Senaste kommentarerna i forumet

@erivan Jag fick också massor av tid över när jag slutade dricka. Ibland tror jag att det kan vara en slags lathet. Jag hade tråkigt och istället för att hitta på någonting så tog jag ett glas vin. Vips var det mindre tråkigt en stund… Men när jag slutat dricka hade jag inte bara fått en massa tid, jag hade glömt hur jag sysselsatte mig. Så jag fick börja med enkla saker som att stöda lådor, sticka (som jag aldrig gjort), läsa mer, lägga pussel, titta på filmer. Nu har jag inte tråkigt längre. Jag tränar oftare, sjunger i kör och gör en hel del annat. Som nån skrev, plötsligt är dagarna korta igen. Fyllda av saker som är mkt mer spännande än alkohol…
🙏🏻❤️

@Zandie Ok❤️🙏🏻👍

@vår2022 Menade att varje återfall ska liknas vid fusk….🥰 (börjar visst bli riktigt trött nu😴😴😴

@vår2022 🙏❤️! Som att starta ett Vasalopp och hela tiden behöva omstarter efter några mil för jag fuskade. Denna liknelse tar jag med mig! Varje återfall är ju en omstart. Påfrestningen av och på är fruktansvärt jobbigt. Du har som vanligt klockren analys.
Nu läggdags 🥱 här också och önskar också dig en god natt. Ska fortsätta lyssnandet av Skål tamejfan som insomningshjälp. 🥰

@Ny dag Vad fint att du känner dig hoppfull och att ett bättre mående börjar återkomma❤️. Ja, intressant med att du upplever att den kemiska ångest som alkoholen orsakar blir bara värre och värre, att kroppen protesterar högt. Att det är en slags dissonans i “systemet kroppen och knoppen”. Som jag förstår det blir det svårare och värre med både kropp och knopp efter varje återfall. Det är säkert en stor påfrestning med ”av och på” och tänker att psyket påverkar kroppen. Att man blir så besviken på sig själv, känner sig så misslyckad för att det inte blir som man önskar och att det har en stor påverkan och att det krävs större och större ansträngning att börja om på nytt. Som att hela tiden starta om på ett Vasalopp på nio mil. Man kommer någon mil och sedan måste man börja om igen och igen. Tänk all kraft som går åt och hur man ska orka motivera sig till att starta på nytt varje gång. Men denna gång ska du komma i mål utan någon mer omstart😁. Livet är för kort och för värdefullt för fler omstarter, det finns så mycket annat som ska hinnas med att utforskas och njutas av.

Sov gott!❤️

@Himmelellerhelvette 🥳🥳🥳 Snart 1,5 år i frihet! Det är stort och måste kännas helt fantastiskt 🙌! Ser framemot att själv komma dit och också läkt både kropp och hjärna. Har själv växt upp med psykisk ohälsa i min närhet och det finns en del att utforska på den fronten, ska bara komma liiite längre fram i en stabilare nykterhet. Känslan du förmedlar är magisk och du känns så stabil, hel och lycklig över hur livet ter sig nu. Underbart 😍 att det kan bli så ”bara” man aldrig tar första glaset och parallellt reder ut det som gjorde att man tog till alkoholen. ❤️🥳

@Amanda L såklart det finns massor av saker men det här är nog en existensiell fråga. Jag reser lite ensam på min väg vilket är tråkigt. Men tror jag kommer hitta mina personer…. Håller i och håller ut.

Hej! @Lora, När man betänker att olika läkare inom öppen-psykiatri man träffat genom åren har kommit fram till olika delar inom. ADD, GAD och Bipolär och att jag har svårt att hålla fokus längre stund i sammanhang med fler än en person åt gången. Inte kan sitta i väntrum utan att bli orolig inom mig och sånt. Svårt att tala i mobil bland folk till och med och då får gå undan i nåt lugnt hörn då. Så är det väl inte konstigt att man upplever det lite lättare att kommunicera via skrift som på detta forum liksom.

Brukar inför inför läkarbesök även skriva hur jag tänker, känner och mår, för annars skulle väl inte nån blivit klok på hur man fungerar. De har väl även tidigare bedömt mig som färdigbehandlad inom psykiatrin, då de testat det mesta vad de har haft att erbjuda. Har provat på KBT-träning i miljö som att tala med personal på bibliotek, matbutik, pizzeria, åka buss och sånt.

