Senaste kommentarerna i forumet

@Flarran Godmorgon kompis! Jag brukar likna nykterheten vid en stor scen med en massa dammiga draperier. Man står själv mitt på scenen och sakta dras ett draperi i taget undan. Man får städat i en hörna i taget, scenen blir större och större. I en hörna ligger en gammal hobby som man får lust att återuppta. Luften blir lättare att andas, man sträcker på sig och njuter av rymden omkring sig. Inte sjutton vill man dra för de gamla dammiga draperierna igen!

Jag njuter av mina morgonpromenader med hunden. Träffar sällan någon, idag en ledig torsdag var klockan 7.30. Utan musik, bok eller podd i öronen tar jag in dagen. Idag studerade jag skillnaden mellan kaja och kråka (vilken jag vet om men nu åter fick befäst.) Jag hälsade igenkännande på sädesärlan, som jag tror bor på samma ställe och knatar runt på samma gräsytor år efter år. Jag lyssnade på de nykläckta fågelungarna i holkarna i skogsbrynet, i år lär fåglarna hinna med minst två, kanske tre kullar. Min hund är också ett vanedjur, han tuggar alltid gräs på samma grästuva, varje morgon. Han tuggar annars aldrig gräs. Ett himla bra sätt att börja dagen faktiskt. Jag får flashbacks från tonåren då jag delade ut GP på helger och sommarlov. Klockan 4-5 är allt krispigt och helt ljuvligt sommartid. Men klockan 7-8 på helgen får man lite samma känsla, man är helt ensam ute. Alla ljud hörs annorlunda utan motorbuller som stör.

Ha det bäst idag kompis!

Kram 🐘

@danisa vad fint att du har bra stöd av din man! Och bra jobbat med tre veckor. Tror rastlösheten är en av mina triggers, och sen någon slags inre frustration/stress som kommer då och då. Vet inte om den kommer när jobbet blir för jobbigt eller när jag känner mig irriterad men har tidigare druckit när jag behöver lugna ner mig, eller när jag är uttråkad. Har svårt att bara vara hemma och inte göra något. Svårt att vara i nuet tror jag.

Nationaldag är det idag. Nykter och alkoholfri det är man. Vem kunde väl nånsin tro nåt sånt för bara ett år sedan. Men tydligen är inte undrens tid förbi. Tänkte att detta måste ju firas på nåt sätt. Så öppnade kylskåpsdörren och tittade på ett antal flaskor med alkoholfritt innehåll. Man skulle ju liksom kunna skåla för sig själv i ett glas med mjölk för att liksom ge alkoholdjävulen långfingret.

Men man ska väl inte göra sig alltför märkvärdig och utmana ödet utan nöjer mig med att sända en stilla tacksamhetens tanke till skaparen och tar mig ett glas läsk med ciderkaraktär och äppelsmak. Detta inte som substitut i saknad av bolagsprodukter, utan helt enkelt för att jag gillar drycken som sådan alltså. Dessutom så var det inget som jag drack så värst ofta som missbrukare. Det är allt tur att det finns många drycker som man inte associerar det minsta med dimmig berusning.

Ha det gott!

Det finns ord som är tidlösa och kan få varje vaken människa att fundera på lite större saker än pengar, karriär och sånt som bara är världsligt tankegods. Det har nu hunnit bli nationaldag och hade det varit förra året vid den här tiden så hade det med all säkerhet stått en väska i sovrummet fylld med diverse ölburkar, vin och kanske även en del sprit kan jag tro.

Nu i denna skrivande stund så finns ingen saknad alls efter dimmig berusad känsla av alkohol, vilket jag är tacksam för. Fick för en stund för mig att bläddra lite i min kristna mors gamla dagbok från åttiotalet. Skriven av henne då hon var knappt fyrtio år gammal, men långt före en själv i den andliga vandringen mot en annan nivå än vad en själv nog är på så att säga.

