Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det fredag och helgen ligger framför mig och på något sätt så känns det nu som att jag står på tröskeln till ett nytt och annorlunda liv. Det känns lite tomt, ovant och konstigt att inte bara cykla ned till bolaget och köpa öl, vin och sprit som jag gjorde så länge varje månad och vecka fram tills en två veckor innan den dag man blev medlem här på detta eminenta forum.

Har av kloka skribenter lärt mig så mycket om hur man kan bemästra ett alkoholsug och att man bara egentligen behöver tänka på en enda sak, vilket är att aldrig ta det där första luriga glaset, slurken eller burken med alkohol, som sedan åtminstone då för mig alltid ställer till det hela så att säga milt sagt. För när jag väl har korkat upp en flaska eller öppnat en burk då är det bara ett fokus som finns och det är att dricka så länge som det känns rätt och att det är det man vill göra.

Det är många gånger man har vaknat upp ur en en dimma av suddiga minnen och känt ångest som sedan snabbt suddats ut med en ny flaska eller burk och sedan fortsatte man bara så och det blev en rutin som var så inkörd att man inte ens kände sig berusad till sist av det man drack. På nåt sätt så drack man sig liksom ”nykter” och normal och trodde att man faktiskt var som allra friskast när man väl kanske var som allra sjukast.

Drygt nio månader som helt alkoholfri har nog fått en att börja tänka på ett lite annat sätt verkar det som. Nog kan man må psykiskt dåligt, vara nedstämd dagligen och känna en oerhörd obeslutsamhet och orkeslöshet som väl inte är av denna värld vissa dagar för en dystymiker som mig. Men det behöver ju inte betyda att man helt korkat ska sitta och förgifta sin kropp med nervgiftet alkohol som på lite sikt, som inte alltid är så himla lång, faktiskt bryter ned kroppen på cellnivå som man väl har läst om nånstans på nätet.

Det finns många böcker att ta del av när det gäller alkoholens skadeverkningar, men att köpa böcker i det ämnet har jag då aldrig behövt att göra för att förstå att alkohol är ett jäkla gift som kroppen inte mår bra av alls. Det finns så många orsaker till att man kan hamna i ett skadligt beroende av alkohol det känner man då till.

Kan väl säga att man på nätet har läst så mycket i ämnet att det väl nästan är lite fånigt. Men man kan väl ibland bli lite manisk kanske och ger sig då inte förens man väl har vänt på varje sten för att fatta saker och ting i grunden och ofta långt där bortom. Nog kan det verka att vara helt bortkastad tid stundtals, men tänker här och nu att jag nog har fått en hel del intressanta sidokunskaper som vidgat ens ögon en aning liksom.

Borde nu egentligen göra som man vet är rätt så nyttigt, och ta en hälsosam promenad i dagsljus denna sommardag. Men har ju så himla lite ork som man väl har tjatat om tusen gånger minst, så det får nog bli att man i stället värmer på sig en fiskgratäng i mikron alltså. Som dryck till får det allt bli ett glas mjölk tror jag. För nåt som ens påminner om nån alkohol vill jag då inte ha idag.

Sedan när man har vilat sig en stund efter maten får man kanske även med lite tur, sedan lite kraft från ovan så att säga, till att ta sig iväg efter några några burkar med god inlagd sallad som finns i en butik nån kilometer bortanför ens kvarter, där man nu vid en gammal dator sitter och häckar alltså. Förresten, @Andrahalvlek det var kul att du tittade in en sväng här kompis, sånt uppskattas.

Ha det gott!

@Flarran Så himla sant. Att sluta dricka är steg 1. Sen kommer steg 2, 3, 4, 5. Klar blir man aldrig. Det var en jobbig tanke tidigt i nykterheten, men sen lång tid tillbaka välkomnar jag den tanken. Livet, det yttre och inre, har så mycket att erbjuda - bring it on!

Väldigt många slutar dricka på ”vita knogar”. Jag såg det på nära håll med min alkoholiserade sambo, och även med min pappa. De tiger och lider och tycker förbannat synd om sig själva. De tvingar sig att hålla sig nyktra, men det håller aldrig i längden. Man måste jobba med sig själv så att man med tiden förflyttas från ”får inte dricka” till ”vill inte dricka” och slutligen ”slipper dricka”. Då har man kommit en god bit på vägen.

