Senaste kommentarerna i forumet

Många trådar som jag har läst där har personen varit nykter några dagar innan man startar upp en egen tråd. Det har varit tvärtom när jag själv började skriva..hade inga nyktra dagar mer än ngn enstaka här och där. Idag hoppas jag få till dag 2??

Önskar dig en bra dag idag?

Kram?

Nej, det höll inte hela vägen.
Jag kämpade emot länge, men i lördags blev det helt enkelt för mycket när dessutom alkohol stod i varje hörn av huset. Jag föll. Drack inga katastrofala mängder, men för mycket.
Det var dock meningslöst. Inget blev bättre. Bakisångesten fick syre.

Till saken hör att jag egentligen planerat att starta den nyktra resan först nu, efter monsterveckan.
Så nu gäller ursprungsplanen igen, dessutom med 11 vita och goda dagar innan helgen, dagar som jag troligen hade druckit bort annars.

Så nu känner jag mig än mer motiverad att ta nya tag.
Börjar om med mina 90 dagar.
Är inte rädd för dem längre, ser tvärtemot framemot kampen.
90 dagar, ett ögonblick i sänder.
Bring them on!

Två månader är grymt bra, och du verkar klara det här galant! Så klart du ska vara stolt.?

Förstår verkligen att du är stolt och glad - och det ska du verkligen vara! Svinbra jobbat med nykterheten ??

Den mentala resan är så viktig, med eller utan antabus som krycka. Att gå från ”stackars mig som inte får dricka” till ”jag vill inte dricka eftersom det skadar mig”. Då har man lättare att släppa tanken på att ”dricka lite”, för varför skulle man vilja göra det liksom?

Så glad för din skull ❤️

Kram ?

Det känns lite viktigt, eftersom jag tar min nykterhet en dag i taget. Att skriva in antalet i kalendern varje kväll blir ett kvitto på att jag klarat av det jag föresätter mig varje morgon: idag skall jag vara nykter.
Idag skrev jag 63. Nio veckor! Dessutom var den första (helvetes)dagen utan alkohol 13 Juli. Det betyder att jag varit nykter i två månader.
OK, det är som en fis i världsrymden jämfört med hur länge jag har druckit och med hur länge en del av er här inne varit nyktra, men jag har aldrig klarat att vara nykter så länge utan Antabus och stöd från beroendemottagningen.

Den här gången har jag andra verktyg. Min egen vilja och forumet. De räcker väldigt långt. Tidigare har jag nog inte riktigt haft viljan att bli nykter, utan har ersatt den med Antabus. När medicineringen upphört har jag inte haft någon vilja att luta mig mot. Återfall. Får se hur jag lyckas den här gången.

Verkar det som att jag är lite stolt över min nyktra tid? Helt rätt! Samtidigt är jag ödmjuk inför det faktum att Jävelberg när som helt kan kliva ut ur skuggorna och kräva uppmärksamhet.

Jag har fortfarande inga planer på att dricka alkohol inom överskådlig framtid. För varje dag jag lyckas vara nykter flyttas den bortre gränsen för vad som är överskådligt en dag längre bort. Never ending story, lixxom.
Jag får börja med att vara nykter imorgon, sedan får vi se. En dag i taget.

Och nej, AH, jag ser det inte som en bestraffning, jag belönar mig själv med så många nyktra timmar som möjligt :) (smileys på laptop blir förjävla lama!).

Så glad för din skull, att det rullar på som det ska. Suget blir verkligen lättare med tiden. Kommer mer sällan och är inte lika högljutt.

Frukost innan 7 låter onödigt plågsamt. Straffar du dig själv för alla bakfulla sega lördagar?

Kram ?

det är bara ett av mina fel. Jag har måånga andra?

Det låter höra sig. Att det gått som tåget framåt är ju underbart att få ta del av. Motion hjälper till att hålla suget på plats tycker jag. Men upp innan 7 på lediga dagar, nä dit har jag inte kommit än. Ha det bäst. Jullan

Det känns som om saker och ting bara rullar på av sig självt. Jag motionerar och låter bli att dricka alkohol. Det gör att jag mår bättre och hanterar mina triggers, stress och konfliktartade situationer, bättre. Mindre triggers = mindre sug efter alkohol, osv.

En lite skum grej : Jag vill gärna vara klar med frukosten innan 7 även när jag är ledig. Det känns som om jag slösat bort halva dagen annars.
Iofs har jag inte många måsten på helgerna, men jag får gott om tid att ta hand om dem på det viset. Jag kan fnula och fixa i mitt eget tempo.
Det är kanske lite som Se Klart skrev, Jag bara gör, och det bara blir. Jag skulle vilja lägga till en sak: Jag bara är!
Just nu är det lätt!

Var starka, ni som brottas med lördagssuget!??

Några positiva saker med nykterheten som uppenbarat sig för dig? Förutom att sömnen blivit liiite bättre, eller?

Trevlig helgkram ?

Under den tid du bestämt dig för. Tuffa stunder kommer att fortsätta komma, men som AH skriver, det blir lättare. Framför allt blir man bättre på att hantera skitstormarna när de kommer och svackorna i humör och känslor blir inte lika djupa efteråt.

Håll fast vid dina beslut, inga kompromisser, så går det bra i fortsättningen också!

Du jobbar på jättebra med nykterheten! För varje dag som går blir det lättare och lättare, och fördelarna med nykterheten kommer snart att ramla in på löpande band.

Kram ?

Och bra strategier och smarta insikter, de kommer att ta dig vidare. Kram ?

