Senaste kommentarerna i forumet

Dag tre utan alkohol, tror ja håller på å bryta ihop har varit två lätta dagar innan. Hoppas det blir bättre

@roger1
Hej. Det är tufft i början men det blir bättre.
Du kommer att känna dig piggare i gladare.
Ta hand om dig✌️

Söndag och snar två veckor i nykterhetens tecken. Fysiskt mående = 1000 ggr bättre. Lättare i kroppen, rakare rygg, diffusa krämpor som bortblåsta. Psykiskt mående = ångesten kvar men en djupare sådan, den som jag med alkohol försökt döva. Denna ångest känns på ngt konstigt sätt mera värdig även om den är jobbigare rent själsligt. Vet inte hue jag annars ska försöka förklara.
Har en stor presentation imorgon, är väl förberedd och ska läsa in mig ytterligare ikväll för att vara på den säkra sidan.
Så skönt att jag lyckades hålla nykterheten denna helg, adjävulen attackerade mig i tisdags om att jag var värd att döva mig till helgen. Så stolt och tacksam att jag skrämde bort 👿 och att jag vaknade nykter idag! Ett steg i rätt riktning! Nästa vecka kommer säkerligen nya attacker men då skriver jag här, så tacksam 🙏 för allt stöd. Imorgon dag 15 och jag går in i vecka 3 och jag vill banne mig klara en vecka till.
Hela helgen har jag drömt mardrömmar, väckte familjen natten till igår när jag vrålade nej, nej, nej! Vet inte vad jag drömde men var plaskvåt av svett. Förhoppningsvis kämpade jag mot 👿 (och vann?) även i sömnen.
Alkoholen känns idag väldigt avlägsen och det ska jag ta vara på. Skönt att inte kämpa idag utan bara flyta med. Fortsätter lyssna på Annie Grace på repeat så fort jag vaknar under nätterna. Hennes röst är lugnande så jag somnar snabbt om. Vet inte hur det undermedvetna fungerar men jag har timer på en timme så även när jag sover matas jag med nyktra fakta väljer jag att tro/hoppas.

Bästa @Crusade! Så tufft du har det! Eftersom du har berättat att du har bipolär sjukdom så är det många delar som du beskriver som liknar min dotters sjukdom. Som tex det här med att antingen är det svart el vitt.

Jag har följt dig under tiden som du har skrivit här på forumet. Du skriver som oftast på natten. Hur är det m din sömn? Behöver dina mediciner justeras? Säger som ngn tidigare frågat…antabus? AA- el NA- möten? Det känns verkligen som du behöver stöd i detta. Sök hjälp🙏🏻

Kram🤗

Ja, kämpa, men ta gärna hjälp, har du provat antabus? Och AA-möten? Det kan vara bra med back up. Det går att sluta, du har ju klarat det förut och vet vad du vill. Värme och styrka till dig!

@Himmelellerhelvette Håller med, forumet är jätteviktigt för mig också. Att kunna diskutera, reflektera och vidareutveckla sin tankar. Inget jag kan göra någon annanstans på detta sätt. Och man är i en gemenskap där man stöttar och stödjer varandra framåt. Jag skulle inte ha varit på den platsen jag är utan detta forum. Det har vidgat mina perspektiv, min kunskap och förståelse om beroende. Delande av lästips och poddar har ökat kunskapen om alkoholberoende och hur det påverkar hjärnan. Att vi är fler som har följts åt under våra processer och fortfarande finns kvar på forumet. Man lär känna varandra lite mer under ytan och det gör också att man vågar prata mer på djupet som tex skam och skuld. Det lättar på den egna bördan och blir mindre farlig att prata om.

Jättespännande att du på egen hand läst på om de tolv stegen och även tagit till dig av det. Det kan jag också tänka mig att göra någon gång, det intresserar mig att få kunskap och se hur man kan hantera beroende från olika perspektiv. Andra religioner, andra kulturer mm är jätteintressant och vidgar mina perspektiv. Det ger mer förståelse och kunskap om det som är annorlunda eller olikt.

