Senaste kommentarerna i forumet

Har sovit länge idag, nästan sju timmar tror jag. Det är nog årsbästa på tio år. Mår bra och har ätit två goda limpsmörgåsar med mjukost och skinka på. Hade ingen mjölk hemma men vad gjorde väl det alltså. Tog en slurk vatten och åt upp en halv röd grapefrukt, lite vitaminer skadar väl aldrig tänkte jag. Det är viktigt att tänka på hur man tänker kom jag på igår. Självsnäll ska man vara det läste jag tidigt nånstans på detta eminenta forum. Har på nätet uppdaterat mig om vikten av kärlek och positivt tänkande. Hämtat lite skrifter i ämnet. Förstått att man måste älska sig själv innan man kan få ordning på nånting. När man i princip har givit upp och inte är nöjd med sig själv eller sin situation då är det lätt till att man flyr iväg till galna prylar så som att berusa sig med det hälsovådliga nervgiftet alkohol har jag kommit på. Det tog mig bara lite drygt 35 år av mer eller mindre konstant missbruk av denna slags vätska för att polletten helt skulle trilla ner. Det går inte alltid så fort, men bara det går framåt och man har lärt sig nåt, och gör om och gör rätt så är det bra. Negativt tänkande och sån programmering av hjärnan har nu lagts åt sidan, har inte hittat nåt positivt med sånt ältande, man blir bara deppig. Fortsätter nu livsvandringen som helt alkoholfri. Ha en fin dag mina vänner!

Sovit som en stock inatt. Hör inte till vanligheterna men är tacksam när det händer. Dock såg ansiktet ut som ett russin när jag vaknade. Jag är tacksam över att vakna nykter, senaste återfallet börjar kännas avlägset och jag är glad över att jag här dokumenterade min ångest. Läste igenom nyss och kastades tillbaka i känslan. Det är bra - för aldrig glömma, aldrig försköna! Det kommer komma dagar då jag tänker annorlunda, det vet jag men då gäller det att går tillbaka, läsa och liksom gå in i den fruktansvärda ångesten/känslan. Jag har så mycket bra i mitt liv nu, positiva förändringar och jag är så rädd för att sabotera för mig själv. Jag har rannsakat vilka hinder som finns och det hela kokar ner till att det enda som kan stå i vägen är alkoholen! Undviker jag den så har jag stora chanser att lyckas!

Jag föll efter ca 70 dagar nykter, dessförinnan hade jag också en längre period. Så såg hela förra året ut. Övervägande nyktra perioder, korta perioder av återfall. Läser att detta är ganska vanligt. Känner och hoppas att det skapat några förändringar i hjärnan i rätt riktning. Förr om åren har det varit tvärtom. Korta uppehåll från a för att sedan i månader återfalla i gamla dryckesvanor. Började egentligen min riktiga process mot nykterhet för tre år sedan. Och mycket i mitt mindset har hänt sedan dess. Min övertygelse över att bli hon som inte dricker har växt sig starkare. Men ändå har jag inte lyckats. Varför ska det vara så jäkla svårt???

@Himmelellerhelvette Du inspirerar! Jag hoppas du vill fortsätta skriva på forumet för det är så hjälpsamt. Jag tänker på dina nio månader och när du upplevde att det liksom vände på riktigt. För egen del kom tankarna nu att ja, där kan jag vara om ett år…. Och då denna sjukdom är så lika åt andra hållet borde den vara det också i nykterheten. Kanske inte just nio månader men däromkring 8-14 månader exvis. Det är ju faktiskt inte så lång tid… Beroende är att leva i ett fängelse och nykerhetsresan kan kanske liknas med att ha fotboja/ eller frivård. Ja, tankarna spinner liksom loss idag och dina 1,5 år gör det liksom hoppfullt💪🙏❤️!

Att sluta dricka är en lång process och den ser väldigt olika ut. Vore det så lätt att man bara slutar, så skulle det ju inte behövas något forum. Verkar som att du har börjat din väg.
Välkommen

Enkelt tips! Se det bara som ett äventyr att inte dricka alkohol ikväll. Planera innan vad du sak göra och äta. Väldigt lätt att du annars går på autopilot och dricker alkohol. Prova bara ikväll och skriv på forum hur det känns!
Lycka till.

Jag ändå jag har det rätt lätt med att hantera nykterheten, eftersom jag har förmågan att finna lycka och vila i nuet. Jag har ett lugn i sinnet. Dagens guldkant får vara att baka lite småkakor till kvällen. Ni vet sånt där som tanter ägnar sig åt. Snart sitter jag väl där med ett korsstygnsbroderi också.

