande drack. Jag bokar alltid in en massa saker i fyllan, som jag tror jag vill göra, men sen oftast tycker är jättejobbiga när det är dags. Också måste jag dricka för att orka mig genom allt. Hysterisk ond cirkel.)
Jag har en image av att vara glad, smart, snygg och stark, en bild som det blivit allt svårare att leva upp till på äldre dagar, men vinet har hjälpt mig att låtsas. Igår åkte jag till restaurangen helt utan alkoholkryckan. Och det gick hur bra som helst. Är förundrad över hur lätt det var. Ett par alkoholfria öl kanske gav lite placebo-effekt, men det tycker jag är helt okej i så fall.
Gårdagens lucka – jag kan uppenbarligen både prata och ha väldigt roligt även utan alkohol.

En intressant betraktelse är att jag inte tycker det är det minsta jobbigt att stå för min nykterhet.
Ganska tidigt under träffen sa den nygamla återupptäckta vännen "nästa gång får vi skåla med något starkare i glasen." Och jag sa bara "just nu och under överskådlig framtid dricker jag inget alls".
Jag har förstått av andra trådar att många tycker det är problematiskt att berätta att man inte dricker. Jag är både lättad och lite förvånad över att det inte är så för mig, det hjälper mig att stå starkare tror jag.

Skriv ner dina ”lucköppningar” på papper i olika färger, vik ihop lapparna och fyll på en tom snygg flaska efterhand så har du en daglig påminnelse stående hemma hos dig ??

Kram ?

Den där ryggmärgsreflexen när det kör ihop sig är verkligen stark. Det gäller att huta åt den direkt: Nej! För det funkar med annan ”tröst” också. Faktiskt.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Ett mantra vi aldrig får glömma!

Kram ?

Till slut så kommer den dagen då man inser att ens drickande inte kan fortsätta. Det är ohållbart och man ser vart man är på väg om man fortsätter. Mina tankar på slutet
var ungefär följande: Det här är inte jag, det här är inget liv, det här kommer gå åt helvete om jag inte slutar för gott. Den här gången är det på allvar, jag lägger av nu, en gång för alla. Och det har visat sig vara mitt livs bästa beslut. Jag har aldrig mått bättre.?

Det ser ut som det är dax för dig nu, du har fått nog, då får man den kraften som behövs för att bli fri från alkoholen. Kraften man inte trodde fanns. Så håll i nu och kämpa, det går och det är värt allt, för det handlar om ditt liv. Man lever bara en gång och den gången den är NU!

Blir så glad av att höra att jag har kunnat ge dig lite lugn.❤️ Sådant betyder mycket för mig.

Kram ?

Välkommen in i värmen, du ska se att allt blir bättre snart. Kram Jullan

Så lyder din tråd. De orden säger allt. Det är sant, och det bästa livet har ingen möjlighet att ta plats bland flaskor och burkar, minnesluckor och ångest.
Om jag, vi här, kan bidra någon endaste lilla, oj så stort det är.
Men du vet ju, att du måste göra jobbet. Men vi kommer att springa bredvid, heja på.
Om jag ska vara helt frank tycker jag du ska undersöka möjligheterna att ta hjälp, forumet är fantastiskt men det är inte dåligt med en livs levande människa heller.
Kontakta rådgivarna här, som kanske kan hjälpa dig vidare, eller beroendenottagning i din kommun?
Berätta gärna mer om hur vi kan hjälpa till! En dag i taget, men det är ju ingen nyhet för dig! Stor kram och stanna kvar här nu. ?

Det betyder jättemycket för mig att det jag skriver också kan hjälpa andra. Snacka om vinn-vinn ?

Och jag tycker att du ska skriva MYCKET härinne nu när du slutar dricka, för sista gången! Du kan åtminstone helt släppa tanken ”kanske kan jag dricka litegrann om några månader”.

Det är en befrielse att slippa ha den tanken gnagande i bakhuvudet. Tanken att man kanske kan dricka lite framöver tror jag försvårar läkningen.

