Senaste kommentarerna i forumet

Det otroliga i sammanhanget är att jag mådde bra. Från början till slut och det är samma den här gången. Mår bra från början. Slutet vill jag inte tänka på :)

@Flarran Det tar tid att få meditation att funka bra. Daglig träning i några månader. Först då gör den stor nytta när man som bäst behöver den.

Kram 🐘

Hej!

@Andrahalvlek,

Kul att du skriver lite, sånt lättar alltid upp lite.
Har testat att meditera och försökt hålla fokus på nuet i stunden genom att lyssna på lugn bakgrundsmusik, och även då väl är nån lättare form av hypnos, eller suggestion där någon läst in nyckelord som väl ska fungera som ett sorts mantra, men då produceras bara mest lite mer av sömnhormon hos mig, så då somnar jag mest till en liten stund. Sådant fungerar lite svagt om jag vill somna och är i rätt stämningsläge för att kunna fokusera, vilket jag sällan kan. Det är lite som att hjärnan arbetar på hela tiden och jag får åka med liksom.

När man som jag är uppvuxen i en familj med en person som min gamla mor vilken hade manodepressiv sjukdom och ibland åkte in på psykiatriskt låst mottagning helt frivilligt då hon så gärna ville bli frisk och få ordning på sitt känsloliv som hon väl aldrig psykologiskt egentligen fick.

Jag har nog lärt mig det mesta om vad olika antidepressiva mediciner har för slags funktioner så att säga liksom. För min mor så hittade dom en enda medicinsort som fungerade skapligt för henne i den bemärkelsen att hon inte hamnade i psykos där hon inte var kontaktbar, den medicin hon hade den klippte av toppar och dalar i hennes känsloregister, men hon var väl i mycket rätt avstängd och levde väl mest utan att kunna göra så värst mycket.

Minns när man var grabb och kom hem från skolan och hon utan synbar anledning som så ofta mest brukade ligga i sin säng och gråta, det var inte kul att leva i en sådan miljö. Jag försökte alltid redan som liten vara den som höll henne glad och i mycket väl var den som höll ihop familjen på något sätt, det var kanske det som var min livsuppgift kände jag då.

För det var inte mycket som hon orkade att göra och jag fick tidigt lära mig det mesta själv.
Jag mådde då precis som jag gör idag, men jag sade aldrig något, för då hade hon bara blivit än mer deprimerad och det ville jag inte vara med om då jag tyckte mycket om min mor och ville att hon skulle vara någorlunda glad och balanserad.

Den medicin hon gick på var rätt tung, och om hon inte tog den så hamnade hon efter runt tre dar i samma slags psykos som hon fick första gången. Psykläkarna testade under åren olika mediciner och ibland kom hon hem lite smått hög, andra gånger låg, kall och likgiltigt frånvarande. Det var som att det kom hem en helt annan människa var gång hon kom hem med en ny medicinering. Så nog vet jag vad antidepressiv medicin är för något.

Min farsa var den som stod för ordning och reda, medans min mor mer var den som stod för värmen i familjekonstellationen. Minns i tidiga tonår när jag brukade komma hem efter att ha varit ute och druckit en del, och inom mig kände mig rätt skamsen för mitt sätt att vara då jag ju visste hur illa mina föräldrar tyckte om mitt då folkölsdrickande, fast de sällan sade det rätt ut. För de visste väl nånstans att jag hade det mycket svårt liksom.

Tänk vad jag i alla år från att jag var kring tioårsåldern hade att kämpa mot min inre längtan till att bara gå och hänga mig, eller att hoppa ned från en hög byggnad i närheten där jag ofta satt och drack folköl i min ensamhet till sent på natten. Det var många gånger som jag kände en stark drivkraft att bara hoppa ned. Men det ville jag inte göra, för jag ville inte skämma ut, eller göra mina föräldrar ledsna. Men jag har berättat för psykvården när det gäller mig själv att jag större delen av mitt liv väl mest kände mig som en hund eller ett husdjur på något sätt.