God Morgon!
Det är dags för en liten berättelse igen. För er som har läst om Simhallen har redan lite bakgrund.

När jag går vidare på min väg från simhallen, kommer en gestalt ikapp mig bakifrån. Det är en kvinna i medelåldern. Hon går med stressade steg och ser spänd ut. Jag undrar vem det är? Hon har tajta jeans, en kort jacka och håret är lite torrt efter många års blondering. Ansiktet är slitet, kajalen och mascaran gör hennes ögon hårda i det bleka ansiktet. Det är Alkoholdjävulen och Clownen som har skickat henne efter mig, eftersom jag inte brytt mig om dem på min väg. De har sagt till henne; Hörru Suget! Stick efter den där äldre kvinnan och försök övertala henne att komma tillbaka till oss.

Jag heter inte Suget, säger den blonderade tyst till Jönsarna. Jag heter Sussie. Men hon gör som den säger för hon är en sån där människa som får ångest av att hävda sin vilja. Det är lättare för henne att vara till lags, även om de envisas med att kalla henne Suget och skickar iväg henne efter folk hela tiden.

När Sussie kommer ikapp mig och börjar ta kontakt, tänker jag Vem är det där, och vad vill hon? Det tar ett tag innan jag fattar att hennes förslag att vi ska göra sällskap och kanske gå någonstans där det är roligare, går ut på att få mig att tvivla på min väg. Jag tycker lite synd om henne, eftersom hon inte verkar må bra och fryser i sina tunna kläder. De högklackade stövletterna är inte heller särskilt lämpliga att gå längre sträckor på snö och is med. Men hon verkar snäll, så jag lyssnar på henne. Jag försöker förstå mig på Suget (Förlåt, Sussie).

Där stoppar vi berättelsen igen. Jag tror ni är med på temat.

Det verkar ju så, att de flesta som provar på lite längre nykterhet efter en tids överdrivet drickande har något sorts sug. Det har jag med, mellan varven. Men vad står det för egentligen? Vad är det för behov som pockar på?

För mig är det sällan HALT (hungrig, arg, ledsen, trött). För mig dyker det oftast upp när jag är nöjd med min dag och vill koppla av och belöna mig själv. Ju mer nöjd jag är med tillvaron, dess mer lockande blir det att ta "Ett glas vin" (Värsta självljugandet att tro att det är Ett Glas man vill ha). Jag fantiserar om att resa på Spa och ligga i bubbelbadet med ett glas Prosecco i handen. Jag fantiserar om riktigt gott rödvin till en god middag med vänner. Jag tänker på en iskall IPA en varm eftermiddag i solen. Ni förstår!! Det är alkoholromantik på hög nivå. Det är drömmen om guldkanter och belöningar. Jag vet ju mycket väl, efter min inledande analys (innan jag slutade helt) att den där lyckan är en mycket kortvarig illusion. Att jag först egentligen inte tycker att det är så gott, sen blir jag lite avtrubbad och en kemisk lycka infinner sig. Nästa känsla är att jag blir lite luddig i huvudet.

När jag drabbas av suget efter guldkanten så tänker jag; Jag tar inte ställning till det idag, jag kan dricka alkohol en annan dag. Erfarenheten är att suget har minskat med tiden i styrka och frekvens. Men jag undrar fortfarande vad jag ska göra för att uppleva belöning och guldkant efter en ledig, aktiv och bra dag.

Vandringen fortsätter. Jag har sagt till Sussie att jag gillar henne, men att jag nog ska fortsätta min väg åt det hållet jag tänkt. Jag tror man måste bli vän med Suget, inte kämpa emot.

PS. Ring kommunens LSS-handläggare också. Även om du inte kan jobba så har du rätt till daglig sysselsättning. Min yngsta dotter, som har en utvecklingsstörning (intellektuell funktionsnedsättning), går på daglig verksamhet mån-fre kl 9-15. Den gemenskapen betyder JÄTTEMYCKET för henne. Och jag vet att på flera av kommunens dagliga verksamheter finns det personer med normal intellektuell funktion där det psykiska måendet är handikappande. Ofta deltar de i skapande, kreativ verksamhet.

@Flarran En boendestödjare tror jag skulle kunna hjälpa dig jättemycket - att komma igång med saker. Det är vidrigt när apatin tar kommandot. Man förmår inte ens lyfta fötterna. Bristen på handlingskraft blir i sig handikappande. Då kan det hjälpa om en boendestödjare ringer på dörren och säger: ”Hej, idag ska vi tvätta, handla och laga mat.”

