Senaste kommentarerna i forumet

@allatiders Vad kul att vi ligger så nära i tid! Låt oss följas åt! Har du planer för julen eller känns det lätt kanske? Fuktig kultur ja! Jag får ont i hjärtat när jag tänker på alla familjer som lever i oro över alkoholkaos i jul. För mig blir det julmust och närvaro. Tillsammans torkar vi upp alkoholsverige! Kram

@vår2022 Tack ja målet är att få tillbaka pannloben som styrenhet. Hittills går det bra, känner mig piggare och starkare. Halkade på isen idag och tänkte nej nu måste jag gömma blåmärken igen men kom på att det var helt legitima blåmärken och att det inte var pga onykterhet. Skönt. Jag ser fram emot julen, den blir helvit för mig. Det dricks väldigt måttligt i min sambos familj, lite vin till maten och nån glögg så det brukar bli lugnt. Jag ska dricka julmust och om det känns jobbigt så ska jag läsa och skriva här. Jag kommer vara så stolt när jag klarat av julen! Ser fram emot det! Önskar dig en god och fridfull jul!

@Se klart tack! Och stort grattis till snart fyra år 😊🥳

Appen säger idag 37 dagar, 15 timmar och 29 minuter.

Vilka förändringar har jag märkt av?

1. Jag sover bättre
2. Mitt självförtroende är på topp
3. Jag tänker väldigt mycket klarare
4. Är gladare
5. Min hud ser väldigt fin ut
6. Gått ner runt midjan

Finns säkert mera att tilläga.

Det negativa/tråkiga är att jag fortfarande är väldigt sugen på alkohol. Speciellt rödvin och nu när julen närmar sig så börjar tankarna alltmer komma då jag tycker att jag ska få unna mig lite alkohol. Jag är rätt ensam (läste om detta i ett annat inlägg) och kommer vara själv på jul/nyår, och tycker då att jag har rätt i att få zooma ut. Det är 50/50 om jag ska vara ärlig och hoppas jag kan stå emot.

Lägger iaf all fokus på idag och mår toppen

Vaknade nu på eftermiddagen omkring 13:15 efter att till slut ha lyckats att somna. Min första tanke borde ju ha varit tacksamhet och glädje över att ha fått vila en stund. Men i stället så kände jag mig som vanligt bara misslyckad och värdelös för att jag inte kan gå efter klockan som alla andra tycks kunna göra. Den här känslan har funnits oändligt många gånger, och så länge jag kan minnas.

Hela livet är egentligen för mig bara ett enda långt tvång och grå trist kamp utan mening. Så har det känts ända sen jag var kanske tre år. Mitt heltidsarbete har från dag ett alltid varit att försöka att stå ut. Nog har det väl hänt, och händer ibland att ett litet glädjens ljus glimmar till en kort stund. Det gjorde det ju i lördags när jag för egen maskin tog mig till loppis. Dessutom till fots. Vilket för mig var en kul upplevelse som även sade att man inte är fysiskt helt utrangerad. Men inte ens sju vilda hästar skulle nu kunna få mig till att gå utanför dörren. Har just dragit upp persiennerna och ser att mörkret reda har sänkt sig över mitt kvarter.

Fick i natt verkligen kämpa för att bara orka vara och existera. Det är så otroligt mycket som måste ändras för att jag ska kunna fungera på ett normalt sätt. Det krävs fasta rutiner för sovtid, mattid och fysisk träning det känner jag till. Men jag har så låg livsgnista och allt måste utgå ifrån vad jag är intresserad av, och det är väl inget som jag kunnat definiera hundraprocentigt för mig själv riktigt. Musikintresse och musikskapande har väl i många år varit mitt intresse, men det är ju bara ett meningslöst tidsfördriv egentligen.

