Senaste kommentarerna i forumet

Intressant det här med att upptäcka sig själv nyktert med en alkoholfri hjärna. Satt och funderade på det här med social fobi och den psykiska utmattning som jag får av att vara ute bland folk. Har inte ork att upprätthålla intresse för att konversera nån längre stund heller utan tappar rätt snabbt den röda tråden eller fokuset om det är fler än ett par människor på plats. Då får jag ofta stresspåslag och ångest med inte sällan en lätt hjärtklappning.

Knepigt att liksom vilja vara med, men ändå samtidigt kunna få vara ifred så att säga. Har läst på nätet att fler har haft dessa tankegångar. Det att man kan vilja vara i ett slags sammanhang utan att fastna och känna nåt tyngande och tröttande tvång. Ja, att kunna få känna sig hemma på sina egna villkor utan att behöva jobba och ge allt för mycket av sig själv och sin tid som nån slags självuppoffrande volontär.

Funderade lite på det här med att vara ensamvarg eller umgås, som jag skrev om i ett inlägg igår. Tänkte lite mer på det här, och mindes då en äldre granne som tydligen var extremt sällskapssjuk. Grannen nästan rusade ut i trappen och trängde sig på och in hos förskrämt folk, och skulle prata om allt och ingenting om sin vardag med liksom vem som helst. Det är då tur att man har denna dagbok liksom att skriva av sig lite tok i då och då, även om det väl har blivit lite ofta kanske.

Har egentligen inget problem med självsamhet, men känner att det väl vore bra med nån bekant att kunna prata av sig med vid behov. Men samtidigt så klarar jag ju faktiskt av det mesta helt själv. Har nog tidigare inte funderat nåt djupare på det här ämnet. Detta då jag tidigare innan jag hittade hit till detta eminenta forum ju satt tillsammans med flaskan i alkoholdimman och inte tänkte så värst mycket. Har nu funderat lite på om det är så bra att vara helt isolerad, men samtidigt vill jag inte fastna i nån knepig och jobbig relation.

Nej, nu får jag nog försöka att fokusera mina tankar och se till att lyfta mig själv i kragen och ta mig utanför dörren trots att energinivån är rätt så låg. Kanske om det passar sig, försöka att socialisera lite i matbutiken snart. Hur som helst, så är det då en rätt intressant resa man nu har hamnat på så som livet ju är som relativt ny-nykter. Tror att det nog är solen som har fått mig att vakna upp ur liksom ett vinteride' eller nåt sånt där. Dricker nu en liten pärondryck här i mitt kök och lyssnar på trevlig musik och tänker att man då får vara tacksam för sin alkoholfrihet i alla fall.

Ha det fint gott folk!

@Fastforwardnorewind tack för pepp! 🙏💛 en dag i taget 😊

@LAO tack! Det kändes fint att få höra dem orden, precis vad jag behövde 🙏💛

@Nomi tack för peppen! 🙏 sömnen blev så där men inte på grund av det vanliga grubblandet. Jag skyller på fullmånen 😊

Efter fler veckors väntan ska jag äntligen till läkaren på beroendeenheten nästa vecka! Jag hoppas verkligen jag tar till hjälpen med allt som kommer sägs från läkaren.

Jag klarar mig ett par dagar, sen måste jag dricka ett par dagar så går det runt så. Måste hitta en strategi till att inte vilja ta dom där ölen efter ett par dagar utan alkohol.

Jäklar vad fort tiden går framåt! Hoppas att du hållit dig borta från snus och A!
Jag lunkar på i min egen takt nån månad efter dig 😉

Vi är många som hejar på dig!
Det verkar som att du verkligen kommit långt i ditt arbete med dig själv och vem du vill vara!
Ett steg i taget och det går framåt snabbare än vad man tror när man precis har börjat!

Fast jag har varit rätt energilös så har jag hittills idag mått skapligt bra. Har inga planer eller längtan att ta mig iväg efter nån alkohol heller, vilket ju är bra. Nåt märkligt som jag upptäckte när jag vaknade, och fram tills för en kvart sen innan jag åt. Det var att tiden nästan verkade stå still, eller i alla fall gick på halvfart, då klockans visare inte rörde sig så fort som jag kände att de nog egentligen borde ha rört sig.

De var väl kanske en liten släng av nån av mina psykiatriska deldiagnoser som jag kände av kanske. Men har då inte varit nedstämd och jobbigt mörkt deppig som igår, faktiskt rätt så ljust i sinnet, vilket jag då är tacksam för. Hade ju ingen mjölk hemma här så nån choklad blev det inte trist nog. Slog mig i stället lös på en liten god fiskgratäng som jag värmde i mikron vilket funkade hur bra som helst till lite läsk.