Det går bra att tala med en eller två personer åt gången, är det fler inpå mig då tappar jag fokus och får en krypande ångest inom mig. Får stresspåslag, tappar fokus och blir utmattad. Om det är under resa på buss exempelvis, då får jag fokusera på att bara klara av att med lätt hjärtklappning sitta tyst under resan tills man är framme. Förstår att en del kanske inte blir riktigt klok på hur man fungerar. Får ta ett lugnande piller som inte förslår det minsta mot oro, så det kanske man borde skippa helt...

Men det som jag själv upplever som allra svårast funktionsvariant om man så säger, det är Dystymi med daglig lågintensiv nedstämdhet, låg energinivå samt att jag blir så himla tungsint mörk plötsligt utan påtaglig anledning. Det värsta självskadetänkandet har väl minskat rejält nu när man har varit alkoholfri i över tre månader. Men idag har det varit svårt. Jag lyckades då till slut riva morötter som jag hade tänkt. Men sen var jag för slut för att äta, så det får väl bli fest på råkost imorgon. Men är nykter trots allt. Orkade inte åka till bolaget ens, vilket ju var bra. Kämpar nu vidare. Förresten @Andrahalvlek, kul att att du tittade in här. Ja, det finns många doktorer...

Ha en fin kväll mina vänner!

@Flarran Du kanske ska prova att ringa Kry eller någon annan nätdoktor? Jag är lite anti sådana eftersom de kostar mycket skattemedel, men vad fan ska man göra om den ordinarie vården inte tar emot en?

Kram 🐘

@Flarran En sak blir jag inte klok på med dig. Du pratar om social fobi, typ. Samtidigt har du blivit en central social figur här som vunnit många hjärtan. Så för mig har jag svårt att köpa det hela. Känns mer som att du vant dig av med att träffa andra. Du har det i dig och du har egentligen bevis på att du blir omtyckt när du är dig själv så ta för dig tänker jag. Hitta sätt att i små steg utmana dig själv till fysisk social kontakt. Ex börja snacka med folk i affären. Lite mer varje gång. Tillslut blir det en vana och du får ett helt nytt liv. Det är många här som skulle öppnar dörren för dig så det kommer det helt säkert vara bara du visar upp dig i andra sammanhang med 🤗

Hej! Lora, Tack för att du skrev lite. Bara att nån bryr sig lite allmänt kan ibland ge en liten aning mer energi för att orka stå ut en liten stund till. För idag har det varit tungt och man väl känt sig ungefär som om man var den siste överlevande på planeten. Kanske lite som boendes helt ensam på en öde ö långt bort utan minsta kontakt med med nån i hela världen.

Det är väl så det är i princip också när man nu ser på saken med nyktra ögon, fast jag bor i en stad rätt centralt och i ett hyreshus. I allmänhet när jag psykiskt fungerar skapligt normalt och inte är mer grunddeprimerad än vanligt så är det inte så att isolering i sig utan nån mänsklig kontakt, med någon över huvud taget är ett problem i sig. Detta då jag har levt isolerad på så sätt i så himla många år att det väl blivit ett naturtillstånd så att säga.

Men när den inre lätt kylslagna darrigheten, oron och ångesten samt en daglig konstant påliggande malande nedstämdhet växer sig allt starkare, och blir till en mörkare och djupare hopplös depression så att man inte ens som idag, klarar av att riva några morötter fast man har skalat sådana redan och gärna skulle vilja äta en skål med rivna morötter så känns det rätt jobbigt. Vet ju att, ingen som inte har upplevt nåt sånt här kan fatta ett smack. Man får bara höra att man väl ska rycka upp sig och väl helst glatt och positivt ta sig en rask promenad och njuta av livet.

Då känner man sig så orkeslöst värdelös att hade det stått en flaska portvin eller vodka på bordet så hade den med all säkerhet snabbt varit tömd. Detta fast det reellt sett saknas kroppsligt alkoholsug. Det är längtan av att kunna stänga av psykiska plågan en stund som hägrar. Har ju faktiskt rätt bra med sömntabletter kvar, men vill inte söva ned mig med sånt heller. Då jag vill försöka att ta mig igenom även detta elände, då jag vet att jag kan lida mig igenom det mesta om jag bara ger mig sjutton på det och biter ihop och står ut tillräckligt länge utan att ge upp.

