Senaste kommentarerna i forumet

@majsan_nu tack

@jojje1970 Hej o välkommen! Så bra att du börjat skriva här på forumet! Finns mycket här att läsa, ta del av, ta hjälp av rådgivare o gå med i... Läs under rubriken stöd finns mycket att ta del av. Förutom alla inlägg att läsa, ta del av o kommunicera med! Ser fram mot dina fortsatta inlägg. 🤗

Har varit ofantligt trött, och har lyssnat och vilat. Snart ska jag på aw. Första efter pandemin bröt ut. Det blir alkoholfritt bubbel för min del och en tidig kväll. Vet att det skulle kännas trevligt med lite vin ikväll men det är inte aktuellt! Behöver sömn och ha en skön helg. Trevlig fredag till er 🥰

Jag tror på dig! Vi fortsätter tillsammans här!
Imponerad av din beslutsamhet. 🤗

Sov ganska ok 👍🏻 Men nu kommer första lediga helgen för mig . Känns konstigt att man inte ska till systemet. Men har full bokat schema hela helgen . Så hoppas att det håller Mitt huvud sysselsatt . Trevlig helg

Hej Guldlock100!

Välkommen hit till forumet. Att döma av det du skrev i onsdags mådde du inte så bra då. Fint att se att du såg det som ett alternativ att ringa Alkohollinjen. Hur känns det nu några dagar senare? Har du fått någon typ av stöd?

Vill du får du gärna skriva lite mer och berätta om hur du har det och vad du tänker, det finns mycket stöd och klokskap att ta del av här på forumet.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen

@Axianne Önskar dig en fin dag! Läser allt du skriver, du har en chans nu o jag är säker på att du kommer att ta den!
Kram🤗

Kikar in här oxå. Glöm inte att se till de dagar som gick bra, vi har en förmåga att klanka ner på oss själva och det hjälper oss föga. Kan en tid med antabus hjälpa? Hursom grattis till dina nyktra dagar, och fortsätt kämpa, en dag i taget. Jullan

Morgon dag 3 ska strax hem och sova efter nattens jobb 😴

Godkväll
Tack för fina inlägg som verkligen speglar en strimma hopp och som tycks bändas upp och vidgas lite varje dag.
Jag tror att du har rätt i att det här är din chans och kanske den viktigaste. Jag skulle aldrig säga eller tro att någon chans är den sista. Men jag tänker att du sätter fingret på det som många vill halka förbi- att vara alkoholist är ju som du så väl beskriver både progressiv och dödlig.
Jag har inte dina erfarenheter men tar till mig allt du skriver. En dag i taget med lika delar tyngd från det som varit och framtidstro i det som kommer. Jag tror på dig så hårt! Kram.

Det är idag 60 dagar utan alkoholintag och det har hänt mycket bra under de två månader som gått.
Jag känner mig tacksam på alla möjliga sätt, men är ändå inte så översvallande lycklig som jag egentligen kanske borde vara. Jag är ju nykter och med nytt jobb fast jag för bara några månader sedan trodde att jag aldrig skulle få näsan över ytan igen. Jag trodde ärligt att jag var på väg att supa ihjäl mig.

Men jag vågar inte inkassera glädjen över min nykterhet helt och fullt. Jag är lite för skeptisk och misstänksam eller luttrad för att våga jubla för mycket. Jag har gjort det förr, och då har nederlaget blivit så mycket större när jag misslyckats. Jag försöker ta saker lugnt just nu och inte slå på stora trumman men självklart är jag hoppfull och tacksam.

I dag känns det lite som att jag står utanför och tittar på mig själv. Jag vet inte riktigt vem jag är eller vem jag varit. Jag vet inte heller vart jag är på väg eller hur min framtid ser ut, men ju fler nyktra dagar jag lägger till, desto mer rädd är jag att mista det jag nu är på väg att få tillbaks. Jag målar fan på väggen och räknar nästan med att det är för bra för att vara sant. Att något dåligt ska hända, att mattan ska dras bort under mig eller att jag ska förlora nykterheten, jobbet eller hälsan. Att jag idag har något av de tre är egentligen en gåta eftersom jag inte varit rädd om mig eller skött mig alls. Jag är rädd att något spöke från förr ska dyka upp och golva mig totalt, en gång för alla.

