skrev Nejlika i Att hitta tillbaka igen

Dag 14, just nu mår jag toppen, vilket jag i sin tur blir stressad och rastlös av då det är ovant. Hur konstigt är inte det att bli stressad över att må bra?! 😂 Antagligen handlar det om rädsla för att det ska vända, men tusan, ska försöka skaka av mig det.

Funderar över vad för goda festdrycker man prova på julen i år, för vin blir det icke! Ska bli härligt att vakna upp nykter på juldagen ✨


skrev Antonia i Den vita tråden

@Kennie
Tack för uppmuntran igen! Jag gick in och läste din tråd, eftersom jag gillar din ton och hur du tar dig an den här problematiken. Mycket givande.
Själv har jag slentriandruckit mer än du, så vi får se hur min måttlighetssträvan går.
Till att börja med siktar jag på uppehåll, vila, kontroll och reflektion.
Just nu känner jag mig lite hög på det, och det passar ju en kicksökare (vilket väl de flesta av oss här på forumet är).


skrev vår2022 i Vågade skriva här

Dag 36. Inatt gick det inte att somna hur jag än försökte. Mycket tankar som snurrade främst kring om jag kommer att bli arbetslös 1 Jan och hur det ska gå med att få nytt jobb. Inte ångest men någon typ av oro. Till slut kl 02 lyssnade jag på ”skål, ta mig fan” som jag laddat ned. Började mycket bra men sedan somnade jag, vaknade och tog av mig lurarna, ett tips från @Andrahalvlek. vet inte hur långt jag kom. Trött på morgonen men ändå pigg på väg till jobbet och dagen gick jättefort fram till 17.30 när jag åkte hem. Kunde inte låta bli att jämföra med hur jag skulle mått om jag varit bakis, som förr. Hua! Skulle mått illa, velat gömma mig, inte fått något gjort och längtat efter att få åka hem, kan styra egna tider så skulle åkt hem vid lunch. Istället hade jag trevligt med kollegor som jag var ute och åt lunch med och kände mig trygg, fräsch och pigg😁.
Tack för detta forum och för alla forumvänner❤️


skrev vår2022 i Vågade skriva här

@Illaute Tack❤️. Vi verkar båda ha sorg över att familjerelationerna ser ut som de gör. Önskar ibland att jag kunde trolla så att relationerna skulle vara kärleksfulla och att man skulle se fram emot att umgås. Ibland tror jag att det inte är sant att det ser ut som det gör för ingen önskar ju att det ska se ut så men förmågan att gottgöra verkar inte finnas. Sedan stör det ordningen när en utomstående med helt annat sätt att vara kommer in i familjen. De gamla hjulspåren byter riktning och det gamla mönstret faller samman. Ingen får sabba detta fast det inte är hälsosamt.

Vi får hitta sätt att hantera detta och samtidigt gå vidare. Tänk vad nykterheten ställer till med😂❤️


skrev vår2022 i Vågade skriva här

@Sisyfos Tack för ditt svar. Jag blev så tagen och berörd när jag läste det. Som att se det som händer utifrån från en annan plats. Se hur situationen verkligen ser ut. Du klargjorde det tydligt. Hur sorgligt det är. Hon har säger att hon och jag kan ha en kontakt och låta min man och hennes reda ut, att hon och jag hamnat mitt emellan dem. Alltså en konflikt hände mellan männnen, hennes man kom och bad om ursäkt dagen efter, min man tog det. (Det finns djupare saker sedan tidigare som är ouppklarade och för min man var nu måttet rågat, är inte ok mer). Jag håller med helt och fullt om detta och accepterar heller inte detta längre. Hon kommer strax efter och är upprörd, hon lägger sig i något som inte hon har med att göra. Korta meningar och hon missförstår eller jag tro vill missförstå och hon känner sig kränkt. Har försökt förklara men hon vill inte acceptera. Jag upplever det som att hon försöker slå en kil mellan mig och min man med sitt beteende. Det är som du skriver ”Det här sätter dig i en jobbig situation. Om man tänker på hennes roll som mamma (och den mest vuxna) så kan jag tycka att det är hennes uppgift att se dina behov och den situation du hamnar i när hon gör såhär. Mitt emellan.”