Bra kämpat, du fixar detta. Jullan

Går in på dag 8.

Erfarenheter så här långt:
- Jag ska aldrig ha alkohol hemma.
- Min man och mitt äldsta barn är mina starkaste triggers (= självmedicinering).
- Beslutet att aldrig förhandla, beslutet om ett absolut nej, nu, idag och 90 dagar, hjälper mig. Kapitulationen har gjort mig lättad på något sätt.
- Att jag har lovat mig själv att skriva här hjälper också Jag formulerar inlägg i huvudet, och känner hur mycket skönare det känns att skriva att jag lyckas, mot hur det vore att skriva att jag faller. Det där är ju också lite prestationsinriktat, men det får det väl vara, all hjälp är bra hjälp så här i början.

Det har varit tuffa stunder, men det går alltså bra hittills. Skönt dock att jag har en bit till Systembolaget. Reptilhjärnan hinner få sig en match mot min andra vilja.

De kommer på rad, och varvas vissa dagar av känslan att ge upp eller hälla bensin på en slocknande skogsbrand.
Håll i, and the rest will follow.
Även planerings-generalen lugnar ner sig med tiden. ☀️

Sitter och stirrar på jobbskärmen, helt oförmögen att få ur mig något som helst vettigt.
Vet att det hade lättat efter ett glas vin. Då sprudlar kreativiteten. Faktiskt.
Men jag behöver inte ens vita knogar för att avstå.
Blir förvånad.
Har jag äntligen tagit in på riktigt, i hjärtat, att jag inte är mina prestationer?
Att mitt mående är viktigare än mitt företag.
Kommer så klart att komma sämre tider.
Men idag är jag nykter och sitter och duger.

Och igen, tack alla, för stöd, insikter och känslan av att inte kämpa ensam.

Orkade inte hela vägen, några punkter kvar på gårdagens att-göra-lista men bättre än att ta till den farliga bensinen (på pricken beskrivet, Se Klart, det är denna opålitliga överväxel som har fått mig att krascha som värst de senaste gångerna). Och ja, Andrahalvlek, här och nu får bli mitt mantra under överskådlig framtid. Dock en utmaning för ett planeringsfreak som jag :)

Den klassiska frågan som man ska ställa sig när uppgifter känns övermäktiga är ju:
"Vad är det värsta som kan hända?"
Och svaret just nu är "Det värsta som kan hända är att jag börjar dricka igen".
Alltså fokuserar jag på det. Allt annat är underordnat för tillfället.
Det känns faktiskt befriande, och även lite ångestdämpande.

Nästan som en paradox, istället för att dämpa med vin dämpar jag med tanken att "det ENDA som är riktigt viktigt här och nu är att avstå vinet".

Har läst din tråd. Och du skrev ju i min tråd just det där med att det enda som kan ge ro för en liten stund även om det inte är lösningen är alkoholen. Fast som du skrev i din tråd...man får tillbaka det med ränta sen.

Du sätter ord på dina tankar så bra...så jag bara säger heja heja dig??

Kram?

Vet hur det är med barn som svajar och att bara finnas där är stort nog.
Bra nog. Konstigt nog får vi lov att acceptera att vi är alldeles vanliga människor, inga superhjältar, speedade av farlig bensin för att klara allt vi lovar.
Du finns för barn och nära. Du behöver inte finnas på något perfekt sätt. The rest will follow. Kram ?

Ta inte ut något i förskott, varken positivt eller negativt. Reagera och agera där och då enbart. Så hushållar du med din mentala energi och ork allra bäst.

Kram ?

Nykterheten har gett mig större livsglädje över små och stora saker, ett rikare och mer genuint känsloliv, mer tålamod, högre stresstålighet, bättre sömn och ökad självsnällhet.

Nykterheten har också gett mig större förmåga att göra en sak i taget - och verkligen uppskatta ”good enough”.

Du kommer att uppleva samma sak - och vi ska stötta och peppa och tipsa och råda allt vad vi orkar om allt möjligt, inte bara om nykterhet. Så fortsätt skriv dagligen!

Drickandet är bara ett symtom på underliggande orsaker som ligger och skaver. Vi hittar alla härinne olika grundorsaker på löpande band - och vi finns här för varandra även när det gäller andra bekymmer.

Kram ?

Blir så glad och styrkt av att ni skriver till mig.

Sovit dåligt och känner mig bakis, är glad att jag inte är det.

Står inför en riktigt tuff vecka. Det var kanske till och med katastroftankarna på den som ledde till mitt senast återfall.
Några tunga situationer med anhöriga och djur som ska hanteras. Stora och viktiga utmaningar på jobbet, nästan av överlevnadskaraktär (är egenföretagare i Coronatider). Och ovanpå allt en stor fest i dagarna tre som jag långt tidigare lovat mitt svajiga barn att vara behjälplig med för att den var så viktig för hens livsglädje.

Att allt detta krockar under en vecka är absurt, och något som jag definitivt hade försökt ta mig igenom med hjälp av alkohol tidigare.
Nu har jag istället bestämt mig för att koppla på någon form av autopilot och "Just do it" mentalitet.
Inga grubblanden, ta en sak i taget, släpp perfektionismen till fördel för "Good Enough".
Är fast besluten om att vakna nykter nästa måndag och pusta ut.
Ska också skriva här varje dag, om så bara ett par rader. Vill gärna befästa den vanan.

Jag har varit här hos dig läst din tråd och jag tror starkt på dig just nu.
Du hjälper också mig när du uttrycker dig så klokt och ärligt.
Tack Blenda!
Kram Pilla