Nu när jag skriver den här texten så snurrar samma rocklåt i lurarna som den gjort i ett par timmar, för blir det helt tyst då blir jag orolig och då får jag ångest och kan inte fokusera mina tankar riktigt, då har jag alltid tidigare bara öppnat en burk eller druckit nån flaska med alkoholhaltig skit bara för att få tankero. För en liten mängd på en cirka 0.5 dl ren alkohol gör mig mer allmänt balanserad.

Men har jag inte haft någon tid eller annat viktigt att passa så har jag så klart bara druckit helt fritt tills alla flaskor och burkar jag haft har varit slut. Blir inte bråkig av alkohol utan mest avslappnad och somnar till sist, De senaste åren hade jag alltid en dunk med 10 procentig mäsk som medicin eller husmanskost och det fungerade riktigt bra inte minst kostnadsmässigt den tid i sju år som jag gick på det sociala för då är varje krona i princip räknad.
Sen så ville man ju inte heller att nån snokande socialarbetare skulle sitta och läsa på ens kontoutdrag om hur ofta man hade besökt bolaget, så då handlade man ju alltid med kontanter.

När folk talar om att man ska njuta av livet, så säger det mig inte mycket för det är det sällan som jag har gjort, utan allmän oroskänsla och nedstämdhet är väl vad jag har upplev för det mesta. Jag har en otrolig överlevnadsförmåga, men vad det hela tjänar till det har jag rätt svårt att förstå. Men det är kanske skaparen Gud som vill ha det så så. Klagar inte för har jag alltid känt att han ändå har varit med mig. Sedan så finns det så många människor i denna värld som säkert skulle vara lyckliga om de fick byta kropp med mig kan jag tro. Just nu är jag nykter och har inget alkoholsug heller, så har inget att klaga på rent generellt om det undras.

Ha en fin dag!

@Flarran Jag tycker att du ska utforska meditation. Där tror jag att du har mycket att hämta faktiskt. Kan tipsa om Närvaropodden också. Många otroligt intressanta avsnitt!

Och sen tycker jag att det ska bli spännande att se hur mycket av din dystymi och ångest som kommer att lätta när du har mer nykter tid i ryggsäcken. Min pappa var deprimerad hela sitt vuxna liv och han drack sig till döds. Kan inte räkna antalet gånger han slutade dricka - och började igen.

Jag har själv ärvt hans sårbarhet för depression - och risken att bli beroende. Jag behöver antidepressiva, då slipper jag rastlösheten och den ständigt gnagande oron för allt och ingenting. Slutar jag ta antidepp blir jag deprimerad inom några månader igen. Jag har upplevt det så många gånger att jag inte tänker testa igen.

Kram 🐘

Pigg och trött samtidigt, frustrerad och funderande och allmänt stillasittande vid datorn och ändå jagad inifrån på något sätt och förstår att man borde göra annat än att bara sitta still och skriva en massa ord som bara kommer flygande från ingenstans, ungefär som tankarna hela tiden kommer och går. Men har ingen ork att fokusera och ta mig för att göra något vettigt alls. Hade det varit för nån månad sen hade jag bara åkt ner till bolaget utan att egentligen tyckt att det heller var någon större mening i det heller liksom. Men nu sitter jag still och skriver lite om ingenting alls och låter tiden bara gå liksom och ser vad jag hittar på att göra. Kan inte fokusera alls, kör samma rocklåt på 150 BPM runt, runt i en evig slinga som ger en slags inre tankero i stunden alla fall. Det är väl den jämna basgången, rytmen, ljudfrekvenserna och tempot som får hjärnan in i nån sorts rytmisk balans och väl lite mer dopaminproducerande kan jag tro. Blev just lite uttråkad av låten, så drog nu upp volymen en aning så nu känns den ny och fräsch igen. Det är konstigt att man är som man är, men det är som alltid ju inget att göra nåt åt, finns ju inga piller som har hjälpt som de pillertrillande läkarna tidigare testat. Har ju flera deldiagnoser samtidigt så får bara de mest underliga biverkningar. Kanske skulle man nu ta och köra ett litet pass på motionscykeln, men samtidigt känner man sig rätt så slö, men inga deppiga tankar drar ändå ner mig i mörkret just nu. Skulle väl kanske promenera bara för att, ja vad vet jag. Känner en aning för att lägga mig och vila men vet nu inte om jag faktiskt har någon ro för att ens ligga still, men vi får väl se. Tog just ett djupt andetag och andadessakta ut, lite av spänningarna i kroppen verkade just släppa. Knepig balansgång det här. Men helt nykter är man i alla fall.
Kämpa på vänner!