För skiten bruka ge med sig efter några timmars plåga om jag orkar hålla ut. Men det är en kamp som tar så mycket energi att jag blir total utmattad. Detta är egentligen inget liv att ha, kan ju inte göra nästan nånting alls. Sådana här grejer förstår sig inte någon allmänläkare eller en genomsnittlig psykiatriker sig på. Om de då inte har mycket lång erfarenhet kan jag säga med största säkerhet. . Har inte energi att ringa runt efter läkare längre, har gjort sånt många gånger när man varit piggare.

Den så kallade läkaren jag talade med sist som väl bedömde mig endast som överkonsument av alkohol kan jag tro, hade helt uppenbart inte ens läst min journal, det förstod jag direkt av dennes oinsatta sätt att tala och bete sig mot mig som patient. Har inte för avsikt att ge upp idag, men har inte det minsta förtroende för dagens sjukvård. Men om man ska må så här dåligt allt för länge så blir det nog svårt att lyckas hålla fast vid nykterhet fast jag vill, och har kämpat så länge som jag faktiskt har gjort. Men som sagt, tack för att du skrev några ord i alla fall.

Kämpar vidare!

@Zandie Blir så glad att du sluppit ur alkohålet, men samtidigt sorgligt att du känner dig ensam.
Finns det verkligen ingenting roligt som händer i din kommun? Eller som du kan prova på och som kanske är roligare än du trodde?
Jag tänker då på idrottsföreningar, vandringsföreningar, kultur och teaterföreningar, golfklubb, fiskeföreningar, hembygdsföreningen, bokcirklar, skrivcirklar, skytteförening, Röda korset eller Ukrainahjälpen, what ever...
Nån måste väl göra nåt mer än att dricka? Och även om du inte känner någon där eller kan något, så är det oftast en bra plats att lära känna folk. Man gör något tillsammans, vilket enligt mig är det allra bästa sättet att lära känna folk.
Att göra något viktigt eller roligt eller utvecklande, inte bara prata... Ofta är folk extra snälla mot nybörjare dessutom.
(Full respekt om du redan kollat allt, kanske bor du i en jätteliten by?)
Eller så kanske det finns något som du inte riktigt tänkt på...?
Hoppas :)
PS Jag tror du kan hitta din plats, den kanske bara är lite längre bort?

Detta med vården alltså. Att hitta rätt är lite av att jaga nål i höstack. Gjorde en manöver med en vän som inte får hjälp och bara blir runtskickad. De hittar inget men symptomen är att världen lutar 35 grader. Har lett till att hen sitter hemma 24/7.

Googlade vilket sjukhus som har bäst akutvård. Det visar sig att de mindre ligger bättre till. Kollade även IVOs rapporter. Alltså den läsningen... De sker inte mycket förändringar över tid heller. Tog ett mindre sjukhus. Åkte dit och levde om. Det blev en ordentlig kartläggning med massa tips till Allmänsjukvården/husläkare för att få till remisser. En lista från specialister från akutvården vad de rekommenderar att man gör. Helikopteröveryn så att säga över problemet. Väl hemma har vi googlat efter bästa husläkaren. De görs undersökningar och sedan har jag lusläst alla Googleratings och valt husläkare efter det. Tror dessvärre man måste vara rätt om sig och kring sig idag för att träffa rätt.

Ge inte upp nu. Nu när du tagit dig så långt som du kommit så är det bara att kötta på in i mål. Ändra din inställning. Se det som en process och sätt dig själv högt upp på en piedestal där du säger till dig själv att du är värd att bli hörd. Ordentligt omhändertagen och ge dig inte. Byt tills du känner att du träffat rätt. De går att hitta rätt men det är lite av en djungel där ute, tyvärr.

God morgon! @Andrahalvlek, tänkte just på dig och var på väg att skriva på din sida. Har liksom funderat på dina tidigare tips om att gå lite mer efter klockan och få lite bättre rutiner kring mat och sovtid främst. Så lite av en inspirationskälla har du allt gått och blivit. Fyra år nykter det är inte illa det. Själv är man lite orolig hur det ska gå när det blir vår.

