Senaste kommentarerna i forumet

Hej Katten! Det där låter som jag! Har försökt tidigare 2 ggr halvhjärtat sluta dricka (dvs jag ville verkligen fortsätta dricka vin....men ändå sluta för förnuftet sa nej......) funkade ej! En dag tänkte jag helt enkelt; ok, livet kommer bli j....gt grått o trist utan vin men då får det bli det! Såg tillslut inte något annat alternativ! Nu är jag inne på 47 nyktra dagen!! Tjoho!!! Livet är väldigt bra! Lite skakigt men det är som att upptäcka sig själv på nytt, vara stolt o känna glädje utan alkoholdimma!!!! Avundas dig inte dina första dagar, veckor, det är skit!!! Kämpa!!! Hitta din väg! Det GÅR över!! Lovar! Trodde inte det själv men det är sant! Håller tummar o tår för dig o kikar in här o kollar hur det går för dig! Skickar styrka till dig!!!

Hej.
Jag undrar om det är någon som har bra förslag på vad man kan göra när man har smak biverkning av antabus?

Hej, jag är alldeles nyregistrerad och tänkte säga hej! Jag är 45+ och har nog egentligen haft ett problematiskt förhållande till alkoholen sen i tonåren. Jag har aldrig kunnat kontrollera mitt drickande när jag väl börjat att dricka, och på senare år har det dessutom blivit svårare och svårare att stå emot suget efter det där första glaset. Jag är rädd att jag kommer att dö om jag fortsätter så här, jag håller på att förstöra min kropp och min hjärna totalt. För att inte tala om allt annat som blir förstört - arbete, relationer, allt. Har arbetat hemifrån under pandemin och det har verkligen fått drickandet att eskalera. Nu känner jag att det måste vara nog, jag kan inte fortsätta så här. Så jag har registrerat mig här, på 10-veckorsprogrammet, och står i telefonkö till vårdcentralen. Jag känner mig livrädd - jag VILL ju inte sluta dricka, jag VILL fortsätta, så att göra de här sakerna (ta kontakt med vården och registrera mig här) känns ungefär som att stå högst upp på hopptornet och ta sats inför hoppet fast varenda fiber i mig skriker att jag inte vill hoppa, att jag vill klättra ner igen istället.... men NU JÄVLAR SKA JAG HOPPA. Nykterhet, here I come.

@Andrahalvlek Tack för pepp😊

Ja, det är verkligen en befrielse. Det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att försöka dricka kontrollerat. Tusen gånger lättare 🙏🏻 Vem kunde tro det?

Kram 🐘

@Sländan skrev:"Men då hade jag provat det mesta för att kunna dricka måttligt. Men nu slipper jag de -Phu så skönt "

Ja, det är verkligen en otrolig lättnad att slippa! Tror inte att jag hade fattat så tidigt om inte min mamma tjatat och tjatat (tyckte jag då) om mina dåliga gener när det kommer till alkohol, jag var så att säga beredd 😂 kommer att berätta samma för mitt barn så att hen kan vara uppmärksam på signalerna också! 💕

@Gullranka skrev:"Tar jag ett glas kommer jag antingen att dricka tio till eller spendera resten av kvällen med ett krypande sug som kommer att göra mig sur och irriterad"

Det där skulle kunna vara jag, precis så fungerar jag oxå på alkohol. Det är så skönt nu när man slipper tänka på alternativen.
Äntligen känns det som man är fri från tankarna.
Bra att du kom till insikten i tidig ålder, jag förstod inte fören 50 år.
Men då hade jag provat det mesta för att kunna dricka måttligt. Men nu slipper jag de -Phu så skönt 🙏🏻
💕sländan

@Torn skrev:"Själv var jag 50 år gammal innan jag kom till skott, och det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka helt och hållet tidigare."

Tack för ditt svar i min tråd 🌿 Din tråd var en av de första jag läste och den cementerade verkligen min känsla av att det bara kan komma gott ur ett helt nyktert liv, det är fantastiskt att få ta del av hur hela ditt liv och relationerna till barn osv har förändrats, tack för det. Min pappa var i din ålder när han slutade och på grund av det har vi idag en fin relation, något som jag absolut inte tror att vi hade haft om han fortsatt (om han inte dött det vill säga), för det är jag mycket tacksam! Det är fascinerande på något sätt att det aldrig är för sent men heller aldrig för tidigt att sluta om man har problem. Det kan bara bli bättre oavsett ålder helt enkelt!