Det är främst känslor och rädslor som jag försökt att fly undan med min självmedicinering, för det är så läskigt när man måste ha kontakt med hur saker och ting verkligen är. Att möta livet ensam och på ganska svaga ben när man förväntas vara stark. När min pappa dog för drygt femton år sedan drabbades jag för första gången av en typ av panikångest som jag då inte förstod. Jag tappade känseln i hela min hud. Jag kunde nypa mig i skinnet hårt, så hårt att jag fick röda märken och det kom blod, men kände inget alls. Men det försvann när jag drack.

Även om jag vetat att läget alltid försämras när jag dränkt känslorna i alkohol, så har jag ändå valt att ta den utvägen. Och uppvaknandet till en ännu sämre verklighet än den jag försökt fly ifrån har alltid varit riktigt eländigt. Då har jag, trots min usla ekonomi och hälsa, ändå valt att säga "bara en fylla till så jag kommer igenom den här veckan" eller vad det nu varit jag försökt att slippa tänka på. Ju mer jag druckit, desto svårare har de enklaste saker blivit och min isolering har slutligen blivit total. Skammen, skulden och allt elände växte sig över huvudet på mig. En ond cirkel som jag inte kunde bryta själv.

Jag borde tacka polisen som tog fast mig den där augustidagen för lite mer än två månader sedan. Jag kan faktiskt tacka honom för mina 60 dagar nykter. Den totala förnedring och ångestfyllda insikt jag nådde när jag greps för dagen-efter-rattonykterhet, (för att jag i min lättja, behov av omedelbar ny fylla och brist på självkontroll tog bilen) det var vad som fick mig att inse att jag inte kan sjunka lägre. Botten var slutligen nådd. Jag hade inte förmågan att stoppa mig själv, men det känns som att en högre makt klev in och sade ifrån. Nu räcker det! Nu kan hon inte hålla på så här längre!

Jag fick mig en tankeställare och jag är tacksam för det. På sätt och vis vill jag inte glömma rädslan, ångesten och skräcken för att hamna i fängelse. Jag vill inte att minnet ska blekna så att jag tar lätt på det jag gjort och börja tumma på min nykterhet igen. Jag kommer aldrig få en chans att börja om igen. Det här var den sista. Jag måste ta hand om den och vårda varje nykter dag, för jag kommer att behöva all styrka jag kan uppbåda. Jag vet ju det av erfarenhet.

Kram.

Tack för kommentarer och uppmuntran! Det hjälper!
Jag har funderat mycket på varför jag tog återfall. Dels var det nog en viss förväntan att få den känsla av avslappning alkohol trots allt, kortsiktigt, ger. Dels har det varit ett par problem, skitsaker egentligen, som har legat och skavt. Saker som jag gått och ältat en längre tid och inte kunnat släppa. Mötet med sköterskan var bara droppen som fick bägaren att rinna över.
Det är lite konstigt, i mitt arbete är jag bra på lateralt tänkande om vi stöter på problem. Det finns inga problem, det finns bara möjliga lösningar typ. Privat är jag inte alltid sådan. Jag kan stånga pannan blodig i mina försök att göra saker på det sätt som jag vill. Istället för att ta ett steg tillbaka och analysera problemet. OK, jag kan inte lösa detta genom att gå rakt fram, men vad händer om jag tar ett steg åt sidan och går runt istället? Vips ligger problemen bakom mig och jag kan gå vidare. Jag tror jag har varit för trött och stressad för att tänka på det viset. Behöver få till en varaktig förändring på den fronten.

Försöker skapa en ny vana, sedan i måndags har jag tagit en 1-timmes promenad varje dag. Känns bra att aktivera kroppen och motion skall ju bidra till psykiskt välmående sägs det. En oväntad bieffekt är att det påverkar min meditation positivt. Jag kommer till ro fortare och det är inte så många tankar som fladdrar runt i huvudet. Märker också att andningen blir lugnare. Det kanske bara är placebo, men strunt samma. Känns det bra är det bra!

