skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Hej! @Andrahalvlek och @Se klart,
Tack för att ni tittade in och skrev några ord. Nog vet jag att fasta rutiner vore bra att ha liksom. Sånt som gäller tid för att gå upp efter nattsömn på morgonen vid sjutiden, följt av en nyttig frukost. Sedan lunch på standardtid och sedan middag klockan sjutton kanske, och kvällsmat ett par timmar före läggdags vid kanske klockan elva eller där omkring som väl verkar vara något som är vettigt. Har inte ork att laga mat från grunden, så färdigmat kan man ju ha i frysen vilket jag har.
Men sedan är jag en människa som gillar att göra saker spontant när jag känner för det, annars blir ingenting gjort. Tänker då här främst på mitt musikskapande som egentligen är det som jag normalt endast brinner för konstigt nog. Sånt har jag oftast glatt genom åren hållit på med om nätterna då inspiration till sånt oftast har kommit. Så då har ju inga fasta rutiner funkat. Men visst kan jag sluta med att gör det enda som jag tycker är kul. Det går väl att sätta sig över spontan glädjekänsla också.
Det kanske framstår som att jag tycker goda fasta rutiner är skit. Men riktigt så enkelt är det inte för mig liksom. Detta då jag har så lite ork och energi att jag inte klarar av att hålla några fasta rutiner. För i grunden är jag ständigt mer eller mindre utmattad, orkeslös och nedstämd. Tycker att jag har ett heltidsarbete med att bara orka med att leva och vet egentligen inte vad det ens ska tjäna till. Men det får väl gå så länge kroppen fungerar maskinellt liksom.
Någon gång i veckan i kanske tre timmar åt gången gnistrar jag spontant till av energi utan att jag vet varför, och då försöker jag att göra så mycket hushållsnytta på en gång som jag bara klarar av. Städa huset, handla mat, tvätta och sånt. Jag har alltid tyckt att livet är ett enda långt och urtråkigt tvång. Har sällan sett mening med saker och ting.
Det måste vara roligt för annars kan det kvitta liksom. Men nog kan jag bli glad av enkla saker, såg ett par änder som låg och sov vid en sjöstrand jag passerade i går på väg hem från min spontana promenad och det var ju lite kul.
Den enda rutin som jag nu följer, det är nykterhet för att jag själv vill det. Anledningen till det är väl även rent logiskt sett att jag vet att jag blir sjuk av att dricka som jag har gjort tidigare i så många år. Det att vara nykter och inte förstärka min inre mörka självdestruktiva grunddepression och ångest med alkohol är väl bra, men det känns tungt att inte få vila mig från inre malande tankar ibland. För vinet det gav mig trots allt en stunds konstgjord lindring ibland, vilket väl sedan även logiskt sett gav mig missnöje till min oduglighet. Jag försöker att vara duktig, vad det nu ska tjäna till...
Har nu till och med börjat tröttna på att göra sånt som jag tidigare tyckte var kul, har inte gjort mycket musik över huvud taget. Kunde ibland nästan göra en låt om dagen ibland av inspiration. Skulle jag sätta upp tider för att komponera efter ett visst klockslag så skulle det bara kännas som ett arbete och då blir även den grejen tråkig och trist för mig. Men jag kan tvinga mig själv till mycket, så visst kan jag säkert äta och sova efter klockan och leva livstiden ut som en robot. Det tror jag säkert skulle fungera rent tekniskt, men till vilken nytta och glädje för mig...