Då man ska ut lite mer med sin cykel och röra på sig och nästan alla gamla smultronställen man har i omgivningarna är så himla förknippade med onödigt drickande. Har inget alkoholsug just nu, men var för en stund sen sugen på godis och tänkte nästan gå lös på en påse med choklad i skåpet från i julas, men hittade ett paket russin och tog några sådana i stället. Vilket väl borde vara lite nyttigare och det var inte så dumt faktiskt.

Har tänkt lite på ditt sätt att jobba med vikten också, med matlådor, kaloriberäkning och sånt där. Men har väl inte mycket ork till sådana stordåd ännu. Men ska nog försöka att snickra ihop en matsedel för en vecka med skapliga mikrorätter har jag i alla fall funderat på. Får väl ta allt steg för steg tänker jag. Blev konstigt nog sugen på lite rivna morötter just nu, så tar nog och gör mig ett fat med sånt liksom. Då får man ju sig lite träning också när man kör för hand med ett sånt där gammalt rivjärn man har i skåpet så att säga.

Ha en fin dag kompis!

@Flarran Det finns dom som hänger på låset när affären öppnar kl 7. Då är dagens handling gjord liksom. Efter det somnar man nog om gott en stund.

Kram 🐘

@Lora Vilken frukost! Vilken start på dagen! Jag är imponerad!

Kram🌺

God morgon forum-vänner! Har inte sovit så värst bra idag heller, knappt fyra timmar eller nåt sånt blev det. Men har följt kroppens signaler som sade till om en fiskgratäng och lite burksallad så här på morgonkvisten, tänka sig. Hade ingen mjölk i kylskåpet så det fick bli en burk cola att dricka till. Har inte fått till några vettiga mattrutiner ännu men jobbar väl så smått i tanken på såna grejer nu. Det som det fokuseras helt och hållet på är att fortsätta att vara alkoholfri, ingen folköl och såna dumheter alltså. Har då tack och lov i skrivande stund inget större alkoholsug, men lite lurigt på den punkten är det då det svänger rätt snabbt i mitt humör. Var nyss allmänt törstig för en liten stund sen så dricker just nu kolsyrat vatten. Har faktiskt öppnat köksfönstret rätt tidigt för att vara jag och fått mig en nypa luft. Minus 13 grader kallt var det enligt termometern utanför köksfönstret. Borde väl i dagsljus lite senare försöka att gå och inhandla en liter mjölk och en franska så att man kan rosta sig lite bröd att ha till te kanske.
Ha en fin tisdag!

@vår2022 tack fina du❤️hoppas du också hade en fin lördag🌼

Vecka 29. Kylan är tillbaka🥶
Hade sån härlig lördag som var. Bowlingen gick katastrof😂men det var såå kul. Mysigt att klä upp sig och göra annat med maken. Vi bestämde att göra liknande saker oftare, komma ut lite. Och det går så bra utan alkohol i kroppen! Får fortfarande äckelkänslor när jag tänker på i somras innan jag gjorde slut. Det var semester och jag hade inte gjort något vettigt, full varje dag. Vaknade, låg kvar i sängen halva dagen och styrde sen upp och hällde upp första glas vin. Så otroligt sorgligt och ledsamt. Det var nog i grevens tid att jag ändrade kurs.
Jag har en mastig hemläxa inför mitt videomöte med Mindler imorgon. Sätta upp mål och skatta mina över- och underprestationer. Mastigt men säkert nyttigt.
Var till sonen och fikade igår. Bara han och jag, pratade om ditt och datt, livet, kommande semester. Och imorgon är det yoga, älskar den🧘🏻‍♀️
AW på fredag med närmsta kollegorna, umgås med barnbarn på lördag. En bra vecka, tacksam.
Måste tipsa om en serie på Netflix- Yellowstone. Så bra💡

Önskar er alla en god tisdag🌻

Vaknade 05.30 å tänkte vad jag är sugen på Granola. Varför inte tänkte jag och steg upp. Rörde ihop allt med kanel & kardemumma. Luktade ljuvligt i hela huset. På med grekisk yoghurt & hemmagjord blåbärskompott. Fram med ljus & skummad mjölk i kaffet. Pricken över iet är lakritspulver på kaffet. Då vaknar alla med ett leende.