Har berättat om mina problem om att kunna hålla struktur, fokusera mina tankar, den ständiga oron, nedstämdheten och orkeslösheten och sånt där för öppenpsykiatrin redan första gången jag talade med nån slags lyssnande psykolog. Men de lärde där visade sig till sist inte ha nåt att komma med. Jag är färdigbehandlad, har provat allt de hade att erbjuda och det enda jag efter sju års lång kamp och öppenhet med mitt tänkande och berättande om inre känsla sitter med, det är sjukersättning, en värdelös sömntablett och ett menlöst piller mot oro.

Det finns då ingen som kan säga att jag inte verkligen har försökt intensivt hela livet att göra mitt bästa efter mina förutsättningar, försökt kämpa för att må bra, eller åtminstone lite allmänt drägligt. Det krävs en oerhört stark inre längtan för att jag ska ha ork och lust att göra något alls egentligen. Har så oändligt många gånger tänkt att bara ge upp allting, och väl även sagt det rent ut till läkare. Men jag kämpar ännu på.

När mina föräldrar levde, så kämpade jag med mitt inre mående för att inte svika dem och trots allt så lyckades jag att överleva mina föräldrar, vilket jag känner som en prestation utan dess like vilket jag aldrig under mina barn och ungdomsår nånsin trodde skulle kunna ske. Har nu i alla år kämpat bla, bla, bla... Känner mig bara tom och så oändligt trött och orkeslös, nykter det är jag, fast känner ingen mening med nånting. Vet inte varför jag fortsätter att skriva, andas och kämpa på – men det gör jag än, en minut i taget.

Tack till @Andrahalvlek och @Kennie ni är fina människor som orkar skriva till en sån som mig.
Den enda rutin jag försöker hålla fast vid nu det är att inte dricka alkohol, för då är det snart slut. Depressionen blir då till sist så mörk att det är livsfarligt. Min morsa och gamle far lyckades att ta sig nyktra genom livet utan att ge upp, det vore ju roligt om jag klarade av detta med - utan att ständigt tvingas att vara berusad vilket faktiskt nu känns lite som att fuska liksom...

Ha en bra dag!

Hej @tantgrön och välkommen till forumet. Bra av dig!
Du skriver att du är rädd för att inte klara det- och att en dag i taget är svårt, och det stämmer. Men det är ännu svårare att fortsätta dricka och bli regelrätt hård alkis och inte kunna sluta då.
Svårt är inte omöjligt! En dag i taget har funkat för mig- den 6 januari blir det fyra år. Forumet har varit avgörande för att jag ska lyckas- och respekten för att alkohol är livsfarlig materia.
Läs och skriv mycket här 🤗🎄

Grattis @Ängans ! :) Fantastiskt! En ring vore något, kanske får bli på halvåret ? :) vad skönt att höra. Jamen det är lurigt, vi vet ju att det inte tjänar till att dricka men ändå finns det där, tankar kring hur det inte borde vara några problem och bara lite osv.

@Amanda L Tack Amanda! Hur går det för dig nu? Det är bättre, men jag skulle ju ljuga om jag sa att det inte är tufft ibland. Lättare vore det ju att bara ge med sig!

@hgk 6 veckor! Ikväll tror jag att jag köper 2%iga, sveper jag den för hopp om rus då jäklar är det vatten för mig framöver. ;) hur går det för dig ? Det här forumet behövs mindre och mindre men samtidigt skönt att hänga kvar lite, inte tappa fotfästet för mycket.

@Varafrisk men vad du är go ❤ känn ingen press att vare sig läsa eller svara.
Det finns så många kloka, roliga, sorgliga, envisa, hopplösa, smärtsamma och stärkande inlägg här, så att läsa och svara på även bara några, hade lätt blivit en heltidssyssla..
Tack för ditt grattis, imorgon checkar jag av 140 alkoholfria dagar 🤩

@Varafrisk grattis, så stark!!! Fira med att unna dig vila och återhämtning, tycker jag ❤

@Varafrisk 332 dagar! Det är ju helt fantastiskt! Grattis!

