Senaste kommentarerna i forumet

@Fjärilen81 AA är inte för alla, kan vara svårt speciellt i en mindre stad. Tror dom har digitala möten oxå och då även riktade i kvinnogrupper. Den andliga delen är typ bara en frivillig bön i slutet men jag förstår hur du tänker. Testade det några gånger men kände mig inte trygg nog att öppna mig till främlingar även om vi typ sitter i samma båt.

Jag fick hjälp via kommunens missbruksenhet och socialen med samtalshjälp och har en underbar kvinna som jag pratar med två gånger i veckan om allt mellan himmel och jorden, från att lära sig säga "nej" till saker i livet för att bli starkare i tron på mig själv till andningsövningar .

@Ny dag
Hej.
När jag gick på AA var det bra länge. I början gick jag dit ofta jag visste redan då att det var en religiös underton även om de inte tycker det. Gruppen höll mig nykter i mer än 7 månader men som sagt jag tyckte det var för mycket prat om Gud och högre makt aamt att man skulle dela om sig själv och säga att man var alkoholist. Jag minskade ned antalet möten till kanske 1 eller två i veckan för att sedan sluta helt. Då gick det som det gick, jag gick senare tillbaka till en annan grupp ett tag men blev aldrig bra. Har provat digitala möten men var inte min grej riktigt.
Nu använder jag mig av Im sober appen som räknar dagar och denna sida. Lite ensamt kanske men det går. Ha de bra

@Kebne1 jag är inte heller religiös och just den delen av programmet hänger jag upp mig på. Jag hade gärna haft en viss andlighet i livet men jag tror att eftersom jag inte är den personen som blir andlig så blir det inte lika trovärdigt för mig. Men det kan även vara något som jag bara kan låta finnas vid sidan av. Jag bor i en mindre stad och träffar väldigt mycket människor i jobbet. Jag är orolig över detta även om vi alla sitter i samma båt.

Mår så bra. Stor skillnad i måendet denna gång i min nyktra resa. Att vara i känslan istället för att fly till isvaken etc har varit nyttigt för mig. Känslorna är inte farliga, de klingar av sakta men säkert.
Så härligt att slippa vin-oket med allt vad det för med sig! Här sol idag och jag ska åka skidor på skaren. Kämpa på alla fina här inne🙏🏼❄️

@Fjärilen81 så mycket igenkänning på det du skriver. Minus kramper o muskelryckningar, som jag inte känt. Jag har också läst att 12-steg ska vara så bra för många och jag är precis som du rädd för vem jag ska möta. Plus att jag är agnostiker och jag har förstått att man ber till högre makt där, vilket inte alls funkar för mig. Sekt-liknade saker går bort i min värld.
Kämpa på! Det gör jag. En dag i taget.🙏🏼

I brist på sömn så skriver jag dagens inlägg istället. Jag har bestämt mig för att göra det, ett inlägg dagligen (minst) för att inte tappa fokus senare när det ”går av bara farten” att hålla mig nykter. Dag 4 blir det idag. Har kommit hit vid många tillfällen förut. Skillnaden den här gången är att det inte är en liten paus i drickandet eller ett försök till måttlighet utan den här gången är det ett stopp. Det är den fjärde dagen med mina nyktra ögon. Med mina alkisbrillor så hade det varit den femte dagen eftersom dag 0 (dvs senaste dagen jag drack) drack jag så lite, 2 glas bara. Och ett halvt glas till från en bortglömd flaska i kylskåpet så den räknas ju inte heller. Jag var inte full och inte mätt så att säga. Morgonen dag 1 var jag pigg och utan ångest. Det som fick mig att ta beslutet just den morgonen var ett inlägg från en bloggare som jag följt i många år. Hon skrev att hon firade 59 dagar nykter- och drogfri. Hennes tillnyktring hade varit fruktansvärd med delirium, ett hjärtstopp och intensivvård. Jag kände en stark känsla av att jag är hon om jag inte slutar IDAG. Min ångest då var hemsk men med en ljusglimt. Till skillnad från andra dödliga sjukdomar som man kan drabbas av så kan man faktiskt tillfriskna. Det är BARA att SLUTA. Försöker att hålla fast vid mitt bara. Hur stort och svårt det än är. Hittills inte svårt alls. Jag har inte haft någon fysisk abstinens (tack och tack och lov och ära för det…). Jag har faktiskt varit livrädd för det. Delirium. Kramper. Jag har många dagen-efter när jag har druckit mycket dagen innan upplevt vissa neurologiska besvär så som väldigt dålig koordination med fingrar och muskelryckningar. Det har skrämt mig! Jag funderar mycket på när jag ska prata med mina nära om det här. Hittills har jag inte ens pratat med min make förutom att jag vid ett tillfälle dag 1 har sagt att jag ska sluta med alkohol. Han sa bara ”bra för dig” vilket var väldigt mycket och helt rätt ord för mig. Jag vill inte ha ett endaste hejarop, medhåll eller samtal om problemet eller dylikt. Jag känner mig lugn i processen, jag har alltid varit väldigt beslutsam som person. Än har inte djävulen knackat på mer än ”det hade ju varit trevligt med ett glas vitt (läs 1,5 flaska)”. Jag lyssnar mycket på poddar nu om alkohol och beroende. Nästan alla talat om hur viktig 12-stegsprocessen har varit för dem. Jag måste ärligt medge att jag skulle känna mig oerhört obekväm i ett sådant forum. Rädd för vilka som jag skulle möta där. Ska ändå fundera ytterligare en gång om jag ska ta det steget. Vad har ni andra för erfarenheter eller tankar om 12-stegsprocessen?

