Senaste kommentarerna i forumet

@Denlillamänniskan bakslag, om du vill kalla det för det är inget ovanligt. Förstår det känns tufft. Hur mår du nu när baksmällan släppt? Kan du släppa det och ta vid där du slutade innan psykologbesöket och Systembolaget? Tänkt på att du kommit långt och fått många nya insikter och lärdomar. En nykter dag är inget man ångrar, tänk så många du har bakom dig! Kram!

@wolf67 se till att inte vara hungrig! Det ökar suget tycker jag.

Heja dig!! Hur skulle det vara att ta en promenad och lyssna på ljudbok? Finns mycket gratis poddar också, tex Sommar i P1 eller P3 dokumentär, en del av dessa är så spännande så helt plötsligt har det gått en och en halv timme och jag har inte hunnit tänka på suget! Kämpa på! @wolf67

Behöver hjälp med strategier för att bryta suget.

Ny här.
Är på första veckan och det är jobbigt. Tänker orimligt mycket på hur skönt det skulle vara att sätta sig på ett trevligt ställe och ta en öl eller ett glas vin.

Första kontakten med vinflaskor och några öl var det som dök upp i minnet för en stund sen. Har som jag skrivit tidigare vuxit upp i ett helnyktert hem. Min far hade som ung tvingats att leva i otrygghet på grund av farfar som var tung missbrukare av alkohol när farsan var liten.

Därför så hatade min far allt vad alkohol hette ned till minsta procent. Kommer ihåg när man var en åtta eller nio år och farfar just hade avlidit i troligtvis sviter efter en obehandlad stroke. Vilket inte berodde på nåt alkoholbruk då han på grund av dålig mage hade varit helt nykter i minst tjugo år.

Men kommer ihåg när vi städade ur en lägenhet efter farfar, att man fick hjälpa till med att krossa och kasta en rad med fina vin och snapsglas som man inte riktigt kunde förstå varför. Detta då man tycke dessa var rätt fina liksom. Men hur som helst så fick man väl sig en rejäl predikan om alkoholens baksidor redan då. Det var bland annat nåt om att farsan visst hade fått ett vedträ i skallen när farfar var packad och höll på och firade med suparkompisar.

Man förstår ju att han och hans syster samt gamla farmor inte kunde ha haft det så värst roligt på den tiden liksom. Skrålande fyllefester och supvisor till långt in på kvällarna, och taskig ekonomi och dåligt med mat och grejer. När farfar var nykter fungerade det väl skapligt då han var bra på att bygga hus och då tjänade bra med pengar halva året då det var mycket jobb på vår och somrar visst. Men det var väl även ofta som det fungerade mindre bra liksom, enligt vad min far berättade om ibland på senare år.

Så därför såg han väl inte direkt med förtjusning på att man som liten var så förtjust i den likörkonfekt som mormor hade med sig från utlandsresor. Cigarettlimporna togs då glatt emot då han var storrökare när jag var liten. Man fick höra att, du ska inte vara så förtjust i sådana där karameller. Minns att jag inte kunde förstå varför han inte gillade ”vattenkarameller” som jag brukade kalla konfekten man fick av mormor till jul och födelsedagar.

Det är lite lustigt när jag tänker på det, att jag smakade skotsk whisky redan som nio år då jag ibland köpte konfekt som hette LYS eller nåt sånt i kiosker. Det var avlånga små paket med en tio karameller tror jag som innehöll en liten skvätt 40-procentig whisky. En gång så kom farsan på att man gillade sådana och då blev det ett jäkla liv på honom.

Men jag kunde inte fatta vad han menade, och han kunde inte heller förklara så man förstod vad det var för fel med sådant godis liksom. Det var ju bara vanliga karameller som man kunde köpa i kiosk på den tiden tyckte man. Därför blev man tidigt intresserad av punschkarameller. Men han läxade upp en att sån där skit ska du inte köpa, utan nån mer ingående förklaring.

Första kontakten med en påse med vin, sprit och ölburkar. Det hade man redan som knappt tio år då man tillsammans med några kompisar i kvarteret en gång hittade en systemkasse med drycker som några tonåringar hade gömt i en rivningskåk inför nån kommande helg. Minns att man var rätt så nyfiken på att öppna en flaska, men samtidigt så kunde man ju nästan inom sig höra farsans mullrande röst om hur farlig sprit var.

