Senaste kommentarerna i forumet

@erivan man är ALDRIG misslyckad för att man har misslyckats! Känslan finns där men Du vet innerst inne att du vill bli nykter. Upp på hästen igen och få iväg alkoholdemonen. Viljans kraft är sååå stark att den snart tar över och hjälper dig i de svåra stunderna. För mig hjälpte det att sätta upp strategier precis som man lär sig i programmet.

@Smillans Grattis till din första nyktra månad! 🥳🥳🥳 Härligt att du mår bra - och bättre blir det!

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette tack snälla för pepp❤️
När stressen sätter till blir det marigt, jag känner mig jagad på nåt sätt. Vill fly. Men jag red ut den känslan igår, kände den och funderade lite på varför jag kände stress. Hade ju ingen orsak egentligen men det var väl faran som ville testa mig? La mig tidigt och surfade på mobilen, somnade gott. Där fick du, din fan.

Idag firar jag 1 månads nykterhet🌟 Och jag mår så bra. Jag tar det lugnt och varsamt, känner efter mycket. Men jag är så övertygad om att jag ska vara nykter resten av mitt liv. På slutet av mitt supande tyckte jag att rosé smakade parfym (!) äckligt men ändå hivade jag friskt. Och varvade med Novalucol för det gjorde ju ont också. Fan vad man utsatt kroppen. Stackars kropp, hoppas du tillfrisknar bra och förlåt för vad jag utsatt dig för.

@erivan ❤️

@erivan 🙏🏻 den första tiden är sjukt jobbig! Men det är värt det!! Varje kväll jag lägger mig tackar jag för att jag lyckats och vet att jag kommer vakna utan baksmällan dagen efter.
Kämpa 😊

@Delfinen80 precis så som du skriver är det. Det går ju för det mesta utan katastrofer, men för varje gång det gått bra kommer man närmare den gången det inte gör det. Tack för omtanken. Härligt att vi finns för varandra här på forumet❤️❤️

@Smillans Så bra, du ser triggern och utgången om du följer impulsen att lugna den. Du vet hur bra du mår när du inte ger efter för den. Du gör det så bra❤️

@erivan ja precis , och lika mycket är ju den där rösten peppande att om det Inte spårar utan att jag stannat vid tre kanske fyra glas och sen lagt mig (för det är ofta det jag gör ) och vaknar upp med minnet i behåll så säger den ”du ser ju, du klarar ju det här , du KAN dricka utan att bli full”. Men sen nästa eller då nästa gång så vaknar jag upp i ångest och i chock men mest med ångest och fattar heller inte riktigt . Jag KUNDE ju dricka kontrollerat så varför varför så gjorde jag inte det ?? Och så är självhatet igång och man känner sig som du beskriver så misslyckad . Men vi är inte misslyckade ! Vi råkar ha ett beroende eller sjukdom eller vad det nu än ska kallas och det gör oss sårbara för alkohol. Så enkelt eller svårt är det men jag tror att det viktigaste att komma ihåg , särkilt för dig just nu , är att det inte definierar oss som människor . DU är inte en misslyckad person ❤️

Jag finns här för dig precis som jag vet att du och andra finns här för mig 🙏❤️

@erivan Känslan att gå på semester är överväldigande. Jag kan sätta mig in i den utsattheten så tidigt in i nykterheten som du är. Själv vågade jag inte ens sjukskriva mig trots att jag var sjuk på tre månader för jag vågade inte utsätta mig för att vara hemma eftersom det var förknippat med att dricka. Jag passade alltid på att dricka när jag ändå var hemma och förkyld.

Nu har du valet att stoppa dig, se det som det är, det blev så och bara acceptera det och köra vidare på nykterheten. Du kan också se det som att ”nu har jag ändå pajat allt så nu kör jag på hela semestern” det var ett val jag ofta gjorde som resulterade i att jag var mer sliten efter en semester än innan jag gick på semester.

Att slå ner på dig själv tycker jag inte att du ska göra det gör bara känslan av att vilja dricka igen mer övertygande. Känslan av skam och misslyckande finns där för att visa att du gör något som inte är bra för dig. Vi har alltid valet att lyssna på vår inre röst eller tysta den.

Oavsett så vet du att du inte vill dricka. Jag hoppas du hänger kvar på forumet, många med dig har tagit återfall, du är inte ensam.

Kram❤️

@Delfinen80 precis så har det varit för mig med. Otaliga måndagar medan man har helgens bravader i färskt minne som jag sagt att jag ska sluta dricka, i alla fall dra ner på det. Sen när fredagen kommer är det glömt och likadan helg igen. Så har det ju rullat på. Och det är som du säger att den jäveln lurar dig, du är värd o dricka, du lever bara en gång. Jag vet att det händer många men ändå får man ju dåligt samvete o känner sig misslyckad. Men det är bara upp på hästen igen.Jag uppskattar jättemycket att du bryr dig❤️

@erivan Jag tycker det är bra av dig att skriva om det här och jag hoppas att du känner att så många om inte varenda en här inne kan relatera och ha varit med om precis det här ❤️Jag har oräkneliga gånger senaste året 🙈 Då har jag ju inte varit med på forumet men jag har mått fruktansvärt dåligt när jag fallit för alkoholens lockelser gång på gång fastän jag lovat mig själv att avstå /dricka mindre /aldrig mer dricka så mycket att jag inte minns osv osv… fast först mår jag ju jäkligt bra när jag bryter ”förbudet” att dricka eller vad jag nu bestämt , det är ju då jag haft rösten på axeln som hetsat och sagt att jag är ”värd att dricka ” eller klassikern ”du är vuxen och får bestämma själv ”. Det är en väldigt övertygande röst och den slår till med kraft !

