Senaste kommentarerna i forumet

Såg fel det är om en måmas jag ska vara där...

Godmorgon gänget!
Har nu haft två nätter med usel sömn och dessutom blivit förkyld. Med tanke på att jag tog tjuren vid hornen och erkände mina misstag torde det vara tvärtom- spänningarna, oron, ångesten över att ha burit allt inom mig under så lång tid bör ju rimligen släppt och skänkt mig lite sinnesro men det blev tvärtom- sovit som en kratta och känner mig mer nedstämd och ledsen än någonsin. Det har liksom gett ringar på vattnet och självrannsakan har varit intensiv på alla plan. Vi har varit ett par i 19 år, gifta i snart 15 men alla problem vi haft under åren skylls i princip på mig. Om vi ska ha en chans är det jag som måste ändra på mig. Jag förstår att ett svek tar tid att komma över, jag om någon vet eftersom min make var otrogen för ca 10 år sedan. Redan då handlade om mina brister och att jag inte visade tillräckligt mycket kärlek. Nåväl, det är en lång historia men jag kunde se min del i det hela, och valde att gå vidare tillsammans. Nu känns det inte som att jag inte vet vem jag är längre. Jag vet inte vad jag har som är bra eftersom jag bara får höra det dåliga just nu och allt jag måste ändra för att bli ”förlåten”. Alkoholen har varit en del av våra (mina) problem- att jag inte kunnat hantera den och det har han påtalat många gånger under åren. Jag börjar allt mer känna att jag inte passar in i ekvationen och att jag bara förstör det roliga. Jag kan inte dricka alkohol så att dela en flaska vin och ha det mysigt (sätta guldkant) tillsammans går bort. Jag blir liksom ”avvikande” när vi umgås med våra vänner eftersom alkoholen är så central i de sammanhangen. Jag känner mig ledsen, ensam och utanför. Jag kan och vill inte prata med dem om detta och tänker mer och mer att det bästa för både mig och min man är att vi delar på oss. Det skulle ge honom helt andra möjligheter och liber skulle bli ”enklare” för honom eftersom jag är så ”svår”- kan inte dricka, är
Ganska introvert, svårt att visa känslor etc etc etc…. Självkänslan är i botten och den blir inte bättre av att känna så här. Han har på eget bevåg bestämt att skriva över huset på honom och jag får ut min del för att betala en del av de skulder jag dragit på mig… och detta är en historia för sig, det är ett beteende, ett flyktbeteende som jag måste gå till roten med. Men känslan av att inte stå som ägare på vårt hem längre är svår att beskriva. Jag känner bara en enorm sorg även om jag förstår och respekterar hans resonemang. Jag har inte någon vän jag kan dela detta med, kanske mitt problem att öppna mig och blotta mig är en anledning till det? Jag har i alla fall kontaktat vc för att få någon form av samtalshjälp. Jag klarar inte att reda ut alla känslor själv och min man och jag pratar olika språk känns det som…
Ursch vilket mörkt inlägg detta blev, på kärlekens dag dessutom. Men jag måste ut med det nånstans. Tack för att ni finns, känner mig mindre ensam när jag är inne här och läser 🙏💛

Fredag, och tio grader kallt utomhus är det. Men här i köket är det hur varmt och gott som helst. Vaknade till alldeles nyss efter att ha fått sovit i över fyra timmar, vilket behövdes och faktiskt är något som jag uppskattar och känner tacksamhet för. Man behöver egentligen inte så himla mycket för att må bra. Dricker nu ett glas med vanligt vatten och har inte det minsta behov eller längtan efter nån alkohol i stunden.

Har läst lite på detta eminenta forum igen och sett att det för oss alla på lite olika sätt är jobbigt att vara människa, och att vi alla väl har våra utmaningar att brottas med. Men håller man bara i och ut och inte ger upp i första taget så löser det mesta sig. Det är så lätt att oroa sig helt i onödan och då bli tung och mörk i sinnet fast det inte behövs. Tänker på Skriftens kloka och tänkvärda ord om att var dag har nog av sin plåga, och nog är det så allt.

Nu har jag dragit upp persiennerna och sett att det är mörkt ute på gården, precis som det ska vara vid den här tiden på dygnet. Tror att jag ska passa på att försöka sova nån timme till nu så att jag kanske blir lite piggare och får energi till att ta mig iväg ut efter en flaska mjölk och lite dagligt bröd när dagsljuset har anlänt och matbutiken i mitt kvarter har öppnat.

