Senaste kommentarerna i forumet

@vår2022 jo men exakt det är ju det jag menar. Jag kan allt det där. Jag vet om det. Är full med fakta. Och ÄNDÅ... det är ju det som stör mig så. Men tack ❤
@Nell tack för bekräftelse 🙏
@Jan.3. Jag kämpar på, tack för pepp 💗
@marshmallow11 skönt att få veta att jag inte är ensam. 🌹

@Smillans Jag blir bara så glad över att du mår så bra😁. Grattis till 201 dagar!🥳 och ha en riktigt mysig date med maken❤️

Lördag. Såg att jag precis passerat 200 (201) nyktra dagar🌟
I början räknade jag timmar, varje dag alkoholfri var som en seger. Jag var dock så rädd att jag skulle vara för bräcklig att stå emot alkoholen, att jag var förlorad för alltid. Men här är jag nu 200 dagar senare. Jag räknar inte timmar längre, inte ens dagar. Månader är det jag har koll på.
Så mycket som ändrats hos mig det sista halvåret, mina tankar, beteende, hur jag agerar eller inte agerar. Jag jobbar mycket med mig själv och har en önskan om att leva livet fullt ut. Inte hålla igen eller låta mig kedjas fast av alkoholens vidriga falska osanningar. Jag har min yoga 1 gång/veckan som kommit betyda väldigt mycket, videosamtal med Mindler där jag får hjälp att hjälpa mig själv. Det finns inget som blir bättre av alkohol, absolut ingenting. Jag är stolt, glad och tacksam!
Idag ska maken och jag bowla och äta på restaurang. Ska bli så mysigt❤️det var alldeles för länge sen vi hade en datenight.
Har ni hört att fåglarna börjat sjunga upp? Våren börjar stilla vakna upp.

Önskar er en fin och harmonisk lördag🧘🏻‍♀️

Hej! @vår2022, Det var kul att du tittade in på morgonkvisten. Har inte mycket energi att ta mig någonstans för det mesta. När jag har var så tydlig och berättade om mitt mående för de som skulle vara proffs, men visade sig vara motsatsen känns det motigt. Orkar inte hålla på och springa titt som tätt längre för att kanske nån gång som av en lycklig slump eventuellt få en fungerande medicin. Har hållit på med sånt i över sju år. Tror inte att den så kallade sjukvården har kommit så värst långt när de gäller främst min dystymi som jag upplever som största problemet. Nedstämdhet dagligen med social ångest gör att jag inte har motivation till nånting alls egentligen. Har tröttnat på det mesta och berättat det för läkare igår, och som svar i princip bara blev utkastad. Känner att det väl får gå som det går liksom. Men nykter det är jag, men inte mår jag bra för det. Ja, magen funkar ju som den ska och det är ju bra. Ska väl äta nåt nu och vila då jag är helt slutkörd liksom. Men som sagt det var kul att du skrev lite i alla fall.
Ha en fin lördag kompis!

@Flarran God morgon! Jag snurrade lite på nätet och såg att det finns någon ny evidensbaserad behandling med botox mot depression. Det är en privat klinik, Psykiatrispecialisterna, som är specialiserade inom ADHD-utredningar.
- länk borttagen pga försäljning -

Det stod även om kronisk depression/dystymi på sidan. Stod något om att man kan få remiss från sin vårdcentral till dem. Läs och se om det kan vara något för dig.

Ha en fin dag!🌞

@allatiders Hej! Vad bra att du nu känner att du kan hantera alkohol och inte längre har sug. Bra att du ändå kikade in här efter bakslaget och att du fått känna stöd och att din förståelse ökat. Det kan finnas något positivt i ett bakslag i den bemärkelsen att man ruskas om och hittar rätt väg igen. Härligt också att du hittat dig själv på skalan och där du vill befinna dig. Sköt om dig och lev väl❤️

Dagen igår ligger inte på topplistan av de bättre, men var en ögonöppnare när man nyktert analyserade och noga tänkte igenom de ord som en ny utländsk läkare från psykiatrin sagt innan man fick veta att man efter flera år som patient där. Detta att det alltså hade beslutats, att man skulle föras över en till en vårdcentral utan nån större kompetens inom det psykiatriska området. Det är ju numera bara som oftast olika stafettläkare som man får träffa både inom psykiatri så väl som inom primärvård. Det är ingen större kontinuitet alls. Det är väl därför många upplever att de som patient får dra hela sin sjukdomshistoria ända från början vid varje läkarbesök.