Du skriver ”Jag jobbar på att ändra det här. Utan att anklaga, skuldbelägga utan bara med att vara tydlig med min roll och deras roll.” Det är precis så jag tänker och försöker göra. Jag är inte ute efter en syndabock och har även sagt till henne att det som hände är så tråkigt och att alla är förlorare, vi måste acceptera det och gå vidare. Vi får se hur allt utvecklar sig men för mig finns ingen återvändo, jag är på väg framåt.
Tack❤️


skrev Ase i Vodkakyssen RIP

@Sigge69 hej!
Jag förstår inte hur jag har kunnat missa ditt fina inlägg 😊.
Jag känner inte dig från förr men ser fram emot att läsa mer av dig nu.
Hur går det för dig?


skrev vår2022 i Vågade skriva här

@Andrahalvlek Stämmer verkligen som du säger ”Att ta tag i orsakerna till att man har druckit är steg 2 i nykterhetsarbetet. En absolut nödvändig del för att få till en hållbar nykterhet.” En jobbig men nödvändig process. Ja det är verkligen superintressant att få kunskap om hur hjärna fungerar och vid alkoholintag. Det har verkligen motiverat mig till att sluta dricka och hur viktigt det är att sätta ord på sina känslor. Inatt hade jag svårt att somna så tog ditt tips att lyssna på ”skål, ta mig fan”. Sent dock först vid 02 men somnade snabbt, vaknade och tog ur lurarna. Det jag hörde var bra men får gå tillsammans där jag somnade😁.
Ha det gott!


skrev Kennie i Den vita tråden

Hej Antonia,
Fint att du är tillbaks. Min erfarenhet är att andra bryr sig mindre än man tror ifall man dricker alkohol eller inte. Jag tar med alkoholfritt alternativ när jag är bortbjuden, och säger bara att jag kör på alkoholfritt. Sen umgås, äter, skrattar och pratar jag som vanligt. Och om någon stör sig på att jag inte dricker så är det deras problem. Och det är ganska modernt att välja alkoholfritt numera, tänk att du är i framkant! För min del smakar mat lika gott och samtal är till och med roligare nykter. Lycka till med att hitta balans!


skrev Antonia i Den vita tråden

@Kennie, tack för de där uppmuntrande orden för länge sen, då när vi gick mot en vår.

Nu är det dags att kliva in här igen. Nu får det vara färdigkravlat för den här gången.
Jag har nu tre alkoholfria dagar i följd bakom mig och även om det har hänt några gånger under det senaste året så är det inte särskilt ofta.

