Senaste kommentarerna i forumet

Så sant och hoppfullt, allt du skriver Se klart, tack!

Jag har ofta druckit mig stark i stunden för att orka fixa en massa saker, stötta suicidala barn, sitta vid anhörigas dödsbädd, högprestera på arbetet, vara medberoende diplomat och hjälpa en elak alkoholist till man, vara roligast på festerna, ja listan kan bli hur lång som helst. Detta har jag insett sedan länge, och förstått att det är kontraproduktivt.
Men de tidigare gångerna jag har försökt att bli nykter har främst tagit avstamp i viljan att bygga upp en ny drömtillvaro. Denna gången är det inte så. Drömmarna är slut. Men hoppet är kvar. Jag går skakad och lite rädd, men också nyfiken, mot en fullständigt oviss framtid, och den får bli som den blir. Det enda jag vet här och nu är att det sker utan alkohol. Idag.

Ett ord att lägga till min nya encyklopedi, tack! ?

Det är en väldigt bra egenskap, för då kan vi samla alla erfarenheter i det ny-nyktra livet och verkligen SE. De livsomvälvande skillnaderna som ryms här.
Jag lever på dem numera. Jag lever på kaffets smak om morgonen, på himlens färg och föränderlighet nu, och stjärnhimlen igår. Allt lagras i min bank och hjälper mig att vara kvar här.
Och att vara bara just där man är, också ett bra råd när nykterheten just börjat. Önskar dig en fin dag! ☀️??

Har sovit dåligt, mitt huvud väger ett ton, jag mår illa och kallsvettas.
De tunga tankarna knackar på.
Men det finns än så länge inte någon som helst önskan om att döva med alkohol.
Tvärtom så blir jag än mer stärkt i att rida ut abstinensen. Aldrig mer återställare. Hur jävligt jag än mår så är det en fin känsla att stolt kunna se sig själv i spegeln med orden; jaja, men du är i alla fall nykter.
Större tröst än en återställare!

Dessutom var gårdagen bra. Jag fixade både middag och badtunnebad hos grannarna där även min man var med (vi bor i varsitt hus men är fortfarande gifta. Han är också alkoholist och min allra största trigger). Alkoholfri öl – självklart och enkelt. En ensam och harmonisk hundpromenad efteråt, under stjärnhimlen vid havet.
Så kan livet också vara. Så ska livet oftare bli. Amen.

...kring ansvar.
Det finns liksom ingen genväg där - till syvende och sist måste jag ta ansvar, bestämma mig, gneta på, inte gå in på systemet, inte öppna flaskan, inte dricka första glaset!
Underbar liknelse med grannen Andrahalvlek:-)
Ja - detta att bli nykter och att hålla sig nykter är en ensam dans....i meningen att det bara är jag som för. Sedan finns det tack och lov bra musik och andra fina människor som står bredvid och också lär sig att dansa. Utan det sammanhanget hade i alla fall inte jag klarat av att hantera denna sjukdom.
Ni här på detta forum är en så viktig del av den musik som får mig att fortsätta....och sedan finns det en del bra böcker och klipp och annat.
Men i ngn mening är man alltid ensam - och ansvarig för.,.
att inte ta första glaset.

Vi har väl alla blivit lite tilltufsade av livet och har all rätt att tycka lite synd om oss själva. Det gäller bara att inte låta den känslan ta över. Lycka till med koft-brasan?, och låt dig själv må bra. Du är värd det.

Ja, det är en sjukdom det handlar om. Var och en av oss måste hitta sin väg till tillfrisknandet.
Jag tror på ansvar, ja. Jag kan få hjälp på olika sätt i mina försök att bli kvitt sjukdomen, men ingen kan göra jobbet åt mig. Ansvaret är helt och hållet mitt. Det är min väg.

Tack för glada tillrop ?! De värmer och gör det lite lättare.

Jag tar till mig allt i ditt senaste inlägg.
Jobbar med 1. att bränna offerkoftan. 2. tillåta mig själv att våga må bra.

Så skönt att höra när du beskriver att din bil inte har autopilot och din hand som ev lyfter ett glas inte är fjärrstyrd.
Att inte dricka handlar så himla mycket om att omfamna varenda del av detta till en del av mig, och ansvar.
Sen är detta en sjukdom men olikt många sjukdomar så finns tillfrisknandet inom räckhåll.
Jag hejar på din kompromisslöshet och om jag skulle grotta ner mig i tankar om 2 glas vin är det möjligt att jag skulle kunna längta efter det, men den dörren är stängd och jag umgås inte längre med de tankarna. Heja dig! Kram ?