Ha en fin söndag!❤️

@Delfinen80 Jag hade heller inte klarat mig utan forumet. Man behöver gemenskapen med andra i samma situation som man kan bolla ärligt med om det som är så skambelagt. Det är här jag fick alla mina första insikter om hur beroende fungerar. Sedan har jag fortsatt läsa på själv och lyssnat på flera böcker som människor skrivit om sina beroenden. När jag lyssnat på de som pratar om att AA är det enda som funkar har jag blivit rädd för att missa något så jag har satt mig in i alla tolv stegen och försöker få med mig dom i min nykterhet. Jag känner inte att jag vill gå på AA som det ser ut just nu men att ta till mig vad de jobbar med på sig själva det vill jag ha med mig. Jag vill säkra upp på alla sätt jag hittar att inte falla tillbaka.

Jag har också jämfört mig och det har också med beroendedelen av hjärnan att göra. Ex.
-Jag har allt kvar i form av det yttre, jobb, familj, hus, ekonomi. =Inte alls som den eller den.
Men jag hade tappat allt inom mig, var som ett hål inom mig.

Att vårt fönster öppnades redan nu är något vi ska vara så tacksamma över. Andras fönster öppnas aldrig eller så har de gått så långt in i beroendet att de inte får den hjälp de behöver precis då deras fönster är öppet. Jag är så oändligt tacksam över att mitt fönster öppnades innan jag hade gått så långt att jag behövde söka hjälp för att klara mig ur beroendet. När min mamma sökt hjälp har svaret varit att hon inte är tillräckligt sjuk och därför bara fått öppenvård. Där hon ska klara sig själv på kvällar och helger. Det är omöjligt att klara det för en som är så djupt nere i sitt beroende.
Där är jag livrädd att hamna därför vågar jag inte annat än att fortsätta plugga nyktra fakta och läka mig själv både psykiskt, fysiskt och själsligt. Ett år är ingen garanti, inte ens 10år om man inte ständigt jobbar på sin hälsa på alla plan och man får aldrig glömma vart man varit därför behöver jag forumet för att dela med mig om min resa och stötta andra på sin.

Kram❤️

@Delfinen80 Det är intressant med tankarna som man kan ha kring sitt tidigare drickande, hur lätt det ändå kan vara att ”glömma” hur det verkligen var efter ett tags nykterhet. Vid tidigare nerdragningsförsök och små uppehåll, har det gått väldigt snabbt att tänka, ”så farligt var det ändå inte och nu ska jag dricka normalt igen”. Vilket aldrig lyckades.

Denna gång har jag verkligen förstått, insett och tagit till mig att jag är beroende och jag kan inte dricka, hantera alkohol. Kanske skulle jag kunna klara det ett tag med starka restriktioner, ständigt tänka på hur mycket och när jag får dricka, men tror inte det någonsin skulle hålla i längden. Och all den energin och tankarna som skulle vara upptagna av detta. Då skulle alkohol vara en del av mitt liv och få så oerhört mycket utrymme i mina tankar och planerande för att kunna dricka ”måttligt”. Som en konstgjord andning för att kunna vara ”normal” och ”dricka och fira som alla andra”. Det skulle inte vara att leva i sanning för mig. Jag skulle aldrig kunna slappna av och njuta, för jag skulle hela tiden få passa mig själv att inte dricka för mycket. Hur skulle jag kunna bli tillgänglig för andra då, när jag skulle vara så fokuserad på mitt drickande i mina tankar.

Min sanning är att jag är beroende och jag kan inte dricka alkohol utan att sätta igång min beroendehjärna. Att dricka måttligt skulle vara att underhålla beroendet med strypt tillgång och hela tiden kämpa mot att beroendet ska blossa ut i full fart. Den kraften är för stor och jag skulle bli besegrad förr eller senare. Jag inser att denna kraft är övermäktig precis som naturkatastrofer, ett vulkanutbrott, det är inget jag kan rå på eller förhindra. Efter nästan två år på detta forum har jag även fått se det ske så många gånger. Man ”tror” att man kan rå på denna kraft, efter ett tags nykterhet då man börjar ”glömma”. Det som även är tufft när man börjar om från ruta 1 igen, är att det blir allt svårare för varje gång att komma tillbaka. Så man ska inte underskatta alkoholdjävulen och beroendets djävulska kraft. Skillnaden mot en svår sjukdom som det kan krävas massor av mediciner mot för att kunna leva ett liv, är att vid alkoholberoende räcker det med att ta bort medicinen/alkohol för att få bort symptom och risker för massor av sjukdomar och kunna leva ett riktigt gott liv. Faktiskt ett så mycket bättre, friskare och hälsosammare liv från alla håll och kanter😁.