@Andrahalvlek skrev:"Vi som vill nolla känns som en minoritet på forumet just nu, så vi behöver väga upp kvoten lite"

Tack för ditt svar! 💕 Ja, så känner jag också. Samtidigt som jag verkligen förstår dem som vill vara måttliga, så har jag ju själv känt i säkert tio år då jag laborerat fram och tillbaka med att sätta begränsningar och regler för antal glas och tillfällen (och misslyckats om och om igen...) Det kanske var därför det blev en sån aha-upplevelse när jag fattade att det är lättare och mer vilsamt att bara ”ge upp” och släppa taget helt om försöken. Eftersom känslan är så positiv och stark blir jag frustrerad när jag läser om andra som försöker vara måttliga för jag vill ju att de ska få samma härliga och häftiga upplevelse som jag nu har av att vara fri! Men man får försöka komma ihåg att alla är olika och det som gäller för mig kanske inte gäller för alla även om det är svårt ibland 🤷🏻‍♀️

@Gullranka Välkommen med en egen tråd! Det var väldigt sunt, logiskt och klarsynt skrivet av dig!🤗 Extra härligt tycker jag det är när lite yngre personer (som du) tar tag i sitt drickande. Själv var jag 50 år gammal innan jag kom till skott, och det enda jag ångrar är att jag inte slutade dricka helt och hållet tidigare.

Kram

Det tar ett tag innan humöret piggar på sig. Alkoholen har gjort att dina må-bra-hormoner skjuter i höjden, och sen störtdyker de efteråt. Det krävs en tids nykterhet för att hormonerna ska stabilisera sig. Försök att fylla ditt liv med roligheter så ska du se att du till slut tycker att det är roligt också!

Kram 🐘

@Gullranka skrev:"kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe."

Helt rätt gjort! Det är så skönt när man inser att man gör det här för sin egen skull i första hand. Man gör det här för att man vill må så bra som möjligt. Alkoholkulturen är riktigt sjuk och att dricka för att ”passa in” är det sämsta skälet ever. Bra att du har startat en egen tråd också. Vi som vill nolla känns som en minoritet på forumet just nu, så vi behöver väga upp kvoten lite 😉

Kram 🐘

Idag på den nittioåttonde dagen nykter tänkte jag att det kunde vara passande med en egen tråd, för att kunna föra lite anteckningar att gå tillbaka till vid behov. Jag har skrivit lite då och då i andras trådar men läser annars mest. Så vem är då jag? Jag är en kvinna på ca 35 år som bor i en medelstor stad med sambo och ett barn. En av mina föräldrar är nykter alkoholist och även på andra sidan släkten finns gott om alkoholister (bl.a. en farfar som söp ihjäl sig.) På grund av den starka ärftligheten har jag alltid varit uppmärksam på mitt eget drickande och redan från ganska ung ålder noterat att den är avvikande, jag vill nämligen aldrig sluta dricka när jag väl har börjat! Jag har inga större problem att avstå från alkohol och har aldrig druckit ensam eller till vardags osv, men efter 1-2 glas blir det mitt enda fokus att få mer att dricka. Det här var inget stort problem när jag var ung eftersom jag är trevlig och glad även som berusad och ”alla andra” också festade hårt.

Men allt eftersom åren gått har jag lagt märke till att det oftast är jag som är fullast och ibland också avsevärt mkt mer full än vad som är acceptabelt för situationen. Skitjobbigt och pinsamt. Men egentligen har jag aldrig fått några större negativa konsekvenser av mitt drickande mer än ångest för vad jag gjort och sagt samt baksmälla. Men för ungefär ett år sedan fick jag barn och då kände jag att situationen ställdes på sin spets eftersom jag inte vill vara full när jag är ansvarig för ett barn och inte kan eller vill dricka alkohol utan att bli full. Självklart ligger i botten också mitt eget minne av en ständigt berusad förälder till grund för dessa känslor.

Efter att i många år försökt kontrollera mängd, dricka måttligt, varva med vatten osv osv med mycket varierade resultat kände jag bara nej, nu räcker det. För vems skull är det jag ska lära mig att dricka ett eller två glas egentligen? Jag själv hatar det ju, jag vill dricka minst fem och helst hundra, så det är ju verkligen inte för min egen skull iaf. Med den insikten kom också lösningen: jag ska inte dricka _några_ glas såklart! Det känns självklart nu men då för nästan hundra dagar sedan slog denna revolutionerande tanke ner som en blixt från klar himmel, kan man göra så? Ja, klart man kan! Sagt och gjort, sedan dess har jag inte druckit en droppe.

Ibland har det varit svårt men då har jag återvänt till tanken att jag inte vill att mitt drickande på något sätt ska påverka mitt barn, och då blir det lätt igen. Eftersom jag vet att jag inte vill (eller kommer kunna) dricka ett eller två glas utan att vilja ha mer har också allt förhandlande och funderande försvunnit. Tar jag ett glas kommer jag antingen att dricka tio till eller spendera resten av kvällen med ett krypande sug som kommer att göra mig sur och irriterad - båda två oacceptabla alternativ. Det har också hjälpt mig mycket att läsa här i forumet om alla som kämpar och går före i nykterheten, TACK för att ni delar med er ❤️ Jag har inte bestämt mig för livet ut, ibland tänker jag att om jag har barnvakt flera dygn i samband med en stor fest kanske jag tillåter mig att dricka för en kväll, men samtidigt så känns det just nu inte lockande. Och dessutom behöver jag inte fundera på det nu, för just idag är jag nykter! 🕊

Nu har det gått bra en lång tid. Mår bra. Endast 1 felsteg så det känns verkligen bra. Tänker på att ett glas rose skulle vara gott ibland men det blir inte mer än tanken. Humöret är faktiskt jämnare nu, men känner mig lite nedstämd hela tiden istället. Men det kanske går över.