Tänkte här citera ett kort stycke ur hennes dagbok då jag inte tror att hon skulle haft något emot det. Detta skrev hon bland annat den 6/2 -1982: ”Jag tror att det redan från början är bestämt vilka olika händelser vi skall gå igenom, vilka människor vi skall träffa o.s.v. Det är viktigt att lära sig att kärleken är störst. Älska Gud mest av allt och din nästa som dig själv. Lyckan är Gud, d.v.s där Guds ande är, där är det lycka och glädje...”

Jag har då en hel del att som alkoholfri nu ta igen och lära mig förstår jag. Fattar idag även vad morsan väl menade med ordet ”feltänk” som hon väl lågmält nämnde för mig ibland utan att jag väl tänkte så värst mycket på det. När mina kristna föräldrar ibland släpade iväg mig på nån religiös eller kristen tillställning så tyckte jag väl mest att det var segt och trist, och ville väl mest bara åka hem för att få känna mig fri eller nåt sånt minns jag. Har ändå alltid känt att skaparen är med mig vilket jag är tacksam för.

Ha en fin dag!

✅ för denna dag, somnar nykter och tacksam för det.

Det naturliga och enkla är den balans som man kan hitta om man har lite tur och i en nykter andlig nåd kanske tar sig tid att tänka fritt och mera klart. Ja, och inte låter sig stressas eller skrämmas av den känsla som kan finnas i kanske tystnaden, eller i eget fritt val av musik i takt med den inre känslans rytmik och då kan känna en stund av inre harmoni. Om man nu inte då tanklöst rusar iväg för att i väl som ofta, i en falsk förhoppning tro sig finna den kraft och energi man alltid redan har med sig.

Om man distraherat jagar runt efter del av andras kanske konstruerad verklighet och en meningslös förgänglighet, blir man oftast bara trött i onödan. Det att jämföra sig med andra eller att sträva efter sånt som kanske andra omfamnar är nog en återvändsgränd som inte tillhör denna sanna friheten och når hela vägen fram. Har nu varit på min balkong och mediterat lite och även sett kvällssolen lysa lugnt och fridfullt i den svala sommarvinden. Kände just en stund innan denna, lite inspiration, och att vem behöver väl alkohol för att klara av sånt som inte kräver mer än bara lite stillhet och eftertanke alltså.

Ha det gott!

@Ny dag Vet inte om du har läst mitt svar ang kontakt? Kram🥰

@Andrahalvlek tack för dina kloka ord! Det känns så fint att ha er som gått före som inspiration och bollplank! Tack! 🙏🥰

@vår2022 tack! Ja du har så rätt om hur tankar kampar mot varandra men trägen och klok vinner! Tack för pepp! Vi traskar vidare 🙏

@Blidenjagvillvara77 Grattis till 100 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Du beskriver väldigt bra processen från ”får inte dricka” till ”bör inte” och sen vidare till ”vill inte” och vid känslan ”jag slipper fan” dricka är väldigt mycket vunnet.

Att identifiera sig som en person som inte dricker alkohol är viktigt, och det tar sin tid. I alla olika situationer ska man vara den som inte dricker alkohol och är fine med det. Totally. Man är till och med glad, nöjd och tacksam över det 🥰 Keep on!

Kram 🐘

@Blidenjagvillvara77 Stort grattis till 100 dagar!🥳 snyggt jobbat! Det låter verkligen som du tagit stora kliv ifrån djävulen och nu mer kan betrakta det utifrån. Som du skriver att du borde VILJA dricka och borde vara mer deppad för att du inte dricker. Men att så är inte fallet.

Som Annie Grace skriver om kognitiv dissonans - ett kluvet tänkande med två motsträviga värderingar eller ideér som skapar en inre konflikt. Och att när man fullständigt ändrar sitt mentala medvetna och omedvetna perspektiv på alkohol så skönjer man sanningen om sitt drickande, då krävs ingen viljekraft och det blir en fröjd att inte dricka.