Tänk på sambandet tänka-känna-göra. Jag har med endast mitt intellekt till hjälp faktiskt inledningsvis tvingat mig att göra vissa saker, för att jag vet att jag mår bättre efteråt. Undvikande gör alltid ångesten värre - man måste utsätta sig, för att ta sig igenom och på sikt slippa ångesten.

Man kan säga att mitt intellekt har varit min boendestödjare många gånger. Jag vet rent teoretiskt att vissa saker på sikt får mig att må bättre: Umgänge med andra (höra till ett sammanhang), rörelse, dagsljus, rutiner, bra mat, goda sovrutiner.

Men ibland är min depression så djup att det inte hjälper att jag vet allt teoretiskt, jag kan inte förmå mig ändå. Då funkar antidepp för mig som ett gips på mitt stukade mående. Det hjälper mig att räta på ryggen, lyfta blicken, ställa mig upp och faktiskt börja göra bra saker.

De tabletter jag tar nu är 60 mg Duloxetine på morgonen och 15 mg Mirzatapin på kvällen. På två veckor märkte jag skillnad sommaren 2022. Efter två veckors medicinering kunde jag börja göra bra saker, och sen blev det stadigt bättre vecka för vecka. Fortsätt jaga psykiatrin! Ring din kontaktperson, tjata, tjata, tjata!

Kram 🐘

Jag måste sluta. Bakgrund likt de flesta trådarna jag läst.
Men det är inte ”bara” att sluta, det har jag gjort i princip varje gång jag vaknar dagen efter att jag har druckit. Och det gör jag många gånger i veckan. Jag blir inte dygnfull i veckorna men ofta på helgerna. Klarar mig rätt bra då jag somnar.

Men till frågan, hur ska jag ”inte börja” dricka typ ikväll? Hjälp mig gärna för vilja finns.

@Surkärring 🙃❤️

Nu har jag kommit ur mörkret. Promenader och ännu fler promenader drog mig uppåt. Vaknade en morgon förra veckan med världens ångest. Det liknande bakisångest och blev påmind hur fruktansvärt många mornar jag vaknat med denna ångest efter en box vin. Nu är det snart 4 månader sedan jag tog beslutet att spola kröken. Jag har fått så mycket mer klarhet i hur jag fungerar som människa. Jag trillar omkull även som nykter men hittat sätt vad som får mig på fötter igen. Försöker att acceptera och vara ödmjuk inför vem jag är, även om det ibland är jobbiga insikter. Jag är dock så jäkla glad att det där fönstret öppnade sig i oktober. Min chef och närmaste kollega vet om hur det varit och att jag jobbar hårt (vissa dagar) med min nykterhet. Det känns bra att några på jobbet vet hur det är och att de stödjer mig fullt ut. I helgen fick jag en komplimang av en kille jag är bekant med att jag såg så fin ut. Jag vet tänkte jag lite malligt.

@Himmelellerhelvette 🤣🤣🤣 underbart ❤

Haha nä det var ju här i denna tråden, haha nu är jag trött…

Härom dagen skrev honom det där

@Surkärring Vänta några månader till så kan känslan försvinna❤️ För mig kom jag över längtan efter att få dricka ett glas eller två och känslan av orättvisa vid 9månader och jag läste att det hände för jan3. efter 10 månader, tror det var i maschmallows tråd vi skrev om detta ❤️Kram

@Ny dag Tack🙏❤️

@Varafrisk 🙏❤️! Vet ej jag gör det så bra men kommer aldrig ge mig! Du däremot gör det fantastiskt 🙌 !!!! Din kamp ger mig styrka för så som du kämpade och se var du är idag 💪❤️! Kram

@Himmelellerhelvette 😂 Ja, det är väl enda gången man bli glad över att tillhöra gamlingarna! Stort 🥳🥳🥳 till 1,5 år!!! Om än i förskott men du har ju skapat dig en ny tillvaro där du genomskådat alkoholglamouren och återtagit makten över ditt liv. Oj vad jag vill gå i dina spår!!! ❤️

@Ny dag Tack det är verkligen något jag är stolt över, att få vara med i gamlingarnas gäng! Imorgon är det min 1,5års dag🙏❤️

Har sovit en stund och låtit tankarna få falla på plats av sig själv lite bättre och inte sett på allt i ett knepigt och stämningssänkande negativt ljus. Har tänkt lite mer självsnällt. Tänkte på att det är viktigt hur man tänker, för det färgar av sig på hur man känner och mår liksom. Funderade för en stund sen på vad den knorrande magkänslan och den pågående sänkningen av mitt sinnes humör kunde handla om. Magkänslan var då rätt tydlig och sade rakt ut.