Varken ute eller inne. Må-bra-grunkan på armen säger att jag lever, nyheterna på nätet säger att världen som jag känner den står kvar. Jag har nyss avslutat frukosten. Jag kanske inte kan säga att "just nu, i detta ögonblick, är allt perfekt", men jag kan meddela att det känns jäkligt bra!

Vid den här tiden för 8 veckor sedan var jag förmodligen inne på mitt andra glas vin, jag minns inte så noga. Minnet var lite luddigt efter att jag druckit från morgon till kväll i en vecka. Bortkastad tid. Ett töcken.
Jag vill inte dit igen, jag skall inte dit igen.

Jag kan inte påstå att jag känner avsmak eller äckel inför alkohol. Tvärtom kan jag känna en viss längtan efter känslan jag får efter 2-3 glas vin, när konturerna börjar bli lite luddiga och de skarpa kanterna rundas av och inte skaver så förbannat längre. Tyvärr stannar det aldrig vid 2-3 glas. Tyvärr är kanterna minst lika skarpa och skaver minst lika mycket när man vaknar dagen efter.

Om jag ger efter för denna längtan? Jag väljer att kalla det för vad det är. Min bil har ingen autopilot, om jag åker till bolaget är det en viljehandling från min sida. Då har jag bestämt mig för att ta ett återfall.
Om jag tar en klunk av alkoholen jag köpt är det inget misstag, jag tar ett återfall, och det kommer inte att stanna vid en klunk.
Inget irreparabelt, men då är jag tillbaka på ruta 1 och måste gå igenom samma elände ännu en gång för att bryta återfallet och inte hamna i samma missbruk som tidigare.
Jag vet inte om jag skulle klara av det, så för min del är det nolltolerans som gäller. Jag måste vara kompromisslös för att hålla rätt kurs. För det mesta är det lätt, ibland är det ett rent helvete.
Idag väljer jag att vara nykter.

Tack Se Klart, vi skrev samtidigt och det andas lite samma känsla :)
Om jag är en bra rådgivare till mig själv beror det mycket på all klokskap och erfarenhet som jag fått i detta forum.
Hade jag fortsatt skriva här för 4 år sedan hade jag kanske varit nyktrare nu.
Nu gäller det att hålla detta forum i handen hela tiden framöver.
Önskar er alla en fin lördag. Och tack igen <3

Att göra slut med förhandlaren som Du, Andrahalvlek, skriver gör mig lugnare, det blir enklare så.
En dag/timme/minut i taget gör mig mindre rädd för att misslyckas.
Även 90 vita dagar känns bra. Ett konkret och tydligt delmål, inte alltför långt bort.
Har så klart allt att vinna och inget att förlora (mer än ögonblickslugnad som jag sedan betalar dyrt med eskalerande kemisk ångest).
Och om jag mår mycket sämre efter 90 dagar som nykter än vad jag gör nu, så kan jag ju ta ett aktivt beslut att börja dricka igen.
Men allt det tar jag där och då. Idag är jag nykter.

Vilken bra rådgivare du är till dig själv ?
Sant är det dessutom. Ingen utmaning hanteras särskilt bra, med fylla. Några utmaningar kommer AV själva drickandet, eskalerar åtminstone. Ge dig själv tid och mycket kommer att klarna! Önskar dig en fin dag. Kram ?

Tack för fina ord, de hjälper.
Jag har tuffa utmaningar i mitt liv. De känns vissa dagar omöjliga att hantera.
Men just nu är mitt motstånd mot alkohol starkare än min längtan in i dimman.
Tänker ungefär: "ja, mycket är tungt. Dina livsdrömmar sprack. Men allt blir värre om du dricker. Om några år kan mycket se ljusare ut, och då vore det tragiskt om du var ännu djupare ner i alkoholträsket utan att kunna ta tillvara resten av ditt eget liv".

Läste din tråd nu och här kommer hejarop???
Ta en dag i sänder, du fixar det här. Din insikt är stor och din målmedvetenhet framgår tydligt!
Jag önskar dig all kraft och styrka och en fin helg?☀️

Kram ???

Ja vad duktig du är. Du fixar detta imorgon blir det lite bättre, sedan ännu bättre. Du ska se att det vänder snart. Kram

Japp vissa dagar är det vita knogar som gäller, andra bara smeker. De där jobbiga sug dagarna blir färre och lättare att hantera med tiden. Ge dig själv en present.....tid

Där sa du det, ett förlösande ord som vi bara måste acceptera för att fixa nykterheten.
Gneta på och då ibland titta upp och som Andra halvlek så bra beskriver den jobbiga grannen.
Ju fler smarta bilder och tänk vi samlar på oss desto bättre rustade.
Och har man inget att hålla sig i, så funkar Gneta på- alltid!
Önskar dig en fin fredag! ?