Tänker på det ibland när måttlighetsdiskussioner sker här på forumet. Jag skulle verkligen aldrig vilja dricka alkohol av två anledningar: 1) det är ett gift, 2) jag vill inte vara en del av alkoholindustrins bluff. Jag har på riktigt upplevt att allt blir bättre nykter. Mina tankar blir klokare och mina känslor mer äkta. Dina också 🥰

Kram 🐘

Man kan resa till världens ände eller kuska runt i den som en orolig ande. Man kan prova med att gömma sig i ett hörn någonstans där man knappt syns. Man kan försöka att hitta ro och lugn genom andras försorg. Men hur man än vrider och vänder på saker och ting, så kan man kan aldrig någonsin resa bort ifrån sig själv och den väg man andligt har att vandra.

Det går ett tag att bedöva sig med droger som alkohol för att slippa känna och tänka för att inte behöva ta itu med det logiska tänkandet, det rent känslomässiga samt psykologiska och andliga man har att arbeta med. Det är inte lätt att vara en människa innan man har kommit fram till att det är flera plan som måste samverka för att det ska råda harmoni och balans inom en.

Denna enkla lite andligt färgade tanke smög sig försynt på mig nu när jag började känna mig färdig med att arbeta med mig själv för att bli nykter och alkoholfri på riktigt. När jag nu sitter här i mitt kök och dricker ett glas vanligt vatten så känner jag tacksamhet till skaparen som nog knuffade på mig lite kärleksfullt i höstas så att jag hittade hit till detta eminenta forum. Hade ju visserligen läst mycket här tidigare men inte förstått på djupet, vikten av att läsa och ta till mig saker med ett nyktert sinne för att riktigt kunna förstå saker och ting.

Detta att jag hittade hit och vågade öppna mig en del har nog faktiskt större betydelse för nykterhet än vad jag tänkt ibland. Tror att det drar ihop sig till dags för lite dagligt bröd nu. Det var allt bra att man kom utanför dörren igår och fick tag på mjölk och limpa som passar så bra till lite god mjukost och även lite kaviar. Det helt barnsligt enkla är nog faktiskt ibland även det mest vettiga. Nog går det bättre och lättare att tänka lite klart och vettigt när man inte som i så många år tidigare bara tänkte på alkohol och berusning samt väl trodde att det var vägen och sanningen liksom.

Ha en fin dag!

@Amanda L allt är bara jobbigt . Fattar inte att det ska ta så lång tid att komma tillbaka i någonform av acceptans till sig själv . Fattar inte att det ska vara så svårt att älska sig själv att förlåt sig själv för alla misstag man har gjort. Man är sorgsen större delen av dagen .

@Se klart. Känns bara att det är fel på mig att man ska behöva tackla alla känslor hela tiden. Djup ångest ilska o hopplöshet. Man vill ju inte ha det så här .

Struntar nu i mina syskonrelationer.
Måste lösa mitt dryckesproblem. Är därför vi är här. Kram🥰

@LinneaEmilia
Tjat är ju verkligen inte ok. Ingen ursäkt du kan köra med som de bara kan acceptera?

Det gick väldigt bra idag. Drack vatten och läsk och hade det trevligt. Alla andra drack alkohol, men jag var inte ens sugen och helt inställd på att jag skulle köra hem. Sen berättade jag även om mina bravader i helgen och blev bemött av förståelse. Jag gömmer inte mitt dåliga ”ölsinne” och har varit ganska öppen med det till de flesta av mina vänner och familj, sen tidigare. Jag vill ju verkligen inte hamna där. Helgen ska jag nog klara utan större bekymmer, men minisemestern nästa vecka kan nog bli tuff.

@Flarran Att bli förbannad kan verkligen vara en drivkraft! Jag har fått mycket gjort i mina dagar genom att bli förbannad😂. Bra gjort så att du får en nice frukost imorgon.

Ha det gott!💪

Nu är litrarna är hemma och morgondagen och helgen är räddad. Mjölk snackas det om och ingen alkohol fast det hade kunnat blivit pilsner i stället. Detta då det fanns ett litet svagt alkoholsug ännu. Men är man bara envis som själve faen så går det mesta. Köpte även limpa så nu kan man festa loss på choklad och limpmackor i morgon också. Det var svinkämpigt, för idag var då energinivån så låg att det var rent skrattretande alltså. Men i stället för att bli deppig över detta som vanligt, så blev jag för en gångs skull skitförbannad i stället och gick och handlade på ren jävlar-anamma-känsla.