@Alexa Grattis till 20 nyktra dagar! Med en pälskling i huset får du annat att tänka på 😍 Skönt att du fått bra hjälp av sjukvården!

Kram 🐘

20 dagar idag. Det känns så skönt på något sätt att jag på lördag när jag ska hämta min pälskling har nått 24 dagar. Samma siffra som jag failade på sist, och jag vet att jag inte kommer dricka när jag får min katt. När tiden går är det en annan sak förstås men det skulle ta emot extremt mycket faktiskt. Det är inte så att jag brukar bli så full och ramlar runt, men katter känner ju av att man förändras.

Nästa vecka får jag träffa en kurator och även ta prover för att se om jag kan höja dosen Antabus. Detta kommer underlätta övergången när jag ska börja ta mina doser hemma istället känner jag. Jag har aldrig fått såhär bra hjälp av sjukvården tidigare, är så tacksam.

@LitenS Välkommen hit! Här hittar du stöd och behöver inte skämmas! Jag kan tipsa om att göra Programmet och ta hjälp av rådgivarna. Det har varit mycket hjälpsamt för mig. Vad skönt att vakna så - det blir belöning direkt!
Varmt lyckat till!

Tack alla!
Morgon dag 2. Sovit oroligt, men oerhört skönt att vakna utan skakningar och extrem törst.
Hittat en app, Sober time, som är fin, och skickar små meddelanden, samt att jag kan skriva en liten dagbok om hur dagen varit. All hjälp är bra.

Välkommen och det finns hopp, det där mörkret går att ta sig ur. Vi finns här och ta all hjälp du kan. Och skämmas ska du inte göra, härinne slipper vi sånt. Kram Jullan

Vad bra att du tar tag i det! Ta hjälp om du behöver, AA, antabus, eller forumet. Du har ju klarat det förr, ha tålamod och ge dig fasen på att bryta. Promenader är fantastiskt motgift!

Hej LitenS

Vill bara säga välkommen och låta dig veta att vi finns här inne. Du börjar din inre resa med en promenad så fint. Poetiskt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Dag 1 nu, känns bra, tog en promenad i morse.

@LitenS Hej! Du ska inte skämmas, det är ju så här alkoholen fungerar för oss som en gång har blivit beroende av skiten. Då spelar det ingen roll om man är nykter i 3 månader, ett år eller 10 år. Börjar man dricka igen är risken extremt stor att man hamnar på ruta 1, eller ännu värre igen.
Det är min fasta övertygelse i alla fall.

Bra att du tar tag i det igen! Jag har själv varit nykter i snart 1,5 år, nu vill jag iofs absolut inte börja dricka igen eftersom jag mår så bra av att inte dricka alls, men om jag skulle börja, då skulle jag säkert hamna ungefär där du är nu. ( stor igenkänning på första återställaren äcklig.)😬

Som sagt, bort med skammen, upp på hästen och kämpa. Du fixar det!💪 Vi finns här och stöttar och peppar.

🤗

Jag tror att jag behöver en återställare varje morgon, men de första glasen är så äckligt, ändå fortsätter jag för att jag vet att det lulliga kommer.
Tänker också på att 4 dunkar vin per vecka blir några tusenlappar varje månad. Det är ju inte klokt på nåt vis detta.

Jag har alkoholproblem, druckit mycket i perioder, sedan bestämde jag mig. Jag var nykter utan problem i 1,5 år. Sen för ett år sedan började jag dricka igen, blev lockad av dåvarande pojkvän för att vara social och inte tråkig, så han inte behövde dricka själv. Jag tänkte att jag skulle kunna hantera det. Det kunde jag verkligen inte.
Nu har jag druckit ett helt år och det blir bara värre och värre. Nu 2 flaskor vin per dag, ibland innan jobbet. Ställer in aktiviteter, sjukskriver mig, kört onykter för att "gömma" att jag inte druckit. Nu sjukskriven för ångest, som jag vet beror på alkoholen, måste sluta, ändå sitter jag här kl 7 på morgon med ett glas vin i handen. Men tänker att detta är sista dagen, imorgon MÅSTE jag hålla mig nykter, och sen nästa dag och nästa.
Jag mest sover och gråter. Minns inte vad jag pratat med barnen om, livrädd att jag ringt någon på kvällen eller skrivit nåt sms, ångest när jag kollar telefonen på morgonen. Blivit alkoholtjock, skakig och allt cirkulerar runt vindunken.
Hjälp mig!