Ha det gott!
skrev Talaren i Kom på ikväll att jag dricker när det ”blir för mycket”
skrev Talaren i Kom på ikväll att jag dricker när det ”blir för mycket”
Igår erkände jag äntligen för mig själv att jag är alkoholist. Jag varken kan eller ska dricka. Mitt drickande har eskalerat under året som varit och det börjar märkas. Min familj har vid flera tillfällen påtalat att de är oroliga för mitt drickande och att jag börjar få tendenser till att bli otrevlig på fyllan. Har skakat av mig detta och försvarat mig själv genom att både tänka och säga att de överdriver. Har varit så rädd för att den här dagen ska komma, att jag ska komma till insikt på riktigt och tvingas lämna ifrån mig mitt kära vin. Nu är den dagen här och jag känner mig lite lättad, en lättnad blandat med en ångest som inte är av denna värld. Ångesten är inte för att jag måste sluta dricka utan för att jag tvingats se mig själv i spegeln och inse att drickandet gjort mig till en vidrig människa som jag hatar.
Nyårsafton var en katastrof och jag kan inte förstå att det är jag som betett mig så illa som jag gjorde. känns som att det var någon annan de pratade om när jag fick natten återberättad. Kommer såklart inte ihåg någonting. Människorna jag var med inklusive min familj är både arga och besvikna på mig och jag känner att lägre än så här är jag inte villig att sjunka. Nu är det bara att börja gottgöra och hoppas på att det räcker.
skrev Se klart i Promillebikt
skrev Se klart i Promillebikt
Halloj @flarran
Jag håller med @andrahalvlek om detta med att öva på att vara själv-snäll.
Det är inte alls enkelt, ofta går våra tankar på autopilot- vi klankar ner på oss själva- att vi inte klarar allt som ”alla andra”.
Man brukar prata om det som ”additionsstress”, många av oss har inblick i mångas liv via tex sociala medier- eller till och med forumet. Så får vi för oss att andra är bättre på att hantera det ena eller andra.
Just här är vi ju dock rätt så uppriktiga kring våra brister- om man nu kan kalla beroende för en brist.
Mitt budskap är att du är du! En bra nog männniska och person, precis som du är.
Sen kan vi alla må bra av att skruva på rutiner och vanor. Dit hän kommer du nog så småningom, eller är snarare på väg.ä, helt säkert!
Kan tänka mig att det finns en stark renellisk anda i dig- varför ska jag göra si eller så? Men är nog nöjd att hålla med @ah även här. Vi mår bra att rutiner som en grund- sedan kan man göra massor av avsteg när det passar.
Men som sagt, att inte dricka är prio ett här och nu.
Att vara medveten om, eller förstå att vi är många som hejar på dig, som känner dina små segrar genom dina inlägg, och som blir genuint glada över varje promenad!
Jag hade svårt att ta till mig att okända människor ville mig väl här på forumet, men vi är inte okända- utan känner varandra genom den kamp vi alla går igenom för att bli nyktra.
Avslutningsvis vill jag påminna om värdet av att skriva och läsa här! Man kan inte skriva ”för mycket”, det finns ingen sån gräns här. Man skriver hur ofta och hur långt man vill! Jag skrev så långa och många inlägg i början att jag trodde forumet skulle bli utbränt- men det hjälpte mig massor!
Kram kompis!
skrev pompas i Mitt nya liv som nykter
skrev pompas i Mitt nya liv som nykter
@Fjärilen Jag är nu inne på min 6:e dag som nykter, det har hitintills gått bra, även om tankarna ofta finns på vin och den tomhet som man på något sätt upplever. Men jag försöker att lyssna på julböcker, ta långpromenader och ta vara på hemmet. Försöker även kompensera den tappade tid med barnen genom att umgås med dem, jag är också i 40 års åldern och har tonårsbarn så tid med mamman uppskattas inte alltid :)
skrev Lonely Man i Mitt nya liv som nykter
skrev Lonely Man i Mitt nya liv som nykter
@Fjärilen 🦋
Numera fyller jag min nyktra tid genom att titta på film eller videoklipp och jag tar hand om mig själv och hemmet på ett annat sätt.
