Senaste kommentarerna i forumet

@Bipop
För mig har det fungerat att titta på film det lindrar min stress och promenader.
Rekommenderar också att titta på youtube om alkoholism.

@Amanda L verkligen inte. Försöker hitta något annat att hantera min stress och ångest med men har inte lyckats

@Surkärring Jag har läst dina senaste inlägg, och vill bara säga att jag förstår hur du tänker. Jag har inte alls varit nykter lika länge som du, men känner ändå igen mig. Tänkte inte ge varken råd eller pepp, utan vill bara att du ska veta att jag läst. Livet är ibland lite märkligt.

Hejsan! @Se klart, har inte sovit nåt vidare i natt, tankar snurrar på och hit och dit lite hur som helst. Men mår trots att jag är lite trött rätt så bra ändå. Känner ett slags tvång att gå och handla mjölk och det ligger verkligen på alltså. Tänka sig att i stället för alkoholsug så har man fått mjölksug så att säga. Mycket märklig känsla, och lite lustig på nåt sätt, men väl något man ska vara tacksam för.

Det här med skrivandet på detta forum är nog en bra terapi som jag behöver som ett komplement till musik-lyssnande. För jag får ju ur mig en del av mina snurriga tankar i alla fall. Men har märkt att min hobby med musik-komponerande blivit lidande av det. Har inte så värst mycket ork att göra egen musik när jag har skrivit. Musikskapandet har väl fungerat som en liknande terapi för att fokusera mina tankar tror jag.

Har aldrig varit mycket för att hålla i några rutiner, utan mest gjort vad jag i stunden känt för. Känner väl att det har blivit en slags rutin att skriva, upplever väl att det kan vara tröttsamt ibland. Men misstänker att det är viktigt just nu då jag trots allt känner behov av att skriva. Tidigare när jag bara satt och drack alkohol varje dag så var jag ju rätt så instängd och tyst i mig själv liksom.

Har ju inte gått på nån samtalsterapi då jag inte orkar ta mig iväg på såna grejer. Dessutom minns jag när jag var iväg på läkarbesök ibland förr inom öppen-psykiatrin att jag då blev helt utmattad av sådana besök. Det var mycket energikrävande för mig att vända ut och in på mig själv vid besök på plats för att berätta om mitt mående för nån staffet-läkare om hur jag i stunden mådde.

Jag kunde ju sitta en timme och berätta om allt, utom att väl nämna så värst mycket om mitt drickande. Sedan efter ett sånt besök så gick jag som oftast direkt till bolaget och handlade starkvaror. Då var det inte små fjuttiga starköl som gällde liksom. Har svårt att tala med folk i realtid nån längre stund utan att tappa fokus, och blir då orolig och stressad inuti mig liksom. Då har det som oftast blivit rejält med drickande vid hemkomst. Det känns lättare att skriva, får inget alkoholsug av sånt.

Men är som sagt i skrivande stund lite trött och sitter och gäspar. Tog mig just en slurk kaffe, har inte druckit kaffe på flera år egentligen. Brukade väl ta en kopp som provsmak när jag ibland kokade åt min gamle far som lämnade denna värld på hösten 2018. Men har på de senaste tre veckorna eller nåt sånt, nästan gjort slut på 500 gram kokkaffe, från ett tidigare sparat och oöppnat paket som bäst före datum väl gick ut på för en fem år sedan drygt. Men det kokkaffet är då hur bra som helst ändå. Det verkar som att vakuumpackat kaffe tycks hålla sig färskt nästan hur länge som helst.

Har nu när jag skrivit, tuggat i mig ett par ostmackor och druckit kaffe. Blev då lite piggare och ska väl försöka att klä på mig och få på mig skorna så att jag kan ta och gå utanför dörren i dagsljus på promenad och handla lite mat liksom. Något som det var ett bra tag sedan man gjorde sist faktiskt. Då får man ju sig även lite spontan social KBT-träning av att snacka lite väder och vind vid kassan. Typ nån minut allmänt småprat med en trevlig kassör brukar då funka bra i alla fall.

