Senaste kommentarerna i forumet

@Sländan Jag gjorde detsamma när Coronan drog igång. Bunkrade vin 😂😂.
Så skruvat det kan bli alltså.
Grattis till 8 månader nykter!! Hoppas jag också kommer dit!
Det här med semesterlivet som nykter är lite komplicerat tycker jag… vad gör man med all tid? Känns som jag fått oceaner av tid och ork när jag inte är vare sig bakfull eller låter en hel kväll gå åt till att sitta och pimpla vin.
Som tur är så har jag 3 barn att aktivera och en stor gräsmatta med oändligt med tistlar (som jag kan sysselsätta mig med att rensa bort).
Tyvärr går jag och mannen helt i osynk. Han sitter gärna en hel kväll i soffan och pimplar sina öl och är då sliten och trött dagen efter (bakis). Vi har pratat en del om alkoholen och han tycker att det är mitt beslut och ska inte påtvingas någon annan (vilket jag absolut inte vill tvinga på någon annan). Men går det att ha en relation på lång sikt om den ena valt nykterheten och den andra parten lägger så pass stor vikt vid alkoholen (eller rättare sagt låter den ta så pass stor plats)?

Tänk att det skulle komma så mycket andra ”problem” när man väljer ett nyktert liv.

@Körsbärsblomman du har så rätt så jag drack mest hemma det sista men finns ett och annat låg vattenmärke iaf att plocka fram.
Ta hand om dig 😊

@Andrahalvlek du har helt rätt i att handlar om att aldrig förhandla med sig själv den är farlig, för min brukar det bli att ta en promenad när tankarna kommer.

@starten på det nya De där hjärnspökena känner jag också igen (när det går lite för lätt att låta bli alkoholen).
Då säger jag till mig själv… jaha, det tänker du att du kan va…. Sen är det bara att i minnet plocka fram någon av alla urspårade fyllor jag haft. Då brukar hjärnspökena tystna rätt fort.

@Körsbärsblomman för mig har coronan varit en lättnad. Genom kronisk sjukdom har mitt liv alltid varit knasigt och det har drabbat mig socialt och jag når inte upp till några krav alls samtidigt som jag lider av den röra jag inte kan göra något åt. Dessutom levde jag i ett för mig destruktivt äktenskap. Skilsmässan kom som en befrielse och coronan lättade på prestationskraven. Men det var likadant hos mig, ändå ökade drickandet, som ett slags trots, eller att jag inte kan tillåta mig ha det ok. Till råga på eländet flyttade jag ihop med min mor vid skilsmässan, vilket chockade mina syskon eftersom hon i den processen sålde en attraktiv lägenhet. Det skar sig rejält och jag har lidit av det sedan dess och när jag är full skäller jag på dem under minnesluckan (ja, via sms och email, så det låter inte så mycket och de kan ju blockera om de vill), vilket jag ångrar djupt efteråt. Jag känner mig som en riktig skurk som sårat folk och som inte orkar upp till några förväntningar, och det gynnar inte nykterheten precis. Men jag dricker inte jämt, oftast är jag helt nykter, dricker 8nte en droppe, men super till med ett par veckors mellanrum, en gång hara sådär, rejält, och det går galet fast jag ligger ensam och trycker tyst i mitt rum. Jag förespeglar mig att vissa uppnådda mål ska få mig sluta dricka, men det har inte lyckats hittills. Jag vet inte alls hur det ska gå, men det är bra att läsa era berättelser här.

@Körsbärsblomman skrev:"Jag är nog den enda människan som tycker att Coronapandemin har varit skönt!"

Du är inte ensam om de, jag tycker oxå
Att det varit skönt. Men tyvärr så eskalerade min alkoholkonsumtion, jag började inte dricka flera dagar, utan mera alkohol när jag drack. Jag var så orolig i början när de pratade om att vin exporten skulle stå still, så jag bunkrade upp med massa tetror av vin ” istället för toapapper ” 😂
Jag var i riskzonen i många år men då
började jag tappa taget. Min ena vuxna son som jag umgås med väldigt mycket, började oroa sig.
Nu har jag varit nykter i 8 mån ( förutom en kväll i påskas) och det är det bästa jag gjort. Det kan vara jobbigt i nya situationer som nu i början av min semester.
Vad gör man på en semester utan alkohol, nu när halva semestern gått så har jag hittat mitt nya semesterliv. Underbart att slippa vara bakis, och så mycket tid att göra roliga saker istället för att sitta med ett glas vin och svamla Tim in och Tim ut.
Jag tror att din perfektion och dina tankar kommer lägga sig med tiden. Du bearbetar dig själv hela tiden nu när du är nykter.
💕sländan

