skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hej! @vår2022, Man har väl kanske varit lite för naivt hoppfull och trott att den läkare man skulle tala med inom öppenpsykiatrin ville försöka att fokusera på att hjälpa en till ett bättre mående på något konstruktivt sätt. Men de ser väl en bara som en onödig kostnad kanske, om man ska se på saken krasst med nyktra ögon. Brukade till min farsa lite skämtsamt säga ord som att - ingenting är så dåligt att det inte kan bli sämre. Där känns det som att man nog låg mer nära sanningen än vad man kanske tänkte på då. Den kvalité och kunskapsnivå som finns hos allmänläkare med kanske väl en tre månaders inblick inom psykiatri i sin grundutbildning ger väl inte mycket hopp för någon större förbättring. Vårdcentralen ifråga som man slentrianmässigt hänvisats till är man rätt bekant med sedan tidigare. De lär nog inte ha mycket att komma med säger väl min erfarenhet. Bemötande hos allmänläkare brukar det inte var något att klaga på. Då de ju brukar vara skapligt kompetenta på det mer kroppsliga spektrat som att ta blodtryck och såna där enklare grejer. Men sedan när det kommer till det psykiatriska brukar de ju remittera till psykiatrin som nu tydligen har visat den kompetensnivå som den ligger på idag. Kul att du skrev några rader i alla fall. Ha det fint kompis!
skrev vår2022 i Promillebikt
skrev vår2022 i Promillebikt
@Flarran Det låter jobbigt att bli bollad så där. Men kanske får du träffa en bra allmänläkare som lyssnar på dig. Det har ju ändå hänt en hel del nu när du varit nykter också i över tre månader, menar att det kanske blir lite tydligare kring hur du mår nu när alkoholpåverkan inte är med i bilden. Jag hoppas verkligen att du får ett bra bemötande på VC.
Sköt om dig, du jobbar på så himla bra kompis!🌺
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hej! @Charlie70, Det har varit en jobbig dag efter att jag hade talat med en ny okänd läkare i telefon från psykiatrin som inte hade något verksamt att erbjuda mot min lågintensiva depression som jag brottas med dagligen. Det var uppenbart att denne läkare nog inte ens läst journalen utan bara beslutade att skicka en vidare till en vårdcentral med allmänläkare för att väl minska kostnader och patienttrycket på sin avdelning. Hade ju hoppats att man skulle fått någon mer verksam medicin mot nedstämdheten. Men blev endast efter flera år i princip bortplockad från deras patientlista och hänvisad till vanlig vårdcentral när det gällde förnyelse av de sockerpiller mot ångest som jag har sedan tidigare trots att jag ingående berättade om vilka mörka tankar jag ofta har. Har kämpat hårt med att vara alkoholfri, men nu är det svårt. Det känns i skrivande stund hopplöst och att det har blivit lite för mycket motvind. Man får väl se hur det går med allting...
Ha det gott!
skrev marshmallow11 i Ja till livet
skrev marshmallow11 i Ja till livet
@Surkärring Ibland brukar jag tänka att om man bara skulle för 10 min kunna vara i den värsta bakisångesten man haft för att aldrig glömma. Förstår verkligen dina känslor om att bara pusta ut i soffan och bara få zooma ut en liten stund. Men den stunden är ju så kort. Ibland får man bara vara jäkligt sur ❤️
skrev Charlie70 i Promillebikt
skrev Charlie70 i Promillebikt
@Flarran jobbigt med sug. Men om jag inte missminner mig undvek du att gå till affären för att handla mat för ett tag sedan för att du inte ville se folkölen. Tänker att det är ett stort framsteg att den inte säger dig något längre? En rejäl fylla kan jag också fundera över efter 4 år som nykter när livet känns på olika sätt. Men numera och sedan länge är den tanken bara ren och skär fantasi eftersom alkoholen inte lockar mig på något sätt längre. Heja dig!
