Senaste kommentarerna i forumet

Idag känns det lite vemodigt, mina tankar snurrar och jag tänker mycket på alkohol. Läser här och blir avundsjuk när jag ser hur bra ni mår idag. Önskar att tiden kunde gå fortare och att jag varit nykter i 66 dagar eller nåt och att livet kändes toppen. Känns som om jag är på väg upp för ett berg nu med tung packning. Trött och sliten men ändå har stigen uppåt bara börjat.
Jag ska väl inte säga att jag är sugen på att dricka direkt. Det vore överdrivet. Däremot så blir jag galen av den här tröttheten och av alla känslor jag har i kroppen. Svårt att förklara. Känns som att det är något som vill ut. Något som jag för allt i världen inte vill konfronteras med. Jag har alltid när jag tänker efter varit lite smådeppig. Aldrig riktigt lycklig på riktigt. Alltid lite negativ. Jag vet inte om det är så jag uppfattas utåt men det är så jag alltid mått inombords. Inte när jag dricker dock. Då är jag rolig. Leker och härjar med barnen och vi har vårt speciella småtokiga sätt att kommunicera ibland. Jag vet att barnen älskar mig för att jag kan vara lite tokig ibland.

Jag vill inte känna såhär. Jag känner mig nästan gråtfärdig idag av allt som bubblar i mig. Det dåliga samvetet och hur egoistisk jag varit ibland. Det är så mycket jag kunnat göra med barnen. Kvalitetstid när dom var mindre där jag hellre föredrog att halvhjärtat vara ointresserad och hellre koncentrera mig på att dricka mina öl och sitta och filosofera över samma menlösa saker om och om igen.

Avundsjukan jag alltid känt över familjer som tycks ha "allt". Som alltid verkar ha ork att göra saker med barnen. Familjer som semestrar och åker ut och gör saker utan att dricka alkohol.
För mig ( och oss när vi var familj) var det inte så. Vad vi än gjorde så var det alltid alkohol och berusningen som verkade vara viktigast. Som om en middag på en kväll med en massa vin och alkohol var höjdpunkten på en dag som hade blivit så mycket bättre om vi lagt den kvällen på barnen istället för att sitta och surra samma gamla struntsaker och ta glas efter glas.

I vanliga fall hade jag svalt den här ångesten eller vad man ska kalla det jag känner nu i en vetskap att det känns bättre när du har ett par öl i magen. Ångesten över hur du lever ditt liv kan du ta sen.
Jag håller på att bli tokig känns det som. Jag vet inte hur jag ska fixa allt det här utan att bedöva mig.

Jag har en väldigt god vän. En kvinna som betyder väldigt mycket för mig som jag träffade efter skilsmässan. Hon kom att betyda nästan allt för mig under en tid, och jag för henne för den delen då hon också skilde sig. Vi blev varandras tröst och stöttade varandra i vårt och torrt.
Tyvärr så drack vi mycket när vi träffades.
Nu har jag undvikit att prata med henne. Hon skulle egentligen komma och hälsa på mig tidigare i veckan här och sova över men jag har medvetet inte hört av mig. Jag mår skit över det. Känner mig som en dålig vän men jag vet att det inte kommer att funka att träffa henne. Vi dricker. Vårt förhållande har alltid inneburit bubbel och öl och jag klarar inte det nu. Vill inte riskera nåt och kasta bort den här starten jag fått. Jag vet hur lätt det är att falla. Jag är nåt av en expert på det om jag ska vara ärlig. Jag är på dag 12 nu. Önskar jag kunde säga att kroppen känns lättare, att jag vaknar pigg och att livet känns lite bättre. Det gör det inte. Det känns bara konstigt och jobbigt med alla känslor.