Ha det gott kompis!

@Flarran tack för din återkoppling. Den är väldigt värdefull .
Önskar dig med en fin dag 🙏

Hej! @Surkärring, jag tycker det var bra att du är så ärlig och vågade skriva om att du inte är mer än en människa och tog ett litet avsteg från din mycket vettiga ambition att vara alkoholfri. Fortsätt gärna att vara kvar under rubriken – Vara alkoholfri. För jag tror exempelvis just nu att om jag skulle råka snubbla till och ta mig ”friheten” att dricka som jag ibland känner att det finns ologisk lust till. Brottas alltså ofta med tanken på att skita i alltihop. Men förstår ändå som ny-nykter att allt bara skulle bli som tidigare innan jag började att vandra alkoholfri dag för dag. Det är lätt att som jag skriva en massa om ditt och datt på detta forum. Men känner mig inte säker på mig själv utan har mycket nytta av att läsa om risken i att trilla dit om man inte håller fokus på nykterhet. Bra att du inte har ångest, för sånt är skitjobbigt. Fortsätt kampen för vara helt alkoholfri.
Ha en fin dag!

Jaha, nähä... Så har jag druckit ändå.
Inte förvånad och har ingen ångest, men känns fel att skriva om det här, för jag har känslan av att det är dumt att skriva positivt om upplevelser när tanken är attvara alkoholfri.
Kanske borde flytta igen och hoppa på forumet för måttligt drickande, men jag gillar verkligen att hänga här, och jag gillar definitivt att hålla mig alkoholfri för det mesta...
Jag mår bra.
Det skedde ingen katastrof, och det var ett par dagar sedan jag var ute. Jag är fine med livet, har ingen ångest.
Känner mig lite dum, eftersom jag mådde bra i min alkoholfria bubbla, men gjorde ett avsteg ändå.
Det hade ju varit enkelt att fortsätta leka alkoholfri här på forumet men då hade jag känt mig så falsk. Jag knatar på..

@Himmelellerhelvette Jag har kommit så långt i min fasta övertygelse att jag vet att livet utan alkohol inte blir grått och trist. Det är en sanning som känns inifrån och ut och den vetskapen och känslan har jag haft inom mig det senaste året, precis som att jag vill vara hon som inte dricker. Men trots detta har jag tagit återfall tidigare. Hmmm… detta ska jag ventilera med min läkare nästa gång. Vi ska jobba med återfallsprevention också. ❤️

Idag är jag nykter, bara så. Och jag önskar forumet en nykter dag och för dig som har det kämpigt, skriv här för det är så hjälpsamt att få tankar och känslor på pränt. Och du som idag har det svårt - du är inte ensam för vi alla här kan känna igen oss på ett eller annat sätt. Skriv även fast det kanske inte går bra. För egen del har det iaf hjälpt mig. Hjälper mig när jag kan gå tillsammans och läsa om hur det varit.

Mår faktiskt ganska ok just nu. Kan bero på att det är en lugn period på jobbet. Försöker att vara här och nu och njuta av lugnet. Tidigare har jag dragit igång en massa projekt på hemmaplan som jag aldrig slutfört. Det i sin tur har stressat upp mig för när jobbet går på högfart Finn inte orken att på kvällarna också fixa annat än det som måste göras typ mat, läxor, tvätt o städning. Är det fler som känner igen sig? 🍀

Godmorgon @flarran
Wow, bra där med allt du fick gjort. Och nej, att dricka är inget alternativ om vi vill leva. Det har ju ett stort värde att du har en så fin kontakt med din högre makt.
Det jag mest ville säga med emfas- är att inte tänka på om man skriver ”för mycket” på forumet. Det är istället ett väldigt bra sätt att sortera tankat, släppa fram känslor, att bli lyssnad på och att lyssna på andra.
Sluta inte, är mitt bestämda råd.
Jag har skrivit här i över 4 ÅR så jag vet vad jag pratar om 🥳
Ha en fin dag, kompis!