Kram!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Nog är alkoholsug rätt lurigt när det egentligen handlar om att man vill berusa sig rejält för att då kunna fly bort från sig själv liksom. Tänker på när man var och handlade för några dagar sen och tittade på ett paket med folköl av den sort man köpt så himla många gånger förr och tänkte att sånt där är inget man längre köper. Kom sen på mig när jag passerade en hylla med strösocker att tänka på den tid för inte så värst längesen då jag hade som hobby att varje månad göra min egna mäsk som man ibland gjorde starkbrygd i plastbrännare med. Som med hästlängder sopade mattan med bolagets prylar, om man nu inte bara på en kort tid drack upp mäsken som den var då den var klar.
Förstår som ny-nykter med knappt fyra nyktra månader i bagaget att det nu krävs mentalt fokus och största vaksamhet på att inte slappna av det minsta och tro sig att man har blivit fri från det mentala beroendet på långa vägar. Tänkte för en stund sen att när man ska titta efter skor man tänkt köpa. Nog borde man väl våga att gå förbi Systembolaget strax intill utan att riskera att gå in och köpa onyttiga drycker som man rätt logiskt nu vet bara skulle få igång en igen till att fortsätta på samma självdestruktiva sätt som tidigare och då dricka på det sätt man har gjort i så himla många år. För visst finns en längtan till att kunna berusa sig ibland kvar inom en rätt starkt av och till.
Men som nykter och mer logiskt tänkande och helt alkoholfri sen över tre månader så fattar man ju tveklöst att alkoholdjävulen så att säga tar varje chans till att få en på fall och helst väl supa tills man totalt rasar ihop kroppsligt och psykiskt. Har ju en andlig tro och förstår vad kristna morsan menade när hon i sin dagbok skrev orden om att man som människa är på gott och ont och att demoner tycks ha en förmåga att komma och gå inom en människa lite hur som helst. Men tack vare detta eminenta forum som påminner en dagligen om vad det kan innebära om man tar det första glaset när man känner till att man har en en beroendepersonlighet.
Då kan man inte ta några risker innan man till hundra procent känner att man är helt stabil i det nyktra tänkandet. Det blir alltså inget inköp av skor vare sig idag eller morgon. Folköl lockar inte längre, sådant kan man numera passera utan fara då det krävs avsevärda mängder för att berusa sig på sådan alkoholhaltigt beskedlig ”oskyldig” dryck som inte lockar. Men tankar på starkare grejer har man då inte kommit ifrån tankemässigt kan jag då säga. Har idag alltså känt ett sug efter inte bara lite alkohol i allmänhet, utan längtan efter en rejäl fylla som logiskt fick mig till att sätta mig här vid datorn och gå tillbaka i min egen tråd och påminna mig om min nyktra resa hittills.
Kämpa på vänner!
skrev Jan.3. i Ja till livet
skrev Jan.3. i Ja till livet
@Surkärring Grattis till 6 månader, jag fladdrar in på forumet och läser lite här och där ibland men jag brukar aldrig stanna till så länge att jag loggar in.
Men i dag gör jag ett undantag, jag känner så igen mig i det du skriver, efter 6 månader så kände jag fortfarande att det "Lilla aset" ville bli matad med alkohol och jag kände den där olustkänslan att " faan är det så här det ska vara i framtiden blir det aldrig bättre än så här"
Men för mig hände det nya saker när jag kom upp i runt 10 månader, vet att det var runt Oktober det året, då började det hända saker i skallen på mig.
" Aset" gick i lite djupare dvala och efter det så har det bara gått bättre och bättre.
Visst, det var ju inte som att klippa av en tråd och allt blev bra med en gång men har det varit lite uppför och motigt till och från innan så kommer det att gå bra mycket lättare framöver bara du inte tvekar utan fortsätter på din resa.
Så jag ville bara gå in här för att på mitt sätt försöka peppa dig lite.
Fokusera på tre månader till nu det kan bara bli bättre, aldrig sämre.
Ha det bra. 😊
skrev Nell i Ja till livet
skrev Nell i Ja till livet
Tack för ditt fina inlägg @Surkärring, fullt av insikt och ärlighet, och det väcker så mycket tankar!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittade in och skrev lite.
Jag traskar nyktert vidare fast det väl är lite knepigt tidvis.
Ha det gott kompis!
skrev Andrahalvlek i Promillebikt
skrev Andrahalvlek i Promillebikt
@Flarran Härligt att läsa dina morgoninlägg nu när du får sova bättre och bättre. Det blir allt glesare mellan dina dippar, har du själv tänkt på det?
