Senaste kommentarerna i forumet

@FulaAnkungen Då är du en erfarenhet rikare! Ta till vara på den! Nu vet du, du tål inte alkohol. Det är som en jordnötsallergiker som gång på gång testar om hen kan äta en Snickers för det är ju såååå gott och hen vill sååå gärna kunna äta Snickers som alla andra. Men det kan hen inte. Hen får en reaktion varje gång, ofta värre och värre och till slut kan hen dö. Det är inte rättvist, men det är tyvärr sant. Du tål inte alkohol. Men det finns hopp! För dricker du aldrig mer första glaset kommer du aldrig mer få den reaktionen som alkoholen ger dig. Du kommer aldrig mer må så här om du bara håller dig till planen!
Var snäll mot dig själv! Var ärlig mot dig själv och din sponsor så kommer vägen framåt vara ljusare och bättre på så många olika sätt!

Imorgon är en annan dag och då kan du vakna nykter utan att ångra vad du gjorde dagen innan!

Som titeln säger- snälla ge mig styrka att klara mig den här gången. Dag 0 igen. För 1000 gången känns det som. Känner mig trött sliten och uppgiven. Fick för mig igår att jag nog inte var alkoholist och att jag kunde kontrollera mitt drickande. Trots att jag mycket väl vet att jag är alkoholist. Möte med min sponsor senare idag. Känns så tungt…

@Maskot82 ville bara önska dig en trevlig och rolig helg med din son :)

@Lobster Heja dig! Allt blir bra i slutändan om så länge man inte ger upp 🙏🏼🩵

@Detblirbättre Hej 👋🏼 Hur går det för dig? 🩵

@Maskot82 tack så mycket, ja det går alltså att må bättre. Du kämpar så bra du med och det är kul att du vill vara med oss här :)

@Se klart åh tack för att du tittade förbi och tack för alla fina ord. Stort grattis till din seger, nästan 5 år, det är helt obegripligt lång tid men dit ska jag med.

Så himla tacksamt att ni som har kommit så långt fortfarande ger er tid att stötta oss nya...för mig har det betytt så mycket, att dagar blir till veckor och veckor blir till år....det kan vara så svårt att föreställa sig i början när man kippar efter luft. Och alla dessa känslor som uppstår, herregud så skönt det kan vara att bolla - jag blev lite skraj där i början för allt det nya som händer i samband med livets "projekt". Nu vet jag att det blir en känslomässig resa och att jag behöver lära känna mig själv på vägen. Jag har långt kvar men dit ska jag!

Ska fortsätta hänga här, det gör mig så gott. Och du har så rätt i det du skriver: att bli nykter är den bästa gåvan man kan ge sig själv. En dag i taget, om och om igen.

Kram på dig :)

@Flarran Visst funkar skrivandet som en slags terapi. När jag skriver tvingas jag att sätta ord på känslor och tankar - och ofta får jag själv en aha-upplevelse när jag skriver. Att någon sedan läser och skriver en hälsning är liksom bonus. Vi är ett gött gäng här 😍 Genom att läsa om gamlingarnas resa och hjälpa noviser får man dessutom den viktiga repetionen. Vårt undermedvetna påverkas först när vi har repeterat och utfört vissa saker många gånger.

Ha en bra fredag kompis!

Kram 🐘

@allatiders stort grattis 👏👏 så bra jobbat!

Åh vad jag med ser framemot 60 dagars milstolpen, tänk att det går bara vi låter bli det första glaset! Håller med om att ”till andra sidan” vill man aldrig mer!

Ska bli kul att följa din resa nu för mig som ligger en månad efter. Tack för att du finns här med oss.

Önskar dig en nykter och fin helg 🤗

@allatiders Grattis till 60 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Suget kanske pockar på för att ditt undermedvetna inte vet än hur du tänker göra framöver?

Du behöver inte ta ett långt beslut. Själv tog jag beslut en månad i taget hela det första året. ”Hur känns det! Bra. Då kör jag en månad till.” Med tiden blev jag mer och mer övertygad om att jag inte ville börja dricka igen. Jag vill inte vara en del av den alkoholromantiska miljardindustrin. De tjänar storkovan på att söva halvt ner oss 🤬 Nästan allt våld och kriminalitet hänger ihop med alkohol och andra droger. Mänskligheten är totallurad.