Så därför gjorde man ju som man hade fått lära sig utan att förstå varför, när man slog sönder farfars gamla vin och snapsglas tidigare. Allt som har med alkohol att göra är ett fanstyg tror jag att man sade och slog sönder flaskorna omgående och sparkade fotboll med ölburkarna. Sen fick man springa därifrån rätt snabbt för gänget som ägde dryckerna var visst i närheten minns man. Vilket jäkla liv det skulle blivit om man som knappt tio år kommit in och full.

Det är allt många minnen som dyker upp i skallen nu när man varit helt alkoholfri i över fyra månader så att säga. Det är då inte konstigt att man tidigt blev intresserad av öl och vin alltså. När det gäller barn och ungdomar så brukar ju allt som är förbjudet. Så som cigarettrökning och liknande bli ganska intressant. Detta speciellt om då föräldrar inte kan förklara på ett vettigt och lättfattligt sätt varför sånt som alkohol är olämpligt att hålla på med.

De hade ju kunnat visa eller peka på några tydliga exempel hur det kan gå genom att ha berättat om den tidens mer kända missbrukare i staden liksom. Då kanske man hade förstått det hela lite bättre. För det räcker ju inte med att säga att nåt är fel, skadligt och onyttigt då man som mycket ung hade svårt att begripa sånt som inte påvisades helt tydligt liksom.

När jag nyss läste igenom föregående textstycken ovan då började jag logiskt fundera på hur det kunde komma sig att tankar om första kontakten med alkohol dök upp så pass levande i mitt minne i morse. Då slog det mig att det hela kunde handla om en slags förminskning och bortförklaringar av mitt tidigare galna och helt felaktiga beteende kring drickande av alkohol.

Detta för att kanske på nåt sätt försöka att rationalisera tidigare skadliga användande av alkohol genom att undermedvetet kanske försöka lyfta över skulden till detta på någon annan än mig själv. Någon slags knepig skönmålning alltså. Tänkte då noga på det man har läst och studerat en del på nätet när det handlar om riskbeteende och återfallsprevention.

För när man som jag har varit helt fri från drickande i några månader så kan man ofta börja tro att man kan börja slappna av och börja tro att man är klar med kampen mot drickandet av diverse alkoholhaltiga drycker. Vilket är en stark varningssignal att vara uppmärksam på.

Motivation till att hålla i och hålla ut nyktert i längden kan börja svikta. Då inte minst ofta på grund av diverse psykologiska orsaker. Samt ett feltänk som kan leda till att man stegvis genom kanske först lite likörkonfekt stegvis halkar tillbaka in i ett tidigare skadligt beteende. Processen för ett snedsteg, och i värsta fall fullskaligt återfall i missbruk kan ofta smyga sig på genom till synes små och nästan obetydliga steg som knappt märks har man ju hört.

Det är alltså helt rätt att man kontinuerligt måste vara uppmärksam på alla tendenser till att kanske försöka försvara ett tidigare dåligt beteende. Så får väl fortsätta att arbeta målmedvetet och marinera mig med mer fakta för att kunna vara nykter känns det som. Förstår nu bättre att man inte ska tro att alkoholdjävulen så att säga ger upp i första taget. Det är allt tur att detta eminenta forum finns så att man kan skriva av sig och förkovra sig i den svåra konsten att vara och förbli nykter. Alkoholfri är man då fortfarande och kör vidare på den vägen.

Ha en fin dag!

@Smillans dina inlägg ger så mycket inspiration och hopp! Du verkar verkligen ha funnit glädjen och lugnet i att vara nykter! Att ha nåt för händerna när rastlösheten slår till är nog inte så dumt 😀

Tack🤩!

Det sket sig igår. Drack mig berusad. Är bakfull idag men har ändå varit uppe tidigt och gjort lite plikter. Tur att jag lever ensam och inte gjorde någon annan ledsen och besviken.

Var hos psykologen och det var ett rätt jobbigt samtal. Direkt efteråt, utan att förhandla med mig själv så for jag till systemet och handlade. Kändes som en självklar handling och jag tvekade inte en sekund. Så var det med det. Kan alltså inte lita på mig själv.