I helgen SKA jag vara nykter. Det finns inga andra alternativ. Min dotter åker till mamma så fredagen blir jag helt ensam. Jag har tagit ett pass gruppträning kl 16:30. Det är den värsta tiden som finns annars. Sen är min plan att klippa gräsmattan och sen gå och lägga mig. Jag SKA inte dricka.
På lördag kommer en gammal vän jag inte träffat på länge som inte dricker. Vi ska äta middag och glo på nån film. Känns som att jag fixar den dagen faktiskt när det inte är uttalat att det ska vara alkohol till middagen.

Nu är jag sen till ett teams-möte. Ha en bra dag alla och tack för att ni läser och stöttar i allt mitt nonsens.. ha ha..

@Lyckan65 Du kan det här. Du vet att de första 10 dagarna är värst. Alla dina erfarenheter av nykterheten har du med dig. Skriv plus- och minuslistor. Skriv fyra listor - två för att dricka och två för att vara nykter. Då får du alla fördelar på pränt och det boostar din motivation.

Ditt bagage har du bättre möjlighet att bearbeta efter en tids nykterhet. Men viktigast först - vara nykter!

Kram 🐘

Hej
Kikar in med lite pepp, och tips att inte tänka så överdrivet mycket på hur allt ska bli ”sen”. Det är rätt drygt att kämpa på en dag i taget, när vardag och stress kommer.
Jag kunde inte tänka tanken ”aldrig mer” när jag slutade mina 100 dagar. Men till skillnad från när man slutar snusa ger det a-fria livet enorma fördelar som inte går att riktigt se från början.
Så ta en sak i taget och känn dig riktigt nöjd med dina dagar! ☀️

@Lyckan65 det finns AA möten för kvinnor online om det inte finns på din ort!

@Sländan Jag ska kolla om det finns AA möten för kvinnor här i Luleå, vore ju värt att prova. Tack för tipset 🥰

@Sländan Å tack snälla för ditt svar, det stärker. Jag vill verkligen komma på rätt spår igen, mådde såå bra under dessa 54 dagar utan alkohol. Det var nära ibland i början men fixade ju det och fick styrka av det. Jag ska komma dit igen, jag kan och jag vill. 🤗

@trött_och_less_72 Alkoholstoppet kommer att göra underverk med ditt blodtryck! Jag snusar också, och har inga planer på att sluta. Just nu. Blev liksom du hooked på cigg i rökrutan i mitten på 80-talet. Blev inte av med ciggen förrän jag började snusa i 30-årsåldern. Jag försökte dock sluta röka många hundratals gånger. Under långa perioder slutade jag varje måndag och började igen varje onsdag. Sorgligt.

Kram 🐘

@Lyckan65 Bra att du tar tag i det på en gång👍🏻 Du är inte misslyckad utan är på rätt väg. Oftast blir det någon avstickare innan man ser att alkoholen inte hjälper. Det värsta är nog att ha någon alkohol hemma om man får för sig att ta ett glas.
Har du funderat på att gå på något AA möte och träffa likasinnade? Jag ska själv gå på mitt första om ett par veckor, enbart för kvinnor. De har haft stängt under semestern. Lite pirrigt men jag tror att det är bra i längden.
Du skulle oxå behöva prata om ditt barndomsminne som du inte kan släppa.
Det är dyrt med terapi, kanske din vårdcentral skicka en remiss så det inte blir så dyrt.
Jag tycker du är en kämpe 💪🏼 Livet är inte lätt.
Styrkekram sländan 💕

Lugnt på jobbet nu så jag har tid att sitta och reflektera lite över det är med beroende.

Jag är en stor konsument av nikotin. Jag började röka när jag var runt 12-13 år och när jag gick i 8:an var jag en riktig rökare. Det här var på det glada 80-talet och vi var många som stod på rökrutan på rasterna. Ha ha.. Helt sjukt att tänka på idag att ett gäng 14-åringar står och röker på skolan.

Jag gick sen över till snus och jag har väl snusat en dosa om dagen i hela mitt liv typ.

