Senaste kommentarerna i forumet

@Surkärring Oj vad jag känner igen mig i ALLT du skriver, det var verkligen som att du satte ord på mina tankar. Är jag rädd för tanken att aldrig mer få dricka? ABSOLUT! Vill jag kunna dricka måttligt? ABSOLUT! Kommer jag kunna göra det? förmodligen inte......... men jag börjar med 3 månader, sen får mitt sinne och livssituation då avgöra om jag kommer fortsätta eller inte.

Det är verkligen helt sjukt som du säger hur hjärnan tänker om detta med A, för oss som har problem vilket vi faktiskt har, annars hade vi inte sökt oss hit.

Jag kommer gå till AA ikväll, jag vill inte ge upp det ännu innan jag verkligen har en bra spelplan för hus jag ska klara detta. Sen får vi se vad som händer och hur länge jag går dit. Det är så mycket i livet just nu som är ovisst med ett helt nybyggt hus samt en lägenhet jag inte får såld eller uthyrd som vi betalar 14500:- för VARJE MÅNAD!

Men inte har jag tagit något att dricka för det utan ser sanningen med vakna ögon!

Jag har funderat en hel del på om mitt drickande hänger ihop med att jag inte riktigt trivs i mitt äktenskap just nu. Jag tror inte att de är kopplade till varandra. Ser jag tillbaka så har jag alltid varit svag för alkohol och jag har druckit för mycket oavsett hur jag har mått. Jag har druckit för att jag verkligen tycker om alkohol. Jag har druckit när jag har varit glad, ledsen, trött, på lysande humör, för att det har varit fest, för att jag har haft tråkigt, för att det har varit en shoppinghelg på stan (och då alltid lunch med vin), för att jag ska på konsert, för att jag har vandrat långt och länge.. Oavsett om jag har varit i en relation eller ej, om jag har varit nöjd med livet eller ledsen så har jag hittat en anledning till att dricka.
Just nu när jag jobbar med att låta bli, upplever jag viss avsaknad av stöd från min man, jag har tröttnat på att behöva vara tjatig i att be om hjälp med hushållet. Men jag ser inte någon koppling till drickande där så jag tror inte det är där mitt problem ligger. Det är inte så svårt att låta bli att dricka, tycker jag. Jag vill tro att jag har fokus på rätt grejer, men jag kan såklart inte vara 100% säker.

@Vilsenpappa Jag har ingen erfarenhet av AA men har träffat många som upplever det som ett bra stöd och en bra rutin att hålla fast vid för att inte halka tillbaka i samma spår. Jag föreställer mig att det kan finnas en fallgrop just för att man tror att man är ok, att man klarar sig utan stödet och på egen hand, och just där då trillar dit igen. Men du känner dig själv bäst så jag ska inte säga hur du ska göra :-)

Det där med att ha trevligt utan alkohol är något jag tränar på och som jag fortfarande blir förvånad över att uppleva, konstigt nog. Ibland undar jag vad jag hållit på med i alla år. Det kan vara den där lilla korta stunden när jag känner att jag är avslappnad och att allt är ok, det är väl mellan klunk 9 och 12 på första ölen. Men det varar ju knappt nåt alls. Och behöver jag verkligen ett glas alkohol för att slappna av - det finns ju andra alternativ? Måste jag gå på krogen? Nej det måste jag inte. Måste jag dricka öl hemma för att landa efter en tuff vecka? Nej det behöver jag inte.
Jag tror jag läste i en bok att någon forskat på känslan av glädje och avslappning kring alkohol, och att det mesta kommer från de förväntningar vi har inför drickandet. Alltså folk är som gladast när de precis beställt in sin vinflaska på krogen, eller har hällt upp sin öl, för de har FÖRVÄNTNINGAR på att allt ska bli kul och avslappnat. Det tycker jag är intressant. Då kan jag ju lika gärna brygga en kopp te eller hälla upp en kall läsk, för att sedan gosa ner mig i soffan, eller på balkongen och unna mig en stunds avkoppling. Och därtill må lysande dagen efter.

Jag sörjer fortfarande att jag inte ska dricka alkohol. Det är verkligen sjukt. Varför sörja något som egentligen är ett gift, kostar pengar och sabbar för så många? Det är galet hur präglade vi är av omvärldens acceptans av alkohol. Den finns överallt och är så accepterad. Så sjukt.