Fick sova några extra timmar idag på eftermiddagen och har kommit fram till att jag fortsättningsvis kommer att äta och sova när jag känner behov av det. Har som person med sjukersättning inget behov eller något krav på mig som gör att jag måste gå efter klockan som en slags maskin. Det här med arbete är inte aktuellt längre då jag inte klarar av något sådant som finns på arbetsmarknaden.

Har inte ens ork att delta på daglig basis i något sammanhang alls, då jag kan ha lite energi en dag, för att dagen därpå vara helt dränerad på energi som gör att jag inte inte orkar att göra något alls. Brukar i alla fall försöka att borsta tänderna för att slippa få hål i dessa i onödan. Man skulle väl kunna säga att jag som dystemiker med fler psykiatriska diagnoser mest bara lever och andas.

När jag tidigare talade med folk, eller experter inom psykiatrin så berättade jag att jag fungerade som en slumpgenerator och att det bara var vin som höll mig uppe. Vilket fick mig att inte bara ge upp och avsluta min miserabla tillvaro med ständig depression, energibrist, allmänna ångest samt det här med ett snabbt skiftande humör från glad till djupt nedstämd under dagen.

Har ju även mina problem med panikångest som kommer utan anledning, samt trista sociala fobi som gör att jag ofta får bita ihop rejält när jag går utanför dörren och går ut för att då exempelvis handla mjölk och limpa. Folk inom psykiatrin tänkte väl att det var alkohol som var boven i dramat. Det var väl därför som jag till sist efter att ha provat alla deras mediciner skrevs över till vårdcentral med allmänläkare som väl direkt inte har någon djupare kunskap inom psykiatri.

Har för någon vecka sedan talat med en ung psykolog som gjorde en avstämning och berättade att jag inte kunde få någon samtalskontakt hos dem. Detta då de inte hade någon sådan kompetens på vårdcentralen. När det blivit en bit in april ska jag få komma på besök till en ung läkare som de tänkt ska vara min fasta läkare för både fysiska och psykiska problem.

Har beslutat att gå dit fast jag inte ser någon större mening med det, då jag ju redan vet att de inte har något att erbjuda mig mot min psykiatriska problematik. Nu äter jag utskrivna piller mot mitt höga blodtryck som medicinerat oftast ligger inom normala ramar. Jag äter den svaga sömntablett dom ger mig för att i snitt få en tre timmars sömn var natt. Samt tar de lugnande piller jag får ta vid behov enligt ordination som väl fungerar lika bra som ett sockerpiller.

Nu när jag snart har varit nykter i fem månader så vet jag vet att jag kan vara helt nykter och med viljestyrka sätta mig över all längtan till att få vara lite berusad och avslappnad för att få tankevila en stund ibland. De medicinkunniga på vårdcentralen vill säkert följa upp mina blodvärden när det gäller alkoholmarkörer. Det får de gärna göra, för jag lär väl i mitt nyktra tillstånd säkert ligga omkring 0,025 i PEht-värde. Med ett CDT-värde som kommer att visa att jag är helnykterist.

Kan säga att allt annat när det gäller alkoholmarkörer väl i mitt fall vore lite av en större medicinsk sensation. För att det inte ska bli ett falskt positivt förhöjt värde vid blodprovstagning kommer jag fortsättningsvis även att kräva att de på vårdcentralen använder ett alkoholfritt desinfektionsmedel vid nålsticket kan jag då helt logiskt säga så här på förhand. För ingen ska nånsin kunna komma och påstå att jag mår psykiskt dåligt för att jag skulle vara missbrukare av alkohol längre.