För 5-6 år sedan så slutade jag. Jag hade för högt blodtryck när jag var till företagsläkaren. Jag sa att det var snusets fel och fick nåt läkemedel utskrivet som skulle hjälpa mig att sluta. Vad jag utelämnade då var att jag drack alkohol 4 till 5 dagar i veckan och sa att jag var en normal konsument. Jag skämdes såklart. Lättare att skylla på nikotinet.

Ska säga att jag är VÄLDIGT beroende av nikotin. Jag var iallafall väldigt motiverad då minns jag och jag lyckades att sluta. Jag hade gett mig fan på att lyckas. Min fru snusade men det berörde mig inte så mycket minns jag eftersom jag ju slutade för min egen skull och inte nån annans.

Jag känner likadant nu. Jag vill sluta med alkohol för min egen skull.

Jag höll upp med snuset i 2 år. det sista året kunde jag t om sätta näsan under en dosa snus och bara känna äckel inför lukten. Det var en otrolig känsla av att vara fri.
Tyvärr, tyvärr så började jag snusa igen när vi skilde oss. Jag ville ha nåt som lindrade. En snus för att lugna nerverna liksom. Det var inte ens gott när jag tog snuset men efter 2 dagar var jag lika fast som tidigare.

Jag tror ( tyvärr, måste jag säga) att det är lika med alkohol. Känns så nu åtminstone. Om gudarna är goda och låter mig bli fri från det vidriga begäret så tvivlar jag på att jag någonsin kommer att kunna ta en öl bara för att svalka mig. Demonen kommer att vakna direkt och hälsa mig välkommen tillbaka och kräva mer och mer.

Känns väldigt jobbigt att tänka på just nu att jag aldrig kanske mer kommer att kunna njuta av en kall med gott samvete.

@trött_och_less_72 Håll ut! Tröttheten i början är vidrig, och jag hade också huvudvärk. Det senare tror jag är lite fysisk abstinens. Tröttheten beror på att du använt alkohol som startgas och fartdämpare. NU känner du hur trött du är. Vila, vila, vila - orken kommer tillbaks.

Min erfarenhet är att den nyktra resan till 70-80 procent handlar om vanor. Man måste skaffa nya nyktra vanor. Ta sig an det nyktra livet med nyfikenhet. Du kommer att belönas rikligt 😍

Alkoholen tar ifrån oss möjligheten att känna glädje i vardagen. Sen jag blev nykter njuter jag av småsaker mest hela tiden.

Kram 🐘

@Lyckan65 skrev:"Tänk att hemska barndomsminnen kan påverka en så mycket i min ålder,
önskar att dom bara försvann för alltid. "

Ja, upplevelserna under barndomen tar man med sig hela livet. Man lär sig bara att maskera sina känslor. Jag personligen hade en otrygg uppväxt tills jag var 3 år eller så. Min mamma var väldigt ung när hon fick mig ( 16 år) och lämnade mig ensam. Min pappa var nästan lika ung och brydde sig inte. Jag fick bo i fosterfamilj. Det har format mig negativt med en rädsla att bli övergiven hela livet och inneburit att man fått dåligt självförtroende och stannat i ett destruktivt dåligt förhållande i alldeles för många år.
Vi testade att gå till familjerådgivning en gång under vårt äktenskap då vi försökte lappa ihop det efter en av alla hennes otroheter. Jag kommer aldrig att glömma vad psykologen sa den gången.
Hon började fråga mig om min barndom vilket jag tyckte var helt irrelevant. Varför ska vi prata om det frågade jag. Vi ska ju prata om varför min fru varit otrogen med en av mina vänner. Vad är det för fel på henne?

Psykologen ville hellre prata om mig och varför jag var så nedbruten och förstörd. Visst, klart man är ledsen när man blir bedragen men för mig var det som om hela jorden gått sönder. Jag tog det helt enkelt hårt.
Psykologen drog paralleller med att jag blivit övergiven som barn av min mamma och att den skräcken jag kände att förlora min fru ( som jag egentligen aldrig älskade på riktigt har jag insett nu) gjorde att jag tog sveket "hårdare" än vad man kanske ska göra? Vad vet jag?