Det är för en patient som en själv extra knepigt hos en allmänläkare att bli lyssnad på om man i grunden har någon psykiatrisk problembild då man som patient i min kategori med psykiatriska deldiagnoser ska ha en stor portion tur för att tolkas någorlunda korrekt. Tyckte även det var rätt intressant att aktuelle läkaren från psykiatrin för första gången på alla år man varit patient där plötsligt försökte fokusera på alkoholfrågan. Men att läkaren ifråga inte alls det minsta tycktes uppskatta det faktum att man inte hade druckit en droppe alkohol på flera månader.

Tänkte då att det väl hade varit enklast för sjukvården att kasta åt en kanske en pillerburk med antabus och då sedan endast stämpla en som alkoholist och slippa gå vidare medicinskt angående det psykiatriska. Som det är nu så får de gärna ta så många blodprover de vill i sin iver att kanske plocka av en körkortet på grund av tidigare högt PEth-värde. Något som de väl kanske vill följa upp snart och kanske ser som sin prioritet framför att göra sitt jobb som vårdgivare. Då de i mitt fall uppenbart saknar psykiatrisk medicinsk kunskap om framförallt Dystymi med tillbehör.

Jag har nu varit helnykterist så pass länge att jag har lärt känna mig själv så pass bra att jag vet att min ångest, livsleda, orkeslöshet och lågintensiva depression inte alls är knuten till min tidigare rätt höga alkoholkonsumtion. Det är helt tydligt att mitt psykiska mående är precis så som det tydligen är menat att jag ska ha det. Känner igen mitt psykiska mående från ungdomsåren innan jag började dricka alkohol. Man skulle väl kunna säga att mitt trista psykiska mående nu syns vara det naturliga tillståndet hos mig. Fredagen igår var lärorik då jag upptäckte att jag trots djupaste känsla av inre mörker kunde stå emot lusten att gå och hänga mig eller att åka taxi till bolaget och handla en massa alkohol. Har nu bestämt mig för att leva nyktert så länge det medicinskt sett bara är möjligt för alltid retar det väl nån jävel.

Min farmor hade nog rätt i orden som hon sade till min lätt nervöse far som var helnykterist, att om man nu är orolig och deppig, det är sånt som man bara får sätta sig över. I mitt fall då det inte finns bra mediciner på apotek att tillgå som fungerar mot min psykiatriska problematik. Så är det tydligen viktigt för mig att jag sätter mig över känslan av ett mer eller mindre ständigt inre psykiskt obehag. Detta om jag vill fortsätta att traska vidare runt i denna enligt mig oftast gråtrista jämmerdal som sällan ger mig värst mycket till någon naturlig glädje. Det är tydligen min levnadslott att stå ut med min depression, ångest och orkeslöshet för att kroppsligt sett kunna leva så länge det rent medicinskt och kroppsligt är möjligt och väl för staten kanske ekonomiskt försvarbart.

Förstår nu som helt nykter och alkoholfri sedan drygt tre månader tillbaka vad den lite kryptiska utländske läkare som man på psykiatrin träffade för några år sedan menade med orden. Så där ska man inte behöva ha det, och i förbifarten nämnde något om nån klinik utomlands som använder samma slags metod som begagnas när det gäller sjuka djur eller nåt sånt. Kanske ömmade han om statskassans ekonomi rent skattemässigt kan man tänka. Detta då han väl omgående fattade att man nog inte mer skulle kunna orka slita som ett djur och skatta i en statiskt genomsnittlig omfattning som väl vanligt folk till pensionsdagen gör och sedan väl helst bara ska kila vidare. Mår i skrivande stund lika gott som vanligt i fall nån nu skulle undra. Tar mig nu en liten slurk alkoholfri läsk av typen Grape Tonic och ser alltså fram emot ännu en nykter dag i solsken.

Ha det gott!

