skrev Heffaklump i Hur hålla fast vid beslut?

Berättade för dottern om skilsmässan idag och usch vad hemsk jag känner mig.

Rent tekniskt tror jag vi skötte det så bra som man kan önska, vi höll oss lugna och sakliga, var tydliga med att beslutet inte har någonting med henne att göra, att vi föräldrar fortfarande är vänner och att vi alltid kommer att vara en familj.
Vi pratade om hur boendeupplägget kommer att se ut och att det kan anpassas om det behövs, därefter tog vi en promenad och tittade på huset där dottern kommer att bo på mammaveckorna, pratade om att det låg nära nog för att hon skulle kunna gå själv mellan oss.

Där och då kändes det ganska bra och hon verkade nästan lite förväntansfull även om ögonen tårades emellanåt. Senare på eftermiddagen, när det sjunkit in lite mer blev det dock värre, mycket frågor, funderingar, sorg och oro.

Intellektuellt vet jag att vårt äktenskap varit dött sedan länge och att skilsmässa kommer att vara rätt beslut i längden, än så länge bråkar vi inte särskilt mycket och samarbetar bra, vi betraktar varandra som vänner men att bo ihop tär på oss båda två. Ingen av oss kan se att det här skulle förändras i framtiden eller att vi för vår egen del skulle vilja det.
Bättre att gå isär nu än att vänta tills relationen brakar samman helt.

Emotionellt är det någonting helt annat, känns som att man förstör hela livet för barnet.
Hon har naturligtvis varit ledsen och orolig förut, inte minst när hon för ett par år sedan drabbades av en autoimmun sjukdom men det här var någonting annat, djupare på något sätt, som att hon verkligen inte kan förstå hur vi kan göra någonting sådant här mot henne.

Jag vet att det kommer att bli bättre med tiden och att forskning visar att barn som bor varannan vecka och har föräldrar med ett välfungerande samarbete inte mår sämre än barn som växer upp i kärnfamiljer men jag känner mig ändå som världens hemskaste människa.

En ljuspunkt i det hela är att jag inte känt något direkt sug efter alkohol.
Tanken på att dränka känslorna i vin har slagit mig under dagen men förkastats så fort den dykt upp, jag vet att det bara skulle ge tillfällig lindring och att det skulle kännas mycket värre imorgon.


skrev TessaMa i Bättre liv 😍

@vår2022 Tack 🙏 och jag blev väldigt glad över ditt meddelande ❤️


skrev Himmelellerhelvette i Leva alkoholfritt

@Delfinen80 I början kan det kännas svårt att ha för stora mål. Jag tyckte tre månader var hur långt som helst till en början och det tog mig nio månader att känna att jag aldrig mer ville dricka. Att bli nykter innebär processer. Ha tillit till processen så lägger sig allt på plats allteftersom tiden går❤️

Kram


skrev Amanda L i Försöka vara nykter

@erivan Välkommen hit! Du har kommit till rätt ställe! Här kan du skriva och läsa i trådarna och få råd och stöd. En bra grej är också Alkoholprogrammet som finns under fliken "Stöd". Har du sett den?
Den hjälper dig att få till en plan för hur du ska göra. Man går igenom sådant som motivation, sug och annat som kan dyka upp. Verkligen bra hjälp.
Men berätta också gärna lite mer om dig själv så får du säkert fler svar. :)


skrev Amanda L i Viktuppgång

@Clary Hmmm, skumt. Det kan inte vara så att du skapat muskler av fettet genom idog träning??
Annars borde någon veta svaret, har du frågat Doktor Google?


skrev Clary i Viktuppgång

@Amanda L Borde blivit av påsamlad vätska. Första 5 dygnen var det som jag skulle tagit urindrivande. Var uppe 4 gånger per natt typ.


skrev erivan i Försöka vara nykter

He alla !! Har efter många år där jag druckit för mycket framförallt på helger o ledigheter, kommit till insikt att jag måste sluta. Det började som en social grej, blev accepterad och en i gänget. Men redan från början var jag den som drogs till dom som drack mest. Har gjort bort mig åtskilliga gånger, slagit mig och gud vet allt jag gjort. Förlorade min familj, har fått hjärtproblem, men fortsatt ändå. Verkar vara en kanoniska där man kan skriva och få många bra råd. Nu är det dags!!!!!