Plus att mitt liv är tusen gånger rikare, enklare och mer njutbart som nykter.

Kram 🐘

Hej @h20

Att fantisera om ”ett par glas” tror jag är ganska vanligt i början och då gäller det att stålsätta sig och mota bort den där alkoholdjävulen. Jag brukar tänka på allt det positiva med att låta bli, för visst vaknade vi utan bakfylla och ångest idag…det är rätt oslagbart eller hur :)

Jag kommer ihåg att du var på kräftskiva förra helgen och lät bli, tänk tillbaka till morgonen, hur det kändes det att vakna klar i skallen och stolt över att du fixade det!

Det blir bättre, håll ut lite till så ska du se att dessa tankar kommer bli lättare att hantera. En dag i taget.

Det känns så här i stunden att man liksom är ute på grönbete och känner sig för på något sätt. Det är så mycket man har lärt sig om allt möjligt. Men så mycket man har att försöka att sortera i rätt fack, pärmar och lådor på något vettigt sätt så att säga. För visst har man väl fått en ny chans att göra om och förhoppningsvis göra rätt nu som alkoholfri. Det tänker jag nu när man dricker lite vanligt vatten och funderar på att senare väl ta en kopp men varm mjölkchoklad och ett par smörgåsar.

Men det går lite darrigt på nåt sätt. För säker på sig själv är man då inte än. Men nykter det är man då i alla fall. Känner inte något alkoholsug heller vilket känns lite ovant faktiskt. Men visst kan det väl finnas stunder då man skulle vilja kunna stänga av jobbiga tankar, men det går ju med andra metoder än med berusning faktiskt. För det är ju som man har fått lära sig bland annat här på forumet bra med lite träning om man nu då har ork att pyssla med promenader och sånt.

När jag bara drack en massa alkohol jämt så gjorde jag ju ändå halvt om halvt en massa grejer. Prövade väl på rätt så mycket, och läste en hel del om det mesta för att få ett hum om saker och ting. Hade väl även en massa drömmar om framtiden och hur saker skulle kunna vara och bli. Men har aldrig kunnat bestämma mig för något tror jag, vilket väl till viss del är något som hör till det psykiatriska som man väl kan hänföra till nån diffus deldiagnos som psykologer väl talat om.

Hade jag tidigt kunnat fokusera på något lite mer ingående, och då lagt lika mycket tid och energi på kanske en enda grej och blivit bra på den. Ja, varit lika fokuserad på kanske musiken som man väl blev på att mest lösa allt som kändes jobbigt med att fly in i alkoholdimman som det blev jämt. Då hade man väl kanske varit en rätt välkänd musiker och haft en massa musikverk med i diverse filmer och sånt där, vilket väl vore kul liksom. Men det är väl inte för sent än.

Tänk, nu glimrade man ju till lite helt spontant och blev en aning positiv. Får nog försöka att jobba mer på att tänka på ett mer positivt sätt och inte fastna i ett feltänk som väl morsan brukade säga. När jag började skriva här på forumet fick jag väl rådet att testa AA. Men nåt sånt skulle för mig med en social ångest aldrig fungera. Jag skulle aldrig klara av att sitta mitt i en ring eller grupp av människor och säga: Hejsan, jag heter si och så och är alkoholist, det skulle inte fungera alls.

Det skulle bli panikångest direkt och jag skulle inte få fram ett ord, jag skulle bli helt tyst och det skulle bara kännas hemskt alltså. Tror att en ny tillfällig läkare av något slag på öppen-psykiatrin väl började tala om att de hade en grupp där man kunde sitta på detta sätt och tala inför en grupp, men det förklarade jag då direkt att det fungerar inte för mig. Jag fungerar inte på så sätt.

Dessutom så var det ju inte bara alkohol i sig som hade gjort att jag mådde så psykiskt dåligt, vilket jag visste så tydligt då jag ju hade mått psykiskt illa och varit darrig ända sedan jag var rätt så liten. Men det hade väl varit enklast och mest ekonomiskt för sjukvården att kunna skylla mitt mående på missbruk och inget annat tänker jag nu liksom. Kommer ihåg att jag vid det första besöket sade att jag har så många problem att det väl inte finns nåt att göra, men kanske har ni nåt piller som funkar. Men det hade dom ju inte visade det sig. Nu får jag dessutom klara mig helt själv med endast allmänläkare på en vårdcentral.

