Senaste kommentarerna i forumet

Oj så jag känner igen mig i er! Det är ju jag! Kan pricka av hela listan... Ser att det var ett tag sedan ni skrev, hur går det för er?
Själv är jag nynykter sedan ett par veckor. Jag var helt nykter i ett halvår, gick på öppenvård och terapi. Det var jättebra, men någonstans närde jag ändå förhoppningen om att kunna dricka igen. "Som normala personer ". Men det kunde jag inte, verkligen inte! Nu måste jag sluta ljuga för mig själv. Jag kommer aldrig att kunna dricka lagom. På sätt och vis känner jag ett stort lugn i det.

Hej Jenni80!

Här startade du en tråd med funderingar om vad en kan förvänta sig av en alkoholterapeut. Jag ser att du har startat andra trådar där du fått svar, och ett tips är att skriva i en och samma tråd för att underlätta för andra att hänga med. Om du vill får du gärna skriva igen och berätta om ditt besök hos alkoholterapeuten, eller om hur du har det just nu.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

@Alexa jag håller tummar o tår för dig! Hjärnan är duktig på att hitta på alla möjliga ursäkter!!! (Den förmågan har även hjärnan när det gäller att rensa ogräs förresten....) Verkar som du haft tidigare perioder av att vara helnykter. Vad har fått dig att trilla tillbaka då? Jag är lite orolig själv för att hamna tillbaka i gamla vanor o tror nog att den här coronatiden har varit riktigt bra för min del, om man får säga så! Har haft några lunginflammationer med andnöd förut så covid känns inte som överkomligt för egen del!!!! Därmed så undviker jag alla sociala sammanhang o slipper utsättas för klirrande vinglas! Hur är det med dig där? Men hur blir det sen? Hur länge har du varit nykter som längst förut? Kämpa på!!!!! Det gör jag! Nu jäklar SKA jag ut i trädgården!

Hej Luddson,
Du skriver så klokt och insiktsfullt, känns som att du har alla förutsättningar att ta dig ur drickandet. Kanske är det det rent fysiska beroendet du behöver en knuff för att ta dig ur? Kan antabus vara något att testa? Angående någon att prata med, Svenska kyrkan har diakoner som har tystnadsplikt. Det är gratis att prata med dem och man behöver inte vara medlem eller troende. Man kan ringa en församling och säga att man vill boka tid för samtal. Diakoner är ju inte psykologer, men kan vara ett stöd i att diskutera livsfrågor. All styrka till dig, du är värd att må bra för din egen skull!

En vecka idag efter ”tabben” sist.
Känns bra faktiskt även om jag nog hade tagit ett glas om det hade erbjudits. Om man nu skall vara ärlig.

Har börjat ta tag i livet och har mer energi att göra det har jag märkt. Vanligtvis brukar jag vilja spendera en dag ledig som helt intetsägande. Gosa med katterna i soffan och de gångerna jag skulle gått ut är med hunden. Idag tog jag mig i kragen och har återtagit träningslusten - idag padlade vi. Slitsamt men roligt.

Jag har börjat ockupera tankarna med annat än med a, vilket har varit enkelt i och med det dåliga vädret vi har haft. Idag var det lite varmare här i söder och då gick tankarna direkt till ett glas vin i solen.

Imorgon skall jag försöka mig på att jogga lite vilket jag inte gjort på flera år.

Sover dåligt dock. Riktigt jävla dåligt. Har bokat tid med läkare för att få nya sömnmediciner. Tidigare vaggades jag till sömn i sällskap av en Chardonnay och nu får jag väl somna i sällskap med något annat. Så länge jag får sova tänker jag.
Hoppas dock att träningen hjälper mig med det i första hand.

Letar desperat efter att fylla tankarna med mål och med ANNAT än a. Det har blivit som en slags besatthet att INTE tänka på a vilket självklart gör så att det enda jag tänker på är just a.

Men men.

@Charlie70 Tack för infon! Jag hittade det👍🏻

Kram❤️

@Luddsson Awww... En fellow super secret ältare... It takes one to know one... Du behöver ju inte köra 190 knyck utan stödhjul från början. ”Btw jag är alkoholist, suck it up buttercup” behöver ju inte vara inledningen liksom. Du kan ju öva litet försiktigt på öppenhetens konst. Börja med små avslöjanden gällande jagets ofullkomlighet och själens vånda som inte är så minerade? Öva på att ta emot bekräftelse och stöd från omgivningen i det lilla, så kommer det stora naturligt sen?

