skrev Arvedelen i 100 dagar
skrev Arvedelen i 100 dagar
@vår2022 Tack! Ja en förändring är nödvändig. Dag 5 idag, det känns bra. Lätt och skönt på morgonen men svårare på kvällen. Men ingen kris än så länge. Har berättat om mina 100 dagar för de två personer som jag oftast druckit med, min man och en kompis.
Känner mig annars lite obalanserad, trött, mycket på jobbet & hemma. Oro för ekonomin, barnen, framtiden. Kan känna lite medkänsla med mig själv, kan förstå behovet av att döva känslor och glömma. Önskar att det fanns mer tid för återhämtning. Och mer pengar… Å andra sidan sparar man ju både pengar och energi på att inte dricka alkohol 💡
skrev vår2022 i Uppvaknande
skrev vår2022 i Uppvaknande
@Rina Det jag tydligt upptäckte när jag var nykter var att stress men även ilska varit något som jag dämpat med alkohol. Känner väl igen det där med stressen i trädgården och att både orka, hinna med och även försöka njuta av det. Precis som du värderade jag mig själv framförallt efter prestation. Trädgårdsarbete är ju också väldigt tungt och slitigt. Jag sippade vin hela tiden för att fixa allt. Det jag har gjort är att jag inte alls planterar lika mycket längre. Förut hade jag blomkrukor överallt men nu har jag en hel del perenner och inte lika mycket blommor. Landen har jag också ”förenklat” genom att sätta massor av vitlök, jordgubbar eller potatis på en större yta. Sedan har jag typ köksland med perenna örter och sedan köper jag typ persilja och annat i krukor som jag planterar. Det enda jag direktsår är lite olika sallad och annat. Har slutat helt med att förså grejjer. Nu känns det mycket mer hanterbart. Sen gör jag lite åt gången, en helg rensning, en helg jordförbättring, en helg sådd osv. Förut körde jag totalt slut på mig och allt på en gång.
Sen gör en längre tids nykterhet sitt. Man blir mer balanserad, mer chill och mer good enough. Nu kan jag gå i lugn takt och inte halvspringa. Det gör att jag sparar på krafterna och orkar mer. Lyssnar på olika poddar när jag pysslar på och det gör jobbet lättare när man är inne i berättelsen. Nu tar jag pauser med gott kaffe eller kallt kolsyrat vatten och jag har lärt mig att njuta av det jag gör. Förr såg jag bara det jag inte gjort och behöver göra, nu kan jag se vad jag gjort och känna mig nöjd över det. Jag var så mycket mer sur, pessimistisk och negativ när jag drack, som nykter är jag gladare, positivare och mer nöjd.
Så ta ner kraven på dig själv och uppmärksamma det du gör och tänk good enough!😁❤️
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Har tänkt på det här med återfallsrisk in i gamla gamla mönster när det gäller mitt mångåriga drickande av alkohol för att uppnå berusning. Sitter nu här vid datorn och dricker ett stort glas med kallt gott kolsyrat vatten och mår efter omständigheterna väl oförskämt bra rent kroppsligt sett. Men om jag nu istället för eget kolsyrat vatten i kylen hade haft en eller flera kalla starköl, fast jag inte ens var så värst förtjust i vare sig öl, vin eller sprit så hade jag nog inte varit så duktig.
Kan säga att det inte nog kan understrykas hur viktigt det är för nykterhet och inte minst den egna hälsan att aldrig köpa hem eller tillåta sig att ha tillgång till alkoholhaltiga starka drycker om man vill bli alkoholfri på riktigt. Jag kan som det är nu inte vistas i närheten av sådana som dricker alkohol för då vill jag också ha sånt direkt. Fast jag varit rätt länge på detta eminenta forum och skrivit en masa tok om allt möjligt som helt nykter har jag mycket att lära mig om en hel del har jag förstått.
När det handlar om att nån kanske vill bjuda på en sup, ett glas vin eller en kall öl så här mitt i sommarvärmen. Så får jag i rent självbevarelsesyfte faktiskt vänligt men bestämt tacka nej vare sig jag vill eller ej. För när det gäller mig så vet jag utan tvekan att då blir det bara ett råsupande rätt in i kaklet igen. Hos mig finns det inget som heter måttlighet eller budget av standardglas när det gäller alkohol.
