Senaste kommentarerna i forumet

@fooliehutten Drömmar kan verkligen vara hemska och kännas så verkliga. Blandat med det man varit med om under dagen och som kan trigga egna undertryckta känslor och händelser. Drömmar är ju läkande och bearbetar känslor, kanske har du kommit i kontakt med en djup känsla där du satt fången i buren? Att du kände dig oförmögen att komma ut ur buren och bara fortsatte att dra i spaken? Kanske kan du i nästa dröm kan öppna buren och släppas fri? Du har verkligen tagit steg mot friheten genom att sluta dricka, även om det emellanåt kunde få dig att känna dig konstgjort fri, en liten stund, men som i det långa loppet drog åt tvångströjan ännu hårdare med dubbla lås på buren.

Lite tankar från mig😁. Ha en fin fredag!❤️

@majken1987 ja de kanske har ”akuta fall” men hade det varit jag i ett annat läge än just idag hade jag tagit det som typ kvitto på att jag kan fortsätta dricka 😅 men så starkt av dig att bara tacka för dig och få en annan tid.

Tänker mest att beroende är progressivt så kanske man inte är där idag men det går snabbt att vara där imorgon istället så vill man sluta förtjänar man att bli mött i det tycker jag ❤️

Men verkligen heja dig 💪🏽

@vår2022 .Ja man får påminna sig själv om sitt mindset.A&O är att skrota offerkoftan som är alldeles för svettig, kliig att bära.Lösningsfokusering är ett bättre alternativ

@fooliehutten, spånar om livet i undergångens ekorrhjul. Jag drömde att jag blivit nedsänkt i en annan livsform; starkt ljus och trådburar var den omgivande världens närmaste gränser, utanför detta inferno nådde perceptionen inte. Ändå var jag i detta ”här” medveten om det ”där”, där jag innan metamorfosen befunnit mig. Det ”där” som i dystymins mjuka (h)järngrepp hållit mig mentalt inlåst sen barnsben. Flykten från det ”häret” påbörjades när 15-åringen första gången smakade starkt; buren revs och det gråtrist bleka byttes till en sprakande explosion av färger. Världen kunde i ruset bli ett enda stort tivoli🎪. Drömmens förvandling av jaget var lika omtumlande, men klaustrofobisk och borde lett till mental kollaps, men trösten fanns här i den flykt som erbjöds i ett återupprepat elektriskt obehag följt av det återkommande behaget. IRL hade behaget kommit före obehaget, men i realiteten hade turordningen ingen betydelse på min tidsaxel. Jag fortsatte att trycka på spaken, förvandlade hjärnan till kalops och hade här- och därmed skrivit in mig i den undergrupp där meningen med livet var att gå under… tvärt vaknade jag och kastade en sömndrucken blick på forskningsrapporten jag somnat ifrån: ”I djurstudier har forskargruppen identifierat en undergrupp råttor som fortsätter trycka på en spak för att få alkohol – trots att varje tryck också ger en mild elstöt. De flesta slutar, men vissa fortsätter”. Ja, jag tänker då absolut undvika spakdjäveln idag! Även om jag just i detta nu har lite svårt att riktigt urskilja om jag är en man som just vaknat ur en dröm eller om jag är en labråtta som drömmer sig att vara en fooliehutt? 🐀🤔

@Jempa123 haha ja superkonstigt, jag verkade ”hamnat fel”. Men men jag vill ju ha hjälp med att fortsätta vara nykter så det är ju det viktiga. Den jag träffade hade kanske hand om än mer akuta fall och kanske hela mottagning också för den delen. Nåväl de hänvisade ju mig rätt iaf och jag är fortfarande nykter så det känns skönt :)

vår2022, Andrahalvlek och Vitvargen, ni gjorde den här dagen lättare och jag mår klart bättre nu. Det är mycket tack vare ert goda och vänliga stöd tidigare idag. Från hjärtat mitt tack till er. ♥️

@majken1987 tycker kanske det var ett litet udda bemötande av dem men vad vet jag 🌟 tycker du är grym som gick dit ivf 💪🏽❤️

@Molnet Ja visst är det härligt när massa saker liksom klarnar och trillar ned. Som att tankar bara är tankar och dit uppmärksamhet går sker tillväxt. Precis som du skriver, tillväxten i dessa tankar växer när man ger näring och uppmärksamhet till dem. Är det negativa tankar som tex hur ska jag stå ut, så får man negativa känslor. Om man istället riktar sitt fokus på positiva tankar som tex jag fixar det, det går över, så sker det tillväxt i dessa tankar och det ger positiva känslor. Självkänslan stärks liksom medkänslan till sig själv. Då går det så mycket lättare och med en positiv riktning framåt där allt är möjligt!

