Senaste kommentarerna i forumet

Tiden går och åren också, förra året landade på tre tillfällen med alkohol, alla tre stora fester planerade långt i förväg med barnvakt eller att jag bortrest. Inte blivit ”för full” (vad nu det är, men inte varit fullare än de andra på festen iaf.) Känner aldrig något sug till vardags eller helgen, tanken på att ta några glas vin till maten eller på aw lockar inte alls. Men fortsatt svårt att tänka mig att avstå vid sådana tillfällen som ovan. Känns ok för nu men är vaksam och varsam för att inte öka i frekvens. Under 2024 siktar jag på max 3 tillfällen som förra året, men helst bara 2. Må väl!

@Flarran En annan fördel är att du snart inte ens kastar ett öga åt folkölen i mataffären. Om man utsätts ofta för situationer som tidigare var förknippade med alkohol (inköp av folköl i detta fall) så laddar man om den situationen med icke-alkoholrelaterade sysslor. Minns själv att jag en dag inte kastade ett öga ens in på systembolagets parkering. Då hade jag nått ett viktigt delmål. Samma sak om man äter ute på restaurang ofta. När man har valt alkoholfritt tio gånger är det ingen big issue längre.

Kram 🐘

Man kan vara så praktisk att det nästan blir lite opraktiskt ibland. Men ändå blir rätt så bra och nyttigt på sitt sätt. Beroende på hur man ser på saken. Detta var tanken jag tänkte spontant som bara blixtrade förbi just i stunden när jag hade läst dina rätt tänkvärda ord @Andrahalvlek. Känner till att du är rätt schemalagd, med vettig tidsplanering och sånt. Har själv alltid väl varit lite mer spontan och tagit hand om prylar när orken har funnits. Det är lika när jag ska städa, det är oftast att det blir att man gör allt på en gång eller ingenting alls.

Men du har ju helt rätt i att man inte behöver slita så förskräckligt mycket på en gång, så att det blir alldeles onödigt för tungt på en vända alltså. Men samtidigt så får man ju gratis utan nåt gym även en hel del muskler på köpet av att bära lite mer än vad man egentligen måste och riktigt orkar med. För handlar man lite grann varje dag liksom, så kommer man ju precis som du säger utanför dörren av bara farten utan att man väl tänker på det hela så att säga...

Kanske därför som en del bara handlar en liter mjölk ena dan, och den andra en limpa och så vidare. Har alltid tyckt det verkat lite märkligt, men det har ju sina poänger. Ska nog tänka lite mer på vad du skrev tror jag. Daglig handling blir ju även lite av en social terapi. Ditt frö som du sådde var nog inte helt fel felplacerat. Minns även en bekant till min mor som väl var inne på lite liknande tankegångar för längesen när man var yngre.

Men tror att min mor också var sådär ibland och kanske ville få rätt mycket gjort på en gång kanske. Detta då damen ifråga som jag tänker på ställde en lite försynt och rätt klurig fråga som man då inte riktigt begrep sig på när det begav sig. – Hur många gånger går du till butiken och handlar i veckan, eller hur det hela lades fram...

Ha en fin dag kompis!

@Flarran En tanke. Handla lite varje dag? Då kommer du ut dagligen och slipper bära så tungt varje gång. Du gör givetvis som du vill och har lust med, men ett lite frö vill jag så 🥰

Kram 🐘

@Amanda L
Tack snälla för dina peppande ord!❤️
Jag har pratat med honom nu och tror han förstår att vi inte ska ha kvar ölflaken i källaren. Att om jag inte har fri tillgång till alkohol hemma får jag kanske med tiden in ett annat beteendemönster. Fredagskväll blir inte likställt med att dricka fem-sex öl. Men är högst osäker hur det kommer gå! Känner dock lite hopp!👍😊

Ett steg i taget och till sist har man tagit sig hela vägen fram. Ungefär så tänkte jag när jag bar en tung ryggsäck med livsmedel och matkassar med mjölk, läsk och bland annat en hel del konserver i händerna på vägen hem från butiken som ligger lite längre bort än vad jag hade behövt ta mig till. Detta om jag inte hade fått för mig att frivilligt och spontant ta mig en promenad efter att ha kastat en kasse med hushållssopor i dag. Det gick snabbt åt det ena hållet av de totalt fyra kilometerna.