Visst skulle jag vid en bjudning eller på nån krog som jag för övrigt heller aldrig besöker kunna låtsas vara nöjd med en öl eller ett glas vin om nån bjöd, men sedan så skulle jag bara ha en enda tanke i huvudet och det vore att snarast möjligt åka till närmsta bolag och köpa så mycket starkvaror jag orkade få med mig hem. Så galet har jag betett mig tidigare år, så hjärnan är då helt klart inte normalt programmerad till ett hälsosamt tänkande kring alkohol.
Det förstår jag varje gång jag får ett alkoholsug som inte handlar om att det är så gott och trevligt med lite öl, vin eller sprit. Nej, det handlar bara om att hjärnan vill ha berusning riktigt snabbt som den tråkigt nog har lärt sig att uppskatta. Det talas om att hjärnan är kidnappad och nog kan man väl hålla med om att ens hjärna på den punkten är det. För det är ju inte normalt att frivilligt vilja utsätta sig för mer eller mindre stark alkoholförgiftning. Nu när jag skrivit den här texten så är jag inne på mitt tredje glas med kallt kolsyrat vatten, och sånt blir man då inte dum i huvudet av.
Ha en fin kväll!
skrev danisa i Behöver mer stöd
skrev danisa i Behöver mer stöd
Tack, känner mig så stärkt och tacksam. Kände suget smyga sig på men det blev frukdryck och en knäckemacka istället. Vilken styrka det finns att hämta här från alla som skriver. Idag kommer jag klara 0:an
skrev Insikt_24 i Behöver mer stöd
skrev Insikt_24 i Behöver mer stöd
Ett återfall behöver väl inte tvunget vara ett misslyckande, det är beror ju på hur du agerar efteråt. Ett misslyckande för mig, det är om du slutar att försöka igen, att du ger upp helt enkelt. Ett återfall skulle jag se som olyckligt men mänskligt och en lärdom. Att ta nya tag och försöka igen och igen tills du lyckas med det som du har bestämt dig för, det är det som till slut blir framgången. Att fela är mänskligt och att lära av sina fel, det är att växa som människa.
Kram🤩
skrev danisa i Behöver mer stöd
skrev danisa i Behöver mer stöd
Fick en insikt och hoppas få reflektioner kring den. Hela tiden har jag tänk att efter ett återfall får jag börja om från början. Men det är väl inte riktigt så? För varje misslyckande får jag ju en till erfarenhet. Varje gång kan jag ju efteråt fundera kring vad som utlöste det hela. Att bli nykter är ju ingenting som bara går från en dag till en annan utan det är en process?
Vad tänker ni andra om det här?
skrev Carisie i En dag i taget
skrev Carisie i En dag i taget
@ElleW Hej igen 👋🏼
Det är klart att sekretessen är viktig men du kanske läste vilka svar jag fick ovan?
Jag hade iaf skapat en helt anonym emailadress och om du vill kan du ju också göra det och lämna "en lapp" i frågelådan ifall du vill utbyta anonym email med mig 😉☺️
Via gmail kan man chatta med sin anonyma mailadress så det vara bara en tanke.
Vad duktig du är! Heja dig! Du sa att jag bara skulle skriva om jag orkar och får ut nåt av det. Jag hade aldrig skrivit några noveller eller nåt annat om det varit en börda på något sätt. Tvärtom så går jag och väntar ivrigt på svar 😅
Jag tycker vi har en trevlig meningsutväxling.
Ha en fin dag och jag hoppas att du & maken kan hitta till lite nya roller även i hemmet nu när han är avlastad 😉
Kram
🩵
skrev Amanda L i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
skrev Amanda L i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
@kluck Jag förstår hur du tänker, men att du berättat för en vän kommer att påverka dig även när du är själv... Du vet ju att du då måste berätta att du återfallit... Se det som ett stöd som du har omkring dig hela tiden.
I början är det extremt viktigt att skaffa sig allt stöd man kan, planera varenda dag och marinera sig i nykterhet, och gärna läsa och lyssna på poddar.
