Senaste kommentarerna i forumet

@Delfinen80 Tänkte på en sak till ang jobbet. Man har en roll på sitt arbete och det är lättare att stötta och vägleda andra än sig själv många gånger. Sedan har man en roll privat. Och det bästa är ju också att inte blanda ihop dessa. Dock så blir man ju ännu bättre på sitt jobb om man mår bra med sig själv, för hur man mår privat påverkar ju ofta jobbprestationen. Så att ta tag i sina alkoholproblem gör ju allt bara bättre och man har allt att vinna🥰

@erivan ja en dag i taget och ärlig kommunikation tror jag på.

@EMaria Hej E Maria. Helt rätt beslut!!! Jag har precis gått med i det här med. Vi får stötta varandra !! Har vi bara motivationen kommer det gå bra👍Stort lycka till

@EMaria Tack Amanda. Ja g hoppas att jag får bättre kontakt med barnen❤️

@Delfinen80 Hej och välkommen hit! Bra beslut att ta tag i ditt liv för att du ska må bra och att du skriver här. Detta forum är ett bra stöd på vägen och det är fint att kunna ventilera, sätta ord på känslor och bolla tankar och känslor med andra här som förstår vad det handlar om. Ingen i min omgivning vet om att jag hade alkoholproblem. Jag har berättat för min man, då jag inte skulle klara att sluta utan hans stöd och då vi inte längre köper hem alkohol. Har även berättat för mina barn och närmaste familjen. Vi på forumet har alla möjliga yrken och det vi har gemensamt är alkoholproblem, för under ytan så är vi bara människor som har svårt att hantera alkohol. Jag kan känna igen mig i känslan att vara en ”bluff” men den känslan har ändrats i och med nykterheten. Jag har varit nykter i drygt 1 år och 9 månader och självkänslan har bara ökat ju längre tiden som nykter gått. Skammen har också tynat bort så idag känner jag mig fri och harmonisk.

I nykterhetsprocessen ingår många livsprocesser parallellt. Man får tag i sina känslor och får en kontakt med sig själv på ett helt annat sätt som nykter. Det är en spännande resa om man nyfiket utforskar den. Den man möter är sig själv. Säger som @Himmelellerhelvette ha tillit till processen så lägger sig allt så småningom på plats😁.

Ha det gott och berätta hur det går för dig❤️

Dag 2 för mig idag. Har försökt måttligt men det fungerar inte alls. Så nu med stöd av sambo och vän samt antabus tar jag vacklande steg ut i verkligheten efter 8 års alkoholdimma

God eftermiddag. I måndags natt hällde jag och sambon ut det sista ur min bag in box. Efter 8 år av konstant drickande på alla lediga dagar/kvällar/nätter. Smugit upp mitt i natten för att bli full ännu en gång på dygnet. Nu måste det få ett slut.
Min alkoholkonsumtion har satt mig i såna jävla situationer att jag lätt kunnat förlora allt.
Idag startade jag min antabus behandling och erkänt för en nära vän mina problem. Står fortfarande på skakiga Bambi ben och vet inte vart vägen bär mig, men det kan bara bli bättre tänker jag.

@Amanda L Ps och kanske inte bara när det gäller alkoholen, ofta löser även andra problem upp sig under processen. Kanske går det att få en bättre relation till barnen också. …😌🙏🏻

@erivan Oj, det låter som du varit igenom mycket. Håller med dig om att det är dags att satsa på ett bra liv istället. Hoppas du kan hitta motivation här!❤️❤️❤️

@Amanda L Tack Amanda! Om jag ska berätta lite mer så är jag en kille på 50plus. Var med i en nykterhetsförening till drygt 20. Var ofta utanför , blev inte bjuden på fester osv. Sedan som för många andra blev idrotten inkörsporten till alkoholens värld. Blev accepterad och tyckte det var härligt att vara full, men som nu blev jag ofta för full. Sedan gifte jag mig, fick barn o hund. Blev även då för full på släktmiddagen, med kompisar på jobbfester. Men även om jag drack så drack jag typ 1 gång per vecka, på kvällen. Sedan blev det skilsmässa o drickandet accelerator. Full fredag o lördag o även nån gång i veckorna. Blev tagen av polisen nån gång. På grund av drickandet fick jag dålig kontakt med mina barn, även idag har jag det. Sedan träffade jag en tjej som också gillar o dricka. Det blev inte bättre direkt😢 sedan för ca 4år sedan blev jag inlagd för hjärtflimmer och hjärtsvikt. Läkarna sa att det var pga alkoholen och att jag måste sluta. Höll upp 3 månader men sedan tog jag några öl och det var igång igen. Sedan sista året framförallt har det blivit värre. Har druckit fredag till söndag, ofta med återställare på morgonen. Sköter jobbet men trött måndag o tisdag. Nu har jag tröttnat på o kasta bort 4 dgr i veckan o vill sluta. Drack senast i söndags o känner inget sug, än. Det blir helgen som blir utmaningen. Men motiverad nu och hoppas alkoholhjälpen o forumet kan bidra att motivationen består. Ha det gött