@Varafrisk Info om zoomträff hittar ni under Från rådgivarna! Det finns en ny inplanerad träff nu dessutom.

Just varit på VC och tagit min dos. Berättade om suget och det konstanta tänkandet på A som nu är tillbaka, även att sist jag var nykter hade det inte försvunnit efter 20 dagar så jag har inte så stort hopp att det ska försvinna den närmaste tiden. Eftersom jag är på så låg dos av Antabus märkte jag igår att jag började fundera på hur mycket som egentligen är kvar i kroppen och om det hypotetiskt (ha) skulle gå att dricka utan jobbiga biverkningar.
Ska få Campral idag iaf! Känns så skönt, ge mig allt som kan göra minsta lilla för min nykterhet. Sköterskan skulle även se över möjligheten att jag får träffa en kurator då jag inte kan gå till den andra mottagningen som har alkoholterapeuter.

@Mirabelle G-S ja på ett sätt har du ju rätt i att jag inte har något att förlora. Men som sagt, jag övertänker och ältar. Det jag är orolig för är att det blir ”fel”, att jag berättar på ett inte tillräckligt bra sätt eller att min vän tar det på helt fel sätt (missuppfattar mej eller så). Vilket gör att jag kommer älta situationen där jag berättar om och pratar om mina problem och känslor. Att jag inte kommer kunna släpp det. Jag har liksom lite svårt att ens se möjligheten där det kommer gå bra och jag kommer känna mej lättare som pratat om det. Jag förstår att det kan bli så i teorin men jag har svårt att verkligen tro på det. Att tro och hoppas att det kommer kännas bättre och inte bara svårare när jag berättar om det.
Men ja, jag kanske finner en vän för livet i det. Jag känner mej också missunnsam mot mina nära vänner när jag inte öppnar upp mej. Kanske borde jag bara börja?

@Charlie70 Har sett de zoomträffarna men hade inte möjlighet att närvara. Få se om jag hittar var Magnus har lagt ut din nya fråga. Tack för tipset!

Kram🦋

-

@Blenda och @Varafrisk Det har ju varit ett par zoomträffar nu under pandemin. Magnus på Alkoholhjälpen lade för någon vecka sedan ut en fråga om en ny träff. Gå gärna in och kommentera, tror inte det är många som gjorde det nämligen.

Ser att du kämpar på @Onkel F. Fantastiskt bra jobbat av dig! Se nu till att få de där samtalen också. Du behöver nog dem. Man blir lite som avklädd i livet när alkoholen inte finns längre. Kommer ett liv efter Antabusen också.

Kram!

@Onkel F Jag har ju bett om hjälp tidigare men de läkarna gjorde en annan tolkning än min nuvarande läkare och jag är tacksam att jag fick hjälp av honom. Fast kanske jag ändå inte var redo då att gå t Rådgivningscentrum eftersom jag känner några av dem som jobbar där men nu bryr jag mig inte om det.
Och jag har inte ångrat en sekund att jag börjat m antabus. Nuvarande biverkningar överlever jag med men de biverkningar som alkoholen ger som man dessutom man inte alltid vet om kan ju verkligen förkorta ens liv. Så tålamod, jobba med tankarna och vila/motionera/äta bra är ngt jag ska försöka bli bättre på.

Kram❣️

@Blenda skrev:"Jag tycker det är ganska lätt att låta bli att dricka men väldigt svårt att börja leva." En ganska bra beskrivning av hur det känns ibland. Nu har det väl bara känts riktigt tungt 2-3 dagar på 3 månader så jag överlever.
Det där med att tvinga sig till aktiviteter är det jag har svårt för. Jag behöver hitta saker som känns naturliga och lustfyllda att göra. Å andra sidan blir inget bättre av att jag sitter ensam och gräver ner mig i negativa känslor. Man får ta sig tid och ha tålamod och göra vad man kan för att förändra, ingen gör det åt en.
När det gäller forumträffar är jag nog dessvärre fast förankrad i "aldrig i livet"-stadiet.

@Varafrisk Antabus ÄR en bra hjälp, och det verkar gå bra för dig även om du har lite biverkningar. Men med handen på hjärtat, "biverkningarna" av att dricka alkohol är väl inte bättre? Jag är glad att du tog steget och bad om hjälp.
Tankarna på att dricka försvinner efter ett tag, inte ens de gånger det känts tungt har A dykt upp i mina tankar som en möjlig lösning.