Skål tamejfan är en sån bok som gav så mkt igenkänning!
med tiden går det lättare, beroendet somnar in och du kan fokusera på annat i livet. Kram
skrev Amanda L i Rattfylleri
skrev Amanda L i Rattfylleri
Hej! Jag förstår din känsla, men som tur är är det en sjukdom som du kan slippa följderna av. Det tror jag är bra att tänka på. Om du inte dricker så kommer du må bra. Det är ungefär som en jordnötsallergiker. Ingen fara så länge man inte äter jordnötter.
Skammen tror jag hänger ihop med beroendet. Det lättar ganska snart. Det finns verkligen ingen gräns för vad folk har gjort på fyllan, men med tiden kommer du att förlåta dig själv. Det är ju inte du, utan alkoholen som styrt och ställt. Man ÄR helt enkelt inte sig själv, indränkt i gift.
Därför är det orimligt att släpa runt på en massa skam. Och , som sagt, detta brukar försvinna ganska snart. Sen kan man såklart bli påmind lite då och då om knasigheter man gjort. Men känslan blir mer överseende.
Så försök att tänka på hur smart, klok och tuff du är som nu erkänt för dig själv att du har ett problem – och att du har tagit tag i det.
Jag är ganska säker på att du kommer att må mycket bättre redan om några veckor.
Har du andra problem kan det ta längre tid, men du kommer absolut att må bättre utan sprit än med.
Tack också för ditt grattis, men kampen var länge sedan nu. Nu känns allting bara normalt och ingen kamp alls i sikte :) Jag går numera på fester och middagar utan minsta problem eller sug.
Har bara trevligt och så är det även dagen efter....Jag tror och hoppas du kan få det så också! :)
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
God morgon! Har börjat denna dag med en halvliter. Ja, inte nåt med skadlig alkohol eller så, utan bara vanlig äppeljuice, som väl senare får sällskap av ett par tomater och en röd grapefrukt som jag inhandlade i lokala matbutiken igår. Sedan får det nog bli ett glas med mjölk och två limpmackor med bredbar leverpastej känns det som just nu.
Går kanske även lös lite på en salladsburk man har i kylen tror jag. Har ju nyligen som ny-nykter börjat med kosttillskott och även energidryck ibland för vitaminernas skull. Men har på känn att nog magen gillar riktiga grejer som mjölk, frukt och grönt bäst till vanlig vettig mat i lagom mängd. Nog känns det lite lättare rent allmänt nu när det är så pass soligt och fint ute.
Fast nog spökar alkoholdjävulen i ens tankar då och då och väl försöker få en att tappa fokus på det viktiga som ju är att aldrig ta första glaset eller burken, vilket bara får en på fall. Det att jag ju för det mesta är lågintensivt nedstämd och rätt så orkeslös gör ju inte det hela lättare så att säga heller. Men jag kämpar alkoholfritt vidare då jag inte vill tillbaka ned i alkoholträsket igen. Vet ju hur det blev den senaste gången jag hade bestämt mig för att bli alkoholfri.
Det gick bra sist för en tjugo år sen drygt i en månad och nästan en vecka. Sedan blev jag bjuden på en starköl och sedan var man snart in på bolaget igen och så var allt som vanligt igen. Så det går då inte att ropa hej för att man väl i stort sett varit alkoholfri i snart sju månader. Sommartider kan verkligen vara luriga, inte minst när det gäller tankar på nån kall pilsner. Törs inte smaka ens alkoholfri sådan. Vill inte triggas till att få sug efter äkta vara.
Nog är det är lätt att trilla dit om man inte är vaksam och kämpar med alla medel man har tagit till sig inte minst på detta forum. Det är ju bland annat därför som jag börjat dricka energidryck, och även numera har en sådan med mig i väskan tillsammans med en vattenflaska istället för alkohol i form av öl eller vin så att säga. Brukar nu även ha en liten påse med salta pinnar eller kanske jordnötter också så att man har nåt att tugga på i fall ett alkoholsug plötsligt sätter in alltså. Förresten, @Jenny det var kul att du tittade in en sväng här i dag, sånt uppskattas.
