Senaste kommentarerna i forumet

@Ny dag Jag har också läst den om Beroendepersonligheter. Väldigt bra bok! Jag gick också över från bulimi till alkohol. Jag minns när jag började.
Jag tog ett glas vin en vardag, min man undrade varför jag dricker vin en vardag och jag svarade att jag tycker det verkar mer hälsosamt att ta ett glas vin än att äta massa snacks.
Jag tyckte att jag hade kommit på lösningen men vinglaset blev oftare och resten vet vi ju.

Men jag slapp inte bulimin, den hängde på! Jag kunde bara kontrollera den bättre med alkohol och inte spy lika ofta i början men sedan kunde jag göra bägge, tyckte Gullan blev bättre på tom mage. Så jävla sjukt! Det sköna är att den försvann tillsammans med alkoholen. Fick några återfall de första månaderna som nykter men sedan tog det säkert 9månader till nästa återfall. Jag skrev om det i somras och blev rädd för att det skulle leda även till ett återfall i alkoholen men @vår lugnade mig med att känna efter vad det var som triggat mig. Det gjorde jag och kunde sedan gå vidare. I helgen fick jag ett återfall igen men det var inte min mening så jag är inte helt säker på om jag ska kalla det för återfall. Jag äter snacks när jag känner för det och det har inte triggat mig på nästan 1 år förutom den gången i somras. Men jag började må så illa, kände mig lite förgiftad. Mådde riktigt kasst efter jag hade ätit det och ville absolut inte spy. Låg länge och hoppades det skulle gå över men tillslut fick jag göra mig av med det. Fick väldigt dåligt samvete för det först men sedan tänkte jag att jag inte vill ha det. Jag tror faktiskt att det var min kropp som verkligen inte ville ha det och heller inte kunde hantera det.

Det jag vill säga är att jag blivit av med den men samtidigt som jag skriver vet jag inte hur det uppfattas. Du som själv varit i träsket, hur tänker du om mitt valda återfall och det nu i helgen på ett helt år? Jag vill alla fall påstå att jag blivit otroligt hjälpt av att sluta dricka alkohol eftersom den gav mig så dålig självkänsla, ångest och oro som även triggade min bulimi.

Kram❤️

Mormor, tro på att du klarar det! Se till att inte ha alkohol hemma. Vila, ät något gott, ta en promenad- känn efter vad kroppen verkligen behöver. Och fokusera på fördelarna, hur du vill må. Det är heller ingen skam att vända sig till vården och få stöd i form av samtal eller medicin.

@marshmallow11 Det låter fantastiskt! Vad gjorde du istället? Hur avledde du dig ?

@Zandra_N Idag är min dag1. Det känns redan nu läskigt. Jag tror inte jag klarar det för att jag har misslyckats så många gånger tidigare i halvtaffliga försök. Vad har funkat för dig ? Vad gör du på kvällarna ? Jag kan verkligen inte fortsätta med den ångesten, rädslan för att dö eller bli påkommen och skammen som det innebär att dricka. Jag försöker tänka att det är det som är mardrömmen. Att nu är jag fri! Men det här är dag 1. Varför behöver du sluta dricka ?

@himmelellerhelvette Tack ❤️ Det håller jag verkligen med om!
Igår var jag med om ett eldprov. Har varit iväg på tjänsteresa och på rummet fanns en minibar. Fyfan vad frestande det var. Sen så tänkte jag på hur god hotellfrukosten kommer att vara om jag inte dricker. Hade lust att kasta ut minibaren genom fönstret. Jag hade inte tagit en liten flaska och njutit. Jag hade tömt kylen. Antagligen kräkts och sedan vaknat skakig med ångest om att stå ut med en jobbdag och resa hem. Jag spelade hela filmen!
Frukosten var underbar ☺️

Du skriver både insiktsfullt och också roligt, @flarran. Du har verkligen ett eget språk och ett eget sätt att uttrycka dig, fint och kul att få gå bredvid här.
Jag tror att nykterheten i sig gör att vi vill ha det ”nyktert”- lite ordning- runtomkring oss? Många är vi som städat, rensat och röjt hemma i början av vår nykterhet. Men en liten sak i taget räcker bra, och du har ju redan börjat bygga nya rutiner. Bra där!

God morgon allihopa!