Det var den sista sträckan på drygt 1,5 kilometer som var den stora utmaningen. Packningen kändes allt tyngre för var steg, och man funderade stundtals på varför man slet på detta vis när man kunnat tagit taxi då det egentligen inte kostar så värst mycket egentligen om man ser praktiskt på saken. Det var lite snöslask och vägen var väl bitvis lite hal så man var tvungen att gå försiktigt och hålla fokus på vägen. Ungefär på samma sätt som man måste göra om man inte vill råka att ramla ned i alkoholträsket igen. Tänkte på vad jag väl skrivit tidigare om att även en snigel tar sig fram mot sitt mål, fast det väl tar sin lilla tid kanske.

Har nu alltså varit ute på en kombinerad må-bra-runda och träningspromenad. Vägde packningen när jag väl kom innan för dörren här hemma kl.. 20:30. Totalvikten var 22,6 kilo. Hade någon sagt åt mig före klockan 16:00 nånting då jag gick utanför min dörr att jag borde gått denna sträcka som en nyttig träning. Då hade jag bett en sådan person att fara och flyga. För jag gör bara det som jag känner för i stunden numera. Det krävs att jag är frivilligt motiverad och inte att någon säger åt mig vad jag ska göra. Så funkar jag alltså. Vid läskhyllan där ölen stod stannade jag till ett kort tag och tänkte, dessa burkar som jag i princip tidigare dyrkade som min frihetsgud som storkonsument av alkohol för inte så länge sen. Sånt kan andra köpa om de vill var min tanke. Det fick i stället bli en helflaska med läsk, alltså 1.5 liter Grape Tonic idag, bara för att jag kände för det.

Nu har jag packat in grejerna i kyl, frys och skafferi. Har beslutat att dagens fest i kväll kanske får bli en halv fryspizza med god burksallad till. Tror att det får bli ett rejält glas med cola dessutom. För nån jäkla belöning ska man väl ha för dagens slit känns det som. Om det nu hade stått en flaska med portvin eller starköl framme på bänken hade jag inte brytt mig det minsta om det skulle jag vilja skriva. Men om jag i verkligheten alltså skulle ha kunnat låtit sådan dryck stå i huset utan att jag skulle ha lockats till onyttigt drickande ska man väl låta vara osagt. Nog är man tacksam för att matbutiker inte säljer starkvaror. Men nu har man i alla fall fyllt på lagret med snus.

För nåt jävelskap ska man väl ha som last kanske. Nikotin är väl inte det bästa för mitt redan rätt höga blodtryck. Körde med en liter kaffe igår. Men det är inte nåt som min mage väl direkt älskar. Minns min far och mor som var ena riktiga kaffetunnor när man var ung. Snus var väl även innan farsan fick stroke hans förtjusning som han väl kallade för promenadchoklad. Håller med honom om att man då inte blir dum i huvudet av snus i alla fall. Men ska väl på sikt försöka fasa ut denna nikotin-substans också med tiden. Men fokuset är nu på total alkoholfrihet och inget annat.

Ha en fin kväll!

Det är något jag tänkt en del på. Det här med att tillåta sig ha de känslor man har. Detta att förneka de känslor man har eller försöka sig på att föreställa dem går ju sådär. Så skumt egentligen detta med att försöka beskriva för folk hur man borde känna. Det är ju vad det är och energin som går åt kring att försöka föreställa känslor istället för att bara acceptera. Istället lära sig förstå hur man bäst hanterar dem ger ju så mycket mer. Låt de komma bara. Lägg ingen skuld eller skam i dem oavsett hur korkade de kan uppfattas på ytan. Att istället bara lära sig hur man hanterar dem.

Tänker ofta på J.R & Dallas. Den där turen han tog till Wiskeyflaskan varje dag efter jobbet, sneda leendet och sedan massa faanskap på det. Kanon, eller hur? Vi har verkligen blivit präglade att ta det där glaset efter en tuff dag. Detta istället för att hantera just livet.

@Ny dag 💝

💝

@Smillans Tack❤️❤️

@Varafrisk stor varm kram till dig❤️

Jag tror jag ska flytta till ”Det vidare livet”. Inte för att det egentligen spelar ngn roll om jag stannar kvar här under “Vara alkoholfri”. På möten är vi ju alla tillsammans var vi än befinner oavsett återfall , några dagars, veckors, månaders och års nykterhet. Jag kommer fortsätta följa de trådar som jag följer och skriva och heja så det spelar ingen roll var ni befinner er. Men jag tänker att det är ett avstamp för mig själv…🙏🏻