@Amanda L ❤️Haha men jag är totalt tondöv 😂

@Smillans Så glad jag blir att att läsa din positiva anda❤️Stor kram

@Ny dag Jag kan inte komma på en enda sak jag tycker är bra med alkohol! Det är rätt otroligt att man kan gå från att tro att livet kommer bli grått och trist till att överhuvudtaget inte förstå varför man dricker gift! Kram❤️

Hejsan! @Se klart, Det var kul att du tittade in en sväng och skrev några ord, sånt piggar alltid upp. Har väldigt lite med ork och energi. Motivation sviktar av och till rejält. Men lyckades faktiskt sopa golven i lägenheten i går på kvällen. Blev riktigt förvånad varifrån den energin kom. Sedan kom jag på att det väl var dags att gå ut med soppåsarna som stått i hörnet och liksom tittat uppfordrande på mig ett tag. Har kastat dessa för nån timme sedan. Gick sen in i källaren i mitt förråd och gjorde ett litet försök att få på det där cykeldäcket jag har skrivit om då och då. Ja, det där med att få igång min gamla cykel till våren. Tycker ju faktiskt om att cykla när det är fint väder.

Det fanns inte mycket till krafter. Men när jag verkligen vill något så är jag envis som en röd gris. Är jag bara enveten så måste det där däcket ge med sig till sist. Kunde ju åka nånstans och få nån att klämma på däcket. Men det skulle kännas lite fånigt och lite som ett misslyckande på nåt sätt alltså. Satt en stund och tittade på de tomma ölburkarna som jag har sparat. Ja, de som jag alltså hällde ut i höstas. Funderade lite på det här med nykterhet och hur det ska gå med alkoholfriheten framöver. Har ju andligt lovat mig själv och en högre makt att vara nykter så länge som min kropp fungerar någorlunda skapligt. Det gör den ju. så rent logiskt är det ju bara att fortsätta med helnykterhet.

Men nog finns det tankar ibland på att det vore skönt med ett avkopplande rus liksom. Men jag vet ju även hur det blir sedan. Det går inte att sluta med drickandet om man väl har börjat. Så försöker att vara duktig ett tag till i alla fall. Men blir det allt för mörkt och svart i sinnet blir det nog inte lätt. Men då vet jag ju även att min ständiga nedstämdhet då snart blir till en rätt farligt djup depression. Har just nu, och inte på rätt länge känt mig självdestruktiv utan mer normalt tänkande på det planet. Det är en svår balansgång här att ta sig fram tycker jag.

När jag satt i källaren och funderade så tänkte jag på att man spar ju en hel del pengar på att inte mata bolaget med en massa stålar i onödan för alkohol. Så tänkte, att om jag kommer mig för så borde jag nog ta en taxi till en matbutik i morgon och köpa både mjölk, limpa och kanske lite god fiskgratäng med mera.

Har även ett tag funderat starkt på att köpa mig en ny skrivare till datorn i en prylbutik bredvid matbutiken ifråga. För det är ju bra att kunna skriva ut sina tankar i pappersform också som ett komplement till pdf-filer och sånt där. Har också behov av att styra upp saker som bokföring och liknande prylar och då behöver kunna kopiera papper spontant hemma som jag i stunden känner vara viktiga att ha en bra överblick på.

Som det är nu då jag är nykter så har jag ju pengar över till en hel del så att det går att köpa lite nya tekniska prylar som man känner behov av. Har ju inget direkt akut alkoholsug längre så det vore ju helt korkat alltså att köra igång med skadligt drickande igen. Det är alltså mycket tankar man har att brottas med så att säga. Men just nu i skrivande stund så känner jag att det bästa är att fortsätta vara helt nykter så länge som det bara går liksom.

Kämpar därför nu på med allt och gör då mitt bästa. Har ibland tänkt att man väl skriver lite för mycket på detta forum. Men jag går här på känsla och tror att jag ska försöka läsa och skriva ett tag till så att jag inte bara plötsligt glömmer bort det här med att det är viktigt att vara nykter i alla fall. Har just läst på lite mer ingående om ämnet själv-medkänsla och dess aspekter som du tipsade om och har lagt till detta ord och dess betydelser i min mapp med kloka ord om livskunskap.