Tänk så kan man oxå ha det ni som kämpar mot beroendet. Det är livskvalitet på riktigt. Värt att kämpa för ❤️

@Ny dag Att stapla nya goda vanor på varandra är ett utmärkt recept på livet! Det är verkligen i det lilla jag funnit lugn, harmoni, kärlek, glädje och hälsa❤️ Att min kropp fungerar så jag kan träna har räddat min psykiska hälsa genom alla processer av min barndom, uppväxt och mitt medberoende till min mamma. Tacksamheten över att kunna ta till mig kunskap genom böcker om hur jag hanterar alla dessa processer, hjälpen av underbara människor att bolla med på forumet. Att kunna gå ut i naturen och njuta av den. Att lära känna mina personlighetsdrag och ändra på dem som inte gynnar mig är häftigt! Att jag inte bara är en sån som… utan jag kan ändra på det! Livet är så härligt när man tar sig igenom allt man tryckt undan och kommer ut på andra sidan🙏Jag har många trauman i från barndomen som jag bearbetat, det har varit läskigt, skrämmande, ångestframkallande men jag har behövt göra det för att tvätta rent så det kan läka!

Det finns inga Quick Fix, allt är processer som tar olika lång tid att ta sig igenom! Jag firar i dagarna 1,5år som nykter och jag förstår nu varför andrahalvlek och vår22 säger att det är efter två år som det kommer något man vill uppnå! Jag antar att då har man ofta tagit sig igenom alla de värsta processerna, man har läkt kropp och hjärna och sedan är det bara vidareutvecklingen kvar, vart man är påväg, vart man vill❤️ När livet bara är värt att leva för man inser att livet har man inte bara fått för att det ska vara en kamp man har fått det för att gå igenom vissa saker, lära sig av dom för att sedan ta vara på och lära vidare kunskapen❤️

@Himmelellerhelvette 🙏❤️ Om jag är där kommer att visa sig, men det har hänt något i mig och efterverkningarna står inte längre i proportion till intaget av a vilket jag egentligen är tacksam för.
Rädslan är också positiv ur denna aspekt. Skrattar 😜 lite åt flaskan som nästan skulle hoppa in i munnen. Tror inte en liten äcklig chokladbit med rom är farligt, den är säkerligen gjord på essens och ingen riktig sprit.
Balansen i livet och respekt för vad alkoholen för med sig tror jag är urviktigt att alltid sätta i första rummet. Och att aldrig ta första glaset!! 🥰

@Ny dag Vist är det härligt att vi kan vara vänner trots att vi är anonyma ❤️

Det låter verkligen på dig som att du är ”där” nu! Att du är livrädd för att dricka känner jag igen, jag var så jäkla rädd! Det var nästan så jag trodde en flaska skulle hoppa på mig och hälla sig i min mun! Den värsta rädslan gick över men det tog säkert runt nio månader. Jag var samtidigt tacksam över rädslan för den hjälpte mig att inte våga dricka. Jag är fortfarande rädd i form av en enorm respekt för alkoholen! Jag bet i en chokladbit med rom i för ett par veckor sedan och blev rädd, tänkte:
-Tänk om det är detta som krävs för att jag ska få mersmak! Stark och gott i munnen och det blev jag rädd för, att jag tyckte det var gott! Svalde det jag hade i munnen och slängde resten!

Jag kan aldrig någonsin vara helt säker men jag kan alltid göra mitt bästa för att hålla balansen i livet! Det är en god hjälp till att inte ta till flaskan igen. ❤️

@vår2022 Känslan över att det finns stöttning här på forumet är faktiskt ganska avgörande för mig. Tack 🙏! Jag är inte ensam i mitt helvete och det finns en väg ut. Jag har vandrat på den stigen ett par år nu. Jag har däremot gått vilse ibland men alltid hittat tillbaka till den riktiga stigen. Nu går jag på den igen och har trots allt lärt mig allteftersom varför jag gått vilse och dessa erfarenheter bär jag med mig. Jag vet vart jag vill komma men inte när jag kommer komma fram. Känner mig ändå lite hoppfull. Mitt mående börjar återvända och den kemiska ångest som alkoholen orsakar blir bara värre och värre vilket faktiskt är bra. Något i min kropp börjar protestera väldigt högt, jag vet ju för övrigt hur bra jag mår i mina helnyktra perioder. Är detta måhända dissonans i “systemet kroppen och knoppen”?