@vår2022 Det stämmer som du skriver, delvis! Men jag har tänkt på det här ett tag faktiskt, säg sedan efter 30-40 dagar av nykterhet. Någonstans i krokarna av en månad så insåg jag också att de problem jag hade för några år sedan var på en helt annan nivå och tro mig när jag skriver att jag absolut inte vill in i det träsket igen! Det var sprunget ur okunskap om alkoholens skadeverkningar och det sug man inte ens (likt skadorna på kropp) märker kommer för att det är en långsamt nedbrytande process som man inte ens noterar när man lever i det. Att nyktra till efter alla de åren var djupt ångestfullt och jag insåg att jag förmodligen aldrig ens skulle klara det. Det var riktigt tufft.

Skillnaden nu är väl att efter ett antal år av på det stora hela ganska måttligt drickande så är jag noga med att inte dricka för ofta. Det blir nog genomsnitt kanske någon gång varannan vecka, lite mer eller lite mindre ofta. Vad jag menar med att ge plats till någon som bättre behöver hjälpen kommer av den insikten av hur det KAN vara när man är riktigt illa däran. Jag känner inte att jag befinner mig i den zonen. MEN, jag har otroligt stor respekt för det här ska du veta och absolut ingen lust med helgdrickande längre.
I ärlighetens namn är jag inte längre sugen. Jag längtar inte efter fyllorna. Jag längtar inte alkoholen heller.

Det här forumet är fantastiskt och alla som skrivit och stöttat har betytt väldigt mycket för mig! Jag känner att jag samlat mina tankar i frågan runt hanteringen av alkoholen och dess avigsidor, min förståelse har ökat mycket och det är väl en viktig komponent för ett lyckligare liv tycker jag.

Jag har inte trott att det var möjligt att hantera det här men jag tror att det faktiskt ändå fungerar för mig. Det här bakslaget som var upprinnelsen till hela mitt inlägg initialt visade sig vara ganska lätt övervunnet och den oro jag kände var kanske lite överdriven. När jag summerar så noterar jag 6 år av väldigt sparsamt drickande, med åtskilliga veckolånga eller månadslånga perioder av totalt nykterhet.

Under alla omständigheter är nykterheten alltid mycket behagligare för mig, ta som i kväll till exempel. Jag skulle inte ens kunna tänka mig dricka ett glas! I morgon då? Knappast! Absolut inte värt det. Nästa vecka, knappast troligt heller. Så där ser det ut. Måste ändå säga att det känns ju rent fenomenalt bra att leva igen! Det här forumet hjälpte mig att inse var på skalan jag egentligen befinner mig och var jag befunnit mig. Var jag VILL befinna mig och att det finns hjälp att få! Jag säger: Ta den!

Hej! @vår2022, Man har väl kanske varit lite för naivt hoppfull och trott att den läkare man skulle tala med inom öppenpsykiatrin ville försöka att fokusera på att hjälpa en till ett bättre mående på något konstruktivt sätt. Men de ser väl en bara som en onödig kostnad kanske, om man ska se på saken krasst med nyktra ögon. Brukade till min farsa lite skämtsamt säga ord som att - ingenting är så dåligt att det inte kan bli sämre. Där känns det som att man nog låg mer nära sanningen än vad man kanske tänkte på då. Den kvalité och kunskapsnivå som finns hos allmänläkare med kanske väl en tre månaders inblick inom psykiatri i sin grundutbildning ger väl inte mycket hopp för någon större förbättring. Vårdcentralen ifråga som man slentrianmässigt hänvisats till är man rätt bekant med sedan tidigare. De lär nog inte ha mycket att komma med säger väl min erfarenhet. Bemötande hos allmänläkare brukar det inte var något att klaga på. Då de ju brukar vara skapligt kompetenta på det mer kroppsliga spektrat som att ta blodtryck och såna där enklare grejer. Men sedan när det kommer till det psykiatriska brukar de ju remittera till psykiatrin som nu tydligen har visat den kompetensnivå som den ligger på idag. Kul att du skrev några rader i alla fall. Ha det fint kompis!

@Flarran Det låter jobbigt att bli bollad så där. Men kanske får du träffa en bra allmänläkare som lyssnar på dig. Det har ju ändå hänt en hel del nu när du varit nykter också i över tre månader, menar att det kanske blir lite tydligare kring hur du mår nu när alkoholpåverkan inte är med i bilden. Jag hoppas verkligen att du får ett bra bemötande på VC.