Jag tog en promenad, det var grått och regnigt, tungt och tårarna rann. Och jag kände att jag måste få känna vad jag känner hur ska jag annars bli bättre? Ska jag förneka känslan i min kropp? Jag är för sjutton 61 år! Det känns som om att i mitt liv har så många talat om vad jag ska göra, känna osv och naturligtvis har jag tillåtit människor göra det men jag går sönder om jag fortsätter så här.
Jag känner mig så otroligt stressad av att jag måste bli pigg för att orka gå t jobbet inte för att må bra. Dessutom ska jag göra allt själv. Ha rutiner. Att jag har en sjuk dotter finns inte m i bilden. Dessutom säger socialsekreteraren att jag ska sätta gränser gentemot min dotter.
Min man säger att jag tillåter mig inte att få vara trött och så är det nog. Jag tillåter inte mig själv att komma t ro. Idag njöt jag absolut inte av promenaden vilket inte berodde på vädret utan stress. Jag behöver få ner stressnivån inom mig. Och min dotter…när jag känner att hon går stöd och rätt hjälp av vuxenpsykiatrin så kanske det blir ngt bättre. Men att vara så ensam som hon är gör så ont inom mig😥

🌺🌺🌺

Låter fantastiskt härligt!Och tack för alla trevliga tips på aktiviteter.@Smillans

@Smillans Så härligt!❤️❤️❤️❤️

@vår2022 @Ny dag tack för fina kommentarer🌸Dom betyder väldigt mycket.

Vecka 28. Veckorna staplas och det känns så härligt att ha kommit så här långt. Tänker ibland på mitt tidigare destruktiva liv. Det var bara vin som kretsade i mina tankar, ALLT handlade om det. När, var, hur mycket, räcker det. Usch så himla bortkastat. Jag ville aldrig göra nåt eller träffa någon, bara sitta och pimpla vin.
Nu har jag lust till så mycket! Jag har fått dille att gå på konserter, jag lyssnar mycket på Albin Lee Meldau (ÄLSKAR hans musik), jag vill åka och vandra i fjällen, längtar till min yoga imorgon. Förra veckan låg jag i Bakåt fjärilen, den var UNDERBAR! Jag vill hänga med mina barn och barnbarn, jag vill åka på solsemester och teaterresa. Jag vill bowla och gå på promenad med vän. Sitta och prata om livet. Vill locka håret och göra mig fin. Boka bord på en mysig restaurang och gå på bio. Sitta på ett café och titta på folk.

Äntligen finns lusten på livet🌷

@Ny dag Tack ❤️ Ja, men så tänker jag också. Jag förstår att det är viktigt med rutiner osv men att vara sjukskriven pga utmattning beror ju på att orken inte finns.
Jag tror även att omgivning, vc, jobbet har svårt att förstå hur mycket kraft det tar att vara mamma t en ung vuxen dotter med psykisk sjukdom. Bipolär sjukdom typ 1 är en mycket svår sjukdom. Om min dotter bara orkar tänker jag att ju äldre hon blir kan det komma mer acceptans för sjukdomen och att hon tillåter sig själv att ta emot hjälp. Fast…det känns som om hon ska veta mycket själv vad hon behöver. För mig är det känslomässigt svårt att livet för min dotter ska vara så svårt. Jag vet att det finns flera här på forumet som har barn med olika funktionsnedsättningar som jag tänker kan förstå mig.

Jag hade tänkt gå ut och ta mig en promenad direkt efter att jag ätit min fil och druckit mitt kaffe men har inte kommit ut ännu och kl är snart tio. Jag ställde klockan på 7.30 för det har jag förstått att det ska jag göra enl rehabkoordinatorn. När jag vaknade hörde jag att man flög. Bor nära en flygflottilj och jag tänker att de har övning. Men ngt som jag tänkte som jag aldrig har tänkt tidigare är det så här det är när det är krig…man vaknar av flyget….I min klass fr ettan t nian arbetade nästan alla mina klasskamraters föräldrar på flottiljen. De var civila eller militärer resten av föräldrarna var lantbrukare som mina föräldrar var.

Hursomhelst så är det riktigt grått och dimmigt idag. Ska snart ta på mig mitt underställ och dricka kaffet före jag går ut. För jag behöver komma ut igår var jag inte ute på hela dagen så jag behöver göra vissa saker om än det känns tungt.

