Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Sedan jag berättade allt om mitt smygande för min man så stängde jag verkligen igen dörren för gott. De gånger jag fått sug så har jag berättat om detta för honom och bara genom att säga det högt till honom har hjälpt. Då har inte alkoholdjävulen kunnat kidnappa mig ifred. Min man har berättat att han flera gånger förstod att jag druckit i smyg, då när jag höll på med det, men han sade inget. Han ville liksom inte ”sätta dit mig”. De gånger han frågade om jag druckit blånekade jag. Funderar på om det är så att din man kanske också vet vad som pågår ibland, men inte vill säga något? Det är svårt att säga något för man vill liksom inte göra någon ledsen och inte utsätta någon för skam. Hos oss blev det så. Vi har en väldigt öppen relation överlag och pratar mycket om hur vi mår och sedan jag berättade om smygandet och slutade dricka har den blivit ännu öppnare. I början av min nykterhet pratade vi om hur det går och känns varje dag, oftast jag som tog upp det. I samband med det har vi också pratat mycket om var relation, om det som skaver och hur vi båda vill ha det. Något som jag inte riktigt gjorde fullt ut tidigare, bar mycket inom mig, ville vara tillags. Mina egna behov blev mycket tydligare för mig som nykter och jag började kunna prata om dem. Vi pratar mycket om hur våra uppväxter påverkat oss och vi har hittat ”hem” hos varandra. Vi känner oss båda mycket tryggare med varandra nu och vi pratar nästan dagligen eller vid behov om hur vi har det tillsammans. Det känns lätt nu, när inget behöver döljas och vi ser direkt på varandra om det är något som trycker eller skaver. Vi har båda lärt oss mycket och var delaktiga i hur vårt liv såg ut, även om det var jag som smög och dolde.

Det var det jag tänkte med ang parterapi, även om det är du som måste vara ärlig och bjuda in din man, så är ni två om att utforma ert liv och ta ansvar för det tillsammans. Att göra en resa tillsammans, är lite som en nystart när det finns ett alkoholproblem som stör i tilliten i relationen och att det bakom drickandet finns underliggande problem som löser ut det. Att bjuda in till en mer omfattande djuplodande resa om ert liv tillsammans och upptäcka relationen ur ett annat perspektiv. Era sårbarheter och behov. Det kan finnas mycket att upptäcka om varandra som man inte riktigt vet om. Det var det för oss❤️

Långfredag och snart kommer hela familjen. Är i vår stuga och jag känner mig ledsen för så många känslor dyker upp nu när jag inte dövar längre .
Jag känner mig samtidigt glad för att jag faktiskt känner mina känslor och inte dövar , så det är lite blandat.
Jag är i alla fall övertygad om att jag inte skall dricka någon alkohol i påsk, i alla fall . En helg i taget . Nästa vecka har det gått fyra veckor sen jag beslutade mig.
Just nu är det lite tungt, men jag är övertygad om att det blir bättre .
Har idag berättat för min man vad det är för känslor som dyker upp. En sorg att vi förlorar nåt som vi tidigare hade . Jag har berättat att jag har stått ut med det genom att döva med alkohol. Jag har också sagt att jag kräver inte något ( man kan ju heller inte tvinga fram respekt och kärlek) men att jag behöver respekt och kärlek för att må bra i ett förhållande .
Jag ville bara förmedla hur jag ser på det .

Än så länge har jag enbart fått respons genom tystnad . Det är så det brukar bli. Straff genom tystnad . Vi får se hur påsken blir .
Ha en fin påsk 🐣

Ångesten river i hela kroppen, rädsla för att ta ett återfall igen. Inte idag för jag har inget sug alls. Just nu känner jag mig bara så ynklig och rädd för att inte detta var sista gången. Vill aldrig mer dricka alkohol, önskar kraft och styrka att stå emot en gång för alla. Att må så här är fruktansvärt jobbigt. Nu börjar mitt liv utan alkohol igen. Kommer aldrig att ge upp denna kampen för jag ska bli hon som slipper dricka. Vill verkligen inte må så här längre. Efter att jag inte druckit på en vecka brukar jag bli återställd igen, men just nu nu griper och river ångesten runt och jag har svårt att företa mig något annat. Varför gör jag så här mot mig själv? Jag vill ju verkligen inte dricka alkohol. Det blir ens inte bra under själva återfallet varför ska det då vara så jäkla svårt att faktiskt säga nej. Jag vet ju att det är beroendet 👺 som då tagit över. Pust, this too shall pass. Kunde haft det mysigt med familjen nu men idag får jag hålla mig för mig själv för mina tårar bränner i ögonen/gråter bara. Jag skriver detta för det ska bli lättare att verkligen komma ihåg detta.