Ha en fin dag kompis!

Tack för klok återkoppling.
Jag hoppas att det vänder snart. Hoppas att hjärnan och receptorer och hormoner ordnar upp sig.
Det är så larvigt egentligen. Jag borde vara glad och nöjd!
Jag trivs på jobbet ( som jag inte gått till på några veckor ). Jag har ett fint boende på en vacker plats. Jag har en klok och vacker fru. Jag har några goda vänner. Jag har förutsättningar att fylla tiden med roligheter.
Men inget känns bra. Rent rationellt så har jag det bra men jag mår pyton.
Jag har funderat på AA men är lite rädd. Liten stad.
Dessutom känner jag mig verkligen som en bedragare då jag jobbar på socialtjänsten.
Ska jag berätta för chefen? Kollegor?
Och vad är vad? Jag har en historia av ångestproblematik, utmattning, depressioner och alkoholmissbruk.
Jag har dessutom galopperande ADHD.
Det är mycket nu som skall redas ut.
Hur hanterar man känslor utan alkohol?
Jag trodde inte att alkoholen hade en så stor plats i mitt liv.
Att det skulle bli en sån stor grej att sluta dricka.
Jag har iallafall bokat tid på vårdcentralen. Vet inte vad jag ska säga eller vad jag behöver dock...
Men ett steg i nån riktning iallafall.

Godkväll @flarran
Föreslår att du slår upp dina blå och sen traskar till affären utan att höra nån större grej av det. Du har klarat av det som de flesta trodde var omöjligt- att sluta med alkoholen. Du fixar promenaden imorrn- utan problem.
Att läsa dina minnen från din barndom är både fint men också lite sorgligt. Den där lilla flarran kunde ju troligen inte förstå vad som gjorde din mamma ledsen? Då blir man väldigt handfallen som barn.
Att du klarar av detta med kommunikation med oss här, dina kloka resonemang och funderingar. Jag tycker du är enastående bra!
Ps. Inte alla dagar orkar man älska sig själv så mycket (enligt mig) men ett stråk av self-compassion (googla 😊) kan räcka en bra bit. Hoppas du får sova inatt. Kram 🤗

@Himmelellerhelvette och alla andra körisar. Det är verkligen roligt att sjunga i kör, tycker jag med. Jag nästan svävar fram efter varje körövning, full av endorfiner. Men så är det ett så häftigt samarbete, vi gör något tillsammans, den känslan… dessutom kan man hitta nya vänner. Så körsång är verkligen att rekommendera. Man behöver inte heller ha en fantastisk röst.
Det finns ju körer med helt olika krav. Eller inga krav alls.
🥰❤️

Hej,
Välkommen in i ett nyktert, fint men stundtals jobbigt liv. (Livet är ju lite jobbigt som idé men riktigt skitjobbigt när man dricker.)
Jag tror att en viktig del i att bli nykter på mjuka knogar istället för vita knogar som man brukar prata om att det är kämp-känp dag ut och dag in. Det är att ersätta drickandet med annat. Att leta, utforska, och så småningom hitta helt nya saker att bli glad av. Min första nyktra vinter började jag med förstådd av blommor/frön. Det höll på att bli en saneringsfråga för jag hade huset fullt av små krukor som jag inte hade en aning om vad jag skulle göra med… så småningom balanserades det upp av att vara ute i trädgården och fixa, odla, anlägga planteringar. Sen tog jag körkort. Sen blev det några katter… bytte boende. Och jobb! Ja man får vara glad att mannen blev kvar mitt i allt.
Vad jag egentligen vill säga är: ut och leta efter sånt du tycker är kul, träning, sjunga i kör, satsa på något lopp, renovera gamla möbler eller ta itu med något utomhus-projekt. Läs @torns tråd här från första året, han och jag odlade samtidigt o h minns att han åt gurka dygnet runt år två… Han återupptog också sitt stora intresse fiske- vilket har varit så mysigt för oss andra att hänga med på. Ge absolut inte upp! Kram

@Bipop Ja, kanske måste du fundera mer på vad alkoholen betyder egentligen. För till slut kan det vara det enda du har kvar om förhållanden, jobb och vänner försvinner. Är det verkligen värt det?

