Senaste kommentarerna i forumet

Det där är så lätt hänt ?
Jag har köpstopp och förra veckan gick jag och köpte en örontermometer. Den visade olika temperatur beroende på öra så jag gick och lämnade tillbaka den. Kändes så bra när jag fick skriva i min bullet journal att jag klarat av hela månaden.
Så jag tycker du kan skicka tillbaka. Du behöver inte ens prova på. Du kommer att vara nöjd. Tänk att om 6 månader är kläderna redan gamla. Bättre att vara fri från skulder istället ?

Kram ?❤?

Har börjat med veckobudget och det har gått riktigt bra nu i februari (första månaden). Ett av målen är att dra ner väldigt mycket på shoppingen och betala av en del skulder till tex klarna. Men vad hände idag??! Som att alla spärrar försvann och jag klickade typ hem allt jag såg... Blir både ledsen och besviken på mig själv, nu känns det som att jag förstört min fina start... Såklart går det ju att skicka tillbaka det sen, men vet med mig att det är svårt när man tycker att kläderna passar...
Men måste styra upp detta nu, innan skulderna blir övermäktiga..
Att man är en beroendepersonlighet blir ibland så himla tydligt...

Ja, varför ska man berättar..? Om man behöver tänker jag. Jag var/är tvungen att säga det högt så jag tror på det. Speciellt i början. Men skulle inte göra en sak av det på jobbet. Bättre att bara vara nykter på en AW än att prata om det. Fast just nu sker inte så mycket festande pga Covid, så har inte behövt ens tänka på det.

Jobba på Mamsen! Du gör ett kanonbra jobb ???

Har läst en del att några tänker mycket på om/hur de ska berätta för bekanta eller arbetskollegor, att de slutat med A. Min spontana reaktion på det är - varför ska man göra en "grej" av det? Man pratar väl inte om motsatsen heller? Jag menar, är det inte bättre att bara låta det märkas efter hand?

Det jag däremot har märkt med mig själv, är att det blivit viktigt för mig att påpeka för andra att jag faktiskt har alkoholfritt i glaset! T ex om jag lägger upp nån bild på fb- så skriver jag nånting med alkoholfritt i texten. Eller hemma en fredagskväll, så vill jag gärna säga högt så barnen hör - häller du upp ett glas av det alkoholfria bubblet? Vet inte om det beror på att jag inte pratat med barnen om detta...men vill inte att de ska tro att jag har A i glaset...

Har haft lite vinsug i helgen. Det kom en kort stund och det var mest som en känsla av sorg...jag saknar den där avslappningen som 1-2 glas ger...
Men har ju börjat virka nu och det ger faktiskt också en slags avslappning - så den ska jag hålla fast i!

Måste snart masa mig i säng.. ny jobbvecka börjar imorgon!

Har varit med om den känslan. Inte pga att vi fått reda på en allvarlig sjukdom eller att mitt barn har varit med om en olycka utan pga psykisk ohälsa och att utsätta sig för faror.

Och den känslan är så svår att leva med?och den sätter spår...och den känslan är så lätt att dricka alkohol på även om det bara dämpar för stunden?

Stor varm kram t dig och allt gott t dig❤️❤️

(Rubriken – cred till Peter LeMarc :))

@Andrahalvlek. Ja, jag har en klar målbild. Så länge jag får behålla liv och hälsa, så kommer jag att nå dit.
@Varafrisk. Jag vill tacka för det fina du skriver, och sänder samma ord tillbaka till dig: Tänk lika gott om dig själv, för är det någon som kämpar bra, så är det du.
@Sisyfos. Puh, vet inte riktigt vad ska jag skriva...Du är en av mina förebilder, ditt nick till trots ;)
Just nu hämtar jag kraften i framtidstro, och hos ett par nära vänner. Det kommer inte att räcka. Jag ska söka proffs-hjälp så snart jag har fixat det mest akuta, rent praktiskt. Men. Det värsta HAR inte hänt mig. Mitt barn lever fortfarande. Och Tack Gode Gud för det...peppar, peppar ta i trä...och allt där emellan.
Någon klok person har sagt att vi människor lever våra liv på två olika sätt. Ett innan vi förstår att vi faktiskt kommer att dö en dag, och ett annat efter det att vi på allvar har tagit in vår egen dödlighet.
Jag skulle vilja lägga till en tredje dimension. Den stund då man inser att ens barn kan dö innan en själv. De timmar då man lever i ett limbo då man inte vet om ens barn lever eller ej. Efter det så blir livet något helt annat. Men det är ingen ursäkt för att dricka bort det. Tvärtom.
@Vinäger. Tack. Men jag tänker att det där med att må bra, det är jag inte värd varken mer eller mindre än någon annan. Livet är inte rättvist. Men det är en gåva. Och jag både måste och vill förvalta de år som jag har kvar så väl som jag förmår. Precis som du <3

Oj, vad ni alla stärker mig. TACK!

PS Tror att det var @Soffi som dessutom bjöd på "Bättre en ände med förskräckelse än en förskräckelse utan ände". Det var ord i rättan tid för mig!

Att du inte fick förtroende för läkaren.
Du har all rätt att be om en annan om du inte tycker det fungerar.
Håller på dig.

Tänker att du kan behöva den. ?

Vill bara önska dig lycka till med allt det tuffa du har framför dig. Du är så värd att få må bra efter allt du går/har gått igenom. ?

