Senaste kommentarerna i forumet

@Carisie det har gått bra! Skönt att höra att du mår bättre 🙏 lite tankar på alkohol som kommer och går, du vet den onde och gode som sitter på vardera axel och tjattrar. Men än så länge har den gode och kloke vunnit 😀 det absolut svåraste för mig är när jag har tid över som jag inte kan fylla- när alla sysslor är gjorda, träningen avklarad osv. Dagarna går bra men helgerna, främst mellan 15-20 är svårast. Och vanan, romantiseringen av A och känslan av gemenskap och ”mys” med maken. Men å andra sidan, 3 timmar mot dygnets resterande är ju ingenting! Hoppas du har en fin lördagskväll 🙏🥰

@LAO skönt att det är söndag imorgon👊. Men tror att ju mera man/ vi tränar på att vara nyktra på middagar destu bättre blir det framöver. Lycka till med kvällen😀

@Nykter2025 det är helt i sin ordning att tankarna kretsar mycket kring att man plötsligt inte längre dricker och det är inget konstigt att längta till den dagen det blir en självklarhet att man inte dricker längre.

Det jag gjorde var att bestämma mig för att lita på processen - jag började tro på tanken om att jag med kommer komma dit bara jag ger det en chans. Att lova sig själv en nykter dag i taget kommer resultera i ett avstånd som gör att vi så småningom inte längre tycker det normalt att dricka 6 öl eller en flaska vin. Vi måste ge det tid och införa andra vanor när och om suget dyker upp, det blir lättare för varje dag och det är så värt det att stå ut i början.

Bra jobbat igår, dag 8 idag 🥳🥳

@Havre Det är en vanlig föreställning att livet skulle vara tråkigt utan alkohol. Så trodde jag med, men nu när jag snart hållit upp två år tycker jag tvärtom. Visst, jag sitter inte lika mkt på krogen och snackar, men gör desto mer annat. En anledning är nog att jag fått både mer tid och ork.
En kväll på krogen (eller mkt dricka hemma) följdes oftast av bakfylla ibland flera dagar.
Det kändes som att hela tiden börja om…
Nu har jag hur mkt som helst kul att göra.
Det är också roligare att göra saker tillsammans med andra än att bara dricka ihop. Att simma, dansa, sjunga, måla, vandra, eller jobba som volontär med andra skapar (äkta) samhörighet. Skapar äkta glädje.
Man kan säkert leva livet på så många olika sätt. Men jag ångrar bara att jag inte gjorde slut med A för länge sedan.
Det tig alldeles för mycket och gav lite, mest ångest och skam …
Som många skrivit redan. Ta en dag i taget och lita på processen, allt kommer att lösa sig efterhand. Du kommer att se saker på ett helt annat sätt efter ett tag.
De som är alkoholberoende i din familj kommer ha svårt att stötta dig. Ditt beslut kan kännas som ett hot mot deras eget drickande. Den som är beroende vill helst umgås med folk som dricker själva, där man inte vill se sanningen om sitt eget drickande.
Men jag tror du kan klara det ändå.
♥️🥰

@Blidenjagvillvara77 En väldigt bra dag!
En sådan där att stoppa i minnesbanken.
En genuint härlig, kravlös dag som kändes bra ända in i hjärtat.
Dåsar på färden hem , men det är inte jag som kör så det är lugnt.
Hemma i min stad om någon timma.
En arbetspass tidigt imorgon men sen skönt ledig igen.

@Havre Hej och välkommen i gänget 🥳 Jag känner igen mig en del i det du skriver. Jag har blått bälte i karatefylla och tänker inte uppgradera. Jag hittade hit en tid efter min senaste karatefylla (feb -24) då jag bestämt mig att vara nykter på obestämd tid. När jag väl hittade hit så hade jag som mål att dricka måttligt och gjorde upp en mycket snål budget för det men innan jag började dricka måttligt var jag nykter i dryga två månader. Jag var sen mer än måttlig och upptäckte att jag inte kom
upp i kvot mer än enstaka gång när jag stannade upp och funderade om jag verkligen ville ha alkohol. Efter midsommar så har jag inte druckit något - för att jag inte haft lust. Eller sug. Här och nu ifrågasätter jag varför jag ens skulle vilja dricka. Man skulle kunna säga att jag råkat bli på nyktran 😅