Ha en fin dag kompis!
skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu
skrev Blidenjagvillvara77 i Det är dags nu
80 alkoholfria dagar idag! 🙏 jag kan räkna upp hur många positiva effekter som helst och listan kan göras lång! Slutsatsen blir alltså att jag i grunden mår så mkt bättre både fysiskt och psykiskt!
De senaste dagarna har jag dock grubblat mkt… har en tonåring som uttryckte att hen inte trivs hemma för att vi är så ”konstiga” och det känns inte bra hemma. Detta satte igång en massa tankar hos mig. Jag började analysera vad som har förändrats hemma och det enda jag kunde komma på var att jag slutat dricka alkohol och att min man av den anledningen också dricker mindre. I övrigt är allt som vanligt!
Jag har alltid en tendens att lägga skuld på mig så fort barnen inte är nöjda, så det ledde så klart till att jag började analysera mig själv. Vad har alkoholstoppet förändrat hos mig? Är jag mer lågmäld kanske? Inte lika sprallig? För mkt i mig själv eftersom jag tänker mycket? Eller beror det på att min och pappans ”mysstunder” med vin och musik har upphört? Det kanske uppfattas som att vi båda är lite låga? Jag har också tänkt tankar som ”vad är det för mening med att jag inte dricker om det ändå inte leder till nån skillnad? Det verkar ju snarare blivit sämre utifrån hur sonen uttryckte sig? Dessa tankar antar jag är djävulens för mitt förnuft säger att inget blir bättre av alkohol. Men att tonåringen uttryckte sig så gjorde mig oerhört ledsen då jag själv anser att jag gör ett bra jobb, och dessutom slutat dricka alkohol för barnens skull. Jag vill vara en bättre mamma! Så fick man den kallduschen…
Nåväl, vi har pratat ut och tonåringen har berättat att det är andra saker som skaver (skolan bla) och att han tog ut det på oss i ren frustration då vi ställde krav på honom. Ska inte dra hela historien… det var bra att vi fick prata ut och att han berättade för oss vad som egentligen skavde så vi kan stötta honom. Men det drar fortfarande efter i mig och tankar som ”vad är det för mening” dyker upp nu och då. Men idag är jag alkoholfri! En dag i taget 💛
skrev danisa i Behöver mer stöd
skrev danisa i Behöver mer stöd
🤗 Tack, värmer i hjärtat en dag som idag. Får försöka tänka att idag är en ny dag. Nu med en stor kopp rooibos te i näven kanske jag kan klara dagen idag bättre än igår
skrev Jenny i Promillebikt
skrev Jenny i Promillebikt
@Flarran vill bara kika in och säga hur härligt det är att läsa dina inlägg! Verkar som att du har relativt ljusa dagar just nu? Känns gott att läsa.
Ta hand om dig!
skrev AlkoholenFörstörMig i Behöver mer stöd
skrev AlkoholenFörstörMig i Behöver mer stöd
Det första steget har du redan tagit, och det är att erkänna att du har problem. När är det som värst? Förmiddagen, eftermiddagen, kvällen?
Det är en pärs att sluta! Jag klarade mig vit i 5mån och 13 dagar innan jag föll tillbaka på ett återfall. Och jag pushar mig själv till att gå ut lik förbannat, men jag håller mig till sodavatten, vatten eller en och annan läskeblask..
Jag hejar på dig! Uou got this! 🥳
skrev elinnnnaaa i Rattfylleri
skrev elinnnnaaa i Rattfylleri
@Amanda L
Jag var på mitt första AA möte igår och har även sökt AH program.
Jag brast ut i gråt när jag sa ”hej mitt namn är … och jag är alkoholist”
Jag erkände för första gången för mig själv att jag har en sjukdom. Jag gråter nu när jag skriver detta. Det ligger så mycket sorg och skam i detta att det blir överväldigande.
Tack för dina fina ord, det värmer verkligen. Det känns så viktigt och veta att man inte är ensam i detta.
Grattis till 15 månader, bra kämpat! Det är inspirerande.
