skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

@Andrahalvlek Ja, denna gång ska det banne mig gå. Jag är så lurad av a-djävulen. Vet att jag kommer må bättre om några dagar. Nu är jag helt under isen. Maken är besviken och känner att han inte kan lita på mig längre. Men han stöttar mig fortsatt. Och han älskar mig fortsatt vilket jag inte förstår men är så oändligt tacksam över. Hur kan jag göra detta mot den person som är den viktigaste i mitt liv är något jag panikartat brottas med idag. Jag måste verkligen klara av att inte ta återfall. Trots att jag mår så dåligt har jag sig efter alkoholen just nu. Galet egentligen, alkohol är en hemsk drog men jag ska tamejfan besegra den djävulen. Jag behöver forumet jättemycket nu.


skrev B.Å i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

Vilken fantastiks och uppmuntrande läsning jag fick på morgonen då!

@vår2022 vilken insikt du gav mig. Har läst ditt svar flera gånger och tagit till mig varenda ord.

Jag tror också mina känslor grundar sig i barndomen. Jag har alltid varit en "duktig flicka", som liten var man artig, lillgammal och duktig i skolan. Som många andra växte jag upp i miljö där vuxna hade problem med alkohol och då gäller det för en duktig liten flicka att ta kontrollen och se till att ingen far illa. Kan det vara därför jag skäms så oerhört, vem har jag blivit....jag är ju fortfarande "den duktiga" som aldrig hade tänkt mig bli som "dem".

"Medkänsla är skammens motvikt" så kloka ord - vilken ögonöppnare.

Det är klart jag aldrig skulle döma någon så hårt som jag dömer mig själv. Jag har alltid varit den som visar empati och har förståelse för andra människor. Att krama om, trösta och stötta andra är lite det jag under hela mitt liv har sysslat med och nu kanske det är dags att jag visar mig själv samma medkänsla. Hur svårt ska det vara!?

Och nej jag har inte gjort någon illa och har inget att be om ursäkt för, jag är inte den som slåss eller slår sönder saker och ting, jag bråkar inte ens....jag har varit odräglig, gränslös och inte varit mig själv. Nu är det dags att visar mig själv samma medkänsla jag så många gånger har visat andra.

@Andrahalvlek så fin dotter du har...kan tänka mig lättnaden du måste ha känt. Som förälder vill man ju alltid att barnen ska må bra. Känslan av att "tycka bra" om sin förälder tror jag är något av det finaste man tar med sig ut i livet.

Jag ska ta det lugn med att "komma ut". Känner det osar mycket "nu måste vi hitta på något och ta ett glas snart" runt omkring mig just nu. Jag försöker undvika samtalsämnet och tvingas jag ta ställning har jag bestämt mig för att "nej du vet du vad, nu tänker jag ta det lite lugnt i augusti det kan man må bra av efter semestern!"

Jag har även plan för september då jag tänker använda penicillinkur-kortet och sen blir det "sober oktober" så klart efter det. Det gäller att planera och vara redo. Sen tänker jag kanske att resten kommer naturligt, så där lagom till nyår kanske jag tar med mig alkoholfri skumpa till festen och säger "nu har det bara råkat bli så att jag inte druckit på flera månader och jag tänker fortsätta med det". Case closed om man säger så, det är min plan just nu och jag ska inte ha bråttom :)

@Himmelellerhelvette jag vaknade supertidigt idag med är så pigg nu och full av energi....och så glad i livet att jag vill njuta av varje minut jag har kvar av mitt liv!

Tog en powerwalk samtidigt som fåglarna vaknade och har nästan jobbat klart för dagen. Så mycket man får gjort nu när alkoholdjävulen och hans bror bakisfan är borta!

Jag tänker precis som du, här finns inga bakdörrar öppna. Jag behöver landa lite i mig själv och lära känna mitt nyktra jag innan jag blottar mig för andra.

Tack igen för att ni gav er tid att titta förbi och ge pepp och kloka råd. Att bli nykter, tillsammans med er, är något jag aldrig kommer ångra!

Jag hoppas ni förstår hur bra ni är som förebilder och medmänniskor. Mitt hjärta är alldeles sprängfullt med evig tacksamhet.