skrev Clary i Viktuppgång

@Sladdlös Har kylen full med citroner:) precis som du skriver googlade jag fram att det skulle vara renande för levern. Hoppas att det vänder. 13 dagar nykter och även om kroppen säkert mår bättre känns det lite deppigt att det inte blivit något kroppsligt resultat av ansträngningarna varje dag. Fortfarande hopplöst trött och magen svullen. Toabesöken har funkat varje dag:)


skrev Clary i Viktuppgång

@Cloette Nej, inga ätstörningar i bagaget. Men, intressant att även du haft viktuppgång. Fattar inte vad det kan bero på. Idag har jag ätit sunt. Promenerat 6 km och varit på gymmet. Viktuppgång idag 4 hekto till…


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Amanda L 🤗

Hur som helst så….nu får jag försöka ge lite plats åt ro……

Har köpt flera nya böcker i Gbg fastän jag har många olästa🙈 Både skönlitterära och ja…vad kallar man den litteraturen…iaf böcker av författarna Kay Pollak, Tomas Sjödin och Patricia Tudor-Sandahl.

Bokade ansiktsbehandling h en hudterapeut som jag aldrig har varit hos men dock handlat produkter. Ska bli spännande, ska dit imorgon. På fredag har jag en klipptid. Känns gott att ha detta att se fram emot.

Har kommit igång med lite träning, gym och simma. Men nu behöver jag på allvar ta itu med min vikt! Att vara för tung, att vara stel…att inte lita på min kropp….tär på mitt mående😔 Så om jag nu kunde bli nykter så måste jag väl för sjutton kunna ta itu med detta! Vet ni vem Johannes Cullberg är? Jag följer honom på instagram, tycker att han verkar klok och sund.

Kram🥰❤️


skrev EttNyttLiv i Vill sluta dricka

Har klarat 12 dagar utan att dricka alkohol🙏 känner inget sug alls nu. Tror att min utmaning kommer till helgen men ska klara det! Har garderat mig med att planera in att göra saker där jag absolut inte kan dricka alkohol. Känns bra. Håll tummarna för mig🤗


skrev Smillans i Var gick det fel?

Tack ni som skriver så snällt och hejar på❤️

Dag 16. Lugn och stilla dag. Det har regnat i princip hela dagen. Ska vi få nån mer sommar tro?
I em var det så mörkt så jag mös till det och tände ljus lite här och där, så mysigt.
Tänker på att semestern är snart slut, börjar jobba på måndag. Det känns ok och jag är redo för hösten.
Har också bestämt att aldrig mer köpa en flaska vin i gåva till någon. Aldrig. Vet ju inte alls hur mottagaren har det. Det blir blommor hädanefter💐
Helt ok onsdag.


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

@Amanda L Tack , jag ska försöka ta det lugnt , också 😊 Kram och tack igen ❤️


skrev Amanda L i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Ok, jag tror jag fattar bättre... :)


skrev Amanda L i Leva alkoholfritt

@Delfinen80 bra med en plan, men samtidigt ta det lugnt, saker kommer att lösa sig efterhand. :) :)


skrev Sladdlös i Viktuppgång

@Clary kan det kanske vara så att du inte har gjort nummer 2 på några dagar? Annars en bra sak som hjälper är citronvatten. Jag tar vatten och tillsätter citron från plastcitron är du duktig så köp hem citroner och pressa en halv i ett glasvatten, gott -läskande- vattendrivande och renar både njurar och lever.


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

Ni är så både fina och kloka och medkännande , vad det betyder mycket för mig i det läge jag är 🙏❤️ En av många reflektioner jag har i dessa dagar är att jag nu tar in varje ord och inte slår i från mig någonting . Det hade aldrig hänt för ett år sen , inte ens för några veckor sen om jag varit inne och läst. Då hade försvaren varit uppe , kanske inte alla då jag ändå haft insikt men ändå försvaren om att ”omgivningen har inte reagerat …” ”dricker inte dagligen ” osv. Nu är det precis som så klokt beskrivs att beroendet kan se olika ut men med en gemensam nämnare ändå. Vi är ju alla människor unika och därmed måste ju alkohol -problematiken också vara det , till en viss grad såklart.