Psykoterapi det har jag ju nu själv pysslat med i realtid ett längre tag och i stunden känns det väl rätt så okej faktiskt. Men det svänger ju rätt så snabbt i mitt humör och energilös är jag då precis som tidigare, men som nykter är jag då inte lika envetet dagligt mörk och uppgiven i sinnet som jag var förr om åren. Så kämpar väl vidare som nykter och alkoholfri ett tag till då det kanske vänder och blir lite bättre. Får nog vara noga med att fokusera på sånt som man blir på gott humör av, så som lite trevlig musik utan någon deppig lyrik känns det som. Förresten, @Carisie, det var kul att du tittade in en sväng här kompis, sånt uppskattas.

Ha det gott!

60 dagar! Det har jag längtat efter att nå men misslyckats med så många gånger. Äntligen framme. Lite störande att suget fortfarande ger sig tillkänna till och från, släpper inte taget i första taget. Men jag står emot. Det är en romantiserad bild som jag har i mina tankar men jag inser att det är falska och smockar till den med en mindre charmig bild föreställande bakfylla, ångest, stress, trötthet och liknande. Det fungerar.
Efter 60 dagar så är man helt klart piggare, hjärnan är mer "på tårna", sover bättre, man är gladare. Det underlättar mycket när man står inför suget, ska jag offra det här för den andra sidan? Skulle inte tro det 💪

@jjjttt97 Hej! Vad är det du önskar få stöd i? Du skriver att du nu inte dricker, men att när du tidigare när du drack så blev det ofta för mycket. Att dina föräldrar ställer ultimatum om att du inte får dricka och har lägenheten som ett ”hot”. Att de bara sett när det gått illa i samband med alkohol. Att som nykter har du inte lust till något, att allt känns hopplöst. Du tycker som många andra att det är kul att festa, men det känns som att man inte ”får” säga det.

Jag kan förstå att dina föräldrar känner en oro för dig i samband med alkohol och när det inte gått så bra. Det låter dock tufft att du upplever att de har en bild av dig att du är den som misslyckas och alltid fuckar upp. Att känna den känslan tär. Då spelar det liksom ingen roll vad du gör, är nykter eller super. Nu vet jag inget om dina föräldrar, om ni kan ha ett bra samtal, men det skulle kunna vara en bra idé att prata med dem om hur du känner. Att du har den känslan att du är misslyckad och fuckar upp, att det inte ger dig möjlighet till att känna att du gör bra saker och att du lyckas med det. Att det skulle betyda mycket för dig och din självkänsla. Du är ju fantastisk som har varit nykter i 6 månader!

Jag är så mycket äldre än dig och har barn i din ålder. Jag kan känna igen mig som yngre i din ålder och att jag inte riktigt kunde hantera alkohol, det blev ofta för mycket och gick över styr. Det ledde in mig i ett alkoholberoende och så mycket skam och ångest när jag låg bakis dagen efter. Jag önskar att jag tagit tag i mitt alkoholbeteende som yngre och inte hamnat i ett beroende. Det sker långsamt och är progressivt. Jag förstår att det är tufft när de flesta och samhällets normer är att livet är kul om man festar. Men för vissa av oss så leder det till ett alkoholberoende och då är det allt annat än kul. Man sitter fast i ett ångetslikt fängelse tillsammans med alkoholdjävulen som skriker på en att ”allt blir bra bara du tar ett glas”. Det lättar för stunden när man kan fly och dämpa sin ångest med alkohol, men det blir sen bara värre och en ond cirkel. Jag har fått acceptera att jag har en sårbarhet för alkoholberoende vilket gör att jag inte kan dricka alkohol. Jag accepterade det först för inom kort tid, 3 år sedan. Jag har tagit mig ur alkoholträsket och idag mår jag bättre än jag någonsin gjort! Jag har mycket roligare utan alkohol😁