Jag önskar oss alla en dag fylld av tillfrisknande och kloka beslut.


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

@TessanTuss 🙏! Vd var det som fick dig att falla? Så konstiga tankar som far genom huvudet idag! Vi kämpar tillsammans, du är tre veckor före mig och så ska det förbli eller hur?


skrev TessanTuss i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Bra och STARKT att du är här igen 💪❤️ Vi hjälps åt !!! Förstår ditt självförakt, vet hur det känns🥺🥺🥺
Jag började om för snart tre veckor sedan. Vill ALDRIG mer ha fylkeångest o minnesförluster! Nu är det nyktert som gäller ! Vi kämpar tillsammans! 🙏❤️


skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Din tystnad på forumet bygger upp för ett återfall. Skriv varje dag, upp med alla tankar och känslor på bordet, alla motgångar och medgångar. Låt oss bollplanka alla issues med dig så kommer det att klarna efterhand.

Att ha kalendern fulltecknad och stressa både praktiskt och mentalt är en trigger som man behöver undvika och förebygga. Vi orkar inte lika mycket som nyktra. Men det vi orkar känns mer genuint och äkta. Inget blir bättre för att det är mycket volym och storvulet - det är essensen som är allra viktigast. Typ hinna med hälften och verkligen UPPLEVA gör livet så mycket rikare 🤩

Kram 🐘


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

@Andrahalvlek Stort tack för din support. Av erfarenhet vet jag att det kommer vara hyfsat enkelt att hålla mig nykter nu i början. Ska skriva här! Är fylld av beundran för hur du tar dig an dina beroenden och skulle önska jag hade ditt pannben. Jag ska klara detta, läste någonstans att det tar typ sju år att bli nykter. Och jag är väl där…. Jag måste tro på mig själv. Jag har ju långa nyktra perioder, vad som får mig att falla är att jag tror att jag kan dricka en sista gång men det funkar ju inte så. Jag vill aldrig mer må så här! Det är självförvållat och hoppas att jag nu tagit mitt sista återfall. Påbörjat läsa Annie Grace igen. Tycker att hennes bok är fantastisk!


skrev Andrahalvlek i Tillsvidare 2.0

@Ny dag Heja dig! Bra att starta ny tråd 🤩

Jag tänker så här:
1) Du måste tro på att du klarar av att sluta dricka, inte ett uns av misstro får finnas inom dig. Den tron på dig själv bygger du upp genom att klara av en dag i taget, en vecka i taget, en månad i taget osv. Klapp på axeln för varje nykter dag.
2) Du måste tänka framåt och planera så att du inte hamnar i ”äsch-det-kvittar”-fällan. Tänk på balansen mellan plus och minus, avstå hellre från att delta om det känns svajigt.
3) Du måste skapa nya nyktra vanor och nöta, nöta, nöta dessa.

Kanske ska du prova ”The Alcohol experiment” med Annie Grace? (Googla.) På engelska. 30 dagars program. Gratis, men sen får man motta väldigt mycket reklam för allt annat hon gör. Vore kanske en kanonnystart? Hon är mycket för att vända åt andra hållet, göra på helt nytt sätt, tänka helt annorlunda osv. Hon utmanar ens tankebanor.

Kram 🐘


skrev Andrahalvlek i Tillsvidare

@Ny dag En gång är den sista. Välkommen tillbaka! Att inte ge upp kräver enorm styrka och mod.

Kram 🐘


skrev Ny dag i Tillsvidare 2.0

Startar ny tråd 2.0. Orkar inte med att mina misslyckanden hela tiden kommer upp. Nu jäklar ska jag förbli nykter och frisk. Dag 1 - den första dagen på resan mot ett friskare liv utan alkoholen som ständig följeslagare i det dunkla. Fy fasiken 🤬 vad jag mår dåligt nu. Men det kan ju bara bli bättre för sämre än så här kan man nog inte må. Är vansinnigt arg på mig själv. Tack o lov har jag maken som stöd.


skrev Ny dag i Tillsvidare

@vår2022 Tack fina du! Varför misslyckas jag hela tiden? Mår ju så bra av att vara nykter! Det är svårt att inte slå på sig själv i detta nu. Är så fruktansvärt besviken på mig själv men ger aldrig upp!!Tänker att jag ska starta ny tråd, det är tröstlöst att hålla fast i denna med så många misslyckanden.