Ja detta med känslor . Jag har under det senaste året (har skrivit en del dagbok också ) kommit till att alkoholen har haft ett syfte och det är att stänga av känslorna . Jag har nog trott att den Hjälpt mig (glädje , ibland sorg osv ) men såklart har den stängt av eller suddat ut. Det tragikomiska är att jag har ett yrke - ett yrke där jag är uppskattad och omtyckt !- där jag vägleder och stöttar andra människor. En central del i mitt arbete handlar om att få fatt på personers känslor . En del av min stora skam , näst efter den inför barnen , är mitt alkoholproblem och mitt yrke 😳😢 Jag kan så ofta känna mig som en Bluff (tänk om de visste , både de jag stöttar och kollegor osv ) . När jag har snälla tankar tänker jag dock att detta gör mig än mer ödmjuk i jobbet . Skam , denna eviga följeslagare alltså . Jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning att följa kommande tid , inte minst när det kommer till känslorna.

Jag har ju som första målsättning tre månader men ser en hel del delmål framför mig. Tre månader är lång tid så därför tror jag det är bra för mig. Första delmål är fredag morgon , då har jag avstått i en vecka… andra delmål är att jobba första veckan efter semester och INTE dricka alkohol under helgen (tydlig sammankoppling , helgen ska ”firas ” med alkohol), nästa är att gå på nån slags middag /fest-liknande och inte inta alkohol. Dock känns det som att min största utmaning blir här hemma , faktiskt.


skrev Varafrisk i Att välja livet …mitt liv!

@Amanda L @Himmelellerhelvette
Kanske jag uttryckte mig otydligt vad jag menade för jag tror ni missförstod mig eller annars gjorde ni inte det….

När jag säger vänner menar jag ca två, tre vänner som visste om att jag var beroende kanske tre, fyra år före jag blev nykter. Har pratat väldigt öppet om mitt beroende både före jag blev nykter och även efter. På jobbet har jag sagt t alla att det är helt ok att ställa frågor om mitt beroende. Gränsen som jag satt är att jag kommer inte berätta om hur tiden såg ut när jag var aktiv. Det är för känsligt och utelämnande, det berättar jag endast för beroende.

När jag pratar om vänner menar jag generellt om relationer. Vänskap. Att bry sig om varandra. Vad jag menade är att om jag tar mig själv som ett exempel så hemlighöll jag länge mitt beroende på jobbet. När jag väl berättade då min skam släppte så blev det ingen stor affär. Dessutom var jag ju sjukskriven pga behandlingen. Så …jag tror att många vill berätta om sin hemlighet men inte gör det för vad ska andra säga och när det väl kommer t kritan så säger dem inte så mycket..de där andra..Sen tycker jag rent generellt att man kan fråga hur kollegan i dörren bredvid mår…sådär som man gör fast då vill de flesta ha ett ”bra” t svar.

🐬🥰


skrev Himmelellerhelvette i Leva alkoholfritt

@Delfinen80 Välkommen till forumet! Jag är också en där omgivningen inte sagt något direkt utan själv slagit i min personliga botten. Jag viste som du långt innan att jag dricker på ett sätt som inte är normalt. Jag försökte mig på nyktra perioder, försökte begränsa mitt drickande men föll gång på gång. Jag började med tre månader, tog nästa mål på 6 månader och sedan nästa på 9 månader. Det är många processer att ta sig igenom och det är så jag sätt på det. Varje medgång och motgång är processer. Min senaste tid från 9-12 månader har inneburit en hel sommarsemester utan alkohol och här har jag fått massor av processande att vara aktiv i. Detta första år har varit underbart och hemskt omvartannat men viktigt att hålla i. Att bli nykter är det bästa beslut jag tagit för den andra vägen hade tillsist bara fortsatt i nedförsbacke.