@Maskot82 snyggt! Har du stöd omkring dig från familj och vänner? Jag har turen att vi i familjen inte dricker alkohol när vi ses, pga att mamma är nykter alkoholist så valde vi bort det för många år sedan. Så jul är inget problem, kommer inte finnas någon alkohol. Annars är ju storhelger jobbiga för många.

Jag har smugit och ljugit ganska mycket om mitt drickande de senaste åren. Har väl erkänt för mina närmaste att jag har problem, men inte hur stora. Så ingen vet riktigt vad jag går igenom. Därför är det extra skönt att skriva här.

@TantGrön Bra jobbat själv! Tvåsiffrigt idag 🥳

Den nyktra resan fortsätter, lite stressad inför att jag reser bort över jul. Känns lite riskabelt så jag måste tagga ner lite. Idag är jag nykter, en dag i taget!!

@Flarran Jag håller med Kennie. En sak i taget. Nykterheten först. De första åren (!) åt jag kopiösa mängder choklad och glass. Jag behövde det som en ”brygga” mellan alkoholberoende och alkoholfritt liv. Nu, först när jag närmar mig 4 nyktra år, har jag tagit itu med dietande. Jag kunde nog gjort det lite tidigare, men ett år med sjukskrivning för utmattningsdepression kom emellan.

Kram 🐘

God morgon! Så bra att du håller fast vid nykterheten. Att ändra vanor tar tid och jag tror det är klokt att ta en sak i taget. Övervikt är inte lika farligt som missbruk, den kan du ta tag i när du känner dig stabil i nykterheten. Att läsa och skriva här är ju en utmärkt ny rutin att ha istället för att dricka. Och sen är ju fysisk rörelse bevisat effektivt mot stress, ångest och alkoholsug. Att ta en kort promenad varje dag gör verkligen gott. Behöver ju inte vara 6 km varje gång... Där tror jag på att bara göra, inte känna efter om man vill eller inte. Vissa saker kan man göra bara för att man vet att man mår bättre av dem. Så får lusten styra andra val. Önskar dig en fin dag kompis!

@Varafrisk Bra jobbat! Och bra att du stannar hemma idag. Jag har varit inne i den berömda väggen, jag vill kalla det utmattning, och det tar lååång tid att ta sig tillbaka. Min flicka blev svårt sjuk när hon var 3,och jag jobbade halvt ihjäl mig precis innan. Man håller ihop för sina barn, men när hon var stabil rasade jag. Kunde inte söka vård själv då jag var helt borta. Det är det jag menar, vi hänger ihop.
Så bra att du drar i bromsen innan det går helt över styr

Världens bästa drog är Rock n Roll!
Funderade just på hur lätt det är att glida iväg från ett missbruk för att bara sedan upptäcka sig att hålla på att riskera att landa i nåt annat. Kom på det när jag fortfarande sedan snart två månader som nykter satt här i köket och tänkte på det här med att man i skrivande stund väger bra mycket mer i förhållande till sin egen kroppslängd än vad som är hälsosamt enligt vetenskapen. Trettio kilo i övervikt borde justeras ned en del, för det kan nog snabbt skena iväg om man inte drar i bromsen.

Kom på att god fet mat sett ur dopaminsynpunkt kan kicka jäkligt fint och trösta en när man känner saknad efter en rejäl fylla tills ens inre tanke och stressiga oroliga känsla är i det närmaste avstängd. Ja, det hela är ju inte alls på den nivå som det kan vara när man i timmatal har suttit tillsammans med gamle ”kompisen” Alkohol och filosoferat. Något man väl oftast mer eller mindre gjort dagligen genom åren sedan man blev tjugo år eller nåt sånt.