Kram till dig

Ja, jag tror att din tid kommer. Du har skrivit om det så väldigt tydligt flera gånger. Vad du väljer, när du väljer, hur och varför. En ganska stor del av det här jobbet är att identifiera varför. Och du skriver så kloka inlägg både i din tråd och i andras. Så jag tror också att din tid kommer.
Och du skriver om det svåraste svåraste som jag ens kan tänka mig.
Jag trivs bäst när barnen är hemma, helst när de skrattar. Såklart vill man att de ska uppleva saker och våga sig ut, men när de kommer hem efteråt är det så skönt på nåt sätt. När de är hemma och mår bra! Så det du skriver om, det som aldrig, aldrig får hända - det är så svårt att föreställa sig det. Jag tycker att det är svårt redan när de är lite sjuka eller lite nedstämda. Det är inte konstigt om du kommer långt ner på din egen prioriteringslista. Och nu separationskaos. Det är kanske inte alls till nån hjälp, men jag tror att om det skulle hända mig så skulle jag verkligen behöva hjälp. Behöva nån att prata med. Så att mina bästa dagar inte kommer när jag får ro på sjukhuset. Får du hjälp på nåt sätt Blenda? Var hämtar du kraft?
Det är kanske helt fel att skriva så, men du skriver om min värsta mardröm, så det är så svårt att låtsas som om det är en bisats.
Önskar dig allt gott! Och ja, du klarar att sluta igen. Det tror jag absolut.

??

Vill bara skicka en stor varm kram❣️Du kämpar på så bra och har så kloka tankar??

Heja dig☀️

Läkare du inte har förtroende för är verkligen inte det du behöver just nu. Som du hade laddat inför detta ?

Kram ?

Du verkar onekligen vara väldigt väl medveten om vart du vill komma - och du kommer dit så småningom. Var sak har sin tid.

Kram ?

”Trycket” sätter sig i händerna med tiden, men det krävs MYCKET träning. Det är bara att prova, repa upp, prova igen. Ibland stickar och virkar jag enbart för sakens skull liksom. Jag har virkat en jättestor rund filt av massa restgarner och ett helt gäng med olika ”blommor” som jag sedan virkade ihop till en annan filt.

Slutresultatet är inte viktigast för mig, det är vägen dit. Själva skapandet. Jag frispejsar alltid, hittar på mina egna varianter. Mönsterstickning och sådant avancerat har jag inte tålamod med. Sen flera år tillbaka stickar jag mest. Raggsockor är roligt, men det är pilligt att få till hälen. Just nu håller jag på med en reflexmössa, som jag hoppas ska passa mig själv faktiskt. Annars får dottern den.

Kram ?

Att slänga den faktiskt! Ska be gubben göra det imorgon bitti.

Fick hem garn och virknål idag, så roligt! Men svårt att få det jämnt ?. Ska göra ett nytt försök imorgon, längtar redan!

Noll förtroende för läkaren. Föredrar att ligga lågt ett tag. Återkommer om det blir bättre.

@FinaLisa, Se klart, Charlie70 & Kennie, tack för era ord.
Jag läser på forumet varje dag, det gör att jag bibehåller fokus på min framtid.
Och dessutom – de många nyktra dagarna som jag har samlat ihop den senaste tiden har gett mig så mycket insikt och självkänsla.
Det hjälper mig att stå (hyfsat) stadigt på benen just nu.
På återhörande – min tid kommer!

Jag läser styrka, lugn och tillförsikt i ditt senaste inlägg, trots att det stormar. Önskar dig frid och balans i din nya tillvaro...

Kom du iväg? Väntar spänt på att få höra din redogörelse

Tuff tid du har att gå igenom just nu Blenda. Skickar några virtuella styrkekramar från mitt håll.

Kram!

Här är det som en gammal film på något vis- man kan alltid slå på den, komma tillbaka, känna igen sig. Vi är helt säker här och hissar flagg när det är dags. Skriv och läs när du vill och orkar. Vill skicka med en massa kraft, en dag i taget funkar i alla lägen. Det blir bättre. Snart. Kram!

Förstår dig så väl om hur du tänker. Har varit där själv ett flertal gånger och du har också svarat i min tråd när jag varit så neråt.

Ibland måste man bara ta den där tiden att spotta upp sig och samla kraft. Och då är det svårt att avstå alkoholen i samma veva.
Men när tiden är inne och hela ens jag är med på noterna då brukar det gå bra.
Så jag hejar på dig Blenda! ?

Kram ???

En snabb uppdatering i en svår situation.
Nu är jag mitt i det svåraste.
Min separation blev ännu värre än vad jag trodde, lever i fullständig kaos.
Jag orkar inte låta bli att dricka just nu.
Mitt mål är för tillfället "enbart" att inte drunkna alltför djupt i flaskan.
Och det fungerar än så länge, verktygen finns där.
Min framtidstro är oändligt mycket större nu än när jag började denna tråd.
Och det beror på att jag nu vet att jag både vill och kan leva nykter.
Jag kommer snart att starta en helvit resa igen.
Den värsta stormen omkring mig måste bara lugna sig något.
Men det kommer den att göra.
Det ska bli en vår i vila och utan alkohol, och denna gången är jag inte det minsta tveksam eller rädd.
Jag har en stark längtan till det kommande livet, på egna ben, utan vare sig vin-krycka eller medberoende.
Tack alla som har hjälpt mig komma så här långt!

Man ska inte ha alkohol hemma, det är bara onödig frestelse. Tillfället gör tjuven.

Jag lärde mig virka och sticka efter min första utmattningsdepression 2007. Sen har det följt med mig i perioder. Svinbra återhämtning för hjärnan. Och det är omöjligt att scrolla på mobilen samtidigt ? Just nu stickar jag en mössa, med sådan där reflextråd i så att jag syns i mörkret.

Kram ?