Ha det gott!❤️

@Molnet ❤️💪🏽

@Jempa123 😊👍💪Du kommer dit du med.Med tålamod och ett steg i taget.

@Andrahalvlek .Ja ilska är en knepig känsla.Idag efter en väldigt stressig dag då jag varit tvungen att rätta in mig i ledet & fick en alldeles för hög arbetsbelastning på mig gick jag hem med kryp i kroppen.myrornas krig i hjärnan & hjärtklappning.Jo jag var trött & stressad men fram för allt kom jag underfund med att jag kände irritation & ilska.Även ilska på mig själv för att jag inte stod på mig & stod upp för mig själv för att jag redde upp ett kaos orsakat av någon annan.Imorgon kommer jag lugnt & fint framföra min åsikt samt förslag på alternativ lösning till berörd person.En god matbit,vila & en film &lite choklad lugnade mitt sinne ikväll.Nu Natti natti.Andningsminuten & lite stillsam sovmusik i luren

@Molnet @Andrahalvlek det är så fint att läsa om er som är en bra bit längre fram i nykterheten. Så mycket fina lärdomar. Tack för att ni delar ❤️

@alkoholhjälp kul att ”höra av dig” och krya på er ❤️ såna tråkiga tider med mkt skit som går runt nu

@Molnet Spot on! Back the days var vi så vana vid att dränka alla känslor i alkohol. Det var lösningen på allt: och guldkant och firande i parti och minut.

I början hade jag svårt att tolka mina känslor. Förutom ilska som var lätt att tolka, den känslan betedde sig som en obstinat tonåring. Men jag lärde mig att hia mig, om möjligt sova på saken, tala klarspråk och stå upp för min åsikt.

Förra veckan blev jag arg av en jobbgrej. Kom då på att det var så länge sedan senast? Varför? Jo, för att jag har bytt arbetsuppgifter och påtagligt stressat ner på jobbet. Jag känner mig så sällan stressad på jobbet att det nästan känns ovant när det sker.

Och jobbgrejen jag blev arg över löste sig. Jag framförde vad jag tyckte och ville se på ett stillsamt sätt, och det föll i god jord hos mottagaren. Påtaglig förbättring nästan direkt.

Det är skönt att slippa oroa sig över att suget kommer övermanna en, för det gör det inte. Suget/tanken kan aldrig lyfta glaset till munnen. Vår vd i pannloben hinner reagera och agera. Vi vet det, för vi har upplevt det många gånger. Allt man övar på blir man bättre på.

Kram 🐘

Med tiden har min rädsla för sug efter A minskat.Jag ser nu att ett sug inte är ett kommando.Nej.Det är ju bara en tanke.Och tankar försvinner om man inte ger näring till att tänka på den.Hur ska jag klara det?Hur ska jag kunna stå emot?Sug är ett minne från att vi gång på gång gett kropp & knopp A när vi känner att vi vill ha det.Och i mitt fall var det inte för att jag tyckte det var så gott eller att det var så roligt.Nej jag ville ha en Quick fix att varva ned på.Slippa känna obehagliga känslor som stress,oro,värk etc….När de uppstår nu.Frågar jag mig själv.Vad behöver jag just nu?Behöver jag äta & dricka något?Behöver jag vila?Behöver jag röra på mig?Är jag uttråkad & tycker att allt är grått & trist?Är jag arg/ledsen på någon/något?Behöver jag göra andningsövningar.Är kraven på mig själv för höga?Av mig själv / andra?Och svarar jag ja på en / flera av ovan får jag först distrahera mig lite med något.Äta& dricka & lägga upp en planering för de andra sakerna.Tror att det är ett betydligt vettigare & sundare sätt att lösa problemen på.Nej Quick fix med vin skippar jag idag med.Tjingeling sålänge!😇😊🙃 Veckans ledord:självsnäll