Nykterhetsarbetet är lite som ett sorgearbete tycker jag. Jag jämför det gärna med en grusväg fylld med gropar, så kallade potthål som det pratas massor om nu för tiden. I början ligger man i en djup grop och vältrar sig i dyn, tycker väldigt synd om sig själv. Med all rätt, det är synnerligen obehagligt i en dypöl. Kallt och smutsigt.
Sen tar man sig upp ur gropen och traskar vidare, vädrar morgonluft - och plötsligt ramlar man ner i en ny grop. Vad fan 🤬 Med tiden blir det dock allt glesare mellan groparna i grusvägen, man lär sig väja runt groparna - och om man ramlar i blir man allt skickligare på att ta sig upp ur gropen och traska vidare. Det går snabbare och snabbare, för man har lärt sig hur man ska göra. Upp ur gropen bara. Framåt. Mot den ljusnande himlen som skimrar i rosa. Med fågelkvitter i öronen.
Trevlig helgkram 🐘
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Goda vanor mår man bara bra av, och lagom är bäst. Tänk vad självklarheter kan krånglas till om man fastnar i ett feltänk utan vett och sans. Fick sova lite extra i natt, tror nog det blev en fem timmar lite drygt faktiskt. Har just ätit min frukost med varm mjölkchoklad och limpsmörgåsar, öppnat fönstret och fått lite morgonluft. Hörde fåglar kvittra nånstans och en liten stund var himlen ovanligt vackert fint färgad i ljusa varma nyanser. Tänk vad bra det är att slippa dricka alkohol för att stå ut med negativt feltänk som man ofta skapat själv genom mörka hopplösa tankar. Dricker nu vanligt vatten och äter på en klementin. Tänk vad gott det kan vara med bara lite vanligt kallt vatten. Borde nog gå ut och gå en handlings-sväng, behöver ju faktiskt mer mjölk till frukosten i morgon, och en lagom liten må-bra-runda eller promenad är ju inte helt fel när man är på humör för sådant liksom. Tacksam för att man är alkoholfri och utan sug efter onyttigheter det är jag då verkligen.
Ha en fin nykter fredag!
skrev vår2022 i Ja till livet
skrev vår2022 i Ja till livet
@Surkärring Grattis till 6 månader!🥳 slitigt att du behöver dividera så mycket med dig själv och att tankarna på alkohol är så starka. Tänker att det handlar om att vi har en beroendehjärna, en bestående förändring i belöningscentrum pga av beroendet.
Så här skriver Hjärnfonden. Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.
Jag tror att det krävs lång tid för att lyckas bryta ett beroende, år, massor av tålamod och såklart stark vilja att fortsätta vara nykter. Tänker att det tar 3-6 månader för att återhämta sig från alkohol, men mycket längre tid för att bli stabil och att skapa nya banor i hjärnan. Sedan tror jag att man behöver ha en positiv inställning till nykterheten, att det är så mycket mer värt och en befrielse från beroendet. En ny livsstil.
Processen tar tid, så det är ändå värt att ge det mer tid, det händer saker hela tiden fast man inte alltid märker det.
Sköt om dig och ha en bra dag!❤️
skrev vår2022 i Försöka vara nykter
skrev vår2022 i Försöka vara nykter
@erivan Att vara beroende är ett gissel då beroendekrafterna är så otroligt starka och kan ta över helt. Man börjar tänka att man har så tråkigt som nykter, man får inte det lustfyllda ruset som vi är vana vid och inprogrammerade till att ta till när det känns tråkigt, vips så får man nedstämda känslor av hopplöshet. Det sunda förnuftet i pannloben körs över med en ångvält av känslohjärnan, där beroende bor och man kan inte längre tänka klart eller rationellt. Det enda som gäller är att få hälla i sig alkohol för att lindra de nedstämda känslorna. Det blir lugn och skönt, en kort stund, sen kommer ångesten som ett brev på posten. Att ta ett glas kan lindra och den onda cirkeln har slutits.
Det är svårt att bryta den onda cirkeln. För mig har fakta kring beroende och hur det påverkar hjärnan hjälpt mig att få styrka till att bryta cirkeln. Så lägger in lite fakta från Hjärnfonden:
Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.