Ha en fin kväll mina vänner!

@Flarran tack så mycket ❤️

Mina magproblem är det jag måste bli av med, själv har och har sedan länge känt att det är ohållbart att misshandla min kropp på detta viset.

Jag försöker tänka att andra har också gjort bort sig och kanske ännu mer än vad jag har gjort men usch vad jag skäms ändå och önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden och få saker och ting ogjorda.

@Amanda L tack fina du. Jag har läst mycket här och du är verkligen en förebild ❤️

Jag är fortfarande så skamsen att jag vill absolut inte erkänna för mina närmaste hur det ligger till….och arbetsgivaren, hellre dör jag ur ångest än att ringa dem….så känner jag just nu. Ska försöka nu i två veckor, själv…funderar på och ringa vårdcentralen och be om remiss till psykvård. Min läkare vet om att jag har haft ångestproblematik (har gått på antidepp i omgångar) men konstigt nog har de aldrig misstänkt att jag kanske dricker alldeles för hårt. Jävligt konstigt när jag tänker efter…samma sak med arbetsgivaren och mina kollegor…de kanske undrar men vågar inte fråga hur man har det.

Känns som jag behöver prata med någon och erkänna allt. Bryta ihop och gråta i 4 dagar. Utan att blanda in mina närmaste.

@Andrahalvlek tack så mycket och grattis till dina 1628 dagar!

Själv är jag väldigt duktig på att lösa problem och prioritera allt i mitt vardagsliv, bara det inte har med mig att göra….jag önskar ibland att någon kunde fånga upp mig och ta över när jag inte orkar mer. Men jag är dålig på att be om hjälp, vägrar erkänna att även jag har problem och är svag. Ska dock försöka inte grubbla mer, det blir som det blir och min sista fyllenatt och dess bravader (kommer inte ihåg vem eller vilka jag pratade med eller om vad 😓) får jag väl släppa och hoppas inte var något farligt som jag behöver sota för senare.

Jag ska köpa mig boken som många här pratar om. Jag har kollat lite youtube-videos på folk som lyckats….ångesten gnager men jag kommer inte ta mig ett glas.

Vet inte heller hade en bror som avled i en olycka för 18 år sedan . Kram

@Amanda L Tack för ditt svar! ❤️
Jag ska ta till mig dina tips och hålla tummarna för att jag hittar något som kan hjälpa mig ur den här misären. Vill inte ha det här livet.

Hej! @B.Å, Det är bra att du har hittat hit till detta forum och nu är besluten att testa att vara nykter. När det gäller magproblem så är det då något som man känner igen. Det bästa fysiskt för mig med att vara nykter är att dessa problem gick över ganska snabbt efter att jag tog sista glaset med alkohol i höstas. Hade ju tack och lov inte halsat brännvin på tom mage liksom, så man hade då inte dragit på sig magsår i alla fall vilket man då är tacksam för.

Psykiskt sett har även de allra mörkaste tankarna mildrats. Det skedde också relativt snabbt efter att man slutade dricka alkohol. Vilket ju är naturligt då alkohol ju ofta förstärker depressiva känslor. Det är ju även rätt så känt att magproblem är vanligt vid överkonsumtion av alkohol. Tror att din mage kommer att bli glad av ett längre alkoholuppehåll.

Skamkänsla är rätt naturligt att få vid drickande som spårat ur och även något bra till viss del om den kan få en att försöka att vara helt alkoholfri. Men du ska nu undvika att fastna i ett deppigt tänkande kring gårdagen. Ta nu allt steg för steg och ge dig sjutton på att vara nykter var dag och fokusera på nyktra prylar som du känner är positivt i din tillvaro trots allt.

Det här att onykter göra bort sig det kan alla som dricker för mycket drabbas av. Det har man då gjort många gånger. Så försök att leva nyktert och normalt och älta inte knepiga grejer så att du får onödiga psykiska låsningar som du sedan kanske försöker dränka med onyttiga drycker. Håller helt med om att det viktiga är att aldrig ta det första glaset, slurken eller burken.