@Vitvargen, tack för igenkänningen. Ja sömnen är som du nämner en viktig del i måendet. Min har varit halvpissig i 40 år; kanske inte så konstigt att jag är lite trött och sliten? Jag har inga sociala medier annat än AH, men det är lätt att till exempel fastna i trumpkritiska klipp på youtube och andra ställen. Tror jag måste bli mer bok- och musiktrogen när nattmaran väckt mig. Tack igen för peppen 🤗

@Andrahalvlek, tack för att du delar med dig. Kanske värt att testa i alla fall? Alla decenniers självmedicinering har ju inte direkt lett framåt och det tar ju tid för återhämtningen att etableras. De fysiska framstegen av nykterheten märks tydligt och numer är tarmarnas och hudens välmående på plats. Den där ödsligheten i själen verkar dock ha en längre startsträcka hos mig. Första året var lite lättare än detta år, men det har hänt så mycket 2025 att det måste ha påverkat. Tredje åldern känns i sig inte så farlig, utan det är väl mer det här med att min flykt från mig själv inte längre har någon framtid. Knäppa tanke! Ja för jag vill ju vara där jag är och kämpa in mig i att leva och inte ägna energi åt överleva. Tack igen och kram 🤗

@fooliehutten, du har gjort massvis redan som lägger en god grund för livet du vill ha. Även om min egen resa varit relativt smärtfri hittills så kan jag delvis känna igen mig i vad du skriver i mina egna platåer under de fem månader som gått hittills: nykterhet är ingen "silver bullet" för allt och mycket som gömts och bedövats bort kommer fram i all sin nakenhet.

Som @vår2022 skriver så kan en del behöva litet hjälp på traven för att dessa balanser i signalsubstansprocesserna ska återupprättas, tycker inte du ska tveka att kontakta vården om detta som så otroligt många upplever (även icke-alkoholrelaterat). Nästan en folksjukdom idag, om det beror på all vår konsumtion och närvaro i sociala medier eller annat vet man väl inte riktigt men bidrar kanske.

Jag skulle även vilja slå ett slag för att ta tag i sömnen på ett metodiskt och målmedvetet sätt, bokstavligen vrida klockan rätt med olika medel för att få sammanhang och kvalitet i sovandet. Även här finns professionell hjälp att få, kanske som del i vårdkontakten enligt ovan. Sömnen är extremt viktig som grundförutsättning för psykiskt mående och hur man fungerar. Som så mycket annat är sömnmönster individuella till viss del, vissa trivs bäst med en bifasisk dygnsrytm och är nästan standard i vissa kulturer, vissa vill sova allt i ett svep som jag.

Varmt lycka till!

@fooliehutten Och jag som ätit antidepressiva i många år kan bara instämma. Jag tror att jag drack pga lågt serotonin, faktiskt.

Min pappa var deprimerad från och till hela sitt vuxna liv, flera av hans syskon också. Jag tror att jag har ärvt den sårbarheten, lågt serotonin, ihop med alkoholistgenen.

Farfar och alla hans barn: alkoholister och narkomaner. Och psykisk ohälsa. Samma sak för de flesta kusiner till mig på pappas sida. Väldigt ärftligt.

Kram 🐘

@vår2022, tack för ditt svar. Det värmer. Jag har funderat en del på det här med medicin men hittills låtit bli. Ville väl helt enkelt avvakta och invänta en balans i kroppens egna återställning av produktionen av serotonin eller vad annat som fattas mig? Jag är också lite skraj för vad som ska hända i skallen om jag får psykiatrin på hjärnan? All respekt till dem som blir hjälpta och för dem är väl valet före och efter tydligt? För egen del måste jag hitta en annan väg som passar mig. Det verkar ta längre tid än jag trodde, men oavsett hur jag mår så tar jag mig nykter framåt dag för dag. Tack och kram 🤗

@Dragonfly Stort tack för att du delar, väldigt värdefullt för mig att läsa vad andra går genom, som ett sätt att sätta mina egna erfarenheter och utmaningar i relation och framför allt känna att vi alla har våra strider att kämpa! Tror också som du att det är nyttigt att sätta ord på pränt, känns för mig som ett sätt att bearbeta och komma på nya tankar och perspektiv. Dessutom uppskattar jag den varma och empatiska återkoppling som man får i detta forum.