Beroendehjärnan den har då allt sin egen struktur och knepiga sätt att fungera liksom. Var för ett par timmar sedan hur nöjd, lugn och fin som helst helt utan alkoholsug och tänkte på tillvaron och kände att vad finns det att oroa sig för egentligen. Borde då ha gått och lagt mig, för sedan gick det nån timme och humöret syntes märkligt sjunka utan anledning och grubblet kom och knackade på inom en. Fasta och väl nyttiga rutiner har alltid känts som ett enda onödigt jäkla tvång. Får nog jobba på den biten medans jag håller fast vid helnykterhet annars blir det bara kaos.

För det är nog inte bara en massa hjärnspöken som har levt rövare med en i alla år då man kunde sitta halvsovande i nån trappuppgång och filosofera över kanske färgvalet på en väggs färgsättning och sakta som i dimma se tiden försvinna. Detta efter att man ständigt var femte minut eller så kanske tagit sig en slurk ur flaskan som kunde innehålla allt från eget hemkört till finsprit från bolaget. Portvin var sliskigt men gjorde ju jobbet på två plan.
Rejält med socker och en hel del alkohol - antidepp och uppåtgrej samtidigt liksom...

Dagligt öl var väl i starkaste procent inte helt overksamt det heller, men man fick ju oftast gå och pissa en hel del mellan varven för att hålla maskineriet igång alltså. Kunde som vanligt fast man är trött inte somna nyss, utan blev bara allt mer nervös, orolig och började känna en krypande ångestkänsla smyga sig på inuti i en, och om det funnits något starkt att dricka hade det med säkerhet fått en att inte skriva ett vettigt ord, ja, vettigt eller vettigt...

Sett ur grammatiskt eller mer logiskt perspektiv så kan med säkerhet enligt denna tangentknappande skribent ett mer frekvent läsande och speciellt eget skrivande fungera som livlina till bevarandet av daglig nykterhet om man bara stenhårt fokuserar på att nykterhet är något man alltid ska hålla fast vid.

Håller med i det som många skribenter på detta eminenta forum har skrivit att man ska byta ut en onyttig vana som ett överdrivet drickande mot något som väl inte åtminstone är rent lika skadligt. Här funkar för mig ännu svängig Rock n Roll som väldens bästa drog. Känner efter en timmes malande i hörlurarna med låten Good Golly Miss Molly i versionen från filmen King Ralph ingen större inre stress eller alkoholsug alls.

Kollade in en podd som handlade om hur hjärnans signalsubstanser fungerar här om dagen och nog bör man tänka på det här med hur man använder sig av naturlig dopamintillförsel i kroppen för att få ut mest nytta av olika aktiviteter som påverkar nivåer av detta ämne på lång och kort sikt. Inget alls och man blir helt paralyserad och låg, för mycket och man blir helt uppspeedad och sedan rejält låg igen liksom.

Här är det väl som med allt annat, att lagom är bäst, och här måste man väl tänka på att lagom är ett ord som för de flesta, eller väl kanske alla är rätt så individuellt liksom. Nej, nu får det vara nog, tar och dricker upp kranvattnet ur glaset på bordet och försöker sova. Förändring av livsstil det är allt en svår konst det. Men det jobbas då nyktert på det i alla fall.

Ha det gott!

Lechaim: ja, ensamheten är jobbig för många. Kanske kan du hitta sällskap och gemenskap via tex aa?

Maskot: ja, det är ett jäkla gift. Läste lite i din tråd och vi verkar ju ha lika många nyktra dagar. Bra jobbat 😊

Har varit nykter 11 månader på torsdag el 46 veckor eller 332 dagar!! Yes, snart ett år!!
Mitt i allt det trötta, det instabila, det lite ledsna så känner jag mig oerhört stolt över min nykterhet💪🏻 Det tyder väl ändå på styrka? Tänk om jag kunde förstå det och suga på det🙏🏻 Ta mig sjutton det gick😃

@Surkärring Grattis t dina 130 dagar 🥳🙌🏼
Har inte orkat läsa så mycket i din tråd ännu inte för att jag inte vill men som sagt var orken tryter. Men du är så gullig och skriver h mig så jag vill så hemskt mycket gratulera dig❤️😍🤗

Nykter kvällsrapport.