Lyssningstips: "en beroendepodd". Du skrev nåt om att tycka det var tråkigt att inte dricka. Lyssna på avsnitt 68 med min husgud Markus Enochsson och 210 där han utvecklar sin uppfinning "livssafari". Sen är många andra avsnitt lyssningsvärda men förordar att lyssna från avsnitt ett så man hänger med i tänk och skiftningar. Sen tycker jag att "bara en till" första avsnittet med Annika Jankell som gäst är lyssningsvärt för insyn i hur det ser ut på medberoendesidan.

Fyll i alkoholkalendern & gör självhjälpsprogrammet. Skriv & läs. Tyck och tänk. Bolla och sålla. Ta åt dig av de saker som passar din personlighet. Markus E skulle sagt "beroendepersonlighet" men jag sätter inte etiketter eller placerar i fack.

Hoppas du finner väg och råd som passar dig att nå de mål du sätter för dig 🙏🏼
🩵

@Havre min jobbigaste period var utan tvekan den första veckan, när jag vaknade upp en dag, med ångest (som många gånger tidigare) men bestämde mig för att ”hur jobbigt det än blir kommer jag inte bedöva den med alkohol”. Den veckan var för jävlig rent ut sagt.

Sen har det kommit dippar, dagar jag känt ”hur tråkigt kommer mitt liv bli” och även stunder jag har känt väldigt sug efter alkohol och tyckt synd om mig själv som inte är full och tokig som alla andra. Då har jag spänt blicken i mina kortsiktiga mål, mitt favoritmål är ”imorgon vaknar jag nykter och fräsch, utan fylleångest och dålig mage” jag kommer aldrig tröttna på mina nyktra morgnar.

Jag har nog behållit alla mina relationer fast vissa har förändrats sen jag slutade dricka. Jag kan tänka mig att du är yngre än mig…jag är i den åldern där man inte hänger så mycket med kompisar utan vi ses då och då, bjuder hem varandra på middag och sånt….som sagt jag hade redan lagt av med krogen och AW (mest pga jag blev oftast fullast av alla).

Har dock en barndomsvän som jag undviker och inte har träffat sen i somras, en vän som jag tidigare jämfört mig med, en sån som ”är mycket värre än mig” och jag gärna drack bubbel med. Vågar inte riktigt tacka ja till alla inviter som kommer därifrån, det blir så tydligt om jag dyker upp med bilen där, helt nykter och jag vet att den personen inte är intresserad av den nya versionen av mig. Precis som jag tidigare inte varit intresserad av att dricka kaffe med normala människor. Sånt hade jag inte tid med. Har dock bestämt att jag ska ta tag i den relationen snart, har lite dåligt samvete över hur avvisande jag varit men har känt att jag behöver fokusera på mig själv innan jag dyker upp som en moder Teresa hos min gravt alkoholiserade och goda vän 😭

Har fått massa nya vänner här, även fast vi är anonyma och aldrig ses känns det på riktigt ändå 😍 Sen har jag varit duktig på att höra mer av mig till personer som jag vet sen tidigare inte dricker som dårar. Har en kusin som dricker nästan aldrig och bor själv, han kommer hit ibland och äter middag och dricker kaffe. Har även varit på AA möten, där alla varit helt underbara men just AA passar inte mig….det har med mig själv att göra och vem vet; det kanske förändras när jag blivit lite friskare och jobbat med mig själv.

Jag har också varit ”nära anhörig” och väldigt medberoende, är uppvuxen med det och halva mitt liv har jag försökt rädda andra. Och ändå blev jag likadan, en plufsig vinkärring och smygalkis.

Blir så imponerad av dig som resonerar så klokt och är medveten om ditt riskbeteende och vad det kan leda till.

Du är grym och jag hejar på dig!

