Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek Och vad fint ni har ordnat med ett julfirande🤶💕

@Andrahalvlek Tack för ditt kloka inlägg💕. Har funderat på om det är för öppet berättat? Använder tråden som en dagbok och alla djupa tankar skrivs här. Vad tycker du?
Vi har inte pratat på tel sedan i somras, vi smsar och det har varit många och långa sms om hur jag/vi upplevt allt och hen har skrivit sin upplevelse. Hen är min mamma men jag väljer att skriva hon nu då det känns jobbigt att skriva det. Det är tufft för henne då jag satt ner foten och står fast vid det. Min man är också väldigt rak och tydlig och inte indoktrinerad i min familjs ”kultur ”, det finns en gräns och det skaver.

Hon påminner om din mormor gällande julen, sliter ihjäl sig i veckor och är helt slut på julafton. Relationer blir också lätt svajiga med henne pga lättkränkthet, övertolkning och martyrskap. Förmodligen orkar hon inte ordna jul, blir 80 och är kränkt och jag har föreslagit knyt hos oss istället för att underlätta men nu blir det knyt med resten av familjen istället. Det blir inget 80 årsfirande heller, ev i vår om hon orkar…ja det är inte lätt när hon tror att hon måste ordna allt fast det inte är så och kan inte be om hjälp, måste fixa allt själv. Jag tänker att jul och att umgås måste ske på annat sätt i fortsättningen. Detta håller inte.

Skönt att höra att du tycker att vi inte ska be om ursäkt och stå på mig. Jag har inte svårt att be om ursäkt om jag handlat fel. Jag har verkligen sett upp med att inte ta efter detta sätt och har en helt annan relation med mina barn och syskon.

Ha en fin kväll❤️

@vår2022 Tack för intressant svar🥰 Jag tror helt klart det är så, hjärna men älskar och sen drar det igång. Men min värld utan vin är inte grå eller låg. Jag mår riktigt bra, är inte nedstämd. Men har en hjärna som svarar oerhört snabbt och älskar dopamin-kickar..så jag tror jag är på rätt väg med att lite varsamt byta ut vinet mot annat som hjärnan mår gott på. Då inte tex shopping eller spel. Utan tex meditation och annat. Blev lite rörigt detta kanske😅 Men, har en känslighet i hjärnan och behöver ta hand om den bättre. Kram🥰

@Ase Du har så rätt. Det så himla tungt med konflikter som är svåra att lösa. Man vill att det ska gå bra men det känns som att gå på minerad mark emellanåt. Måste säga att restriktionerna som rådde i början av coronan var skönt ur det hänseendet, det gick inte att träffas och det rådde lugn.
Ha en fin kväll💕

@Dagsattförändra Stort Grattis till 100 dagar! 🤗 kram!

@Dagsattförändra Wow supergrattis🎉. Bra jobbat🌟💕

@Dagsattförändra Wow supergrattis🎉. Bra jobbat🌟💕

@Dagsattförändra grattis till 100 dagar!🌺🌺🌺⭐⭐

Grattis, grymt bra jobbat :)

100 dagar utan alkohol 🎉🎉🎉

@Surkärring Grattis till 50 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Jag åt en massa choklad det första året, men det kändes helt okej som substitut. Jag har lyckats sluta med det också sen några månader. Var sak har sin tid.

Kram 🐘

@vår2022 Det är svinbra att du står på dig. Skriv ett brev till vb om du vill, då brukar man nyansera orden ännu mer. Det finns alltid två sanningar om varje händelse, och ingen har tolkningsföreträde. Kan man inte vara överens om att man kan tänka och tycka olika så blir det slitningar. Varken du eller din man ska be om ursäkt. Stå på dig. Jul blir det ändå, och det blir nog en lugnare jul utan vb. Alla jular behöver inte se likadana ut.

Min mormor var en martyr utan motstycke. Hon gjorde sig ovän med sina föräldrar, syskon och egna barn i parti och minut. Hon var också en julfantast - allt ska vara helt perfekt på julen. Hon låste in sig i köket och lagade allt från grunden. Sen öppnade hon köksdörren och släppte in oss andra och ville ha stående ovationer, vilket hon förstås fick. När hon blev äldre orkade hon inte på samma sätt, men knyte gick inte för sig. Så hon och min morfar åkte och bodde på hotell över julen medan vi andra försökte skapa nya jultraditioner, med knyte. Mycket lugnare jular.

