Senaste kommentarerna i forumet

Vi håller alla tummar för att det blir bättre och att ni andra klarar er. Bättre dagar kommer @vår2022
🤗💓

@Kebne1 Tack! Ja vi får se tiden an och hoppas på det bästa💕

@Geggan Välkommen hit! Stödprogrammet är ett bra stöd med bra frågor som man får fundera kring.
Lycka till och kämpa på!

Allt väl, sovmorgon idag, underbart att vakna nykter och fräsch.
Körde sönder ett knä lite igår på hockeyn. Har väl med åldern att göra.
Vi kämpar på @Kebne1

Vaknade också med huvudvärk. Stel överallt. Känns skönt att man inte är ensam om det. En del av drickandet har ju varit en sorts självmedicinering. Nu skall det bli gott med lite kaffe! Snart har första veckan gått. Sista månaderna har jag börjat dricka redan till morgonkorsordet.

Igår anmälde jag mig till stödprogrammet och fyllde i motivationsfrågorna. En av de sista var: hur stämmer bilden av dig själv och hur du vill vara med ditt drickande. Vilken bra fråga. Det stämmer inte alls! Det blev solklart!

Morgonnotering. Tack för tillrop! För mycket jul stök igår för att hinna med kommentar. Stöp i säng vid 22.00, helt slut. Nu "dubbelsöndag" och sedan mer vardag, vilket jag uppskattar. Julkram till alla!

Hoppas du klarar dig o att maken inte blir sjukare! ❄️🙏🏼@vår2022

Allt väl här! Uppe med tuppen som vanligt🙄. Är det inte helt jäkla fantastiskt att vakna pigg o alert? Ingen saknad av A överhuvudtaget! Vi kämpar på, eller hur?!@Tikka

Tack detsamma fina du ❤️❄️@fröken_fri

@Andrahalvlek Vad fint skrivet. Bet ihop och packade julmat åt alla, tröstade barn för kraschade planer med kompisar. Stuvade in dem i bilen och sade det kunde varit värre. På vägen hem grät jag i bilen. Sedan hördes vi på tel och var ändå tacksamma över att allt kunde varit värre. Vi hann i alla fall ses på julafton. Det är skönt att gråta ut❤️

Jag tycker att du resonerar väldigt klokt kring alkoholen. Min egen erfarenhet är att jag har mycket mindre oro och ångest nu när jag inte dricker. Jag drack inte heller så ofta, även om det mot slutet började dra iväg, men upplever ändå stor skillnad i måendet. Om man inte vill gå in på tankar och rädslor kring alkoholism så kan man ju säga till sina vänner att man avstår för att man sover så dåligt och inte mår bra av alkohol. Sånt kan ju komma med åren. Sen tycker jag verkligen inte att du har något att skämmas för. Du är klok och rädd om dina barn, det ska du vara stolt över! Sen tycker jag att du ska lita på din känsla att du behöver låta bli alkoholen. Jag tror vårt undermedvetna varnar oss innan det blir kris och hjälper oss att undvika katastroferna om vi lyssnar och agerar. Läs runt här på forumet och bygg upp en stolthet över att våga ifrågasätta alkoholnormen och gå din egen nyktra väg!

@Tikka Tack! Det ska jag göra💕

@vår2022 Så otroligt tråkigt 😢 Ibland blir det inte alls som man tänkt sig. Och det är okej att vara ledsen och besviken över det. Mer än okej. Jag tror att man ska tillåta sig att vara just lite ledsen och besviken, att det faktiskt går över snabbare då.

Ungefär som när man bekräftar andras känslor, sina barns tex, och att de kommer ur ledsenheten snabbare då. ”Ja, det är riktigt synd om dig och jag förstår att du är jätteledsen”. Och sen stryker man dem kärleksfullt över ryggen, kramar om dem.

Jag tror att vi överlag behöver bli duktigare på att bekräfta våra egna negativa känslor också - inte bara bita ihop och agera så handlingskraftigt i alla lägen. Jag minns att jag en bit in i nykterheten kunde bli otroligt ledsen, gråtledsen. Och att det faktiskt var skönt att gråta. Då hade jag inte gråtit på många år innan dess, utan bara bitit ihop och agerat handlingskraftigt.

Och du har helt rätt, alkohol hade inte förbättrat läget. Tvärtom.

Kram 🐘

@vår2022 aj då,, hoppas det visar negativt test.
Kämpa på och ta hand om maken.
Sköt om er!

Juldagen bilen inställd, känns overkligt och platt fall. Maken vaknade med feber, tog snabbtest som påvisade covid. Åkte till en VC någon timme bort som var öppet för pcr test. Svar imorgon om det är covid. Körde hem svärmor och barn och satte en på tåget hem. Övriga barn kunde inte komma. Tittat på serie och helt slut. Julbord blev en skinkmacka. Nu håller vi tummarna från att ingen annan blivit smittad av de vi träffat. Alla andra sammankomster inställda. Nu blir det verkligen lugn och ro. Maken har feber och allmänt sjuk och trött. Hoppas det inte blir värre än så och att jag klarar mig. Stressen och oron skulle varit typiska tillfällen att dricka på men inte blir det bättre för det! Tvärtom.
God fortsättning på er.

Har nått en punkt i livet då jag inser att jag inte vill dricka alkohol igen. Tyvärr har jag ett sånt socialt nätverk där alkohol är normaliserat och då menar jag inte på ett problematiskt sätt egentligen. Utan att de jag umgås med kan hantera alkohol och dricka ”ett glas till maten” utan problem. Vilket i och för sig borde vara en bra sak! Men för mig blir det bara svårare att förklara eller ”rättfärdiga” varför inte jag skulle kunna ta ett glas till maten eller i sociala sammanhang.