Suget kommer att fortsätta komma då och då. Men allt mer sällan och mindre överväldigande med tiden.

Jag tänker ibland på suget som en tjurig granne som ringer på då och då. ”Ja ja, du tänker så. Hej då.”

Jag har en sådan granne ovanpå. När min alkoholiserade ex-sambo rökte på balkongen så hällde grannen vatten på honom. Att min hund skällde dagtid blev jag utskälld för massvis av gånger.

Nu är det grannen mitt emot mig som får ta alla duster, eftersom hon ställer ut sin soppåse i trappuppgången. Enligt grannen ovanpå är det en krigsförklaring.

Alla har vi sådana grannar. Bemöt suget på samma sätt som du bemöter dem ?

Kram ?

Du är inte bara duktig på att hantera det jobbiga - du är så duktig på att sätta ord på det. Med dina ord kommer du att hjälpa så många andra här också ??

Du klarar detta! Genom att skriva och läsa här på forumet så ska vi gemensamt bära dig igenom allt jobbigt.

Läs gärna min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” här under ”Förändra sitt drickande”. Den skrev jag under mina första 6 nyktra månader. Sen finns en ny tråd ”Andra halvlek har inletts” under ”Det vidare livet” där den fortsatta resan skildrats. Massa tips på böcker, poddar, youtube-klipp får du där!

Kram ?

Det som hände precis nu ska jag ta med mig in i framtiden.
Så märkligt.
Hade ångest från hell hela natten och fram tills för bara en timme sedan, livrädd, abstinenssjuk och allt kändes bara helt omöjligt. Meningslöst.
Om det hade funnits någon alkohol hemma finns det en klar risk att jag hade tagit till den i natt.
Men jag läste forumtrådar istället.
Tog mig precis upp ur sängen för att hunden skulle få mat.

Och nu har plågorna lindrats. Ganska mycket. Utan alkohol. Tillfälligt lugn.
Om det kan komma stunder av lindring mitt i denna värsta plåga så kan jag stå ut.
Mitt enda ögonblick i taget.
Låt så ske.
Jag ska klara det här.
För att jag vill.

Tack Se klart, ja igår kände jag lugn, idag mår jag desto sämre.
Men jag vet att det går över om jag bara står ut, och att det snarast är ett bevis på att jag är förgiftad.
Har förgiftat mig själv.

Tänkte på en liknelse i natt när jag inte kunde sova:
Du får besked om att du har en dödlig sjukdom.
Du får också veta att det finns en behandling.
Behandlingen har ganska svåra biverkningar i början, men besvären avklingar på sikt.
Utan behandlingen avstannar inte sjukdomen.

Inte hade någon i detta fall tvekat en sekund att ta sig genom behandlingen, hur illa biverkningarna än var i början.
Jag ska försöka tänka så, nu i min första vånda.
Alkoholism är min dödliga sjukdom, avhållsamhet är mitt botemedel.
Det känns överjävligt nu, exakt i denna stund, men om 90 dagar (eller faktisk "bara" 89 nu :)) kommer det att vara så mycket bättre.
Då tar jag nästa beslut,
Och fram till dess: Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vilken tröst vad än som kommer på.
En tröstepsalm sedan länge i andra sammanhang för mig. Nu får den trösta även i detta elände.

Så här långt i alla fall. Det vore skönt om det vore så här lätt hela tiden. Om nykterhet var självklart och tankar på alkohol bara fanns lite vagt någonstans i bakgrunden.
Tyvärr är det nog en bit kvar innan jag kommer dit, men det är bara att gneta på och låta det ta den tid det tar.
Fram till dess kommer jag inte tillåta mig hitta på några ursäkter för att motivera ett återfall. Varken knoppen eller kroppen skulle klara av ett sådant.

Vad fint att du är här, välkommen tillbaka.
Jag tycker jag hör något i det du skriver som påminner mig om en känsla jag hade några dagar innan jag slutade dricka. En stund av nåd, att nästan kunna se in i framtiden och med hela kroppen och alla sinnen veta att det finns ett annat liv där borta.
Och det gör ju det. Ta bara en enda liten stund i taget. Gör slut med förhandlaren. Kraft och styrka kommer här! ?

Jag är på! 90 dagar!!