För egen del har jag varit supernoga med att inte sätta press på någon. Jag firar med mina barn, deras pappa och oftast även hans föräldrar. Sen tillkommer ibland min mamma, min ex-svägerska/svåger och barnens kusiner och numer kusinbarn. Jag är chill och öppen för det mesta, ingen ska behöva känna press eller dåligt samvete på julen. Jag har redan frågat min ex-svärmor vad jag ska bidra med till julbordet. Vi gör det tillsammmans.

När jag och barnens pappa separerade den 1/12 år 2013 sa min äldsta dotter ”Du ska fira jul med oss, ingen ska sitta ensam på julafton”. Och så har det förblivit, och det känns helt naturligt.

Kram 🐘

@Axianne det är så roligt att läsa dina inlägg! Jag blir glad av att läsa om hur bra det går för dig och hur bra du mår.
Tack för att du delar med dig
Kram

Jag har ju ingen aning om vad konflikten handlar om. När det handlar om familj och släkt så har vi inte valt själva. Det finns ingen lag på att man måste umgås med släkten även om det ibland känns som att det är ett tvång. Tror många pinar sig år ut och år in för att få relationer att fungera. Tillslut är det så infekterat att det bara är en pina att umgås.

Sen är man ofta orolig att såra människor runt personen om man väljer att bryta kontakten.

Jag hoppas du hittar en lösning som blir bra för dig.
Det är jätte jobbigt att ha konflikter under lång tid.
Kram

98 dagar utan alkohol idag.
Jag kan nog inte förklara hur märkligt det känns att vara fri från ett begär som suttit så djupt och dragit ned mig i träsket så länge och så svårt. Jag har druckit för mycket i nästan 20 år och accepterat att jag varit alkoholist i dryga 15 år av dessa. Efter påtvingade behandlingar där jag inte själv egentligen varit med på tåget, samt otaliga och försök med AA och terapi har jag förlorat körkortet samt jobb efter jobb för att slutligen landa i arbetslöshet, fattigdom, snusk och förnedring. Jag har levt på mindre än existensminimum men ändå supit upp pengar jag lånat. Jag har ljugit och bedragit. Allt för att kunna fortsätta dricka.

Men inte nu längre. Sedan över tre månader har jag av någon märklig anledning befriats från suget efter alkohol, längtan att dricka eller tvånget att hela tiden jaga efter nästa fylla. Jag har fått ett nytt jobb med bra lön och jag har plötsligt blivit en "normal" människa. Om än en sådan med en hemlighet. Jag är fortfarande alkoholist. Det kommer jag alltid att vara. Men jag dricker inte.

Jag har haft och har fortfarande motgångar i privatlivet som sätter mig på dagliga prov, men det har inte funnits ens en tillstymmelse till längtan efter att fly tillbaks in i berusning och dricka mig till glömska. Jag är så tacksam över chansen att möta mina demoner utan alkohol i kroppen. Nästa vecka kommer att bli stentuff på mitt nya jobb, men jag tänker hela tiden att "Jag är i alla fall nykter!" när jag drabbas av ångest inför kommande utmaningar.

Jag brukar säga här att jag har för mycket att förlora nu. Men det har jag faktiskt haft hela tiden. Och jag har töjt på gränserna och satt nya bottenrekord gång på gång. Men botten är nådd nu på riktigt och i stället för att älta det gamla och vidriga liv jag har levt så vill jag se framåt och försöka göra det bästa av de nya förutsättningarna jag fått genom min nykterhet.

Jag vill vara en vanlig kvinna och leva ett liv där jag kan vara rakryggad och stolt över mig själv. Jag vill känna mig stark och ha en framtidstro. Det är ovant att tänka så när jag i så många år kurat ihop mig och levt med ständig skam och skuld. Det är ovant när jag inser att jag inte längre har något att skämmas över. Ovant men oerhört värmande och förtröstansfullt.