@starten på det nya De spökena ska du INTE lyssna på! De vill bara få dig att dricka igen. Det känns som att det går lätt för att du verkligen har bestämt dig. Det är stor skillnad på att inte få dricka och att inte vilja dricka. Den skillnaden är så avgörande att det plötsligt kan kännas lätt.

Men den psykiska abstinensen är stark, och enormt påhittig. Tanken ”det här gick ju lätt, jag kanske inte är alkis” är bara ett sätt av många att locka dig. En annan farlig tanke är ”ett enda glas kvittar nog”. Det bästa är att inte ens börja förhandla med sig själv utan ryta ”NEJ” direkt när spökena börjar viska. Med tiden kommer de att viska allt mer sällan och tystare.

Kram 🐘

@Andrahalvlek tackar känns rätt stort faktiskt 😊 Det som gör mig lite orolig är att det känns som det går för lätt just nu. Jag har redan hjärnspöken som säger att där ser du har inget beroende alls, du har bara varit stressad och haft mycket runt dig. Men de spökena går rätt lätt att jaga bort om de är envisa så går jag in i forumet och läser och då försvinner de direkt .

Kram

Grattis till två hela veckor som nykter! 🥳🥳🥳

Bra att du uppskattar behandlingen, då tror jag att den kan hjälpa dig på bästa sätt. Det är du som måste göra jobbet, hur mycket hjälp du än får, men det är skönt att göra jobbet ihop med andra. Slippa känna sig ensam. Där är forumet kanon också, man kan växeldra varandra.

Kram 🐘

@Sländan Åh, dit hoppas jag att jag också kan komma. Att slippa känna pressen att allt måste vara perfekt. Känner igen mig i det du skriver om middagsbjudningar.
Just nu övar jag mig på att släppa perfektionen (men det är svårt).
Kram

@Arktos Det är just det som blir så tokigt. Man blir helt slut av att jaga perfektion!
Jag är nog den enda människan som tycker att Coronapandemin har varit skönt! För helt plötsligt måste man inte ställa till med fantastiska barnkalas, oförglömliga middagsbjudningar, den årliga skidresan, alla hockeymatcher, den årliga romantiska weekenden med mannen…. Istället har all den pressen försvunnit (för man ska ju vara hemma, inte träffa andra och inte resa i onödan).
Det som jag ännu inte begriper mig på är att då den yttre pressen minskat (jag vet att det egentligen inte finns någon press utan den sitter i mitt huvud) pga Corona, så borde jag ju pustat ut och mått bra? Men nej då… Istället ökar jag alkoholkonsumtionen maximalt….
Kanske borde jag uppsöka någon psykolog som kan förklara för mig hur jag fungerar? Eller är den enkla sanningen att jag sedan lång tid tillbaka har ett beroende och under Coronan har beroendet fått härja fritt?

@Körsbärsblomman skrev:"Enda gången jag kan släppa på perfektionen är som sagt när jag dricker."
Hej körsbärsblomman 🌸 jag kan känna igen mig lite i din perfektion. Allt utåt sett måste se bra ut, men hur jag mår har jag nog förträngt många gånger. Jag har tex tyckt att det var fruktansvärt jobbigt att ta hem människor på middag. Då måste allt vara perfekt, det blev så jobbigt att jag till och med ställde in middagar och skylde på sjukdom.
Jag tror någonstans för mig som druckit för mycket, blev kravet ännu högre. Jag kände mig bättre när allt runtomkring såg bra ut iallafall.
Jag tycker att det blivit mycket bättre sedan jag slutade dricka alkohol. Man går igenom
Vad som är viktigt i livet på riktigt.
Någonstans på vägen började de släppa, jag duger som jag är. Tycker folk att jag har stökigt och inte har den bästa maten, så behöver de inte komma.
Det är nästan så jag kan njuta lite, av att ha det lite rörigt när någon kommer. En utmaning som jag lyckas vända till något positivt.
Med nykterheten känner man sig stark, självförtroendet och självkänslan har blivit så mycket bättre. Det är det viktigaste, och då behöver inte allt annat vara så perfekt.
💕sländan

Fantastiskt att du har en sådan ork att vara perfekt. Synd att det ändå blir en börda för dig. Ickegöra är helt klart underskattat.