Tänk vad man kan liksom när man får en längtan att göra något. Inspiration, ett inre driv eller vad man ska kalla det. Kanske spontan motivation. Har hur som helst varit utanför dörren i kväll på promenad fast det var mörkt och svinhalt då det var rätt taskigt väglag på promenadstråket. Har inte blivit nån sportfåne direkt och längtade en himla massa efter en promenad i sig. Blev väl ingen längre sträcka att tala om. Kanske en åtta hundra meter tur och retur.

I alla fall, det som drog var inte alkoholsug, utan sug efter mjölk och klementiner hur konstigt det än kan låta.
Sedan blev det ju handlat en hel massa andra prylar också som tonfisk, sill-konserver, ost, leverpastej, sylta, julmust med mera. Ja, alltså en lång lista med diverse livsmedel.

Blev så klart även en del chips och några liter med alkoholfri cider som jag faktiskt gillar bra mycket bättre än sånt med procent ifrån bolaget. Har ätit en del ost, tonfisk och chips som jag lite förlåtande, trots att jag vet dess höga kalorimängd, i tanken till mig själv för enkelhetens skull beslutade att kalla för – potatis...

Sen gick det så klart åt en del äppelcider. Inte världens bästa måltid kanske. Men väl ljusår bättre än att leva endast på öl, vin, mäsk och sån skit. Lustigt nog hade jag inte ens alkoholsug i butiken vid läskhyllan. Tittade en stund på några bekanta varumärken och funderade på hur det kunde komma sig att man har varit så fixerad vid ett visst ölmärke så himla länge...

Det enda som var lite synd egentligen var som sagt att det var glashalt fläckvis där sandning eller grusning av gångväg var usel och dåligt utförd. Halkade till och tappade en kasse med julmust, så att tre av 14 små burkar sprang läck. Jäkligt fånigt alltså. Men det är väl sånt som väl händer. Sitter och äter på en av klementinerna som jag köpte. Dessa var verkligen ett fynd – kalasgoda! Tur det, då man inhandlade inte mindre än tre kilo av dessa faktiskt.

Tack för idag!

@ISE Ja, men eller hur?! Vi är ju en helhet.
Det är ju inte så att man el rättare sagt jag slänger mig på telefon och ringer vc så fort jag blir trött. Tankarna går ju hit och dit hela tiden. Om man inte själv har druckit eller arbetat med människor som har beroende under lång tid då är det, tänker jag, mycket svårt att förstå vilken livsstilsförändring det är och vilken kraft det tar. Dessutom att leva med den stress/oro som det är när ens älskade barn är svårt sjuk i sin bipolära det måste man nästan själv upplevt el åter igen ha den yrkeserfarenheten.

Har varit på cancergenetiska mottagningen idag och lämnat blodprov. Om två månader får jag svar jag ber att det ska vara negativt dvs att jag inte är bärare av den ärftliga gen som min syster hade🙏🏻

Hela dagen har jag velat hit och dit i tankarna om jag ska gå t jobbet imorgon eller inte. Jag tänker om man är pigg så behöver man inte vela….så nu har jag väl bestämt mig t 99% att jag ska stanna hemma samt ringa vc igen.

Kram 🤗

Känner igen mig så mycket i det du beskriver. Jag blir med helt tappad när jag blir full och gör bort mig och ramlar och har mig.

Jag är med rädd för att inte klara av det men vi måste!

@Lechaim Ja än så länge är det ju enkelt men vet att suget kommer att komma om ett tag och att det är då det svåra börjar…

Ensamhet är tungt att bära, det vet jag av egen erfarenhet. Men vi vet ju alla att alkoholens gemenskap är falsk och för mig så har iallafall ensamheten känts ännu ensammare efteråt…

Tack för din kommentar!

@Maskot82 Bra om du inte har nåt sug, då är du på rätt väg. Jag däremot dricker utan sug, för att hitta (tillfälligt) sälskap.