Det är märkligt när man är så trött så att man inte orkar att göra ett smack och ändå samtidigt är helt uppvarvad inifrån så att man går på högvarv på nåt sätt så att man inte kan slappna av utan nästan vill ta till motionscykeln fast man som oftast avskyr att anstränga sig så att man nästan får hjärtslag.

Har lugnande piller, men blir mest ännu mer trött av sånt skräp och får även ofta en märklig slags kemiskt skapad seg ångest av sånt efter några timmar. Har därför inte ätit såna piller under veckan på ren viljestyrka och kommer inte göra detta idag heller. Drack min varma mjölkchoklad och tog mina mackor och allt var fint en stund, sen blev det lika jobbigt som innan frukost liksom.

Försökt att minska ned på portionssnus och tagit bara nån enstaka av sånt idag också. Men nu fick det fasiken vara nog och lade in en sådan portionspåse ändå och kör nu en riktigt snabb låt på repetition i hörlurarna med Rock N Roll. Men har inget direkt alkoholsug efter folköl.

Känner nu efter nästan en timme med väl en smått dopaminhöjande rockterapi att det jäkligaste av inre störning börjat att klinga av en del. Det är allt tur att bolaget är stängt för annars hade man väl kanske skitit i att vara duktig och lagt det här med att vara alkoholfri bakom sig och dansat efter alkoholdjävulens pipa igen som det blivit så många gånger förr efter att det varit inre kaos.

Nog verkar den logiska delen av hjärnan funka skapligt, men ibland så är det en kamp att sitta lugn och fin i båten och rida ut stormen så att säga. Kul att ni tittade in här @Andrahalvlek och @Majblomman. Kämpa på mina vänner.

Ha det gott!

@Majblomman Ja, häll ut omgående. Bort med skiten bara. 🥰

@Ny dag förstod det😉 Nej jag vill inte ha det där vinet, beroendehjärnan och vanan (ovanan vill) Ska nu hälla ut det sista vinet som finns kvar i flaskan jag inte drack upp förra helgen. Ser att den står i kylen och kallar på mig🤷‍♀️ bort med den.
Krokar gärna arm, vi grejar det tillsammans eller hur🥰

@Varafrisk Hej, jag har tagit tag i behandling. Och vill detta själv också men jag har inte riktigt brukat till 100% allvar om jag rannsakar mig själv. Lämnat en liten bakdörr öppen. Förhoppningsvis har jag bommat igen den dörren nu. Nu har jag inplanerade veckovisa möten med en terapeut/läkare. Däremot tycker jag att böckers är ett komplement samt att det gett mig ökad förståelse för att min hjärna är kidnappad samt att det bara är jag som kan göra skillnad. Kommer aldrig våga berätta för en vidare krets om beroendet! Att sluta dricka är det så många som gör i dessa tider så där blir inte problemet. ❤️🥰🐣

@Majblomman Menade såklart bra att du INTE köpt vin!

@Majblomman Bra att du har köpt vin! Du vill ju egentligen inte dricka vinet, det är beroendet som spökar. Fasiken varför är det så svårt 😥. Jag är trygg med att inte jag inte kommer dricka denna påsken, ska vi kroka arm🥰?

@Flarran Tittar in och vill säga att du imponerar på mig. Både hur du grejar nykterheten och ditt sätt att skriva. Ger mig hopp.

Önskar dig en fin påsk🤗

@Ny dag Jag hoppas och tror att du känner att jag vill dig väl. Precis som jag skrev så har vi många likheter men även många olikheter. Jag tänker att vi som har blivit nyktra är ju förespråkare för det sättet vi blev nyktra på, vi tror på det. Jag tänker att du rekommendationer att läsa böcker. Känner du att det är hjälpsamt? Jag vill fråga dig om behandling igen för jag vet inte hur du tänker kring det? Vill gärna höra dina tankar. När någon föreslog behandling för mig här på forumet eller min kurator kom med förslaget så var mitt svar nej, nej och åter nej. Jag kunde för mitt liv inte tänka mig att åka iväg på ett behandlingshem. Och, oavsett om jag åkte iväg eller om det var på hemmaplan så var jag ju tvungen att berätta på jobbet för hur skulle jag kunna vara borta så länge utan att någon visste. Den dagen som jag berättade för min chef det var en befrielse. Jag berättade för alla på min arbetsplats var så trött på denna hemlighet ville vara sann mot mig själv. En annan person i behandlingen där visste endast chefen men ingen annan på hens arbetsplats. Fast chefen var involverad i hens behandling det har inte min chef varit på det viset eftersom jag har velat gå själv. Nyfiken på vad du tänker om behandling.