Min man och jag fattade ett mindre lyckat beslut där, våren -20, att vi skulle vänta med att ta tag i vårt drickande tills pandemin är över. Ja, det var ju då, när de flesta fortfarande talade om flockimmunitet, och när man trodde att den skulle komma inom någon månad eller tre.
Just nu är vi i alla fall båda trötta på vinhinkandet och känner oss taggade på en tids nykterhet. Ja, visst funderar jag - vi, tror jag - också på om vi kanske skulle sluta helt.
Som väldigt många upplever vi ju att det är det sociala som är svårt. De flesta av våra vänner dricker vin, alla parmiddagar eller restaurangträffar involverar både god mat och gott vin.
Aldrig mera ostron och champagne?
Personligen tror jag i och för sig att ostron och en god alkoholfri ale funkar nog så bra. Det finns något i själva ostronen som gör att jag får en kick - kanske blir den renare utan alkohol?
Trots fortsatt rädsla för covid har jag börjat träffa barnbarnen - det får finnas gränser för begränsningarna man sätter upp för sig själv som dubbelvaccinerad - och när jag hänger med dem/sover med dem finns inte minsta sug efter eller tanke på alkohol.
Men...vi ska ju hem till Lisbeth och Dante på middag. Vad ska vi säga och göra? Ta med egen äppeljuice? Ställa in??Och när vi ska ta den där minisemestern, och gå på en bra restaurang? Och Anna och Niklas, som vi ska gå på restaurang med nån gång före jul - de kommer att bli helt störda om vi dricker alkoholfritt. Glöggfesten hos Karin och Ulf? Vi har ju inte ens en bil att skylla på.
Umgås vi med dem alla för att de också dricker ganska mycket? Nja, nej, de är verkligen goa vänner. Men vi kommer alla från ett alkoholtillåtande urbant yrkesliv.
Nå. En dag i taget, som det heter.
Just nu hör jag hur min lever drar lättade suckar över den sköna semestern. Vi sov så gott och djupt i natt, min lever och jag, och vaknade med en känsla av harmoni och tillfrisknande.


skrev Anders413 i Har genomgått en bypassoperation

Yes 8 dagar har gått å inte en droppe har intagits stolt över mig skälv så klart ! Har ett möte nästa vecka så jag kan prata av mig ! Men skönt att man bestämt sig för må bättre ! Har tänkt på alkohol varje dag men fattat ett beslut som jag bara ska klara ! Tack för alla trådar som ni skriver det är en väldigt viktig del av denna sida när man kan läsa om er andra ❤️ Tillsammans är vi starka


skrev Li-Lo i Vodkakyssen RIP

Välkommen tillbaka Sigge69!

Det är med värme jag läser ditt inlägg. Naturligtvis gör det mig ont att höra att du har det kämpigt samtidigt är det tydligt att du inte kommer ge upp och det låter som att du plockar upp ledtrådar längs vägen och använder dig av dem framåt. Du skriver "En vägvisare för andra men inte mig själv", gissar att vi är många som skriver under på det. Brukar tänka att om vi kunde vara oss själva nog skulle vi inte vara flockdjur. Ensam är inte stark, bra dräng reder inte sig själv och att sköta sig själv innebär inte att skina i andra.

Ge och ta emot är vår grej. Och du gör ju så fint genom att söka dig till platser där du kan göra just det. Du ge och är redo ta emot.

Hopp om en fin vecka

Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev Li-Lo i Hej här e jag som i kan vara

Välkommen!

Hej Lillesyrran, fint att ha dig här. Blir påmind om hur många som läser en tid innan en känner sig redo att skriva själv. Tack för att du sätter ord på det. Jag ser att det är några dagar sedan du startade tråden och som du säkert redan noterat kan det ta ett tag innan en ny tråd får fart. Om du vill får du gärna berätta mer om hur du tänker inför att förändra dina alkoholvanor. Vilka drivkrafter du har till exempel? Om du vill :-).

Varmt välkommen igen
Li-Lo
Alkoholhjälpen


skrev torpet i igen

Morgonnotering. Kylan biter i. Sov som en stock inatt. Brukar vakna "tidigt", men nu sov jag ända till 08.00. För mig är det "sent". Är ju inne på tredje månaden nu. Den stora kraften i den stora förändringen mullrar på underifrån. Det mullret gillar jag starkt. Det är "the big picture". Detaljerna är bara småkrafs i jämförelse med det mullret. Finns såklart en sorts dov saknad efter att kunna slå sig ner runt ett bord med folk man gillar och dricka "några öl". Men skillnaden från andra gånger jag gjort den här resan är att jag har insett att det inte går. Punkt. Som att acceptera ett besked från en läkare om en allvarlig åkomma/sjukdom. Är som sagt antagligen inne i en post abstinens. Accepterar det också. Väntar ut det. Även om det kan ta ett par månader. Allt fortsätter! Kram till alla.