@lillan29 Jag tänkte satsa mera på mina hobbyer och intressen som jag har och fortfarande utövar trots att dom blivit lidande av mitt drickande, en liten strategisk miss blev att jag började min nyktra bana nu på hösten när dom flesta av mina fritidssysselsättningar ligger på is, Nu är det här förståss bara min andra helg nykter och det har blivit jobbet som jag har pysslat med och hållit mig sysselsatt, men det spelar väl egentligen ingen roll vad man hittar på men tror det är lättare om man har något att göra så tankarna inte bara landar på A. Ha en trevlig lördag

Fantastiskt med 10 månader @varafrisk
Heja dig att klara att hålla i nykterheten med allt du går igenom.
Vad gäller jobba mycket eller lite- så tycker jag ser svänger över generationer. Mina vuxna barn vill på något vis både göra karriär- och hämta tidigt på förskolan. Jag känner mig gammeldags. Att rafsa ihop till en bra pension och villkor, kostar på.
Ibland tycker jag att vi är generation ställer upp- alltid på plats, medan generation yngre kanske gör kloka livsval- genom att vara hemma mycket, gå med på alla simskolor mm. Men det kanske inte genererar samma löneutveckling.
Jag ska inte jobba så himla länge till, och har min ”karriär” bakom mig. Men jag ångrar inte att jag jobbat mycket, jag har ofta haft så roliga jobb. Många av mina vänner är tidigare kollegor. Jag har fått reda och uppleva mycket.
Men nu, nej nu är jag inte sugen på att jobba så mycket, vill ha tid till annat.
Allt har sin tid. Och ju äldre jag blir ju mer lever jag med min ”biologi”. Nu är tid för mer långsamhet och eftertanke. Där tycker jag vi befinner oss, många av oss här?
Kram 🤗

God morgon!

@Se klart, @Kennie,

Fortfarande spiknykter, vilket jag fortsätter att försöka att vara. Men igår kväll var det alltså kris en stund och hade det funnits nån alkohol hemma eller butik öppen så hade man väl riskerat att köra ner i diket och sen (fy-usch-blä) hade man väl bara kört på och då hade kunnat gå hur som helst.
Men sånt ska man inte bry sig om att tänka på för nu är det okej.

Har ju berättat att jag fick lov att käka piller mot oro, inte så att jag blev borta i skallen eller så, men det var väl några fler (3 st) än vad jag får ta mot oro, så det kändes lite fel eller fusk på nåt sätt, men jag har ju förutom beroende till alkohol att brottas med, även en ständigt pågående lågintensiv grund-depression (dystymi) och ångest som stjäl mycket av min energi och harmoni.

Försöker alltid att klara mig på så lite lugnande medicin och sömnpiller som det bara går.
Har ju lätt att fastna i beroenden som kan förändra mitt sinne från allmänt nedstämd till att jag inte inte känner och tänker så mycket en stund, för det är drygt med tankar som lever sitt eget liv liksom, speciellt om de blir ovanligt intensiva och nedstämt färgade, och sen så svänger snabbt känsloläget, från glad och positiv ena stunden, till grubblande och lätt nedstämd och orkeslös igen. Har även svårt att fokusera liksom.
Men just nu så känns det helt okej.