Psykologen gav mig också en Post It-lapp med tips om en hemsida. Kollade upp den imorse. Det var en sida som vänder sig till de som vuxit upp i alkoholmiljö och/eller dysfunktionell familj. De jobbar enligt 12-stegsmetoden. Hon tyckte väl att jag behövde mer hjälp för att hantera mina övergivenhetsproblem, för hon har ingen aning om att jag överkonsumerat alkohol. Jaha, ja. Ödets ironi, kan man tycka.

@Majaella Ja, det är en otroligt målande och bra beskrivning av hur kampen kan se ut, puh! Men sen när man till slut kommit upp på hästen trots allt och den sakta börjar lunka framåt, med dig på ryggen, halvdöd, och man orkar hålla sig kvar hårt på hästen, då börjar det hända saker. Något har hänt som gör att man orkar sitta kvar på hästen och det ger krafter till att rida mot solnedgången. Man stannar vid en vid en källa för att dricka färskt vatten och vidare mot en sjö för att tvätta av sig dammet och flyta ett tag på rygg. I hästens packsedel finns det mat och kaffe som man äter vid en uppgjord brasa på stranden när man beundrar solnedgången. Dags att få vila skönt i en sovsäck, till slut somna och vakna sittandes vid brasan med nykokt kaffe och se hur en ny dag gryr när solen går upp. Ett nytt kapitel i livet, nykter med nya krafter på hästryggen. Mer rak i ryggen mot nästa solnedgång och en ny soluppgång🌞.

Allt är möjligt! Ha en fin onsdag!❤️

@CMG
Grattis till ny nykter vecka!
Är där med nu! 💚 Vi fixar det här !
Kram

Skriver ett citat från en saknad Anabell som tidigare var aktiv här på forumet .

Saknar dig @Annabell ser du detta så hör av dig !

”När det gäller alkohol och upprepade återfall/snedsteg (dag 1 igen och igen… som det ju varit för mig) och det här med ”bara-att-hoppa-upp-på-hästen-igen!” vill jag bara dela med mig av hur jag har känt och tänkt (alltså utifrån hur JAG har upplevt det)… Så här ser jag på det (inte så här ÄR det): Att bara ”hoppa-upp-på-hästen” när det gäller alkohol och återfall är nästintill omöjligt. Det handlar om att desperat och typ blind kräla sig fram till hästen, få en spark, grina, gräva en tunnel fram till hästen och försöka smyga sig upp på den bakifrån, flyga rakt av, skita i hästen fullständigt en stund, böna och be till hästen att man ska få komma upp, hästen kutar iväg fem km, bestämma sig som satan för att man ska upp!, åla sig fram fem km i sitt allra sämsta skick mot hästen och sen inte ens orka klättra upp på den, komma upp tillslut, hästen rör sig inte ur fläcken, tröttna och självmant hoppa ner i leran igen, desperat och typ blind kräla sig fram till hästen…etc etc - på repeat. Och allt det här slitet med att komma upp på hästjäveln ska göras parallellt (helst omärkbart), med att det övriga livet ska pågå och man utåt sett verkar helt normalglad och powerful. Det är egentligen ofattbart att man nånsin kan glömma hur jäkla svår hästkampen är och hur dåligt man mår medan man håller på med den…😞.”

@Amanda L
Ja, jag skall försöka lita på processen. Jag är oerhört motiverad denna gång och har inte lämnat några bakdörrar öppna . Jag kommer ta till än mer åtgärder än enbart forumet om det behövs. Jag tror jag är en medberoende personlighet och skall gå all in för att lära mig om det också. Tack för inlägg.

@Himmelellerhelvette 🤗
Heeej! 💛
Läst att det går bra för dig! Grymt! Jag hittar dock inte dina första trådar när vi hade kontakt , har du tagit bort dem?
Jag fick byta då jag inte hittade mitt lösenord så nu heter jag istället för Majaela -Majaella.
Tack för inlägg i alla fall ! Jag är så peppad på framtiden nu! 💪🏼