Varför dricker jag (eller rättare sagt har druckit så mycket och så destruktivt tidigare)?
Tänker att det är viktigt att analysera mig själv och i och med det vara mer vaksam på de tillfällena.
Tror att det någon stans handlar om den duktiga flickan som alltid gjort allt perfekt. Finns nog få människor som träffat mig under hela min uppväxt och mitt vuxna liv (förutom de senaste åren med destruktivt drickande) som kan säga att jag någonsin gjort något fel. Allt har jag alltid gjort med perfektion (kanske för att hoppas att man då kan bli älskad). Topp betyg, välstädat hem, topp jobb…. Jag handlar för sjutton mat felfritt. Mitt i all denna jakt på perfektion behövde jag få släppa på perfektionen genom att bli full. Enda gången jag kan släppa på perfektionen är som sagt när jag dricker.
Så vad behöver jag då jobba med för att i grunden inte ha behovet att bli full?
Försöka banka in i huvudet på mig själv att man inte behöver göra allt perfekt för att bli älskad.
Öva på att göra saker lite ”halvdant” och se att jag överlever (kanske kan jag utmana mig själv att hoppa över städningen en dag).

Svammeltankar, men de sker i alla fall i nyktert tillstånd!

Jag kan inte påstå att jag är nykter än men är periodare. För mig dyker demonerna fram när jag dricker och hämningar och minne släpper. Men jag är inte våldsam, depressiv eller självmordsbenägen. Bara arg på upplevda kränkningar. Det jag behöver är att om jag säger att jag behöver se framåt och inte vill höra om det som varit så vill jag ha respekt för det. Det är viktigt för mitt hopp om att komma ur drickandet. Tyvärr har jag ett syskon som inte respekterar det och gottar sig i att oroa sig. Det är inte bra.

@Andrahalvlek jag kom på att jag har glömt tacka så tack så mycket 😊😉

Idag är det 14 dagar alkohol fri och en seg dag är riktigt trött men antar att det är ok då kroppen arbetar för fullt.

Behandlingen känns bra är blandat med folk några är dit tvingade och andra som mig är där frivilligt. Men det känns bra att kunna prata med någon utan att känna sig dömd eller blicken vad synd det är om dig.
Sedan är vi lite olika vissa har bestämt helt kallt att de aldrig mer ska dricka. Så är det för min del också men jag tänker mer timme för timme och dag för dag. Varje vecka är ett delmål på vägen till att jag ska känna att jag behöver inte dricka alls och att det ska kännas naturligt med ett liv utan alkohol den resan lär bli lång men dag för dag vecka för vecka osv så kommer det bli bra 😊

Idag fick jag sug, så jag hoppade över att göra ärenden på samhället och stannade inne istället. Jag skulle behöva tider då systembolaget var stängt då övriga butiker är öppna.

@Körsbärsblomman Sådana nyktra erfarenheter ska du samla på dig som smultron på ett grässtrå. Andaktsfullt ett i taget, varje smultron/minne är värt mycket och helheten är magisk.

Kram 🐘

Nykterhet ”is da shit”.
Somnar ikväll som en lyckligt nykter mamma!!
Eftersom jag är nykter kunde jag rycka ut och hämta äldsta dottern som blivit osams med sin kompis hon skulle sova hos.
Ok, inte kul att hon är osams med sin bästa kompis (men förhoppningsvis blir de sams snart igen) men JAG KUNDE SÄTTA MIG I BILEN OCH KÖRA DIT och finnas som den mamma hon ska kunna förvänta sig.

Livet är bra härligt!

@Andrahalvlek Tack för tipset! Ska ha det som mitt antabus.

Som tur är så förblir jag lugn, mitt ex säger att jag är oförmögen till våld, och det stämmer. Idag känner jag abstinens. Svettas, svag, darrig. Det är inte vanligt för mig.

Tack, Andrahalvlek. Ja, det lär bli en livslång kamp. Det går väldigt fort när jag beslutar mig att köpa sprit, det är som om jag överraskar mig själv. Det gör det svårt att förhindra inköp. Kram.