@Bunkersvets Hej, ja det blir bättre. Det där gråa beror antagligen på att din hjärna inte är återställd ännu. Det kan ta olika tid, men det kan såklart bero på andra orsaker också. Men du har fått stora dopaminkickar av alkoholen och till slut funkar inte de naturliga lyckokickarna. Det tar tid innan de kommer tillbaka. För mig tog det nog omkring tre månader innan jag plötsligt en dag kände en ilning av lycka. Det var en fågel som sjöng…
Men det kan säkert ta olika tid.
En annan sak som jag tror är viktig är att skapa nya vanor, planera för roliga saker. Med tiden kommer det att hjälpa dig att komma tillbaka till den naturliga nyfikenheten på livet. Sakta kommer livet tillbaka. Iaf gjorde det för mig och jag har läst här på forumet om liknande processer.
Så håll ut, men försök samtidigt hitta saker som kan intressera dig. Även om det kanske inte gör det precis på en gång.
Skulle du inte se någon förändring om ytterligare några månader kanske du ska försöka med terapi eller annan hjälp. Eller varför inte göra det också med en gång?
Nu när du brutit med alkoholen ska du ju ha ett bra liv! 🥰

Jag är 47 år gammal och har varit spik nykter i 110 dagar.
Från en nykter synvinkel har jag upptäckt att jag har missbrukat alkohol i över 20 år.
Jag har aldrig haft kontroll över mitt drickande. Jag har pajat relationer, jobb, ägodelar och kroppen år ut och år in utan att vid något tillfälle inse att jag är alkoholist. Jag har ljugit och smygsupit utan att förstå eller acceptera att jag har problem.
Helt galet när jag ser tillbaka på det. Tur att jag överlevt.
Synd att jag har supit bort så många år som kunde ha använts på ett bättre sätt.
För 110 dagar sedan slutade jag att dricka och jag har ingen önskan eller sug att dricka igen.
Däremot har jag fan inte skrattat sen dess. Ingenting är roligt eller spännande. Allt är grått.
Min kropp mår förstås bättre men jag är farligt nära att bryta ihop i en ordentlig depp.
Jag vet liksom inte vad som gör mig glad längre. Eftersom allting som varit roligt förr har varit kopplat till stöddig alkoholkonsumtion så ifrågasätter jag allt. Och jag får liksom inte ihop vad jag gillar längre. Allt känns som sagt grått.
Har någon av er känt samma sak och hur löste ni detta problem? Blir det bättre?

Sitter och dricker i köket. Ja, ett glas cola alltså, och inget annat. Skulle ju ha handlat mjölk tänkte jag tidigare i dag. Precis så som det har tänkts i en rad av dagar innan denna pågående alltså. Men jag sover ju så himla ojämnt och får vara glad de gånger jag somnar till spontant och får vila lite alls. Vaknade till för nån timme sen och måste ha sovit fyra timmar i sträck nästan tror jag.

Det var värt att fira med nåt gott att äta kändes det. Men nåt stordåd i köket blev det inte idag heller. Men en pirog värmd i mikron och en slurk cola är inte fy skam det heller. Funderar på den där klementinen, men har inte så mycket ork att sitta och skala den så jag vet inte. Hade man haft nån alkohol i form av vin, sprit eller ett gäng med pilsner så hade nog risken varit stor att man kört i gång med ett rejält träningspass i att lyfta ölburkar kan jag tänka.

Men har konstigt nog inget alkoholsug alls. Det är väl för att man varit nykter livsnjutare i detta himmelrike så länge som man faktiskt har varit idag, och under hela detta skottår för övrigt också. Förresten, apropå skottår, det var nog nån kanariefågel om höll på och skottade för full halls utanför fönstret nyss, tror jag. Ja, bilparkeringar och vinter, – usch, det var nog därför man råkade vakna tror jag. Nog är man kanontrött fast man har sovit en liten stund. Ska väl dricka upp läsken i glaset nu så får vi väl se om man orkar gå och vila en stund till kanske...