Förresten, har ju som målsättning att göra varm mjölkchoklad och limpmackor till frukost.
Men när jag satte mig ner och funderade på vad jag skulle kunna variera med som omväxling.
Då började jag längta efter äppeljuice och faktiskt tre rårivna morötter hur knasigt det än kan låta. Tog även tre hårda mackor med bredbar leverpastej på. Det var faktiskt riktigt gott, jag har som sagt svårt att följa rutiner.
Men rutinen att inte förgifta mig med alkohol är livsviktig. Nu ska jag vila en stund för nu känns det rätt bra.

Ha en fin lördag!

@postitlappen jag förstår helt. Det är en period man får smyga sig igenom. Om jag inte har fel kan sköterska på vårdcentral övervaka intag så får man lite lättare svara om ngn skulle se en

@hgk Hej!
Åh vad bra du är! Och mycket bra tankar kring hur man kan förhålla sig till vad man vill dela med sig av till andra. Så skönt att du sover bättre nu också, sömnen är ju så himla viktig för livskvalitén generellt. Vad gör du på helgerna för att få dom att gå? Dag 14 här för oss nu, ligger i soffan och funderar på vad man kan göra av dagen. Det kommer tankar kring A och att man kanske kan fuska lite, men hittills slår jag bort dom iallafall. Ja nu kämpar vi på!!

God morgon. Tufft med ångesten. Jag tänker att om en läkare skrivit ut tabletterna just mot ångest så ska du väl kunna använda dem så utan att känna skuld för det. Bara du inte överdoserar dem. Fysisk rörelse är annars effektiv mot ångest och stress. Bara stretcha eller sätta dig på motionscykeln en stund när ångesten slår till? Idag ska det vara soligt, att få dagsljus och frisk luft hjälper mig att må bra. Önskar dig en fin lördag!

@Ölandstok Grattis till 90 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Keep up the good work!

Kram 🐘

@Smillans Varmt grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Jag är så glad för din skull ❤️

Kram 🐘

@Smillans Grattis till 4 månader och strongt jobbat 💪

@vår2022 det är ju så synd att man kan våndas i så många år, som sen visar sig att det var ju ingenting det här🙄 Men jag är glad att jag tog tag i det nu.

4 nyktra månader idag✨
Jag har kommit så långt och jag är så tacksam. Tänker på tiden i början och det är verkligen suddigt. Den tiden är som i grå tjock dimma, livet var som slut, jag orkade inte mer och jag var helt slut. Jag var så fast i vinets klor och jag trodde inte jag skulle orka stå emot.
Men det gjorde jag, och här är jag nu. 4 månader senare. Exakt allt blir bättre när man är nykter. 100%.
Pratade länge med en god kollega häromdan som sa: du verkar må så bra. Du känns så lugn och harmonisk.
Jag har ju uppvisat ett väldigt stressat beteende tidigare (vintarmen har varit otålig). Det känns kul att andra märker det jag själv känner. Jag känner mig trygg i det här, landar mer och mer. Hittar mig själv igen. Utforskar det mitt inre visar nyfikenhet på. Jag är snäll mot mig och ödmjuk inför livet. Det är så mycket jag skulle vilja göra, se platser, bli hänförd, upptäcka. Från det lilla till det stora.
Det här är det bästa jag gjort, spolat kröken.
Önskar er en fin lördag ❤️

”Tänk snällt om dig själv” är något jag fått jobba så mycket med under dessa nyktra år. Jag var ofta så arg på mig själv, piskade mig hårt, som om jag ”behövde” straffas för något. Sånt jag inte hann, allt jag inte räckte till.
Jag såg aldrig att jag kanske ställde för höga krav. Jag såg bara vad jag inte ledve upp till.
Det är ett skifte i mitt tänk idag så det går nästan inte att jämföra.
Bra att du kommer igång med lite mer rutiner, de är bra att hålla fast vid, blir som en ryggrad i dagarna. Ha det fint!