Vaknade väldigt tidigt idag, sömnen sådär men under uppvaknanden har jag återigen lyssnat på Skål tamejfan och den boken lugnar verkligen för den är så intressant och spot on. Det är som att det inte gör något om jag inte somnar om så därför slappnar jag av. Denna bok har jag läst ett par gånger tidigare och jag rekommenderar den starkt. Beskriver klockrent alla stadier och funderingar en problemdrickare har och utan pekpinnar. Författaren vet vad han talar om.
Vågar knappt skriva att något känns annorlunda nu för att inte jinxa något. Men något har förändrats inom mig under dessa snart två veckor sen återfallet. Jag har dessutom många bra saker på gång i livet just nu och en förändring brukar ofta leda till en annan. Minns när jag slutade röka för många år sedan. Skulle börja ett nytt jobb och tänkte att nej, mina nya arbetskamrater ska se mig som en icke-rökare så jag slutade röka i samband med att jag hade min första arbetsdag. Det gav liksom en välkommen skjuts och jag är så glad att jag fångade den öppningen.
Nu börjar det dessutom gå mot ljusare tider och jag ser framemot att kunna möta våren nykter och fräsch. Har börjat promenera med maken efter middagen ett par dagar nu och detta ska jag banne mig hålla i. En pytteliten förändring men ett litet steg i rätt riktning. Jag vill som AH säger stapla nya vanor och jag tror att det är de små, små förändringarna som gör störst skillnad i det långa loppet för att dessa tenderar att och bli varaktiga och en naturlig del av livet. Idag blir det en nykter dag och det kommer jag aldrig att ångra!

Tänk vad mycket udda grejer man har gjort som icke direkt fullständigt medveten och av alkohol inte sällan rätt så berusad. Det känns lite konstigt nu som ny-nykter. Det här att upptäcka att man ändå trots mångårig alkoholdimma, tycks ha studerat livet här och nu, i dess olika flytande former så pass att man inte är helt vilse ändå. Där det rent fysiska väl minst sagt varit rätt centralt i ens praktiska verksamhet eller varande, och kanske inte direkt i samklang med en högre andlighet.

Nog har mycket kommit och gått, det är ändå alltid den högste kärleksfulle och närvarande anden som bestått provet om att vara den man andligt vill tillhöra. Nu börjar man ju minnas en del knepiga prylar och tankegångar. Som att man trots minnesluckor under berusning även under tiden innan internets stora genomslag, tydligen generellt sett arbetat dygnet runt med sökandet efter att finna det högsta lugn som väl alltid existerat och blir till nytt liv i stunden när man väl finner och har det.

Har förutom hunger efter flytande grejer, varit rätt så kunskapstörstande i allmänhet verkar det som. Nyfikenhet har fått mig att nosa på det mesta och studerat sånt som i stunden tilltalat ens sinnelag. När det gäller universum i stort och smått har man väl ytligt hört talas om en hel del utan att väl förstått hela innebörden så värst mycket. Har nog som nykter en hel del tankegods att sortera.

Men när man inte vet så mycket då strävar man ju först efter att fylla det inre tomrummet med något att hålla sig till liksom. Tänk, skrev till och med mina egna budord i positivt tänkande för nåt år sedan. Fast det ju i sanning i den vägen finns sådant som ju har lite mer tyngd så att säga. Förstår här att ritualtyngda kyrkostyrda religioner, filosofier och ideologier till stor del missat målet i rätt mycket och väl kan få vem som helst tveksam till rätt så mycket.

När det gäller det rent andliga så är man väl trots lite naivt tänkande ändå inte helt ute och cyklar känns det som på något sätt. Tacksam för nykterhet och en lite mer medveten närvaro i det andliga är man då i denna stund. Mycket finns dock kvar att lära om den högste känns det som. Har nog ändå fått lite kunskap om det mest grundläggande man ändå har tagit till sig.

Tror här att min gamla mor hade rätt i de andligt formulerade orden hon skrev i sin dagbok när man var rätt så ung och väl lite mer vilse i tankarna. Väljer här för enkelhetens skull att citera en rad hon skrev: ”Det viktigaste i livet är, att helt leva för Gud.” Hon skrev även även följande: ”Hjälp mig Jesus, att helt bli den människa Gud en gång skapade mig att bli.” Det är rätt många kloka ord hon trots allt hade inom sig förstår jag i nyktert begrundande av hennes andliga tankegångar.

Ha det gott!