@Himmelellerhelvette Ja jag har stor respekt för det . Kan också denna första vecka känna att det nog är mycket ”nyhetens behag ” till viss del , att det fortfarande känns av så påtagligt med de negativa konsekvenserna av alkohol så därför går det så lätt . Som sagt, min största prövning är nog tiden och att jag kommer glömma /förneka problemen. Så himla bra tips då att ha den här filmen som går att spela upp , har också en slags bild av ”beroende -figuren ” som sitter på axeln och knackar som jag får försöka putta ner varje gång den försöker påtala något (”tråkigt att vara nykter ”, ”du har inte såna problem att du måste avstå ” osv osv ) . Därför tror jag det är bra med dessa delmål som jag ser det . Eller tänker jag kanske fel 🤔?
Så fint med alla som kommenterar mitt inlägg , det betyder mycket för mig ❤️ (vet inte hur man taggar alla i tråden ❤️)

Stort grattis 🥳Hipp hurra för dig 🥳

Fick inte med min text, men åker till Aleforsstiftelsens behandlingshem snart och undrar om någon varit där?

@andesh79 Grattis till 389 nyktra dagar! 🥳🥳🥳

Kram 🐘

@TessaMa Ouch. Smärtsamt uppvaknande minst sagt. Men utan nykterheten i ryggen hade du inte fejsat sanningen. Och du hade inte gjort något åt det. Nu gör du det. Nu tar du ansvar för ditt liv. Och sonens. Du kan inte ansvara för din mans val i livet, men du kan ansvara för ditt och sonens liv. Och du behöver vara fortsatt nykter för att reda ut den här härvan.

Massor med styrkekramar till dig ❤️

Kram 🐘

@Lora Och jag tänker att jag tror att du har helt rätt! Kontrasten var enorm när jag slutade dricka. När jag drack regelbundet kände jag typ ingenting. Kunde inte ens gråta.

När jag blev nykter blev jag först tokförbannad. Jag kunde bli så arg på jobbet att jag knappt fick något vettigt gjort. Sen lärde jag mig att 1) antingen direkt markera ”nej, det där är inte okej”, eller 2) sova på saken och i lugn och ro antingen ha mer konstruktiva argument eller låta saken bero. Man ska inte gyttjebrottas med grisar.

Så jag skulle nog inte vilja vara utan den här erfarenheten. Faktiskt.

Kram 🐘

@Helahea Grattis i efterskott till 1år🥳 Tänkte på dig igår att det måste vara din 1års dag i dagarna❤️

Kram

@Heffaklump Det kommer bli bra❤️ Jag och barnens pappa gjorde samma resa för många år sen (som såå många andra) Ha inte dåligt samvete, du tar ansvar för ditt liv. Jag brukade tänka så här: jag och pappan är klara med varandra, men barnen är inte klara med oss. Vi hade bearbetat skilsmässan länge innan vi berättade för barnen, därför var det viktigt att ge barnen samma tid att få bearbeta.
Idag skrattar barnen när dom tänker på att jag och pappa faktiskt var gifta en gån i tiden☺️
Ett nytt spännande kapitel i livet väntar🌼

@Kennie
Absolut, jag vet att det kommer att bli bättre i framtiden, var bara väldigt tungt att se henne så ledsen igår.
Vi har spenderat större delen av semestern på tu man hand med dottern och det har varit jättebra, inte alls samma underliggande irritation som annars finns där, även dottern var mycket lugnare och mer avslappnad.

Förstår att det är en jobbig känsla, men som du är inne på så behöver det inte bli negativt i längden. Och en sak jag tänkt på med mina vänner som har skiljt sig är att de verkligen tar vara på tiden med barnen när de är hos dem. Så summan av kärlek och välmående för dig och barnet blir inte mindre, snarare större då du inte behöver lägga energi på en relation som skaver.