@Vinägermamman @Se klart @Kennie

Tisdag är det just idag, och klockan är 09:20 enligt datorns lilla digitalur där i skärmens nedre högra hörn som även säger att det är 2023-11-07, ordning och reda så det förslår. Det här med ordning och reda är inget som man har sysslat speciellt med, eller haft för vana att praktisera direkt genom åren. Allt har mest fått gå på och bli lite som det har blivit liksom.

Det är viktigt med rutiner har man hört många säga rätt ofta i alla år. Den enda rutin som man har följt automatiskt är den att utan tanke och större undantag i stort sett dagligen dricka öl, vin eller vad man nu har haft tillhands så att säga. Den rutinen satt man i natt som dyster nykterkvist och funderade en hel del över. Hur sjutton ska man klara av julen om man tar sig fram så långt...

Firade i alla fall igår med en flaska alkoholfri cider och en påse med ostkrokar att man inte har satt foten innanför det lokala bolagets dörr sedan eftermiddagen den 5 oktober i år enligt ett kassakvitto som låg och skräpade som påminnelse om detta faktum. När man tänker efter så är mitt uteblivande i denna butik faktiskt ett litet världsrekord i sig, kassören i kontantkassan måste nog tro att en av deras mest trogna kunder har blivit sjuk eller nåt...

Goda sov-rutiner är viktigt, och det kan man väl hålla med om. Redan klockan nio i går kväll så var jag ovanligt trött och tänkte vila en liten stund och sov väl till omkring 02:00 då grannen ovanpå som väl jobbar skift av något slag, tycktes ha konferens med kärringen sin om nåt. Så då blev man vaken och sittandes vid tv:n och funderade över tillvaron och tog ett par hårda mackor med leverpastej och tänkte, nu skulle det ha suttit fint med en pilsner...

När grannarna satt så där och kacklade ovanpå taket så kunde man ju lika gärna göra lite nytta och plocka undan en del grejer som man funderat på att ställa undan ett tag. Blir så stressad av oordning, papper, reklam och tidningar som ligger lite här och där. Men har så himla lite energi att hålla det fint och ordningsamt, så för det mesta skiter man i att bry sig i om sånt man känner och vet man borde tagit itu med för länge sen liksom.

Frukostdags är det ju nu, kom man just på genom att magen börjat knorra så smått. Få väl bli en kopp varm choklad och smörgåsar med mjukost och kaviar. Detta är i alla fall en god vana och rutin som det känns som att man vill försöka att hålla fast vid så gott det nu går, beroende på om mjölk finns hemma eller ej, vilket inte är minsta problem alls idag då jag ju handlade i söndags. Nu får jag allt fixa till maten.

Ha en fin dag!

@Ny dag god morgon! Grattis till dag 9. Jag är också på dag 9 efter flera återfall. Jag tycker också jag sover bättre, lugnare.Jag hoppas(vilket jag även gjort tidigare) att jag kan hålla i denna gång. Problemet för mig är mina 2 röster, den ena är bestämd och fullt fokuserad på att sluta dricka medan den andra säger att jag ska unna mig det du lever bara en gång. Men nu har jag berättat för familj o vänner att jag inte mår bra av att dricka och även köpt ett par böcker som rekommenderats på forumet. Gäller för mig att stå emot grupptryck och alla lockelser. Får tänka på allt jävelskap och dåligt mående alkoholen ställt till med. Vi får stötta varandra framåt och ta en dag i taget kram❤️👍

@Vinägermamman 🙏❤️, känner mig inte så stark! Men har inget val om jag vill ha ett liv med familj och jobb, vänner etc. Inga ultimatum från någon utan bara från mig själv eftersom jag vill inte leva som jag gjort. I mitt liv har beroendet tagit över, det är inte längre mitt riktiga jag som bestämmer. Och så vill jag inte ha det. Jag vill frigöra mig från beroendet. Läste boken om beroendepersonligheter, och jag kände att den var mitt i prick. Jag kommer parallellt nu att bevaka min bulimi samt mitt ohemula shoppande. Beroende kan lätt överföras och ersättas, och jag tror att jag gått från bulimi, hetsåt varje dag, till att bruka alkohol. Det har varit en långsam process men nog är det så.
Sovit tungt inatt, maken sa att jag snarkade helt vansinnigt (är lite snuvig), unnar mig en seg och lugn morgon och börjar jobba lite senare. Har inatt inte vaknat en enda gång, vet inte när det hände senast. Dag 9 efter återfallet kommer vara nykter. Ska på aw ikväll och tar bilen för annars kommer jag så sent hem. Inga konstigheter. Önskar alla en nykter tisdag för man ångrar aldrig en nykter dag!