Ha en fin söndag!❤️

@Charlie70 Tack❤️Du skrev nog när jag skev. Jo, men…det är svårt att sortera. Jag är förtvivlad och livrädd! Blir arg på min dotter som är otrevlig, som inte tar medicin, som dricker alkohol …men hon är sjuk så jag förstår henne ur det perspektivet. Jag blir galen på min maktlöshet! Knepig känsla när jag ska vara mig själv ….som inget hänt?!?! Men jag är även arg på …kanske mig själv? För att jag har så svårt att sätta gränser runtomkring mig själv (då menar jag inte när min dotter är sjuk).
Idag är jag SÅ trött!

Massa kramar t dig🤗

@Se klart Tack för dina ord ❤️ Jag är inte rädd för ilskan men fruktansvärt trött på att vara arg. Tänker på det du säger om ”livet kring 60” och att verkligheten krockar…det ligger ngt i det. Och kanske det inte handlar så mycket om livet kring 60 ..jo, det gör det kanske på ett vis men ännu mer att när man har vuxna barn att kunna känna sig mer fri…..men min mans och min verklighet ser helt annorlunda ut. Jag sa t min man att det känns som om vi fastnat i en trasslig garnhärva men inte kommer ut. En människa som befinner sig i ett maniskt skov är ingen kul typ. Och det kan komma mycket elaka saker ur munnen men även förtvivlan.

Under em igår fick inte vi tag på vår dotter…svarade inte på telefon el sms. Tänkte att hon hade druckit kvällen före. Jag var trött och arg under dagen. På kvällen följde vi med en kollega t mig (som är med i Missionskyrkan) t M-kyrkan och lyssnade t sång och ett samtal m en känd journalist//programledare och pastorn i kyrkan. Man kunde även köpa fika. 250 personer en lördagskväll kan träffas utan alkohol. Skön känsla! Min kollega hade m en kompis t dig. Ja, vi var ett trevligt gäng och har några riktigt trevliga timmar.

Vår dotter ringer t min man innan det börjar så då vet vi att inget har hänt henne men han hör dåligt vad hon säger. Hon har även ringt mig men jag skriver var vi är. När vi kommer hem runt 22-tiden ber jag henne ringa mig vilket hon gör. Hon är berusad. Hon är även irriterad för att vi har varit hemma h henne och sett till katterna. Ur hennes perspektiv var det som om vi misstrodde henne om att kunna sköta katterna. Hon säger även att hon mår mycket dåligt. Att hon ska skära sig med rakblad, att det finns broar att hoppa ifrån. Jag blir jätterädd, vill åka t henne men hon säger nej. Säger att hon driver m mig. Hör att hon har ngn i sitt sällskap. Vet inte vem det är men frågar om han kommer vara med vår dotter. Han vill det men vet inte om han får. Han verkar inte heller helt ok…Så avslutas samtalet….och jag tänker….ska det aldrig ta slut??? Varför får man vara så sjuk och inte vara inlagd? Vet inte vården att maniska personer är mycket verbala?
Innan jag somnade åkte vi utanför hennes lägenhet, min man tittade in genom fönstret men hon var inte hemma…Snart har det gått tre månader…..

Kram🐬

@Varafrisk skrev just ett inlägg om min och sonens inlägg bla om att min rädsla uppfattas som aggressiv. Min fråga till dig är Är du arg? I din situation hade jag också känt stor vanmakt, rädsla, oro och en massa olika saker som förmodligen skulle ta sig uttryck som "arg" men där "arg" egentligen är ett rop på hjälp. Myndigheterna tycks stå handfallna kring din dotter, är det dem du är arg på egentligen (men så får din man en skrapa i stället)? Jag kan själv vara dålig på att sortera (och därför uttrycka) vad som är vad och att reda ut vad jag egentligen känner. Allt kan i stället bli ilska blandat med stark trötthet när tillfälle ges.

Kram Varafrisk!