Sköt om dig, du jobbar på så himla bra kompis!🌺

Hej! @Charlie70, Det har varit en jobbig dag efter att jag hade talat med en ny okänd läkare i telefon från psykiatrin som inte hade något verksamt att erbjuda mot min lågintensiva depression som jag brottas med dagligen. Det var uppenbart att denne läkare nog inte ens läst journalen utan bara beslutade att skicka en vidare till en vårdcentral med allmänläkare för att väl minska kostnader och patienttrycket på sin avdelning. Hade ju hoppats att man skulle fått någon mer verksam medicin mot nedstämdheten. Men blev endast efter flera år i princip bortplockad från deras patientlista och hänvisad till vanlig vårdcentral när det gällde förnyelse av de sockerpiller mot ångest som jag har sedan tidigare trots att jag ingående berättade om vilka mörka tankar jag ofta har. Har kämpat hårt med att vara alkoholfri, men nu är det svårt. Det känns i skrivande stund hopplöst och att det har blivit lite för mycket motvind. Man får väl se hur det går med allting...
Ha det gott!

@Surkärring Ibland brukar jag tänka att om man bara skulle för 10 min kunna vara i den värsta bakisångesten man haft för att aldrig glömma. Förstår verkligen dina känslor om att bara pusta ut i soffan och bara få zooma ut en liten stund. Men den stunden är ju så kort. Ibland får man bara vara jäkligt sur ❤️

@Flarran jobbigt med sug. Men om jag inte missminner mig undvek du att gå till affären för att handla mat för ett tag sedan för att du inte ville se folkölen. Tänker att det är ett stort framsteg att den inte säger dig något längre? En rejäl fylla kan jag också fundera över efter 4 år som nykter när livet känns på olika sätt. Men numera och sedan länge är den tanken bara ren och skär fantasi eftersom alkoholen inte lockar mig på något sätt längre. Heja dig!
Kram!

Nog är alkoholsug rätt lurigt när det egentligen handlar om att man vill berusa sig rejält för att då kunna fly bort från sig själv liksom. Tänker på när man var och handlade för några dagar sen och tittade på ett paket med folköl av den sort man köpt så himla många gånger förr och tänkte att sånt där är inget man längre köper. Kom sen på mig när jag passerade en hylla med strösocker att tänka på den tid för inte så värst längesen då jag hade som hobby att varje månad göra min egna mäsk som man ibland gjorde starkbrygd i plastbrännare med. Som med hästlängder sopade mattan med bolagets prylar, om man nu inte bara på en kort tid drack upp mäsken som den var då den var klar.

Förstår som ny-nykter med knappt fyra nyktra månader i bagaget att det nu krävs mentalt fokus och största vaksamhet på att inte slappna av det minsta och tro sig att man har blivit fri från det mentala beroendet på långa vägar. Tänkte för en stund sen att när man ska titta efter skor man tänkt köpa. Nog borde man väl våga att gå förbi Systembolaget strax intill utan att riskera att gå in och köpa onyttiga drycker som man rätt logiskt nu vet bara skulle få igång en igen till att fortsätta på samma självdestruktiva sätt som tidigare och då dricka på det sätt man har gjort i så himla många år. För visst finns en längtan till att kunna berusa sig ibland kvar inom en rätt starkt av och till.

Men som nykter och mer logiskt tänkande och helt alkoholfri sen över tre månader så fattar man ju tveklöst att alkoholdjävulen så att säga tar varje chans till att få en på fall och helst väl supa tills man totalt rasar ihop kroppsligt och psykiskt. Har ju en andlig tro och förstår vad kristna morsan menade när hon i sin dagbok skrev orden om att man som människa är på gott och ont och att demoner tycks ha en förmåga att komma och gå inom en människa lite hur som helst. Men tack vare detta eminenta forum som påminner en dagligen om vad det kan innebära om man tar det första glaset när man känner till att man har en en beroendepersonlighet.

Då kan man inte ta några risker innan man till hundra procent känner att man är helt stabil i det nyktra tänkandet. Det blir alltså inget inköp av skor vare sig idag eller morgon. Folköl lockar inte längre, sådant kan man numera passera utan fara då det krävs avsevärda mängder för att berusa sig på sådan alkoholhaltigt beskedlig ”oskyldig” dryck som inte lockar. Men tankar på starkare grejer har man då inte kommit ifrån tankemässigt kan jag då säga. Har idag alltså känt ett sug efter inte bara lite alkohol i allmänhet, utan längtan efter en rejäl fylla som logiskt fick mig till att sätta mig här vid datorn och gå tillbaka i min egen tråd och påminna mig om min nyktra resa hittills.

