Senaste kommentarerna i forumet

Kände för att öppna en burk. Så då var det fint att man hade julmust kvar i skåpet. Färdigskivad skinka på mackan till var inte så dumt det heller. Nu börjar man ju må som en människa igen. Nej, nu är det nog dax att byta låt i spelaren. Rockpile och deras version av låten - Fine Fine Fine är visserligen en favorit. Men lite drygt en timme på repeat får nog räcka för idag. Tar nog och kör Good Golly Miss Molly med Little Richard istället en stund tror jag. Det tar vi oss en slurk must på. Tänk, ett par skinkmackor var inte dumt. Nu har man ju fått lunch. Nu tar vi och kastar krona och klave om vi ska vila eller vara duktiga och gå och handla mjölk i dagsljus och allt. Krona och vi handlar tror jag blir bra. Nu får vi se... Nej, gubbe blev det. Så man får väl kasta två gånger till för att gå lite mer vetenskapligt tillväga med det här beslutet. Nej, det blev inte krona – sicken otur. Men det tar jag och skiter i.
För mjölk ska jag ha i alla fall, så det så. Höjer nu burken med läskeblask eller julmust och skålar för årets första nyktra fredag! Förresten, Hej! @Andrahalvlek, kul att du tittade in kompis.
Ha det gott!

@Varafrisk Jag tycker det är beundransvärt att våga skriva som du gjorde. Föredöme. Håller med @Kennie. Något är trasigt i kulturen om man inte svarar på sådant mail. Man önskar sig en värld där vi är mer stöttande, förstående och ser varandra. Lär av varandra. Det är ju fina saker att värna om.

Dock, din utveckling har ju varit skarp baserat på vad du tagit dig igenom. Många har inte din livskunskap. De har kanske annat men inte samma förståelse som du som snurrat rakt igenom detta tumult. De har sina skyddsmekanismer du har dina. Kanske är de rädda? Inte vana vid öppen transparent dialog. Delar kanske inte med sig av sin livsresa? För rädda för vad folk ska tycka å tänka så det innersta bevarar de kanske hemligt?

Värdefull kunskap kommer inte gratis. Sträck på dig! Du har klarat denna period dessutom varit transparent med din omgivning. Fint och stort ❤️.

Lika barn leka bäst tror jag i mångt och mycket. För mig är det viktigt att omge mig med personer som vågar vara transparenta. Som har livserfarenhet och värderingar där man stöttar varandra. Ger och tar. Därför ser jag idag till att fokusera min energi på personer som har detta fokus. Har livserfarenhet. Folk som inte har någon större utvecklingskurva lämnar jag ifred. Inte alla orkar utvecklas. Många fastnar. Med det sagt tycker jag du ska vara stolt över din resa. Det du klarat är långt ifrån allmänkunskap.

@Flarran Heja dig! Att ta en höneblund är så skönt 😍 Höneblund är den kvinnliga varianten på tupplur. Men om det går ut över nattsömnen så väljer jag bort den. För det är en gåva att somna innan midnatt och få sova fram till åtminstone 5-6-tiden. Det tar lite tid att vänja sig, och du jobbar på så bra! En dag i taget.

Om jag är riktigt jävla trött tar jag en höneblund innan kl 15 och ställer klockan på 30 min. Det är som att reseta hjärnan, funkar klockrent. Och det påverkar inte nattsömnen negativt.

Kram 🐘

@Smillans @vår2022 @Kennie @Charlie70 Tack för era svar! Era svar gjorde mig mer säker på hur jag känner/tycker och vad jag står för....att inte tvivla på mig själv.