Kramar!!

@Insikt_24 Välkommen hit! Jag har varit medlem på forumet lång tid. Har haft flera nyktra perioder som tyvärr alltid slutat med återfall. Men jag ska klara av och bli nykter. Och behöver precis som du stöttning. Bra med sex dagar, en dag i taget! Kram

Långfredag och inte köpt hem varken vin eller bubbel men ni ska veta att den lilla alkoholdjävulen försökt förhandla med mitt förnuftiga jag( som jag är tacksam över finns kvar) Ska du inte åka och köpa lite vin att ha på påskafton, lite kan du ju unna dig. Fan heller att jag ska, ursäkta att jag svär.
Ska köpa hem annan god alkoholfri dryck, så får det bli!
Inte druckit alkohol på 13 dagar bortsett från 1,5 glas i lördags. Som inte ens var gott.
Känner att suget kommer och går men är just nu mer hanterbart.
Mår även lite bättre inombords, det sporrar till fortsättning.
Har lite andra funderingar om långvarigt alkoholberoende och psykiskt mående/utmattning/stressymptom som jag tänker skriva ner senare

Önskar er alla en fin påsk🤗

@Andrahalvlek 🙏 Att gå in här och skriva är otroligt hjälpsamt, i alla lägen. Ja när det inte går bra brukar der innebära tystnad. Skillnaden nu är återfall har blivit kortare, dvs ett par dagar och sen kravlar jag upp igen. Så såg det inte ut för några år sedan. Då kunde återfallet liksom pågå i veckor utan att jag kunde förmå mig att sluta med misshandligen av mig själv. Sober Leon ska jag kolla upp. Wirbing känner jag till. Någonstans handlar det om att aldrig ta första glaset. Måste verkligen jobba med detta en gång för alla. Jag har ju bestämt mig, ingen mer alkohol för jag mår så mycket bättre utan. Härligt att du firar din femte nyktra påsk🐣🥳🐣🥳🐣! Och tack för att du stöttar❤️

Sporrande ska det vara. 😁

@peace fantastisk läsning och väldigt spärrade för mig som tar mina första darriga steg mot ett liv utan alkohol. Det som skakade om mig var det där du skrev om skammen, jag hoppas verkligen att jag kan arbeta bort de känslorna och förlåta mig själv då småningom. Men jag förstår också värdet av att ständigt påminna sig själv om alkoholens starka kraft, för att låta bli att falla. Glad Påsk till alla. 🐣

@Surkärring Det är så hjälpsamt när man hittar andra sätt att varva ner. Man måste uppleva det för att förstå att man kan varva ner utan alkohol. Det tar lite längre tid, men när vilan väl brett ut sig i kropp och hjärna så är den mer genuin, och mer läkande i den viktiga återhämtningen.

Gladpåskkram 🐘

@Onkel F Hur kändes det på AA-mötet? Hur känns det inför påsken?

Gladpåskkram 🐘

@Ny dag En sak som märks är att du tystnar här. Det är hjälpsamt att skriva och läsa här på forumet när det känns svajigt. Ha några klipp på youtube också som du alltid tittar på när du märker att du fejdar ut. Sober Leon kan jag rekommendera tex, som variation till Craig Beck som jag alltid brukar tipsa om. Wirbings inlägg om återfallsprevention är bra också.

Gladpåskkram 🐘

@Varafrisk Tack gulliga du! En dag kommer jag bli nykter.Tänker på din fråga om det sitter ngn på axeln som inte vill bli nykter. Mina återfall påbörjas i tanken 5-10 dagar innan själva återfallet. Det är inte klokt att jag inte är sann vare sig mot mig själv eller maken. I tankarna snurrar det då runt att det är sista gången och att jag därefter kommer klara av att stå emot. Jag får skriva som ngn annan här på forumet skrivit Att nu får det vara nog! Och jag ska aldrig undanhålla sanningen från min man. Trodde verkligen att det näst sista återfallet skulle bli det sista. Denna gången behöver jag verkligen få till det!