@LAO Vad skönt att du har ett umgänge som uppmuntrar till ett mer nyktert leverne. Jo, förhoppningsvis blir krogen lite mer tråkig. Glad för din skull att det känns normalt nu! Jag hoppas du också har en fin lördag.

@B.Å Haha, jag förstår vad du menar med den där självcentreringen om att man tror att hela världen cirkluerar kring ens egna alkoholvanor medan andra är upptagna med deras egna liv.

Jag tror jag dömmer mig själv mycket utifrån hur jag själv har kunnat döma andra som 'tråkiga' när de inte dricker, exempelvis att jag aldrig skulle tänka mig att dejta en nykterist eftersom jag villl kunna dela dans och fyllesnack inpå natten tillsammans. Självfallet förstår jag ju någonstans att maka söker kaka, och att en nykterist hade varit en väldigt obehaglig spegel i min vardag. Min idé om att jag behöver skaffa ett delvis nytt socialt umgänge bottnar även lite i denna tanke, jag har egentligen inget emot att bli 'tråkig' för andra om det innebär sinnesfrid och naturligt producerade glädjeämnen för mig själv, snarare än konstgjord andning med hjälp av droger.

Behöll du samtliga av dina tidigare relationer, omvandlades de på något sätt eller var det mest du själv som bröt ett mönster inom dig själv? Har du träffat nya vänner på din resa?

Tack för tipset, jag är en poddare och kommer lyssna på de avsnitten. Jag såg att någon i forumet rekommenderade 'Beroende podd' vilket jag lyssnar på just nu. Haha
Dessförinnan har jag också lyssnat på mycket kring beroende, men i det fallet för att förstå min mamma, eller mitt egna medberoende. Jag har uppenbarligen haft en viss typ av bias när jag lyssnat på dessa eftersom jag i mångt och mycket alltid varit lite förblindad kring mig själv. Eller möjligtvis får jag se det som att jag redan då var på rätt väg, precis som nu, men att det är svårt att belysa sina egna beteenden och ansvar. Jag har rimligtvis en lång väg att gå, men jag ska ha i åtanke att börja tänka på metoden 'dag för dag' när nyhetens behag och den första motivationen jag har just nu har lagt sig, och alkoholdjävulen rimligtvis kommer och knackar på. När var din tuffaste period efter att du blivit alkoholfri i början?

Tack för din stöttning! Det betyder mycket.

@Havre Jag har gått i lite olika terapiformer under mitt liv, men framförallt psykodynamisk inriktning. Jag tilltalas även av ACT - Acceptance and Commitment Theraphy som är en gren från KBT och fokus på medveten närvaro. Många på Mindler jobbar med den metoden. Jag gick senast privat och då inte kommer in i journaler på 1177. Jag var på ett helt annat sätt rädd för allt som skulle komma i min journal tidigare, men idag känner jag inte samma sak. Tror att det beror på att jag inte känner skam längre på samma sätt som jag gjorde när jag drack och att det handlar om mig, inte vad jag tror att andra tycker. En bättre självkänsla. Att det är att ta ansvar när man tar itu med alkoholproblem och hjälp om man behöver.

Jag berättade inte om min alkoholproblematik i början med senaste psykologen och det gjorde att jag gick ”runt” saker. Jag kunde inte vara helt sann och ärlig. Berättade vid tredje samtalet och även psykologen kände att något stod i vägen. Efter det kunde jag/vi börja processa bättre, när jag var sann. Fokus på samtalet var ändå relationer, skam mm, men frågade om hur det går med mitt alkoholstopp. Därför rekommenderar jag att man är sann, för precis som du skriver, det är för din egen skull du är där. Det handlar om dig och psykologen är en hjälp till att finna verktyg och bolla dina tankar, känslor och reflektera.