Jag tänker ibland att ett sms eller ett mail eller ett meddelande på messenger är istället för ett telefonsamtal. Vi gör det nu för tiden lite enklare för oss själva genom att skicka ett meddelande digitalt istället för att ringa. Jag vet även med mig själv att jag skriver ofta onödigt långa digitala meddelande eftersom jag tycker om att skriva fast givetvis tänker jag mig för. I mitt arbete skriver vi mail, på teams eller meddelande i journal till varandra. När det gäller mail och teams får vi absolut inte skrivit ngt om ngn patient pga sekretess men när vi skriver meddelande i journal då handlar det som oftast om en patient. Vi får inte skriva sms tex till patienters vårdnadshavare. Vi har väldigt sträng sekretess på mitt arbete. När en kollega är sjuk skickar administrativ personal ett mail om att personen är sjuk men aldrig varför. Anledningen till att jag skrev ett meddelande till mina teamkollegor på messenger dvs ett privat meddelande var att vi har en kollega som har varit sjukskriven en längre tid (är nu tillbaka på 25%). De personer som står henne närmast kanske har vetat anledningen men dock inte alla. Jag hörde att det spekulerades om varför hon var sjukskriven osv. Jag kände därför att jag vill absolut inte att det förekommer spekulationer om varför jag är sjukskriven därför skrev jag att jag har vissa tecken som beror på utmattning. Min kollegor vet att jag är beroende och har gått en behandling och går fortfarande på eftervård, de vet även att min dotter har varit allvarligt sjuk. Vad de inte vet är hur allt detta kan påverka en människa. Eftersom jag är beroende så kan ju även diskussioner födas tex om att jag har tagit återfall vilket jag inte har och har inte heller varit i närheten utav. När sköterskan på vc inte ville ge mig en tid förrän den 11/1 sa jag till henne för jag blev så irriterad för dåligt bemötande, jag sa "Ni har ingen aning om hur det är att ha druckit under 12 år och därefter gått en behandling/eftervård samt att ha varit nykter i elva månader. Ni har heller ingen aning om hur det är att vara förälder till en vuxen dotter som är manisk, att varje dag leva i oron/stressen med...lever hon, har hon blivit misshandlad osv". Efter det utlägget fick jag tiden den 27/12 men sköterska blev sur och sa "men det är bara ett 20 minuters besök".

Jag tycker att det tillhör respekt för den enskilde individen att svara. Om man inte vill önska mig ett Gott Nytt År eller God bättring så kan man iaf säga Tack för infon! När svaren uteblev och jag hade vädrat det här med er så blev jag ännu mer övertygad om att jag ska fortsätta att bemöta människor så som jag själv vill bli bemött även om de inte bemöter mig som jag själv vill. Jag tänker att människor har svårt att bemöta psykisk ohälsa, det är så mycket enklare att bemöta ngn med feber eller förkylning. Någon som man kan identifiera sig med tänker jag är alltid lättare att bemöta.

Min chef ringde igår. Hon vill inte heller lyssna på det som inte är till hennes eller vår arbetsplats fördel. Innan jul då när jag väntade på att vc skulle ringa så ringde hon mig flera gånger för att höra om man hade ringt. Jag hade ändå sagt att jag hör av mig när jag har fått något besked. Jag tror att det handlade mer om att det skulle bli rätt i lönesystemet än om mitt mående. Hon sa då att hon ville gärna att jag messade henne efter läkarbesöket, hon ville gärna veta om jag hade blivit sjukskriven. Hon ville att jag skulle messa på hennes privata mobil inte jobbmobilen för hennes chef hade sagt att hon skulle ha den avstängd eftersom hon får så många sms och har arbetat alldeles för mycket. När man berättar ngt om sig själv måste hon säga hur mycket hon har att göra. Jag skickade ett sms till henne på privat telefon men när hon inte svarade skickade jag dagen efter på jobbmobilen. Hon nämnde detta igår. Hade tydligen inte fått ngt sms av mig på sin privata mobil. När jag nämnde klockslag och dag ville hon inte lyssna på det. När jag sa till henne att min utmattning beror inte endast på det privata utan även på jobbet och att hon känner till det så vill hon inte lyssna. Hon frågar mig även om när hon tror att jag är tillbaka vilket jag omöjligt kan veta. Jag säger att på läkarintyget står det att jag ska vara tillbaka i arbetet efter 60 dagar. Hon säger att det är väl så de brukar skriva. Jag känner mig väldigt ensam och stressad pga jobbet. Vet att en annan kollega ska genomgå en cytostatikabehandling under våren . En kollega som arbetar i samma team som jag. I mitt team har det varit väldigt många förändringar med personal vilket givetvis påverkar.