Jag har dock haft svårt för helger och ledig tid och haft svårt för att acceptera att jag inte kan dricka alls. Höll mig i mer än 7 månader 2022 och föll sedan. Har nu hållit mig nykter ett litet tag efter flera försök orkar inte börja om igen. Ta hand om dig.
skrev Andrahalvlek i Promillebikt
skrev Andrahalvlek i Promillebikt
@Flarran Bara genom dina ordval har du bestämt dig för att det där med rutiner är bara skit. Att gå upp, lägga sig och äta regelbundet är bara trams som ”alla andra” håller på med. Men faktum är att den typen av rutiner är hygienfaktorer som alla mår bra av att ha, oavsett om man har ett jobb att gå till eller inte.
När jag läser dina inlägg kan jag konstatera att H i HALT verkligen är en riskfaktor för dig. Du skulle få ett lugnare inre om du åt frukost, lunch, middag och två-tre mellanmål. Då kommer du att slippa onödigt sug som bara flyger på dig.
Sen tycker jag att du ska vara mer självsnäll. Du har gjort enorma förändringar i ditt liv de senaste två månaderna. Du har en enorm kapacitet att utföra allt du vill. Du måste bara vilja inifrån och ut, verkligen vilja för din egen skull. Vad andra tycker, vad man borde eller måste, kan du ge sjutton i - det är din vilja du måste boosta. Du är värd ett bättre liv ❤️
Kram 🐘
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@vår2022 det är ett stort steg för mig att börja gå i möten igen. Det handlar om tillit, inte till enskilda människor nu eftersom jag bor på en helt annan plats i landet nu. Utan på gruppen som begrepp. Den är oerhört viktig och en hörnsten. Jag förväntar mig inga helgon, men att folk visar respekt och faktiskt ger tillbaka lite av det de fått. 90% are takers, 10 % are givers är ett uttryck som stämmet bra in på min bild av ”gruppen”. Tyvärr. Människor jag känt i tio år vände mig ryggen och orkade inte ens ta reda på min version för att sedan göra ett val. Sådant sätter sina spår.
skrev Inombords i Mitt nya liv som nykter
skrev Inombords i Mitt nya liv som nykter
@Fjärilen 🦋 Hej! Vad bra att du tar nya tag detta år! Jag såg att vi har nästan samma namn på våra trådar! Jag känner igen det där med att ibland öppnas ett fönster där förändring är möjlig och då gäller det att passa på! Jag är på dag 43 och det känns redan så mycket bättre. Jag satt ofta och drack i soffan framför tvn och rådet jag fått är att göra något annat dom kvällarna som känns svåra. Att bryta vanan. Jag pysslar med något annat då. Sen hamnar jag framför tvn ibland ändå men då ser jag till att alltid ha läsk i glaset (sambon kan ta en öl). Nog om mig. Välkommen hit och låt oss peppa varann!
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@vår2022 hej!
Tack! Det är så skönt att skriva av sig här i gruppen!
Jo, jag vet ju allt det här, intellektuellt. Om en som försöker bli nykter för första gången tappar hoppet och ger upp förstår jag. Men jag är gammal i gården och borde veta bättre. Där i ligger det mycket skam, men jag vet att jag måste släppa det. På beroendekliniken för ett år sedan såg de mig som en enkel patient. ”Du har mycket mellan öronen och du kan ju det här”. Visst. En sak är insikt, kunskap och att tala klokt. En annan att få det till praktisk handling.
För egen del är det oftast lättast att hålla mig nykter i början när man mår dåligt. Det blir så konkret då varför man ska sluta.
Till saken hör att jag har konstaterat problem med mitt minne. Jag har svårt med tidsuppfattningen. En vecka eller månad ”känns” likadant. ”Normala” har en känsla för att när de drack senast eller vad det nu kan vara. Det är som det är med det. Jag försöker fokusera på här och nu och kämpa på!
Tack för allt stöd! ❤️
skrev Varafrisk i Ja till livet
skrev Varafrisk i Ja till livet
@Surkärring Supermassa grattis🥳 Så himla bra jobbat! Får du vara lite ledig nu för visst jobbade du nyårshelgen?