För mig var det motiverande att inte låta mitt beroende få ta över mitt liv. Mitt belöningssystem har förändrats pga av mitt beroende, men som nykter kan jag få tillbaka ett normalt belöningssystem. Jag känner idag välmående istället för en lustfylld berusande känsla. En stor skillnad. Jag känner inte längre att det är tråkigt och måste ta till alkohol för att höja stämningen. Har inte längre så tråkigt som jag kände att jag hade när jag drack, för det är belöningssystemet som är up fuckat och som skapar dessa känslor i den onda cirkeln.
Långt inlägg, men hoppas det ger något. Ha en fin dag!❤️
skrev Surkärring i Ja till livet
skrev Surkärring i Ja till livet
Idag är det 6 månader sedan jag bestämde mig för att inte dricka alkohol, inte för evigt men en dag i taget.
Det har varit svårt, emellanåt, att låta bli. Vissa tillfällen har varit tuffare än andra. Jag har kämpat på.
Läste en artikel i DN (tror jag) att en vit månad inte räcker för att hjärnan ska ställa om, 3-6 månader är mer troligt/rimligt.
På tv4 pratade två coacher om alkohol och överkonsumtion/beroende om att det är som en allergi, att man aldrig kan bli fri från det, hjärnan går igång direkt och därför ska människor med alkoholberoende aldrig ta första glaset.
Jag tror inte jag kommer att vara alkoholfri för evigt. Jag känner hur jag glider. Kan förhandla med mig själv i en evighet, har gjort det förr. Det är en klassiker. Om jag bara håller mig till vin. Om jag inte blandar. Om jag slutar dricka efter midnatt. Eller kl 01. Kanske 02. Om jag tränar dagen efter. Om, om....
Jag måste vara ärlig mot mig själv.
Här kan jag ju skriva vad som helst, ingen vet vad som är sant. Men jag vet. Vad skulle lögner här hjälpa mig? Hjälpa någon?
Jag tycker det är svårt att vara alkoholfri. Det är så tokigt. Jag vet ju allt skit som alkohol innebär. Jag är så stolt över hur långt jag har kommit. Jag har kunskap om alkohol och alla dess värdelösa, destruktiva biverkningar. Varför finns det ändå en romantiserad längtan efter ett glas vin?
Det är så tokigt.
Men jag knegar på.
skrev Himmelellerhelvette i Tillsvidare
skrev Himmelellerhelvette i Tillsvidare
@Ny dag Heja dig💪❤️
skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter
skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter
…man kan hitta på saker som att träna, träffa vänner m.m. Men tiden man har hemma för sig själv blir ändå mycket.
skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter
skrev Himmelellerhelvette i Försöka vara nykter
@erivan Nej ge inte upp! Det kommer för dig, för mig hjälpte det mycket att lära mig att trivas i mitt eget sällskap❤️
skrev Varafrisk i Tillsvidare
skrev Varafrisk i Tillsvidare
@Ny dag Heja heja dig💪🏻Kram❤️❤️
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hejsan! Jag har tagit det lugnt idag och pysslat med lite redigering av ett foto med änder vid en sjö i närheten som jag fångade på bild för ett par veckor sedan. Tänkte att det kan komma till pass som bild till något instrumentalt musikstycke framöver. Har ju även sånt som hobby eller terapi om man så vill. Planerar att inom kort ta en promenad åt nåt håll och fota fler naturbilder i omgivningarna som du kanske undrade om @Andrahalvlek.
Det börjar ju att vara ljust lite längre nu när det så sakta börjar gå mot vår och det då är lite roligare att gå utanför dörren så att säga, än vad det är när det är som allra mörkast på vintern. Sitter nu och dricker lite alkoholfri cider och funderar på att nog ta en klementin om en stund. Tänkte försöka att komma i säng i vettig tid idag, förhoppningsvis runt elvatiden eller nåt sånt. Det vore ju kul att vara igång i normal tid inför frukost med varm mjölkchoklad i morgon är tanken.