@Tofu Jag är rädd för att de människor jag umgåtts med de senaste åren inte är särskilt förändringsbenägna när det gäller alkohol. Reaktionen på att jag inte dricker längre talar sitt tydliga språk.

Helgen har förflutit utan felsteg

@Alexa kan säga att har haft det svårt i helgen......har valt att vara med mig själv...igen....trodde jag skulle få nåt gjort men nä....sitter mest paralyserad o tvn visar nåt, serier eller repriser eller vad som helst. Ogräset frodas ute o trädgården fullständigt havererar! Har ersatt glaset med vatten OCH ostbågar....inte bra. Känner mig helt handlingsförlamad o vill inte att min man ska se mig så här, så jag drar mig undan till mitt. Känner att jag fortfarande är inne i tänket att om jag nu får rabatten rensad så vill jag belöna mig med ett glas vin; hur fasen ska detta släppa? I övrigt går det hyfsat men ingen träning alls.....inte bra det heller. Försöker intala mig att det är ok ändå; det är svårt!!!! Missbruket har varit under lång tid o det går inte över på några veckor, så försöker tänka att låt det ta tid! Vara snäll mot mig själv! O bara vara!! Dricker ju inte iaf!!!! Det måste ju varandra? Trädgården med ogräs kommer finnas kvar men kanske inte jag om jag inte klarar av att hålla mig nykter! Hm, saknar oxå katt! Mannen är allergisk.....har en blåmes i fågelholken! Den är rätt söt att sitta o titta på medan ogräset växer.....vi är bra...o idag ska vara en bra dag!

@Alexa kan säga att har haft det svårt i helgen......har valt att vara med mig själv...igen....trodde jag skulle få nåt gjort men nä....sitter mest paralyserad o tvn visar nåt, serier eller repriser eller vad som helst. Ogräset frodas ute o trädgården fullständigt havererar! Har ersatt glaset med vatten OCH ostbågar....inte bra. Känner mig helt handlingsförlamad o vill inte att min man ska se mig så här, så jag drar mig undan till mitt. Känner att jag fortfarande är inne i tänket att om jag nu får rabatten rensad så vill jag belöna mig med ett glas vin; hur fasen ska detta släppa? I övrigt går det hyfsat men ingen träning alls.....inte bra det heller. Försöker intala mig att det är ok ändå; det är svårt!!!! Missbruket har varit under lång tid o det går inte över på några veckor, så försöker tänka att låt det ta tid! Vara snäll mot mig själv! O bara vara!! Dricker ju inte iaf!!!! Det måste ju varandra? Trädgården med ogräs kommer finnas kvar men kanske inte jag om jag inte klarar av att hålla mig nykter! Hm, saknar oxå katt! Mannen är allergisk.....har en blåmes i fågelholken! Den är rätt söt att sitta o titta på medan ogräset växer.....vi är bra...o idag ska vara en bra dag!

Lite smådeppig dag idag och även sugen på vin. Eftersom jag börjat på en låg dos av Antabus kommer tankar på om det gör någon skillnad om man skulle dricka alkohol. Och hur länge det sitter i.. Tänker inte testa dock, är faktiskt för rädd för biverkningarna just nu ändå och känner att jag kan hantera suget någorlunda fortfarande dag 10.

Har fått en hel del gjort idag så det är skönt, och imorgon är det måndag och full rulle! Älskar måndagar. Jag ska få en liten katt om två veckor så just nu räknar jag ner dagarna till det. Har saknat katt i flera år nu så det känns helt underbart att ÄNTLIGEN få en liten pälsboll! 💕 Vill också ge den all trygghet och kärlek jag kan och då är en nykter jag den bästa. Otrolig motivation tack vare det faktiskt. Skönt också att räkna ner till något som jag längtar efter jämfört med att räkna dagar i nykterhet utan slut.

@Blenda Ja, det stämmer min man och jag var med uppe i Stockholm på en forumsträff i IRL. Det var precis när jag hade börjat skriva på forumet så jag kände inte till många. Men det var Vinäger , FinaLisa, RosaVina, Berra, Mrx, Adde, Charlie70, Dee, ytterligare ngn ung tjej som jag inte minns namnet på och ev några till. Jag tror att jag skrev upp alla namnen i ett inlägg när jag kom hem. Jag gillade verkligen att vara med. Och därefter kom den där jäkla pandemin🙄

Jag har ju bara varit nykter tre veckor. Och innan jag slutade dricka så var jag påverkad av hur det är på jobbet samt massa andra saker men de gick att dölja m alkoholens hjälp men nu går det liksom inte att sticka ner huvudet i sanden vilket känns svårt.