Grattis till månaden! Fint att du kämpar på och ger dig själv en chans till en bättre tillvaro. För det är åtminstone lite lättare att leva om kroppen inte ständigt är förgiftad. Kanske hittar du längre fram din inre glädje och nyfikenhet. Gillar du att läsa? Ett fantastiskt sätt att glömma sig själv en stund och få nya insikter tycker jag. Och bibliotek är både gratis och trevliga. Ett perfekt ställe att vara runt människor en stund utan att ha några krav på sig.

Grattis @flarran till en månad- inte lite- efter så många år av drickande. Jag tror också på dig och din kraft, på din förmåga att skapa ett bättre liv. Du är på riktigt god väg! 🤗

@Ny dag Hej! Vill bara kika in och säga att jag tycker att du är otroligt stark som är på banan igen och klarar av att hantera alla utmaningar och måenden! Heja dig💪🏻😊

@Flarran Hej! Måste bara säga, vilket grymt jobb du gör. Grattis till en månad! Du delar så okonstlat och rakt din resa och din historia. Och du skriver fantastiskt fint. Hänger kanske ihop med din musikalitet?🎶🎹🎵
Önskar dig en fin kväll!

Fortsätter in i andra nyktra veckan, tröttheten är överhängande. Var tvungen att sova en timme mellan möten i eftermiddags. Har aldrig hänt förut. Tur att mitt jobb är väldigt fritt på så sätt. Inget sug idag, har bäddat ner mig med lite te. Hoppas på tidig sömn idag. Imorgon in på jobbet för möten samt träffa kollegor.
Lyssnade på Beroendepersonligheten 2 ggr under förra veckan, nu är jag inne på Kidnappad hjärna (har kommit halvvägs). Rekommenderar verkligen dessa böcker som ett komplement till Annie Graces bok Tänka klart samt Craig Becks I can stop you drinking. I alla fall känns det som det kommer hjälpa mig! Önskar alla en nykter måndag!

Hej @Andrahalvlek!

Tack för att du gratulerat mig till min första helnyktra månad på åratal. Jag var in på din sida och läste om din första tid med kamp och regler samt planering för ett ordnat drickande du försökte dig på med. Det skulle aldrig funka för mig. Har aldrig lämnat en skvätt kvar i någon burk eller flaska. Hur som helst har idag firat månadsjubiléet med alkoholfri cider, ostkrokar och en del godis. Kanske inte det allra nyttigaste, men man måste ju leva också.
Får väl i morgon trampa lite på motionscykeln eller - usch, ut och promenera som alla rekommenderar.

Kämpa på!

Hej!

@vår2022,

Tackar för grattis till min första helnyktra månad på massor av år. Det har inte varit lätt, men jag vet att det här med att dricka som självmedicinering inte funkar längre. Kroppen börjar ju även faktiskt fysiskt sett så smått att återhämta sig lite. Så om jag bara klarar av inte helt deppa till och spåra ur så borde jag kunna må bra mycket bättre med tiden om jag helt fortsätter att avhålla mig från alkohol. Får ta det hela stegvis dag för dag, och inte tänka för långt fram för då blir det nog omöjligt liksom, men just nu funkar det och känns rätt okej.

Har det gott!

@Kennie Tack. Vet att det kommer vara så även för mig. Tänk om man kunde få välja att enbart ha den rationella delen av hjärnan igång en period.

Hej,
Känner igen känslan du beskriver.Det känns läskigt och stort att inte dricka. Och lite obegripligt, man har ofta haft en stor del av sin identitet kopplat till att dricka alkohol. Men det går över. För varje dag känns det lite mindre konstigt. Du behöver inte välja för alltid just nu. Men sätt ett första mål. Tre månader brukar rekommenderas av Alkoholhjälpen för att rensa hjärnan och bli av med beroendet. Sen kan du ta ett nytt beslut hur du vill gå vidare. För egen del har livet blivit så mycket bättre av att sluta dricka, jag är så glad att jag tog steget!