Förstår att min sida Promillebikt här på forumet, väl inte gör många människor direkt upprymda av glädje när det gäller drömmar om hur vackert och underbart livet blir när man väljer helnykterhet. Men då kan jag bara säga att den som inte lider av dystymi nog kommer att finna livet utan alkohol bra mycket bättre. Kan själv säga att jag blivit bättre i magen och sparat en massa pengar, men hur länge jag står ut med att vandra omkring som levande död det får väl framtiden utvisa. Men jag tar allt dag för dag, och steg för steg som man måste göra från vaggan till graven enligt skaparen.

Jag håller mitt löfte till min Gud om att att vara helnykterist om kroppen fungerar korrekt och funktionsdugligt. Samt att då leva till sista andetaget utan att hoppa framför ett tåg eller nåt sånt. Kroppsligt sett är det väl drägligt, så där har jag väl inget direkt att anmärka på, men rent psykiskt så mår jag bara skit rent ut sagt. Men nu så vet jag att det inte är något alkoholrelaterat i alla fall. Men jag kämpar vidare genom skiten till det bittra slutet precis som mina föräldrar lyckades göra.

Jag har nu från mina allra första steg här i världen analyserat mig själv och klarsynt gått igenom min livshistoria fram till skrivande stund. Känner mig nu i stort sett färdig med att skriva av mig om min tillvaro här på detta eminenta forum. Men kommer kanske att titta in här då och då och kanske säga något ord om hur vädret är utanför mitt köksfönster och om jag tagit mig en underbar promenad.

Kanske berättar jag om i fall jag lyssnat på någon trevlig svängig musik, eller kanske gjort någon elektronisk instrumental musik själv som är min hobby. Kanske berättar jag i fall jag varit ut och tagit nåt foto på naturen eller sånt. Samt vad jag ätit till frukost och lunch, samt om jag kanske har slagit mig lös och druckit en liten kopp kaffe. Skulle jag mot förmodan även en stund råka vara lite allmänt nyktert glad i ett par minuter någon gång kan väl även det vara värt att nämna eller kanske skriva nån rad om känns det som.

Ha det fint!

@@CatLady wow! Jag blir helt mållös! Vilken resa du har gjort! All kärlek till dig och du ska veta om att du inger så mycket hopp 🙏🏼💪🏼🫶🏼

@Vinägermamman Tack! Det ska jag ha! Hoppas att du får en fin vecka med !💕

Hej på er alla i forumet! Om några dagar firar jag 2 års nykterhet! ❤️ Tänk att livet kan vända så otroligt! Är fortfarande inne och läser här ibland. Hoppas ni alla mår bra ❤️

@Smillans Alltså, vilken resa och vilken förebild du är💪🙏👍! Grattis 🥳 till dig! Hoppas följa din fortsatta resa❤️

@Fjärilen81
💖

@Andrahalvlek 🙏 just det, Ventiler behöver jag. Och tro mig jag försöker. Men kommer aldrig ge upp. Nykter idag utan sug. Skönt. Dock sprider sig missmodet i kroppen och jag känner mig lite uppgiven. Siktet är ändå/ff inställt på att bli hon som inte dricker. Något annat finns inte på kartan. Nyktra dagar och perioder är så mycket mer jag än motsatsen. Lyssnat på Annie på repeat idag.

@Varafrisk ❤️ Fina du! Jag kämpar på. En dag så. Vad som är positivt är att påsken kommer bli nykter och tiden framför också om jag följer mitt mönster.
@Lonely Man 🙏 Vi får följas åt. Nu fasiken gör vi slut med a en gg för alla! Ska läsa din tråd lite mer. Undrar också varför du slutade med sa. Jag är en anonym person så jag tror jag skulle ha svårt att ens ta mig dit av ren rädsla för att bli igenkänd samt tiden. Sen är jag inte maktlös inför alkoholen för det värjer jag mig emot. Jag är förvisso troende och ber till gud så jag vet inte riktigt vad jag vill berätta mer än jag ännu inte är mogen för aa🤗
@Vinägermamman ❤️ Hur går det för dig? Fortsätt skriv, vi kan väl göra detta tillsammans 🥰

@Fjärilen81 Jag har haft måttlighetsperioder men under det senaste året har de fungerat sämre och sämre. Och du är inte alls raljerande, det är en bra fråga. Jag hoppas och tror att jag känner mej tryggare i nykterheten då i maj. Det är ju absurt att man ska behöva tänka på vad folk tycker om att man inte dricker.
Det var en bra beskrivning du hade, detdär med att ge sej själv en alkoholbaserad belöning för nykterhet. Galet, ju😅

Ditt inlägg blev bara en rubrik! Mitt tips är att läsa här på forumet, bestämma sig för NU, inte imorgon eller på söndag. Häll ut glaset du håller i (om du gör det) och bestäm dig! Sedan tar du det minut för minut och tanke gör tanke. Här finns massor med stöd!