Du är hungrig alltså - sade känslan. Då visste jag inte vad jag skulle äta på, för jag hade inte tänkt ut nåt vettigt i förväg. Fiskgratäng och potatismos sade känslan. Då tänkte jag - varför känns det som att det vore gott med sånt då... Då fick jag en enkel tanke som sa att det nog var gott och nyttigt för kroppen på något sätt. Kanske nån vitamin eller så. Längtade väl egentligen efter mjölk också. Tänk hade det varit för tre månader sen drygt då hade man suttit och supit som en idiot och trott att man varit smart...

Just det, mjölk ja. Hade ingen sån hemma, så det fick bli lite vanligt vatten och det är ju oftast rätt till allting och det man behöver bäst om man är lite törstig. Men den logiska sidan av mig kunde inte släppa tanken på längtan efter mjölk, och att det nog betydde att det kanske var nåt i mjölken som kanske var nyttigt. Då kom en enkel spontan tanke flygande som sade – ta lite ost då, det hör ju till mjölkriket liksom. Men nu var jag ju lite trött också, och hade ingen ork att hyvla några ostskivor alltså.

Ta en sked med mjukost då, sade logiken med en liten suck. Vilket magkänslan direkt höll med om. Så nu har man ätit lite ost på enklaste sätt och det känns ju bra. Får väl se om jag kommer utanför dörren och får tag i lite mjölk idag innan matbutiken stänger.

Men inget onyttigt godis, chips och då rakt ingen alkohol i form av pilsner får det bli, för det är inte bra. Nej, nån alkohol behöver då kroppen inte alls sade logiken inom mig till om bestämt. Ja, nu har man ätit fiskgratäng. Den var riktigt god. Men oj! Nu är magkänslan igång igen, det var ett himla tjat om en halv röd grapefrukt. Så man får väl ta och gå loss på en sån då. Tackar för mat och ett nyktert tänkande.

Ha en fin kväll!

@Vinägermamman Vi gör hela tiden så gott vi kan❤️. Många på forumet har pratat om att växeldra varandra och jag tror det finns en poäng där, också fast det är ett anonymt forum. Vi har ju båda kämpat här länge och jag tycker nog att jag har förändrats. Jag är på det klara med att jag vill vara hon som inte dricker. Jag har utvecklat ett beroende och jag har ingen lust att kämpa med vita knogar resten av livet. Fortsätter jag som idag finns inga garantier utan livet kommer så småningom med största säkerhet bli ohanterligt på alla sätt. Att endast dricka två glas, följa olika regler för att kunna dricka känns för jobbigt. Bara det att behöva sätta upp regler säger något om hur fel det är. Vidare så är hjärnan felprogrammerad pga av alkoholen och den delen kan aldrig bli helt återställd men om jag inte dricker så kan hjärnan gå i ide. Om jag hela tiden utsätter mig för frestelsen så balanserar jag på en mycket slak lina. Och jag vill inte det, jag vill vara frisk och sund. Jag vill umgås och göra roliga saker. Jag vill bygga mig själv. Allt detta kan jag göra, jag kan få allt bara jag låter bli alkoholen. Mitt stora problem nu är mina återfall, jag måste säga nej och aldrig ta första glaset. Mina vänner och kollegor ser mig som en som inte längre dricker✅. Återfallsprevention, återfallsprevention är mitt nya fokus och promenad efter middagen är en del av detta. Nu ska jag sätta igång med middagen, maken bortrest så promenaden genomfördes under lunchen. Ska kolla på Youtube och Peter Wirbing ikväll på temat. Stor 🥰! Nu fortsätter vi kämpa tillsammans med forumet!!!

@Varafrisk tack fina du.
Det finns så mycket stöd och medkänsla här, det är väldigt fint att få sådan respons. Att kunna resonera "högt" och inte få sura miner tillbaka. Det är betydelsefullt.

Ibland blir jag trött på alla goda råd, även om jag förstår att de kommer med goda intentioner. Vill bara skrika "jag veeeet!!!!!" och stänga av. Men det finns ju fortfarande något som gör att jag fortfarande behöver kämpa, och lösningen finns kanske där någonstans, bland alla de olika råden.