Det blev väldigt mycket om mitt jobb men vi skriver ju även om jobbet här på forumet eftersom det är en del av oss. Hur som helst det ska bli skönt att träffa en rehabkoordinator som stöd i allt detta. I nästa vecka ska jag även träffa min samtalsterapeut igen efter jullovet vilket ska bli SÅ skönt!! Jag tänker på vad du skrev @Charlie70...att inte ha massa måsten. Jag är nog expert på att ha måsten när jag är hemma behöver påminna mig om att jag är sjukskriven inte ledig. Genom behandlingen arbetar jag/vi med tolvstegsprogrammet jag har en mycket förstående sponsor som ställer inga krav på mig. Hon säger att det viktigaste är att sova, äta bra och att träna. Träna kan ju då vara i form av promenader. Jag känner att min kropp är trött. Ja...det är inte helt enkelt att vara sjukskriven...att veta hur man ska ta hand om sig....

Orkar inte läsa igenom detta långa inlägg så det kan vara en del fel men så får det vara.

Kramar:)

Nu är det 15 minusgrader säger termometern och nog var det lite uppfriskande luft man fick i sig. Vaknade till lite, men känner väl inte direkt för nån långpromenad bara för att det är så himla nyttigt och kul liksom. Men ska väl ändå försöka att ta mig iväg till matbutiken i närheten så att man har lite mjölk till den nygamla rutinen med mjölkchoklad och smörgåsar som jag faktiskt som nykterkvist gillar rätt så bra faktiskt. Fick nu en känsla av att det är dags för en fin klementin. Så tar väl och skalar en sådan och tuggar i mig så får vi väl se vad man hittar på sen...
Kämpa på gott folk!

Två månader och två veckor som helnykterist och medlem på detta forum är nog värt att fira med lite glasstårta känns det som tror jag. Ska kolla i frysen om jag har lite kvar från nyåret. Förresten, kul att du tittade in här och skrev några ord @vår2022, sånt piggar alltid upp.
Ha en fin dag kompis!

När allt kommer omkring så har man nog faktiskt bara sig själv att kunna lita på när det verkligen gäller så att säga. Men en styrka för mig som helt ensam i hela världen utan vänner, släktingar eller bekanta eller ens en katt eller kanariefågel som närmaste sörjande om jag bara tar och skiter i allt. Tänker då på orden om att gårdagen har varit, och morgondagen har man inte sett och i stunden hjälper Herren som det väl står skrivet. Har andligt sett väl sedan barnsben en levande känsla att universums skapare Gud om man så säger alltid är med mig och vill mig väl.

Fick nog den känslan redan som två eller treåring när jag visst stod högt upp i en trapp vid sidan av en ladugård och ramade och rullade ner för trappan ifråga. Min mor och far som stod nedanför sade att det såg ut som att jag sakta som i slow-motion rullade ner för trappen som en liten kattunge eller nåt utan att nudda ett enda trappsteg.
De talade väl något om änglavakt då jag lika gärna ju hade kunnat ramla rak ner på sidan i en hög med stora stenar och brännässlor som jag ju inte gjorde. Kommer ihåg att jag fick en sticka i fingret som jag var upprörd över.

Tittar nu på en tavla här i köket med en liten bild föreställande Guds son Jesus där det symboliskt visar hur han står och knackar på en dörr. Vilket väl är kopplat till orden i bibeln om att han alltid är med oss alla till tidens ände och bultar på hjärtats dörr för att man väl ska vakna och förstå att livet handlar om mer än att bara äta, sova, arbeta och sedan dö. Det handlar alltså om att livets mening är att andligt och kroppsligt leva på ett sätt så att man kan få möjlighet att komma upp på en lite högre nivå liksom. Känner mig dock inte hemma i det dogmatiskt kristet religiösa och rituella.

Men nog har ett och annat kristet talat guldkorn fastnat inom mig. Tänkt ofta mycket på livets mening och känner väl att man kanske borde visa skaparen lite mer vördnad ibland eller kanske mer tacksamhet och inte bara ta allt för givet liksom. Men samtidigt så står det väl skrivet att man ska vara som ett litet barn för att kunna av nåd få vara med i guds högre gemenskap liksom. Tänk så mycket man kan fundera över och tänka på om morgonkvisten som nykter. Det står väl även skrivet om frosseri och dryckenskap i skriften. Här har man väl när det gäller speciellt dryckenskap tidigare fallerat rätt rejält. Har läst att Gud hjälper den som hjälper sig själv och funderat över detta.