Tittade nyss tillbaka i min dagbok och såg att jag redan för ett år sedan tyckte att jag skrev lite mycket och ofta i min dagbok här på nätet. Nog är det väl så liksom. Har inte kommit så värst långt på min nyktra vandring egentligen, men går då fortfarande helt alkoholfri och det är väl nåt att vara tacksam för. Det är kanske dags att runda av mitt skriveri kände jag än en gång. Har nog sagt det mesta för stunden och tänker att det nog får vara bra på ett tag med nyktra filosofiska reflektioner.

Ha en fin dag!

Morgonkaffet smakar gott.
Morgon PW till jobbet och em PW mot hemmet i em. Mitt " hattiga" jobbande passar mig fint och allt " hattande" klirrar fint i plånboken.
Något som oxå är bra är att det passar mig att inte jobba flera dagar i rad.
Hur det än är så är jobbet en stor del av livet i många år. Skaver jobbet så blir livet inte så bra.
Längtar ni oxå efter våren?
Jag längtar massor. Less på vinterjackor. Trött på mössan och allt " bylls"
Tänk liksom att få en ljum vind över kinden. Känna värmen av solen i ansiktet!
Den här våren ger jag mig själv nykterhet och möjlighet att leva utan ångest och skam.
Det jag gör just idag dag ger mig möjlighet att få en bra dag imorgon oxå.
Även om jag är lite vintertrött så ser allt så mycket ljusare ut än förra våren.
Då jobbade jag oerhört intensivt och stretade mig in i den berömda väggen för andra gången i livet. Även utan alkoholkonsumtion hade jag landat där men det gjorde inte saken bättre.
Jag har blivit bättre på att sätta mina egna gränser. Att inte dricka vin är bara en ytterligare gräns för min ork och välmående.
Idag ger jag mig själv en kram fylld av omtanke o vinet vill jag inte ha.
Att vara nykter är självkärlek, att ge mig själv något fint.

Ha en fin alla 🤎 dag!

@norrlands påg
Kul att du tränar och håller suget stången. Du ska vara stolt över dig själv.

Hej igen,
Glömde att meddela att mina levervärden fortfarande är jättehöga men p-gt har fallit från den 1/2 19.7 till 12/2 7.3. Givetvis alldeles för högt men jag glädjer mig åt en fallande kurva som ger extra motivation.
En dag i taget.

Hej och puh,
Dag 22 blev en riktigt bra och heltisk dah dag idag! Var på kontoret och tillsammans med en kollega resonerade och löste en del klurigheter som jag har brottats med under veckan, det är jobbigt med om det värdet är si och det andra är så så borde det bli så här. Om dessa beroendekejor blir långa med många värden att välja på så går jag bort mig och då är det bra att kalla in någon som man kan resonera med,

Hade även ett samtal med en beroendesamordnare idag och hon blev lite ställd när jag svarade på frågan ” Vad bra att du har kontaktat oss så vi kan hjälpa dig om du tror att du kanske har ett litet problem med beroende”. Jag svarade ”ta bort tror, kanske och litet och ersätt med vet, har, jättestort. Jag har dragit 5 70:isar i veckan i drygt ett år och har konsumerat ganska mycket de senaste 5 åten”. Svaret blev ”oj” och en liten tystnad, men efter det hade vi en mycket bra dialog och en terapeut kommer att kontakta mig inom en vecka.

Efter jobbet direkt på hockeymatch. Mycket kul att äntligen kunna se SHL på plats. Min fru har blivit besviken då jag vid 2 tidigare backat ur pga illamående. Det känns bra att kunna vara någon att lita på, även om det inte är världens största bragd att vara på fötterna och kolla på hockey, men även små segrar räknas och är en del i tillfrisknande.

En rolig sak hände på kontoret då en annan kollega kom fram och du ser mycket fräschare ut nu, inte alls då grå i ansiktet som du såg ut tidigare .

Det får räcka för idag, ha det bra. En dag i taget.