Ska nu ta och vila en liten stund så kanske man får kraft och energi till att gå till matbutiken och handla mjölk och kanske ett par bananer sade mig magkänslan. Det är ju bättre att ta sig en söt och god banan än blandat onyttigt smågodis, eller chokladbitar som det lätt kan bli om man inte tänker sig för.

Nu vaknade magkänslan till fast jag är rätt så mätt och nöjd, började lustigt nog tänka på mina morötter och att man kanske ska riva några sådana idag. Man behöver då verkligen inte ha nån matsedel, för magkänslan fungerar ju som den ska nu och signalerar bra mycket vettigare än när man bara satt och slog sig själv i skallen med en flaska vin eller nåt. Fortfarande nio grader kallt ute fast solen skiner fint och lockar mig till en promenad. Så tror jag ställer klockan på ringning vid 11:30 så att jag inte råkar sova bort denna dag.

Ha det gott!

Tack hörni, det känns tryggt att skriva här med er, icke dömande och framförallt uppmuntrande. Var på mitt första online AA-möte igår, det var heeelt över förväntan. Blev mottagen otroligt fint, jag sa dock inte så mkt och har väl viss ångest inför att dela med mig vid nästa tillfälle, men det kommer.
Tack alla

Kaffekopp o morgon tankar.
Oftast vaknar jag till endast en gång per natt nuförtiden. Inte konstigt att jag är piggare än innan. 2- 3 dagar i veckan med katastrofsömn pga av vin gör inte under för mårndet precis.
Bara den grejen att jag varje dag väljer att inte dricka den gör något gott med självkänslan.
All träning som blivit av så regelbundet, alla mina antidepprundor fyller på seratoninet naturligt.
Februari är för mig en helt onödig månad. En vakummånad. Det blir ljusare men ff kallt o räligt de flesta dagar. Grått som sjutton i min del av landet. En månad som bara är en evinirlig längtan efter våren.
Men trots det så känner jag mig som en liten blomsterlök i rabatten. Jag står liksom där i myllan , laddar o gror . Tittar upp lite mer o mer för varje dag o det kliar i mig av längtan till våren för då kommer jag att blomma.

Hälsan gror utan vin!🌷🪻

Har hört det sägas filosofiskt att det sista som lämnar människan är hoppet, om jag minns det rätt. Men har man sett en människa man gillat dra sitt allra sista lågmält stilla andetag som tungt nedsövd av palliativvården, så kan man väl kanske fundera på filosofins riktighet i frågan.

Men vad som är rent vetenskapligt, kontra filosofisk tanke och fantasins värld, drömmar och kanske tro, det är väl bara nåt som man kan veta lite mer om när man kanske passerat gränsen mellan grå tristess, ett långdraget mörker, och kanske eventuellt gått in i ett ljusets nya dimension kanske.

Nu är det en ny dag och här sitter man efter några timmars sömn helt nyktert alkoholfri och dricker ett glas med kranvatten och njuter av tillvaron på det sätt som väl Herren har tänkt sig att det ska vara kan man tro. Det ska vara gott att leva, annars kan det kvitta är en textrad i Galenskaparnas underfundiga och rätt trevligt och träffsäkra sång som poppade upp i tanken.

Hur mår du, var frågan man fick av en ytlig bekant som rastade sin hund för nån vecka sedan. Svaret var väl nåt om att det duger och knatar på som vanligt. Nu har det blivit onsdag och redan har man dragit på väggalmanackan. Nio komma två grader kallt sa termometern på fönsterbrädan att det var ute på gården. Det är mörkt där ute, men om nån timme är det säkert dagsljus åter igen.

Det rullar på, och livet går sin gilla gång här, och allt är som det är, det finns inget att klaga över. För vad tjänar det till att klaga, då allt ändå bara är som är som det är. Har inte mycket till energi, men det har man ju vant sig vid sedan länge. Ska kanske koka på en kanna med kaffe sade mig en känsla i stunden, för det kan ju vara trevligt kanske med en kopp kaffe ackompanjerat med lite svängig Rock 'n' Roll om en stund.

Ha en fin dag!

