Senaste kommentarerna i forumet

@Elleme När man dricker, även om det inte är varje dag, så försämras möjlighet till att bearbeta och ta sig igenom smärtsamma saker. Dels för att man gärna dricker när det känns pressat, dels för att man inte har tillgång till sina tankar och känslor med skärpa och djup. I början tyckte jag att det var väldigt svårt. Nu är jag så tacksam att jag inte dricker.

Skådade ut genom köksfönstret och såg vinterfrostiga bilar parkerade. Började känna en inre tomhet och tänkte på ljusa sommardagar som varit. Mindes när man kanske efter en tur med moppen någon mil bort utanför staden suttit avslappnad i naturen i alkoholdimman och då kanske kisat upp mot solljuset i trädkronorna och sett den blå himlen och fluffiga moln som sakta rört sig på himlen i olika intressanta formationer i den ljumma sommarvinden.

Man hade kanske från början tänkt sig att ta ett sommardopp i nån vik och simma en liten stund. Men sedan känt ett större behov att att nå en lugn tankevila i form av berusning på starköl man då kanske hade haft med sig i väskan. Minns hur snabbt timmarna gick i takt med att burkarna brukade tömmas en efter en och knycklas ihop för att kastas i nåt vägdike.

Det kunde ha varit förmiddag innan tolvtiden när man lämnat bolaget och man kommit till en folktom plats för att njuta av sommarsolen i skugga under nåt träd. Sedan hade det snabbt blivit kväll liksom. När man väl var hemma igen utan minne av hur det gick till och vilken väg man tagit. Då brukade man ofta känna en lätt ångest över att man inte mindes värst mycket av den dag som hade varit utom kanske bara timmarna innan intaget av femte burken med 50 centiliter tioprocentig öl. Fick nyss trots över en tre månaders nykterhet tankar på att man nog bara just idag skulle kunna våga sig på att åka till bolaget. Detta då det ju var så längesen sist...

Som alkoholfri och helt nykter i över tre månader förstod jag ju att det bara var alkoholdjävulen som ville lura in en i alkoholträsket igen för att göra mig till slav under lasten igen. Tänkte då att nu får man inte vara korkad utan här gäller det att tänka, hålla i och hålla ut, och tänka logiskt. Tittade i kylskåpet och hittade en burk med kyld julmust i ett hörn. Plockade fram en påse med ostkrokar och satte mig ned och knaprade på dessa i takt med att julmusten minskade för att burken till sist blev helt tom. Halva påsen med ostkrokar gick åt. I skrivande stund finns det ingen som helst tanke på berusning.

Men tror faktiskt att jag går och lägger mig för att vila en stund. Kanske dags att lyssna på lite trevlig klassisk musik känns det som. Men vill inte sova bort hela dagen och därmed inte kunna sova i natt, så ställer därför väckarklockan på ringning en timme fram i tiden. Man är glad att man känner till det här med HALT och att man ska lyssna på kroppens signaler som ofta handlar om att när alkoholsug och tankar kring drickande kommer, så är man ofta hungrig eller trött.

Ha en fin fredag!

@Denlillamänniskan Det finns mycket i själen som behöver läka. I somras åkte jag in på psykakuten efter att ha försökt ta livet av mig. Efter det fick jag påbörja behandling för mitt självskadebeteende och ångest så jag går och pratar med psykolog en gång i veckan. Jag är för första gången i mitt 35-åriga liv helt ärlig med mina tankar och känslor, ärlig med hur jag hanterar min ångest, men det river också upp äckliga fula sår som jag inte alltid kan hantera.
Och det kommer dagar där jag inte kan sortera mig som idag. Nu dyker jag rätt in, på både gott och ont. Men jag vill inte fly från det genom att dricka iallafall. Eller jag både vill och vill inte förstås.

25 dagar nykter. Känns väldigt bra, har varit sjukskriven hela månaden men på måndag väntar jobb igen. Är utmattad men känner mig ändå redo att återgå till normala rutiner. När det gäller nykterheten känner jag en stark motivation, fick frågan om att dricka vin imorgon med en vän men svarande att jag inte dricker just nu. Just idag är jag stark.

@Elleme Du har klarat många nyktra dagar. När jag läser din text, slås jag av en sak. Nykterheten är nog förutsättningen men det finns kanske andra saker i själen som behöver omvårdnad och rehabilitering?
Fortsätt skriv. Du är välkommen.