Ha en fin kväll!

@Varafrisk Tack snälla för svar. Det känns fint att få en bekräftelse på känslorna jag har. Hon är vuxen min dotter.
Jag valde att gå på antabus några månader och sedan har jag fått tillbaka mitt liv och det är det som hjälpt mig. Utan mina barn, utan mina vänner och arbete så finns liksom ingenting. Det är livet för mig och jag kan inte förlora dessa. Dessa skänker mig sådan glädje och mening att det är inte värt för mig att fly längre. Jag tar också hand om mig själv på ett sätt jag aldrig gjort innan. Jag har slutat röka, jag rör på mig regelbundet och försöker äta nyttigt. Och jag känner lust igen, lust till livet. Men jag tror att dotterns ångest kommer minska ju längre tiden går men försvinna gör den nog aldrig precis som du skriver, för de anhöriga känns tiden kort. 7 månader är inte jättelång tid men hennes ångest blir så himla jobbig och då blir vår relation så dysfunktionell. Det är det jag vill förebygga liksom. Jag ser ju jättetydligt att hon behöver någon att prata med och jag vill avdramatisera det för henne.

Tack igen för ett fint svar.
Kram

Fortsätter att lägga nya nyktra dagar till erfarenhetsbanken. Hittills har jag inte upptäckt en enda negativ aspekt av nykterheten, det är snarare tvärtom. Idag är en bra dag, ganska liten grundångest. 🍀

Jag har sovit några timmar på förmiddagen. Det blev inte många, men tre timmar är bättre än inga alls i alla fall. Har inte mycket energi. Men har då mat i skåpet. En del enklare frysgrejer som färdig pytt i panna eller fiskpinnar finns. Några sådana med potatismos från skafferiet, kanske skulle kunna bli till en fest för mig tillsammans med lite ketchup om man nu då drabbas av ovanligt stark energi och orkar göra annat än att bara värma på en pirog eller två i mikron och dricka cola till. Borde haft mjölk känns det, men orkar inte att mig iväg nånstans just nu.

Det är allt tur att man är händig och passar på att handla så mycket man bara kan och klarar av när man nån gång råkar ha energi till att veckohandla liksom. Den som inte har några problem meden total energibrist i form av väl utmattningssyndrom, generell ångest och depression, vilken i mitt fall delvis ligger närmast Dystymi med diverse delar av angränsande psykologiska små funktionsvariationer. De som inte känner till sånt här tror väl bara att man är världens största slögris kan jag tänka.

Men så tänker då inte jag när man hör talas om folk som kanske inte ens orkar att ta sig upp ur sängen knappt för egen maskin, på grund av det psykiska. Har ju vuxit upp med en mor son hade bipolär sjukdom och väl ville så himla väl, men inte ofta hade ork till att ens diska sin egen kaffekopp ibland. Hon orkade inte heller vistas bland folk när hon inte var i form för stordåd så som att gå utanför dörren och handla en limpa. Hon låg mest stilla i sin säng och och grät tyst för sig själv. Sånt där fattade man ju inte mycket av som liten grabb, nu förstår man väl det psykiska lite bättre alltså.

Det snöar utanför köksfönstret idag och är två minusgrader. Det är rätt mycket snö faktiskt, hade man varit ung och pigg då hade man nog börjat att fundera på längdskidåkning. Sånt gillade man ju lite grann när man var grabb. Längdskidåkning några kilometer i elljusspår tillsammans med farsan om kvällarna kommer jag ihåg att man kunde syssla med ibland mindes jag just nu. Men det var inte så mycket man gjorde som liten heller, var ju för det mesta för mig själv då med. Har väl inte lärt mig att älska mig själv, men studerar nu på nätet såna grejer, vilket nog behövs.