Det jag tänker skulle kunna hjälpa dig är hitta dig själv och vem du är. Att göra upp med bilden av dig själv som den som alltid misslyckas och fuckar upp. Att hitta och känna de där goda tankarna om dig själv om att du duger och är bra, få den bilden av dig själv. Att om dina föräldrar inte kan hjälpa till med det så behöver du stödja dig själv i att skapa den bilden av dig själv. Det kan vara svårt att göra det själv, men samtalsterapi är ett bra sätt för att kunna bolla tankar och känslor som finns inuti dig. Terapi kan också hjälpa dig med den sociala fobin som du skriver att du har och med din självkänsla. Jag tror att det är där du ska fokusera och att det kan vara hjälpsamt. Att vägen ut är genom vägen in i sig själv. Alkohol ger ingen som helst hjälp eller leder dig framåt, tvärtom så stjälper det bara. En fylla och konsekvenser av det ger inget som helst mervärde, i alla fall inte för mig.

Hoppas detta ger dig något, ha det gott!❤️

Tvåsiffrigt! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset. Är så trött idag. Veckan har gått snabbt och nu behöver jag vila i helgen. Helgen ska bli lugn och jag ska göra det absolut nödvändigaste- inte mer. Ska försöka ta en promenad om vädret tillåter. Nu jobbet ….

@Varafrisk 🙏 Det handlar aldrig om tron p att nu fixar jag det. Återfallen planeras/genomförs i ”smyg” dvs jag smusslar. Har inte sig hela tiden och sitter inte på vita knogar. Mina återfall handlar om att döva/försvinna bort från mig själv och alla inbillade krav. 🥰🥳

@h20 Jag har varit nykter ungefär lika länge som dig och jag känner också mest trötthet och första veckan var jag extremt lättirriterad. Tyvärr tror jag att vi får finna oss i tröttheten några veckor men jag är övertygad om att det snart kommer vända och bli lättare och lättare. Tar du de där glasen rött i helgen är du tillbaka på ruta ett och tröttheten och måendet kommer bara bli sämre. Ta inte första glaset, du kommer aldrig ångra morgonen efter att du är nykter!
Håll i en dag i taget eller en timme i taget om det behövs! Var aktiv här på forumet, det hjälper i alla fall mig väldigt mycket!

Dag 11 och jag har lyckats vara helt utan A hela tiden. Känner inga fysisk förändringar. Är trött. Dåligt med energi och börjar fundera på om det skulle fungera med bara två tre glass rött till helgen. Vet att det inte går. Läskigt att tankarna kommer.

@Ny dag Idag måste du ha gått över till två siffriga eller hur? 10 dagar? Vad skönt att du är uppe på banan igen👏🏻👏🏻
Kan du se vad som gör att du tar ett återfall? Du har ju haft långa perioder av nykterhet och sedan är det något som gör att du faller. Kunskapen har du. Är det hjärnan som säger till dig att nu när du har varit nykter så länge då kan du ta dig ett glas för du fixar det? Eller har du ett sug hela tiden som du är nykter? Eller har det hänt något speciellt? Jag tänker om du kan se ett särskilt mönster när du tar återfall så kan det kanske lättare att göra en förändring. Jag tänker du kommer att klara av att bli nykter. Du har ju viljan och kunskapen. För din skull önskar jag att du får vara nykter. Och du kommer klara det! Heja heja dig!

Kramar 😍

@Flarran Så fint skrivet ❤️ Då beskriver vad jag tror många av oss känt och med en nakenhet som är spot on.

Jag tror ingen vill kalla sig alkoholist - för det är ju nåt fult. Nåt skamligt och smutsigt - det vill ingen ta i med tång. När jag var liten var alkoholister gubbarna/tanterna på bänken medan grannen Harry var "periodare". Farbror Loffe var lite törstig och tant Alma var förtjust i vin. Men alkoholister var de då rakt inte.

Tack för tänkvärd läsning. Hoppas du fick somna om en stund.🩵

Man får då ingenting gratis här i världen. För man får alltid betala allt på ett eller annat sätt, det har man då lärt sig från dag ett och även med tiden liksom. Motvind och uppförsbacke var något som jag brukade berätta för min gamla mor att det var vad jag kände för det mesta. Hela skoltiden var ett levande helvete som man inte saknar det minsta. Inte lärde man sig då mer än det mest basala som att läsa och skriva hjälpligt. Men det man vill ha får man ju kämpa för och betala för själv.