skrev Illaute i Vågade skriva här

Hej @vår2022, läser med sorg din tråkiga situation du sitter i just nu. Har inga råd att eftersom det är bara du som kan alla detaljer då det är många känslor med i spelet. Det jag kan göra är att peppa dig och säga att du verkar vara en klok och förnuftig person och kan nog själv veta hur du ska lösa det hela med huvudet högt.
Har själv också en pågående konflikt i min familj där alla på din kant hävdar att dom har rätt.
Den har pågått länge nu och vi alla glider bara längre och längre från varandra. Det är en stor sorg i mitt liv.
Bra att du skriver av dig och försök släppa skammen du känner, den ska du inte behöva känna då du verkligen vill göra det som är rätt.
Kram och ha en fin måndag!


skrev Illaute i Här igen

Håller med @Torn att det är bara trevligt att få dubbelt av dig @Vår2022.
Tack båda för att ni tittar in hos mig.
Värmer gott!
Ha en fin måndag!


skrev Sisyfos i Vågade skriva här

Oj, vilken historia. Jag säger alltid i princip ”be om ursäkt”. Det ger oftast en öppning till dialog, så att man kan nå konsensus där man förstår och accepterar varandras sidor. Men i det här exemplet verkar ett förlåt betyda att en part tar ansvar för hela situationen och den andra kan leva vidare utan insikter.
@vår2022 skrev:" Ska jag göra som jag brukar? Be om ursäkt för hens skull, så hen inte mår dåligt, ta bort skammen från hen genom att lägga mig platt och be om förlåtelse? Jag måste ta bort hens skam för hen kan inte göra det själv. "
Jag tänker också att du har gjort vad du kunnat nu. Du har förklarat er sida av saken, sagt att du är ledsen för situationen. Hon kräver en ursäkt från din man. Han vill inte, han skulle kanske göra det om du bad honom. Det här sätter dig i en jobbig situation. Om man tänker på hennes roll som mamma (och den mest vuxna) så kan jag tycka att det är hennes uppgift att se dina behov och den situation du hamnar i när hon gör såhär. Mitt emellan. Jag propagerar alltid för att relationer är viktigare än prestige, men det kan ju inte heller bygga på att en part hela tiden ger vika. Jag har en relation, en vän, som gick åt skogen för många år sedan. Det var mitt fel och jag bad om ursäkt flera gånger, men hen kunde inte acceptera och förlåta. Det draget finns i hens släkt. En oförsonlighet. Hen har brutit många relationer sen dess.
Du skriver ”hård och kall” och det går liksom inte att rubba. Nu har du nått en gräns. Satt ner foten. Jag tänker att ett sånt beslut måste vara välgrundat och att det är det i det här fallet. Du borde såklart ha gjort det för länge sen, men det är så svårt att se de mönster man har haft. Tog mig flera månaders nykterhet och analys innan jag insåg att jag i min roll i familjen hade till uppgift att hålla alla på glatt humör och se till att de pratade med varandra. Min pappa gjorde det och jag, men när han dog var det min uppgift. Det här drack jag på, maktlösheten i att ta ansvar för andras känslor och relationer. När jag slutat dricka gick det att se mönstren tydligare. De kommer från barndomen.
Jag jobbar på att ändra det här. Utan att anklaga, skuldbelägga utan bara med att vara tydlig med min roll och deras roll. Nu tror jag att din roll är än mer komplicerad. Det känns som en tvärnit. Och det är kanske inte ens din konflikt? Eller är det ens det? Du skriver om ett VI och OSS och DE. Då har man ytterligare en aspekt i det hela. Jag avskyr konflikter med olika Vi-sidor. Man inkluderar någon annan och har en allierad. Jag tänker att du kanske egentligen inte ens är inblandad. Jo, nu är du det, men då? Jag har svårt att acceptera sådana som bara tvärnitar och skiter i relationen. Det är egoistiskt att leva så. Nu har du fått syn på det. Jag tänker att det finns olika sätt och att du kan skapa möjligheter. För dig är relationen viktig. Du kan bjuda in, men ditt ansvar slutar där. Du kan leda en åsna till vattnet men inte få den att dricka. Du kan prova mjölk och saft, men det räcker någonstans. Tror det är bra att skriva ner det. Då ser man lite tydligare. Lycka till nu!