Jag vet inte vart jag ska börja.
Jag är inne på dag tre. Det låter så löjligt att jag vill gråta. Samtidigt som jag vet att det inte går att komma till dag tio, femtio eller hundra utan att passera dag tre.
Det känns också som att jag har fått hybris. Men det är som det har varit tidigare. Tror att ”nu så – nu är det ingen fara, jag kunde ju avstå”. Vet inte om jag skrattar, gråter eller bara skakar på huvudet åt mig själv. Jag känner mig stark och livrädd. Nästan panik och samtidigt lugn. Jag vet att jag måste komma till förändring. Att det bara är jag. Jag själv som kan göra det. Inte dricka alltså. Fast det jag känner är nytt för mig är att jag mer känner att jag väljer nykterhet. Igår valde jag liksom inte ”att inte dricka”. Jag valde att bara vara.
Det är som en pingismatch i huvudet. Ena stunden är jag här och nu och det är skönt. Andra stunden får jag alla kommande situationer och möten ever i huvudet samtidigt och känner mig helt överväldigad.
Jag tror egentligen inte att jag kan dricka ”med måtta” men kan heller inte just nu säga att jag aldrig ska dricka igen. Blir för stort. Vad betyder det ens. Tillbaka till att försöka andas. Dag tre.

@Flarran Grattis till första nyktra månaden! 🥳🥳🥳 Du jobbar på så himla bra!

Min pappa självmedicinerade med alkohol i hela sitt liv. Jag tror att han i sin ungdom var lite blyg och med hjälp av alkohol vågade han ta plats. Han hade återkommande depressioner i hela sitt vuxna liv. Slutade dricka så många gånger att både jag och mamma mot slutet mest ryckte på axlarna och tänkte ”du börjar snart igen”. Hela min barndom/ungdom präglades av min pappas drickande och min mammas medberoende. Han dog vid 64 års ålder, med söndertrasad lever. De hade aldrig sett något liknande. På slutet kombinerade han 10% öl med Alvedon. Kass kombo. När han dog kunde jag inte sörja, det enda jag tänkte var ”skönt att han äntligen fått ro”. Det är 22 år sedan i januari.

Jag har ärvt min pappas sårbarhet för att få depressioner, jag har haft det återkommande i hela mitt liv sen tonåren. Jag har också ärvt hans sårbarhet för att bli alkoholist. I februari har jag varit alkoholfri i 4 år. Och jag behöver antidepp för att inte ramla för djupt ner i depressioner. (Livet ut har jag insett. Varje gång jag slutar med antidepp blir jag deprimerad inom några få månader.) Senast var jag sjukskriven för utmattningsdepression för 1,5 år sedan, utan att alkohol var inblandat. Var sjukskriven ett halvår, men sen ett år tillbaka mår jag bra igen och jobbar som vanligt.

För mig är sömnen nyckeln - och fasta rutiner. Gå upp samma tid, frisk luft och dagsljus varje dag, inte äta för mycket socker, lägga mig samma tid. Traggla, nöta, öva, träna på att få rutinerna att funka. Då har jag lagt golvet. Sen har jag lagt mycket energi på att ta reda på vad som gör mig glad. Jag mår bra av naturen i alla former. Jag får energi av att tjöta med folk. Jag har precis skaffat hund som ger mig både sysselsättning och kärlek i vardagen.

Ingen gör jobbet åt dig, och det finns inga magiska lösningar. Du måste fylla ditt liv med roligheter - som musik tex! Kanske vara mer aktiv på olika forum, inklusive detta. Kanske prova att träffa någon IRL osv. Sakta, sakta bygga upp ditt liv till ett liv som ger dig glädje och nöjdhet.

Jag tror på din förmåga att fixa detta!

Kram 🐘

@Flarran Grattis till en månad nykter!🥳. Den längsta nykterheten du haft på 20 år! Rekommendation är att vara nykter minst tre månader så att din hjärna hinner återhämta sig och komma i balans igen. De goda effekterna av att vara nykter kommer kommer smygandes under reningsprocessen, så ge det tid. Det kan gå upp och ned men själv upplever jag att det bara har blivit bättre och bättre ju längre tid jag har varit nykter. Det blir mer stabilt och balanserat. Tankar och känslor ändras när alkoholtäcket inte längre finns. Bra jobbat!💪

@Smillans Visst är det sjukt att vi gått på bluffen och obeskrivligt skönt att vi synat den. Tänker på det @andrahalvlek brukar skriva som exempel: Har en trollkarl avslöjat sitt trick kan man aldrig gå på det igen. Så känns det för mig med alkohol.