@Ölandstok Stort varmt Grattis t dig❣️Bra jobbat👏🏻👏🏻

Tänk snällt om dig själv var en tröstens tanke jag fick efter att ha vaknat nykter igen som jag är sen över en månad i realtid utanför planen liksom, och officiellt här på forumet om en inte så lång tid. Men jag har ju inte lyckats få till några riktiga ät och sovrutiner, då jag har svårt att följa några sådana och inte heller har något tvång på mig till sånt som numera sjukpensionär.

Men det skulle så klart vara bra om jag kunde sätta mig ner och skriva ett schema med tid för läggdags och ha en ställd väckarklocka som ringde på lagom morgontid. Sedan skulle det även så klart vara bra om jag hade en matsedel med lämpliga fasta måltider och vad jag ska äta på dessa nedskrivet liksom, för kroppen mår ju bäst av bra rutiner.

Men att jag skriver just nu är att jag har lite dåligt samvete för att jag inte kunde stå emot en ångestattack som skrek inom mig att det vore skönt med en avslappnande fylla. Har ju dock lugnade piller, Oxascand 10 mg som jag får ta vid behov, 1 tablett vid oro max 3 per dygn, Den ordinationen följer jag oftast. Men hade till idag inte ätit nån tablett på över en 5 dagar, men när alkoholsuget plötsligt överrumplade mig och då ingen öl eller nåt fanns så blev det att 4 piller som låg framme bara slank ner och nu känns det att man är lite mer trött än man borde vara efter att ha sovit några timmar på eftermiddag till kanske ca 22:20.

Tycker inte om att äta piller av den typen egentligen, det känns lite som fusk, då det väl vid en överdosering lite kan räknas som ”torrfylla”, och då jag inte ätit några såna piller på ett tag så känns det att de faktiskt kan vara rätt verksamma ibland, (rätt trött) vilket jag aldrig blev när jag drack.

Så i morgon får det inte bli några sådana piller. För jag får lätt huvudvärk av såna om jag tar för mycket på en och samma gång. Har tillgång till starkare piller mot oro, en del Stesolid 5 mg kvar, som jag dock inte tagit någon av på över ett år då jag överdoserade sådana en gång med 10 st på en gång, blev rätt avslappnad men fick någon allergisk reaktion med stora röda och kliande utslag på mina lår. Fick lite skräck mot sådana piller då.

Förstår enligt kroppens signaler om att jag nu har dåligt samvete för intag av nämnda Oxascand att jag måste hålla koll på pillerintag stenhårt också. För annars hamnar man väl i pillerträsket i stället, vilket jag inte alls vill. Har inte lyckats äta något vettigt heller, bara cola, potatissallad och några korvskivor avsedda för smörgåsar och slängde sedan i mig en söt mycket söt kondisbit som gav en sockerkick en stund, förstår att sånt ätande inte är hållbart. Det var väl kvällens fredagsrapport. Måste bli duktigare i morgon, men ibland är det svårt när alkoholsug bara kommer.

Ha det gott!

Stort TACK @Vinägermamman 🙏

Fredagskväll och när jag skrivit färdigt detta inlägg så blir det sängen. Så skönt att sova samt att inte behöva ställa larmet utan sova tills jag vaknar💤 Känner att jag behöver några vilodagar. Min lediga dag i veckan ägnades åt att åka 11 mil tur och retur för samtal, besök h distriktssköterska på vårdcentralen tog en timma därefter vara behjälplig med skjuts till mataffären för min dotter. Det är mycket som försvinner under en manisk period däribland cykel därför kan det vara gott att få skjuts för att kunna handla lite mer. Dottern är skör, mår nog inte så bra fastän vi inte märker av det så mycket. Hon har det inom sig. Fast hon har kloka tankar och försöker hitta tillbaka till ett bättre liv. Hon frågade mig om hon aldrig mer kan dricka alkohol och jag svarade att ”nej det kan du inte”.