Jag önskar er alla en fin söndag och en fortsatt underbar första advent! 🕯🕯🕯

@Surkärring Grattis till dina 50 dagar! Jag är också ofta sugen på något sött - men har nästan aldrig något hemma... Ska nog köpa ett litet lager! Blir ännu mer sugen nu när både du o Ase skriver om godis!!! Ha en fortsatt fin kväll!
🤗 kram

@Surkärring Stort grattis till 50 dagar!
Ja, sötsuget har ökat för mig med men börjar lugna sig lite det senaste.
Som du skriver heller sötsaker än alkohol.

Ikväll passerar jag 50 vita dagar.
Jag äter mer sötsaker. Vet inte om det är för att ersätta alkoholen eller om det är mina mediciner, men för mig är det ok. Hellre en kaka än en GT. Än så länge, iaf.

@majken_r låter som du har en skön och härlig känsla inom dig😁. Bra att du ger dig tid att få känna efter ordentligt. Jag känner att kroppen får en sån hållbar ro när den inte får alkohol. Känner igen det där med att det är så svårt att motstå fler glas efter det första. Såg en intressant film på youtube om hur hjärnan påverkas av alkohol när man dricker för mycket. Kort sagt berättade han att när man tar ett glas mår man bra och glömmer och slappnar av, må bra hormoner skjuter i höjden, man tänker inte på dåtid, eller framtid, man är här och nu. Toleransen ökar och det krävs mer för att nå detta tillstånd. Delar av hjärnan bla Frontalloben stängs av där bedömningar av risker sker. Hjärnan blir betingad och vill ständigt nå detta tillstånd för att kunna slappna av. Beroendet är ett faktum. När man sedan inte dricker alkohol höjs inte må bra hormonerna dopamin, endorfiner och livet bli grått. Det tar tid för hjärnan att få balans och återhämta sig till normal nivå igen. Vi har olika känslighet och vissa har lättare att hamna i detta tillstånd/beroende och inser att jag är en av dem.
Ha en fin första advent🌟

@majsan_nu jag är alltmer övertygad om att alkoholfri kommer bli mitt val. Tänker mest tillåta mig att det får ta lite mer tid. Märker nämligen att jag håller på att liksom vrida om skallen till att livet utan inte är en förlust, utan en vinst. Och är säker på att om jag inte stressar så kommer det landa bättre i mig. Som något att längta till.
Sen är jag inte så dum att jag inte förstår att suget som ibland slår till kommer vara en svår utmaning under lång tid. Har all respekt för alkoholens jäkliga sidor.
Följer dig och är så imponerad och glad för dig♥️

@majken_r Hej! Det låter som att det går både bra o kanske lite mindre bra för dig... Vi har ju varit här på forumet ungefär lika länge men valt olika vägar..
Önskar dig all lycka o hoppas du får lugnare dagar framöver! Skulle det vara bra med en helt a-fri period? Fast jag vet ju att du inte gillar den tanken...
Kram 🤗

Vaknar utvilad, bästa känslan🙏🏼 Märker att det är mycket som förändrats. Kan vara utan vin och sug för det mesta. Det går inte åt energi åt att räkna, eller planera mitt drickande. Det har också varit en förutsättning för att låta processen till ändrat drickande ta tid. Har märkt att det som är min svårighet är att jag ofta vill ha ett glas till och att det är jäkligt jobbigt att stå emot. Ofta hemma själv. Alltid i en go känsla. Behöver inte dricka upp allt hemma, men det blir för mycket. Så, där behövs en förändring. Så kan det inte fortsätta.. Avskyr oron som rusar i kroppen dagen efter det hänt. Sen är jag glad att jag fortsätter lyssna inåt, ge mig möjlighet att må bra. Hitta min väg. Önskar er en fin advent⭐️

@torpet Jag tror precis som du, det är en process vi måste igenom... Tacksam att jag fått sova bra inatt, ger ett större tålamod med dagen. Lugna andetag som @Se klart skriver! Tålamod som du skriver!
🤗 kram

Dag 35. Sov gott. Känner lite oro i kroppen som är kopplat till julfirandet med släkten. Det finns taggar kvar efter gemensamt semesterfirande i somras med närmaste släkten. Har varit kyligt i relationen sedan dess.