Imorgon ska jag på födelsedagskalas hos en släkting, jag föreställer mig att det kommer finnas gott om bubbel där och gratis är gott men nej tack, jag kör fortsatt alkoholfritt. En dag i taget.

@Amanda L Exakt det du skriver skulle kunna ha varit jag! Att på morgonen fara upp som ett skott för att hitta handväskan, fick jag med mig korten hem, var är min kofta...? Exakt så.
Därtill känner jag det hemska i att titta till barnen, låtsas som att allt är normalt när man mår skit och inte kan tänka tanken att försöka ens äta en liten smula frukost, sitta i soffan och låtsas vara pigg. Fy fan.

@Delfinen80 Jag kan absolut relatera! Har så många gånger, igen och igen försökt ha ett vettigt förhållande till alkohol, vill så gärna vara normal och kunna dricka måttligt.. Ibland har det funkat och jag bara "yes jag kan" och så har det gått någon vecka ända tills det inte har funkat alls och där sitter jag igen med ångest, huvudvärk, kräk på natten och minnesluckor.
Det är en hård insikt att förstå att jag inte kan kontrollera det, och jag VILL vara där men det finns fortfarande en liten tanke i bakhuvudet att kanske en dag kan jag, kanske får jag unna mig på festen imorgon.. Men jag kämpar emot. En dag i taget. Försöker påminna mig om alla dagar jag vaknat och mått bra, om vilken fin vilopuls jag har när jag inte druckit, tänka på den goda sömnen jag får när jag inte dricker. Vill tänka på det som är bra för mig istället för att köra skrämselpropaganda, det funkar inte för mig. Jag hittar alltid ursäkter.
Är glad att följa dig, känner igen mig i mycket och tar stöd i mycket av det du skriver.
Tack för att du delar med dig.

Skuld, skam, sorg, maktlöshet. Saknar mitt gamla liv, gnista, glöd och lust. Lyssnar på klocka som tickar; positivt med varje nykter sekund samtidigt som varje sekund åldrar mig. Vart tog mitt gamla/vanliga jag vägen?

Nyss hällde jag ut en halv box vin och känner många känslor. Just nu sorg och ilska. Tänker att ilskan är en kraft jag kan nyttja till min (kropps) fördel!

@Himmelellerhelvette Vilka innovativa tips och trix man kan utveckla alltså . Allt för bara och enbart få fortsätta motivera för sig själv att fortsätta dricka alkohol, antingen samma kväll eller kommande kvällar !

Tack kära du för att du delar med dig 🙏❤️

Gör en grej av att slänga ut alla spår av alkohol. Drinkblandare, mått etc. Har du vinglas i köket, placera dem högst upp eller ta bort dem. Där ställer du istället något du har positiva associationer till så som bakbunke. Varje gång du hämtar något att dricka ser du och familjen något du har positiva associationer till. Det hjälper en att på gammal vana undvika att man tar ett vinglas.

Överväg att berätta för några du känner dig trygg med. Vet folk är det svårare att ta en återställare / ett glas. Iaf om man drivs av prestation. Man vill helt enkelt inte visa att man misslyckats. Det blir en spärr.

Aktivera dig. Hitta på något så du får utlopp för all tid du plötsligt får tillgänglig.

Njut av att varje dag vakna nykter. Ta dig tid att känna efter varje dag hur fantastiskt det är att vakna nykter.

Var beredd på att det är svårt att hantera ilska så som du beskriver ovan innan man hittat egna verktyg att låta irritation flyga över och förbi. Försök hitta sätt att avleda ilska när det dyker upp, för det kommer att dyka upp i början. Ex, gå ett varv runt huset, spring 15 min, lyssna på avslappningsövningar innan du tar dig an pressade situationer etc. Vad som nu fungerar för dig. Se det som ett kall att hitta dessa verktyg. Testa dig fram tills du hittar din egen melodi. Var ok med att allt inte går som på räls gällande detta. Rom byggdes inte på en dag. Se dock till att ha fokus på målet. Att hitta dina sätt att hantera känslor som inte längre kan bedövas. Så du kan uppleva livet på riktigt och inte på låtsas. Att hitta sätt att hantera sina känslor i med och motgång är en riktig egokick så ge inte upp!

@Delfinen80 Räcker upp handen på dubbelseende framför tvn, jag fick blunda med ena ögat för att se bara en tv.
Och handuppräckning även på att ”jag får ta ett glas till så jag piggnar till”

Ordning och reda fixade jag genom att göra kvällsrutinerna innan jag tog sista glaset för att kunna gå radiostyrd raka vägen från soffan in i sängen när jag blev tillräckligt full för att däcka.