Det ligger ju faktiskt lite logik i detta synsätt, för vad skulle det tjäna till att skaparen hjälpte en människa gång på gång, om denne sedan bara struntade i allt och bara fortsatte att leva på ett självdestruktivt sätt. Känner nu att jag som klart tänkande och nykter nog har rätt så mycket att fundera över och även en hel del skit under naglarna så att säga som nog måste skrapas bort för att inte ha en alltför skitig själ liksom. Men det här är djupa grejer som jag nog tar och andligt i bön så att säga diskuterar lite närmare med min Herre och skapare tror jag.

Men nog är det lite konstigt allt att man lyckats leva så här pass länge med tanke på hur tanklös man som berusad har varit så många gånger och bara kastat sig i fara som alkohol-missbrukare. Stod ju till och med mitt på ett järnvägsspår för inte så många år sedan och blundade och väntade mig att ett tåg snart skulle radera alla inre depressiva känslor och mig från jordens yta liksom.

Hörde tågets vissla tjuta något förskräckligt och såg sen i alkoholdimman ett gråfärgat tåg eller kanske rälsbuss ståendes ett femtiotal meter ifrån mig och hörde lokföraren som i panik bara gapa och skrika nåt om – Att vad Fan gör du på spåret! Svaret han fick var väl en nödlögn om att jag fotograferade tågspåren och inte hört tåget komma.

Sedan bar det snabbt som vanligt bara iväg in till tillbolaget på cykeln för att fylla på ryggsäcken med mera drickbart för att slippa tänka så himla mycket liksom. Nu är ju morgonljuset på gång. Får väl dra upp persiennerna och börja den här dagen med en nypa luft tror jag... Nu poppade det just upp en reklamskylt på datorn där det stod nåt om att man inte ska vänta tills det är för sent. Ja, alltid är det nåt företag som vill sälja nån skit till en...

@Cinamon @Lora @Me Tack för era ord. Ibland vet jag inte vad jag ska skriva, men jag vill att ni ska veta att jag läser, och läser igen, och tar till mig. Blir stärkt,och berörs av er. Idag är jag ledig, det brukar bli svårt att inte svänga förbi Systemet, men jag ska verkligen kämpa. Det kanske blir mitt år igår.

@Flarran God morgon! Det tar lite tid att vända på sin dygnsrytm och dessutom tar det också lite tid innan man fått riktigt bra balans i hjärnan efter ett långt intagande av alkohol. Det tog tid för mig innan jag sov bra på nätterna, flera månader. Hade också en huvudvärk som kom och gick och jag kände mig rätt trött. Man pratar om att det tar 3-6 månader, individuellt såklart, innan hjärnan återhämtat sig och kommit i balans igen. Att det funkar som det ska med alla signalsubstanser i hjärnan. Med vetskapen om detta var det lättare att stå ut för mig, jag såg framåt och tänkte att tiden kommer att göra sitt i min hjärna. Och det gjorde den😁. Du kan ju ta en tupplur på dagen, typ en timme, för att återhämta dig och få vila som kroppen behöver i början. Det är ändå skönt att komma ut i dagsljuset varje dag, det påverkar och stärker kroppen på olika sätt.

Ha en fin dag!

God morgon världen! Årets första fredag är det och helt torrskodd nykterkvist är man också. Bäst före utgången av Maj 97. Precis så står det på kartongen med gamla te-påsar som faktiskt fungerat helt utmärkt till mitt frukost-te ackompanjerat med några skivor rostat bröd med smör på.

När man har fått för sig att göra lite annat än att bara dricka öl och vin dygnet runt. Då är det rätt många borde och måsten att försöka nöta in så sakteliga att det blir goda och trevliga rutiner som man trivs någorlunda bra med.
För traditionen med folköl till frukost ackompanjerat av salta nötter, ostkrokar och chips som ofta var frukost till inte allt för länge sen, måste ju då bytas ut mot nåt annat liksom.

Tänk, nu har man faktiskt testat en sällan praktiserad pryl som man funderat på ett tag och väl så smått även försökt genomföra utan större framgång tidigare nån gång. Talar alltså om att lyckas sova innan midnatt och då helst åtta timmar i sträck utan några knepiga sömnpiller och sånt.