Kram❤️
skrev Inombords i Mitt nya liv
skrev Inombords i Mitt nya liv
Hej fina forumvänner! Det nya året till ära startar jag en ny tråd, där tanken är att jag skall skriva av mig och få överblick över mig själv och mina tankar och känslor. Jag är nu på dag 43 efter en alkoholstinn sommar och siktar först på 3 månader, då ska jag gå till VC och kolla värden. Målet är att bli nykter för alltid. Känns bitvis ogreppbart men det måste gå. Gott nytt år alla och hoppas 2024 blir dom vi vill ha det! 🌸
skrev Amanda L i Försöker och försöker
skrev Amanda L i Försöker och försöker
@allatiders Så hörligt med en nykter månad. De goda lyckokickarna kommer tillbaka och därmed en massa fördelar. Det tog nog ett par månader för mig, men det är såklart olika.
Jag minns att jag plötsligt hörde en vårfågel och en solglimt och blev så lycklig!
Också sovit mycket bättre sen jag slutat. Och sluppit all ångesten!!!
Bara det. Visst kan det vara dagar där jag är låg, men så är ju livet.
Så oändligt mycket bättre utan kemisk ångest iaf.
Ha lite tålamod och kanske försöka ta en pratstund med din fru och berätta hur du känner inför alla flaskor. Även om du klarar det, så kan det vara bra om hon vet och förstår vad du går igenom just nu…
🙏🏻❤️❤️❤️
skrev Surkärring i Ja till livet
skrev Surkärring i Ja till livet
5 vita månader. 👍
God fortsättning på det nya året, gott folk 🥳
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Livelytree Bra där!💪. Ja, första tiden är skit men vi vet ju att det går över! Att komma över den första puckeln, men det blir lättare. Skrev precis en reflektion i min tråd om eget ansvar. Man tar ett eget ansvar när man stoppar ett destruktivt drickande, framförallt mot sig själv men även mot andra, familjen. Man mår helt klart bättre och man blir äkta och sann, den man egentligen vill vara. Ett motto jag har är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att man fokuserar på det goda, det positiva i nykterheten. Då sker tillväxt i dessa tankar och det ger då positiva känslor. Omvänt, om man fokuserar tankarna på hur jobbigt det är, saknad och tristessen av att inte kunna dricka, då sker tillväxt där och ger negativa känslor och sug. Tankens makt är stor! Detta har hjälpt mig oerhört i mitt nykterhetsarbete. När mina tankar gått till dystra tankar, har jag flytta fokus till mer positiva tankar. Som, det här ska gå, ge det tid, det kommer att bli bättre, tänks vad skönt att vakna nykter, vad duktig jag är!
Kämpa på nu! Det är så mycket skönare på andra sidan! 💪❤️
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@vår2022 hej! Dag 2. Mår som beräknat, men det är ok. Jag är nykter. Det är det viktiga! Ja, jag gör detta för mig själv. Jag vill må bättre och vara den jag egentligen är. För min egen skull, men också för familjens skull.
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
skrev Livelytree i Förändring genom ångest
@Onkel F ett problem var att jag gav väldigt mycket till gemenskapen. Mitt liv kretsade kring gruppen och jag hade flera uppdrag och hoppade på service direkt. Förutom att vara sponsor osv. Men när jag själv behövde stöd och hjälp drog folk sig undan. Det är en lång historia men jag blev väldigt besviken och tappade tron på gruppen som begrepp. Det gick som sagt bra att ta av mig. Det är nog snarare där problemet ligger. Att jag glömmer mig själv
skrev Lonely Man i Jag kommer dö
skrev Lonely Man i Jag kommer dö
@ISE Känner igen mig i din beskrivning.
Smygdrickandet för att för en stund må bättre men det blir värre.