Ja, projektioner, försvar och offerkofta är precis det som vi ofta behöver stöd i att upptäcka och jobba/bearbeta. Och det är helt naturliga och högst mänskliga mekanismer som lätt träder in. Bra att du är medveten om detta😁. Jag har intagit ett nyfiket närmande och undersökande av mig själv, då blir det rätt spännande faktiskt! Jag fascineras av hur vi fungerar psykologiskt, hur vi kan öka vår självkännedom och vilka tankar vi har om oss själva. Förstå hur vår barndom, våra invanda beteenden och tankesätt påverkar oss och hur det hänger ihop. Hur vi kan förändras i vårt tankesätt och acceptera oss själva som vi är och den lättnaden som sprider sig i kroppen när vi släpper garden och får kontakt med sitt inre.

Sköt om dig!❤️

@Flarran du är en kämpe du! Jag höll själv precis på att slå mig i huvudet med en flaska bubbel men stod tack och lov emot! Jag läste någonstans att midvinter inte är en bra tid för förändring, så nu kanske du ska känna dig nöjd med de dagar du kommer ut och lägga kraften på att komma ut varje dag när det blivit varmare. Man ska ju vara snäll mot sig.
Förresten är jag jätteglad att du skriver här🤗

@Fastforwardnorewind *tålamod som en treåring skulle det stå 😅

@Fastforwardnorewind exakt samma för mig! 0 eller 100 när det gäller det mesta och lägg därtill tålamod och en rastlös själ på det 🙈 vill inte heller fasta med vinet på soffan som jag gjort i allt för många år.. träningen och annat har blivit lidande för det. Tänker att det är bättre att gå in för träning till 100 procent hellre än vin. Men håller med om att man behöver hitta en balans, rutiner man kan hålla fast vid året runt oavsett väder, semester eller annat. Har tränat rygg och axlar på gymet, efter middagen blir det promenad i 17 minusgrader 🥶

@vår2022 Hej och tack för svar!

Jag vill gärna vara helt ärlig när jag talar med psykologen på Mindler men samtidigt känner jag en viss oro för vad som förs i min journal. Jag antar att jag har en rädsla för stigma eller särbehandling om det jag säger digitaliseras och delas mellan vårdenheter.

Gick du i KBT eller psykoanalys?
Har det gett dig några konsekvenser utifrån journalen? Exempelvis hos husläkaren eller annat?

Min syster har dessvärre börjat med alkohol igen men kommit loss från hennes primära huvuddrog för nu. Jag har också tänkt att vi kanske kan finna styrka tillsammans och gå på exempelvis AA-möten ihop. Jag tror hon kan vara med på banan att ge upp drickandet om det finns mer stöttning, motivation och nyktra sociala aktiviteter vi gör tillsammans.

Jag ska ta ditt råd till och verkligen tänka på att inte underdriva eller försköna när jag pratar med psykologen, jag är ju faktiskt där för min egen skull. Men det är bra knepigt att låta okänt folk få gräva runt i ens sår, jag blir dessutom mycket mer lättkränkt när jag känner mig skör i början, jag antar att min skyddsbärriär aggression lätt träder in för att skydda "min stolthet/ego", eller att offerkoftan blir väldigt varm och mysig. Troligtvis finns det en del andra skyddsmekanismer såsom projektion och annat med.

Det är bra att du poängterar att jag måste vara ärlig med mig själv. Tack! Jag tror även det innebär att jag behöver ha i åtanke hur jag kan reagera (flykt) när obehag kommer.
Jag måste påminna mig själv om att ingen är egentligen min fiende eller söker att skada mig med flit. Det är ju faktiskt även mitt egna beslut och vilja till självkärlek som fört mig dit, ingen har ju tvingat mig.

@zalkin jag har precis varit på långlunch med min törstiga familj, snart väntar drink i loungen och därefter blir det middag…

@Havre jag har ju mest druckit hemma, även om jag spårat ur på en fest eller två… i mitt umgänge har jag druckit mest så dom andra är nog mest nöjda nu. Jag tyckte att det var hemskt första fredagen och kunde inte förstå hur det skulle kunna bli helg utan bubbel, men redan fredag två kändes det lättare och igår var det inget konstigt alls.
En stund i taget, jag tror inte att du kommer att bli tråkig men kanske att du kommer tycka att krogen är det…
Hoppas att du får en fin lördag!

