Senaste kommentarerna i forumet

@Cashsmash Och jag blir lite rörd av att du tog detta steg och är så glad för din skull❤️. Att du tog hjälp för att komma ur den onda cirkeln. Modigt! Det är en befrielse när man känner att man gör rätt och är ärlig och snäll mot sig själv. Det kommer att gå bra! Kram❤️

Förnöjsamhet den kan blixtra till när man minst kunnat ana att en sådan känsla skulle kunna dyka upp alltså. Det kom jag att tänka på nyss efter en kopp med varm mjölkchoklad och några ovanligt goda limpsmörgåsar med mjukost på. Satt ju först här i min ensamhet och höll på att deppa till i mitt kök.

Då började det skramla märkligt och ha sig i trappen. Det var några nya grannar som tydligen höll på att flytta in på nån våning. De slet och släpade som djur och bar på sina möbler och kartonger. De gick stönandes fram och tillbaka, och upp och ned för trappen till nån släpvagn och hämtade prylar gång på gång. Det var nog en nio grader kallt ute på den isiga gårdsplanen. Då slog det mig plötsligt precis som vid den här tiden igår vid en medveten närvaro-meditation, att järnspikar vad bra man har det alltså.

När man ibland kanske får för sig att göra jämförelser med sin egen tillvaro och hur man kanske tror att andra människors vardag är liksom. Då ska man ju fokusera inte på sådana som bor i nåt slott, har betjänter och privatchaufför samt flyger omkring i jetplan jorden runt för nöjes skull till diverse soliga paradisöar.

Nej, man ska ju så klart titta på de stackare som kanske mera troligt skulle kunna tänka om en själv, att den där människan har det då helt fantastiskt jämfört med mig. Då blir det bara alltså så mycket enklare och roligare på en gång. Då börjar inte sällan faktiskt solen i sinnet kanske även så smått att skina även en objektivt sett, rätt så gråmulen och svinkall vinterdag.

Sedan kan det faktiskt hur otroligt det först kan verka för en dystymiker som en själv infinna sig något så sällsynt som en stund av gott humör. Vilket inte är så vanligt för denne tangentbords-knappande dysterkvist så att säga. Men i stunden har faktiskt en tacksamhetskänsla infunnit sig otroligt nog. För har här i skrivande stund inte det minsta behov av att åka iväg till bolaget efter någon svindyr och i sanning väl rätt så illasmakande alkohol för en omgående berusning. Det är man då allt rätt så tacksam för.

Ha en fin dag mina vänner!

@Cashsmash 👏🏼 tre dagar som lägger grund för dag fyra osv... du fixar det! Kör! 💪🏼🩵

@Andrahalvlek @blomblim @Carisie Wow så fina ni är - tack för peppen! Nu blev jag alldeles gråtmild på jobbet 🥺❤️ lovar att uppdatera! Glömde skriva också - dag 3 nykter. Kram till er!

@Cashsmash Modigt och ett fantastiskt bra beslut - roligt och tacksamt att det föll bra ut för dig ❤️
Snälla sluta inte uppdatera 🙏🏼
🩵

@Cashsmash Låter underbart! Önskar dig full fart framåt :)

@Cashsmash Åh, vad du är modig och klok som sökte hjälp! All kärlek till dig ❤️

Kram 🐘

@LAO Det går bra. Men jag blev besviken och ledsen när jag pratat med vårdcentralen om hur jag mår och att jag behöver hjälp så jag kommer nog att söka mig privat kanske. Hur går det för dig nu?

Hej AH! Jag har ju tragglat här ett bra tag, på och av vinet osv. Så tacksam för all pepp och kärlek som finns här - aldrig kommit såhär långt utan er ❤️
Men ändå har hösten varit tuff. Försökt med sober october, fallit, åter försökt med sober november, fallit. I veckan fick jag nog! 🧯
Idag hängde jag på låset till beroendemottagningen, nervös så benen skallrade. Vem kommer jag träffa? Kommer de ta mitt barn? Mitt körkort?