I em ska jag faktiskt hör och häpna t en fd kollega. Kanske vi har känt varandra i ca 13 år. Vi var i samma team på en gymnasieskola. Hon arbetade som skolsköterska och jag som skolkurator. Hade ett riktigt gott samarbete. Efter att vi slutade jobba tillsammans fortsatte vi att umgås. Ibland träffades vi tillsammans m våra män. Men för snart fyra år sedan slutade vi att umgås. Min fd kollega är en mycket omtänksam person, vill ingen ngt illa. Är ett maskrosbarn. Hon har tre barn som är läkare, jurist och civilekonom. Barnen bor i de flotta stadsdelarna i Gbg och Stockholm. Min fd kollega bor i ett flott hus inne i stan och har ett stort hus på kusten. God ekonomi. De sista åren då vi umgicks regelbundet så kunde jag skicka iväg tråkiga sms. Hon blev tyst vilket triggade mig. Ca ett halvår innan vår kontakt upphörde träffades vi och pratade. Jag berättade för henne att jag skrev smsn när jag var berusad. Hon berättade att hon blev tyst för hon visste inte vad hon skulle skriva. Vi kom fram t en lösning som inte funkade så en dag kom ett sms där det stod att hon kunde inte vara den vän som jag behövde. Det var förstås smärtsamt men jag hade ändå anat att det skulle bli så. Kanske ett år senare mötte jag henne i en affär och hon pratade om pandemin men för mig blev det så konstigt.
Till saken hör att vi brukade träffas tillsammans med tre andra fd kollegor (vilket vi fortfarande gör) men jag kände att det var jättekonstigt att ses utan att prata. Vi pratade och hon sa att vi skulle träffas igen men det blev inte så men vi har träffats tillsammans med övriga kollegor. För några veckor sedan träffades vi hon hade m sin man men vi stannade aldrig och pratade el kramade om varandra som vi brukade göra vilket blev så konstigt. Första gången som jag inte blev arg men jag skrev t henne och frågade hur blev det för henne. Hon svarade att hon trodde att det blev så för att vi hade haft kontakt på avstånd och att hon var lite feg. Och jag tror inte alls det beror på att vi har kontakt via sms. Jag tror att det handlade om att hon ville undvika att prata ifall jag var arg el ngt liknande. Förra våren mötte jag dem också i mataffären då berättade jag för hennes man bara sisådär att jag är alkoholberoende.
Så träffen i em beror på att vi inte pratades vid i affären…det var hennes förslag…promenad el kaffe h henne…jag valde kaffet.
Det här blev en väldigt lång utläggning men samtidigt som jag tycker att det ska bli kul att träffa henne så är det en utmaning. En utmaning att inte gå igång el känna mig förminskad. Jag har tänkt tidigare att jag har varit avundsjuk på henne fast jag vill inte ha vad hon har. Jo, men hade det så gott ställt ekonomiskt vore bra. Och för mig har det viktigaste varit att mina barn ska må bra och vara nöjda m sitt så vilken utbildning, var de bor spelar ingen roll. Jo, men barnbarn hade jag ju velat ha men jag är inte avundsjuk. Jag tror det handlar om övergivenhet h mig och att hon blir lite för mycket storasyster i sitt omhändertagande. Ok vi får se hur det går!

Till slut så….min chef har sagt t en kollega mig att hon ringer varannan vecka t den som är sjukskriven. Jag pratade m henne den 4/1. Hon ringde 12/1 och 22/1 då jag var upptagen men hon ringde inte igen. Fast det är klart hon är min chef, hon är tillförordnad chef över en annan arbetsplats samt håller på m chefsstudier så hur skulle hon hinna? Det är ganska tyst fr min arbetsplats skulle jag väl kunna säga.

Hursomhelst ha en fin tisdag🥰🌺

@vår2022 Jag ser fram emot att alkoholhjärnan ska lugna sig, skrika tystare, inte ta så stor plats.
Jag har haft mitt flyktbeteende i så många år och det kommer ta tid att lära om.
Att våga möta känslorna och tankarna istället för att skjuta bort dem och dämpa dem med att självmedicinera eller självskada.
Men allting gör ont, och jag är så trött hela tiden. Idag är en sån dag där jag inte alls orkar ta tag i vad som bubblar i kroppen, jag vill bara sova bort den. Men jag tar en timme i taget.
Och jag vet att inget blir bättre av att svänga förbi systemet på vägen hem från jobbet. Då skulle jag hamna på ruta 1 igen.

@Flarran Klokt beslut. Nä, dum i huvudet blir man inte av snus. Och det är inte lika skadligt som alkohol. Men ska man sluta snusa så ska man inte göra det samtidigt som man blir nykter, för då riskerar man nykterheten. Och den är allra viktigast! Sluta snusa/röka och viktminskning kan man ta itu med när man har varit nykter ett år eller längre. Hela det första året behöver man ha fullt fokus på nykterheten.