Kan säga att man delvis uppnådde önskat resultat. Sov nog fem timmar i sträck efter att tvingat mig själv att vara vaken till strax efter elva som läggdags. Kampen mellan egen vilja att styra över sömnmönstret och känslan av att fritt få sova lite när som helst alltså är alltså avgjord denna gång. Viljan besegrade alltså den ostrukturerade frihetskänslan med ett noll liksom

Skulle väl skarva rätt bra om man dock påstod sig vara att pigg som en liten mört, för det är man då inte alls. Skulle utan tvekan lätt kunna sova i två timmar till innan morgonljuset på allvar anländer. Känslan inom mig säger faktiskt till om lite mer vila, men vill faktiskt vara med om en hel dag i dagsljus om det går.

Det skulle alltså vara kul att komma utanför dörren på morgonen för en gångs skull. Promenad till matbutiken för inköp av mjölk som inte blev av igår står ju fortfarande på att-göra-listan så att säga. Har just druckit upp min andra kopp med te. Det var inte alls dumt. Men så värst många vitaminer blev det väl inte. Så tog mig en rejäl gaffel med god burksallad från kylskåpet nyss.

Dricker nu kolsyrat vatten med kosttillskott. En massa vitaminer ska det ju vara står det på förpackningen om kosttillskottet. Känner att man borde boosta energinivån något om det går. För nog skulle det som sagt vara kul om man orkade att ta sig utanför dörren i dagsljus liksom. Mera vatten, säger kroppen till om känns det som. Så ett glas med rent kallt friskt kolsyrat vatten extra får det nog bli. Järnspikar vad trött jag är, får nog köra en uppiggande rocklåt på repeat i hörlurarna en stund. Det brukar ju alltid pigga upp.

Ha en fin dag!

Hej ❤️ Det går fasen bra… vågar inte säga det, är på dag 10. Har inte varit nykter så här länge på de säkert 10 år… men jag behövde hjälp klara den värsta abstinensen. Nu blev det med benzo, det hjälpte mig… vet många tycker den vägen inte är bra att gå… men jag hade inte klarat en avgiftning själv eller sluta abrupt annars. Drack två vinflaskor om dagen, senaste året… Får nåt riktigt sug efter A varje dag, men det släpper efter typ en halvtimme. Man får bara stålsätta sig och tänka på hur härligt det är att vakna fräsch på morgonen… att inte sluddra framför barnen eller skicka nåt pinsamt sms… Jag kör nån kur för att rena levern jag hittade på nätet, det är säkert bullshit men känns väldigt bra. Den här gången är jag motiverad, jag SKA klara det. Jag var så himla beroende, eller är, men grejar jag det så gör du det… och, jag har blivit lite snällare mot mig själv efter några nyktra dagar. Jag har varit en full mamma stundtals, men ändå en bra mamma som gjort allt för mina barn. Jag kan inte ändra på det som varit, utan bara börja göra bättre. Vi är bra fina personer… vi måste bara börja älska oss själva. Mitt självförakt har varit enormt. En jobbig grej fortfarande är sömnen… framförallt efter jag slutade med benzon efter 7 dagars nykterhet. Men nu vet jag att det inte är farligt längre att bara sova 3 timmar per natt och att tankarna går bananas. Jag kommer inte få DT. Att vara trött en period har ingen dött av. Kämpa gumman! Jag följer dig!!! Du grejar det. Och här kommer en stor kram

@ISE Anhörigsidorna uppfattar jag emellanåt som lite svartvita. Det kan säkert ha att göra med hur långt gången ens partner är. Att det gått rätt långt för många som beskrivs där. Jag känner själv inte igen mig av det jag läst på anhörigsidorna. Sedan blir nog inte alla så medberoende. Om man klarar att sätta gränser och inte "ta över" ens partners mående upplevs kanske inte situationen så destruktiv? Vissa har nog lättare att separera sina behov kontra sin anhörigs än andra. Har ju själv vuxit upp med förälder som drack. Det är inte alltid så enkelt men skulle inte säga att det påverkat mig så negativt som jag upplever beskrivningarna under Anhörigsidorna. Kanske en del beror på att missbruket inte riktigt påverkade personen negativt 24/7. Snarare lite mer som du beskriver din situation. Att en hel del faktiskt fungerar. Det har inte spårat helt. Du sköter ju ditt jobb och barnen verkar ju ok. Sedan kan man förstå att din familj är orolig och inte riktigt fattar problemet. Det är ju inte ens lätt för en själv att förstå varför man korkar upp så hur ska då andra fatta?