@Havre du gör helt rätt som sätter kortsiktiga mål, vi här brukar ta ”en dag i taget” och på det viset växer man in i ett ”längre uppehåll”…vilket många gånger får oss att inse alla fördelar som kommer med nykterheten.

Jag förstår din oro gällande familjen som gärna skojar bort sitt och andras drickande (eller tom missbruk) tror inte alls det är ovanligt familjeproblem 🫣 ”att bara dricka vitt” har också skojats om i mina kretsar och jag var livrädd för att ”komma ut” om man säger så.
Gjorde planer och strategier för alla möjliga situationer som skulle kunna uppstå, nej tack är tvungen att ta bilen ikväll, kör en vit månad, äter penicillin just nu och avstår idag…ja allt möjligt hittade jag på för att vara förberedd. Men sen insåg jag att nästan ingen brydde sig, ibland märkte folk inte ens att jag skålade i läsk och jag har aldrig behövt visa strupen (om man säger så) och ta snacket om varför jag valt att bli nykter. Jag bara blev en sån och så är det 😅

När jag bestämde mig för att ta tag i allt det där började jag intressera mig för hur andra människor gör och har gjort för att känna sig tillfreds (hehe) med ett liv utan a. Jag läste här, dvs hur andra gjort, jag sökte information på nätet, jag la ner hur mycket tid som helst för att försöka förstå varför vi är så många i denna värld som inte klarar av att dricka. Jag läste på om hur hjärnan påverkas och ju mer jag läste började jag känna avsmak för att ens försöka dricka måttligt. För mig är det helt meningslöst att dricka måttligt (jag gillar rus!) och även om jag nu (ja du vet, har ju haft ett ”längre uppehåll” nu) hade (kanske men troligtvis inte) kunnat dricka måttligt tycker jag att det är en helt galen tanke att börja halsa nervgift igen. ”Hellre hade jag satt eld på mig själv” det skrev jag i min egen tråd när jag började se ljuset.

Och så mår jag idag med, jag har fått sug och jag har brottats med alkoholdjävulen på vägen, men idag kommer jag inte dricka och imorgon får jag bestämma mig igen. Alltså en dag i taget, om och om igen :)

Det har hjälpt mig att lyssna på andra, ta del av andras resor och dela med mig av min resa. Jag lyssnar fortfarande på poddar och ljudböcker som berör ämnet. En av de första poddarna jag lyssnade på var ”Är jag sjuk” där två hypokondriker och en läkare pratar om allt möjligt läskigt jag hittade alltså två avsnitt där som blev en ögonöppnare och lite av en mjukstart för mig.

”Alkohol” (avsnitt 26) och ”Tre månader utan alkohol” (avsnitt 36) var det ifall du nu vill veta det och kanske gillar att lyssna på poddar du med 🥸

Bli glad om jag lyckades träffa en nerv som du skrev, det är så vi gör här, vi delar med oss och stöttar varandra. Jag brukar alltid tänka ”lyckades en av oss bli beroende kan nog alla vi bli beroende” och då gäller det samma när vi tänker åt andra hållet: ”kan en av oss leva ett nyktert och lyckligt liv kan nog alla vi andra med!”.

Jag är fortfarande rätt ny-nykter och går i andras fotspår, litar på dem som går före mig och jag håller på och tillfrisknar…jag brukar tänka på alla forumvänner som livets reskamrater och det är så kul när nya vänner tillkommer och gör oss sällskap!

En dag i taget nu - vi har din rygg ❤️

@Blidenjagvillvara77 Mitt fitnessprogram är avklarat! 45 minuters yoga och halvtimmes promenad fick det bli, träningsvärk i hela kroppen så fick tvinga mig att ta det lugnt idag.
Precis som med alkoholen har jag med allt en tendens att alltid köra 0 eller 100 procent.
Hur gör man för att istället vara konsekvens och långsiktig?
Att hålla ut en månad med att inte dricka och träna varje dag är lätt- men med jobb och barn så vet jag att det inte kommer fungera för lång tid att träna varje dag (även om det bara är en halvtimme)- livet och vardagen kommer att komma ivägen för det. Men jag hoppas på att det åtminstone blir en kvickstart till ett liv utan alkohol och MER träning..... sista halvåret har helgerna och flera kvällar bestått av INGEN träning och MYCKET vin på soffan..... Dit vill jag inte tillbaka.