@Lora Ja, du har rätt i det. Processen här handlar om så mycket mer än att sluta dricka alkohol.

Jag har en tes. Har börjat fundera över sambandet mellan alkohol och underutvecklad förmåga att hantera och förstå sina känslor. Googlat en del kring detta och det finns forskning som visar på ett samband.

Så här tänker jag. Vi pratar sällan om varför olika känslor tar sig uttryck. Inte många tänker på dem som vägvisare utan bara agerar på dem spontant utan vidare reflektion och vad man sprider runtomkring sig. Har man bedövat sina känslor ter det sig naturligt för mig att egen förmåga att hantera sina känslor blir underutvecklad över tid. Men har helt enkelt tagit till alkohol som balanssystem vid press och då säger det sig självt, tänker jag, att man missar hur man relationsmässigt bör agera för att bemästra svåra situationer. Den behöver man träna upp för att kunna leva ett harmoniskt liv.

Samtidigt ser jag hur många där ute som är "underutvecklade". Skyddsmekanismer slår till på de allra flesta inom loppet av sekunder och man skyller på alla andra. Detta med att våga vända spegeln är väldigt få i vårt samhälle som klarar eller ens försöker göra. Vi här tvingas så småningom till det. Vi har ju inte längre käppen alkohol att ta till längre. Vi tvingas helt enkelt abrupt möta våra egna och andras känslor. Det blir så tvärt kast när man slutar så man bara måste utvecklas.

Detta med att inse att man är 50÷ av problemet vid konflikter är få som pratar om. Så mycket enklare att skjuta på alla andra. På så sätt omöjliggöra lösningar. Man skjuter sig själv i sank via att inte våga se sin egen del. Sedan gör man om och om igen samma fel och mår skit. Om och om igen blir resultatet detsamma för man vågar inte titta nyktert på sitt eget bidrag.

Detta gör att jag varje dag i veckan hellre anställer folk som gått igenom skärseld och vågar vara öppna med egna brister. Inte sätter sig på höga hästar utan vågar se samband. Jag tror inte att vi i vårt individualistiska samhälle lär oss detta gratis. Det krävs hårda smällar för att komma dit. Just pga vårt samhälle är så individualistiskt och prestationsinriktat. Skammen är det få som kan hantera. Lättare då att skjuta skarpt på andra än att samarbeta och våga vara ärlig med vad som krävs för att faktiskt lösa konflikter.

Vi här blir tvingade att reflektera. Detta borde vi framhäva mer och lära andra. Det är en konst. Inte en allmängiltig kunskap. Det finns stora fördelar med att gå igenom det vi gör / gjort. Det hjälper en att utvecklas mer än snittet i vårt samhälle. Det är min reflektion iaf. Så sträck på er!

Så den ekonomiska översikten, jag har bara börjat och inser att vi sitter i skiten. Ordentligt!!! Utöver att pengar som inte är våra har spenderats så verkar det som att vår redovisningsbyrå har genom att inte informera oss om ändringar i bokföringen har ”gett” våra momspengar till spanska staten. Vi har inte skickat in alla fakturor förrän de varit betalda men i Spanien så stängs varje kvartal. Fakturor som inte varit med under kvartalet räknas inte in och därmed så blir inte moms in och ut kvittat mot varandra korrekt. Det handlar eventuellt om många tusentals euro.

Min man ❤️ han jobbar som ett djur och får inte ihop det helt enkelt. Just nu sitter han med en offert som skulle ta 1 timme att göra, han började vid 17-tiden…. klockan är nu 23:30.
Jag är rädd att han håller på och bränner ut sig helt. Själv funderar jag på hur denna situation ska lösas. Ska jag flytta hem till Sverige med sonen och jobba där? Mannen får hyra nåt mindre boende och fortsätta här. För han ger inte upp, han ser inte när gränsen är nådd. Insikten om vad han klarar och inte klarar är svag tyvärr. När vi träffades så hade han redan skulder som vi tillsammans löste via min bankkontakt. Efter många år så orkade jag inte längre kämpa med att jämt hålla koll och vara den som bromsade. Han spenderade och jag bromsade. Mitt val var tillslut att lämna eller helt enkel släppa taget. Jag valde att släppa taget. Minns att min tanke var -då får det gå åt helvete. Detta var i samband med att vi flyttade till Spanien. Tänkte detsamma om alkoholen, jag var den som bromsade. Gav upp även det bromsandet och började festa likadant som han.