Tänker på att morsan brukade lyssnade deltagande när man ibland väl berättade om hur det kändes, och att lyssna den konsten kunde hon då. Fast hon väl rent praktiskt på grund av sin svåra psykiska sjukdom inte hade så mycket att komma med, eller att kunna dela med sig av rent praktiskt kanske. Men man lärde sig väl se saker på ett annat sätt, som man numera andligt sett väl har lite nytta av.

Minns att jag kunde tala med min mor om i stort sett allt ungefär, och det var väl lite som att ha sin egen dygnet-runt-psykolog när man växte upp kanske. Men sådant som man kände skulle bli för svårt och tungt för henne att höra det besparade man då henne. Så man kom väl egentligen inte framåt egentligen fast det kändes då terapeutiskt hjälpsamt på den tiden.

Senare så kompletterade man väl en del försynt uppriktighet med att läsa en hel del facklitteratur och psykologiska texter på det lokala biblioteket. När man var i närheten för att väl inhandla en del starka drycker i bolaget som fanns i dess direkta anslutning. Nytta och lite nöje på en och samma gång... Har aldrig sett mig som alkoholist skrev jag väl ungefär i mitt första inlägg och nog är det väl i sak fortfarande så man känner nånstans liksom.

För den substans man hade kunnat fastna för var väl i stort sett den som snabbast hade kunnat få en att slippa känna ständig nedstämdhet som man inte kunde begripa vad den kunde bero på liksom. För även när man slapp ut ur det fängelse som väl skolan kändes som, så var oron, energibristen, den konstiga sociala ångesten och nedstämdheten alltid en ständig följeslagare. Det var väl bara i några få stunder som man kunde känna nån slags inre balans och harmoni. Men det varade sällan mer än en kort stund.

Man hoppades väl att allt skulle bli bättre med tiden och att nästa år eller nåt sånt skulle vara den tid då allt blev bättre liksom. Ja, mera psykisk balans och inre harmoni och under tiden, så satt man väl i nån mörk vrå i sin ensamhet och drack nån ljummen och blaskig medhavd alkohol och såg diverse människor och tider komma och gå så att säga.

Till sist så befann man sig på den plats som man från början kanske hade trott skulle vara som ett minne för längesen och inget annat liksom. Nu snurrar en gammal melankolisk sång på i de slitna hörlurarna och här vid köksbordet tänker man att... Nog är det då allt tur att man har en övertygelse bortom all fantasifull ofta rituell kyrklig tro att skaparen Gud fader leder en vägen fram genom även den mest mörka stund liksom.

Dricker nu lite läskedryck och kan då säga att man får vara rätt så tacksam över det kalla faktum att man ännu efter drygt 10 månader som medlem på detta forum kan sitta i detta kök helt nykter och alkoholfri i denna tidiga morgonstund när almanacksbladet visar att det är den tjugotredje augusti och att termometern på fönsterbrädan säger att det ute i det regniga mörkret är femton grader varmt.

Ha en fin fredag!

Hejsan! @jjjttt97, Känner igen känslan av att varför ska man skriva när ingen tycks bry sig. Men att skriva av sig har ändå trots att man kanske inte har fått några närmare kompisar som dagligen hyllar ens försök att bli en bättre människa och fortsätta vägen fram som nykter och alkoholfri. Så har det väl kanske nån mening i att vara en liten och kanske rätt så obetydlig del på detta eminenta forum.

Men när allt kokar ned till det verkliga och reella så har ju alla har ju sitt och dessutom så är det väl inte för att få någon medalj i duktighet liksom som jag skriver så mycket knasigt tok som man väl gör och har gjort. Funderat ibland på varför jag ens skrev det allra första inlägget på min väl rätt knepiga sida. Men tror att det väl i grunden handlade om en en inbyggd överlevnadsinstinkt.

Detta att endera så tömmer jag bara snabbt en flaska med starksprit och gör slut på skiten liksom eller så gör jag ett försök att starta om så att säga. Nu blev det en massa värdelösa ord om en själv, men så är det väl med de flesta att man är sig själv närmast. Hur som helst så är man då nykter och alkoholfri sedan 10 månader som i princip väl ny-nykter skrivmissbrukare lite skämtsamt sagt.