Välkommen hit! Här på forumet finns mycket klokskap och förståelse för hur svårt det kan vara att sluta dricka. Se 10-veckorsprogrammet som en rivstart, jobbet fortsätter sen. För alltid faktiskt, och det är okej.

Kram 🐘 (nykter 525 dagar idag)

Det känns bra att läsa runt här på forumet och ta del av andras erfarenheter. Jag har velat sluta dricka i över ett år, och i våras lyckades jag hålla upp i ett par månader. Men så blev det för mycket med olika saker och kände stress inför intyg för avgörande beslut från Fk rörande mitt handikapp, och det blev mycket sprit under juni. Till slut ringde jag alkohollinjen och fick tips om denna sida, så nu är jag anmäld på 10-veckorsprogrammet. Fast 10 veckor känns kort. Det blir lätt att jag får sug när stressen till slut blir för mycket genom min sjukdom och metoderna från Smärtrehab inte längre hjälper. Det brukar ske med cirka två veckors intervall. När jag dricker får jag ledigt från smärta och ångest, men till slut tappar jag minnet och det är då jag omedvetet skriver saker som när jag läser det tillnyktrad får håret att resa sig på huvudet på mig, jag känner inte igen mig själv. Det jag behöver hitta är ett alternativ till avstressning, men jag klarar det inte själv, och jag klarar inte måttligt drickande, jag måste sluta helt.

Jag är över 50 och är skild och delar boende med min gamla mor och med tre barn som bor hos mig varannan vecka. När jag super är jag ensam i mitt rum och är alldeles tyst. Jag brukar då kunna skriva elaka saker till mina syskon, varvid de blir ledsna på mig och blockerar. Varje gång är det jobbigt att återskapa kontakten. Ett av mina syskon kan vara ganska elak tillbaka och gnugga in det jag skriver och min alkoholism, hen bara måste ha sista ordet och få mig känna mig dum. Det andra syskonet är mildare till sättet och liksom ”förstår”, hen har själv varit alkoholist.

@Körsbärsblomman Sök på intervention på youtube. Ha alltid sådana klipp redo. Tänk ”jag får dricka, men först ska jag kolla på detta”. Det funkar nog som antabus för dig. Alla sätt som funkar är bra - och alla måste hitta sina egna sätt.

Kram 🐘

@Torn & @Sisyfos - Tack för era stöttande inlägg.
Igår var en skitdag de luxe. Jag var extremt trött, väldigt låg och hade ett ständigt sug från helvetet (som inte blev bättre av att mitt älskade, men ack så svajiga, äldsta barn har varit hemma under helgen med en drös vänner som lämnat öppna halvflaskor överallt).
Ovanpå detta behövde jag umgås med labila ex-mannen som oftast luktar alkohol, samt besöka mamma. Ansvaret för mamma ger mig ångest, och efteråt känner jag alltid stor sorg över att det känns så.
Min livvakt antabus räddade mig när både djupandning och sinnesrobön sviktade. Och det är jag djupt tacksam för.
Min första del av 2-årsprogrammet startade i torsdags, och den ansvariga terapeuten ville att jag skulle börja ta antabus regelbundet igen så här i början av nykterheten. Hen hade uppenbarligen rätt :)

Det känns ofattbart skönt att vara i andras vård nu, även om det är jag själv som måste göra grovjobbet. Det är en sådan lättnad att veta att jag har ett stödprogram i ryggen under hela två år. Tanken på att det som spelar störst roll i mitt liv just nu – oavsett vad som händer – är att undvika att ta det första glaset, 24 timmar i taget gör det också mer överkomligt.

Idag vaknar jag med ett lättare sinne. Hade jag druckit på känslorna hade allt fortsatt varit grumligt och skitigt.
Nu kan jag i stället i efterhand känna glädje över bra saker som hände, trots att mitt inre mådde dåligt.
Jag kunde och ville skjutsa min äldsta & Co till diverse festligheter och sen hämta hem dem mitt i natten (läs morgonen :)). Min yngsta fick besked om att hen kom in på sitt förstahandsval på universitetet. Mamma märkte inte min ångest, hon var glad över vår stund.

Hade jag fortsatt med mitt periodsupande hade mina käraste förr eller senare gått mig förlorade.
Note to self – Blenda: Glöm Aldrig Det.