@Amanda L det går fint, tackar som frågar ❤ 60 vita dagar räknar jag idag 🥳🥳

Har fått ett uppsving i min träning, mitt tedrickande, och mitt godisätande.
Sömnen är bättre, energin börjar komma tillbaka (shit vad länge jag gått och varit så otroligt trött-trött...) och huvudet är inte lika ofta dimmigt, jag tänker klarare.

Allt hänger ihop; bättre sömn --> mer energi till träning --> jag blir gladare --> unnar mig gott godis --> mindre sug efter alkohol --> sover bättre...

Det blir paus i allt ett tag då jag ska opereras i veckan men jag vet att jag kommer att komma tillbaka till allt detta positiva så mycket snabbare nu, när jag inte denna gången rehabiliterar mig med vin på kvällarna.

Var på fest igår och någon reagerade på att jag drack alkoholfritt, men tyckte det var fint att jag tar jobbet på allvar och inte dricker dagen innan ett pass. Flera frågade när jag skulle börja jobba idag, och när de hörde att det var efter lunch, verkade de tycka att jag skulle "ha råd att dricka lite", men då fick jag bara förklara att det vill jag inte för jag sover dåligt av alkohol. Det accepterades.

Tjo hej, långt svar på kort fråga, men summa summarum: det går alltså bra 👍❤

Önskar dig kraft i styrka.
Du är en kämpe som inte ger upp.
Tänk på att du mår bättre utan A. Och tänk på det positiva. Livet blir dock lite tråkigare i början utan A. Men det gäller att hitta något bättre.
Ta hand om dig o kämpa på.❤️✌️

Jag ger inte upp ... !

Idag en ny dag, söndag 1 oktober 2023. Ett nytt försök på ett liv utan alkohol. Det enda livet som funkar och är bra för mig.
Jag har försökt att hantera alkohol men det går enbart inte. Det är allt eller ingenting. Svart eller vitt.

Jag har slutat idag. Dag Zero!

Nu måste jag rädda mitt äktenskap ... och min man som håller på med att gå sönder.

xxx

Ledsen och besviken!

I mig själv.

😪😪😪

Day Zero.

Jag ligger i min säng och funderar ... var gick det fel igen? Varför dricker jag? Varför???

😪😪😪

Jag är alkoholist!!!

Jag är på väg att gå under och förstöra allt...igen.

Det slutar nu!

Xxx

@Himmelellerhelvette Jag märker hur jag försöker lura mig själv på ett sätt , i den del av processen jag är i just nu , att just tänka en framtid av speciella tillfällen, ett glas , aldrig berusad osv osv. Svävande påståenden. Så viktigt och avgörande för mig att reflektera ärligt om det! Skönt att höra att jag inte är ensam och det låter som en bra strategi att ok:a det för sig själv den dagen ett glas och inte mer - kanske till och med ett halvt och sen låta det vara /hälla bort det - känns rimligt. Det kommer nämligen ALDRIG att kännas rimligt för mig. Jag skulle vara en annan person , en person som inte har beroendet i sig. Som är nöjd med ett glas . Som är nöjd med att dricka alkohol en gång var tredje månad och lika gärna kunna hoppa över det den gången för den delen . Som inte är upptagen av tankarna på alkohol dagarna igenom. Den personen är jag inte och kommer aldrig att bli . Då vore jag inte jag .

Jag har inte kommit till tankarna (än?) om att ”så farligt var det inte ” för så farligt som det var och också hade kunnat bli , men mer farligt , det minns jag alltför tydligt . Tror därför att bilden av måttlighet tornar upp som ett allternativ till det som varit . Vilket väl är en variant av ”äh så farligt var det inte ” och förresten så har jag också tänkt att jag inte hann bli ALLTFÖR illa däran. Jämför mig också har jag märkt senare tid med andra som varit /är rätt lik mig i alkohol - risbruket men personerna i fråga har inte helt slutat utan kämpar på med måttligheten . Går väl i och för sig varierat ska ju också kommas ihåg .