@erivan Så är det , allt kan bara bli bättre ❤️

@Amanda L Ja det där med att glömma kläder - extra jobbigt med ångesten dagen efter att försöka få rätt på sina grejer och kanske behöva prata med människor man träffat kvällen innan 🙈 Jag har tagit fel jacka från fester /tillställningar jag varit på - en gång försökte jag sätta på mig fel skor (som var för små för mig ) när jag var på väg hem efter en kväll med flödande alkohol ! Jag minns det bara suddigt men har fått det återberättat , andra tyckte ju att det bara var lite lustigt sådär - inte jag !

Alltså du sätter ju verkligen fingret på något viktigt -” ha kul med alkohol”, hur ska vi veta det när minnesluckorna ofta är mer regel än undantag ? Ytterligare en påminnelse om /när alkohol -romantiserandet tar vid 🙏

Tack för dina ord kära du 🙏❤️

@Amanda L haha det låter precis som jag skrivit det. Jag vet inte hur många kort och telefoner jag supit bort, cyklar, jackor mm. Ja allt kan bara bli bättre❤️

”Dricka lika lite” *

God sen kväll och vad fint att läsa ditt inlägg. Du avslutar med att du inte vet vad du ska säga och om du alls kommer klara att bli nykter.
Det kan du, det behöver du inte tvivla på. Men såklart är det ett arbete den första tiden. Och tufft stundtals för att du behöver ställa om hjärnan, och så småningom ta itu med skälen till att du dricker.
Mina bästa råd: forumet, och forumet.
Läs och skriv. Gör programmet här. Hör av dig till admin så kan du få hjälp med det praktiska (och annat också)
Läs massor av trådar, och kanske främst de som är i takt med dig, många är nya som du just efter sommaren som kanske inte blev så bra eller lagom som tänkt.
Sätt ett mål på 3 månader till att börja med, men börja inte tänk på fester och aw-tillfällen som känns omöjliga att genomföra nykter. Det finns en massa knep och strategier för sånt, du kommer att få råd och stöd här.
Mitt andra bästa råd: ta en dag i taget när det känns tufft. ”Idag dricker jag inte, imorgon vet jag inte, eller nästa år. Men idag dricker jag inte.”
Jag behöver inte tänka så längre, för så småningom vill man dricka mika lite som jag vill sörpla i mig en jäst burk surströmming.
Nu har jag varit nykter i dryga 3,5 år.
Kan jag så kan du! 🌱

@Delfinen80 Du är verkligen inte ensam!
Jag minns även allt som jag glömde överallt eller inte visste om jag glömt. Glömde koftor, tröjor, halsdukar. Glömde vilka jag träffat och vad de hette. Letade febrilt på morgonen i min handväska om betalkortet fanns i. Och andra kort. Och mobilen. Avskaffade handväska och tog bara med mobil, tyckte det var jättefiffigt!
Sen var det ju om jag skrivit på Facebook, och om jag betalat 10 000kr för vinet eller hundra?
Och hur kom jag hem? Och när?
Och det här med att ha kul med alkohol , hur skulle jag veta, jag mindes ju ofta aldrig mer än början…vad hade jag gjort, sagt? Oro, oro, oro. Leta, pussla, leta. Och så en säck ångest på det…😱

Ny medlem, men har surfat runt på forumet i flera år. Jag har nu kommit till insikten att det bara finns en enda väg framåt där som inte innebär åtminstone någon form av katastrof.
Förbered dig på en längre text....