Upplever en brist i detta forum. Att man lite missar hur skam påverkar ett missbruk och att det finns för lite kunskap kring motsättningar mellan en medberoendes ilska / frustration kontra den beroendes fotboja i form av skam. Dessa känslor är enligt mig inte kompatibla i en övergångsfas. Man måste förstå hur dessa påverkar relationer vid missbruk. På något sätt skulle detta behöva förklaras mycket bättre för att man ska nå varandra och påbörja frisk kommunikation baserat på ömsesidigt förtroende/förståelse/respekt för dessa båda motsatser (frustration kontra skam). Alltför ofta ser man att det skrivs att det inte går. Bara lämna... Själv har jag absolut inte den inställningen. Det går. Man måste bara våga kommunicera öppet på ett respektfullt sätt så man når varandra. Våga ta sig förbi skam och frustration. Respektera och se varandra. Inse att inga relationer är enkla. Man måste jobba för att uppnå fungerande relationer. Detta oavsett missbruk eller ej. De är ju trotts allt rätt få som klarar få rätsida på ett livslångt äktenskap som är givande. Detta oavsett om det finns aktivt missbruk eller ej.

Hej! @Såless,
Det där med att skriva direkt på mobilen utan att snubbla på var och varannan bokstav det känner man då igen. Köpte faktiskt för nån vecka sen ett trådlöst hopfällbart tangentbord till mobilen. Men strukturen, eller bokstavs-layouten eller vad man ska säga kände lite knepig. Men nu har man ju en sån pryl också i fall man känner för att skriva om man är ute på resande fot eller nåt sånt nån gång. Men tacka vet jag vanliga datorn och dess tangentbord. Då är det bara att skriva utan att tänka så himla mycket. Kom inte ner till affären idag heller faktiskt. Men gjorde ändå som jag skrev och använde en väckarklocka för att inte somna för djupt för tidig liksom. Men blev både frusen och hungrig av vilopausen, om man nu kan kalla detta för en sådan när man hela tiden låg på spänn för att inte somna liksom. Så nu blir det snart till att äta en halv pizza från frysen. Tar nog lite god burksallad och en cola till den också, vilket är det som står närmast på mitt program liksom. Sedan är målsättningen att komma i säng och förhoppningsvis somna runt elva.
Ha det gott kompis!

@vill.göra-bättre Hej och välkommen hit! Vad bra att du hittat hit och skriver här. I det du berättar så signalerar många varningsflaggor och farligt då du kan blir utsatt för våld och annat. Den kontrollförlusten och att inte kunna hantera alkohol är vi många av, inklusive mig på forumet. För att inte tala om den ångesten du känner av också. Även det där med att bli en djärv och utåtagerande person på fyllan som man inte är i normalt och nyktert tillstånd, så ensam är du absolut inte.

Bra att du vill ta tag i detta som ung och inte förstöra massor av mer år tills du är äldre. Som nykter har min självkänsla och självförtroende blivit mycket bättre, livet är mer stabilt och i balans. Alkoholen är en självdestruktiv dryck, den skapar massor av ångest, oro och skam och dessutom tappar man lätt alla gränser som påverkad. Vissa av oss kan helt enkelt inte hantera alkohol och då bör man inte dricka. Men det går ändå faktiskt att ha roligt utan alkohol😁. Mitt liv är mycket roligare som nykter. Förstår att du som ung säker är i kretsar där det festas mycket och med mycket fylla, men att må som du gör och med risken att något allvarlig kan hända, så är det inte värt det. Det kan också vara så att det ändå finns någon som också är less på drickandets konsekvenser, men som inte vill säga något. Kanske kan du prata med någon nära vän om hur du känner och mår av att dricka, att du inte vill dricka mer?

Det blir i alla fall bättre och bättre ju längre tid du är nykter. En rekommendation är att hålla upp tre månader, då kan du tydligare tänka och känna hur det är att vara nykter och känna de positiva effekterna av det.

Skriv här och berätta hur det går för dig, här hjälps vi åt! Kämpa på och sköt om dig❤️

@pompas samma här. Han klarade inte min yngsta. Tyvärr.