Kämpa på kompis!

Nu har midnatt passerats och fredag har det blivit igen. Idag fick man då inte så värst mycket gjort, var vad man tänkte i början av de sista timmarna under torsdagen igår. Det tänkte jag när man slog upp ögonen omkring 22:30 och väl kände sig lite värdelös och funderade över hur trött och slut man kan bli av att försöka ge sig på att sätta om en blomkruka. Ja, att fördela den till två krukor för att rädda den ursprungliga från att helt enkelt bara vissna av misskötsel på grund av energibrist.

Har väl i tidigare knepiga inlägg på min sida skrivit om de två kaktusarna eller svärmors tunga, som dom väl kallas som man har haft i en himla massa år efter sina bortgångna gamla föräldrar. Har väl haft lite dåligt samvete ett längre tag över att de halvvissna växterna som stått där på sina respektive fönsterbrädor och liksom skrikit i rummen efter lite kärlek och omvårdnad rätt så länge.

Torsdag var det alltså igår för en stund sen och tanken var i början av den dagen att, vad ska man hitta på och göra för kul att göra om man inte har kraft att gå utanför dörren med ens en soppåse... Detta om man inte kan sova och då klokt nog inte har nån alkohol hemma att trösta sig med eller väl mera sanningsenligt, förgifta sig med en aning, och då i bästa fall väl slå ihjäl lite tid en stund. Detta så att man inte behöver tänka så himla mycket på hur uselt psykiskt man mår för det mesta.

Tja, hur som helst så kan man ju bli en trädgårdsmästare, eller en jordbrukare i miniatyr var då en nykter tanke som poppade upp i skallen igår. Sagt och gjort så plockade man fram en massa prylar här i köket. Krukor, en liten spade, nyinköpt jord, några pinnar för att vid behov stödja växten och så vidare alltså. Detta för att försöka rädda åtminstone en av de minst 50-åriga växterna som såg rätt så hängiga ut om man ska vara ärlig.

Men det var inte det lättaste att plantera om växten ifråga, trots att man planerat operationen rätt så länge genom inköp av jord, nya blomkrukor och ögnat igenom en text i en bok om krukväxter som inköpts på loppis i vintras som var. För som energilös psykiskt utmattad dystymiker hade jag så lite energi att jag höll på att somna där jag satt och gäspade med en jordpåse i famnen. Men skam den som ger sig. För strax innan midnatt som var, så kunde man fira att en blommorna då satts om.

Nu är det bara den andra blomstackarn kvar att ta itu med när man eventuellt får oanade krafter framöver. Får väl se om den första överlever operationen eller drunknar av kärleksfull övervattning liksom. Men med Guds kraft och lite tur så går det hela kanske vägen. Det tog jag mig allt en slurk kolsyrat vatten på. Tänk att man då lyckades komma ut med den förjordade soppåsen också innan midnatt igår vilket väl känns som en liten bragd.

Ha en fin dag!

@B.Å japp pigg och fräsch!

Grattis och bra jobbat! Jag känner igen mig i mkt av det du beskriver, allt från rädslan att man bara på autopilot skulle häva i sig glas på glas. Till att fundera över längd på uppehåll, hur mycket ska man skriva/uppdatera, när är det för mycket.
Det här är ju länge sen nu, snart 4 år och 8 månader sen- var tvungen att räkna på fingrarna.
Mitt egentligen enda råd. Var inte rädd för nykterheten. Och skräms inte av allt det andra som livet kommer att erbjuda dig u form av äkthet, goda relationer, stolthet, frihet. Det kan nästan vara övermäktigt om man haft autopilot på skuld, skam, ångest.
Tro på att du kan-och identifiera dig själv som en som inte dricker, som @andrahalvlek brukar säga 😍
Läs skriv peppa och ta emot stöd och råd från andra här. Gör det länge, så mycket du behöver.
Att sluta dricka är ett stort projekt men det är den absolut bästa gåva man kan ge sig själv. Ge dig inte nu! Kram 🤗

Blir ska det stå förstås.