Jag undrar hur fort jag hade återgått till att dricka om inte detta forum funnits ? Om än jag inte skriver dagligen så går jag in och läser och kikar in dagligen . Det har blivit min livboj , ankare , basen att hålla mig runt både när det flyter på och när det stormar rejält kring mig ☺️🩷

Jag fortsätter guppa med i den här resan och med alla delar i processen 🚤 Tack alla för att ni finns , ni är bäst 🙏💕

@Varafrisk Jag tycker det är jättebra att du ger din historia. Att det är olika som funkar för olika individer. Jag tror ändå att det kan vara bra att lyssna massor och hjärntvätta sig med nyktra faktan för en dag när fönstret är öppet och man kapitulerar då ligger en massa kunskap i bakhuvudet som man kan ta fram och plugga mer på. Det som jag också tycker är bra med många böcker och poddar är att de pratar om tolvstegs-programmet för att avdramatisera det. Man får ta del av hur det fungerar och vad man behöver jobba på med sig själv och man kanske blir mindre obekväm med att faktiskt gå på ett möte. Jag har varit livrädd för att visa mig på ett sådant men genom allt jag lyssnat på skrämmer det mig inte längre.

Kram❤️

@Delfinen80 Där slog du huvudet på spiken! Ett glas champagne! Det var en tanke jag hade som strategi under väldigt många månader, nämligen att när jag tänkte att jag ville dricka ett glas alkohol så frågade jag mig själv och begärde att jag skulle svara ärligt på om det var ett glas jag ville ha. Svaret blev alltid NEJ! Jag vill ha många!
Så jag tänkte att om jag helt ärligt kan svara -Ja! Jag vill bara ha ett glas! Då kan jag få det.
Det hände aldrig att jag kunde svara ja på den frågan och med tiden ville jag inte dricka alls utan är glad att slippa.

Processer, älskar processerna så här i efterhand! Dom är så uttänkta känns det som. Följer man dom så funkar dom men man får inte belöningen om man inte tar sig igenom dom. Jobbigt på vägen många gånger men det positiva med nykterheten överväger det negativa.

När man börjar få tankarna om -Det var inte så farligt!
Då ska man plocka fram sin lista på allt som man vet var skit innan man slutade dricka.

Kram❤️

@vår2022 Ja verkligen på repeat och jag känner dels att jag ältar här inne och med mig själv men också att jag är så motsägelsefull i ”jag kan inte hantera alkohol , måste helt bryta ” och en massa skäl till det och så sen kommer ”men jag kanske i en framtid kan dricka .. lite grand.. ” som om man hade kluvna personligheter som pratar och diskuterar med varandra 😅 Och det är väl just det , när den nyktra pratar med beroende -delen. Ja herregud , man får aldrig tråkigt i alla fall 😉

Ja Norrland är fint än om vintern kan kännas väldigt väldigt lång 🙃😅

🍂🍁💕

@Delfinen80 Ja, det finns en tjusning i att uppleva alla årstider nykter😁. Mycket av det man skriver och pratar om är lite på repeat och mycket inser och tänker man själv. Det är ändå bra för man påminns och man kan även få syn på en ny vinkel i det. Lite ältande kan det bli, ha ha😂. Låter så härligt att bo norröver, jag bor i Mellansverige. Tycker om Norrland skog och fjäll och mer vinter. Ha det gott!❤️

Jag tänker att man kan bli arg över en massa olika skäl och ett skäl kan ju vara när man inser att livet inte alls blivit som man har tänkt? Att föreställningen om ”livet kring 60” och verkligheten krockar? Att vanmakten blir stor över det som inte går att påverka?
Att känna ilskan är inte farligt och det är ”bara” en känsla och den är okej. Kan ju vara skönt att låta den finnas så går den kanske inte på samma sätt ut över din man? Det är smärtsamt att vara arg på den som står en närmast- det blir så ensamt för båda. Kram kram 🥰

@vår2022 Tack 🙏 Jag inser nog själv men blir än mer stärkt av att de här tankarna och känslorna , de hör till. Det är en del i processen, jag får acceptera det och liksom flyta med . Därför är några månader i taget en behaglig tanke . Inte som i att ”nu har det gått en månad och nu får jag äntligen dricka ” utan som i att jag gör det här i etapper så att säga . Tänkte faktiskt alldeles nyss att nu är det höst och jag har inte druckit sen i somras . Snart (i de norra delarna där jag bor i alla fall ) är det vinter och då har jag upplevt två årstider som nykter … vad spännande om jag skulle få uppleva fyra olika årstider utan alkohol det blir ju ett år 🥰 Utan att bestämma något ! Men tankarna är härliga och fina 🩷

* ska vara svårt att sätta gränser