Bakgrund:
Uppvuxen med alkoholiserad far, mina föräldrar skilde sig när jag var 15 år. Ingen av dem hade välavlönade jobb eller pengar från sina föräldrar men min mor valde att behålla huset enbart för att vi barn verkligen bad om det, trots att hon ekonomiskt gick på knäna.
Bodde ofta hos min far under ett par år av medlidande, jag mådde illa över att han var ensam. Mina yngre syskon förstod inte alls varför. Han tog med mig till en av de lokala pizzeriorna och jag fick köpa vilken pizza jag ville, köpa hur mycket läsk jag ville osv. Jag fattade inte riktigt då att vi bara umgicks med andra alkoholister och det var därför han ville dit. Jag har i efterhand förstått att jag till och med gillade hans andedräkt när han hade druckit öl för att han blev en snäll pappa då (fram till en viss berusningsgrad naturligtvis). Det var han sällan annars. När han var nykter blev man i bästa fall ignorerad, i värsta fall fick man en utskällning för att man inte åt upp all mat, eller blev hånad för att man inte nådde upp till någon standard han själv naturligtvis inte heller nådde upp till ("Du måste sluta vara så mesig" satte sig ganska djupt).
Jag fortsatte dock att bo där ganska ofta.
Vid ett tillfälle berättade han att han hade tagit fram ett av sina jaktgevär och stoppat det i munnen, men inte förmått trycka av. Jag beslutade då efter ett tag att flytta hem till honom på heltid. Resultatet: en hånskratt följt av "då kan jag sluta betala underhåll för dig". Den självklara följden av detta hade varit att min mor inte hade haft råd att ha kvar huset och det klarade jag inte av så jag genomförde inte flytten. Relationen till min far är därefter lite mer suddig, kanske av självbevarelsedrift. Jag vet inte hur ofta jag var där, om alls.

Ett senare minne av min far: vi är på den lokala puben. Min syster är där med sitt livs kärlek. Han är andra generationens invandrare och mer "svensk" än jag är. Min far är också där. Min syster, naturligtvis lite berusad men upp över öronen förälskad, vill visa upp honom för sin far (trots den dåliga relationen). Vår far luftar sin unkna åsikt om hur illa det är för en svensk kvinna att umgås med ett så lågt stående djur. Jag sitter bredvid och hör detta samt ser hur hennes ögon tåras. Jag säger då till min far att om han säger något liknande igen så ska jag sänka honom med ett välriktat slag. Min syster tar därefter min han och leder bort mig.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, men det känns ändå rimligt att ge en tydlig bakgrund och motivering till mitt beslut. Jag är idag 45 år och har två fantastiska barn (en kille på 10 är och en tjej på 6 år). Dessa barn, tillsammans med min fru, är mitt allt. Jag älskar dem över allt annat.

En tydlig insikt är att när jag är bakfull så har jag väldigt kort stubin. När jag verkligen vill dricka men inte "får" (har möjlighet) att dricka så är det samma sak. Jag är kort i tonen, vill inte umgås med min familj utan bara dra mig tillbaka. Jag dricker för mycket och för ofta. Att inte dricka alls kan jag i någon mån kontrollera, men när jag tar första glaset är det som en liten demon sätter sig på min axel och säger till att jag måste uppnå en viss grad av berusning, vilket motsvarar minst ca 5-6 stycken 33-cl starköl (men helst kanske 7-10 sådana). En vanlig semester är jag inte ens nykter en dag per vecka. Jag är full på julafton och midsommarafton (barnens högtider enligt mig).

För övrigt är jag en "fungerade alkoholist", har bra jobb och där till och med min fru ber mig överväga om jag inte klarar av att begränsa intaget hellre än att sluta helt (vilket visar på att jag är ganska duktig på att "smyga med det"). Jag inser dock att det inte fungerar för mig. Jag vill inte ligga i sängen på kvällen och inse att jag i bakfylleångesten ha sagt till min son att vara tyst bara för att han beter sig som en tioåring. Eller min dotter att jag inte vill att hon klättar och kramar på mig för att jag kollar på telefonen (det finns ju inget bättre i hela världen än att få en spontan, kärleksfull kram av sina barn!). Jag vill inte att mina barn ska växa upp med en hel- eller halv-taskig relation till mig, deras far. Jag vill att de ska tycka om mig och jag vill vara deras förebild. Min son visar dessutom upp tecken på "beroendepersonlighet" som skrämmer mig extremt mycket. Han älskar mat, läsk, godis, chips osv. Jag vill visa att det går att hantera lockelser.

Som ni kanske förstår så är min avsikt att sluta dricka helt. Jag har satt ett datum, från och med den 20 augusti är det stopp.... för evigt. Är det naivt av mig? Vilken hjälp kan jag få? Jag är livrädd för AA då det verkar fokusera så mycket på gud. Jag är själv civilingenjör och sätter all min tillit till vetenskapen, och har redan sedan barnsben tyckt att själva idén med en gud är (förlåt till er som tror) löjlig. Jag känner till Alkoholprogrammet här på AH och det kommer jag definitivt prova.

Det som allt kokar ner till: kommer jag klara vara nykter efter nästa helg eller är detta ett luftslott? Vad ska jag göra? Hur klarar jag av mina svagaste stunder?