Det handlar ju om att etablera nya vanor. I varje sammanhang då man tidigare har druckit alkohol för att dämpa eller förhöja känslor så ska man istället göra något annat. Och det tar tid att etablera vanor.

Idag när jag körde hem efter spa-helg kände jag mig rejält trött. Vad längtade jag efter? Inte vin i alla fall. Jag längtade efter att krypa ner i min säng, surfa här på forumet, och sen ta en höneblund ? Dags för den nu.

Kör på nu! Jag ska stå här bredvid och peppa och hejja!

Kram ?

Har varit här under två andra nick tidigare. Försökt att sluta så många gånger innan. Vad är skillnaden den här gången? Vad kommer få mig att lyckas? Två stora tankar ploppar upp:

1) Trots alla försök att begränsa, trots alla insikter så blir varje fylla värre och värre. Kräks, minnesluckor, ramlar och slår mig osv. Det blir oftare och oftare, dricker varje dag. Detta skrämmer mig, jag kan inte med självreglering kontrollera mig själv efter ens en mun vin/öl. Just rädslan för hur det skulle bli om jag fortsatte såhär.
2) Jag är så FRUKTANSVÄRT trött på att dricka och vara bakis. Livet bara går och alla dagar som skulle kunna levas kastas bort. Ångesten håller på att förgöra mig. Just nu skulle jag inte ens dricka under tortyr. Jag är klar!

Det är dag 2 för mig idag. Vet inte hur mycket jag kommer skriva än. De svåraste dagarna funkar det bäst att bara läsa trådar som visar mig hur bra det kommer bli om jag bara stå ut. Ni som ger mig lugn är Se Klart, Andrahalvlek och Torn. Ni andas harmoni. Jag plockar ut de bästa bitarna och lever lite genom er när jag sitter orkeslös i fåtöljen. Era ord går rakt genom skärmen. Tack Torn för att jag får låtsas ha energi när jag inte har det. Tack Se Klart för dina ord som är som en vacker vals. Tack Andrahalvlek för din tydlighet och att du tar makten över sjukdomen med att ligga steget före med fakta som får vilken alkoholdjävul som helst att vika sig.

Tänkte att jag ville tacka er eftersom jag smygläser era klokheter och hjälps av dem. Vill även tacka alla andra för att ni delar med er, vågar vara sårbara och öppna. Har bara inte orkat läsa så många trådar än. Vilken fantastisk mötesplats det här är!

Kram ?

Jag gillar uttrycket. Fast förankrad, inga förhandlingar, inga kompromisser.
Det har fungerat i 10 veckor idag (räknar fortfarande dagar).
Jag får fortfarande sug efter alkohol när det trasslar till sig på jobbet, annars är det ganska lugnt.
I fredags verkade det som om varenda stolle inom 1 mils radie hade bestämt sig för att driva mig till vansinne. Vanan sade att jag behövde vin för att lunga ner mig, men det fungerade alldeles utmärkt med en påse chips och en massa cola istället. Biverkningarna av mitt tröstätande är definitivt lindrigare än de av alkoholen, så jag gör som en del andra här, tar ett begär i taget.

Det börjar nästan kännas som om jag är "en sån som inte dricker", men jag har ju varit med förr. Återfall efter 2 år nykter. Hur korkad kan man vara? Men vem vet, om 660 dagar kanske jag känner mig redo för Det vidare livet?. Det blir många "en dag i taget" innan jag är där.

Ett⚓, lite ? och massor av ???till allihop!

Vilken bra idé att peppa dig själv med en julkalender :)! Jag fick en present av min äldsta dotter för många år sedan. Det var en liten flaska med några ihoprullade små papperslappar med ett fint minne. Hon sa att jag skulle fylla på flaskan med egna fina minnen som jag kunde ta upp och läsa när jag kanske hade en dålig dag, kände mig ledsen eller ensam. Också en bra grej att ta till i denna kamp att hålla sig på den ljusa sidan.
Jag har tagit beslut om att vara nykter i tre månader - har klarat av en nu utan några större problem. Sen får jag se, men börjar redan tänka på att ha en längre nykter period - kanske för alltid...men känner då att jag nog först vill "fira" min tre månaders nykterhet med att dricka några dagar. Sjukt! Det betyder att jag är långt ifrån "botad" från den besatthet av alkohol som präglat många år av mitt liv...