Jag har också känt en väldig sorg för vissa som lämnat forumet, som det gått så himla bra för, som har helt rätt inställning och gjort enorma framsteg. Det är så fruktansvärt hur starkt beroendet är! Vidrigt! Och efter ett långt uppehåll är det tufft att ta sig tillbaka upp på hästen när man tagit ett återfall har jag förstått.

Jag är livrädd för återfall och jag tror det är bra att mata sin rädsla i just det. Det är det enda jag vill fortsätta vara rädd för.

Kram❤️

Firar idag en månad som helt nykter i detta nu genom att skriva några rader då jag ändå inte kan sova trots medicin mot allmän ångest och svåra sömnbesvär. Har som medlem på detta forum tagit del av många olika livsöden kretsande kring alkohol som givit mig inblick i hur olika det kan se ut när det gäller själva överkonsumtionen och missbruk av alkohol. Det finns väl kanske någon som jag läst ord av som verkar att ha lite grann av min psykiska problematik i botten. Förstår att det för en överkonsument av starka drycker utan någon psykiatrisk sjukdom som kanske dystymi kan vara svårt att relatera till mycket av vad jag har delat med mig om angående min livsresa.

Mycket har jag berättat om, så som att min mor redan när jag knappt var sju år drabbades av manodepressiv sjukdom, eller bipolär sjukdom som det heter nu. När det gäller mig själv så har jag sedan barndomen varit nedstämd och haft svårt att passa in i något sammanhang på grund av väl min Dystymi som i grunden är den sjukdom som jag känner stämmer mest in på mig. Har endast gått grundskola med mediokra betyg då jag inte kände något intresse av att studera och dessutom väl mest kände mig rätt mobbad och utanför.
Något riktigt liv har jag aldrig känt att jag har haft.

När det gäller den psykiska biten har jag ingen fastställd diagnos i liksom en enda klarlagd specifik term, då sådan inte har kunnat fastställas av de läkare inom öppenpsykiatrin som jag har gått hos i flera år och där fått all den hjälp och expertis som de kunnat uppbringa i form av mediciner och samtalsstöd. Jag har lyckats att leva långt över femtio år med mitt psykiska ständiga lågintensiva pågående depressiva tillstånd av mer eller mindre stark nedstämdhet. Har idag så låg energinivå att jag får uppbringa alla mina krafter för att bara existera och klara av vardagens mest grundläggande sysslor och är även numera helt förtidspensionär eller som det nu heter, gående på sjukersättning.

Jag började tidigt att självmedicinera med alkohol som har varit det enda som har givit mig andrum och en stunds ro och frihet från att slippa känna mig helt hopplös och värdelös, samtidigt så har jag aldrig känt mig glad och lycklig av berusning utan endast fått vila min hjärna från att dagligen mest ständigt gå omkring och tänka riktigt mörka tankar. Min egen terapi som jag har berättat om handlar om musikskapande vilket läkare har sagt är bra om jag försöker att fortsätta med.

Det är egentligen inte konstigt att alkohol i de kopiösa mängder som jag har intagit i olika former genom åren utan att ens ofta känt mig mer än kanske lite salongsberusad för det mesta, har givit mig de olika kroppsliga hälsoproblem som jag numera har med bland annat högt blodtryck som jag tar mediciner mot, en märklig dimsyn som experter inom ögonsjukvård inte kunnat se den direkta orsaken till, samt självklart dåliga levervärden och annat lite mer diffust som väl beror på just överkonsumtionen av alkohol. Månaden som gått då jag varit helt alkoholfri har minskat de mest akuta problemen med njurar och urinvägsproblem som jag hade i somras, så det är ju positivt.

Men psykiskt sett när det gäller min ständiga nedstämdhet som jag har haft sedan jag var liten, eller faktiskt redan innan ens min mor diagnostiserades med sin sjukdom. Den är för mig lika närvarande som den alltid har varit och nu kan jag inte längre ens självmedicinera med alkohol mot den om jag inte ska riskera att återigen få akuta urinvägsbesvär som jag har talat om tidigare.