Hade det varit för drygt tre månader sedan så hade jag nog nu börjat att tycka att jag var en värdelös människa som inte borde finnas och ta upp plats i onödan. Men nu har jag ju varit nykter ett bra tag. Tänker som alkoholfri inte så där självdestruktivt var dag längre, men nog är det rätt jobbigt ändå. Man är nu 56 år gammal drygt och det var väl över fyrtio år sedan man kunde säga att man varit alkoholfri längre än 2 månader. Har i alla dessa år mest tänkt på att gå och hänga mig eller att hoppa ned från någon hög byggnad, eller att ställa mig framför ett framrusande godståg. Men sådant ska man ju undvika enligt Gud fader som jag alltid har känt varit nära mig rent andligt.

Tänk att jag för nästan fyra månader sedan efter en tid av hög feber på närmare fyrtio grader i ett svagt ögonblick bad till honom om att få vara kroppsligt frisk, och om så skedde så lovade jag andligt att jag då skulle försöka att kämpa på som helnykterist och leva till sista andetaget som kroppsligt frisk, trots att jag inte ser någon större mening med nåt. Det är många gånger jag bett till skaparen och kan inte påstå att han har svikit mig en enda gång. Brukar inte störa honom och be om några större prylar liksom. Men nog känner jag allt att det andliga mellan honom och mig fungerar skapligt rent praktiskt.

Minns min gamla faster som var mycket kristen, och varje kväll visst bad för min själ att jag skulle bliva frälst och väl kanske kunna bli en del av någon kyrklig församling. Men jag har ju provat på att vara med ute i föreningslivet och tycker att det är så mycket intriger inom sådana verksamheter och har aldrig kunnat komma in i någon gemenskap. Har bara känt mig utnyttjad och fått vara den bara har jobbat gratis och givit av mig själv utan att ha fått något tillbaka egentligen.

Så den grejen med att vara något av servicepersonal åt andra känner jag då inte vara något för mig. Som det är nu så tycker jag att jag är duktig som bara står ut med att existera och att inte bara åka till bolaget och handla alkohol för att väl supa ihjäl mig liksom. Gör för närvarande så gott jag kan och kämpar vidare steg för steg med att bara försöka att leva vidare och kanske blir det förhoppningsvis lite bättre med tiden.

Har då inget alkoholsug. Borde kanske fylla på mitt glas med alkoholfri äppelcider och lyssna på någon pigg rocklåt så att jag får lite mer positiv energi känns det. Har då i alla fall skrivit av mig lite på detta eminenta forum ännu en gång och det får nog vara det stordåd som jag nöjer mig med idag liksom. Förresten @Andrahalvlek, kul att du tittade in en sväng idag och skrev lite, sånt uppskattas kompis.

Ha det gott mina vänner!

Vecka 30. Det börjar hända nåt med mig. Kan inte riktigt sätta ord på vad det är men jag är i nån slags förändringsfas. Livet känns så bra. Jag mår bra och känner mig glad i sinnet. Rolig är jag också, på senaste har jag sagt roliga och fyndiga saker som folk verkligen skrattat åt. Humor. Känner mig lugn och så tillfreds med livet just nu. Jag fyller kalendern med roliga saker, testar på nya saker jag varit intresserad av. Jag börjar bli ganska spontan och livfull.
Sån himla skillnad mot sju månader sen.
Har en barndomsvän som jag brukar träffa några gånger per år som frågade om jag ville gå på vinprovningen med henne. Jag har inte berättat för henne att jag spolat kröken och kände lite hmm vad ska jag söga. Men jag skrev ett sms till henne typ:
”Jag vill jättegärna ses och hitta på nåt. Men saken är så att i somras tog jag beslutet att skippa alkoholen helt. Jag tyckte den tog för mycket plats. MEN jag vill ses snart.”
Och hon responderade på precis det sättet jag önskade att en fin vän gör. Mycket heja och fina lovord. Vi bestämde att hitta på annat.
Livet kan verkligen bli bra❤️
Snökaos här idag.

Önskar er en varm och torr tisdag!