Men nej ❤️ jag fick träffa en varm, empatisk kvinnlig läkare som peppade mig i mitt beslut. Jag har idag fått första dosen antabus, julen med vinklunkar-släkten känns räddad! Kriget är slut. Läkaren trodde att alla mina år av drickande, självskadebeteende, tics, tvång och ätstörningar troligtvis bottnar i en neuropsykiatrisk problematik som aldrig blivit utredd (!). Nu är målet 6 månaders nykterhet och därefter får jag troligtvis remiss till en sådan utredning.
Idag är dagen. Nu kan jag inte dricka, och jag känner mig befriad 💛 så mycket kärlek och respekt och empati som fanns på beroendemottagningen i morse trodde jag aldrig. Och körkortet och barnet har jag givetvis kvar ☺️

@fliten och @eling ingen skam! Vi är ju alla där på olika sätt. När vi skriver här är ordet fritt och så länge vi är hänsynsfulla och vill väl så skriver vi. Mina tankar kastas hit och dit och jag gillar att ha ”min” tråd så jag kan gå tillbaka och läsa.

@Onkel F Näe precis, finns liksom ingen säker mark när det gäller alkoholen. Blir väldigt styrkt av att läsa och lyssna på de som gått före och försöker ta till mig att det är viktigt att inte glömma hur det faktiskt är/var.

Även om själva besattheten och tiden man tänker på alkoholen kanske blir mindre så är man ju där snabbt igen.

Tack för din kommentar! 🙂

@Memmy Ja fyfan alltså! Första veckan är inte att leka med. Jag brukar vara långt ner i ångestkällaren då.

Men det släpper ju och det enda vi kan ändra på är ju framtiden 🙃

Är liksom inte värt att spela rysk roulette en kväll för det priset som man får betala…

Hoppas att det går bra för dig och tack för din kommentar!

@Carisie Ja det var en fin kväll! 😊

@Onkel F tack snälla fina ❤️! Jag ska fixa det, jag vet det! Jag har bara så svårt att sluta plåga mig själv och skuldbelägga mig - är så rädd att just det blir mitt fall.
❤️❤️

@Utmaning2022 tack ❤️! Jag önskar att tiden gick fortare eller att man bara kunde försvinna ett tag. Jag tror min bästa vän, som själv haft problem, har vänt mig ryggen. Jag har iaf en man som stöttar mig fullt ut. Det kommer bli bra den här gången. Idag blir det 3:e dagen utan helvetesdrycken.
❤️❤️

Det man fokuserar på, det får man mer av sade någon klok talare i något sammanhang. Kanske var det i en podd om alkoholmissbruk eller kanske någon mer allmänt hållen podd om det psykiska av något slag. Mina tankar har i mycket varit helt fokuserade på alkohol och berusning i rätt många år. När jag tänker tillbaka på den allra första gången jag drack vin så ser jag att man har varit fokuserad på drickande av onyttigheter som öl, vin och annat ända sedan man var tolv år. Det blir alltså för mig en tid av inte mindre än 45 år av fokuserat och hängivet tänkande på alkohol.

Innan mitten av oktober år 2023 då jag som av en slump eller kanske mera i en tillfällig känsla av panik började att skriva av mig lite här på detta forum. Då var mitt fokus i tankarna kring alkohol i form av vin, öl och sprit alltid i det mesta positivt färgade. Det hade gått så långt att jag till sist hade känslan av att ingenting annat än alkohol egentligen hade någon mening. Det var bara för nästa berusning som jag levde. Den mängd som jag intog var dagligen rätt hög och ständigt ökande.

Jag kände mig inte ens så speciellt berusad av vad jag nu förstår faktiskt var en enormt galet stor alkoholkonsumtion. Det var inte heller många som märkte hur pass påverkad jag väl dagligen var. Det hände väl någon gång att jag spårade ur om jag hade druckit för snabbt och då råkade somna till på nån parkbänk. Men det var aldrig någon som ingrep och satte mig i fyllecell eller nåt sånt där. För jag kunde snabbt gå från att vara rätt berusad till att kunna skärpa till mig så pass mycket och kunna spela nykter att jag väl kunde passera som salongsberusad tydligen.

När jag nu tittar tillbaka på mina många inlägg här på detta eminenta forum så kan jag se att det från dag ett utan tvekan har pågått en slags brottningsmatch inom mig själv som tycks ha handlat om åt vilket håll man liksom ska gå när det gäller alkohol. Min vilja till nykterhet har varit stark men mest helt uppenbart funnits där för att jag väl har velat slippa dess negativa avigsidor som kroppsligt sett följer av och efter ett långt missbruk av nervgiftet ifråga.