Jag har sagt att jag ska ge mig själv ett år nyktert, då har jag upplevt alla årstider nyktert. Sedan tar jag ett nytt beslut.
skrev Rina i Uppvaknande
skrev Rina i Uppvaknande
@vår2022 Ja, det är lite upp och ned där inuti. Igår var 15e dagen och jag tänker inte lika mycket på alkohol. Men jag hade en kass kväll igår med migrän och kunde inte somna. Vet inte hur många ggr jag knäppte på sömntimern på ljudboken.
Jag har tänkt på en grej som kommit upp tidigare hos terapeut; jag värderar mig själv utifrån prestation och tycks inte ha så stort värde i mig själv. Igår var det tydligt för jag har en massa köksland och rabatter att rensa och fixa till men orken fanns inte där och jag kände mig så himla värdelös... Kände saknad efter det där första/andra glaset vins känsla, när jag bara andas ut och är avslappnad i mig själv... Inte efter själva dövande ruset dock. Det var en ny tanke om vad som lockar. Och det var också så att jag började fundera över om jag kanske med denna insikt skulle kunna dricka bara något glas och vara nöjd med det och den känslan. Suck. Vad den lilla inte alkoholisten försöker och försöker. Trots att jag inte ens upplever att jag har så stort sug.
Men det där med mängder; insikten om andras intag är ju ofrånkomlig om jag håller mig nykter. och även om jag vet att jag inte kan ändra någon annan så kanske det i längden blir ett problem.
Att spendera sina kvällar med någon som är ragglig är inte charmigt i längden och inte varje helg.
Jag försöker att fokusera på det positiva. Men med denna vår som tvekade och sen dök upp i form av sommarvärme gör mig stressad över hur jag ska hinna allt och strukturera upp allt arbete i trädgården och bland sådder. Och stress har jag ofta hanterat genom att pausa den med en vindimma.
Jag håller med dig om det där med att räkna upp och inte ned dagar!
Det är den stora skillnaden för mig också.
Jag tänker inte denna gång att jag ska ha en vit vecka, 14dagars eller månad - utan tänker att det är härifrån och framåt som gäller.
Tack för att det skrivs inspirerande saker här och i andra trådar! Vilken hjälp ändå i att känna sig mindre ensam. Och få erkänna hur illa som det varit och hur stort suget kan vara.
❤️
skrev danisa i Behöver mer stöd
skrev danisa i Behöver mer stöd
Småsmuttar ska det stå
skrev danisa i Behöver mer stöd
skrev danisa i Behöver mer stöd
God morgon
Kämpar, går bra några dagar sen är jag tillbaka i mitt smygdrickande. Blir arg och besviken på mig själv. Planerar att gå I pension, längtar efter mer tid, lugn och ro men samtidigt skrämmer det mig. Då finns det mer tid till smygdrickande. Lediga dagar går jag och småsystrar hela dagarna. Det behöver jag har kommit tillrätta med innan jag går i pension. Är så trött på mig själv. Finns det nån som har råd att ge?
skrev ElleW i En dag i taget
skrev ElleW i En dag i taget
@Carisie Jag ärså tacksam för all tid du lagt ner på mig och mina våndor. Och jag är säker på att fler har glädje av dina uppmuntrande ord. En chatt vore fint, men anonymiteten är viktig. Sen kan man undra hur säker den är på andra ställen, vårdcentralen, t ex. Och jag skulle kunna skriva en novell om när jag fick antabus utskrivet till mig, för min dåvarande mans räkning (i förhoppning att få honom att ta det) och hur man kringgick tystnadsplikten på apoteket. En skrattretande historia (som ännu gör mig ursinnig) före digitaliseringens tid.
I morgon kommer mannen hem. Det har varit en rätt jobbig vecka ändå, tålde inte antibiotikan efter hundbettet, ett strömavbrott i området fick larmet på trapphissen att tjuta i tre timmar och jag har sovit bort hela eftermiddagar. Men, inga insomningstabletter, och bara ett par folköl. Och, ångesten från barndomen och uppväxtåren har lämnat mig ifred. Börjat läsa böcker igen så smått. Och tagit upp träningen. Ska försöka gå upp i vikt också. Du ska veta att du är ett stöd, men skriv bara om du verkligen orkar och får ut något av det! Kram!