skrev B.Å i Så många försök

@jojje1970 heja dig, du kommer må bättre snart. Som du säger skiten ska ut nu och då är det viktigt att stå ut och låta bli det ”första glaset”. Bra jobbat!


skrev vår2022 i Tillsvidare

@Ny dag Vad bra att du inte ger upp och kom tillbaka, välkommen!❤️. Ta en dag i taget och håll dig kvar. Det är en livlina. Sjukdomen är ett helvete och det kan ta tid att besegra den, men det går! Kämpa på nu och sköt om dig, vi hjälps åt❤️


skrev Flarran i Promillebikt

Det är knepigt att inte kunna sova som folk ibland, men tänker att det väl kanske blir bättre det också bara man fortsätter som nykter att jobba med sig själv och vågar vara lite töntig och sig själv som man väl rätt utflippat har varit i över nio månader, och väl snart tio faktiskt. Det är så mycket som har varit instängt och indränkt i en tanklös och förvirrad alkoholdimma tidigare.

Har ofta när jag skrivit av mig känt att det väl direkt inte är cool Rock N Roll att sitta och analysera sig själv för att veta man är, vart man är på väg eller åt vilket håll man vill gå. Men det är ju tydligen ett måste att ibland städa lite i hjärnans filsystem så att säga. Det här att starta om helt som nykter och alkoholfri är då inte helt olika att pyssla med en dator för att optimera den för bästa funktion.

Tänker att man som en människa med ande, tanke och själ är lite som en biologisk maskin med mjukvara och hårdvara som måste vara i psykisk sync för att kunna fungera bra. Där i den knepiga miljön och ekvationen har då berusande alkohol inte alls någon plats, för den fungerar bara som ett förvirrande skadligt virus som skapar onödig felkälla och som morsan väl sade lite försynt ibland med sitt korta och rätt enkla ord - feltänk, då och då.

Mycket tok har man då skrivit på detta eminenta forum, men det har nog varit nödvändigt som en psykoanalytisk terapi. För trots allt så är man nog nu i mer balans än på länge. Det går då ibland inte så värst fort att ändra vanor och tankesätt. Men det tycks då sakta gå framåt och inget alkoholsug har man då heller nu i stunden. Tänk nu skiner ju solen igen och konstigt nog känner man sig lugn utan att ha tagit nåt piller ens. Det kan nog bli en riktigt fin dag det här. Kom på att det nog är dags att festa loss med lite varm mjölkchoklad och ett par goda limpsmörgåsar med mjukost på.

Ha det gott!


skrev Ny dag i Tillsvidare

Tillbaka på ruta ett. Varför tar jag återfall när jag ju vet att jag bara mår dåligt. Orkar inte berätta om det nu men har återigen tagit mig i kragen och är nykter men väldigt besviken på mig själv. Varför är jag så svag och varför ska det vara så svårt. Denna sjukdom är ett helvete. Dag 1 igen. Ska skriva här varje dag. Det hjälper mig till att vara nykter. Lider alla helvetes kval just nu.


skrev Himmelellerhelvette i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Jag tror det kan vara olika vad man behöver för att hålla sig nykter, många behöver berätta för de närmaste, andra för alla, jag har bara berättat för min man.
Vissa tycker att det är att lämna en bakdörr öppen för att fortsätta dricka, för mig handlar det om att jag inte vill bli dömd av folk som inte förstår eller är insatta i hur ett beroende kan se ut.

Det med att vakna tidigt gjorde jag länge i början av min nykterhet! Vaknade jätte tidigt! Jätte pigg! Kanske bara hade sovit 4-6timmar men jag tror det handlade om att jag var så ovan att ha så god sömn att just då trodde kroppen och hjärnan att det räckte? Vet inte men var så lycklig när jag vaknade för att jag sovit så många timmar i streck! Sömnen var jag så exalterad över! Efter några månader slutade jag vakna så tidigt, började sova 8-9 timmar per natt och gör så fortfarande! Kram


skrev Flarran i Promillebikt

Nu är det en ny morgon och man kan skryta med att man har tagit sig igenom en ovanligt seg och jobbig natt och några rätt så mörka timmar. Som väl tidigare om åren skulle ha slagits ihjäl liksom med en redig fylla som väl räckt tills pengarna börjat sina, och sedan den mäsk man hade jäsande för jämnan om procenten varit hög nog, fått bli substitut för bolagsprylar tills ett fjuttigt bidrag till sist efter ödmjukande kommit in på kontot. Sådana prylar behöver man då inte pyssla med som utrangerad nykterkvist.