Jag skrev det lite "corny" uttrycket att du är värd att må bra för att jag långa perioder i livet egentligen inte alls tyckt det om mig. Istället har jag klandrat och rackat ner på mig och innerst inne tänkt att jag kan lika gärna ha det, "drick alkohol till kroppen ger upp din, meningslösa skit". Tack och lov är jag från detta nu, men att acceptera och tycka om mig själv har blivit väldigt viktigt i min pågående förändringsresa.

@fooliehutten Det finns fler här som berättat om seretoninbrist och att de behöver SSRI för att må bra och ha balans i livet. Seretoninbrist förknippas ofta med humörsvängningar, depression, ångest, sömnproblem och minskad matlust. Jag äter själv inga mediciner men skulle ta kontakt med vården om jag kände att livet gått i stå. Jag skulle inte se det som en kapitulation, mer som ett hjälpmedel för att få mig själv att må bättre. Har man en brist på något så är det värt att prova om det ger effekt och bättre mående. Det är inte heller hälsosamt med ett liv i stå, det tär både psykiskt och fysiskt.

Kanske är det precis en kapitulation som behövs, precis som en kapitulation inför alkoholen, alltså att man kan inte vinna över dess kraft om man inte kapitulerar inför det helt och hållet. Att man inser sig besegrad och upphör med allt motstånd. Man kan helt enkelt inte dricka mer. Kanske ska du ge upp ditt motstånd till att inte prova på medicin?

Ha en fin dag!❤️

Jag undrar om det är någon annan här med år av nykterhet som också känner att livet gått i stå? Allt som oftast känner jag ingen större komfort och glädje i tillvaron och hur jag än gör så är jag fast. Det är märkligt att jag trots lång erfarenhet är så illa förberedd när jag faller. Jag är privilegierad på många sätt och ändå landar jag inte riktigt i min oas. Jag försöker töja ut min komfortzon, men saknar fruktbara exempel som gjort någon direkt större skillnad. Åratal av flykt och bedövning med alkohol och nikotin kanske skapat den beryktade och determinerande summans-last-konstant med sitt lätt upprivna sår i måendet? Kaffet är bra, men en mild kamrat som var med även när jag på riktigt bröt ner mig själv med annat. Jag är inte i fas med att söka medicin, men kan ibland få ett infall att greppa det halmstrået. Fast det känns så definitivt och som en absurd lösning och en tillbakagång till det jag kämpat hårt för att bli av med; nästan som den sista kapitulationen inför en ersättare till de droger jag lyckas besegra dag efter dag. Det är bra för mig att vara nykter, det fortsätter jag med. Det har också varit uppbyggligt för mig att berätta ”av mig” i mina tafatta små anekdoter här i AH, men svaret på min gåta har det ännu inte gett. Jag funderar på vilka slutsatser ni drar ur era erfarenheter; ja, ni som känner igen er i detta och som hittat vägen vidare i livet. Kram på er♥️

@Jempa123 @TeTanten @Thompa_68 tack för pepp/stöd och kämpa på ni med! Dag 46 idag och haft fullt upp och ej prioritet att vara inne här. Konferens x 2 nyktert ✅
Första besöket hos beroendeklinken slutade med att ”nej du är inte beroende men du har ett problematiskt förhållande till alkohol, vill du försöka dricka kontrollerat så kan vi hjälpa till” jag sa ”nej, jag är nykter (en dag i taget) men över en lååång framtid iaf, så fick till ett nytt besök på annan mottagning om ca 1 månad. Känns lite konstigt att det tyckte (min känsla) att jag var där i onödan…typ så. Men men den nyktra vägen fortsätter!

@Silvertärnan Tack för ditt svar! Grattis till 8 månader. Jag har också lagt av med sötsakern nu. Bara att kämpa på.