Har du haft en skön ledighet i det fina vädret?
skrev bpo i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
skrev bpo i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
@kluck God morrn ☀️ kikar och säger lycka till idag med samtal.
Ser du skriver om att du funderar över att berätta för en vän. Jag kan verkligen rekommendera detta. Jag har berättat för några få nu som jag anförtror mig till i vetskap om att de alla vill mig mitt bästa. Det känns så skönt, lugnande på något sätt.
Jag känner igen mig i det du skriver. Just att avstå alkohol bland folk är inte så svårt. Det svåraste är när man är ensam, vilket jag också är oftast dagligen.
Åter igen, lycka till idag. Fortsätt kämpa ☀️ 🤗
skrev kluck i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
skrev kluck i Jag slutar dricka, ge mig allt stöd ni kan
Tack @Amanda L tack för dina råd. Så omtänksamt! I morgon har jag samtal med psykolog och nästa vecka med läkare. Har fått fylla i en enkät om mina alkoholvanor. Funderar på att, som du rekommenderar, berätta för en nära vän. Behöver fundera lite till. Men vet att hen skulle fatta och sannolikt t o m hurra för mitt beslut. Egentligen är det inte i sällskap som jag oroar mig för sug och återfall, snarare när jag är ensam vilket är dagligdags. Håll tummarna för mig alla supportar här!
skrev Cynthia i Drickande efter gastric bypass-operation
skrev Cynthia i Drickande efter gastric bypass-operation
@Arvedelen Så trevligt att träffa på andra GBP-opererade här (även om det självklart är tråkigt att du har fått problem med alkoholen). När opererades du? Och när började du få problem?
Jag tycker att det är så svårt att bedöma vad som är en rimlig alkoholkonsumtion efter GBP. Jag har läst vad andra skriver i det här forumet och jämfört med dem dricker jag ju väldigt lite, men alkoholen tas upp helt annorlunda och jag blir berusad av att dricka väldigt lite sedan operationen.
Hela min inställning till alkohol har förändrats. Tidigare kunde jag njuta av ett glas vin. Nu kan jag dricka ett glas vin och det enda jag känner är att jag vill ha ett till, och sedan ett till. Jag vill bli berusad. Så även om jag varit hyfsat bra på att hålla nere konsumtionen är det tydligt att jag har problem.
För mig är det också dag 4. Det går bra! Jag har en vecka med mycket inbokat på kvällarna och tänker att det är bra i sammanhanget för då sitter jag inte hemma och tänker att det vore gott med ett glas vin.
skrev vår2022 i Var gick det fel?
skrev vår2022 i Var gick det fel?
@Smillans Du kommer helt klart banne mig att få den bästa sommaren ever! Härligt att du mår och har det så bra och det tack vare din nykterhet. Häftigt!
Ha det så gott i sommarvärmen🌞❤️
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Man kan inte bara sitta och häcka på en balkong och filosofera när det är så vackert väder ute tänkte jag här på eftermiddagen. Så tog nyss och gick ute en liten sväng runt kvarteret. Gick då även förbi matbutiken och där inne fick jag tag på både mjölk, tomater, bananer och några röda grapefrukter. Alkoholdjävulen var nog trött i sommarvärmen då jag inte hade några större problem att passera läskavdelningens öl-paket idag heller. Men några energidryck blev det allt. Kan ju vara bra med några extra vitaminer så kanske man piggnar till lite tänktes det. förresten, kul att ni tittade in en sväng tidigare idag @Se klart och @vår2022.
Ha en fin kväll!
@Cynthia Jag opererades för två år sen och alkoholen började spåra ur för ungefär ett år sen. Jag har också blivit av med ”stopp-knappen” känns de som, blir helt fixerad efter första glaset och vill genast ha ett till. I början blev jag också berusad på en mindre mängd men min tolerans har ökat allt eftersom, inte bra. Jag har sökt hjälp hos vården men det har inte riktigt hjälpt, eller de har ju inga magiska trick… man måste göra jobbet själv. Har testat Naltrexon och Campral med varierande resultat så jag har skippat medicinerna nu.
Vad tufft att gå igenom en separation ovanpå allt, men förhoppningsvis känns det ändå som ett bra beslut?