Kokade just på en kanna med kaffe för att ha i termosen så att man kan få sig lite uppiggande alkoholfri dryck så att man orkar gå och lägga sig och förhoppningsvis får sova nån timme vilket man väl behöver efter att hjärnan har snurrat på lite som den vill och brukar göra. Vad skulle man göra utan lite svängig Rock n Roll i hörlurarna kan man ibland tänka. Men nu har man väl hört på samma låt tillräckligt för att kunna välja nåt annat transsättande så att säga.

Skådade just upp mot himlen utanför köksfönstret och tänkte att skaparen allt kan känna sig stolt över sin skapelse. Nej, nu är det väl dags att gå lös på en kopp med nykokat kaffe. Skulle kanske gå in i vardagsrummet och kolla på TV om det hänt nåt nytt ute i världen. Men det är väl samma surr och snurr som alltid kan jag tänka.

Nu var det förresten inte mycket kaffebönor kvar efter farsans gamla lager i skafferiet. Får kanske för första gången i världshistorien köpa mig ett paket kokkaffe själv om nån dag. Detta om man ska kunna fortsätta med att ta sig en slurk kaffe ibland som man började med i höstas när man slutade med ett dagligt intag av diverse alkohol. Det var väl allt från en livsnjutare i stunden skulle man väl kunna säga.

Ha en fin dag!


skrev Flarran i Promillebikt

Den automatiskt inbyggda instinkten eller känslan till självbevarelsedrift är då rätt stark när man tänker efter. Det kan kännas hur jävligt som helst, men är man nykter och alkoholfri och fungerar skapligt så kan man nog gnaga sig igenom en tegelvägg om så krävs för att ta sig i genom ännu en timme av tankemisär som man vissa stunder kan känna vara så påtaglig att man nästan kan ta på den negativa energi som man väl har att bemästra ibland så som energilös och sömnlös dystemiker. Minns nu min gamla alltid helnyktra och kloka farmor som på ålderns höst väl ibland kände sig rätt så så ensam i sin lägenhet. Minns att hon väl nästan skulle ha kunnat släppa in djävulen själv som sällskap en stund, vilket hon väl lite skämtsamt sade nån gång när man som liten grabb rände in och ut hos henne och hälsade på. Farmor hon var då en av mina favoritpersoner som ännu faktiskt saknas.

Kämpa på allihop!


skrev Flarran i Promillebikt

Här sitter man om natten och dricker igen. Men nu är det inte alkohol, vilket faktiskt känns lite märkligt då man för det mesta i så himla många år endast bara gjorde så, och väl drömde om en massa pengar i form av högvinster på spel och aktier och annat, så att man skulle kunna supa och väl bete sig ännu värre och väl fullt ut kunna leva rövare utan att en jävel väl skulle kunna göra ett skit åt det hela alltså.

Tänker nu att det nog inte bara är en demon i form av alkoholbegär som man har gått omkring med inom sig i en massa år. För en del annat mindre smickrande prylar har man väl även ägnat sig åt ibland. Morsan hon brukade ju ibland försynt säga ord som att, när jag blev arg så blev hon riktigt rädd. Det är väl egentligen ett litet under att man sitter här över huvud taget, och inte är inlåst nånstans i nåt mörkt svart hål. Vilket man känna i stunden när det här ljumna kranvattnet ur ett grönt glas med en reklamlogga för läskedryck intas i denna mörka natt.

Förresten, det var kul att ni @Ros och @Andrahalvlek tittade in en sväng igår, det är då allt bra att detta eminenta forum finns. För annars skulle man väl ha spårat ur för längesen. Men nu så är man då faktiskt nykter och alkoholfri fast det har gått så pass lång tid i total nykterhet sedan förra hösten. Detta är väl ett mindre mirakel och i sanning något man då kan vara tacksam för.