Mitt liv är bra. Familj, jobb, umgänge, intressen.. jobbar kanske lite för mycket och övertränar nog ibland, eftersom mina skador återkommer (min fysioterapeut säger att jag vill lite för mycket). Kroppen är seg dock, så jag fortsätter. Pendlar mellan träning och rehab, hela tiden med idén att nu ska det nog gå.. tålamod är inte min starka sida.
Njuter av mycket i livet. Mat, natur, kultur.. älskar att gå på konserter, från klassiskt till dödsmetall.
Det finns inget behov för mig att dricka. Ingen deppigt, ingen ångest. Ingen blyghet att dölja bakom några glas.. Konserter är ofta bättre när jag är nykter (fast brölande svettiga hårdrockare är lättare att stå ut med när jag är salongsberusad). Nätshoppandet har minskat när alkohol inte är involverat. Bråken med min man är i princip borta, jag är snällare när jag är nykter. Allt är ju bättre nu. Men längtan efter ett glas vin finns kvar. Två glas, egentligen. Oftast blev det fler, av rena gamla vanor.. men två glas, tänk om jag kunde stanna där. Det gör jag typ aldrig. Det gjorde jag aldrig, heter det dock. Det är nog dit jag vill. Trots att 2 glas ger mig huvudvärk och egentligen inte gör mig något gott mer än för en kort stund.
Två glas vin, det är lagom till en middag.
En aw, en tjejträff. Ett glas funkar till en lunch på stan, en valfri lördag.
Det är så orättvist. Varför kan andra? Varför inte jag? Har inte funderat på andra orättvisor. Sånt som att vara allergisk mot ägg, mjölk, nötter, stenfrukt, pälsdjur, pollen.. det är ju bara så det är. Inte är det något att sörja, det är ju bara att anpassa sig.
Varför har jag då så svårt att acceptera min alkoholallergi??
Är jag helt dum i huvudet??? (Ni behöver inte svara 🙂)
På fredag är det konsert, rock. Yay. Jag är ledig i helgen så jag skulle kunna vara bakfull. Men jag tänker på det härliga med att minnas hela spelningen, slippa må dåligt dagen efter, och kunna ligga och dra mig hela förmiddagen, utan diarré och illamående, men med siktet inställt på långfristiga och nybakade bullar. Det smakar så mycket bättre när jag inte är bakis 🙂
190 vita dagar imorgon.
Yay me.

@Surkärring ❤️Känner igen din beskrivning …att veta allt…att känna till det där….att vara full av fakta. Så var det även för mig. Skillnaden mellan oss är att du är nykter och jag fortsatte att dricka. Jag var urless på att dricka de sista åren ändå drack jag. Jag hade alla dina tankar och jag drack på dem. Jag ville bli nykter hade bestämt mig men det gick inte tills en dag då jag var ”där” då det var över. Tredje dagen som nykter då jag för sista gången förhandlade m mig själv…efter det så har jag varit stabil. Jag tänker du kommer dit …bejaka din känsla…men handla inte. Å du Grattis t sex månader! Fantastiskt 🥳Kram ❤️

@Ny dag ❤️Du gör det så bra! Att inte ta det första glaset vet vi är det viktigaste men innan man landat tar det mycket energi. Och när man landat så vila i landningen….se till att hjärtat är med….vi vet och kan mycket men hjärtat behöver vara med och lita på magkänslan….krama om dig själv ge dig själv medkänsla❤️ Ha en fin onsdag❤️Kram

@Ny dag ❤️ Fina kämpande du! Har läst ikapp i din tråd nu. Förlåt att jag inte varit närvarande och stöttande när du som mest behövde det och bad om det😔 Men nu ska jag föröka bli bättre!
Så himla bra att du skriver. Stor igenkänning på det du skrev i början, att sätta på pränt hur dåligt det känns för att sedan kunna gå tillbaka och påminna sig, men att känslan är svår att återskapa senare. Det är oxå bra att ha nedskrivet. Alla reflektioner är bra att skriva ner.
Du är så värd att må bra. Vi delar ju dilemmat att inte få till träning. Men promenader är inte fy skam heller. Jag upplever det som mycket hjälpsamt mot inte minst oro, och att förebygga oro. Nu tappade jag det ju totalt sista tiden, jag började slarva på alla sätt och blir oron och tröttheten för stor klarar jag inte att ”ta mig i kragen” och promenera de där 30 minutrarna och jag hamnar i en negativ spiral. Medans om jag har tagit mina dagliga promenader en tid då är motståndet som bortblåst, oavsett väder. Så fortsätt dina promenader med din man efter middagen. Låt det bli en vana som du prioriterar på samma sätt som nykterheten.
Önskar dig en fin onsdag🤗