Det här att vara helt alkoholfri har av mig tydligen inte setts som något att vara tacksam för, utan mer nog liksom varit en upplevelse av något som jag av kroppslig nöd blivit tvungen att vara för att kanske må lite allmänt fysiskt bättre. Samtidigt så har även en förhoppning funnits att nykterheten i sig skulle ge mig ett psykiskt bättre mående och kanske ett mera lyckligt liv och även bättre sömn. Men något bättre psykiskt mående har jag väl i stort sett inte upplevt alls så att säga. Men jag har upptäckt att jag kan styra mina handlingar bättre och är mindre suicid i tankarna vilket väl är bra.

Den senaste tiden har jag brottats med tankar på att kanske ta upp drickandet igen då jag inte har känt av några större positiva fördelar eller vinster med att vara alkoholfri. Visst har jag uppskattat att min mage inte har krånglat en enda dag sedan jag slutade att dricka alkohol. Visst har jag även känt en stor tillfredsställelse i att slippa att alltid vara tvungen att släpa på tunga kassar med alkohol i form av burkar och flaskor varje dag. Det att jag även sparat en massa pengar har även varit en rejäl sporre till att fortsätta att vara nykter då man väl blivit lite mera ekonomiskt försiktig.

Men den äkta känslan och nån nykter glädje i känsla av fri vilja, den har helt klart inte alls funnits levande inom mig. För ska jag vara ärlig så har jag nog sett det som att den nykterhet i antal dagar som jag har bakom mig. Den har nog mest varit något som jag tills nu mest sett som en provperiod eller ett test för att se hur länge som jag av envishet skulle klara av att ge sjuttsingen i att dricka sådant som jag vet är onyttigt. Men som jag samtidigt utan tvekan skulle fortsätta med om det inte gav mig negativa kroppsliga följder som jag blev så trött på. Diverse värk och annat alltså.

Det är många gånger under den här tiden som jag funnits här på forumet och skrivit som tanken på att sluta skriva har funnits. Tänkte igår kväll faktiskt allvarligt på att sluta skriva här och även att se till att få min sida helt bortplockad. Detta då jag började att känna mig som en korkad idiot som varit så öppen med mina tankar kring alkohol och mitt liv i stort. Började att känna mig som en självcentrerad töntig knäppskalle som väl egentligen borde hålla käften och ta sig en sup i stället...

Kände så starkt att väl ingen på forumet väl egentligen bryr sig ett skit om hur jag mår och har det, och tänkte att då kan jag ju lika gärna lägga ned skrivandet och göra det nån gång med blyerts eller bläckpenna i en dagbok i pappersform som väl vanligt normalt folk gör liksom. Men samtidigt så var det något inom mig som sade att då finns ju speciellt nu inför julhelgen en stor risk att dessa i skrivande stund rätt så många nyktra dagar i följd här på forumet bara blir till en slags parentes eller nykter paus och att jag då snart är inne på bolaget igen. Så fortsätter väl trots allt att skriva ett tag till.

Nej, nu får jag väl sluta att filosofera och skriva en massa tok och dra upp mina persienner här i köket och försöka att hålla i min min ny-nyktra rutin att dagligen var morgon värma på mig lite mjölkchoklad och ta mig tre goda limpmackor känns det som hur som helst. Nu har jag än en gång skrivit lite i min dagbok här på forumet, vad det nu ska tjäna till kan man då verkligen undra alltså. Men nykter och alkoholfri det är jag då och har inte heller något behov av att i stunden åka in till bolaget och köpa diverse alkohol, och det får man väl vara tacksam för.

Ha en fin dag!

@fliten hej! Jag känner mig också ofta patetisk när jag skriver något och har även jag tagit bort ett par av mina inlägg. Skam är min ständiga följeslagare i livet. Men det hjälper inte att gömma sig, eller slå på sig själv.
Starkt jobbat med 6 nyktra dagar, du är på väg, heja dig! ❤️ Kram

@fliten sudda inte ut eller tag bort svar! Det finns inget patetiskt i det som skrivs här, och det är inte något krav att det du skriver skall vara hjälpande för någon! Vitsen med den här sidan är att DU skall bli hjälpt.
6 dagar utan alkohol? Starkt! Då borde de värsta tecknen på abstinens vara borta, rent fysiskt.