Jag berättade för min terapeut om eftervården som var i måndags. Vi alla har beroendet gemensamt men vår aktiva period skiljer sig avsevärt åt vilket gör att vägen tillbaka t ett nyktert liv ser så olika ut. Om man lever på försörjningsstöd, åkt fast för rattfylla, har stora skulder, har ingen familjen kvar, inga vänner och inget jobb då är det lätt att ta ett återfall eller göra ett suicidförsök.
Ibland när jag är på eftervården känns det som om jag har flera roller inom mig….klient, anhörig och professionell. Tycker om eftervården men ibland tar den även energi.
Min terapeut frågade mig vad det var som gjorde att jag slutade dricka. Jag svarade att jag var urless på alkoholen men ändå drack jag. Jag gick på samtal h kuratorn på Rådgivningscentrum fick råd som jag nickade till men visste ändå att jag skulle dricka. Råd som tex motionera, läsa, gå på AA-möte var liksom tomma råd för mig för jag skulle ju ändå dricka. Men from min fjärde nyktra dag har jag inte tvekat att jag vill vara nykter. Jag har kunnat känna sug i början och nu någon enstaka gång men har ändå aldrig tvekat om att jag vill vara nykter. Jag slutade dricka för att jag var urless på drickandet som bidrog t att jag levde i min bubbla, jag ville vara närvarande i mitt liv, med mina barn och med min man. Jag var rädd för att drabbas av en allvarlig sjukdom vilket jag i och för sig kan fortfarande bli men jag ville göra en förändring mot det bättre. Jag vill leva🙏🏻

Till en helt annan sak som jag reflekterat över….och det är mitt yrkesverksamma liv. Under rubriken Det vidare livet så handlar det då och då om arbete utav olika anledningar vilket fått mig att fundera.
I samhället idag pratar sällan någon om att man arbetat lite snarare tvärtom man arbetar mycket. När jag tänker över mitt yrkesverksamma liv har jag nog aldrig jobbat mycket. Jag har jobbat både del- och heltid. Så jag kommer inte behöva ångra mig att jag jobbat för mycket. Så ekonomin kunde ju varit bättre. Jag behöver heller inte ha dåligt samvete för att jag inte funnits för mina barn. Men känner jag mig tillfreds över mitt yrkesverksamma liv?? Det är visserligen inte slut än men det börjar närma sig. Visst, hade jag önskat att jag hade utbildat mig tidigare t socionom. Fast…jag vet och förstår varför det har blivit som det blev…och det handlar om självkänsla och självförtroende. Så jag är inte bitter på ngt vis utan tacksam över hur det har varit. Funderar nu istället på var jag skulle kunna hitta ett nytt jobb, ngn volontäraktivitet ….

Tio månader nykter på tisdag…

Nej, nu blir det sängen….

Godnatt 💤❣️

@pelle Jag tror och hoppas verkligen att det ska vara en skillnad på att bara bestämma sig för att sluta dricka och att verkligen sätta sig in i beroendet och hur hjärnan fungerar. När du höll upp i 15år hade du gjort något särskilt för att klara det då? Hur har du gjort denna gången?

@Skillnaden Grattis till 63 dagar🎉
Grymt jobbat!💪🏻

@Ölandstok Jättebra jobbat! Grattis 💫🙌

Va lika för mig första fredagen på länge utan öl, 4 dagen för mig.vi kämpar på vidare.

Då var det fredag och min första fredag på mycket, mycket länge som ingen alkohol intagits. Är faktiskt förvånad över att det känns bra, hade trott att jag skulle få kämpa mig igenom fredagkvällen. Så stolt över mig själv att jag klarat mitt första lilla delmål, en fredag utan alkohol och totalt 5 vita dagar på raken. Heja mig 🙌