Jag drack för att döva ångesten men det blev bara värre. Man kan säga att mitt dåliga mående berodde mest på alkoholen. Nästan hela förra året kämpade jag nykter ett tag o sedan igång igen. Jag inser att jag mår bättre utan A. Och tomhetskänslan minskar ju längre tiden går och energin blir bättre både privat och på jobbet. Den onda cirkeln går att bryta och jag hoppas du får det stöd du behöver.
Ta hand om dig ❤️🙏
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Drog just ut en kökslåda och letade efter lite prylar, en penna faktiskt för att skriva nåt lite senare, vad jag ska handla till datorn eller nåt sånt. Hittade då en ask med några cigaretter som jag trodde att jag hade slängt bort i slutet av förra året.
Tände en sån där giftpinne av bara farten och tänkte känna efter om jag skulle bli lika illamående som jag blev sist. Men det var inga problem att dra i mig röken från hela cigaretten i nästan ett svep. Det var precis som om jag hade varit en kedjerökare i många år.
Blev lätt yr en liten stund och kände en värme eller rättare sagt ett i kroppen stretande känsla då röken och nikotinet väl fyllde mina stackars blodådror. Det kom en slags dopaminkick som lite smått påminde om den första slurken av pilsner. Men den lugna bedövade känslan som brukade att så sakta rätt snart stänga av mitt tänkande där mina tankar snurrade runt utan hejd, som de för de mesta gör infann sig så klart inte.
Gick då och tog mig två lugnande piller som jag av läkare har rätt att göra vid ångest. Så om en stund är jag väl lite tröttare kan jag tänka. Men vill inte sova än så lägger väl in en lätt uppiggande portionssnus som jag borde sluta med då det bara mest höjer mitt blodtryck helt i onödan.
Förstår varför så många dricker starkt och beskt morgonkaffe. Det är väl dopaminkicken som eftersöks. Men kaffe det är ju inte heller fritt från gifter om man vill vara en renlevnadsmänniska. Läste nånstans att det är ganska många rester av diverse gifter i den drycken.
Blev nästan själv beroende av denna dryck i fyraårsåldern då jag tyckte det var gott med mjölk och socker i kaffet på den tiden när jag var liten. Men sen fick morsan höra av nån grannfru att man inte ska låta små barn dricka kaffe då det inte visst var nyttigt eller hur det nu var. Som ny-nykter är det lätt att hamna i andra typer av missbruk om man inte ser sig för.
Kommer därför inte att köpa några fler cigaretter, då jag inte vill förstöra mina lungor i onödan. Med redan lätt igensatta blodådror kan man ju även få hjärtslag, stroke och annan skit har man hört. Portionssnuset måste jag även försöka att fasa ut, fast det inte är många påsar som jag tar på en dag. För en dosa snus räcker faktiskt rätt länge.
Har faktiskt kvar ett par från förra året som nog räcker länge tror jag då snusandet inte ger mig så värst mycket.
Kommer nog snart att bli helt tobaksfri känns det som, då jag inte vill förgifta min kropp i onödan. Den enda drog som jag känner att jag kan fortsätta med det är faktiskt att lyssna på gammal hederlig Rock n Roll för den kickar alltid bra hos mig utan några ohälsosamma biverkningar. Kör just nu Good Golly Miss Molly i hörlurarna och mår rätt så bra.
Har upptäckt att skrivande här på forumet väl nästan håller på att bli lite som en slags drog för mig. Fy sjutton vad självcentrerad jag har börjat att bli. Men det blir väl kanske så när man är helt singel och inte ständigt behöver leva för andra och glömma bort sig själv kan jag tro. Men så äckligt egoistisk och självcentrerad som jag var som daglig alkoholmissbrukare det är jag då inte.