Vecka 34. Nu skulle jag behöva lite sol och värme☀️det har varit en lång vinter och jag är urless.
Har börjat titta lite på påsken, den är ju stundande. Vi har inte planerat än hur/var den ska firas men det löser sig. Påsken är min favorithögtid🐣💛 och den blir ännu bättre i år med första året som nykter. Den känns så kravlös och bara återhämtsam för mig i år när jag inte behöver stressa om alkoholen. Jag pyntar lite grann, byter duk, tar in ris, fjädrar och ägg, påskliljor, gula ljus och mycket god mat. Tänker ta några semesterdagar för lite extra ledighet.
Idag är det yoga (längtar) och innan det ska jag köpa ett garn till en tröja jag tänkte ta mig an att sticka. Har inte stickat på tusen år (försök sticka med 1 flaska vin i kroppen 😵‍💫) så jag är allt annat än van. Men tänker att det kunde vara trevligt att ha ett arbete för händerna och att jag lägger ifrån mig mobilen ett tag. Har hittat ett mönster som verkar lätt, tunn kortärmad tröja med lite struktur på oket. Färgen blir lin, perfekt till sommaren.
Veckor och månader staplas och jag är så glad att min nykterhet börjat bli en vardag för mig, som jag längtar efter detta🌸

Önskar er alla en fin onsdag!

@Varafrisk Inte så bra faktiskt är svaret på båda frågorna. Det känns som om jag är någonstans i trakterna av "När kommer dag nummer två". Jag har hamnat i en ond cirkel som bara spinner på. Jag behöver hitta ett sätt att bryta den. Jag "vet allt" och jag "kan allt", Ändå snurrar det bara på! Behöver finna kraft och motivation.
Jag klafsar runt i något slags mental och känslomässig gegga utan att komma framåt.

Jag skulle behöva hjälp, men det finns en känsla av skam.

Det är inte rationellt, men jag kan känna skam över att skriva här. Det är ganska länge sedan jag startade min tråd, och jag klafsar fortfarande runt i samma gegga. Jag känner att jag skriver samma saker om och om igen.

Jag drar mig för att gå på AA-möten, för det finns en skam i mina ständiga återfall. Helt knäppt, för alla på dessa möten vet hur beroendet fungerar. Jag ser hur människor som kommer som nya förändras med nykter tid. Jag ser den fysiska förändringen hos dem. Friskare och piggare och det sunkiga, lite vanvårdade utseendet försvinner. Jag är lite avundssjuk på dem, för jag vet hur bra jag har mått efter en längre tids nykterhet. Varför kan de men inte jag? (Självömkan de lux!). Jag vill den förändringen!

Jag skulle vilja kontakta beroendemottagningen igen, men det finns en skam i att göra det för femtioelfte gången. Dessutom är jag livrädd för att det skulle få sociala konsekvenser (körkort osv). Irrationellt det också, för de gånger jag sökt hjälp har mina vårdkontakter varit helt inställda på att hjälpa så länge det är man själv som söker hjälp.

Något slags Limbo, jag har en längtan efter nykterhet men vet inte riktigt hur jag skall nå det tillståndet.

Tack för att du tittade in och jag ber om ursäkt för den självömkan du fick till svar 🤗

@Majaella Även jag har lärt mig så mycket om mig själv som jag inte sett eller vetat förut. Den här processen, att sluta är verkligen så mycket mer än att bara sluta dricka.
Och det är spännande att steg för steg förstå varför man fungerar som man gör, varför man fattar vissa beslut. Jag tycker också att jag kan förstå andra människor bättre nu.
Lita till processen var det flera gamlingar här som sa. Jag förstod det inte då, men vill säga samma sak nu. Det är en process på många plan och steg för steg kommer du att veta hur du ska göra och gå vidare.
❤️🙏🏻

@Amanda L Såg skulle det stå. Jag kan tyvärr inte se de första raderna efter omgörningen…😞

@marshmallow11
Stort grattis! Spg att du fyllt fem månader. Värt att fira! Och nu är det ju även en härlig årstid på ingång!❤️👍

@ISE Hej vännen❤️ Undrar hur du mår? Skriv gärna en rad. Kramar🥰

@Onkel F Kikar in h dig..Hur har du det och hur mår du? Kram🥰

@Denlillamänniskan kloka reflektioner! Och det är ju det en del att bli nykter handlar om? Att stanna upp, känna efter, analysera och reflektera. Allt eftersom lär man känna sig själv och vad/hur/vardör man reagerar som man gör. Efter en tid ligger vi steget före hela tiden och kan på så sätt ”parera” r suget kommer. Så tänker jag i alla fall. Fortsatt fin kväll 😀

Det är helt otroligt hur man kan tänka djupt, snabbt och även rätt nyanserat på så många skilda sätt. Om man då inte omedelbart bara rusar iväg nånstans och använder alkohol för att i princip fly från sig själv eller någon situation som man i stunden kanske upplever vara lite knepig eller jobbig att hantera.