Jag kommer från en familj och släkt med alkoholproblem. Alla mina minnen från firanden och fester kantades av fylla. De vuxna söp och barnen lekte i bakgrunden tills det blev sent och det var dags för sista fyllot att ragla hemåt.

När jag blev vuxen försökte jag ta avstånd från att dricka tillsammans med min egen familj. Tillsammans med andra gick bra, men inte tillsammans med dom som inte kunde hantera spriten. Tyvärr behövde jag ibland hälsa på hemma för att fira jul eller kring andra högtider och firanden.

En jul satt min mamma och bjöd min partner på blanksprit vid köksbordet efter julfirandet medans jag ammade vår dotter och grinade hysteriskt. Min partner kommer från en helt nykter familj och har en sund relation till alkohol, han är en av de som ”bara kan ta ett glas till maten”. Så han nöjde sig såklart med en snaps och sedan var det bra med det. Min mamma och hennes karl söp tills han däckade vid bordet.

Även när min mamma hälsat på hemma hos mig i vuxen ålder har det spårat ur. Hon har haft med sig vin och druckit när vi andra gått och lagt oss.

Jag är trött och less och känner typ att jag måste göra ett ställningstagande. Vet inte om det låter konstigt. Men det är som att jag påminns om all skit och ångest när jag själv får alkohol i kroppen. Det triggar något, även om jag själv oftast kan hantera alkohol nuförtiden. Förr drack jag för att bli full, men upplever inte att jag någonsin haft ett missbruk. Nu för tiden dricker jag mest kring olika helgen och firanden av olika slag. Skulle aldrig få för mig att dricka mitt i veckan eller en helt vanlig fredag om det inte är middagsbjudning osv. Jag dricker mest i sociala sammanhang och då känner jag nästan en press kring alkoholen, typ att det ”krävs” av en att dricka.

För varje gång jag druckit det senaste har jag mått sämre och sämre. Känns som att alkoholen triggar mitt mående och jag mår illa när jag tänker på det. Alkoholen har börjat skapa ångest hos mig. Dela för att sömnen blir kaos numera när jag dricker plus att jag mår fysiskt illa dagen efter. Sedan tänker jag på mina barn och om något skulle hända när jag är full. Jag vill kunna ”rycka ut” och finnas Sörbom de behöver mig! Jag minns tillbaka på ångesten när jag var liten att inte kunna komma hem från kompisar för att ingen kunde köra. Eller att jag behövde gå hemifrån för att jag var rädd för dom som var fulla. Jag får panik på tanken av att utsätta mina barn för samma sak som jag utsattes för.

Droppen för mig var när jag drack senast och mådde så fysiskt dåligt att jag hade svårt att ta hand om mina barn. Jag vet inte vad som hände! Jag brukar sällan bli för full och sällan bli så dålig som jag blev då. Sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Jag har aldrig sett mig som alkoholist. Däremot har jag många gånger tänkt att jag kanske har anlagen för att bli alkoholist eller att jag i alla fall riskbrukar eller att min relation till alkoholen är problematisk.

Jag är i alla fall säker på att jag ogillar alkohol och vad det gör med människor starkt. Och jag vill inte ha alkohol i mitt liv längre!

Jag tror att jag behöver någon att anförtro mig åt och prata med men jag känner mig så ensam och skamsen. Har så svårt att bryta normen kring alkohol och säga som det är till människor omkring mig. Säga att jag har en problematisk relation till alkohol och att jag inte vill dricka igen.

Hur går det vännen?
Hmm, spelkväll, bit ihop om du förlorar , om det är den typen av spel. @Kebne1

Ja. Då var det juldagen då,, skönt att höra att dom flesta här bara släppte in tomten igår!
Jag sitter med äldsta dottern och sambon i soffan och tänker fortsätta med det resten av kvällen, idag blev det hämtmat och nu chips med dipp.
Vill inte se några andra människor ikväll.
Det blev två timmar med kusinen med barn, barnbarn på hockeyplanen tidigare idag.
Ha en fin nykter kväll allihopa!

Tack ska ni ha, jag har faktiskt tappat allt sug för rusdrycker, nöjer mig med en alkoholfri öl emellanåt, men har kanske blivit 6-7 st på hela 19v. Det är så skönt att vakna utan bakis, man behöver inte oroa sig för dagen efterkörning med bil. Inga sega dagar, bara fördelar, inte behlver man heller oroa sig för vad man skrivit på sms eller Facebook, bara det är en vinst i sig =)
Ha en god fortsättning på er alla och kämpa på, har själv jour till dagen innan nyår, sen blir det lugnt och stilla firande i stugan med familjen och hunden, dricker väl lite pommac och myser på vid brasan.
Gott nytt år

Ja gör det. @Geggan Kreativa grejer som man kan är superbra att hålla på med. Det ger en glädjekick som vi så väl behöver.

Hejar på dig 🎼🎹

Lycka till med att stå på dig, då kommer det att funka @Geggan
💓🤗

Ja, börjar man ta ett glas så är man direkt inne i hamsterhjulet igen.
Enda sättet för mig är, ingen alkohol i huset, samt inte sitta bland dom som dricker.
Det går inte annars @juni22

@fröken_fri låter underbart! Skall ta en dust med pianot. Kanske imorgon.

@Tikka ja det känner jag igen. Vet inte riktigt vad jag skall hitta på. Nå, tar god bok så länge.