Har även upptäckt att alkoholsug endast handlar om en längtan av att få vara berusad till den milda grad att jag inte knappt kan höra vad jag ens tänker, men det har jag ju ändå nånstans vetat i alla år. Tacksam för att jag är nykter och den känslan är något jag tänker fokusera stenhårt på. Förresten, kom på att jag väl glömt att säga hej till mina vänner som skrivit till mig hittills i år. Tackar nu följande för fina och peppande ord: @Kennie, @Vinägermamman, @Mormor2023, @vår2022 med flera.
Ha en fin och nykter tisdag mina vänner!
skrev Flarran i Promillebikt
skrev Flarran i Promillebikt
Vaknade nyss mitt i natten efter min promenad igår. Klockan var nog närmare ett tror jag.
Kände mig lite förvånad över att jag hade somnat, och sovit så pass länge. Men kroppen behövde väl lite vila kan jag tro. Min första känsla när jag vaknat var inte tacksamhet och glädje över att ha fått sova en stund. Nej, när jag upptäckte att det var mitt i natten och mörkt ute, då så infann sig i stället en känsla av uppgivet missnöje över otillräcklighet över att inte vara som alla andra som tycks vara så duktiga på alla sätt, förutom att de har alkoholproblemet gemensamt med mig.
Jag kände mitt i natten att det kroppsligt sett inte var något större fel egentligen. Mest en inre tomhet, uppgivenhet och en lätt nedstämdhet för att jag tyckte att jag inte dög nåt till liksom. För jag kände att jag inte passade in och var lika duktig som alla andra. För jag kan inte sova på fasta tider, det ligger inte för mig. Jag kan inte äta mat strikt fördelat efter klockslag. Samt träna med promenader strukturerat efter nåt schema som andra och gå efter klockan som en programmerad maskin. Det känns bara trist och som ett tvång att ständigt tvingas gå efter klockan.
Varför ska man hålla på så om man inte behöver liksom.
Märkte att jag inte hade dragit ned persiennerna i sovrummet i går utan bara måste ha somnat när kroppen känt sig trött. Jag hade helt enkelt följt min kropps signaler till punkt och pricka för att bara få må bra liksom. Jag hade lagt mig och vilat när jag var trött och inte kämpat för att vara vaken till en viss tidpunkt för att sova efter klockan. Hade gjort lite ungefär som katten som kommer och går lite hur som helst, detta skulle kanske min mor ha sagt om hon idag hade varit med här i köket.
Tänk när jag satt på sängkanten för en stund sen. Då kände jag inte några större kroppsliga problem. Men började sakta känna mig värdelös för att jag inte var exakt som alla andra. Det från gårdagen ljusa, glada och nöjda sinnet började sakta glida över i en nedstämdhet och tveksamhet till om jag verkligen var så duktig, och om det fanns något att ens kämpa för. Detta då jag ändå inte var som alla andra och kunde gå som en robot efter klockan med beslutsamhet och sånt där...
Hade det funnits en flaska vin, öl eller sprit så skulle jag direkt ha sträckt mig efter sån dryck som kunnat stänga av mina inre negativa tankar. Sitter nu här i köket och klockan har i skrivande stund just passerat 01:57 Pip! Som väl fröken ur skulle ha sagt. Dagen heter tisdag, och januari den andra är det. Svea har namnsdag står det på almanacksbladet. Tror att kroppen har vilat upp sig efter min långpromenad igår. Men visst är man väl lite smått mör efter hemkomst från årets allra första utevistelse och promenad på 3.6 kilometer för att handla lite sallad på burk med mera.
Men oj, kom just på att jag glömde bort att äta min pizzabit innan vilopausen. Hade ju faktiskt tänkt att festa på pizza och cola igår, men tuggade i stället i mig två klementiner och drack lite alkoholfri cider och lade mig halv nio tror jag, bara för att jag kände mig trött. Nu har jag suttit och skrivit av mig ett bra tag Hade jag varit precis som de flesta andra, då hade jag gått och lagt mig för att sova och vakna tidigt på morgonen. Men tvång och rutiner gör mig inte speciellt glad. Är väl för mycket av en konstnärssjäl tror jag. Får väl jobba på att bli som alla andra kanske...