Jag känner också att det inte finns någon återvändo på min nykterhetsväg, som att efter när man lärt sig att gå, gå tillbaka till att krypa igen. Den friheten och självkänslan man får när man kan gå istället för att krypa är ovärderlig. Så fortsätt att gå, det blir bara bättre och härligare ju längre du kommer. Ha en fin långhelg!❤️

@Monica01 Hej, hur går det för dig? Tionde dagen här och det är både lätt och svårt, lätt att inte dricka och svårt att inte tänka att jag har kunnat och borde därför kunna. Men har fortfarande en starkt positiv känsla inför att jag avstår, som en slags upprymdhet inför att jag vill mig själv väl.

100 dagar som alkoholfri idag! Jag är så stolt över att jag kommit så här långt med tanke på alla yttre omständigheter. Tillfällen att dricka har det funnits många men inte en enda gång har jag ens tänkt tanken att ta ett glas, men visst har jag sig emellanåt. Men det brukar släppa fort, ju mer onyktra andra blir 😀 det känns som att djävulen tar allt mindre plats.
Från att i början sakna och längta efter ruset, till att ha en önskan att kunna dricka kontrollerat med känslor som numer handlar om rädsla och avsmak. Rädsla för att hamna på ruta ett igen o h inte orka kravla mig tillbaka till avsmak för hur man mår dagen efter både fysiskt och psykisk. Ofta tänker jag att alkoholen bara förgiftar min kropp och bara små mängder påverkar måendet efteråt. Jag känner mig numer för det mesta glad och positiv, sover gott om nätterna och vaknar aldrig med ångest eller hamrande huvud. Känslan av att vara klar i huvudet och känna sig fräsch är underbar, till skillnad från känslan när man är bakis, har ångest och känner sig plufsig. Djävulen är kvar och lurar, det vet jag. Ibland säger den till mig att jag borde VILJA dricka och att jag borde vara mer deppad som inte gör det. Den försöker övertyga mig om att jag borde vilja mer än jag gör. Så konstigt med alla tankar men jag känner att avståndet mellan min kloka del av hjärnan och djävulen (alkoholen) blir allt längre för varje dag, i positiv bemärkelse. Lite som att jag håller på att tvinga ner djävulens i hans håla, och snart är jag framme vid att lägga på locket. Då finns det ingen återvändo känns det som 😊 är det någon som förstår vad jag menar?

Önskar er alla en skön långhelg oavsett om ni jobbar eller är lediga 💛

Det är märkligt hur lite som behövs för att bli på gott humör om man inte har för stora krav och faktiskt är nykter och alkoholfri tänkte jag precis i stunden här vid köksbordet. Det hade precis kommit en regnskur och bara några få droppar regn syntes ploppa i vattenpölarna. Kände att luften var frisk och det gick lättare att andas på nåt sätt. Då hörde jag en ny småfågel i kvarteret som jag nog aldrig tidigare hört kvittra. Kvitt-kvitt, kviddeli-kvitt eller nåt sånt. Så som ny-nykter medlem i just idag 7 månader och 2 veckor som medlem på detta eminenta forum börjar man nog lära sig att så sakteliga uppskatta tillvaron en aning mer än tidigare då man satt helt fast i alkoholträsket.
Ha en fortsatt fin dag!

Hej c70cab! Vad härligt att du känner av en förbättring, så bra kämpat!

Det talas ofta om tacksamhet. Som överkonsument av alkohol beroende på diverse inre och yttre orsaker, så kan jag då inte minnas att tacksamhet till någonting alls egentligen fanns. Möjligen en kort tacksamhet till flum i stund av dimmig berusning. Det talas väl även om skam, någon sådan var väl inte direkt närvarande i alkoholdimman där man satt och tyckte synd om sig själv. Det kan då ibland ta sin tid att nyktra till på riktigt och inte bara vara spritfri. Sitter nu och dricker ett glas vanligt vatten och förundras över min prestation igår då jag nyktert först cyklade en bra bit och sedan simmade så att jag till och med av en betraktare på stranden fick höra ord av förundran. Nog finns det mycket att vara tacksam för, speciellt då till skaparen, men sånt ser man först med nyktra och alkoholfria ögon.
Ha en fin dag mina vänner!