Kanske vi ska stötta varandra lite extra❣️

Önskar er iaf en fin söndag🦋

Me too. Jag tycker det är ganska lätt att låta bli att dricka men väldigt svårt att börja leva.
Många säger ju att det kommer med tiden, jag hoppas men är långt ifrån säker.
Jag gör massor av aktiviteter ändå, tvingar mig, men det är inte särskilt roligt och jag är oftast ganska låg.
Mina djur är det som ger mig mest glädje just nu. Men de är samtidigt energikrävande.
Känner att det vore givande med en forum-träff IRL. @Varafrisk, du var väl med senast det anordnades en sådan?@Onkel F, är du en sådan som hade deltagit i en träff? För ett tag sedan hade jag tänkt "aldrig i livet" men nu har jag märkligt nog ändrat uppfattning helt.
Tro, hopp & kärlek och önskan om en bättre söndag!

@Onkel F Jag har inte kommit lika långt som du m antabusen dessutom lever jag inte ensam men kan ändå känna igen mig i känslan. Jag menar det där med att inte orka engagera sig i någonting. Att det är beigt. Då om ngn gång då orkar man inte m ngt klämkäckt! Ja...tid och tålamod...och hänga med...för mig är verkligen antabusen en hjälp för att klara detta🙏🏻

Sov så gott🤗

Ensamhet. Sociala konsekvenser av att sluta dricka. Jag har skrivit det förut, men det blir ganska ensamt när man avstår alkohol när nästan hela ens umgänge har varit baserat på att man dricker tillsammans. Det har varit kittet som hållit ihop gemenskapen, tag bort det och du står ensam kvar. Det är som om man drabbats av Covid 19 i kubik.

Jag kan trivas ganska bra med en självvald "självsamhet", men en påtvingad ensamhet kan vara ganska tung. Sedan jag började med Antabus har det varit några kvällar då ensamheten fått mig att känna mig så jävla låg att jag inte förmått att ta mig för någonting. Jag har bara suttit av tiden tills klockan blivit så pass mycket att jag kan gå och lägga mig. Igår var en sådan kväll. Jag orkade inte engagera mig i någonting, jag satt bara och slumpade fram en massa meningslösa klipp på YouTube hela kvällen. Inte roligt!
Livet blir inte helt fantastiskt bara för att jag slutar dricka alkohol. Jag behöver lära mig att hantera highs and lows utan att döva känslorna, men det är inte enkelt.
Jag har nämnt det här för "min" sköterska, men får bara en massa klämkäcka förslag på aktiviteter som hon menar kan ge en ny gemenskap. Och, naturligtvis, AA. Ständigt detta AA, trots att jag förklarat att det inte är något för mig. Men men, det blir bra i slutänden. Allt som behövs är tid och tålamod.

Nåväl, nu är det läggdags! Somna nyktra och vakna vackra och utvilade!

@Gorillan tjena , hur går det för dig, 3 veckor nu här i Skåne känts ok men idag vart jag sugen på ett glas vin ... blev kallad till förhör om nån vecka men det är väl bara o gå dit o erkänna allt inte mycket att snacka om ju. Verkar omöjligt att få jaga närmsta 3 åren men va ska man göra . Bara att fokusera på att vända livet o för mig utesluta alkohol vågar inte ta lite ens, sugen men äcklad samtidigt nån som känner igen det ? Ha en fin lördag alla

@Luddsson Egentligen så låter det ju ganska idealiskt att du provar att öppna dig för vännen du har i tankarna... Få övning i att både ge och ta... Om ni ändå snart ska sluta, så tar du ju en rätt liten risk. Blir det knepigt så kan du gå vidare och lämna den fadäsen bakom dig. Om det däremot går bra så kan du ha fått en vän för livet. Man kommer nära genom att visa sig sårbar, och värna den som visar sig sårbar.

Naturguide låter som ett idealiskt yrke för den som behöver tänka extra på emotionell balans i livet. Naturen och lagom fysisk aktivitet både läker och förebygger 😊