Vad stark du är som står emot trots att du inte är i balans just nu, en månad i morgon är otroligt bra. Se det som att du just nu ger dig en stor värdefull present för varje nykter dag. Sträck ryggen och känn dig stolt💥

Bra jobbat, det blir bara bättre och bättre, och när suget kommer så går det också över, har jag fått erfara många ggr, en dag I taget.....😀

En månad imorrn. Sugen är inte så starka, väldigt skönt. De känns naturligt att styra bilen hem efter jobbet och inte mot systemet. Men så nedstämd och trött. Tålamod är inte min grej. Men försöker finna mig i det. Det kommer inte vara så här för evigt. Är så nyfiken på hur de kommer kännas längre fram. Förstår att min hjärna måste läka och få ordning på signalsubstanserna. Det viktiga är också att inte glömma hur illa de varit, att inte riskera hamna där igen. Dit vill jag inte igen. Vilket helvete för ngr timmars rus, usch! Inser att jag druckit för att slippa känna jobbiga känslor. Får försöka ta reda på hur jag ska förändra det som är jobbigt istället för att dränka känslorna. Det är bara jag som kan förändra mitt liv. Dags att ta ansvar för sitt liv och mående nu. En dag i taget och fokusera på fördelarna.
Ett glas och jag är tillbaka på ruta 1. Det är inte värt de.

Den här dagen gick fort!
En bra dag och just diskat undan efter en mindre familjeträff. Så gott det känns att ha sina ungar runt sig vid matbordet❤️
En dag till i livet då livet varit fint.
Vinet har jag inte saknat det minsta.

Så kan det gå alltså. Ingenting har jag fått gjort denna dag heller och nu har det gått och blivit mörkt ute igen. Men vad gör väl det när man har en taklampa som fungerar helt utmärkt. Förresten, så har man då varit ut en sväng i dagsljus på balkongen idag i alla fall. Det kom väl en förflugen tanke då på att det kunde ha suttit fint med en folköl eller två för en stund sedan.

Men sånt är inget att hålla på med sade mig då en nykter känsla rätt så omgående. Tänkte sedan åter igen på promenad ned till matbutiken. Men ville inte utmana ödet och råka ut för alkoholdjävulen vid läskhyllan, där denne listige filur brukar stå och lurpassa på mig och få mina alkoholfria tankar att svaja liksom. Kosthållningen här, den är väl inget jag får någon medalj för kan jag tänka. Men ett stort fat med kokta morötter nyss satt då inte helt fel, hur som helst.

Tänkte på min gamla mormor som alltid brukade servera kokta morötter när man var på besök hos henne när man var liten. Hon kunde då laga mat hon. Minns ännu hennes fantastiska grytbitar och den goda gräddsåsen och potatis man fick, det var grejer det. Själv känner jag mig duktig när jag lyckas att värma på en färdigrätt i mikron. Har faktiskt min fiskgratäng kvar så den kan man ju gå loss på tillsammans med lite burksallad och lite cola senare i kväll.

Funderade just på om man kanske ska se på nån trevlig videofilm om nån timme tror jag. Det är lugnt i sinnet nu och ingen stress och press ligger på, och det är jag då tacksam för. Det är inte så svårt att vara nykter när man mår skapligt bra, bara man ser till att inte ha nån alkohol hemma sade mig nu en känsla, och det håller jag då med om. För jag tappar ju så lätt fokus och kan börja tänka på drickande fast jag inte behöver sånt längre, det är lite märkligt hur tankarna kan spela en spratt.

Tror att det är dags att koka på en kanna med kaffe, för ett oöppnat paket med pepparkakor har jag då i mitt skafferi. Det brukar alltid vara trevligt med en kopp kaffe och några pepparkakor. Det är vinter än, men det tuffar då på så smått mot vår. Kan nog bli trevligt framöver att fota och filma lite med den nya actionkameran man införskaffade sig för ett tag sedan. Ska kanske försöka att få tag på ett fäste till cykelstyret åt den, så man kan filma lite när man åker en bit utanför stan där det är lite finare naturvyer om man så säger.

Ha en fin kväll!

@Fastforwardnorewind absolut det tror jag med!

Helt åt skogen gick det som vanligt. Skäms som en hund som gjort på mattan eller nåt och husse råkat sett det. Fy för mig själv, att jag är så slö, dum och orkeslös. Jag borde skämmas som sitter här och tycker synd om mig själv för att jag på grund av lite högt blodtryck så att det susar i skallen och lite psykisk utmattning som dystymi inte kan göra saker som alla andra duktigare människor kan göra med ett leende och en vissling av lycka.