Hej
Tittar in och läser mest varje dag. Jättebra jobbat.👍 Jag har bara berättat för min man ännu. Fick mycket support. Vi jobbar med det tillsammans. Har sagt att han inte behöver avstå för min skull men han säger att han gärna gör det. Det kvittar för honom, han tycker han lika gärna kan dricka alkoholfritt. Har kämpat sen i april och har nu varit nykter i 3 veckor sen sista återfallet. Tänker mycket och ser att stress och känsla av utsatthet är mina stora triggers. Vad triggar dig? Nu jobbar jag med att inte vara så j... högpresterande på jobbet. Vi har flyttat till stugan i skogen över sommaren och jobbar mest på distans. På det viset har jag försökt skära bort triggers. Hoppas du hittar dina triggers och ett sätt att undvika dem. Sorgen att inte dricka mer finns men den har lagt sig lite. Upplever ett behagligt lugn som jag vill hålla kvar. Skriv mer så stöttar vi varandra

@vår2022 vet inte riktigt. Dels känner jag väl säkert en sorg över att aldrig dricka igen. Alltså att alltid vara utanför, det kommer väl lägga sig mer och mer. Sen tror jag att just igår hade jag ett möte där jag kände att mitt hjälpsökande faktiskt kunde ligga mig i lasten, att det kanske inte var superbra att berätta för vården och chefen, men tror det kom från att jag träffade en idiot till läkare igår. Idag efter en helvetesnatt med drömmar och oro mår jag ändå mycket bättre och ser lite ljusare på framtiden.

@Fia40 Ursch så taskig du är mot dig själv. Jag säger det samtidigt som jag ger dig en vänskaplig kram. Du är alldeles för hård mot dig själv. Du är inte alkohol. Du blir inte mer dig själv av att dricka. Du blir en förställd version av något annat.

Att du hamnat i fyllecell har inget med hur du är som mamma att göra. Det är två olika saker. Fokusera istället på att hitta dig själv och bli vän med dig själv. Det är vad som betyder något. Alla kan fatta dumma beslut. Under alkohol ännu enklare.

Försök stärka dig själv istället och hitta sätt att ta dig vidare där du bygger och bevarar din självrespekt. Det är mitt råd. Gör det lite enklare för dig själv att göra rätt val som du mår bra av. Skam är inbyggt i beroendeproblematik. Det är ofta den som driver en snett. Låt inte den vägleda dig. Låt istället ditt sunda förnuft få hjälpa dig bena ut vad du behöver.

Ta chansen nu att göra livsstilsförändring. Att sluta dricka öppnar så många bättre dörrar. Håll fokus på just idag är jag nykter. Beta av dag för dag. Sedan blir det bara bättre och bättre.

Har varit hos soc. Gav mig inget alls. Tvärt om. Det bästa jag gjort för mig är istället att jobba på att inte låta skam styra, bygga min självrespekt och att vänligt tillåta mig själv ha både bra och dåliga sidor. Att öppna upp för att med snälla glasögon vägleda mig själv till hur jag vill vara och att respektera mig för mig. De bygger självkänsla och en stabil bas. En grund att stå på.

Soc tar inte barn för folk hursomhelst. Du kan ju alltid skylla på att du inte ätit och att du inte vet varför du blev så full? Att det inte är slentrianmässigt drickande det handlar om. Att du slutat tvärt pga denna erfarenhet och att du är mer än ok med att ta antabus för att säkerställa att detta aldrig händer igen.