Jag skäms nu när jag skriver detta. Skyller inte på honom i detta, det är mitt liv och mitt ansvar att jag valde detta sätt att hantera situationen. Men jag kunde inte göra på annat sätt om jag skulle fortsätta leva med honom för jag blev en oerhört stel och tyngd människa medans han inte funderade speciellt mycket alls på varken om pengarna räckte eller alkoholbruket. Jag ville inte ta allt ansvar helt enkelt. Nu under en period har vi bytt roller. Han är den som bromsar och jag har levt i en bubbla där jag arbetat med mig själv. Tänkt att han får lösa det nu. Men han har inte fixat det tyvärr och jag tror inte vi kommer att fixa den ekonomiska situationen genom att fortsätta där vi är. Jag kan villigt erkänna att suget efter ett rus blev stort när jag började inse vilken situation vi sitter i. Men ser också att anledningen att jag nu kan ta mitt ansvar är att jag inte försvinner bort i rus på kvällarna. Jag älskar min man och vi måste lösa detta på något sätt. Kanske vi nu kan göra det tillsammans. Kanske..

@Andrahalvlek
@vår2022
@Amanda L
@Loppan
@Se klart
Tack! 😍 Känns fantastiskt att ha hittat hit och få allt stöd från er. 3 månader känns verkligen som en milstolpe. Inte ett ord jag använder ofta, men jag känner mig faktiskt lite stolt.

@Amanda L Grattis till 8år tillsammans! ❤️ Väldigt mycket värt att firas! Hoppas ni fick en riktigt härlig kväll på restaurangen!? Vi var också på restaurang. Gissningsvis en annan dock. 😃
”Nu när denna milstolpe är nådd. Blev det som du tänkt dig?”
Tror min målbild har förändrats hela tiden. Från att (som för många andra) det känns totalt omöjligt, till att man börjar se lite positiva effekter och viss rimlighet i det hela. Prio ett var att slippa alkoholbojorna. Jag tycker allt generellt blivit mycket bättre än förväntat! 😃 Allting kan så klart bli bättre, skrev ju bla några saker jag ska fokusera mer på, men det är en j-kligt bra start!

🎶🤘❤️

Berättade för dottern om skilsmässan idag och usch vad hemsk jag känner mig.

Rent tekniskt tror jag vi skötte det så bra som man kan önska, vi höll oss lugna och sakliga, var tydliga med att beslutet inte har någonting med henne att göra, att vi föräldrar fortfarande är vänner och att vi alltid kommer att vara en familj.
Vi pratade om hur boendeupplägget kommer att se ut och att det kan anpassas om det behövs, därefter tog vi en promenad och tittade på huset där dottern kommer att bo på mammaveckorna, pratade om att det låg nära nog för att hon skulle kunna gå själv mellan oss.

Där och då kändes det ganska bra och hon verkade nästan lite förväntansfull även om ögonen tårades emellanåt. Senare på eftermiddagen, när det sjunkit in lite mer blev det dock värre, mycket frågor, funderingar, sorg och oro.

Intellektuellt vet jag att vårt äktenskap varit dött sedan länge och att skilsmässa kommer att vara rätt beslut i längden, än så länge bråkar vi inte särskilt mycket och samarbetar bra, vi betraktar varandra som vänner men att bo ihop tär på oss båda två. Ingen av oss kan se att det här skulle förändras i framtiden eller att vi för vår egen del skulle vilja det.
Bättre att gå isär nu än att vänta tills relationen brakar samman helt.

Emotionellt är det någonting helt annat, känns som att man förstör hela livet för barnet.
Hon har naturligtvis varit ledsen och orolig förut, inte minst när hon för ett par år sedan drabbades av en autoimmun sjukdom men det här var någonting annat, djupare på något sätt, som att hon verkligen inte kan förstå hur vi kan göra någonting sådant här mot henne.

Jag vet att det kommer att bli bättre med tiden och att forskning visar att barn som bor varannan vecka och har föräldrar med ett välfungerande samarbete inte mår sämre än barn som växer upp i kärnfamiljer men jag känner mig ändå som världens hemskaste människa.

En ljuspunkt i det hela är att jag inte känt något direkt sug efter alkohol.
Tanken på att dränka känslorna i vin har slagit mig under dagen men förkastats så fort den dykt upp, jag vet att det bara skulle ge tillfällig lindring och att det skulle kännas mycket värre imorgon.