Ha det gott mina vänner!


skrev Varafrisk i Tillsvidare

@Ny dag Jag saknar också dig❤️Nu har du varit borta så länge fr forumet så jag undrar SÅ hur du mår. Vi är här väntar på dig❤️

Kram🥰


skrev Andrahalvlek i Promillebikt

@Flarran Du är absolut värd en medalj 🥇

Kram 🐘


skrev Ros i Promillebikt

@Flarran Du är fantastisk som kämpar på 🤗


skrev Flarran i Promillebikt

Nu är man då värd ett rejält glas alltså. Ja, inget med alkohol om nån nu undrar. Faktiskt endast kallt gott kolsyrat vatten och inget annat. Var så fruktansvärt trött och utsliten idag helt utan anledning egentligen, att det inte var riktigt klokt kände jag på eftermiddagen. Började till och med fundera rätt allvarligt på en taxiresa in till bolaget och bara ta och skita i att vara duktig och alkoholfri.

Men jag bet ihop och kämpade på fast jag egentligen var så trött att jag nog kunde ha stått och sovit i ett hörn som en gammal trött och utsliten häst eller nåt. Det tog mig hela dan fram till nittontiden innan jag hade lyckats att få på mig utegångskläderna. Detta då jag nästan helt saknade energi och hade närmare noll i motivation. Hur som helst så lyckades jag släpa mig iväg till sophuset för att kasta soppåsen som jag berättade om igår. Den hade här under dagen även fått sällskap av en till soppåse och det kändes bara inte helt okej alltså.

Gick sedan sakta men målmedvetet ett steg i taget mot matbutiken då mjölk och limpa fanns i min tanke att inhandla till kommande fest på mjölkchoklad och limpmackor. Nu har man allt gjort ett stordåd som väl inte ger någon guldmedalj kanske. Men det vette sjutton om man inte faktiskt vore värd en sådan med tanke på att man väl gjorde en prestation som man först då aldrig någonsin kunde trott varit på kartan att genomföra. Det tog jag mig en slurk vatten på.

Ha en fin kväll!


skrev Andrahalvlek i Hur blir man av med denna fruktansvärda skam

@B.Å Hmm, hur tänkte jag? Jag blev nykter precis när covid bröt ut, så det var sparsamt med festtillfällen då milt uttryckt. Jag var nykter i 3 månader innan jag berättade för den första personen: Min äldsta dotter som då var 23 år. Vi satt i bilen, hon körde. Jag sa det bara. ”Jo, jag har bestämt mig för att inte dricka alkohol mer.” Hon vände sig mot mig, log brett och sa: ”Bra, jag tycker om dig bättre som nykter”.

Sen tog det ytterligare en månad innan jag outade för släkten. Min mamma sa: ”Det är bra, jag har varit lite orolig för dig”. Min ex-svärmor blev först sur, vem skulle hon då dricka vin med? När vi träffades några veckor senare bad hon om förlåtelse och sa att hon var genuint glad för min skull. Underförstått hade hon sett att jag hade problem med drickandet. Underförstått sa de flestas reaktioner just det, utan att de gned in det i såret.

Ingen sa ”jaha, då får vi se hur det går”. Ingen sa ”va, det hade jag ingen aning om”. En del blev sura för att de förlorat en dryckeskompis, men det säger mer om dem än om mig. Väldigt många vara genuint intresserade och började prata om sitt eget drickande, att de också borde dra ner/sluta helt.

Gemensamt i alla dessa kom-ut-processer var att jag höll tyst tills jag var redo att berätta. När jag väl berättade gjorde jag det med så få ord som möjligt, jag undvek medvetet en massa bortförklaringar. Om de frågade svarade jag, annars sa jag inget mer. Jag stod rakryggad i mitt beslut, som jag har tagit för mitt eget bästa. Jag tog inte ansvar för deras reaktioner - de fick reagera precis som de ville. Jag stod kvar. Rakryggat. Utan tanke på skam. Tvärtom var jag stolt över att jag tog ansvar för mitt eget liv. Det skulle många fler göra.

Så ta den tid du behöver. Det är inte bråttom med någonting. Ha tillit till processen. Och träna på ditt tålamod!

Kram 🐘