Kanske ska jag då sedan göra ett försök att få på det där bångstyriga cykeldäcket på framhjulet som jag brottats med ett tag. Har just tränat en minut drygt på var hand med min handstärkare. Blev faktiskt hundra gånger på var hand. Sånt behövs, då det ju krävs en del muskler för att få på ett cykeldäck. Har även kört 40 gånger med armstärkaren. Kul förresten, att ni tittade in och skrev några ord @Vinägermamman @marsmallow11, sånt uppskattas.
Ha en fin kväll mina vänner!
skrev marshmallow11 i Promillebikt
skrev marshmallow11 i Promillebikt
@Flarran Jag tror att känslan av att vara utanför eller känna sig udda är en känsla många människor har ibland. Även de man tror är som alla andra. Att hela tiden gå runt att känna att kan inte passar in är en jobbig känsla, det tar mycket energi. Jag tänker ofta på det som en så kallad beroendepersonlighet. Varför klarar vissa av livet utan att söka extrema kickar? Varför behöver jag alltid dra allt till det extrema oavsett vad det gäller? Vi får emellanåt försöka att acceptera att det är såhär vi är. Nu har vi iaf fått denna tid på jorden och vi har alla olika förutsättningar. Men visst kan vi ändå gå ut och titta på domherrarna eller änderna oavsett vilka vi är 🦆
skrev Vinägermamman i Promillebikt
skrev Vinägermamman i Promillebikt
@Flarran Kikar in lite kort och kan bara konstatera; du går från klarhet till klarhet🙌! Så himla härligt för dig och det är en fröjd att följa och läsa! Må så gott kompis 🤗
skrev LindaB23 i Äntligen dax
skrev LindaB23 i Äntligen dax
71 dagar idag, eller ska jag säga ny dag 5 .. jag föll för lockelsen i fredags & lördags, jag tog 1 glas champagne på fredagen och 1 glas rött vin på lördagen , fick inget mer sug eller liknande , däremot en fruktansvärd ångest, kommer pulsen börja öka igen nu, (självklart gjorde den det , ) tankar som kommer abstinensen tillbaka för att jag lurat hjärnan att den skall få alkohol igen , och denna känsla och tankar sitter i än fast det gått 5 dagar sen det där glaset, kan inte sova, omöjligt att slappna av i kroppen .. tusen tankar och funderingar , blir rädd för hur kroppen beter sig och är garanterat skit löjlig men det är så mycket känslor och tankar i kroppen !
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
När polletten till sist har trillat ned och ord, tanke och känsla blivit till en harmonisk balanserad helhet och enhet. Då man inte längre springer rakt fram eller runt och stressar och stirrar sig blind på detaljer och försöker att skapa nåt nytt som kanske hela tiden har funnits med en. Detta utan att man kanske förstått det hela fullt ut. Man har kanske haft nåt på känn, lite som att jag ända sedan jag var rätt liten väl alltid har känt att skaparen Gud och till sist även hans son Jesus som jag nog tyckte mig känna på nåt sätt och väl även för ett år sen eller nåt, riktigt kunde se skymta vid min högra sida en morgon när jag satte mig upp i sängen. Detta efter väl några timmars sömn efter jakt efter ett inre lugn och harmoni, och då så smått förstått att det enkla och det naturliga nog ändå är det högsta bortom det rent världsliga. Har nu lite barnsligt och enkelt tackat skaparen jag känner som Gud samt Jesus och även Helig ande som fick vara med i min inre tanke. Bibelns ord har jag väl inte läst mer än en liten del av, har inte mycket ork att läsa en massa text, men något korn här och där har nog ändå fastnat på nåt sätt. Kanske lite som i sången, Det lilla ljus jag har, som min kristne farsa en gång fick mig att sjunga för kristna morsan som tröst. Då hon första gången kom hem från sjukhuset efter att varit i vård för psykisk dissonans skulle man väl kunna säga. Jag har alltid känt mig lite utanför och försökt att hitta min väg och kanske på nåt sätt passa in. Men det går inte att vara annat än sig själv när allt kommer omkring. Det kan även ta rätt så många år och inte alla kommer väl någonsin till nykter insikt. Detta om att berusning genom droger som alkohol och sånt inte ger någon äkta känsla eller lugn som man kanske bara personligen kan finna när man plötsligt bara upptäcker att man nyktert har funnit frid och mening. Något som kan vara svårt att förklara, men ändå bara känns helt rätt i stunden. Tänk liksom, så man kan tänka, känna och vara när man just har fått sig lite frukost som man verkligen gillar...
skrev Elleme i Då försöker jag igen
skrev Elleme i Då försöker jag igen
Idag mår jag så bra! Hade en mysig kväll igår med särbon.