Tror det var far min som ofta brukade säga det rätt välkända ordstävet om att vi alla föds som original, och sedan som oftast slutar som kopior. Tänk, nu sitter man mitt i natten helt nykter och filosoferar som om man vore full. Men lite småhungrig är man allt. Men om jag duktigt ska följa traditionella rutiner så får jag väl inte äta som jag vill heller kan jag tro. Men ska jag klara av att vara helnykterist på mitt sätt, så får jag nog faktiskt ta och skita i alla borde och måsten.
Slår nu på hushållsugnen på 225 grader och hämtar min lilla pizzabit känns det som. Salladen jag köpte ska jag även gå lös på samt ta ett rejält glas med cola. Tror till och med jag slänger i några isbitar i glaset för skoj skull. Då det blir en tidig nykter morgonfest som man kan skåla glatt för. Kanske går man sen och vilar sig och vaknar i tid som vanligt folk, ja vi får väl se hur det blir.
Ha det gott!
skrev Amanda L i Var gick det fel?
skrev Amanda L i Var gick det fel?
@Smillans Så fint att läsa din Nyårsklocka. Passar så bra här på forumet.
Passade på att skumma igenom hela din tråd och när man läser igenom texten snabbt så syns verkligen förändringen. Från att du var väldigt deppad, tveksam och arg i början till att du steg för steg börjat må allt bättre. Du har förvisso haft några bakslag, men tagit dig igenom dom för att hamna på en ännu bättre plats.
Din envishet och samtidigt din nyfikenhet på vad livet har att erbjuda, verkar vara starka drivkrafter. Du har varit ett föredöme, Genom att beskriva vad du tänkt och känt, upp och nedgångar har du hjälpt andra på forumet. Så har du gjort vad Dagerman skrev är det enda man kan göra: ”en annan människa väl”. Hatten av. ❤️
Apropå det där med att vara ”hon som inte dricker”, så hade vi bjudit hem fyra vänner på nyår. Vi åt och spelade spel. Jag hade också köpt löjliga hattar och tutor.
Vi skrattade och skojade och tutade när vi spelade. Rätt svar fick ovationer och nya tut. Sånt älskar jag att göra!
Efter ett tag var den någon som undrade om jag verkligen bara hade alkoholfritt i flaskan.
Och jag kunde bara säga att det var så jag blev av noll procent. Och att de skulle vara tacksamma för att jag inte drack nåt starkare. Det ledde till nya skratt…
Allt som allt en bra, nykter nyårsafton.😀
skrev Me i Jag kommer dö
skrev Me i Jag kommer dö
Hej ISE, vet inte om du minns mig med vi skrev lite till varandra för ett år sen. Lika jävla bedrövliga och nedsupna… jag la av att skriva här, skammen var så oändligt stor. Alla var på dag 7,10,30 och 45. Själv kom jag på min höjd till dag 2… har supit kopiöst det här året, typ två vinare om dagen. Sköter om mina barn.. är en bra och fin mamma.. men de förstår ju. Har bönat och bett jag ska sluta. Men vet du, nu är det nog. Jag har tagit hjälp. Gick till min husläkare, fick ett oxascsnd schema första sex dagarna för inte åka på den vidrigaste abstinensen. Och jag är på dag 7, utan oxascsnd och ingen abstinens. Känner mig stolt. Bestämt mig att ta 3 helt vita veckor, dvs 21 dagar för att sen ta beslut om min framtid. Men väldigt skönt slippa ångesten på morgonen. I mitt fall hade jag dragit iväg märkliga sms, pratat packad med olika människor… hade jag klarat mig från dessa fadäser så hade jag ångest för sakens skull ”att jag druckit”. Vet du - det går… det finns hjälp att få. Kan inte du ta mig i hand så vandrar vi ihop? Kram till dig 🤗
skrev Kennie i Promillebikt
skrev Kennie i Promillebikt
Härligt med promenaden! Jag var också ute en god stund idag på dagen. Fint trots mulen himmel och kall vind. Jag var i skogen, det ger mig ro i själen.