@paniken om du googlar typ panodil + dospåse så hittar du den. En bonnförkylnings bästa vän 🫖🩵

Här är allting som vanligt. Samma gamla slitna känsla att väl inte så mycket spelar någon roll alls. Nu stänger bolaget snart igen sina dörrar, och då jag är envis som en röd gris eller åsna som det av någon anledning väl brukar att heta. Så har jag inte brytt mig i att klä på mig utegångskläder och satt på mig skorna som man väl tänkte göra lite tidigare idag. Har inte heller beställt någon taxi in till bolaget i stan i morse som jag väl även funderade på ett tag, för kanske lite spontan sponsring hos denna flaskbank med en tusenlapp eller nåt sånt där.

För vad är det egentligen för mening att sitta och slå sig själv i skallen med en flaska med nån flyktsoda i form av nån slags alkohol för nöjet att sitta i nåt hörn halvsovandes och sjunga fyllevisor för sig själv. Nog hade man väl allt kunnat kosta på sig en rejäl berusning i karatestil, vad det nu är. Men troligen asfull, som ett raglande fyllesvin hade man säkert blivit idag om man nu då inte varit så envis på att blåsa alkoholdjävulen på sitt nöje, att det faktiskt nog är en aning imponerande.

Men man har ju erfarenhet, och vet hur det blir, och man har ju lärt sig att allting så som fylleri en gråtrist lördag som denna är rätt så meningslöst. Då det mesta precis som detta jordklot bara går runt i samma fastlagda bana liksom. Hörde nyss ett antal gånger på en gammal låt från sextiotalet med rockgruppen Status Quo från deras psykediska period innan boogie-eran tog fart på riktigt. Hörde alltså på deras låt - Nothing at All. Nu idag så kände jag ingenting alls. När man för nåt år sedan satt som klistrad och deppade i alkoholträsket hade den nog fått en att säga adjö till det mesta...

Nog kunde jag ändå allt känna mig rätt hemma i den lite dystra lyriken på något sätt. Men det finns ju en hel del lite mer positivt stämda låtar detta band har producerat genom åren. Som man ju kan lyssna på om man så vill sade mig en känsla i stunden. Har nu gjort som man gjorde om lördagarna förr när allt väl ofta var lite enklare vissa dagar. Då man väl var kanske knappt tio år gammal eller så. Har alltså festat loss på en stor påse med ostkrokar och hällt i mig en hel del cola och tänker att sånt blir man då inte dum i huvudet av.

Jag tror att mina gamla helnyktra föräldrar skulle hållit med mig helt i detta kallt logiska konstaterande. Förresten, tackar dig @Molnet för att du tittade in en sväng kompis. Det är kul att det finns de som har tid att titta förbi en stund nån gång. Hade ju tänkt att kanske sluta att skriva en massa tok på detta forum, men tror nog att Herren vill att jag ska fortsätta att jobba på som alkoholfri ett tag till. Tiden går, och nu såg jag just att bolaget har stängt för idag.

Ha det gott!

@Havre Hej och välkommen hit! Vilket bra beslut du tagit för att må bättre. Det är mycket igenkänning i det du skriver och framförallt om att livet blir så tråkigt och trist utan alkohol. Valet av socialt umgänge blev också med de som gillade alkohol och där man kunde skratta bort fyllor. Men så fel jag hade! Har varit nykter i över 3 år och livet är mycket roligare utan alkohol och jag slipper alla negativa effekter som ångest, skam, dålig självkänsla och trött hjärna och kropp. Jag har skapat en ny livsstil med nya goda vanor och känner livsglädje.

Du skriver om att familjen kan vara ett större bekymmer med osund relation till alkohol samt jargongen. Det låter inte som att de kommer att kunna vara ett stort stöd, som du säger. Det är en stor utmaning att gå emot strömmen och familjen, men också ett uppvaknande ur osunda mönster som kan leda till fördärv och det är en styrka. Bra att du tagit kontakt med Mindler som du kan prata med och som kan stötta dig. Psykologsamtal har lett mig till bättre självkännedom och till att se osunda mönster.