Kämpa på vänner!

@Surkärring Grattis till 6 månader, jag fladdrar in på forumet och läser lite här och där ibland men jag brukar aldrig stanna till så länge att jag loggar in.

Men i dag gör jag ett undantag, jag känner så igen mig i det du skriver, efter 6 månader så kände jag fortfarande att det "Lilla aset" ville bli matad med alkohol och jag kände den där olustkänslan att " faan är det så här det ska vara i framtiden blir det aldrig bättre än så här"

Men för mig hände det nya saker när jag kom upp i runt 10 månader, vet att det var runt Oktober det året, då började det hända saker i skallen på mig.
" Aset" gick i lite djupare dvala och efter det så har det bara gått bättre och bättre.
Visst, det var ju inte som att klippa av en tråd och allt blev bra med en gång men har det varit lite uppför och motigt till och från innan så kommer det att gå bra mycket lättare framöver bara du inte tvekar utan fortsätter på din resa.

Så jag ville bara gå in här för att på mitt sätt försöka peppa dig lite.
Fokusera på tre månader till nu det kan bara bli bättre, aldrig sämre.

Ha det bra. 😊

Tack för ditt fina inlägg @Surkärring, fullt av insikt och ärlighet, och det väcker så mycket tankar!

Hej! @Andrahalvlek,
Kul att du tittade in och skrev lite.
Jag traskar nyktert vidare fast det väl är lite knepigt tidvis.
Ha det gott kompis!

@Flarran Härligt att läsa dina morgoninlägg nu när du får sova bättre och bättre. Det blir allt glesare mellan dina dippar, har du själv tänkt på det?

Nykterhetsarbetet är lite som ett sorgearbete tycker jag. Jag jämför det gärna med en grusväg fylld med gropar, så kallade potthål som det pratas massor om nu för tiden. I början ligger man i en djup grop och vältrar sig i dyn, tycker väldigt synd om sig själv. Med all rätt, det är synnerligen obehagligt i en dypöl. Kallt och smutsigt.

Sen tar man sig upp ur gropen och traskar vidare, vädrar morgonluft - och plötsligt ramlar man ner i en ny grop. Vad fan 🤬 Med tiden blir det dock allt glesare mellan groparna i grusvägen, man lär sig väja runt groparna - och om man ramlar i blir man allt skickligare på att ta sig upp ur gropen och traska vidare. Det går snabbare och snabbare, för man har lärt sig hur man ska göra. Upp ur gropen bara. Framåt. Mot den ljusnande himlen som skimrar i rosa. Med fågelkvitter i öronen.

Trevlig helgkram 🐘

Goda vanor mår man bara bra av, och lagom är bäst. Tänk vad självklarheter kan krånglas till om man fastnar i ett feltänk utan vett och sans. Fick sova lite extra i natt, tror nog det blev en fem timmar lite drygt faktiskt. Har just ätit min frukost med varm mjölkchoklad och limpsmörgåsar, öppnat fönstret och fått lite morgonluft. Hörde fåglar kvittra nånstans och en liten stund var himlen ovanligt vackert fint färgad i ljusa varma nyanser. Tänk vad bra det är att slippa dricka alkohol för att stå ut med negativt feltänk som man ofta skapat själv genom mörka hopplösa tankar. Dricker nu vanligt vatten och äter på en klementin. Tänk vad gott det kan vara med bara lite vanligt kallt vatten. Borde nog gå ut och gå en handlings-sväng, behöver ju faktiskt mer mjölk till frukosten i morgon, och en lagom liten må-bra-runda eller promenad är ju inte helt fel när man är på humör för sådant liksom. Tacksam för att man är alkoholfri och utan sug efter onyttigheter det är jag då verkligen.
Ha en fin nykter fredag!

@Surkärring Grattis till 6 månader!🥳 slitigt att du behöver dividera så mycket med dig själv och att tankarna på alkohol är så starka. Tänker att det handlar om att vi har en beroendehjärna, en bestående förändring i belöningscentrum pga av beroendet.