Jag har länge haft väldigt svårt med sömnen och äter sen en tid tillbaka en del mediciner för att bli trött, men ändå vaknar jag många gånger och sover oroligt. Inatt har jag sovit så bra, det går alltid bättre att sova med sörbon bredvid.
Mornarna brukar också vara kaos, jag försover mig för jag sover som bäst på morgonen, stress, lämna barn osv.
Imorse hann vi ta det lugnt och hann med allt utan en morsa som gormar och stressar runt.
Och idag börjar jag med en ny medicin som ska ge mig en skjuts uppåt så att jag nu ska vara pigg på dagarna och sen ta kvällsmediciner och kunna bli trött. Jag hoppas att det blir bra.
Så idag mår jag bra, hittills.
Kampen nu blir bara att inte fira att jag mår bra med ett glas, eller att inte gå på när a-hjärnan säger att du kan nog dricka lite lagom - det är lugnt.
Och att inte tro att allt kommer vara bra alla dagar framöver nu, jag måste fortsätta jobba med mig själv och inte stiga av vägen jag går på.
@vår2022 Det stämmer som du skriver, delvis! Men jag har tänkt på det här ett tag faktiskt, säg sedan efter 30-40 dagar av nykterhet. Någonstans i krokarna av en månad så insåg jag också att de problem jag hade för några år sedan var på en helt annan nivå och tro mig när jag skriver att jag absolut inte vill in i det träsket igen! Det var sprunget ur okunskap om alkoholens skadeverkningar och det sug man inte ens (likt skadorna på kropp) märker kommer för att det är en långsamt nedbrytande process som man inte ens noterar när man lever i det. Att nyktra till efter alla de åren var djupt ångestfullt och jag insåg att jag förmodligen aldrig ens skulle klara det. Det var riktigt tufft.
Skillnaden nu är väl att efter ett antal år av på det stora hela ganska måttligt drickande så är jag noga med att inte dricka för ofta. Det blir nog genomsnitt kanske någon gång varannan vecka, lite mer eller lite mindre ofta. Vad jag menar med att ge plats till någon som bättre behöver hjälpen kommer av den insikten av hur det KAN vara när man är riktigt illa däran. Jag känner inte att jag befinner mig i den zonen. MEN, jag har otroligt stor respekt för det här ska du veta och absolut ingen lust med helgdrickande längre.
I ärlighetens namn är jag inte längre sugen. Jag längtar inte efter fyllorna. Jag längtar inte alkoholen heller.
Det här forumet är fantastiskt och alla som skrivit och stöttat har betytt väldigt mycket för mig! Jag känner att jag samlat mina tankar i frågan runt hanteringen av alkoholen och dess avigsidor, min förståelse har ökat mycket och det är väl en viktig komponent för ett lyckligare liv tycker jag.
Jag har inte trott att det var möjligt att hantera det här men jag tror att det faktiskt ändå fungerar för mig. Det här bakslaget som var upprinnelsen till hela mitt inlägg initialt visade sig vara ganska lätt övervunnet och den oro jag kände var kanske lite överdriven. När jag summerar så noterar jag 6 år av väldigt sparsamt drickande, med åtskilliga veckolånga eller månadslånga perioder av totalt nykterhet.
Under alla omständigheter är nykterheten alltid mycket behagligare för mig, ta som i kväll till exempel. Jag skulle inte ens kunna tänka mig dricka ett glas! I morgon då? Knappast! Absolut inte värt det. Nästa vecka, knappast troligt heller. Så där ser det ut. Måste ändå säga att det känns ju rent fenomenalt bra att leva igen! Det här forumet hjälpte mig att inse var på skalan jag egentligen befinner mig och var jag befunnit mig. Var jag VILL befinna mig och att det finns hjälp att få! Jag säger: Ta den!