Jag tänker att det viktigaste är att vara sann och ärlig mot sig själv och i psykologsamtalen. Att våga möta det tuffa och jobbiga som ofta är underliggande orsaker till osunda alkoholvanor och beteende. Kanske kan du även på ett bättre sätt stötta din syster genom att bryta den osunda jargongen och ”gå mot strömmen”?

Kämpa på nu! Som nykter kommer du att se allt klarare, tänka annorlunda och hantera motgångar på ett annat sätt. Man blir mer robust och balanserad när hjärnan får återhämta sig ordentligt från alkohol. Vi stöttar dig på vägen! Kram❤️

@Carisie Aldig hört talas om, tack, skall se om jag kan få tag i den. Tror knappt jag varit så här förkyld i mitt liv 😇🤧

@zalkin I början av nykterheten blir man nästan förälskad i nykterheten, ingenting är omöjligt typ. Man blir hög på att man klarar av det och är förbannat tacksam och stolt över att man klarar av det. Med rätta! Det är ljuvlig känsla som liksom fyller varje spor i kroppen. Jag brukar säga att känslan är att jag gör mentala hoppsasteg.

Vid 3 mån dalar man lite i humöret. ”ska det vara så här?” Då gäller det verkligen att hålla i och hålla ut, för mer belöningar väntar. I nykterheten blir alla mina känslor mer genuina. Jag njuter mer av allt. Har roligare på fester, lite oväntat men sant, men trivs framför allt med min vardag mer. Alla grundkänslor är stabilare, jag är mer grundnöjd och dessutom mer chill när kaos uppstår. Har dessutom hjärnkapacitet och ork att reda ut kaos.

Jag närmar mig min nyktra femårsdag och det tillhör mina bästa beslut i livet att sluta dricka. Sluta dränka alla känslor i alkohol. Sluta gå i alkoholindustrins bojor. Mänskligheten är fetlurad av människor som tjänar storkovan på oss. Sorgligt, men sant.

Kram 🐘

Jag har bestämt mig för att 2025 ska vara ett år av äventyr men även ett år då jag ska få existera i känslan av att vara 'obekväm' mer.

@B.Å
Tack för ett fint och utförligt svar. Du träffade någon nerv som fick mig att fälla en tår när jag läste din text. Det känns fint och befriande.

Grattis till 165 dagar! Det är ju fantastiskt 🥰

Mitt mål är att helst fortsätta vara helt nykter en längre period, men jag vill inte sätta upp för stora mål (3 månader) med risk att det känns för övermäktigt och istället försätter mig i tankevärlden "3 månader.. det innebär detta datum, då kommer jag inte kunna dricka alkohol på dittan och dattan och det vore ju urtrist". Jag tror någonstans att efter 1 månad kommer jag ha "nya ögon" och får ta det vidare därifrån, såsom du också gjorde 😊

Min plan är att förhoppningsvis med råd, information och stöttning omvandla min tankevärld och motivation, något som det här forumet verkar vara till stor hjälp för.

Ett av mina större bekymmer är delvis min familj där synen på alkohol är osund och hur vi skojar bort alkholism eller förstärker vikten av alkohol. Jargongen kan vara "Vit månad? Jaha, ska du bara dricka vitt vin?" och gärna förtydligande om hur menlöst det är att vara nykter för man blir så mjuk i kroppen efter några öl.

Jag har även fått uppleva hur min syster snarare har stjälpts än hjälpts när hon har kämpat med sin beroendeproblematik. Det kunde se ut som att man var "rolig" för att man suktades med ett vinglas över ett videosamtal medan hon var på ett behandlingshem. Någonstans förstår jag att det är bäst om jag inte ber om stöttning av min familj, 1 vit månad kan jag komma undan med utan att "de kränks", men jag behöver styrkan att bemöta dem när jag väljer att ta det vidare in i februari.