Men jag gillar verkligen lucka 1, Fast förankrad. Det är ju där allt börjar, så att man inte driver iväg på villovägar.
Du har en härlig inställning, du kommer att klara det här!

Ser fram emot den här adventskalendern, och håller verkligen med om att sätta förstoringsglaset på alla goda erfarenheter som kommer av nykterheten, de är väldigt många, svårt att räkna till slut! Kram ?

Gillar din lucköppning, ser fram emot nästa!

Dagens positiva aha-upplevelse är redan fixad. Vaknade i ottan med tungan klistrad mot snustorr gom, autopiloten tryckte direkt ångestknappen i botten: "Usch, hur mycket drack jag egentligen igår..."
Sen kom jag ihåg att jag var nykter. Och bara törstig efter en massa salt mat.
Den känslan var så nära lycka som jag kan komma just nu, tror jag :)

Det jag tar med mig ifrån gårdagen är den ärliga – och faktiskt njutbara – känslan av här och nu, som jag upplevde både på lång hundpromenad och på café med mitt äldsta barn i snällaste septembersol. Det får bli min lucka 2. Om jag inte fattat det absoluta beslutet om helvita tre månader så hade jag nog mest längtat hem till vinet. Eller haft det med i petflaska för att dricka i smyg.

Det är otroligt nyttig mental träning att aktivt hitta något positivt med varje dag, oavsett om det handlar om nykterhet eller inte.

Förankring i ditt beslut låter som en enorm fördel, som kommer att ta dig långt. Och din väns reaktion var verkligen underbar. Håll i henne!

Ibland kan till synes negativa saker också vara positiva. Kvällstrött och morgonpigg tex. Positivt eller negativt? Det är nog smaksak, men jag kan tolka båda positivt.

Att vi blir kvällströtta beror på att vi går ner i varv, stresshormonen går ner, och att hjärnan behöver sömn för att läka. Positivt x 2.

Att vi blir morgonpigga ger oss fler lediga timmar på helgen att fylla med trevligheter. Mer tid vill ju alla ha!

I mångt och mycket syftar den mentala träningen till att vi ska se glaset som halvfullt istället för halvtomt ? Då blir allt i livet lite lättare, även det allra svåraste.

Kram ?

Men du har ju varit med ett tag, så jag vet inte riktigt vad jag kan bidra med. Min tjurskalliga inställning, kanske??
Hursom, ladda ordentligt inför söndag och låt inga ursäkter eller omständigheter komma emellan. Du vet ju vad som krävs. Jag håller koll i din tråd för att se hur det går.

Jag har ju inte kommit så långt att jag ser tydliga förbättringarna utan alkohol än...är på dag 3, en dag som snarast präglats av den förväntade rastlösheten.
Men jag känner mig fast förankrad i mitt beslut. DET är positivt!
Jag passade även på att (förhoppningsvis) förankra min nyktra närmaste framtid än mer, genom att berätta för mina barn och en av mina bästa vänner (som jag dessutom älskar att dricka vin tillsammans med).
No big deal. Jag sa att det hade varit för mycket för länge, och att jag behövde mental och kroppslig återhämtning utan alkohol i tre månader. "Kaffe är också gott" var vännens kommentar, så det blir fika istället för vinkväll nästa gång.

Tack till er alla som tror på mig <3, imorgon blir det en ny nykter och positiv lucköppning :)

jag har läst igenom din tråd och blir väldigt inspirerad. Håller på att ladda för att söndag ska bli min Dag1. Så får vad som helst. hända, ingen alkohol. Ska försöka hitta någon aktivitet där jag måste köra bil på kvällen. Är inte rädd för fysisk abstinens, men desto mer psykisk. Jag finns i det vidare livet, trodde att jag var kvitt alkoholen, men i mars i år blev jag varse att så inte var fallet. Ha de, Fenix

Har läst din tråd, vill bara säga att jag tror på dig och att du klarar detta!
?