Borde så klart ha piskat mig själv till att få på mig skorna direkt efter makrillmackan för att komma ut och se dagsljuset och få hem en flaska med mjölk. Jag är en värdelös usling som sitter här vid en dator och skriver en massa dumheter och klagar när jag ju medvetet gjorde valet att vila mig en stund på grund av utmattning, när jag har så mycket att vara tacksam för. Ska så klart inte gnälla och vara otacksam, när jag har det så himla bra.

Man borde så klart sjunga en lovsång och vara tacksam för att man lever lyckligt i överflöd och välmåga i denna stund. Det är ju mitt eget fel att jag nu med största sannolikhet kommer att missa solskenet som i stunden håller på att lämna gården. Hör glassbilen spela sin trudelutt i fjärran och tänker på att jag kanske skulle ta mig lite god gräddglass som jag har kvar i frysen. Men då får man väl bara energi lagom till att tycka ännu mera synd om sig själv.

Fy faen vad värdelös jag är, som bara sitter och vädrar min offerkofta och inte piskar mig själv till att få på mig skorna och gå utanför dörren. Nu kom den gamle alkoholdjävulen på besök i sinnet också med sitt sketna jävelskap. Nej! Det fick han då höra på sitt förslag om en resa in till bolaget idag. Sådan kraft och energi existerar inte. För jag orkar inte göra någonting alls. Här finns det inte kraft och energi till ett smack, och det ska man väl vara tacksam för.

Det är kanske det enda som gör att jag är nykter ännu. För den som sover syndar ju inte heter det ju. Borde nog skita i att äta glass och gå och dra nåt gammalt över mig. Kanske sova nån timme till och kanske få energi till att gå och handla mjölk senare. För nu har jag då inte ork och kraft till att vara duktig i andras ögon. Ja, och gå emot den inre känslan som gör sitt bästa för att knuffa på mig till rörelse åt nåt håll, som kan bli till ett fylleslag om jag inte håller tungan rätt i mun.

Men hur det än är, så är man då alkoholfri och det är väl ett mindre mirakel. Nu har man suttit och skrivit lite tok igen och tror att det är dags att kanske släppa in lite frisk luft här i mitt kök. Borde väl försöka att få på mig skorna och gå utanför dörren då det ju fortfarande är dagsljus ute. Men det finns ju ingen kraft och energi som sagt. Det är då som Skriften och Predikaren sagt att inget är nytt under solen, det kan jag då skriva under på. Nu började magen knorra också, borde kanske äta lunch, och en fiskgratäng vore ju inte så dumt kanske...

Ha det gott!

@eling
I know!!! Helt sjukt.....
men jag tror att väldigt mycket faktiskt sitter hos oss själva! Hitintills har jag inte träffat någons som sagt något om att jag inte druckit!!
Tror att det kanske är mest sådana som jag och många i detta forum som faktiskt vet att de dricker för mycket som tycker det är jobbigt med någon som inte dricker.
Jag vet att det stressat mig när någon outat på en middag att de inte dricker alkohol. Just för att jag då vet att jag inte heller kan dricka så mycket som jag skulle velat!

Det är en märklig känsla att jag snart får fira min 1 årsdag. Bara några veckor kvar. Vill göra något speciellt för mig den dagen men vet inte just nu vad. Kanske ta ledigt halvdag från jobbet o hitta på något kul. Har idag bokat mitt första möte för samtal. Behöver stöd för hur jag som 1 åring ska gå vidare i livet, vad är det JAG vill, inte vad jag tror vad jag vill. Jag tycker att livet som nykter är helt fantastiskt men att jag hamnat lite i ett vakuum. Behöver prata med någon som hjälper mig att bearbeta sorgen jag har av att ha druckit och bara kört på, till vad vill jag framåt. Ser framemot att få börja med samtalsstöd och se vad det gör med mig. Kram till er alla

@Fastforwardnorewind vad skönt att du får draghjälp på sportlovet. Tänker bara på en sak hur knäppt det egentligen är att man känner att man vill "förvarna", alltså VARNA folk, för att man INTE kommer dricka. Är ju helt sjukt, borde vara tvärtom "jag måste förvarna om att jag kommer hälla i mig en vätska som kommer göra mig dum i huvudet, sluddrig i talet och allmänt inte med i matchen, eventuellt kommer jag starta något onödigt gräl eller så" - vore ju mer angeläget att varna om kan man tycka. 😂
Heja oss! Hoppas du har en finfin dag!