Hur gjorde/gör ni när suget sätter in? Det känns nu som jag bara lurar mig själv och vem är man när man inte kan lita på sig själv?

Grattis och bra gjort att välja nykterhet och med den belöning du känner idag! Kämpar själv med att hitta andra sätt att belöna mig med än alkohol. Ska träffa min dotter och familj under påsken vilket jag ser fram mot. Ha en fin påsk🙂

@Ny dag Det var inget rörigt inlägg. Och du var inte arg på dig själv det leder ingen vart. Var snäll mot dig själv❤️ Känn efter inåt…när du säger att du vill vara nykter…finns det då någon liten djävul på axeln som ändå vill dricka. Så var det för mig…och det var beroendesjukdomen.
Min man har alltid vetat om mitt drickande. Jag har aldrig döljt ngt för honom. Jag minns att många här inne skrev, var finns din man, var är hans stöttning? Han fanns ju där men han var starkt medberoende vilket var så skämmigt att skriva om här på forumet. För andra fick ju sådan fantastisk stöttning. Men min man var medberoende och medberoende är starkt..jag är det till min dotter. Det kunde slutat med två alkisar istället för en. Nu dricker han i princip ingenting. Han har även gått i anhöriggrupp. Din läkare pratar han om beroendesjukdom? Behandling?
Du minns kanske mitt förhandlande när jag åkte fram och tillbaka i rondellerna? Det var min tredje nyktra dag. Det var tio dagar efter att jag hade berättat för min chef. Jag hade börjat motivationsgruppen. Men den tredje dagen då gav jag upp…på riktigt! Jag hade inte fått börja behandlingen om jag inte hade slutat dricka och jag hade inte klarat mig utan behandling. Det hade aldrig gått…den var min räddning!
Sju veckors heltidsbehandling, två veckor på halvtid och därefter två timmars eftervård varje vecka även över sommaren. Nu den 8/4 är det avslutning. Av tio stycken är vi fyra kvar. En person som kom t eftervården i höstas dog för ett par månader sedan. Jag vill inte skrämmas jag vill bara försöka säga att beroende är så svårt…och vi kan inte rå för det. Vi är några som behöver mer stöd än vad forumet kan ge. För mig har det varit hjälpsamt att träffa andra fysiskt som är i samma situation som jag själv.

En dag så kommer du bli nykter!!

Kram🥰🌺❤️

Hej alla tappra krigare här på forumet. Vilken enorm skillnad det är att vara nyckter och inte bakis på en långfredag 🤗 Visst man ska sitta på en stol och göra absolut ingenting idag enligt traditionen men jag tänker åtminstone ta en lång promenad och njuta av att jag mår bra just idag.

Till er alla , glad påsk och hoppas att påskharen har lämnat ett ägg till er 🥰

@vår2022 Gemensam terapi är nog inte dumt. Dock ligger felet hos mig, det är jag som inte har varit ärlig, jag som fört honom bakom ljuset. Det är jag som måste bjuda in honom på riktigt så att han igen kan börja lita på mig.
Idag återigen dag två och jag är dränerad av ångesten. Vet att jag kommer må bättre om ett para dagar. Och detta måste bli sista gången. Hur gjorde du i början när suget kom, fick du till din man och berättade eller hur var det för er?

@Ny dag Ja, vi skriver samtidigt😁. Något slog mig nu, du är ju så ärlig här om massor av tankar och känslor, om dit smygande och migrän in för familjen. Så du är ju väldigt ärlig här och sann. Sen blir det tyst några dagar och du köper vin och dricker några dagar. Det vi får ta del av och veta här, vet inte riktigt din man om. Du har tidigare berättat att din man är mer av en ”doer” och inte riktigt kan sätta sig in i dina känslor, som jag uppfattat det.

Kanske skulle det vara bra att gå på parterapi? Att få stöd i att kunna få en bättre förståelse för varandras känslor och tankar via en tredje part? Det är viktigt att kunna nå varandra för att kunna förstå, sätta sig in i situationen och stötta varandra. Vi är ju så olika och den man främst kan relatera till är sig själv. Om olikheterna är stora så är det svårare att förstå, men via en tredje part skulle det kunna bli lite lättare. Den tredje parten kan se saker utifrån på ett annat sätt än man själv kan göra. Bara en tanke som slog mig nu😁