Det talas väl om att det ska vara gott att leva och att man ska njuta av sin tillvaro. Det är då inget som jag känner att jag har gjort värst ofta eller gör. Men kunde min mor få avsluta sina dagar av naturliga orsaker, så borde väl även jag kunna vandra några år till i denna jämmerdal tills inom förhoppningsvis inte allt för många år kanske hjärtat slutar slå av sig själv en vacker dag.

Skulle verkligen behövt några starköl eller en flaska vin, känns det som, för har ingen ork eller nån lust att fira denna dag med en rask morgonpromenad eller nåt annat i den vägen som kanske någon hurtfrisk allmänläkare skulle ha föreslagit. Så det får väl i stället bli så att jag nu denna tidiga morgon i stället firar en månad som helnykterist med ett glas alkoholfri cider.

Skål!

Hej @ Blenda!

Jag har tänkt att skriva till dig länge, men haft så många tankar snurrande i skallen att det inte blivit av liksom. Det är inte för att man varit oartig, men det kändes nyss liksom att det kunnat tolkas så. Men kom till skott nu så här efter att jag nyss kom in efter att kört igång med tvätten som jag berättat om för andra här på forumet om nyss.

Hur står det till förresten? Du som ju har varit här på forumet i över 9 år, helt otroligt egentligen att du har sån ork, energi och uthållighet, det känner man då inte själv att man har egentligen. Det är nog faktiskt endast vetskapen om att kroppen inte fungerar optimalt, eller ens alls tillsamman med gamla ”kompisen” flaskan. Det är verkligen en jobbig kamp det här.

Det känns tomt och ensamt att inte ha denna ”vän” med sig hela tiden. Hade det inte varit för vetskapen och erfarenheten om att kroppen inte fungerar som den ska med alkohol, så hade jag lagt ner det här projektet med att försöka vara helnykterist för längesen. I morgon så är det en helt ny vecka och då blir det för första gången på väl en tjugo år utan en enda droppe öl eller nåt.

Har nu skrivit av mig en hel del, men det är massor med tankar och känslor att bearbeta och det känns inte lätt, men forumet har i alla fall gett mig möjligheten att tala ut lite om mina tankar. Terapeuter av olika slag kan jag säkert få om jag orkar sitta öga mot öga med någon psykiatriker eller psykolog och tala rakt fram med någon som kanske mest lyssnar, tittar på klockan, suger på en penna och kanske lite förstrött gör någon anteckning och säger något intetsägande känns det som.

Men nu ska jag inte bli trist och långrandig, det är ju dags att gå ned i källaren och lägga in tvätten i torktumlaren nu, så nåt lite kul... har man ju i alla fall för sig. Vet i stunden faktiskt inte varför man bryr sig om detta, men det får väl rulla på ett tag till, men nog hade man tagit sig ett järn eller lite till om man kunnat liksom. I morgon är en annan dag säger en sångtitel, och visst är det väl så. Den inre kraften som du skrev om att du tror att jag har.

Den kraften känns så här i stunden inte vara så värst stor, mest bara kanske en liten gnista av ett svagt hopp.
Men det känns kanske lite bättre i morgon, vem vet. Men ska väl inte sitta här och klaga, för det gör ju ingen glad. Hur som helst, du gör ett fint jobb som orkar att skriva till en så som mig i alla fall ska du veta. Önskar dig en fin kommande vecka och fortsätter väl ett tag till.

Kämpa på!

Hallå!

@vår2022,

Har promenerat en liten bit till närmsta matbutik tidigare idag, inte direkt av lust till att gå ut och gå. Men ibland måste man ju införskaffa mat och sånt. Berättade nyss ovan om hur svårt det var att stå emot längtan att köpa öl.
Det fick bli alkoholfri cider istället och chips. Det fick duga, för en månad vill man ju åtminstone klara av att vara nykter, fast nog är det svårt det här. Kom just på att jag har en tvättid och då har man som oftast svept några burkar som ”belöning” för ens hårda arbete liksom. Men köpte faktiskt en hel del med blandat lösgodis i butiken idag, så det får väl bli lite sånt senare som belöning i stället. Klockan är snart 19:00 och då är det dags för tvätt, sicket nöje...

Ha det gott!