@Varafrisk ❤️ Det är bra och helgen var superhärlig. Skidor och bara umgås med familjen. Stor kram till dig och du är verkligen värd en härlig behandling, tänker på dig o din dotter och hoppas det går bra imorgon 🥰

@Himmelellerhelvette Kollade efter dig i backen, kanske var det du som susade förbi eller kanske stötte vi ihop när jag fikade i backen? Vem vet? Hursomhelst tänkte jag på dig🥰. Jo, jag är nog HSP…. Jag suger liksom in alla stämningar i ett rum och känns det obekvämt så inbillar jag mig att det beror på mig, är stämningen på topp kan jag istället bli lite rädd och få ångest… Och jag suger liksom åt mig allt utan filter när det är som jobbigast. Stor 🥰❤️, har supermycket på jobbet just nu och hinner knappt andas eller läsa här så skriver mer vid senare tillfälle.

@Friesian tack för dina fina ord de betyder mycket. Kul att läsa att du fått liknande respons från omgivningen. Negativa spiralen är hemsk, jag brukar tänka på det som ett svart hål som man roterar omkring men sakta men säkert försvinner in i. Jag är naturvetare :-)

@Blidenjagvillvara77 vilka tuffa dagar men också skönt att det verkar reda ut sig❤️. Du verkar vara stark och modig och kärleksfull 🧡

@JHL Jag tror inte att det är en slump att du är fräschare, starkare och självsäkrare. Känner samma sak själv och har fått respons från min omgivning likaså.

Har aldrig känt mig så svag, sjuk och ynklig som när man var inne i dimman. I takt med att man slutar verkar det som att man återgår man också till hur man var förut mer och mer. Jag var så inne i min deprimerande spiral att jag inte förstod detta förrän jag slutade. Snyggt jobbat med 20 dagar förresten!

@Blidenjagvillvara77 Vilken fruktansvärd dag det låter som, vad modig du är. Hoppas natten erbjuder sömn och återhämtning. Låter som att du tagit enorma steg mot att bli den du vill vara. Sov gott⭐️

Snyggt jobbat! Jag är inne på min sjätte vecka själv, så vi slutade väl ungefär samtidigt. Just runt 30 dagar upplevde jag att det plötsligt gick väldigt mycket lättare. Vill minnas att jag skriver i min tråd om hur det känns som att hjärnan börjar ställa om sig och liksom vänja sig vid att vara utan berusning. Börjat sova så mycket bättre och har betydligt bättre fokus och energi under dagarna. Helt klart värt det att fortsätta att leva nyktert. Det är ju så mycket fördelar med det - fördelar som dock är lätta att ta för givet nu när man börjar må bra. Så jag är helt med på vad användaren JHL skriver ovan: "Kom ihåg varför du slutade". Kör hårt kompis!

Det går då verkligen lite upp och ned i humöret här idag. Var väldigt positiv och ljus i sinnet tidigt i morse och kände mig rätt normal eller balanserad på nåt sätt. Men sen kändes det som att det var dags att sluta fokusera så hårt på nykterheten. Tyckte på nåt sätt att jag kunde det här nu. Kanske berodde det på att det var så soligt och fint ute på gården som det var en stund. Då kände jag att man nog skulle kunna våga sig på att köpa ett paket folköl och vara som en människa igen.

Men vet ju hur det bli sen alltså. För skulle jag dricka en folköl, så är jag snart tillbaka på ruta ett och glider väl då tillbaka in i hur det var bara några veckor innan man började skriva av sig här på forumet. För på alla år som jag drack, så är det här världsrekord i nykterhet för mig. Minns att nån sagt att man ska tänka på att det nyktra fönstret kan öppna sig rätt sällan.

Det är då sant, för jag har bara försökt mig på alkoholfrihet två gånger tidigare på alla år sedan jag drack den där första vinflaskan som tolvåring. Dessa båda gånger lyckades jag hålla mig nykter lite drygt en månad. Kom nu på att jag inte har ätit nåt mer än frukost på hela dan och inte ens varit hungrig. Detta fast jag borde varit utsvulten vid det här laget så att säga. Det är lite märkligt, kanske en släng av en krångligare depression. Så vågade då inte gå iväg till matbutiken idag efter mjölk. Ville inte komma hem med öl och köra igång igen.

Nu känns det okej, då jag har lyssnat på trevlig musik och fokuserat på gladare tankar och nog även försökt att inte tänka alls på hur det är liksom. Har ju inget nätverk av vettigt folk eller vänner och bekanta att ringa till eller så. Men det har ju varit så i rätt många år nu, och jag brukar inte ha nåt problem med att vara tillsammans med mig själv. Brukar inte vara nån umgås, om man så säger. Men det börjar kanske på att förändras nu, vem vet.