Allt handlar om skuld och skam. Hen vill lägga skulden på oss att vi ska be om förlåtelse. Säger att det finns två berättelser och två upplevelser, hens och min och att det får accepteras och vara så. Säger att var och en får ta eget ansvar och ta på sig skuld om man anser sig ha det. Hen vill inte acceptera detta och menar att jag i min berättelse lägger all skuld på dem. Jag säger inte ordet förlåt i berättelsen men att jag är ledsen för det som hände och att hen missuppfattat det som sades. Hur det hen sade uppfattades av oss. Hen menar egentligen att det är min man som ska be om ursäkt men vi har samma uppfattning om händelsen.

Jag håller min linje mot hen, det som är min verklighet/berättelse och mina känslor. Hen vill inte acceptera och gör martyrgrejjer, säger att hen behöver ta avstånd. Slutpratat då hen inte får mig dit hen vill. Efter ett tag under kylan börjar jag vackla, tycker synd om hem för att hen tar avstånd, att hen känns så hård och kall. Ska jag göra som jag brukar? Be om ursäkt för hens skull, så hen inte mår dåligt, ta bort skammen från hen genom att lägga mig platt och be om förlåtelse? Jag måste ta bort hens skam för hen kan inte göra det själv. Jag är uppväxt med skam, den dåliga som är kopplad till dålig självkänsla. Det är mitt jobb att ta bort hens skam. Det är här jag inser och ser tydligt att jag är medberoende. Om jag inte slutat dricka skulle jag vältrat mig i skuld och skam och på köpet bett min man att be om ursäkt för att lindra hens skam. Jag som medberoende skulle ta med mig min man också. Vår berättelse skulle inte längre vara sann, hens skulle vara den enda sanningen.

Tack och lov blir jag allt klarare i min nykterhet och känner ingen skam. Jag är medberoende och det är mot det jag ska lägga krafterna och slå mig fri. Fri att känna, tycka och tänka självständigt, hitta mig själv och mina behov.

Slutar med att hen inte ska fira jul med närmaste släkten, för övriga säger hen att det beror på medicinska skäl och ork. Hen hoppas att vi inte blir arga på dem för att de inte lagar mat åt oss. Också ett märkligt uttalande, övriga medlemmar har vuxna barn och skött egna hushåll och barn hur länge som helst. Martyrskap. Kanske beror det på medicinska skäl, vet att det finns, kanske pga att min man inte bett om ursäkt. Alla straffas om det är så. Jag ska i alla fall slå mig fri och övriga kommer att tillsammans ordna julfirandet ändå. Vet att hen haft en traumatiserad uppväxt, alltid drivits av oro, ångest och rädsla. Hen har gjort massor av bra saker med massor av omtanke i svåra tider i min uppväxt, kämpat för oss på alla sätt och vis och högutbildat sig. Men jag måste frigöra mig från medberoendet och det kanske även blir bra för hen i det långa loppet. Tycker dock att hen blivit allt mer lättkränkt, tänker åt andra om sig själv och förutsätter att alla tankar om hen är dåliga. Hen riktar mycket ilska och hårda sårande ord som är svåra att ta emot/glömma. Tiden får utvisa hur det blir.

Det är jobbigt att skriva detta, en släng av skuld, vill ju att allt skulle vara annorlunda, känner sorg. Jag skriver ändå, vet hur viktigt det är att sätta ord på känslor och att det påverkar min hjärna och bot.

Tack och lov för nykterheten och ett mycket bättre liv. Jag ska aldrig dricka mer!!!
Ha en fin söndag💕

Morgonnotering. Sovit gott. Så tacksam över min goda sömn. Det gör allt lättare. Har som sagt accepterat att jag är mitt inte i någon form av postakut abstinens. Försöker göra en sak i taget. Det är ungefär som när alkoholen ska lämna kroppen och blodet. Det går inte att skynda på. Vare sig med tusen koppar kaffe eller att röra på sig eller att sova. Jag får snällt vänta till hjärnan har balanserat sig och tagit mig mot de där mer stabila nivåerna. Fram till dess har jag mitt tålamod att luta mig mot. Trevlig söndag alla!