@Kennie @Maja71 Tack för era kommentarer. Jag tackar så mycket för tipsen och er fina omtanke💖 Hoppet lever och växer för varje nykter dag! Jag har tyvärr inte pengar att investera i någon PT just nu men jag ska börja röra mer på mig på andra sätt. Kram! 💖

Tack snälla det behövs 🙏

Håller tummarna för dig! En dag i taget🙂

Åh, jag blir peppad av det ni alla skriver. Drack för mycket i helgen och gjorde bort mig, igen... blir oftast inte elak, men blir en allmänt jobbig och ihärdig jävel som ingen orkar med, tappar gränserna för vad som är ok att säga osv. Får sjuk ångest dagen efter och vill bara försvinna. Det har hänt flera gånger det senaste året och nu senast kände jag att det inte håller att jag dricker mer. Jag har sällan sug efter alkohol, men är det fest eller nån som bjuder in på "ett par glas" så kan jag sällan säga nej. Min största oro är att trilla dit på en inbjudan. Har testat många gånger tidigare att hålla mig nykter, men aldrig lyckats mer än några månader. Det är svårt när de man umgås med alltid är sugna på vinkvällar. Jag känner mig tråkig när jag tackar nej. Nu ska jag göra ett nytt försök och jag tror att jag kan klara det den här gången. Min dröm är att vara nykter resten av mitt liv:) Ni ger mig hopp!

Ja eller hur! Jag kände igen mig så mycket i det du skrev om att dricka på euforiska tillstånd. Precis som du skriver kan jag övermannas av så mycket känslor över små och stora människor. Som mysterier att ta in, själva levandet. Har inte tänkt på det på ett tag, så tack för påminnelsen. Kram.

Känns tyngt nu innan jag måste åka till jobbet men nu kör vi . Imorgon är det en ny dag

@Axianne
Vilken gripande berättelse, tack för att du delar med dig 💝⭐
Tänker att om du har möjlighet, investera i en PT eller börja träna i någon nybörjargrupp (i vad som helst). Då kommer du att få ordentligt med pepp!

Stor kram modiga du 🍂🍁❤

@Mimmipigg sitter just i samma båt som du. Har bestämt att jag får dricka 3 folköl en tid framåt . Är också lite nojjig gällande abstinensen. 2 dagen nu . Än så länge så är det ganska lugnt. Lite darrig lite illa mående. Mitt drickande ser ganska likt ut som dit. Hoppas det går bra för dig

Starkt jobbat med 66 dagar!
Jag har kommit till dag 14 och kämpar på.

@jojje1970 sjukt svårt att sova . Blir ju inte bättre att man jobbar 5 skift heller. just nu natt 😴

Tack för alla råd och peppande ord! Jag tror att har man insett problemet och tar tag i det är det iallafall ett steg närmare målet. Har bestämt mig för att trappa ner och försöka vända tillbaka dygnet som jag nu vänt på pga arbetslöshet.

Jag ska börja träna eller iallafall gå en långpromenad varje dag och försöka hitta rutiner igen för att ha något annat att fokusera på. Ska dricka betydligt mindre i början och kanske tom hoppa över vissa dagar. Vill verkligen komma ur den här onda cirkeln. Det har gått innan så jag vet att jag kan är bara rädd för symtomen för abstinensen.

Notering en torsdag. I dag blir det endast ett hej. Jämngrå dag både vädermässigt och humörmässigt. Jag måste dock säga att jag mår bra jämfört med när jag var aktiv med alkoholen. Det konstaterandet är ju inte illa i sig. Det är egentligen helt fantastiskt! Kram till alla.

Japp då är min resa igång. Jag var livrädd för abstinens nu när jag bestämde mig för att för att mitt drickande inte är ok. Har nog druckit varje dag sen efter sommaren . Men drack nog redan förut för mycket. Men bestämde mig för att trappa ner så inte abstinens blir avskräckande. Så 3 folköl utspridda under första dagen . Kändes helt ok .