Så här skriver Hjärnfonden. Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.

Jag tror att det krävs lång tid för att lyckas bryta ett beroende, år, massor av tålamod och såklart stark vilja att fortsätta vara nykter. Tänker att det tar 3-6 månader för att återhämta sig från alkohol, men mycket längre tid för att bli stabil och att skapa nya banor i hjärnan. Sedan tror jag att man behöver ha en positiv inställning till nykterheten, att det är så mycket mer värt och en befrielse från beroendet. En ny livsstil.

Processen tar tid, så det är ändå värt att ge det mer tid, det händer saker hela tiden fast man inte alltid märker det.
Sköt om dig och ha en bra dag!❤️

@erivan Att vara beroende är ett gissel då beroendekrafterna är så otroligt starka och kan ta över helt. Man börjar tänka att man har så tråkigt som nykter, man får inte det lustfyllda ruset som vi är vana vid och inprogrammerade till att ta till när det känns tråkigt, vips så får man nedstämda känslor av hopplöshet. Det sunda förnuftet i pannloben körs över med en ångvält av känslohjärnan, där beroende bor och man kan inte längre tänka klart eller rationellt. Det enda som gäller är att få hälla i sig alkohol för att lindra de nedstämda känslorna. Det blir lugn och skönt, en kort stund, sen kommer ångesten som ett brev på posten. Att ta ett glas kan lindra och den onda cirkeln har slutits.

Det är svårt att bryta den onda cirkeln. För mig har fakta kring beroende och hur det påverkar hjärnan hjälpt mig att få styrka till att bryta cirkeln. Så lägger in lite fakta från Hjärnfonden:

Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.

För mig var det motiverande att inte låta mitt beroende få ta över mitt liv. Mitt belöningssystem har förändrats pga av mitt beroende, men som nykter kan jag få tillbaka ett normalt belöningssystem. Jag känner idag välmående istället för en lustfylld berusande känsla. En stor skillnad. Jag känner inte längre att det är tråkigt och måste ta till alkohol för att höja stämningen. Har inte längre så tråkigt som jag kände att jag hade när jag drack, för det är belöningssystemet som är up fuckat och som skapar dessa känslor i den onda cirkeln.

Långt inlägg, men hoppas det ger något. Ha en fin dag!❤️

Idag är det 6 månader sedan jag bestämde mig för att inte dricka alkohol, inte för evigt men en dag i taget.
Det har varit svårt, emellanåt, att låta bli. Vissa tillfällen har varit tuffare än andra. Jag har kämpat på.
Läste en artikel i DN (tror jag) att en vit månad inte räcker för att hjärnan ska ställa om, 3-6 månader är mer troligt/rimligt.
På tv4 pratade två coacher om alkohol och överkonsumtion/beroende om att det är som en allergi, att man aldrig kan bli fri från det, hjärnan går igång direkt och därför ska människor med alkoholberoende aldrig ta första glaset.
Jag tror inte jag kommer att vara alkoholfri för evigt. Jag känner hur jag glider. Kan förhandla med mig själv i en evighet, har gjort det förr. Det är en klassiker. Om jag bara håller mig till vin. Om jag inte blandar. Om jag slutar dricka efter midnatt. Eller kl 01. Kanske 02. Om jag tränar dagen efter. Om, om....
Jag måste vara ärlig mot mig själv.
Här kan jag ju skriva vad som helst, ingen vet vad som är sant. Men jag vet. Vad skulle lögner här hjälpa mig? Hjälpa någon?

Jag tycker det är svårt att vara alkoholfri. Det är så tokigt. Jag vet ju allt skit som alkohol innebär. Jag är så stolt över hur långt jag har kommit. Jag har kunskap om alkohol och alla dess värdelösa, destruktiva biverkningar. Varför finns det ändå en romantiserad längtan efter ett glas vin?
Det är så tokigt.
Men jag knegar på.

@Ny dag Heja dig💪❤️

…man kan hitta på saker som att träna, träffa vänner m.m. Men tiden man har hemma för sig själv blir ändå mycket.

@erivan Nej ge inte upp! Det kommer för dig, för mig hjälpte det mycket att lära mig att trivas i mitt eget sällskap❤️