Jag har haft en orolig natt, vaknat flera gånger och var så trött när klockan ringde att jag bestämde mig för att ta sovmorgon och jobba hemifrån efter det.
Nu sitter jag här med ångest som jag bara vill fly ifrån.
Det är så enkelt att ta en beprövad väg som har funkat förut.
Jag vet dock att den inte hjälper på lång sikt, den skapar bara mer ångest.
Så jag kan inte ta till det verktyget.
Så jag är lite vilse. Jag kan nog om jag vill och lägger tid och energi på, komma på vad jag egentligen ska göra i den här situationen men jag vill också sitta här och tycka synd om mig själv. Jag vill vara på botten där jag kan plåga mig själv, för det är det som kräver minst energi av mig och det är där jag känner mig mest hemma.
Och att göra något som bryter av det där, något som faktiskt gör att jag kan må bättre, det säger min hjärna att jag inte förtjänar eller orkar kämpa för.
Jag gör iallafall ett försök att skriva av mig.

@Ny dag Bra att du skriver❤️ Behöver du ngt mer än forumet? Behandling? Ngt mer stöd? Be om hjälp på läkarbesöket idag.Du kommer fixa det! Se på mig! Jag drack och drack och drack tills en dag då allt var över men jag behövde mer hjälp en forumet.

Vi hörs igen!

Kram❤️❤️

Nykter och glad... Nja, nykter och existerande i alla fall. Det har just firats med en nygammal rutin. För rutiner ska ju vara så himla nyttigt och bra. Mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar blev det alltså. Har dragit upp persiennerna och öppnat fönstret och skådat den gråa världen utanför mitt kök. Fick då lite frisk luft på minus två grader i lungorna som väl inte skadade direkt. Det såg ut som det brukar på gården. Någon dam som var ute och släpade på en hund. Tänk, varenda kotte tycks ha hund nuförtiden, det skulle då inte jag orka hålla på med, har fullt upp med mig själv. Hur som helst, allmänt grått och trist som vanligt och alltså inget nytt att rapportera. Har ingen energi och ork till nånting förutom att skriva en massa strunt som detta. Hade det varit fredag för drygt tre månader tillbaka i tiden innan man bestämde sig för att bli alkoholfri så hade en taxiresa till bolaget stått på dagsschemat om man väl kanske inte bara suttit och sugit i sig en massa mäsk. Det var väl inget liv att ha det heller egentligen. Kroppen mår ju i alla fall bättre nu och det kan man väl fira med ett litet glas vitaminberikat kosttillskott. Det var väl allt för stunden från denne nykterkvist. Ha det gott ni som kan och inte lider av dystymi eller någon annan psykiskt betungande skit. Kämpa på mina vänner!

Har tagit paus i jobbet, många jobbiga tankar….. ånger och ångest! Summering drygt två månader (70+) nykter, sedan två svajiga veckor där nyktra dagar blandats med icke nyktra. Känns hopplöst att återigen vara på ruta ett. Att börja om etc. Visst ska jag börja om inte tu tal om annat. Jag vill leva ett nyktert liv. Just nu hoppas jag att jag kommit till min botten, trodde jag gjort detta för länge sedan då jag fattat beslutet om att inte dricka. Jag beundrar er som fått den där inre kraften, kraften att inte dricka oavsett vad. Mina tankar går mot att jag kan unna mig en bedövning för det är så jag ser på alkoholen. Bedövning och inget annat. Jag avskyr att vara där jag är, avskyr att jag återigen gjort dåliga val. Egentligen är ju så mycket annat i mitt liv så bra så varför i h….e förstör jag för mig själv? Ingen idé att tycka synd om sig själv utan det gäller att fortsätta kämpa. Jag vill vinna denna kampen en gång för alla. Kram alla kämpar🥰

Bästa Sisyfos! Jag vet att du menar inget illa. Du var ju den som alltid trodde att jag skulle lyckas även om det kanske fanns någon som inte trodde det. Det här handlar om mig själv och min egen trygghet inombords. Det finns rädslor som jag inte alls tycker är jobbiga att berätta om men att bli rädd för att bli ensam där finns det någon slags skam inom mig. Jag tror inte att jag blev rustad för det under min uppväxt. Rädslan för att vara ensam har ibland satt hinder för mig. Många behöver ju alltid ha en vän m sig när man tex börjar ngt nytt kanske en kör el har alltid en kompis m sig till gymmet där har jag inga problem m att gå ensam. Jag känner mig många gånger ensam. Ett litet nätverk. Bara min bror och jag kvar fr min ursprungsfamilj. Han är inte så bra på att hålla kontakten. Jag vill vara stark och inte känna mig ensam inte fastna i sådana tankar. Hade jättesvårt att somna i natt. Idag ska jag göra vad jag kan för att släppa negativa tankar. Jag är ju faktiskt en jäkla stark kvinna! Har ju gått igenom så mycket svåra saker. Står på båda benen och är nykter💪🏻🙏🏻❤️