@Ny dag Vill bara säga det att du kommer lyckas en dag…så är det! Kram❤️

@CMG för en månad sedan hade jag själv antagligen varit den som hade upplevt din nykterhet som provocerande eftersom den hade gjort mitt drickande lite mer obekvämt. Så sjukt! Jag kan dock verkligen förstå din tanke på nykterhetspaus men avråder dig. Det kommer att bli din milstolpe fram till dess, en alkoholbaserad belöning. Tänk på hur långt du kommer att ha kommit i maj och hur svårt det kan komma att bli att göra ett omtag. Kanske går det dock jättebra för dig! Har du någon fungerande måttlig period bakom dig?
Jag vill inte verka obekväm eller raljerande. Jag har själv ett helhjärtat försök med måttlig konsumtion i höstas. Det gjorde allt nästan värre att veta att jag om 2 veckor skulle ta 2 glas. Jag räknade mina nyktra dagar intalade jag mig men med handen på hjärtat räknade jag snarare ner till mina dagar när jag fick dricka. Jag blev besatt av tanken på när, var, hur mycket. Jag belönade min nykterhet med alkohol. Och vips så var allt värre än någonsin innan. Men DET var JAG!

@TessanTuss

Hur går det för dig? Något sug på helgerna? Jag har snart 3 veckor nykter. Mår prima... Dock börjat komma lite hjärnspöken kring sommaren, olika resmål och hur de ska vara utan alkohol.

@Majblomman jag förstår precis. Jag älskar ju alkoholen🫣 att kunna hantera den är väl min högsta önskan. Det kommer länge att kännas tomt för mig tror jag. Det är en god men destruktiv vän som vi försöker avsluta vår relation till samtidigt som vännen bönar och ber om att få en andra (eller tolfte…) chans

@Fjärilen81 det är väldigt sant det du skriver att jag måste ha en klar strategi.
Jag vet att en av dem troligen kommer att uppleva det som provocerande och präktigt att jag inte dricker. Funderar också på att ha en medveten ”nykterhetspaus” då men det är ju vansinne. Att låta mej själv dricka då alltså. Och egentligen vill jag det inte. Drömmen är nog att bli ”hon som inte dricker”.

Grattis till 8 månader, så starkt och bra!

@CMG två veckor!!! Två helger!! Så bra jobbat! Och tänk att du hällde ut vinet, vilken krafthandling 💪🏼 Det är nog viktigt att du själv gör upp en riktigt tydlig strategi för din resa. Känns det dramatiskt att prata med dina väninnor om saken innan? Jag har själv kollat på resor till Grekland i maj under de senaste veckorna. Vore underbart på alla sätt men jag vet att jag inte skulle klara av att vara alkoholfri. Just nu känns det som att jag aldrig någonsin mer kommer att kunna, våga eller vilja resa trots att det är det mitt stora intresse. Min vitvinsmarinerade hjärna kommer att bli helt galen så fort jag sätter min fot på en flygplats. DET är en stor sorg som jag inte vet hur jag ska kunna övervinna.

@Linda545 jag känner med dig och jag känner din ångest inför detta. Jag hade ett sådant samtal med min dotter (16 år) i somras. Hon var sa bara ”det är lugnt” vilket nästan kändes ännu värre. Som om det var normalt vilket mitt beteende inte hade varit just då. Jag var inte otrevlig, elek eller dylikt men jag var verkligen pinsam i egenskap av förälder. Hon ifrågasatte även om jag verkligen behövde ta ett till glas rosé när jag fyllde på mitt glas. Ja, sa jag 🤯 Härlig förebild 🙄 Jag hoppas att du får en bra känsla efter erat samtal ❤️

@Smillans Grattis till 8 nyktra månader! Och tack för att du är en positiv förebild för det gäng med nykomlingar som nyss har tagit sina stapplande steg. Vi gamlingar får lämna över stafettpinnen till nya stjärnor efterhand ⭐️

Kram 🐘

I morgon har jag varit nykter i två veckor. Ingen stor dramatik men tänker ändå mycket på vin och idag var jag på vippen att köpa en flaska men lät bli i sista stund. Inga flaskor hemma, det är helt otänkbart och dessutom är maken helt nykter.
En sak jag funderar på är att jag är orimligt fokuserad på vad andra ska säga när jag inte dricker. Hur det ska gå på greklandsresan med väninnor i maj. Inte om jag ska kunna hålla mej nykter utan vad DOM ANDRA ska tycka och säga. Och sen funderar jag på olika situationer i sommar där vinet alltid har funnits med. Som om det skulle spela nån roll vad andra tycker!!! Tänk att vi är så alkoholmarinerade att man ska tänka såhär.
I övrigt har jag läst i många trådar här och inser ännu mera hur många vi är med liknande problem och anledningar till att vi har druckit. Skönt att inte vara ensam.