Jag sa att det där ju var över 40 år sen.. Men psykologen sa "kroppen kommer ihåg". Det glömmer jag aldrig.
Jag har insett att hela min uppväxt och vuxna liv där jag känt mig konflikträdd och osäker har mycket med de första åren i mitt liv att göra.
Alkoholen har dämpat känslorna. Fått mig att inte bearbeta den där tiden.

Förlåt det här blev en lång historia.
Tycker det är jättegrymt att du hållit upp 54 dagar.. Det är stort! Heja dig!

@Soffi skrev:"I min mening så finns det ingen gräns för hur mycket man ska skämma bort sig i början av nykterheten. Jag tror man ska unna sig allt man kan - så länge det är alkoholfritt såklart! "

Jag tänker lite samma. Jag kommer inte att räkna kalorier under min resa precis. Jag kommer att äta pizza och hamburgare och kolhydrater utan att tänka efter två gånger.
Tänker att nåt kilo extra inledningsvis är ett litet pris att betala för att bli en bättre och mer närvarande människa.
Dessutom så är ju inte alkohol direkt nyttigt heller om man tänker på kalorier. 16 öl varje helg mindre är rätt mycket chips.

Hoppas du får en trevlig semestertripp! :)

@Soffi du har så rätt! Man ska inte snåla med att unna sig själv bra saker! Ser fram emot att åka iväg, trots att det ska bli rätt dåligt väder.
Har planerat in bio och restaurangbesök med barnen imorgon. Blev glatt överraskad att det fanns en sida på menyn med a-fria drinkar!
Hoppas du får en fin dag!
Kram

Igår var en ganska tuff kväll. Pojkarna ( 10 och 12) åkte till mamma efter en vecka hemma med full fart hela tiden. De bråkar om allt. Ni som har barn i den åldern vet vad jag menar. Det blir så otroligt tyst när dom åker.
Som vanligt när jag känner att jag kan slappna av lite så går tankarna till alkohol. Lugnet en kväll ska firas med en öl eller nåt. Jag brukar i normala fall inte känna nåt sug efter nåt på måndagar. Tvärtom är det en dag då man fortfarande känner ångest för allt skit man hällt i sig under helgen. Igår sög det.. Kroppen har inte fått alkohol på 10 dagar och undrar väl vad fan jag håller på med? Jag vägrade att köpslå och tänkte på hur jag skulle må idag. Ångesten och den där känslan av uselhet som gör att man t om undviker att se sig själv i spegeln när man borstar tänderna på morgonen.
Jag tänkte ta en promenad på några kilometer men tog istället en ipren, hämtade istället täcket och spenderade hela kvällen framför netflix.
Idag är jag sjukt trött. Ont i huvudet. Känner mig bakis fast jag inte druckit nåt. Den här tröttheten.... Den är jobbig.

Det här är bara en försmak av hur jag kommer att känna på fredag. Jag vet att den kommer att bli tuff men jag ska inte ge vika. Jag ska inte ge efter.

Dag 11 idag

Jag känner också igen mig men i om pandemin har det tagit mig ca 1,5 år att komma till insikt… jag har vänner jag älskar men kommer att vilja göra andra saker ihop än att sitta och bälga i mig 2 liter cola zero…

God morgon!

Hoppas du tog ditt fotbad igår kväll.
I min mening så finns det ingen gräns för hur mycket man ska skämma bort sig i början av nykterheten. Jag tror man ska unna sig allt man kan - så länge det är alkoholfritt såklart! Bra att lära hjärnan att det finns så mycket gott och skönt utan alkohol så att alkoholen blir onödig/överflödig liksom. Och det behöver ju inte bli dyrt - ett fotbad, en cykeltur eller en promenad kostar ju ingenting!