Så tacksam att jag kan skriva här på forumet. 🙏🏻

Önskar er alla en fin fredag🌺Kram🥰

Hej VaraFrisk! Jag menade absolut inget illa, det var bara en fundering och jag tycker inte alls att känslan du har är naiv eller att det ena skulle vara bättre än det andra. Jag tycker att olikheterna är intressanta och nu har du skrivit en rad saker som faktiskt får mig att reflektera över allt möjligt i livet.
Och din historia sen om hur du tillslut slutar. Och hur du trots allt jobbigt inte börjar igen, den är fantastisk. Man fick verkligen intrycket av att du var så galet trött på alkoholen. Önskar dig en riktigt fin helg med mycket vila! Kramar!

@Himmelellerhelvette ❤️❤️❤️ nu är det tufft.

@Varafrisk ❤️❤️❤️

Försöker fortfarande hålla i men har återigen saboterat för mig själv. Läkarbesök idag, välbehövligt i allra högsta grad. Så vansinnigt trött på mig själv. Dag 2 idag. Förhållandevis milt återfall men mår ändå som jag förtjänar. Jag ska iaf aldrig ge upp. Jag kämpar vidare och behöver nu all pepp jag kan få för min ångest äter upp mig.

Hej och välkommen hit!
Jag såg nu här på forumet att det finns en forskningsstudie att anmäla sig till om man vill ha hjälp att minska. Det kanske kan vara något?
Varför dricker du? Jag tror att det är viktigt att ställa sig den frågan. Vi har lite olika svar på den härinne. Du beskriver tydligt de absolut sämsta effekterna av alkoholen. Tappat alla intressen och dessutom det här självtvivlet. Du har allt att vinna på att sluta och vi är.rätt många härinne som uppfattar oss som normala trots att vi inte längre dricker. Det är inte så viktigt som man från början tror, tvärtom faktiskt.
Lycka till!

@erivan Godmorgon❤️Hur går det?

@Ny dag Godmorgon❤️ Hur mår du?❤️

@Helahea Tack för att du ville förklara❤️Nu förstår jag, jag blev orolig att du ständigt kämpade med suget.
När det händer mycket som är svårt att hantera förstår jag att vi beroendepersonligheter lätt hamnar i suget att få dämpa med vinet. Jag tror alla vill dämpa med något när man mår dåligt, jobb, äta, träna, dricka, droga. Att äta tror jag är det absolut vanligaste. Att träna tror jag hjälper bäst sålänge det inte går till en överdrift, det går att missbruka även träning!
När jag gått igenom kämpiga perioder under min nykterhet har det hjälpt mig mycket att skriva, både här på forumet för att få bolla med kloka människor men också för hand, skriva och skriva tills handen nästan skriver av sig själv, det kommer ur mig så mycket då som jag inte riktigt viste att det fanns inom mig, det blir läkande och det lugnar, jag kan gråta ohejdat när jag skriver och vara helt slut efteråt, behöva sova en stund men sen känns det så mycket lättare. Har du provat? Stor kram!❤️

@Joachim_A Den här likgiltigheten och tappat intresse när man dricker känner nog de flesta (kanske alla) igen sig i. Det tycker jag är en stor vinst i nykterheten att nyfikenheten återvänder. Det är så mycket mer värt än att vara i en konstant alkoholdimma. Mycket starkt av dig att berätta för dina vänner om detta! Det är ett stort steg på vägen.

@Joachim_A Hej! När jag läser din text så minns jag en episod:
Frågade en mycket vacker och sympatisk kollega (som var nykter alkoholist sedan många år) Varför drar de som dricker inte i handbromsen i tid? Märker de inte vart det är på väg?
Hon svarade;
Jo, man vet precis vad man håller på med, men man tänker; Jag tar det imorgon/ nästa vecka/ efter semestern.