Kram 🐘

God morgon! @Andrahalvlek @Himmelellerhelvette, Tror ni har helt rätt i att det är lite riskabelt att sluta med portionssnuset redan nu. Fick lite konstiga tankar på att inhandla lite onyttiga drycker. Typ, nu var det ju så längesen sist, nog går det väl bra med lite folköl i alla fall. Alkoholdjävulen om man så säger, är allt en lurig jäkel.
En burk, en slurk och sen är man tillbaka på ruta ett igen. Så får väl ta en promenad och införskaffa lite snus i stället. För som ens helnyktre gamle far brukade säga, man blir då inte dum i huvudet av snus. Passar även här på att förmedla hans kloka ord om att den som inte har något behov av nikotinprodukter ska inte prova sånt heller, och få ett onödigt beroende. Ha en fin tisdag mina vänner!

@Flarran Godmorgon! Det låter oroväckande att du redan nu vill sluta med snuset! Jag slutade efter 15 månader av nykterhet och även då var jag orolig att abstinensen skulle få mig in på alkoholen igen! Det var totalt överjävligt att sluta! Jag blev deprimerad och hade bara mörka tankar under flera veckor! Jag var 100% stabil innan jag slutade så jag viste att det bara hade med snuset att göra och att det skulle gå över. Det finns en stor risk tror jag i att sluta med snuset efter tre månader som nykter. Bara du själv kan avgöra om du ska utsätta dig för detta, det kan innebära att du riskerar din nykterhet. Jag ville också sluta efter bara några månader som nykter men jag vågade inte ge mig på det, nykterheten var prio ett och kommer alltid vara❤️

@Nini Jag förstår att du känner dig ledsen att han inte bara kan avstå ett tag. Tror som flera andra att det är viktigt att du verkligen förklarar att du inte alls når bra av att dricka och behöver stöd och hjälp.
Jag tycker inte du behöver skämmas för det. Samhället och staten tillhandahåller en dryck som är beroende framkallande och en del blir beroende, andra inte.
Det är inget man kan styra över och ingen tänker väl på att det kan bli så illa från början. Sedan skapar alkoholen också ångest och skam.
Men den brukar försvinna rätt fort när man slutat dricka.
Ett annat tips ang fredagen kan vara att du köper hem någon god dryck och en påse goda nötter eller annat du gillar. Jag gillar Sweppes Indian Tonic zero med apelsinjos till och is…. Alternativet till öl behöver ju inte vara kranvatten..
Hoppas din man kan ge lite pepp nu. Min var också trög i början och verkade inte heller förstå mitt läge.
Men det har blivit bättre och även om det inte skapar något sug hos mig är jag ändå glad för hans skull när han dricker mer sällan..❤️🙏🏻

@Flarran Nikotinsuget är överjävligt, så plåga inte dig själv onödigt mycket. Att allt känns grått är klassiskt. Jag behåller snuset, har inga planer på att sluta.

Kram 🐘

Tre månader och en vecka som helt alkoholfri på detta eminenta forum såg jag just. Det kunde man väl aldrig tro skulle vara möjligt att klara av i början av oktober 2023 det förra året innan man började skriva här liksom. Men så har man fått mycket bra tips och sånt av forumkompisar också. Siktar nu på att ta mig alkoholfri in i månad februari som väl är inom räckhåll liksom. Tror det ska gå bra, men man ska väl inte ropa hej allt för tidigt. Det är lätt att börja springa innan man har lärt sig att gå. Sånt funkar aldrig har man väl hört i så många olika sammanhang. Aldrig ta den första ”oskyldiga” slurken med alkohol är det som alltid gäller. Förresten, @Andrahalvlek, kul att du tittade in. Har kört min enkla muskelträning, med hand och armstärkare och benträning idag också. Kanske blir det en liten promenad i morgon om man är på sånt humör.
Ha det fint kompis!

@Himmelellerhelvette Hej! Det har spruckit igen, tyvärr. Jag klarade en dryg månad den här gången sen känner jag mig så uttråkad att jag dricker fast jag egentligen inte vill, på helgen. Vardagen är inga problem. Så nu är det bara att försöka igen. Jag vet ju att jag inte ska dricka, mår så mycket utan.Är väldigt besviken på mig själv men jag får väl se det positiva i att jag klarade 1vecka mer än förra gången. Jag ger inte upp. Dag 1 nu.Tack för att du bryr dig❤️

Har haft en fruktansvärd ångest i ungefär en vecka. Känns som att jag tappat fotfästet och ramlar ner i avgrunden. Ensamheten hemma har varit plågsamt närvarande. Jag hade en presentation på jobbet förra veckan och hela värden snurrade. Samma sak när jag var på ett köpcentrum i helgen. Problem med närminnet har jag också just nu. Har sjukskrivit mig idag. Sov inget i natt och känner mig totalt färdig. Jag har tack och lov inte tagit till flaskan och det känns mycket bra. Jag har tagit 4 korta promenader för att få luft men sen varit helt orkeslös.