Några timmars sömn, och nu har man surfat runt och förkovrat sig i sånt som jag nog utan tvekan kan ha en del nytta av i den fortsatta vandringen framåt som nykter och alkoholfri. För det är ju inte bara poddar och webbsidor om överkonsumtion av nergiftet alkohol som kan lägga till ett nyttigt lager av lite mera förståelse och psykologisk insikt för sånt som man väl missat att ta till sig i alkoholdimman.

Nu har jag dragit upp persiennerna här i köket och hälsat denna torsdag välkommen. Hade det funnits mjölk i huset så hade det stått frukost med mackor och varm mjölkchoklad på schemat. Men det går ju lika bra med nåt annat. Så som en makrillmacka och lite päronsaft sade mig magkänslan, som sedan lade till att vatten går nog faktiskt lika bra, eller kanske rent av bättre, och nog är mera vettigt ur kalorisynpunkt.

Men sedan så poppade en ännu vettigare tanke upp. Den om att, skulle jag nu äta så blir man väl rätt omgående tröttare än vad jag som dystymiker redan är, och då blir man väl bara deppig och känner sig utmattad, orkeslös och oduglig. Vilket bara drar ned humöret Så tar nog och skippar frossandet i makrill med tomatsås tillsvidare.

Siktar därför nu inriktat och fokuserat på en enda sak, och det är att ta mig utanför dörren lite tidigt denna morgon för en gångs skull. Kanske sedan även praktisera lite spontan KBT och eventuellt socialisera nån sekund i matbutiken när man inhandlar några flaskor med mjölk. För nu järnspikar ska jag inte sitta och dega bort den här dagen var den nyktert rätt så logiska känsla som kom till mig i denna stund. Höjer nu ett glas med vitaminberikat vatten och kör alkoholfritt vidare.

Ha en fin dag!

@eling Dag 44:-)
Började ju (om) efter nyår!
Sportlovet blir lätt- en mamma i den andra familjen har förvarnat om att hon har magproblem och läkaren har gett order om att inte dricka alkohol (plus en massa andra regler i matväg)! Tur i oturen behöver jag därmed inte känna mig ensam utan kan luta mig tillbaka och säga toppen jag gör som du.

@LAO Så är det!😃😇

Dag 34 och jag mår bra. Benpass igår på gymmet som gick kanon lätt.
Har inga tankar på alkohol ( nästan). Sover som en gud och blir stoltare för varje dag.
Kan bara rekommendera till andra att detta är vägen framåt.

Idag vill jag inte gå till gymmet. Vill liksom bara vara hemma. Det beror på den sociala dagen igår.
Det här vanligt vid ADHD. Man maskerar sitt mående och utåt sett är man jättesocial , superalert o pepp. Det går liksom inte att värja sig mot intrycken. All miktokommunikation som de flesta inte ser den ser en sådan som jag. Varenda mening och ord analyseras samtidigt som allt annat fortgår.
Man biter ihop o kör på för " alla andra" kan ju o berörs inte.
Idag är jag ledig o det är skönt.
Tar mig ett träningspass framför tvn. Gillar den där Sandra friberg. Snabba, omväxlande pass i olika längd. Det får bli ett corepass.
Antidepprundan är viktig Idag så den blir av.
Tvättstuga, lite småstäd här hemma.
Två vuxna barn kommer över i kväll och ska bjudas på lite matkärlek i form av morsans köttbullar.
Vindrickande orkar jag inte ens tänka på. Känslan och viljan att vara nykter byggs på inombords lite för varje dag.

Lite trött men ändå stark o glad tar jag tag i dagen!

Må så gott alla.

Skulle ju bara vila mig en liten stund innan en promenad i kvarteret till den lokala matbutiken. Det blev inte så, för trots att jag var och är nykter nu, så var jag så energilös och tydligen helt utmattad och slut att kroppen behövde ordentligt med sömn omgående. Detta för att jag väl inte skulle kollapsa eller falla in i nåt psykiskt besvärligt tillstånd som kunnat få mig till att börja dricka alkohol igen.

Det är knepigt att leva med flera överlappande psykiatriska deldiagnoser eller samsjuklighet som väl experter på området psykiatri och hjärnan, med kunskap om även sånt som där som funktionsvariationer väl brukar skiva om i olika avhandlingar på nätet.