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
skrev vår2022 i Förändring genom ångest
@Onkel F @Livelytree Ni båda vittnar om hur viktigt AA varit för er och att det skapat en grund att stå på och hålla fast vid. Kanske som en slags livlina för att hålla sig borta från alkoholen och återfall. Jag tänker att om en grupp inte känns bra så är det verkligen värt att byta, om själva gruppen är ett problem. Annars tänker jag att man på något sätt ska göra det för sin egen skull och försöka hålla ute det som stör. Det är ofta det finns något störningsmoment i livet, tex på jobbet. Då får man fokusera på uppdraget, på det man ska utföra och låta annat passera. Är det helt hopplöst måste man så klart ta tag i det på något sätt. Det jag försöker få fram är att fokusera på det som är viktigt för en och lägga mindre vikt vid annat. Så att man inte förstör för sig själv på grund av andra störningar. Att göra detta oviktigt.
Så nya tag! Gå mot det som kan göra livet bättre och värdefullt, som att tex börja gå på AA igen. 💪
skrev Amanda L i Joråsatte….
skrev Amanda L i Joråsatte….
@pinglan_not De tankarna kommer att försvinna. Det är bara beroendet som spökar… Håll ut och unna dig andra (roliga) saker.
Tänk på hur skönt det är att vara nykter och slippa oroa sig för vad man gjort kvällen innan.
För varje dag blir du starkare och kan leva ditt liv som du vill ( inte beroendet).
Jag har slängt bort så många dagar på alkohol, ångest och minnesluckor. Ångrar bara att jag inte slutade tidigare…
Kram och lycka till 2024!❤️🙏🏻❤️
@Livelytree Ja, att ta till sig saker med insikt, kunskap och tala klokt är en helt annan sak än att ta in något med hela sitt väsen, om du förstår vad jag menar. Det är det som är skillnaden för mig denna gång och då jag valt att sluta helt med alkohol. Tidigare ville jag bara dra ned men det funkade aldrig. Skillnaden denna gång är att jag verkligen förstått hur alkoholberoende funkar och vad det gör med mig också för att jag först nu borrat in mig i frågan. För mig handlar min nykterhet om en ny livsstil för livet, att jag har ett nytt förhållningssätt till mitt liv och till min omvärld. Det handlar också om att jag jobbat med mig själv och kommit i kontakt med mig själv. Jag vet och förstår bättre varför jag funkar som jag gör och gör även förändringar i mitt sätt att vara mot mig själv och andra.
Jag hör att det finns en djup besvikelse hos dig till ”gruppen” och att det satt sina spår. Det skulle kanske vara en bra utmaning att ompröva detta? Att ifrågasätta sig själv. Hur såg min del i detta ut? Gjorde jag något fel? Kunde jag gjort på annat sätt? Var det något som triggade mig? Jag har omprövat mycket och försökt inta fler perspektiv, ifrågasatt mig själv för att få ännu mer nyans i något. Det jag flera gånger upptäckt är att jag blivit triggad i en situation från min egna ryggsäck. En situation kan ha påmint mig om tidigare händelser från min ryggsäck, vilket lett mig lite fel. Det är lite jobbigt i början för den egna försvarsmekanismen slår till och det är tufft att inse och erkänna att man faktiskt betett sig fel. Och det gör vi ju alla. Men det har varit en lättnad och befrielse också att erkänna det och att kunna be om förlåtelse, det helar. Så att ifrågasätta sig själv är både jobbigt men också befriande och spännande om man nyfiket undersöker det.