Som med alla insatser finns det helt säkert bra personal och sämre. Själv har jag inget förtroende för soc pga min erfarenhet. Tror inte på konceptet. Man kan inte vårda någon under hot. Piska och morot i samma hand är i min värld kontraproduktivt. Jag ser istället skam som den verkliga orsaken till att man ger upp och ramlar snett. Skam botas med öppenhet och att man är sin egen bästa vän. Accepterar både bra och sämre sidor med sig själv och att man ser värdet av att förändra sin livsstil till något man mår bättre av. Det beslutet måste du fatta. Ingen annan kan fatta det för dig.

Har precis kommit hem från studentfest. Där var massor av okända människor för mig. Man kan se lite blygheten från folk generellt. Hur de behöver några glas för att våga prata friare.

När man slutar dricka tvingas man träna på att vara social utan alkohol. Ledigt röra sig mellan samtalsämnen och fånga upp / starta dialoger som kan intressera de flesta. Egentligen är det samma när man jobbar. Där är man ju nästan alltid nykter. Där kan många vara sociala. Däremot på fester är min känsla annorlunda. Där vill folk ha några glas för att slappna av och ledigt kunna föra diskussioner.

Att tvingas träna på detta nykter är en ynnest. Det är så skönt när man inte längre känner sig stel i sociala sammanhang utan vågar öppna upp med nya människor. Att veta att det man säger står man för och veta att man kommer hålla en snygg linje och inte börja raljera / överdriva etc. Bara kunna vara sig själv och känna att träffar man någon av dem dagen efter är det bara att fortsätta dialogen där man slutade. Lika ledigt.

Alkohol behövs inte längre. Grundtryggheten är så mycket mer värd. Nu är det på riktigt behagligt att träffa nya människor. På ett sätt man inte trodde var möjligt utan alkohol innan. En kompetens man kan plocka fram när och hursomhelst.

Bra där 🌟

Galet mycket att göra idag, både på jobbet och hemma. Checkar in här för att trots allt fira arg jag sommar nykter även om jag fortfarande känner mig speedad. Nu lite lyssna på bok tills jag somnar.

Fortfarande nykter. Mindre känslosam och mer stabil. Har dock känt ett sug vid några tillfällen.

Men fortfarande nykter.

Det kunde man inte tro att det fanns så mycket motivation som låg och skräpade i ett dammigt och deppigt hörn av hjärnan nånstans. Var så trött i eftermiddags att jag började bli smått frustrerad och höll på att helt ge upp tanken på att vara alkoholfri då jag kände mig så himla värdelös alltså. Men när klockan hade blivit sju och solen inte värmde fullt så galet varmt som tidigare på dagen. Så kom krafter till mig som från ingenstans alltså. Har ju varit badsugen ett bra tag och läste väderleksrapporten att det ska bli kallare väder i mitt område snart. Tänkte då att nu får det bära eller brista, för här ska det allt badas. Så har nu cyklat en sju kilometer drygt kan jag tro. Tjugotre grader i vattnet och en simtur på tre hundra meter blev det. Sitter nu helt alkoholfri vid köksbordet och känner mig faktiskt riktigt nöjd med min prestation. Den här sommardagen har man då så att säga, inte bara slängt i sjön för att liksom skoja till det hela. Tog även en hel del foton på ett av mina smultronställen här i världen.
Ha en fin kväll!

Det är några år sen jag var inne på forumet. Under den tiden har mitt drickande blivit ännu mer problematiskt. Flyttade till en annan ort 2022 och började umgås med personer som är storkonsumenter. Efter en fylla som slutade med ambulansfärd och övernattning på TNE lyckades jag hålla mig helnykter i nio veckor med trillade dit igen för en vecka sen. Har kontaktat min sköterska på beroendenhetenmoch bestämt att börja med antabus. Skulle vilja höra om andras erfarenhet av detta läkemedel.