Kämpa på kompis!

@Willie Ring Alkohollinjen och prata m någon av rådgivarna. Så kan du säkert få en hel del tips.
Du kan vara anonym.
Det finns många olika sätt, men det är så olika för olika människor!
Jag blev bykter genom att läsa och skriva här, ofta. Jag läste också en del böcker. Den jag hade mest nytta av var nog Annie Grace bok Tänka klart, som förklarar hur beroende, hjärnan och alkoholen fungerar.
Det gjorde det lättare att kämpa.
Jag gick också igenom Alkoholprogrammet här. Gav tips och enslags plan för det hela.
Nu har jag varit nykter i 1 år och 5 månader. Något jag sällan tänker på. Det är helt enkelt så jag lever nu och bara naturligt och bra:)
Kämpa på, så bra att du tar tag i saken. Du kommer inte att ångra dig!❤️❤️

@Lonely Man Ja, låter konstigt? Kanske är dina systrar lite rivaler om dig? Själv har jag inga syskon och vet inte hur det kan fungera….🥹❤️

Ursäkta lite stavfel o saknade ord, dålig på att skriva i mobilen…🥹

@B.Å Det är alkoholen som skapar ångest och skam. De flesta verkar må mkt bättre redan efter 1-2 veckor.
Just då brukar många också börja dricka igen eftersom du just mår bättre igen.
Plötsligt känns skammen överdriven, ”så farligt var det väl inte?” Börjar beroendet låta så, kan det vara bra att påminna sig. ”Jo, så eländigt mådde jag…”
Annars är det lätt hänt att allt börjar om igen.
Skammen går över och blir mer hanterbar.
Du kommer förmodligen byta ut känslan av skam mot stolthet efter ett tag.
Stolthet över att du tagit tag i saken, försök känna dig nöjd över att du är på väg, rätt väg!
Du kommer att må så mycket bättre!
Känner du att du behöver proffshjälp så sök den. Arbetsgivaren är skyldig att hjälpa till. Vården kan också vara en möjlighet. Alkoholen är som ett troll. Så länge man fösöker ljuga och gömma beroendet är det starkt, drar man ut det i ljuset så spricker det och dör.
Jag tyckte det var fruktansvärt skämmigt att erkänna att jag var alkoholiserad. Och det var svårt att säga att jag inte ville dricka alkohol i början ( då skulle folk ”förstå!”. Men snart märkte jag att det inte alls kändes så farligt eller konstigt. Ja, de flesta verkar inte ens märka det…
Det gick iaf fort över, tillsammans med skammen..:)
Mig hjälpte det mycket att läsa och skriva mycket här. Många har gått igenom nästan samma saker. Alkohol programmet var också bra. Fullt av tips och råd.
Hoppas att jobbar vidare, att bli nykter är en process. Lita på den och det kommer att bli bra.
Den tar tid, men du kommer att lära dig mkt om dig själv och du kommer hela tiden framåt. Bara inte ta första glaset!
❤️❤️🙏🏻

@B.Å Det är så himla olika hur snabbt det går. En del har behov av att fundera över det förgångna länge. Men när man förstår att grubblandet inte leder någon vart har man kommit en bit. Själv är jag lösningsorienterad till min natur, och jag lade all energi på att lära mig allt om nykterhet. Böcker, poddar, youtube - i början lade jag nog motsvarande en heltidstjänst på att plugga nyktra fakta. Plus mitt vanliga jobb. Att jag gick in så stenhårt gjorde att jag inom några veckor slapp skammen. Däremot sörjde jag faktumet att jag druckit bort så stor del av mitt liv. Det kom i vågor, från och till under ett år. Jag sörjde också att jag inte kunde dricka normalt, men inte lika länge.

En dag i taget. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Det är det enda du behöver fokusera på.

Kram 🐘 (som varit nykter i 1628 dagar)

En rättelse. Idag är faktiskt min fjärde dag utan A. Inte för att jag mår bättre för att jag kom på det men då är jag i alla fall en dag närmare mitt (första) mål än jag trodde.