Varm kram ❤️

Hej @Varafrisk ! Hur är det? Hoppas det har lättat med dottern? Tänker på dig. ❤️🐳

@Delfinen80 Tack! Ja får försöka se framåt igen. Tack för ditt stöd❤️❤️kram

@erivan Du är inte misslyckad ❤️ Det är ju ett beroende det handlar om och det är starka krafter . Du ser orsaken själv , semestern och vanan med det ! Det är klart det kommer att gå, för att du vill det och vi finns här för varandra 💪❤️ Stor kram till dig !

@Himmelellerhelvette ❤️❤️

@Himmelellerhelvette Hej! Om jag ska vara ärlig så mår jag skit. Har druckit 4 öl i kväll. Ja gick på semester och den känslan är så förknippad med att man ska dricka så kunde inte stå emot. Känner mig totalt misslyckad. Framförallt mot mig själv men också mot dig och andra som kämpar. Att jag har så dålig karaktär.jag skäms!! Men det kanske är bra arr jag känner så för jag vill ta tag i det igen.Det ska gå😢

@Tropa jag har inte tappat det helt. Har druckit hela sommaren dock lite mindre och lyckats begränsa mig mer än vanligt🙂mycket ångest ändå såklart och typ inte orkat gå in och skriva här ens... har gjort bort mig ordentligt en gång också,sån ångest. Sprungit mycket också de dagar och veckor jag inte druckit alls och känner att just springa är väl det jag måste göra ännu mer😊🤔hoppas du också har haft en ok sommar ändå? Ska vi ta nya tag nu?🤗

@Heffaklump Klart du får lägenheten! Och du är verkligen duktig både med nykteriet och träningen.

Kram 🐘

@Heffaklump Bra jobbat, imponerad av din träning! ❤️

@Amanda L hittade boken i mina gömmor, där ser man😂

@Amanda L hittade boken i mina gömmor, där ser man😂

@Lonely Man
Tack för responsen och stödet🙏

@bert
Hej o välkommen hit.
Jag känner igen mig u det du beskriver.
Det går att klara detta. För många hjälper det att läsa o skriva här.
Här är du bland vänner o vi kämpar tillsammans. Det finns också annat stöd inom vården och AA. Ta hand om dig. Vi finns här

6 veckor nykter imorgon. Känns som att allting tuffar på och att jag lagt den svåraste tiden bakom mig. Men. Nu kommer vi till medberoendet.

Länge velade jag på om vilket jag skulle ta tag i först. Mitt beroende eller mitt medberoende. Jag kände att jag led mera i mitt medberoende, men instinktivt kände jag att jag måste ju börja från mig själv, alltså med mitt eget alkoholberoende. Jag måste bli klar i huvudet för att veta vad som är vad, vad hör till alkoholberoendet och vad hör till medberoendet.

Jag tror jag gjorde rätt i att börja med mitt alkoholberoende, för i takt med att nyktra veckor har passerat känner jag mig också mera stabil i mitt medberoende. Lite åtminstone.

Jag är medberoende till min snart 90 åriga mamma som behöver hjälp med ett och annat. Hennes minne sviker och hon är labil i humöret. Jag hjälper henne med mycket löpande saker och hon är tacksam. Ändå känns det som att ju mera jag hjälper henne, desto sämre mår jag själv. Och ju mera jag tar avstånd, desto bättre mår jag själv. Dålig ekvation då hon behöver hjälp, och hon är inte i sådant skick att hon är berättigad till hemhjälp. Vi är flera syskon som hjälps åt så det funkar.

Jag är också medberoende till min man och hans öldrickande. Jag stör mig på det på ett lite oidentifierbart sätt. Det stör mig att han dricker och det störde mig också när jag själv drack. Kan inte riktigt identifiera varför, då jag egentligen inte tycker att det är världens största sak. Och det stör mig att jag stör mig på det.

Så nu har jag också gått med i Anhörigstödet för att bringa lite klarhet i mitt medberoende. Som hur man sätter egna gränser och så. Utan att man mår dåligt efteråt.
Jag startar ännu ingen ny tråd om det då fokus ännu ligger på min egen nykterhet. Jag tänker att jag får jobba på parallellt med båda sakerna då det ändå verkar som att de är ganska inflätade i varandra.

Fasen idag känner jag stress. Inte bra. Inte bra alls. Tidigare hade jag dämpat det med vin. ”Dämpat” Imorgon hade jag mått som en skadeskjuten örn. Det tänker jag på nu.
Vakna pigg och alert väger tyngre.
Idag tar du mig inte!