Man kan ha så många problem och utmaningar med sig själv på en och samma gång, att man till sist inte orkar kämpa, utan bara ser mörker och önskar att få somna in för evigt och aldrig mer behöva att vakna alltså. Mitt tänkande var oerhört mörkt dagligen i många år, utan att jag på grund av väl bland annat stolthet, inte ville visa upp för någon hur illa det var liksom. Spelade väl normal lite för länge liksom.

När jag tänker på hur nedbrytande alkohol är på så många sätt om man använder den på ett skadligt sätt så länge som jag faktiskt gjorde. Så är det då rätt så tydligt att det i mitt fall bara är på Herrens nåd och försorg som jag sitter här, och kan skriva som jag faktiskt gör. Man har väl hört folk skåla i olika festliga sammanhang för livet, men jag skålade väl i praktiken i min ensamhet länge för det motsatta. Hade tidigt givit upp allting egentligen, men skaparen hade då inte givit upp hoppet om mig.

När jag nu tänker tillbaka på mitt liv med alkohol och flaskan. Så kan jag säga att jag när jag började skriva av mig en del här på forumet. Så var jag på gränsen till att avsluta mitt liv. Men tydligen fick jag då kraft av skaparen att gå från konstant dödslängtan till att börja kämpa lite för livet. Det är ett heltidsarbete dygnet runt som jag har ägnat mig åt i snart ett år och fyra månader. Detta för att stegvis nyktert ta mig framåt för att hitta inte bara mig själv, utan att även hitta till ett sammanhang och en mening med tillvaron.

Har varit öppen från dag ett hos psykiatrin om mitt mående, och då jag hade så mycket obearbetat så förstår jag ju nu varför psykiatrin gav upp. Jag var psykiskt nedbruten och uppgiven och för långt ned på trappan så att säga, för att psykiatrin skulle kunna hjälpa mig upp på banan igen. Det är väl först nu som jag kanske skulle kunna ha hjälp av psykiatrin för att kunna dra upp riktlinjer för att kunna ta mig in i något mer bestående välbefinnande. Där har då alkohol ingen plats hos mig länge. Jag har av skaparen tydligen fått en sista chans att föröka göra om och göra rätt. Så jag kämpar väl nyktert vidare.

Det är en utmaning det här, men nu känner jag att jag har kommit så pass långt på min väg i att börja tänka på ett lite bättre och mer livsbejakande sätt så att det vore ju ren idioti att börja experimentera med alkohol igen. Men ibland tänker jag ännu rätt destruktivt. Får ta allt stegvis vis nu. Känner att jag nog nu har börjat att känna en viss tacksamhet. Inte minst för att jag hittade hit på allvar till det här forumet och började att arbeta med mig själv. Det är mycket arbete kvar att göra hos mig och många pusselbitar som jag försöker att få på plats. Har inte längre behov av att ta till mig information om endast alkohol och dess skadeverkningar.

Nu jobbar jag mer på att få en mer grundläggande förståelse för hur jag fungerar och ska kunna gå vidare i utvecklingen så som människa. Har idag lyssnat på en podd om självrespekt och konsten att tänka självsnällt vilket är sånt som jag inte har greppat alls tidigare trots att jag väl har läst tusentals inlägg om det mesta som rör det psykiatriska. Mycket jobb är det då kvar innan jag är uppe på banan med ett mer klart sinne och kan fungera på ett mera normalt sätt.

För när det handlar om mig så är det inte att gå tillbaka till en tid som var bättre. För någon sådan kan jag inte direkt relatera till. Det handlar nu om att ta de kunskaper jag har samlat på mig och nu skapa mig ett drägligt liv. Som nog faktiskt kanske kan bli hur bra som helst om jag håller i och håller ut. Jag börjar att bli lite mer i balans tror jag och det är jag då tacksam för. Det var trevligt att du @Molnet tittade in här idag, sånt uppskattas kompis.

Ha en fin kväll!

@Molnet så modig du låter, och jag anar en väldigt beslutsam person💪🏽. Vi slipper dricka, och vi får känna många känslor.

Idag hade jag en liten utmaning. Kom hem efter en extremt stressig dag på jobbet. Helt plötsligt fanns tanken där... ett glas vin vore gott. Men jag gjorde te och ett par kakor med choklad. Stod där och tvekade men efter en stund var suget borta. Bara tanken på alkohol äcklade mig. Det känns som gränsen där emellan är så tunn på nåt vis.
Nu är jag i alla fall nöjd med mig själv och det gav mig lite självförtroende.