De enda människor jag normalt säger hej till, eller byter nåt ord i farten med. Det är personal som jag ser i kassan i nån matbutik de gånger jag orkar gå utanför dörren. Det är inte mycket till social kommunikation i verkliga världen. Men jag har ju inte heller ork att vara i nåt dagligt sammanhang. För när jag har varit ute bland folk så är jag psykiskt utmattad dan därpå. Men får väl försöka när jag orkar, att ibland gå ned till biblioteket för att se lite mer folk kanske.

Har funderat på att det nog är den sociala biten, eller brist på att se människor som gör att jag gärna går på loppis som jag hade planerat att göra idag. Har ju redan alla prylar jag behöver. Men när man besöker nån begagnat-butik kan man ju snacka väder och vind en stund med folk vid nån prylhylla. Det är då tur att det här forumet finns, för annars hade jag då kört ned i alkoholträsket för längesen.

Nog är det lite knepigt nu då jag verkar ha förstått på riktigt att man har börjat om, utan stöd av flaskan så att säga. Precis när jag skrev dessa rader satte magen i gång och knorra. Så ska nu ta och värma på en pizza från frysen och ta en cola till känns det som. Kommer även snart att titta på nån kul videofilm kom jag på. Det var trevligt att ni tittade in här i kväll @Molnet @JHL och @MårSåMycketBättre. Sånt uppskattas mina vänner.

Ha det gott!

Tack för erat stöd, fortsätter posta dagarna.
Mitt knep är att varje dag byta bakgrund på mobilen med dagens nr jag varit nyckter. . Blir en sak jag kan titta på hela tiden och påminna mig hur stolt jag är.

Var tvungen att gå in i appen för att räkna dagarna. 42 dagar som alkoholfri. Det har rullat på, kanske just för att jag inte räknat dagar utan försökt fokusera på annat och målet längre fram?
Som jag skrev tidigare har jag under lång tid, nästan ett par år, gått omkring och burit på saker som borde kommit i ljuset för länge sen, alltså typ för två år sedan. Ju längre tid som gått desto svårare har det blivit att berätta och vara ärlig. Det har lett till en spiral av skuld, skam och dåligt samvete. Ett rusande tåg på väg utför och på detta har jag druckit inser jag nu. Druckit för att slippa grubbla och tänka, druckit och stuckit huvudet i sanden… druckit och hållit för öronen. Och skammen och ångesten har vuxit sig större för varje ”dagen efter”. Jag har använt vinet som en rejäl flykt men också som en ”stötdämpare”, lyckobringare och avslappning.
I fredags la jag upp alla kort på bordet för min man och dagarna som följde var en enda stor ångest och oros-sörja! Fällt tårar och mått illa blandat med hopp och förtvivlan. Det har varit ett helvete rent ut sagt. Jag tog mitt ansvar och tog kontakt med det som behövde tas kontakt med och hade ett möte idag. Jag fick därifrån lite mer hoppfull och ikväll har vi pratat. Min man har i alla fall bestämt att stanna för nu och hjälpa mig att reda ut eländet jag ställt till med och det är mer än vad ens kunnat drömma om så jag är oerhört tacksam och lättad. En stor, tung sten har lämnat kroppen och den blöta, klibbiga filten känns inte lika kvävande längre. Inte en sekund under dessa dagar fulla av våndan har jag varit sugen på A. Men idag kära vänner, då gjorde sig djävulens påmind. Med lättnad kom plötsligt ett litet sug. En slug jävel den där A! Men jag vet att suget går över och jag vet att jag inte kommer dricka en droppe. Har även lärt mig att A inte är något jag längtar efter när det stormar som värst och livet krisar. Det känns i alla fall tryggt, för livet för med sig många svåra strider så jag tror inte detta var den sista. Nu mot dag 43! Tack till dig som orkade läsa. Så skönt att få ösa ur sig och jag vet att jag kommer sova gott i natt. Kram på er 💛

@MårSåMycketBättre tack, jag ska suga på orden, förhoppningsvis räcker karamellen länge.

@Maud tack för snälla ord, de värmer.

Hej,
Fortsätt på inslagna vägen om suget kommer, kom ihåg varför du reggade dig här och postar i nykterhetsdelen i forumet.
Du ligger några dagar framför mig, fortsätt så och bra jobbat med 32 dagar!!!

En dag i taget

@Flarran du är verkligen en otrolig kämpe 💪
Ibland får man helt enkelt bara acceptera att dagen inte blev som tänkt. Men jag brukar tänka att det kanske ändå på något sätt var meningen att dagen blev som den blev.
Hoppas du snart känner dig i lite bättre sinnesstämning, kanske en kopp kaffe kan hjälpa så här på kvällskvisten?
Ha det så bra du bara kan och tack för alla kloka inlägg du skriver här!