Mina bästa tips är att om du tror att du vill dricka igen så spela hela filmen, från första glaset tills du vaknar morgonen därpå. Läs och skriv mycket på forumet. Lyssna på tex alkispodden, från första avsnittet och framåt. Lyssna eller läs Annie Grace bok ”Tänka klart” eller ”This naked mind”
Jobba med dina känslor! Känslorna har den största betydelsen, vi är vana att dricka på alla känslor och nu måste vi lära oss att hantera dem utan alkohol.

Kram


skrev Amanda L i Leva alkoholfritt

@Delfinen80 Alla beroenden ser ju olika ut, likaså alla risk- eller missbruk. Några dricker varje dag, några bara ibland, men då finns ingen botten, andra kanske "bara" dricker sig redlösa fast ganska sällan. Ingen är den andra lik.
Gemensamt är att vi inte själva förmår sätta punkt, att vi alla är beroende. Om vi inte var beroende så skulle det ju vara väldigt enkelt, vi skulle bestämma oss för att sluta dricka. Sen skulle det vara KLART. Eller vi skulle bestämma oss för att bara dricka två glas vin på lördagar. Och så skulle det vara KLART. Inget svårt alls.....
Men vi klarar ju inte det. Det är därför vi är här. Och det är därför som många här får kämpa så hårt. Eftersom vi är beroende så misslyckas vi, ofta gång efter gång. Vi bestämmer oss, men beroendet bestämmer något annat. Just denna kamp och brist på kontroll , tror jag är en av orsakerna till att många mår dåligt. Det handlar inte bara om själva drickandet. Alkoholen skapar också stress och oro. bristen på kontroll skapar oro och skam.
Att andra inte kan förstå detta är inte så konstigt. De kanske inte har detta problem. Dessutom kanske vi dolt eller ljugit om hur mycket vi dricker eller hur vi mår dagen efter.
Hur som helst. Var trygg med vad du själv vet och känner. Du vet bäst :)
Och du kan ta kontrollen. Det är många som lyckats här. Jag slutade dricka för cirka 155 dagar sedan och har bara fått ett bättre liv. Ska aldrig dricka igen.
Så fint att du kommit hit :)


skrev Himmelellerhelvette i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Jag tror inte vi ska lägga så mycket vikt på hur folk på jobb och vänner som inte själva har insyn i vad ett beroende innebär reagerar/agerar. Jag tror inte att det är av respektlöshet utan utav okunskap. Att däremot diskutera med folk som förstår, där är vårt forum och det är så bra att det finns för annars hade vi verkligen känt oss ensamma tror jag.

Kram❤️


skrev Amanda L i Att välja livet …mitt liv!

@Varafrisk Skönt att du kom iväg ändå. Hoppas det ändå gav något....
Det där med att vänner inte frågar så mycket, kanske beror det på att alkoholberoende är skamligt på något sätt, även bland dem som inte är beroende?
Jag tror att det är av någon slags hänsyn som mina vänner frågat så lite, man vill inte vara jobbig. De tror nog att JAG tycker det är jobbigt.
Och i början var det ju skönt att ingen undrade något. Då var det ju jätteskämmigt att jag INTE drack alkohol och hur skulle jag nu förklara det?! Men jag har senare velat berätta mer om hur jag tänkt och hur det känns.
Har en vän som jag kunnat berätta lite mer utförligt för, även om jag då inte berättat precis allt. Det är ändå svårt...
Vill väl bara säga att jag känner igen det du skriver om... Kram! :)


skrev Delfinen80 i Leva alkoholfritt

@Se klart Jag blir varm och rörd 🙏❤️ Än om ingen , verkligen ingen , i min omgivning skulle förstå mig om jag sa att om jag fortsätter så kommer jag att dö av det så är det så för mig. Många skulle skratta åt mig och säga att jag överdriver . Men jag vet att det inte är så. Och jag ser när jag läser att ni som finns här inne kan förstå . Det är inte hur det ser ut alla gånger (parkbänk , utslagen etc etc ) utan hur det känns inombords . Tack tack 🙏❤️ Jag ska följa era alla kloka och vara här inne och både läsa och skriva 😀