De Nordiska Näringsrekommendationerna -
NNR - har ju slagit fast att det inte finns någon säker gräns för alkoholkonsumtion – och det står att alla ”bör undvika alkoholintag”.

Det verkar vara lite av en generationsfråga. Alkoholkonsumtionen bland unga är ju på väg ner. Egentligen finns det ju fog för alla att värna om egen hälsa. Cancerrisken är ju en faktor men det finns ju många andra hälsoaspekter att ta hänsyn till utöver det. Man borde snarare få förklara varför man väljer att dricka? Det finns ju fakta och forskning att tillgå så varför ska man dricka?

När jag beskriver varför jag inte dricker gör jag det ur ett hälsoperspektiv. Framförallt vill jag leva fullt ut. Jag vill känna och uppleva livet. Att bedöva sig är ju raka motsatsen till det.

Mycket handlar om att bygga sitt egen självförtroende. Står man stark påverkas man ju inte av vad andra tycker. Visst är det en härlig känsla att bli uppskattad men kanske ännu härligare att inte andra kan rubba en ur balans.

Att vara nykter bland onyktra är en vanesak. Att träna sig i olika sammanhang i att ta för sig utan bedövningsmedel är ju en fördel. Lär man sig det tar man ju sig fram enklare varsom / närsomhelst så det finns ju mycket att vinna med att forcera fram egen utveckling.

Själv är jag en all in person. Brukar förklara att för en sådan är just alkohol ett riktigt gift. Vissa har enklare att kontrollera sitt intag än andra. Just jag har det inte så för mig blir vinsterna gigantiska att ge tusan. Jag har träffat få som ifrågasätter. Någon absolut men de allra flesta tänker nog tvärtom. Att det är starkt att lyckas vända skutan. Att ha den självinsikten och våga bryta mönster är väl sånna vi alla här ser upp till?

Jag tror nog jag idag vågar rekommendera att öppna upp och berätta. Har mött så lite negativt och sett så mycket positivt med att slippa spela. Att vara den jag är så vill inte tillbaka. Även om vissa nu skulle se ner på mig. Mycket viktigare för mig att jag är den jag är. Att slippa spelet och skapa en verklig vardag snarare än en förljugen.

@TessaMa Så är det. När alkoholen försvinner kan vi ta itu med vårt innersta. ❤️😌

@Daemon Tufft att träna på morgonen. Det skulle jag definitivt aldrig klara! Inte ens gå upp tidigt…
Om du klarar det kommer jag att bli djupt imponerad!
❤️🙏🏻

@vår2022 Jojo, ordning och reda 😂 Jag häpnade lite själv när jag så att säga tänkte igenom mitt beteende , och samlar ihop det på det där sättet - arma människa vad har du haft för dig för Galenskaper tänker jag om mig själv 🙈😂 jag lär fortsätta med rutinerna för de mår jag bra av men skillnaden (en av många skillnader !) blir att jag inte behöver kontrollera då jag vaknar för jag kommer att veta det 💪

Ja det där med att se dubbelt 🙈 Känns ju rätt rimligt att strax (eller rätt långt) innan man börjar se dubbelt så är det dags att avrunda festen /alkoholen… jag har sett på tv ibland onykter och börjat kisa lite för att kunna se bättre . Det har ibland hänt också att min alkohol-hjärna smart nog sagt till mig att hälla upp ett nytt glas , för att piggna till lite (?). Ja herregud .
Vilken befrielse det är att på detta forum kunna skriva filterlöst om sitt beteende 🙏 Skulle aldrig i mitt liv drömma om att prata så öppet med en enda människa om en bråkdel jag skrivit om här , inte i dagsläget i alla fall ! Det är befriande och terapeutiskt att få göra det ! Än om jag idag kände ”tänk om det bara är jag som varit så här knäpp …” med mina axplock av hur jag försökt upprätthålla kontroll över mitt alkoholmissbruk senaste året 🙈 Vet att jag vågar öppna upp mig för att jag möts av så varmt mottagande och icke-dömande personer här inne ❤️