@Gabi79 Ja, det svåraste är de sociala situationerna. Jag har svårt att se på när andra dricker öl eller vin, och jag säger till mig själv att jag bestämde ju, ingen alkohol i dag, men det gnager inombords på något sätt, kan känna mig nästan arg utan att veta vem eller vad jag ens är arg på. Och att stå ut med tjatet, "Ett glas kan du väl ta?" Tjatet blir värre ju mer berusade de blir. Men på något sätt måste jag lära mig att säga nej tack, när jag hade bestämt mig för att säga nej tack, att just idag dricker jag inte, och det är bara min business, ingen annans. Hoppas att din grillkväll gick bra, och kämpaglöd till både dig och mig 💜👍

Sommaren för två år blev väldigt full av vin. Hittade mellan festkvällar lugnet i ett glas vin efter jobbet. Bara för att slappna av. När sommaren va över bestämde jag att nu va det slut med vardagsdrickandet. Men september har ju fortfarande fint väder. Och i oktober lagar man höstgryta och då passar ju ett glas vin. Och vid december blev jag lite skraj över hur fort tiden hade gått. Och för hur många bibbar jag hade i min papp-återvinning. Då bestämde jag mig för att sluta. Nu har det snart gått 2 år och jag säger samma sak till mig själv varje morgon jag vaknar skakis och bakis. I sällskap av vänner dricker jag nästan aldrig. Och om jag dricker blir det knappt ett glas. Men i min ensamhet varvar jag ner med ett glas vin. Eller flaska. Eller två.
Jag har någonstans blivit en tragisk ensamdrickare som inte vill något hellre än att vara nykter. Hjälp.

@Andrahalvlek tack så mycket för ditt svar. Jag är helt besluten och ska testa vara nykter. Har fruktansvärda magproblem (troligtvis pga missbruk) och tänker bara på att jag måste avstå och se om jag blir bättre i magen. Helst hade jag velat supa mig redlös och bli av med alla jobbiga känslor/minnesbilder som sköljer över mig titt som tätt.

Kanske en dum fråga men hur lång tid brukar det ta att bli av med värsta skulden och känslan av att man inte kan visa sig bland folk?

Funderar på och be om professional hjälp men vet inte vart jag kan vända mig. Har mycket att ta tag i…mitt liv har kantats av svåra händelser som jag aldrig har sökt hjälp för. Inte för att det är en ursäkt men jag tror att mitt drickande har spårat pga ibland så orkar jag inte känna efter hur jag egentligen mår.

Vad man ville bli när man gick i lågstadiet var nog faktiskt cykelreparatör och senare även att jobba i matbutik, eller då kanske allra helst i nån kiosk, för man gillade ju smågodis som det hette på den tiden. När man på lördagarna fick sin veckopeng brukade man ju gå och handla godis styckevis i kvarterets kiosk för nåt öre styck. Bland det första man gjorde sen var att jobba ett tag på ett bageri och packa bröd och det var rätt nära att man hade blivit bagare vilket inte var så konstigt.

Detta eftersom morsan ett tag var städare på bageriet ifråga när man var liten och man sedan dess alltid har tyckt att det luktar så himla gott med nybakat bröd. Men sen efter skolan blev man ett tag biltvättare eller bilrekonditionerare som det väl numera heter. Pysslade sedan ett tag med lite direktreklam och en del kontorsjobb med mera. Provade även i egen regi på att spekulera lite i aktier och optioner, men det blev för stressigt.

Men skulle jag haft ork att göra nåt nu så skulle det väl blivit att satsa mer på musikproduktion som väl är det man är mest intresserad av liksom. Men så har man ju social ångest också, så att stå på scen i någon form faller ju bort, och då blir det ju inte så värst lönsamt, för det är ju liveshower som drar in stålar åt de flesta i musiksvängen. Men nog har man provat på lite olika prylar i sina dar.

Det är då som du säger @Andrahalvlek, att det är viktigt att ha mål och drömmar. Mitt närmaste mål här idag är att ta mig utanför dörren efter mjölk och en limpa fast man är helt slut och orkeslös. Får väl försöka att göra ett stordåd och släpa mig ned till lokala matbutiken innan stängningsdags. Som dystemiker har man inte mycket energi för det mesta, men försöker se positivt på tillvaron nu i all fall, för annars sitter man väl snart och deppar i alkoholträsket igen. Vilket jag då faktiskt gett mig sjutton på att inte göra.

Ha det gott kompis!