Hej! @vill.göra-bättre,
Såg just att du just har hittat hit till detta forum.
Jag blev intresserad av din forumtråd med titeln: Fara för mig själv.
Har känt så själv då och då och genom åren, och detta då inte minst när jag varit berusad.
Förra året i slutet av oktober kom jag hit till forumet och påbörjade min väg till alkoholfrihet.
Kämpar nu dagligen på med en massa tankar kring drickande som jag skriver om i min tråd.
Tycker att det är bra att du har börjat att fundera mer på djupet om ditt dryckesmönster.
Det känns inte direkt vara ett hälsosamt drickande som du sysslar med liksom.
Så det är som sagt bra att du har hittat hit till detta eminenta forum.
Ha en fin kväll kompis!

@Livelytree Ja, viljan att stå emot finns inte riktigt där kanske? Så det enda är att ta nya tag imorgon om det är det du vill. Det finns en policy att inte skriva påverkad på forumet så vi får avsluta och höras imorgon😁

@ISE
Hej,
Jag funderar på om det har vore ett alternativ för dig? -admin redigerade bort länk till kurs anordnad av My Skarsgård-
Funderar nämligen på det själv. Det är kanske dyrt, men det är det värt.

Har i hela mitt liv haft en väldigt dålig relation till alkohol. Mina första fyllor hade jag redan i tidig ålder väldigt hemska bakfyllor, mestadels fysiskt. Ju äldre jag har blivit har även den psykiska delen blivit katastrofal, har svårt att tänka rimligt efter en fylla och det känns som världens undergång, vågar inte lämna min lägenhet och behöver ibland stanna hemma från mitt jobb i flera dagar, alltså blir jag väldigt påverkad.
Förra året vill jag ändå säga att jag har haft ganska bra fyllor och helt okej bakfyllor, men den senaste tiden har det börjar eskalera mer och mer och jag känner att jag vill bli så full det bara går (jag känner inte av min gräns och lugnar mig utan blir mer triggad av att bli fullare och fullare) mitt psykiska mående och sociala fobi har alltid varit en stor del i mitt drickande, att kunna släppa på allt och inte känna mig spärrad och det slutar bara att efter en fylla mår jag sämre än någonsin för jag inte har kontroll över mig själv.
Nu på nyår hade jag en sån dag att jag kände verkligen att jag ville bli jättefull, jag har minnesluckor i flera timmar och har ingen aning om hur jag tagit mig hem, ska tilläggas att jag är en relativt ung tjej som åkt hem i en random bil utan jacka i bara en partytopp, tighta byxor och klackar och har alltså inget minne av detta. Förhoppningsvis har inget hänt men detta är ju absolut ingen situation jag skulle satt mig i vanligtvis, har ingen aning om något som har hänt. Idag är det torsdag och jag har varit hemma från jobbet hela veckan för jag har sådan otrolig ångest att det klumpar sig i hela min mage. Jag vet att jag inte kan fortsätta såhär, och kommer inte kunna dricka en droppe för jag kan inte stoppa mig själv. Jag känner mig ensammast i världen då inga av mina vänner har dessa problemen och just nu känns allt hopplöst, är vanligtvis en väldigt lugn och rimlig person som inte gillar att sticka ut för mycket men blir precis tvärtom när jag druckit.

@Maskot82 Grattis till 26 dagar och nytt personligt rekord!👍🏻💪🏻 jag hör också lockrop ibland speciellt fredagskvällar och lördagskvällar. Min taktik är att unna mig lyxfrukost på lördagmorgon och att planera noga vad jag ska unna mig med på kvällarna istället, för allt är ju bättre än alkohol! Du kämpar på så bra!

@Me Hur går det för dig? Du skrev att du hade oxascandschema mot abstinensen, är det tänkt att du ska klara av att vara nykter sedan, utan medicin mot suget, eller antabus?

@pinglan_not Förstår verkligen din känsla, det är tufft. Får jag fråga vad anledningen är till att ni går isär?
För vår del var det främst pga av mycket bråk kring barnen, vi har inga gemensamma barn.

Så roligt att läsa dina funderingar Flarran! Det som slår mig är att även om jag är från den andra sidan typ nästan nykterist, så är våra funderingar rätt lika. Jag tror helt enkelt vi är djupa själar som klurar mycket på livet och livets upp o ner gångar ....ska försöka förklara bättre när jag har en dator igen . Mina fingrar är för tjocka för mobilens små pluppar 😅

@pinglan_not samtidigt måste jag ju lära mig att stå på egna ben 🙄

@pinglan_not samtidigt måste jag ju lära mig att stå på egna ben 🙄