Önskar dig en härlig semestertripp!
Kram!

@Fiktiv ok, 🤣
Hoppas det går bra med det framöver!

@Körsbärsblomman Stor igenkänning på det! Jag får ut så oändligt mycket mer av de äkta samtalen i min behandlingsgrupp och på AA-mötena att jag har börjat tycka det är tråkigt att delta i det ytliga tugget på middagar och andra tillställningar, och när alkoholen börjar verka blir det ofta direkt outhärdligt. Har en del nära vänner med vilka jag kan föra intressanta samtal, och där de inte blir så påverkade av sitt vin att det förstör, tack och lov, och jag tänker faktiskt försöka avstå ifrån övriga sällskap så långt det är möjligt. Livet är för kort för meningslösheter.

@Arktos Heja heja 👏🏻👏🏻

Jag har spårat ur totalt känns det som.
Var alkoholfri i 54 dagar och köpte vin förra veckan på torsdag. Efter pepp härifrån så tänkte jag att okej jag hittar tillbaka, men nu sitter jag här och druckit fyra folköl och känner mig totalt misslyckad.
Jag vet vad som triggar mig och trodde jag skulle klara det själv men inser nu att jag behöver hjälp.
Jag gick för 3 år sedan hos en mycket bra terapeut men det är så dyrt. Jag är pensionär sen snart ett år tillbaka.
Tänk att hemska barndomsminnen kan påverka en så mycket i min ålder,
önskar att dom bara försvann för alltid. Jag verkar ta med mig minnena i graven oxå😒

Hej jag är ny på detta forum och jag har precis varit på mitt första AA-möte… det var sjukt jobbigt att ta sig dit. Väl där var det omtumlande känslor och många nya intryck men väldigt välkomnande.

För mig kändes det ändå bra på något sätt att se och höra de andra berätta sina historier och jag ska iaf ge det ett ordentligt försök.

Det grubblas i mitt huvud och vissa saker skaver.
Blir man en ny människa som nykter? Eller går man kanske tillbaka till sin ursprungliga version?
Någon stans runt 25-årsåldern (när alkoholen började ta en större plats) tappade jag en del av mig själv känns det som (mina drivkrafter, intressen och det jag tyckte var kul). In gled istället middagar/AW och olika tillställningar med alkohol.
Nu 20 år senare (nykter) inser jag (efter 41 dagar nykter) att jag inte alls tycker middagar/AW och diverse tillställningar med alkohol är ett dugg kul (kanske är det sällskapet som konstant dricker).
Att spendera så mycket av min tid med andra alkoholister (där allt kretsar runt att dricka) ger mig lika lite som att sitta i väntrummet till tandläkarn…
Som nykter vill jag ha mer ”mental” stimulans…
Det låter hemskt och som jag skulle vara bättre än de andra och så är det inte alls jag menar. Det är kanske snarare så att det vi haft gemensamt är till mångt och mycket alkoholen och inte så mycket mer.
Har ni andra liknande erfarenheter?

@Se klart Tack!
Vilken bra liknelse i det här att få barn! Den ska jag spara i bakhuvudet 😊

@trött_och_less_72 Bra jobbat!!! Jag hade också en sjuk trötthet i början. Funderade ett tag på om jag kanske hade någon mystisk dold sjukdom 😂😂.
Är på dag 41 nu och tröttheten är mycket bättre men orken tar slut emellanåt och då behöver jag pausa.
Tror att jag egentligen skulle behövt pausa även när jag drack, men det är lättare att ignorera kroppens signaler med lite promille i den.
Kämpa på!!!

Härligt att läsa din tråd, vilken beslutsamhet du visar! Nu när jag inte längre dricker njuter jag verkligen av att kunna vara den där trygga vuxna personen som barnen alltid kan räkna med. Och jag märker att de är mer öppna mot mig, de litar på mig. Det är värt så mycket!