skrev Torn i Tillbaka igen

@Dagsattförändra Stort grattis till 100 dagar! 🤩 Jag minns så väl när jag nådde 100 dagar, efter det började jag räkna månader i stället. Det kändes enklare att hålla reda på.😅


skrev Andrahalvlek i Tillbaka igen

@Dagsattförändra Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Vågade skriva här

@vår2022 Själv är jag oerhört transparent här på forumet och har ventilerat allt möjligt, så för min del är det inte för öppet berättat. En stor del i det nyktra arbetet består i att ta tag i sådant som har varit dolt under ”alkoholfilten”, och då är det helt naturligt att ventilera det här på forumet tycker jag. Att ta tag i orsakerna till att man har druckit är steg 2 i nykterhetsarbetet. En absolut nödvändig del för att få till en hållbar nykterhet. När man skriver tvingas man sätta ord på vad man tänker och tycker, och ofta får man aha-upplevelser av själva skrivandet. Och att sen få andras input berikar ytterligare 🙏🏻

Du är ju som jag väldigt intresserad av hur hjärnan funkar och faktum är att jag efter boken ”Depphjärnan” verkligen förstod att när vi skriver eller pratar om jobbiga saker så aktiverar det frontalloben - där logik, sunt förnuft och problemlösning bor. Samtidigt minskar aktiviteten i amygdala, som är hjärnans dramaqueen och tillhör reptilhjärnan. Det är den delen av hjärnan som skriker kris och panik och ”stick och göm dig i en grotta”. Så det är därför det är så bra att sätta ord på vad man tänker och tycker. Det är så häftigt att få veta varför det funkar!

Kram 🐘


skrev Torn i Här igen

@vår2022 Det gör inget, det där tål att läsas två gånger! 😍 Härligt jobbat av er båda två!


skrev Boci i Stöttning

Ångesten var även för mig det värsta när jag gjorde slut med vinet. Men det rätar upp sig ganska fort, i alla fall för mig. Utan vin i kroppen finns det inte så mycket att ha ångest för längre. Jag har oxå nästan vuxna barn. Tuffast var att berätta för dem om mitt beslut om att jag slutat dricka alkohol- för i och med detta så erkände jag ju samtidigt att alkoholen varit ett problem. De är och har varit enormt stöttande. Jag känner igen mig i dig, drack också vin för att reducera stress och när jag var trött. Tänkte länge innan jag slutade att jag skulle sörja vinet och dess ” positiva” effekter, jag valde att förtränga hur ångestframkallande den var. Idag är jag 45 dagar utan alkohol, och har saknat det noll. Det bästa för mig var att fylla i självhjälpsprogrammet här på alkoholhjälpen. Det är texter jag ofta går tillbaka till, det är nog första gången i mitt liv som jag valt att vara ärlig mot mig själv.
Lycka till vidare - ta en dag i sänder och njut av att vakna utan att känna av alkoholens effekter från dagen innan.
🤗


skrev vår2022 i Här igen

Förlåt mina dubbla inlägg, är för snabb på spara knappen. Ska göra det långsammare i fortsättningen😁


skrev vår2022 i Här igen

@Illaute Men vad roligt att höra hur gott du har det och hur bra det går och grattis till dina dagar😁 Jag tänker som du, det enda sättet att bibehålla nykterheten är att låta bli alkohol och ser fram emot ett fräscht och nyktert liv.
Ha det så gott💕