När jag nu i skrivande stund är nykter sedan över fyra månader och tre veckor, och lugnt i stillhet tänker tillbaka på hur mitt tänkande ofta var för bara fem månader sedan. Då kan jag säga att det verkligen är viktigt hur man tänker, och på vilket sätt man låter en inre känsla få påverka en om man vill må någorlunda fysiskt och psykiskt bra.

Kan utan tvekan säga att jag är en känslomänniska som ganska lätt kan styras av känslor om jag inte tänker logiskt och sätter mig över de tokigaste tankarna. Känslan i stunden kan lätt få mig till att tro mig vilja, eller kanske behöva dricka alkohol av olika slag för att må bra eller vara i en slags balans. Men det går ju inte att alltid bara rusa rakt fram och följa den inre känslan i stunden.

Man måste hela tiden stanna upp och tänka logiskt över vad det är en känsla vill säga till en. Känslor är inte alltid fakta, det är ofta impulser som kan få en att agera helt rätt men även ofta tyvärr mindre bra. Den inre stressen kan komma plötsligt och när som helst, och då i princip få mig att nästan som i panikkänsla snabbt gå från ett känsloläge av lugn och harmoni, till att bli inre orolig och då snabbt få mig till att vilja förflytta mig tanke eller känslomässigt till ett annat mående där kanske lite mer lugn och harmoni kan finnas.

Drickandet genom åren har nog ofta haft sin grund i detta fenomen tror jag. Nu har jag när ett alkoholsug och längtan till berusning för att snabbt känna lugn kommit fram till att det finns andra och bättre metoder. Sånt som alltså är mindre skadliga för hälsan och inte minst ekonomiskt det bästa för den egna plånboken.

Det går att ta ett djupt andetag och hålla andan en stund och andas ut, och sedan upprepa denna enkla andningsteknik några gånger. Sedan kan man ju om man så känner och vill det, ta sig en promenad i omgivningarna. Men man kan även om vädret är fint sätta sig ned på nåt trevligt ställe, så som på sin egen balkong och äta något gott. Som kanske några goda ostbågar och ta sig en slurk med nån läsk eller kanske till och med lyxa lite det hela med en god alkoholfri äppelcider.

Har man då även kanske en mp3-spelare med lite glad och svängig musik med sig så kan man även lätt förhöja stämningen ytterligare några snäpp. Tänker att alla väl på den här punkten när det gäller att bemästra inre oro väl har sin egen metod liksom. Förresten, kul att du tittade in en sväng tidigare idag @Se klart.

Ha det gott!

@TessanTuss hur går det för dig Tessantuss? ❤️

Dagen har inneburit en hel del analyserande varför jag plötsligt blivit sugen på att dricka vin. Vad var det som hände där under ytan?

Yttre faktorer; Ledig efter jobbhelgen. Tagit hand om det jag skulle och brukade tidigare dricka vin en sådan kväll.

Inre faktorer; Kände mig ömklig, ensam och otrygg. Svårt att varva ned och koppla av.

Slutsatser;
Inser att jag tidigare i livet nästan alltid har haft umgänge och en partner. Nu har jag inte det längre. Detta beror på att jag alltid gått vidare i livet när något inte känts bra. Bytt jobb, brutit relationer och varit dålig på att höra av mig till bekanta. Barnen är stora och har sina liv och partners.

Jag har alltid varit så säker på att jag har förmågan att göra förbättringar i mitt liv och även litat mycket på min sociala förmåga att knyta kontakter. Men plötsligt hade jag inte det längre. Jag blev kroppsligt sjuk och några månader senare hade jag inte hämtat mig. Det slutade med utmattningssymptom och återigen en sjukskrivning. Det var då jag slutade dricka, för jag tänkte att jag snabbt skulle bli mitt gamla jag och gå vidare i livet igen. Så blev det inte.

Nykterheten har gett mig insikter om mig själv, och gamla trauman har kommit upp till ytan. Jag varken kan eller vill ändra på det. Jag försöker arbeta mig igenom denna fas i livet.