I dag tänker jag på medberoende. Jag är uppväxt med en mamma som drack och knaprade starka piller. Uppväxten var fylld av otrygghet, mammas män som kom och gick (de var många som flyttade in när mamma blev kär - sen var de borta lika snabbt igen), fester, brist på pengar, brist på kärlek osv.
Så jag växte upp och var mer fokuserad på andra människor, framför allt min mamma. Hennes behov var viktiga för mig och jag anpassade mig. Mina egna behov och känslor blev med tiden avstängda. Jag var medveten om att något var fel med hur jag haft det och när jag var runt 20 år började jag söka hjälp. Människor som visat vägar för mig har alltid kommit i min väg. Så även denna gång. Det visade sig att min faster bodde på samma gata som mig på Söder i Sthlm. Vi hade inte haft kontakt på många år. Hon berättade för mig om medberoende och hon berättade om Al-Anon och Vuxna barn till alkoholister - ACOA 12-stegs program för personer som vuxit upp med eller levde i dysfunktionella relationer. Jag sökte mig dit, började gå på möten och sökte mig också till terapi. Jag kände igen mig i medberoende problematiken men kände mig aldrig riktigt hemma i grupperna. Trots det så fick jag ändå mycket kunskap och lärde mig förstå dynamiken i en dysfunktionell familj fungerar. Varför kommer detta upp nu för mig? Jag tänker att jag i botten har detta problem kvar. Jag ”tillfrisknade” aldrig från medberoende problematiken. Jag märker att den poppar upp, framför allt i relation till min man. Som exempel, han har ett, som jag ser det, ett osunt tankesätt kring arbete och pengar. Har alltid haft genom våra år tillsammans och idag kraschade han av trötthet. Jag är då där och talar om för honom om detta IGEN. Detta är kontrollbehovet som visar sitt fula tryne. Jag mår inte bra när jag fokuserar på honom. Jag riktigt känner hur världen runt mig krymper och hur jag krymper inuti. Alkoholen känns inte som ett problem alls för mig just nu. Men det verkar som att allt ska upp till ytan nu. Att sluta med alkoholen är bara steg 1, det är det som möjliggör att jag kan hantera allt det andra som ligger där under. Och jag är redo att hantera det nu. Det känns i hela kroppen! Jag är på en resa mot frihet inombords, och att jag fått så mycket kunskap på min resa genom livet vilket gör att jag snabbare kan se vad som pågår. Kan inte annat än att känna mig så enormt tacksam för det 😊 Nu tränar jag på att fokusera på mina behov och min framtid. Jag har idéer som legat på vänt och det känns som att det börjar bli tid att förverkliga dem, äntligen 💪 Det var skönt att skriva av mig detta. God natt 🌻

@Delfinen80 Läste precis ditt inlägg om att tankarna om att inte ha alkoholproblem för att du tvättar bort smink, tar på dig ansiktskräm, fixar kaffet inför morgondagen och drar ner rullgardinen innan du somnar och försvaret ”jag har faktiskt tagit bort sminket !” Ha, ha det skulle ha kunnat vara jag, lika skötsamma rutiner och försvar som jag hade😂. Vaknade jag med smink någon gång, var det första jag gjorde att få bort det för att lindra ångesten. Jag har samma rutiner idag, men slipper försvaret. Nu kan jag även läsa bok innan jag ska sova för jag ser inte dubbelt längre😂.

Ha en god sömn❤️

@Amanda L Njaee… 😳 Inte riktigt som jag tänkt mig, än. Är igång och jobbar nu igen, körde ett grymt svettigt pass på gymmet, och sen åkte jag på något. Känner mig inte helt kurant, men är snart fit for fight.

Men jag är igång med jobbet, det är ju en rutin. 😊 Sen är min plan att köra på gym 2ggr i veckan på morgonen, fasta dagar. Då ökar chansen att det blir gjort. Tanken är att köra ett 3:e pass när jag kommit igång lite mer.

Är grymt sugen på att komma igång, även om jag känner mig lite sliten just nu! 🤪 Har tränat på morgonen förr, men det var ett tag sedan. Vi får se om det går att få igång den där rutinen igen…!? 😁

@Sattva Jag tänker någon måste ju sträcka ut handen…så då sänker jag mina axlar och gör det. Tack för att du sa att du kände igen dig i min kollega. Jag förstod nästan det eftersom du gick in så starkt för att belysa hennes perspektiv. Det blev så stark belysning så att den lilla Varafrisk kom fram och kände sig lite förminskad. Du har fått höra en liten del och där får det stanna. Och ja….vi är alla olika…och det leder t att jag behöver byta arbete för jag vill gärna utvecklas i min yrkesroll.

@Himmelellerhelvette @Delfinen80 underbart att ha er som vänner o bollplank❤️❤️