Trist att du drack och "sumpade" något du kämpat länge för. På sätt och vis kan det vara ok att tycka synd om sig själv i ditt läge. Men viktigare är att förstå orsaken till det som har hänt och att inte göra samma sak igen!

Tag lärdom och tag hand om dig! 🤗

@Vanten Jag tror att du börjar i fel ände! Börja med att vända dig till vården! Finns det någon lokal beroendemottagning du kan vända dig till? Det låter som om du skulle behöva hjälp från en sådan.
Du skriver "att vara full och sova är det bästa jag vet". Förstå din situation! Min är inte så annorlunda, tyvärr. Jag har gjort en egenanmälan till berodendemottagningen på min ort.
Jag tror att du, liksom jag, behöver hjälp från vården med att sluta dricka alkohol.
Jag vet inte varför du oroar dig för socialtjänsten och transportstyrelsen, men jag har tagit hjälp av den lokala beroendemottagningen flera gånger, och budskapet därifrån har varit att de vill hjälpa, inte stjälpa.
Kan ju naturligtvis vara olika mellan olika regioner, så det finns inga garantier!
Men som Andra Halvlek skrev till mig för 4 (?) år sedan: Det är bättre att ha ett liv än att ha ett körkort!

Sök hjälp! Du själv måste vara prio 1! Om du inte är stabil mentalt, socialt och ekonomiskt kan du inte hjälpa din dotter. Och om hon är vuxen kanske hon behöver lära sig att klara sitt eget liv?

Många hårda, men välmenande, ord från en gammal gubbe!

Tag hand om dig och din dotter, och sök den hjälp du kan få!

@Jenny tack för ditt svar. Jag har börjat skriva för att sedan sudda ut eller tagit bort svar eller inlägg då jag mest känner mig patetisk och inte heller skulle kunna uppfattas som hjälpande för någon.

Jag är inne på dag 6 och de har varit dagar fyllda med en sån svår ångest som jag aldrig tidigare varit med om.
Jag vill aldrig mer tappa kontrollen som när jag peakade då.
Har alltid ursäktat mitt drickande likt många andra med att man sköter jobb, barn v.v, håller sig i form osv osv.

Senaste 8 månaderna har varit under kontroll med betydligt mindre alkohol än tidigare pga av ställda krav och motivation från eget håll. Så den senaste gången jag drack trodde jag verkligen att jag kunde hålla mig i schack. Vilket jag uppenbarligen inte klarade och jag sumpade något jag kämpat länge för. Och allt känns svårt.

Jag tycker inte synd om mig, tvärtom. Och jag hatar verkligen allt jag kan förvandlas till när det blir så.

Nu är jag färdig med detta. Vill aldrig må såhär igen. Med en försiktig ödmjukhet, hög motivation(just nu) och en vison ser jag detta som starten på det nya.

Så skönt att ha detta forum för att läsa och ta del av andras berättelser och hopp.

@Se klart Tack ♥️! Lyssnar på Beroendepodden nu.

@Charleen Jag håller med @Utmaning2022! "Men på’t igen!! Du klarar det. Och ta hjälp!".

Det sista, "ta hjälp" kan vara skillnaden mellan att fortsätta trampa runt i samma träsk utan att komma någon vart och att hitta ny, fast mark vid sidan av där du kan komma framåt.

Hitta nya vägar, även om det innebär att du måsta trampa upp en ny stig. Den kan vara snårig och ha rötter du kan snubbla på, men om du tar det försiktigt kommer du framåt! Ta inte vägen rakt ner i träsket igen, du vet hur det slutar..

Styrka och omtanke till dig! 💪🤗

Och du- poddar, AA, testa. Läs och skriv mycket här. Sov och vila. Kram.

@Ny dag hmmm ”såll” bokstäverna bara hopade in och jag hann inte ändra 😱 jäkla telefon och autokorrigering..

@B.Å Styrkekramar till dig! Så glad att få vara 22 dagar efter dig👍. Det där jobbiga som periodvis ansätter en är så jobbigt och frustrerande. Du är ingen alkoholist så länge du inte dricker något❗️ Men skulle du välja att ta ett glas skulle du förmodligen vara det… Så tänker jag om mig själv…. Och tänk så skönt att du är nykter när många beslut ska fattas hur jobbigt det än är att göra det. Jag skulle gärna hänga med dig såll🥰❤️