Det låter lite som att du är vid den punkten. Du vet, men ändå.....
Om alkoholstopp känns för svårt att ens tänka på, eller om man börjar tänka; Jag håller mig nykter X antal dagar så har jag varit duktig, så är man inte framme "vid stationen" ännu. Men man kan ta sig dit!!

Vägen till att sluta dricka alkohol, utan att man tycker att man missar något, är en process. För en del är det bara att klippa drickandet och kämpa på och ta det jobbiga vartefter. Andra kan behöva mer mental förberedelse för att steget inte ska kännas särskilt dramatiskt.

Tänk mycket. Läs på Forum och skriv gärna. Läs böcker, lyssna på poddar eller kolla Youtubeklipp. Det viktigaste i de där första stegen är att avdramatisera känslan att du missar något om du inte dricker. Fundera gärna sen vad det är du är ute efter när du fyller glaset. Själv satt jag ensam och drack och förde anteckningar över vad jag tänkte och kände medan jag drack. I marginalen skrev jag vartefter kvällen gick, hur många glas jag druckit.

Dagen efter läste jag allt jag skrivit. I början knycklade jag ihop papprena och kastade dem. Jag skämdes över mig själv. De senaste sparade jag. Jag började känna medlidande med mig själv, men kunde också småle av att se hur texten knappt var läslig och innehållet allt infantilare ju fullare jag blev. Det blev väldigt tydligt att jag inte mådde ett smack bättre av att dricka alkohol. Jag blev också klar över att det fanns en hel del grejer i mitt liv som jag behövde bearbeta.

Det viktigaste tänker jag, är att starta processen mot att göra alkohol till en rätt oviktig sak i livet. Det räcker inte att "förstå". På något sätt måste du skrida till handling. Hur det ska gå till, är det bara du själv som kan komma på.

Ta hand om dig!

Tack alla, det betyder mycket.

Önskar att jag tagit hjälp idag men det var stängt, fredag är det som gäller. Ni är starka.

@Amanda L Jag litar på min sambo till 100% Hon är bäst, utan henne hade jag inte vart här.

@Lora Tack för ditt grattis och tack för din fråga❤️

Jag drack under ca 12 år. Jag hade för länge sedan bestämt mig och de sista två åren var jag urless på alkoholen. Den gav mig inget mer än ångest, trötthet, dålig sömn och skam.
Jag hade kontakt med Rådgivningscentrum men jag drack. I augusti 2022 fick jag en ny socsekreterare som hade ett stort hjärta men var tuff. Inom mig visste jag att jag skulle inte kunna sluta utan behandling men skammen var för stor. Jag ville inte berätta på jobbet och om jag gick på behandling så skulle jag vara tvungen att vara sjukskriven en längre period och därmed berätta för min chef iaf fast jag ville berätta för alla. Jag kände att jag orkade inte med mitt dubbelliv och jag var rädd om min hälsa. Jag var ju 60 år. I december 2022 sa jag t min socsekreterare att jag är 98% nära att berätta för chefen.
Jag brukar ju säga att ”det” liksom bara hände…jag gav upp alkoholen och valde livet. Och vad som hände i januari förra året har jag berättat. Blev det tydligt el var det flummigt?

Kram🤗

@Joachim_A Det kan ibland vara bra att vara tydlig. Säg att du behöver stöd för att sluta dricka, så att de vet vad som är på gång.
Det betyder stt du stänger dörren till alkoholen och förmodligen kommer de att stötta dig.
Jag vet att man som beroende vill ha den dörren på glänt, vill höra att ” det inte är så farligt”… antagligen för att man inte berättat hela sanningen. Men det är en strategi som bara är beroendehjärnans sätt att få ha kvar drogen.
Lyssna på din kloka sambo. Ta tag i detta och jobba för att bli fri. ❤️🙏🏻❤️

Grattis till ett år. Tänk ett helt år. Det är stort. Så fint med att du genom att sätta ord på just din resa hjälper så många andra.

Jag har läst mycket och alltid längtat till att få dina ord på vad det var som gjorde att du kom igenom. Du påminner mig om en kär person som även hon försöker sluta. På något sätt ser jag henne genom dig. Har på känn att ni har samma polett, typ. Så jag så sett fram emot att få svaret. Vad var anledningen till att det bara satt? Har alltid trott på dig men har även varit nyfiken på att få det svaret. Har lixom inte kunnat släppa det 🤗